Måndag 14 juni

En pojke sitter ensam vid sjön. Vad han tänker på får jag aldrig veta. Han kommer inte att minnas det heller. Tidens vatten sopar bort tankarna. Men bilden finns kvar.

Elliott på Björnön.

Vi har haft alla tre barnbarnen i huset flera dar. Snart åker Erik tillbaka till Paris. Han fick göra ett besäk på akuten i går, efter en mystisk allergisk attack. Först fick han sitta en timme på vanliga akuten innan någon i personalen kom på att han skulle till barnakuten. Där fick han behandling direkt. Allergiska reaktioner kan vara farliga. Personalen på barnakuten var kritiska till bedömningen på vanliga akuten...

Svenska sagor ska läsas på svenska.

I dag publicerades sista Frågor om förr före semestern. Artikeln handlade om Järnvägshuset och bommarna vid Hamngatan. Här är en bild, tagen från Slottet på 1920-talet, där man ser Järnvägshuset bortom Slottsträdgården. Det är en fantastisk bild. Det är inte ofta man kan se hur trädgården såg ut en gång, innan Cityringen tilläts skära rakt igenom den med sin fyrfiliga väg. Längst till höger, ute i Mälaren, ser man kallbadhuset vänta in sommaren.

Slottsträdgården på 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Det här blir den sista bilden på den här sidan på ett tag. Kanske för alltid. Sidan behöver förnyas, och jag är inte mannen att klara av det. Jag får se om jag kan komma tillbaka i någon form efter sommaren.

Ett meddelande om hur det blir lär väl finnas här på sidan vad det lider.

Till dess, ha det så gott, kära vänner, och njut av sommaren.

Den är tyvärr alldeles för kort.

Tisdag 8 juni

Har fått många mejl, svårt att hinna svara på alla. Carl-Gustaf Samuelsson från Borås var med på senaste resan till Ryssland. Han har skickat flera fina bilder, bland på Kremlmuren i Novgorod i kvällssol. Jag tycker mycket om Novgorod, inte bara för att det var hit vikingarna kom och för att det var här Rurik grundade Ryssland, utan för att det är en ljus och vänlig stad.

Novgorod i sena maj. Foto: Carl-Gustaf Samuelsson.

Gunn Carlsson såg en bild av Anders Berggren här på sidan för några veckor sedan. Det var en Trompe d’oeil från Paris, en ”ögonbedragare”, där någon målat på ett hus. Gunn hittade en egen Trompe d’oeil nere i Belgrad för några år sedan.

Ögonbedragare i Belgrad. Foto: Gunn Carlsson.

I dag blev jag klar med höstens bok. Minnen av en stad. Berättelser om gamla Västerås. Manuset lämnas i morgon, bilderna är behandlade och klara. Många bilder blev över, som den här. En av de två järnvägsövergångar som understundom ställde till problem i stan.

Bommarna på Pilgatan. Troligen tretiotal.

För övrigt anser jag att Mälarenergi borde jobba både helger och nätter för att få bort gropen på Kungsängsgatan. Köerna blir irriterande långa. Tur att vi västeråsare är ett så tåligt släkte.

Måndag 7 juni

En gång i tiden var jag irriterad på byråkratspråk. Särskilt när något lät märkvärdigare än det var. Men jag slutade bry mig. Delvis berodde det på att det offentliga språket faktiskt blev bättre. Men nu kan jag inte hålla mig. I dag fick jag syn på stadsledningskontorets kommentar till en revisionsrapport om hur kommunen sköter sin ”kommunikation” och marknadsföring. Stadsledningskontoret försvarar sig så här:

”För att säkerställa att de styrdokument som finns inom staden blir implementerade i verksamheten kommer informationsstrategerna inom förvaltningarna att ta fram en kommunikationsplan för respektive förvaltning som presenterar hur implementeringen ska ske.”

Hur sa? Talar man så i Stadshuset? På fikarasterna också? Menade de kanske så här:

"Stadens styrdokument ska följas. Det ska förvaltningarnas informatörer se till."

