Onsdag 28 oktober
Kinesiska Geely vill köpa Volvo. Bra med kapital. Kineserna är framåt, bara i Peking säljs det över tusen nya bilar per dag. Per dag! Och Geely är ett av de kinesiska bolag som inte drar sig för att kopiera andra. Kineserna är bra på att kopiera. På bilmässan i Shanghai i våras lanserade Geely en lyxbil som var märkligt lik Rolls Royce. Till och med kylarprydnadens vingar var snarlika orginialet. Det enda som skiljde var priset. Geelys ”Rolls” säljs för 350 000 kronor.
Rolls-Royce övervägde att stämma Geely för kopiering.
Ännu inga bilder från det inre av gamla Konsumvaruhuset. Jo, förresten. I en bok om Västerås företagsvärld 1939 finns en bild från konditoriet på över planet. Konsums varuhus var då nästan nybyggt.
Konditoriet på Konsum 1939.
Bengt Bergquist berättar i ett mejl om hur han som gymnasist besökte konditoriet på fyrtiotalet. ”Den vanliga beställningen var ett glas mjölk och fem sockerskorpor. Den passade ganska bra till vår skrala kassa. Jag undrar vad dagens gymnasister säger om den beställningen! Vi var där flera kvällar i veckan, inte minst av den anledningen att man där kunde träffa trevliga flickor! Jag kommer också ihåg att vissa kvällar i veckan var det musik-underhållning av en Zigenarorkester, inte dåligt av ett konditori att bjuda på sådan förströelse.”
Konsums varuhus på fyrtiotalet. Foto: Ernst Blom.
Tisdag 27 oktober
Nu jublar alla som retat sig på Jan Guillous framgångar. Den store har snubblat och arkiven har avslöjat något om honom som han själv gärna skulle ha avslöjat om någon annan. Kom att tänka på den där gamla KGB-historien, som egentligen inte har med det här att göra, men som är lika rolig ändå. Två KGB-agenter träffas i ett gathörn. "Du ser litet dyster ut, vad tänker du på?" "Samma som du, förmodligen." "Då ser jag mig tvingad att gripa dig för antisovjetisk verksamhet."
Det tidigare KGB-huset i St Petersburg. Utsikten var bra, sa man. Härifrån kunde man se Sibirien.
Jag jobbade med ett proffs i dag. Peter Krüger är en bra fotograf, en av de bästa. Han hängde med på ett reportage om tränaren Per Fosshaug som jag skriver. Vi träffade Per hemma i sandlådan med tvillingarna Odd och Vilde, sen hängde vi med till träningen med Tillberga Bandy. Då visade Peter Krüger sin storhet. Han sköt några otroliga blixtbilder som ni lär få sen nån gång. Jag fattade först inte vad han gjorde. ”Får jag testa blixten på dig”, sa han och brände av ett snabbskott. Det blev det bästa porträtt som någon någonsin tagit av mig. Ändå gjorde han det bara som test, med vänster hand.
Egotripparen, fotograferad av Peter Krüger vid sargen inne i den upplysta ABB Aren. Fråga mig inte hur han bar sig åt.
Så har jag förstås en fråga också, till den bildade läsekretsen. Är det någon som har bilder från hur det såg ut inne i det gamla Konsumvaruhuset, som byggdes 1937 och som revs 1967 för att ersättas av det som i dag är Arosian?
Gamla Konsumvaruhuset, som revs 1967, hette Domus de sista åren, precis som sin efterföljare.
Måndag 26 oktober
Lämnade tallskogen på norra Gotland kvart i sex i morse för att hinna till sjufärjan. Mörkt, inga stjärnor, inga vågor. Dimma på Östersjön, mistlurar före Nynäshamn. Tvättade kalksandig bil på Statoil i Västerås. Var kommer alla löven i trädgården från? Brevlådan fylld med gårdagens nyheter. Tillbaka i vardagen. Längtar redan till Ahr.
Stranden, söndag eftermiddag.
