Torsdag 30 april
Hemma sedan ett par dagar. Körde 130 mil på estniska och ryska vägar, tittade på kloster, kyrkor och borgar och jämförde hotell. I Pskov finns ännu ett av dessa jättestora hotell som byggdes på Sovjettiden och där tiden tycks ha stått still. Kvinnor sitter på varje våning och delar ut nycklar, frukosten serveras i pyttesmå rum på våningarna där en andra kvinnor skriver upp varje smörpaket och brödbit på ett papper och adderar och räknar och har sig. Men saljankan och blinierna nere i den mörka restaurangen var värda en omväg.
Saljanka. Utsökt köttsoppa med klimp.
Blinier. Pannkakor med kaviar.
Vägarna i Ryssland är inte vad vi menar med vägar. En sträcka mellan Pskov och Novgorod var så full med hål och gropar att jag hade gott om tid att titta på byarna och storkarna.
Rysk stork hinner undan när bilen kör 20 km.
Förhållandevis bra rysk väg.
I Novgorod tänkte jag förstås på vikingarna, som kom hit för att göra affärer eller för att fortsätta över sjön Ilmen bort mot Djepr och ner till Svarta havet. Hur många minnen från dessa trakter ligger ännu nedgrävda i västmanländska björkbackar.
Klostret i Petjory.
Här hemma är det sommar. Så vackert att ögonen tåras av björkarna. Jag har rivit mossa, krattat, oljat trägolv och stolar. På söndag drar jag iväg igen, till St Petersburg.
Jag har skrivit Frågor om förr också, till VLT. På måndag kommer berättelsen om Aseas leveranser till det sovjetiska kraftverket i floden Volchov och om hur Sigfrid Edström tryckte på regeringen för att få fram ett handelsavtal med den nya kommunistiska staten. Busines is business.
Kraftverket i Volchov. Floden rinner från Novgorod vid sjön Ilmen till Ladoga. Foto: ABB-arkivet.
Skummar av kommunala handlingar. Så mycket att skriva om för den som har tid! Här finns en kartläggning av romernas situation i stan. Här bor 110 finska romer, 84 jugoslaviska romer och 54 polska romer. Situationen präglas av arbetslöshet, ohälsa, utanförskap och hög andel kriminalitet, inte minst bland de yngre. ”Sammantaget är situationen för romer allvarlig”, heter det i studien.
Jag har frågat förut, jag upprepar frågan: I vilket kafé i Västerås är den här bilden tagen? Jag blir inte klok på det.
Kafé i Västerås, en gång. Foto: troligen Ernst Blom.
Söndag 19 april
Fredrik och Filip var trögstartade i New York. Det stilla vansinnet blev mest plumpt. Tog sig mot slutet. The Boat that Rocked i går, efteråt utsikt från Skrapans tjugofjärde. Sol, söndag. Promenad Ängsö. Kaffe på brygga nedanför slottet, lä.
Kanadagås som inte twittrar.
Mossa på gråsten. Långt från facebook.
Pelarsal. Kunde inte låta bli att skicka ett SMS till Frankrike.
På hemvägen tittade vi till backsipporna i Gottsta backar. Våren är verkligen här.
Backsippa. Magisk.
Nu, gott folk, är det väl lika bra att jag säger som det är. Jag tar en paus från det dagliga bloggskrivandet. Ni som följt mig har märkt att det glesat ut mot slutet. Och glesare blir det. I morgon åker jag till Tallinn för att hyra bil, köra till Tartu och vidare till ryska gränsen. Sedan väntar Pskov och Novgorod, ensam i en bil på ryska vägar. Spännande, jag intalar mig att det ska gå bra. Jag gör resan för att rekognoscera inför en senare bussresa i maj.
Det är möjligt att jag lämnar en rapport från äventyret så småningom.
Men jag ska komma hem först...
Torsdag 16 april
Centralbadet i Stockholm skapades av jugendarkitekten Wilhelm Klemming 1904. Ett storslaget hus, både utvändigt och invändigt. Badet renoverades 1989 och finns fortfarande kvar som en pärla. Jag var där i dag, för första gången. Och häpnade över hur vackert det är.
Centralbadet.
Vi hade ett jugendinspirerat varmbadhus här i stan också, byggt 1910. Men det revs när Stadshuset skulle byggas. Jag har visat bilder på det förut, men kan inte låta bli att göra det igen. Ibland önskar man att gamla interiörer kunde hållas i skick och bevaras.
Badhuset i Västerås, innan rivningen för snart 50 år sedan. Foto: Gert Walette.
På femte våningen i Centralbadets hus, med ingång från Holländargatan, ligger konsultfirman Springtime. Där hade Pär Nuder sitt första möte, som ordförande i Månhusets vänner, med Micke Genberg och de andra i dag. Viktigast av allt på dagordningen just nu är det lilla röda hus med vita knutar som ska sättas upp på Globen om en dryg månad och invigas lördagen den 23 maj. Pär Nuder ska bidra med sina kontakter för att göra det hela till ett uppmärksammat evenemang. Kontakter pågår med en världsberömd person som ska hålla i invigningen... jag får anledning att återkomma.