Tur att de inte sa att de skulle ta in en kommunikativ informationskonsult också, då vet jag inte vad jag hade gjort.

Här är något annat. Något oförfalskat och obyråkratiskt. En fin bild från i söndags. Elliott vattnar blommor i vår trädgård. Lyckligt ovetande om informationsstrategernas implementerande.

Elliott har ingen kommunikationsplan, bara en plastkanna med vatten. Foto: Lena Hörngren.

Sa jag att min hemsida håller på att braka ihop? Jo, det är sant. Jag har stuvat in för mycket på samma plats. För att få ordning på det krävs en ommöblering av det större slaget, och det har jag varken tid eller ork till. Så just nu vet jag varken ut eller in. Jag kör väl en gammal bild så länge, i väntan på att någon kommer på en bra idé eller på att jag stänger ner. Det är ännu en bild från Carl Hennings ännu outforskade samling. Den visar Vasarestaurangen, i hörnet av Vasagatan och Munkgatan... men titta... Munkgatan finns inte än, där flyter Lillån fortfarande. Bilden måste alltså vara tagen före 1905 eller 1906 när Lillån fylldes igen.

Krog med Lillån framför. Foto: Carl Henning.

Det där tegelhuset stod förresten kvar till sextiotalet. Där låg ett Systembolag, och på övre våningen huserade Aseas atomforskare några år.

Söndag 6 juni

Barnvakter, tidig morgon. Skämdes litet för att jag lät äldsta barnbarnet se på Star Wars halv sju på morgonen. Utflykt till Björnön. Fåren sökte skugga i den numera ljusa sluttningen ovanför husvagnarna. Varför kan de inte få vara kvar? Husvagnarna, alltstå. De har inte stört mig under alla år, och naturen tar väl ingen större skada. Det är inte de rika som har sina vagnar där, jag utgår från att det är vanligt folk utan vare sig båt eller sommarstuga. Nu ska de bort. Varför protesterar ingen?

Lördagspromenad nedanför det som en gång var Stadsträdgården. Vassen har slagits, vyerna ör vidare.

Här är ännu en bild från Carl Hennings samling. Tagen i början av förra seklet från det gamla Biskopsbron norrut. Känner ni igen den igenväxta Svartån?

Från Biskopsbron mot norr. Foto: Carl Henning.

Torsdag 3 juni

Ett gathörn i Västerås. Fyrtiotal. Känner ni igen er?

En av butikerna heter Percy Luck. Det var en butikskedja med små delikatessbutiker som ägdes av en engelsman. Mr Luck tjänade så bra att han byggde sig ett jaktslott i Jämtlandsfjällen.

Västeråshörn. Foto: David Eriksson.

För övrigt är det så vackert ute att det gör ont.

Onsdag 2 juni

Hemma. Ljuset är så vackert att syrenerna gråter. Har klippt gräs och ätit sparris och gös i trädgården. Just nu längtar jag inte tillbaka till Ryssland. Men om det går få gå några veckor...

Nån gång borde jag skriva om Leningrads belägring. Titta på den här bilden av Katarinapalatset i Pusjkin strax efter kriget. Puskjin ligger ett par mil söder om St Petersburg och det var hit tyskarna kom. Inte längre. Palatset förstördes när belägringen hävdes.

En trappa i Katarinapalatset efter kriget.

I dag är det mesta av tsartidens glans renoverat och återuppståndet. Sovjetregimen bestämde sig tidigt för att bygga upp palatsen igen, eftersom de sågs som folkets egendom.

Katarinapalatset i Pusjkin, maj 2010.

Här hemma fortsätter skrivandet. Två avsnitt återstår av serien Frågor om förr innan sommaruppehållet. I måndags skrev jag om sjöscouternas hus på Framnäs, som en gång var fritidsanläggning för de anställda på Metallverken. Jag frågade om någon visste vem som en gång byggde huset. Svar kom direkt. Ni får läsa det på måndag i VLT.

Vem byggde Sjösportgården?

Huset på Framnäs byggdes 1902. Uppgifter kommer i VLT på måndag. Men vad är det för hus i bakgrunden. Foto: Anders Kjörnings arkiv.