Tidningen Riksettan har en bild av Ernst Blom i sitt senaste nummer. Det är en av Bloms allra finaste bilder. Jag såg den senast i Länsmuseets tidning Spaning. Blom fotograferade sällan människor i arbete, men här har fångat livet på Caltex bensinstation på Pilgatan. Killen på macken tankar en PV modell A som tillverkades fram till 1950. Taxin till vänster ser ut att vara en Oldsmobile. Riksettan jämför stämningen på bilden med en av amerikanen Edward Hoppers stillastående målningar.
Pilgatan 8, Västerås nån gång mellan 1947 och 1949. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Sten Berglind berättar i Riksettan att raggarna i stan föredrog IC-macken på Pilgatan framför den funktionalistiska Caltex-stationen. På IC fanns en bättre parkering, där raggarna kunde ha full koll på vad som hände på Pilgatan.
I det sedvanligt välmatade numret av Riksettan, med Jörgen Persson som nostalgisk redaktör och skribent, finns flera texter av Sten Berglind, bland annat ett utdrag ur hans senaste bok Filmbilar.
På onsdag nästa vecka har VSK hemmapremiär i bandy mot Hammarby. Det verkar som om boken om VSK:s guldsäsong kan börja säljas då. Erik i Paris har klätt sig i passande grönvit tröja.
Grönvitt, det är fint det.
Till sist, det ska fan vara hockeytränare.
Onsdag 21 oktober
Boken om VSK:s guldår i bandy, 2008-2009, ligger på tryckeriet och är nästan klar för distribution. Boken om Stadsbiblioteket lämnad till layout. Det känns nästan tomt. Packar väskan igen. Tidigt start i morgon, mot Gotland. Lär väl som vanligt inte lyckas med uppkopplingen. Så det tar några dar innan vi ses och hörs.
Roa er gärna med Lars-Olov Karlssons fina hemsida så länge. Lasse dokumenterar bland annat stans alla dansorkestrar och han har börjat bygga en sajt om Folkets park. Bara en sådan sak. Här är ett smakprov.
Bates spelar på Stadshusets gård, ser det ut som, med F1:s militärmusikorkester, 1965. Från http://www.kvicksound.se/
Tisdag 20 oktober
Halv åtta en morgon i sena oktober. Dimma. Ännu inte riktigt ljus. Stilla. Fukt. Fick för mig att jag skulle promenera längs stranden från Svartån bortåt Lögarängen. Det var länge sedan sist. Hade glömt att en oktobermorgon kan vara magisk.
Black River Fantasy.
Fåglarna var tunga i dimman. Vad var det konstnären hette? Bokhyllan har svaret: Karl Gunnar Lindahl. Statyn bekostades av medel ur Ruth Randall Edström minnesfond, hon som var gift med Sigfrid, ni vet.
Måsar i brons, 1965.
Här nere låg lokstallarna förut. Jag vet inte hur länge, just nu orkar jag inte ta reda på det heller. Men en bild har jag.
Lokstallarna von oben, med fängelset och Slottet i bakgrunden. Hakonshus uppe till höger
Jag har fått flera brev om industriskolan och pojkhemmen. Små berättelser, anekdoter. Önskar att jag hade tid att publicera dem. Har fått en länk också, till en hemsida med foton från Aseas industriskola från 1967-1970.
Måndag 19 oktober, kväll
Hade bestämt mig för att sluta klanka på kommunens tröga hemsida, men kan inte låta bli. Trots tuggmotstånd lyckades jag öppna en undersida som påstods ge stadens historia. Det blev en märklig upplevelse. Texten tog ett skutt från järnåldern till den ”moderna kulturmiljön” i 1960- och 1970-talens bostadsområden. Inte ett ord om klostret, inte en nysning om Gustav Vasa, ingenting om den viktiga riksdagen 1527, inte en suck om Erik XIV och Johan III, inte en antydan om Axel Oxenstierna och Johannes Rudbeckius, inte ens en ynka konsonant om Asea... och så vidare. Är det någon som driver med mig? Och som dessutom har fått betalt för att skriva tramset.
Västeråshistoria?
Rolf Carlsson ringde och berättade att bilden med lokstall som jag visade i fredags mycket riktigt föreställde ett av de gamla lokstallarna nedanför fängelset. Byggnaden på bilden användes länge som garage för det statliga åkeriet SLAB, sa Rolf.