Pär Nuder i sitt första möte med ”månhusfolket” Karin Berglund, Mikael Genberg, Hans Elis Johansson och (vid datorn) Håkan Wåhlstedt.
Huset som ska sättas upp på Globen byggs just nu av Teknova i Vadstena.
Onsdag 15 april
Skrev tre artiklar, såg i kors och bestämde mig för att kratta trädgården. Tog fyra timmar, vad återstod sedan? Blott återstoden av dagen.
I dag presenterade kommunen och landstinget förslaget om Mimers salar, ett kombinerat konstmuseum och länsmuseum i Aseas gamla Mimerverkstad, precis som jag skrev för ett par veckor sedan. Jag tror det blir bra. Klart andra halvåret 2010.
Mimers salar i sin linda. Verkstäderna längs Karlsgatan började byggas 1911. Det är Officershuset i bakgrunden.
Vi var förresten på Konstmuseum förra veckan. I Visby. En fin utställning av Gunilla Kihlgrens glas.
Närstudie av glaskonst.
Gotland. Kan inte släppa minnena från påsken. Här kommer två bilder till från förra veckan.
Strandskator nere vid stranden.
Fjäril på ängens vitmossa. Jag är dålig på fjärilar. Kan det vara paradisögon?
För övrigt ryktas det allt intensivare om att Anders Östling är på väg tillbaka till VSK. Nånstans ska han väl platsa bland alla de unga och kaxiga...
Tisdag 14 april
Jag har haft problem med hemsidan, stora problem. Upptäckte i dag att det mesta av förstasidan försvunnit ut i cyberrymden, utan aktuell backup.
Har rekonstruerat utseendet och det lilla som skrivits under april. Marsbloggen finns med som text, men bilderna har jag inte hunnit plocka in igen. Äldre månader, från februari 2009 och bakåt genom åren ska dock finnas bevarande i bloggarkivet.
Får trösta mig med att lägga ut en bild på gamla brandstationen på Kopparbergsvägen.
Gamla brandstationen, 1950-talet. Foto: David Eriksson.
Jag träffade nämligen brandchefens dotter i dag. Hon heter Lehna Torne i dag, men på femtiotalet när jon lekte kring brandstationen hette hon Werngren och var dotter till brandchefen Ove Werngren. Sten Berglind (som sålt slut sin bok om raggarna, 15 000 exemplar!) har inspirerat Lena att skriva ned sina minnan från brandstationen. Jag återkommer i ärendet, som det heter. Först ska jag läsa boken.
Lehna Torne och Sten Berglind framför gamla brandstationen.
Måndag 13 april
Hej där, hur mår ni? Tio dagars bortovaro hör inte till vanligheterna. Vad jag gjort? Lyssnat på ejdrarnas sång, vandrat bland blåsippor, fotograferat tranor och skruvat ihop diverse möbler. På norra Gotland, där livet går i en långsammare takt och dit bredbandet ännu inte kommit.
Ejdrar i morgonsol.
Vägen ner till havet.
Kväll.
Innan jag for iväg lade jag ut Bengt Söderquists fina färgbild från Kungsgatan i Västerås på femtiotalet. Jag trodde det var en Ford Anglia som stod där. Nej, nej. Både Leif C. Holm och Håkan Tonér skriver att bilen framför Ullspinneriet är en Ford Consul. ”Jag hade själv en Ford Consul 52:a på femtiotalet. Den där liknar min, det kanske var den”, skriver Leif.
Forden igen. Nu vet vi att det var en Ford Consul. Foto: Bengt Söderquist.
Låt oss visa ännu en av Bengt Söderquists bilder. En pärla, även den från femtiotalet. Storbron vid Wennbergs hörna. Längst till vänster en arbetshäst, längre fram en Folkvagn som svänger höger ner mot Fiskartorget vid en av stadens få trafikljus.
Wennbergs hörna på femtiotalet. Foto: Bengt Söderquist.
Hur ska socialdemokraterna hämta sig? Jag har ett förslag, men det lär väl ta något år innan det går att genomföra: Låt Sven-Erik Österberg ta över rodret. Han bottnar i det han gör. Jag säger det inte bara för att han är från Västmanland och för att han rest med mig till Kina (fast det underlättar, förstås).
Jag har märkt en tendens i s-lägret att skylla på medierna. Man talar om ”mediedrev” från den borgerliga pressen. Så enkelt är det inte. Mona och Wanja har försatt sig i den här situationen alldeles på egen hand.
Fredag 3 april
Mysteriet med den okända gården fortsätter. I går skrev Rolf Carlson att han trodde det När Fredriksbergs gård. Nej, det är det inte, skriver Barbo Berggren som bodde på Fredriksbergs gård omkring 1947 och 1948. ”Som du kan se på min bild är det inte samma gård”, skriver Barbro skickar med en bild från trappan upp till huvudentrén. Jag håller med om att fönster och trappa inte stämmer. Men vad är det då för gård?