– Och bilden på bilen i regnet från i torsdags var från Hållgatan. I huset, som numera är rivet, låg Sigfrid Anderssons kontor och lager.
Tack för sakkunskapen.
Britta Rodin från Örebro frågar om sin mammas farfar som dog i akutförgiftning i Västerås 1918. Han jobbade på Asea och bodde i kvarteret Elektron. Var låg det, frågar hon. Elektron var kvartersnamnet för de gator med arbetarbostäder som Asea och Metallverken byggde kring Emausverkstaden och Metallverkens verkstäder.
Arbetarbostäder i Elektron 1915. Emausgatan, i sin dåtida sträckning ner mot Stora gatan. Foto: Ernst Blom.
Måndag 19 oktober, morgon
Ni som läste den andra artikeln om Aseas industriskola i dagens VLT såg att det fanns en hänvisning till min hemsida. Allt fick inte rum i artiklarna.
Här finns båda artiklarna, den från förra måndagen och den från i dag, tillsammans med fler bilder.
Här finns också en skildring som Lasse Larsson skrivit, av sin första dag på Aseas Industriskola i början av 1960-talet. Läs den, det är ett stycke lokalhistoria.
Söndag 18 oktober
Hyrde släp, körde kvistar och löv till Återbruket. Lyckades till och med backa! Nu är jag snart vuxen.
Sverige regerar bandyvärlden igen. Hammarby vann finalen i World Cup över Zorkij, VSK slog ut Kuzbass och höll så när på att vinna även över Zorkij i semi. Lovande. Men vad håller de på med i Internationella förbundet? Besked i oktober om en nyinsatt VM-turnering i Moskva i januari. Sånt går bara i en liten, liten (men ack så trevlig) sport.
Flera har hört av sig med anledning av artikeln i måndags om Aseas industriskola och pojkhem. Och nästan alla har berättat om en lärare som tydligen satt outplånliga spår hos dem: Tjocka Olle, alias Olle Johansson. ”Han var en underbar människa och en verklig profil här i stan”, skriver Lasse Larsson. Tjocka Olle var socialdemokrat, satt i ungdomsstyrelsen och hade också hand om Stadsparken och Brogården. ”Han var även känd från Västeråsrevyn”, skriver Ulf Carlsson. Han var med och spelade revy redan på bröderna Karlssons tid. Här är en bild på en av Tjocka Olles revyfigurer.
Olle Johansson i en Västeråsrevy från 1930- eller 1940-talet.
Det kommer en ny artikel om inustriskolan i morgon.
Såg en underhållande film häromdan. Julie & Julia, en film om mat med underbara Meryl Streep i regi av Nora Ephron, känd för sina feel good-filmer. Inget djupsinne, men trevlig. Och man blir hungrig av den.
Meryl Streep som den legendariska amerikanska matskribenten Julia Child.
Lördag 17 oktober
Caspar David Friedrich var tysk romantiker. Han målade landskap, solnedgångar, månar över vatten, berg, människor som begrundar tidens gång. Född i Greifswald 1774. Staden hörde till Svenska Pommern då. Friedrich var faktiskt svensk medborgare hela sitt liv, på en tavla viftar hans lille son med den den svenska flaggan. Men inte en enda av Friedrichs målningar finns på svenska museer. Nationalmuseums utställning består bara av inlånade verk. Det var lång kö dit i dag. Romantiken är på modet, det känns bra att kunna beundra en solnedgång utan att alltid få höra att det är en schablon, patetik och banalt.
Caspar David Friedrich, Månen går upp över havet, 1822.
Solen går ner i Ar på norra Gotland, 2008.
Efter Nationalmuseum lyxade vi oss och åt brunch på Cadierbaren på Grand Hotel, med utsikt över Slottet där Gustav IV Adolf springande försökte fly undan kuppmakarna på borggården för 200 år sedan. Tänk att en svensk kung sedan skickades i landsflykt, bytte namn och levde sin sista tid som överste Gustafsson...
Brunch med utsikt.