Barbro Berggrens bild från Fredriksberg. ”Damen högst upp i mitten är min syster Maj, gossen i mitten längst ner är min bror Sture”, skriver hon.
Nu, kära vänner, stänger jag ner dator och hemsida några dagar. Fåret på hyllan tittar uppmanande på mig. Det är dags att åka till ön. Jan kan komma ut på nätet där också, men det är trögt och tar tid. Så jag ligger lågt ett tag, men skriv gärna. Jag kollar e-posten. Vi hörs och syns.
Fåret väntar.
Innan jag slutar måste jag lägga ut en härlig färgbild från Kungsgatan på femtiotalet. Det är en av Bengt Söderquist fina färgbilder. Ni känner förstås igen hörnet vid Slottsgatan, där VLT har sitt ståtliga glashus i dag. Trähuset närmast kameran finns kvar. Det gör knappast Forden, parkerad utanför Ullspinneriet. Var det Ford Anglia den bilen hette. Numret var U 21969. Undrar vem som ägde den?
Foto: Bengt Söderquist.
Torsdag 2 april
Glas i kyckling, glas i falukorv. Kanske säkrast att bli vegetarian. Är det syftet? Köttätare har störst hjärnor, skriver Staffan Ulfstrand i sin bok om 200-årige Darwin. Undantaget är elefanterna, de är både vegetarianer och smarta, med stora hjärnor. Ulfstrand pratade i Stadsbibliotekets hörsal i kväll, inbjuden av Västerås humanistiska förbund.
Staffan Ulfstrand talade om Darwins idé, den bästa idé någon människa haft.
Vårvärme, ljuset har återvänt. Förkylningen håller på att släppa. Jag går ut på kvällen, det känns som om det är för sent för att somna och för tidigt för att vakna.
Björnön, april 2009.
För en vecka sedan frågade jag om vilken gård det var på en bild. Jag har bara fått ett svar, från Rolf Carlson. Han skriver: ”Jag tror att det är Fredriksbergs gård. Intill låg det en mindre gård som hette Kumla och som ägdes av en familj Lundgren där frun bedrev slakteri och hade butik i saluhallen.”
Den mystiska gården. Kan det vara Fredriksberg?
Ett tag trodde jag det var Jakobsbergs gård. Så här såg den ut i juni 1868, förevigad av bankdirektören Rudolf Gagge.
Onsdag 1 april
Den rubrik jag nu tänker skriva är inget aprilskämt:
”Pär Nuder får nytt uppdrag.”
En alternativ rubrik vore:
”Nuder tar över efter Svegfors.”
I morgon lär ett pressmeddelande med det innehållet kablas ut över Sverige. Vilken redaktör blir inte nyfiken på de rubrikerna.
Men det är här ni kan läsa nyheten först. Håll i er nu:
Pär Nuder har valts till ny ordförande i Månhusets vänner i Västerås, efter avgående Mats Svegfors. Nuder har träffat Mikael Genberg och imponerats av konstnärens vision om att sätta en röd liten stuga på månen – och allt som hänger samman med det, entreprenörskap, framåttänkande.
Pär Nuder, som bestämt sig för att lämna riksdagen, säger att han ska gå in för uppdraget i Månhusets vänner med ett långsiktigt engagemang. Liksom Svegfors ska han sköta sitt ordförandeskap utan arvode. Nuder var utomlands och var inte med när månhusvännerna hade årsmöte i tisdags. Hans intresse förmedlades av goda vännen, valberedningens sammankallande Eva Rundkvist, som är s-ordförande i Upplands Väsby, gift med socialdemokraternas snudd på legendariske kampanjmakare Bo Krogvig, även han mångårig månhusvän. I dag fick Pär Nuder veta att han valts med acklamation.
Ny ordförande i Månhusets vänner.
Mikael Genberg berättar om Nasa inför Månhusvännernas årsmöte. Vice ordföranden Staffan Anger vid bordets kortända, Emil Vinterhav, projektledare på Rymdbolaget, närmast till vänster.
Michael Elinder och Sören Bååth har löst mysteriet med trådbussen som ser ut som en spårvagn inne på Aseas område under andra världskriget. Bilden var införd här på sidan i måndags. Det är en trådbuss. ”Man kan på bilderna se att det på bakänden av trådbussens tak sitter en tvärgående stång med en krok i vardera änden. Denna krok används för att kroka fast strömavtagararmarna när man kör bussen på batterier”, skriver Elinder.
Låt oss avsluta med ett fint vykort från tidigt 1900-tal. Slask och lera. Nybyggaranda. Ni känner väl igen Engelbrektsplan? Missionskyrkan till höger, där ligger Arosians p-hus i dag.
Engelbrektsplan, Vasagatan mot söder. Foto: Barbro Bibergs samling.