Grand Hotel måste ha landets mest ambitiösa herrtoalett. Ovanför de fyra pissoarerna hänger inglasade skåp med förstasidorna från fyra tidningar: International Herald Tribune, Dagens Industri, Financial Times och Svenska Dagbladet. ”Jag brukar alltid försöka pissa här, det finns bara en toalett som liknader den här och den ligger i Indien”, sa en amerikansk psykologiprofessor som valde avdelningen med Financial Times. ”Jag har ofta varit i Västerås”, sa han. ”Asea har blivit ABB och så har ni ett hus i city som ny tycker är högt”. När jag sa att jag är frilansare sa han: ”Do you know the definition of a freelancer? You get paid per letter, or you get paid per article och you get paid perhaps.”
Dagens nyheter.
Hur ska jag kunna hitta en gammal lokalhistorisk bild ovanpå detta? Jag blundar och pekar. Titta.
Klippans parkering, Källgatan och Glasgatan.
Fredag 16 oktober
Eriks farfar nere i Auvergne kör traktor och skördetröska. Han är expert på skruvnycklar. Nu har Erik varit där och fått känna på tröskan för första gången. Vad ska morfar hitta på som kan matcha det?
Erik i Auvergne.
Ska snart bana mig väg genom lövhögarna för att åka buss ner till stan. Hur var det nu man gjorde med mobilen? Vilket nummer...? Det står väl på hållplatsen, med liten stil som någon sprayat nåt svart och tjusigt över.
Inte för att nu behöver, men det finns ett inslag på ABF-tv där jag berättar om ett kommande Pekingföredrag inför ABF-PRO-akademien. Hoppas ni kommer rätt om ni klickar här.
Har hittat en bild med bildtexten "Lokstall". Kan det vara Västerås?
Västerås, eller?
Torsdag 15 oktober, kväll
Försöker minnas det där halvåret som personalvårdare på trängregementet i Sollefteå 1972. Snö, Ångermanälvens nipor, Anders och Gunilla, baren på Appelbergs. T3 är närmast en vit fläck. Jag minns att jag drev igenom en spelning för Roy och Larry i matsalen. Jag sa ingenting till översten om att de var desertörer från Vietamkriget. Jag fick Nya Norrland att skriva om dem, vi raggade till och med upp en häst. De var ju cowboys.
Larry och Roy intar Sollefteå 1972.
På Appelbergs kunde man dansa. Jag dansade inte.
Jag ordnade tydligen en fjällresa. Negativen visar hur någon tagit kameran och plåtat mig på en fjälltopp. Ansätten, står det på negativfickan. Var låg det?
På toppen?
Sedan var det muck och bassarna målade sina Volvo i glada färger och åkte hem till Kramfors och Näsåker. Och jag åkte ner till Västerås. Där regnade det.
Hållgatan (?) 1972.
Hållgatan sjuttio år tidigare. Huset var småskollärarseminarium då.
Torsdag 15 oktober
Nej, skriver bibliotekschefen Eva Matsson i ett mejl. "Boken kommer" drabbas av besparingar men inte nedläggning. Så bra. Någon har kommit på bättre tankar, ty texten i budgetmaterialet gick inte att missförstå. Eller också var det ett skrivfel.
Onsdag 14 oktober
Läser gårdagens budgetpapper till kultur-, idrotts- och fritidsnämnden (kunde de inte hitta på ett ännu längre namn?). För att klara kostnaderna för det nya konstmuseet, och en del andra fördyringar, måste flera nedläggningar göras nästa år. Ett av förslagen är uppseendeväckande: Bibliotekets Boken kommer ska läggas ner. Hemsändningen av böcker till äldre och funktionshindrade har pågått sedan 1958. Kerstin Linderberg var en av pionjärerna.
Nya tag på bibblan.
Andra nedläggningar: Lövuddens IP och delar av Culturen (hyrs ut till Teknikbyn). Nämnden är också oroad över de upprepade förseningarna av Kokpunkten. Under tiden eftersätts underhållet både på Lögarängsbadet och Kristiansborgsbadet. Hälsoskyddsförvaltningen har till och med lagt restriktioner på Kristiansborg. Jag har sagt det förut, jag upprepar det: försök krypa ur den 25-åriga kommunala låsningen i Kokpunkten.
Förskräckt över allt jag läste tog jag en promenad och beundrade Mälaren från Björnöns östra strand.
Oktobersjö.
Om jag samlade vykort från Västerås så vore det här ett fynd. Eller hur?
Vägen till kallbadhuset.
Eller det här.
Brandkåren rycker ut på Stora torget 1901.
Tisdag 13 oktober
Kallt, klart. Borde promenera, cykla. Gör ingetdera. Skriver, tänker på den lilla stad som svenskarna byggde upp kring sin befästning Nyenskans i det som senare blev St Petersburg. Fästningen låg där bifloden Ochta förenade sig med Neva, några vindlingar före Finska viken. Peter den store hade inga problem att ta Nyenskans. Svenskarna blev kringsfångar och fick bygga Peters nya stad. Platsen där Nyenskans låg är i dag centrum för en helt annan uppmärksamhet. Här vill det statliga energibolaget Gazprom bygga en enorm 400 meter hög skyskrapa, i bjärt kontrast till den stad som domineras av låga nyklassisistiska byggnader. Allt fler invånare i staden protesterar, men...
Gazproms tänkta skrapa där Nyenskans en gång låg.
Fick ett mejl från Anders Engdahl i Motala, som samlar på foton och vykort av gamla skutor och hamnar. Han har hittat en bild på en segelbåt i en hamn som han inte känner igen. ”Vad är det för konstigt torn?” undrar han. Anders har hittat till min hemsida efter att ha googlat på namnet John A Fors som han kan se på ett av hamnmagasinen. Jag har skrivit om de företag som hade magasin i hamnen och det spårade Google upp.
Västerås hamn, en gång. En segeljakt, en skuta, aktern på en passagerarångar och John A Fors hamnmagasin längst till höger.
Ska snart åka till Gotland för att lägga plåt på taket. Kan det inte bli litet varmare, snälla.
Måndag 12 oktober
Hög och klar höstluft luktar rök. Det är alltid någon som eldar någonstans. Som förr i världen, rökar från skorstenar. En hund skäller utanför en kolonistuga. Löven är som pensionärer som klär upp sig, som om det aldrig vore för sent. Rött. Gult. Motsol. Jag cyklar, solen går i moln.
Rökar och hundskall bland kolonistugor.
Röntgar vänster knä på eftermiddagen. Eriksborg. Öde, tomt. Än en gång kommer jag in nästan innan jag kommit dit. Lyssnar på Johnny Cash medan röntgenapparaten brummar. I foajén står en soffgrupp som ett minne av en inredningsarkitekt. Vid utgången sitter sedan länge en bortriven busstidtabell. Det finns inget så övergivet som ett nedlagt sjukhus.
Får mejl från Gert Rask som berättar hur han tog tåget från Norberg 1949 för att skriva in sig vid Aseas industriskola. Han fick träffa en kurator som kallades Munken och placerades ut på ett pojkhem. Känner att jag nog måste skriva mer.
Det ringde en man från Sollefteå. De höll på med en historik kring trängregementet, sa han. ”Jobbade du på T3 en gång?”. Ja, faktiskt, svarade jag, ett halvår eller så i början av sjuttiotalet. Som personalvårdare. ”Vi har en bild på dig. Det står ’okänd man’, men det är ditt födelsenummer, vi har kollat med folkbokföringen.” Då är det nog jag, sa jag. Okänd man i regementets historia.
Måste ner i källaren igen, gräver i skåp. Hittar negativ. Vad gjorde jag egentligen på T3?
Personalvårdskonsulent, sedermera okänd man.
Var det inte dit upp jag lockade Roy och Larry? Två amerikanska desertör från Vietnam, som spelade banjo och gitarr? Jo, men det orkar jag inte berätta om nu.
Söndag 11 oktober
Kommer ni ihåg Anders Ahlberg? Ja, det gör ni förstås. Han var den förre chefredaktören på VLT. Anders var i stan över helgen och hälsade på, tillsammans med hustru Karin. Vi pratade minnen och framtid, och gick en sväng på stan för att se vad som hänt sedan sist.
”Kolla där”, Anders Ahlberg får veta vad som hänt kring kyrkan och biblioteket.
Anders Ahlberg slutar som chefredaktör för Tidningsutgivarnas tidning Medievärlden om ett par veckor. Papperstidningen läggs ner. Anders funderar på att skriva en bok, men om jag känner honom rätt så får han snart ett erbjudande om ett nytt jobb.
I morgon, måndag, kommer en artikel om Aseas industriskola och pojkhem i VLT. Så här såg det tygstycke ut som pojkarna fick sy fast på arbetskläderna på femtiotalet.
Industriskolan hade sitt högkvarter i ett korsvirkeshus uppe vid Bryggargården, där Cityringen går fram i dag. Jag tror det är det hus som Sven-Olof Strömberg fick med i bakgrunden när han fotograferade Djäknebergets GP. Är det Svängis som leder?
Djäknebergets Grand Prix passerar Bryggerigatan på femtiotalet. Foto: Sven-Olof Strömberg.
Fredag 9 oktober
Den 10 november, om en månad, ska jag prata om Peking på ABF PRO Akademien i Västerås. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag får väl kolla på deras weebb-tv. Far och son Ahlbäck var här i dag och spelade in en så kallad trailer. Pappa Per-Inge, som var LO-ombudsman, höll i micken, sonen Peter filmade. Jag svarade, och kunde inte låta bli att föreviga det som hände.
Peter och Per-Inge Ahlbäck gör en intervju.
Britt-Marie Rosbäck har hittat till min hemsida och sett de gamla bilderna från Västerås. Hon skriver i ett mejl: ” Jag växte upp i ett hyreshus i korsningen Lekgatan-Götgatan och vi lekte i grönområdet bredvid lekparken. Där fanns en gammal jordkällare kvar och det hade legat en gammal herrgård där. Jag har alltid undrat hur den herrgården såg ut och om det finns några bilder på den?”
Huset som låg där var Jakobsbergs gård. Jag kanske berättar om gården i VLT:s Frågor om förr någon gång. Jag har ett par bilder på gården. Dels en bild som Ewe Eriksson tog från Ormberget någon gång på 1940-talet, dels en teckning som Rudolf Gagge gjorde 1868.
Jakobsbergs gård, i mitten, från Ormberget.
Teckning av Rudolf Gagge.
Torsdag 8 oktober
Sol, gula löv. Pratade med Paris. Erik är en månad, jag hörde honom i bakgrunden. Skrev, reviderade, skrev, glömde bort Nobelpriset. Men jag hade ju läst om Hertha Müller i DN redan på morgonen. Jag har slutat hoppas på Tomas Tranströmer. Det är kväll nu, regnet hamrar på rutan, droppar rinner över minnets bild av gräsmatta i sol. Har pratat om St Peterbsburg och Peking i hörsalen på ACC i kväll, inför 130 personer. Slutade med bilden från Kinesiska muren...
... och sa något om att där man gå och känna tiden, där kan man gå och uppleva den magi som gör en resa värd.
Har fått flera frågor på mejl. Jag tar Mona Ehnsjös först. Hon letar efter gamla bilder på Kafe Folket på Stora gatan 2H. Hennes farfar och farmor ägde det på 1940-talet, men nu är det bara nya hus där. Stora gatan 2H var adressen för det hus som låg granne med Officershuset. Jag har en bild från 1933 när 1 maj-tåget passerar platsen. Officerhuset syns i bakgrunden, flickorna till höger i tåget passerar en bensinstation (Krooks?) strax innan Allégatan. I huset på Stora gatan 2H låg Harald Johanssons uraffär.
Demonstrationståg 1933 passerar Stora gatan 2H.
Kan det vara kaféet som låg till vänster om uraffären? Med skylten som hänger ut över dörren.
Stora gatan 2H.
Onsdag 7 oktober
Teater med 60 medlemmar i Västerås humanistiska förbund. Mig äger ingen. Först vin och smörgås och prat med Maria Löfgren som är konstnärlig ledare och tf teaterchef. Det är ju så att Teater Västmanland sedan en tid åter är utan chef. Lars Johansson, som kom från Örebro i våras, är sjukskriven. Maria Löfgren berättade öppenhjärtigt om de problem som var under repetitionerna av Mig äger ingen, om hur svårt det var att foga samman Emma Broströms manus med den textbearbetning och de tillägg som regissören Eva Gröndahl ville ha. Eva Gröndahl lade till de musikaliska inslagen.
Jag tycker de var bra.
Föreställningen var bra, andra akten mycket bra. Det var svårt att hålla tårarna borta när Åsa ringer till pappa Leif under disputationsfesten, en fest som Leif inte var bjuden till.
Tomas Tjerneld är fullständigt lysande i rollen som Leif Andersson.
Sannamari Patjas, Mirja Burlin och Tomas Tjerneld som mamma Tanja, Åsa/Natasja och pappa Leif i Mig äger ingen. Foto: Svante Remshagen.
Skiljebo med Stockholmsvägen och Funkisgatan, när området var nytt. I funkishuset till vänster bodde Linderborgarna. Leif Andersson bodde på Rönnbergagatan.
Tisdag 6 oktober
För 31 år sedan köpte vi en barnstol. Den hette Robust och ansågs redan då vara en klassiker, designad 1962 av arkitekten Stephan Gip. Det är en rejäl och stadig trästol. Våra två barn satt i den. Gräver man med en kniv i skarvarna hittar man säkert köttfärssås från tiden för kärnkraftsomröstningen. Några år senare lånade vi ut stolen till goda vänner. Ytterligare tre barn växte upp med den. Efter det stod den undanställd ett par decennier, innan ännu ett barn placerades bakom den där pinnen som en gång hade haft två runda bollar men som med åren tappat en av dem. Och de senaste tre åren har våra två första barnbarn suttit i den. Åtta barn allt som allt. Inte illa. Men nu ansåg vi att stolen gjort sitt. När tredje barnbarnet kommer på besök från Paris ska han inte behöva sitta i en stol med ingrodda matrester, sönderskruvade hål, hoptejpad bakdel och med en nostalgi som överlevt sig själv. Ikea hade en plaststol för 129 kr. En ny Robust kostar mer än det tiodubbla.
Sagt och gjort. Jag stuvade in den gamla stolen i bilen och körde till Återbruket. Där ställde jag ner den på asfalten framför containern med träåtervinning. Jag tittade på den... stoppade in den i bilen igen och körde hem.
Hur kunde jag inbilla mig att jag kunde slänga den?
Nostalgin personifierad.
Ett annat stydke nostalgi. Övre Kungsgatan, femtiotal Jag tror att Parkhuset ligger till vänster i dag, eller blandar jag ihop kvarteren?
Övre Kungsgatan, Hållgatan i fonden.
Måndag 5 oktober
Artikeln om hur Ottarkontoret byggdes publicerades i VLT i dag. Ni kan läsa den här och se flera av bilderna från ABB-arkivet. Det var min 136:e artikeln i serien. Börjar bli dags för en bok...
Aseas huvudkontor byggs vid Södra Esplanaden 1918. Foto: ABB-arkivet.
Höll föredrag för STF-kretsen i Kyrkbacksgården på temat ”Från turbinhus till månhus”. Litet svårt att koppla ihop de två emellanåt, men det gick ganska bra. Micke Genbergs vision upphör inte att fascinera. Visste ni att kommunens folk har frågat Micke om han kan tänka sig att sätta upp ett rött hus med vita knutar på Skrapan! Ja, det kan jag väl tänka mig, har Micke svarat.
Snart krönt med ett rött hus med vita knutar?
Turbinhuset finns förresten med ett finns vykort från tidigt 1900-tal.
Vykort anno dazumal.
Hörde att Arosmässan ska läggas ner. Arrangemanget i november heter nu Affärsforum För Framtiden och sägs vara en ”fortsättning och utveckling av Arosmässan”. Känns trist när en drygt 100-årig tradition anses ha överlevt sig själv.
Tage Erlander äter lunch med Marcus Wallenberg och landshövding Gustav Cedervall på Arosmässan 1961. Då var mässan en begivenhet.
Söndag 4 oktober
Läste en kryptisk artikel i VLT om den nya s-listan till fullmäktigevalet nästa år. Saknade namn. Vilka försvinner? Gick till partiets (arbetarekommunens) egen hemsida. Hittade ingenting. Information, det är svårt det. Partidistriktets hemsida är ett skämt den också. Den toppas med en uppmaning att rösta i kyrkovalet. Det var ju för flera veckor sedan. Sedan följer en notering om att det ”i dag” hänt något med flygplatsen, vilket hände för en månad sedan, eller så.
Cyklade ovan Oxbacken. Stannade till vid Carl Milles fontän Solglitter från 1918. Morfar brukade gå dit och sätta sig på gamla dar. Fontänen, med bronsnajaden på delfinen, är onekligen fin och inte lika bombastisk som Milles brukar vara. Solglitter skänktes till kommunen av Anders Diös 1946. Andra exemplar från samma gjutform finns på Millesgården, i USA och i England.
Carl Milles Solglitter i Oxbacken.
Morfars viloplats.
I går åt vi födelsedagstårta. Födelsedagsbarnet hade gjort den själv, för säkerhets skull, och Elliott var en av de första på plats vid bordet.
I väntan på tårtan.
Blir mer och mer imponerad av arbetet med boken om Skiljebo. Bengt Wallén skickade mig häromdagen en bild som inte fick plats i boken.Bilden är fråm slutet av 1930-talet.
Stockholmsvägen asfalteras. I skogsdungen till höger ligger Preem-macken i dag.
Lördag 3 oktober
L fyller år i dag. Nere i källaren finns en bild från hösten 1977, tagen i New Yorks tunnelbana. Jag tycker den är ganska bra.
New York för trettiotvå år sedan.
I letandet efter en present hamnade jag hos Maud Frykberg, i hennes krukmakeri nere vid Svartån, i ett litet hus som en gång var tvättstuga till det pampiga borgarhus på Västra Kyrkogatan ovanför, där stiftskanslitet sitter i dag och där mamma en gång jobbade på Paul Andersons.
Maud Frykberg i tvättstugan.
Jag köpte en liten fin serie med rakubrända kuber. Det japanska ordet raku står för njutning, lätthet, behag, ro och lycka. Låter inte dumt.
Kuber för njutning och lycka.
Bengt Wallén och hans skrivargäng har lyckats med något som inte hör till det vanliga; de har gett ut en bok. De byggde i Skiljebo, heter den. Grattis! Där finns läsning och bilder som borde intressera många fler än bara de som har anknytning till Skiljebo. Lokalhistoria, det är fint det.
Omslagsbilden ser ut så här, tagen av Ingemar Leijgård 1948 på Stockholmsvägen.
Grabbarna är från vänster: Sven Fredriksson, Rolf Gustavsson, Karl-Evert Pettersson, Erik Hed, Lasse Fredriksson och Åke Jansson.
Torsdag 1 oktober
I dag är det fest på Himmelska fridens torg i Peking. Det var en miljon människor där för 60 år sedan, när Mao utropade folkrepubliken. Jag ska resa dit i vår. I dag nöjde jag mig med att gå till Stadshuset, där man bygger om och har sig. Huvudentrén är stängd och jag vimsade in på gården, dit ingen normalt funtad människa normalt söker sig. Skrämdes av Ernst Neizvestnys hemska hästhuvud, som flyttats undan hit in, dit solen aldrig når. År av fuktränder gjorde huvudet ännu fulare.
Tur att den anskrämliga hästen står på Stadshusets innergård, dit ingen går.
Hamnade i en korridor dit jag inte skulle. Såg en utsikt över stan som jag inte ser varje dag. Var det verkligen Västerås?
Utsikt upp mot korsningen Vasagatan och Stora gatan. Stadens mittpunkt. Himmelska fridens korsning.
Här är en femtio år gammal bild på samma gatusträckning, fast i gatuplanet. Vasagatan går från Munkgatan upp mot korsningen med Stora gatan.
Gamla Systembolaget låg i huset till vänster, Punkt byggs till höger.
Till slut hittade jag upp till Stadsarkivet. Letade bilder till boken om Stadsbiblioteket. Hittade den här bilden som verkar vara från en filial. På bildens baksida står det ”okänt bibliotek”. Är det någon som känner igen lokalen? Mejla gärna i så fall.
Okänd bibliotekslokal, eller?
