Söndag 24 maj
Insåg att vi måste klippa gräset innan vi lämnade Gotland. Annars måste det lias. Kändes svårt att köra en bensinstinkande maskin över smörblommor, förgätmigej, tusenskönor och mandelblom. Sparade några små öar här och där.
Klippas eller inte klippas.
Körde på en slingrande väg i en skog på norra Gotland häromdan. Såg en kungsörn navigera in i tallskogen, saktade ned, tittade in i skogen... och där... där var boet. Örnnästet! I en tall tjugo, trettio meter från vägen. Örnen satt där och tittade rakt in i kikaren. Darrande tog jag fram kameran och knäppte mitt livs första bild på ett örnnäste. Blev litet skakigt, måste återvända framåt midsommar. Undrar hur många som sett boet förutom jag?
Örnnästet.
I går fick hyresgästerna i Tillberga min bok Husen mitt i byn vid en fest som Stiftelsen Hyresbostäder och Hyresgästföreningen ordnade inne på gården vid Kvistbergavägen. Jag sa några ord och Dagmar Svensson fick blommor av stiftelsens ordförande Elisabeth Unell. Dagmar har bott i en och samma lägenhet sedan det första hyreshuset byggdes för 60 år sedan.
Trogen hyresgäst.
Så var Tillbergas egna söner där förstås, Claes-Göran och Bengt. Världens enda dansorkester, som de presenterar sig när de spelar Drömmen om Elin samtidigt som de dansar.
Världens enda dansorkester.
Till slut, ett färglagt vykort.
Fotograren står på Korsängsskolans tak.
Tisdag 19 maj
Ankan på trappan tittar mästrande på mig. Ska du iväg nu igen, tycks han säga. Ja, bilen är packad, färjan väntar inte. Sanden rinner i de tysta glasen.
Trappanka.
Vägen vid havet.
Har ni sett den här? Vasagatan mot söder, just före avsmalningen vid Smedjegatan. Sundströms järnhandel sticker ut som en spärrvakt. Minnena av Västerås är som bondkakor doppade i svagdricka. Vad fick jag det ifrån?
Sundströms hörna.
Måndag 18 maj
Körsbärstomaterna kostade nästan 30 kronor. Inser att matpriserna gått upp. Hade det varit billigare om vi haft euro? Kanske. Just nu orkar jag inte bry mig om EU-valet. Jag vill engagera mig, men förmår inte. Läser om Ryssland och ikoner i stället. Ikoner! Trodde aldrig att jag skulle by mig om det heller, men vad gör man inte för att verka initierad som reseledare. Bara en vecka kvar till den stora resan i Österled, med kloster, dåliga vägar, kremlborgar, sjabbiga hotell, vackra kyrkor, märkliga restauranger och andra upplevelser. Visste ni att Johannes Rudbeckius var fältpräst när Gustav II Adolf belägrade Pskov och samtidigt lägrade en gift holländsk kvinna? Belägringen misslyckades, men lägringen gav upphov till en oäkting som fick heta Gustavsson. Det var efter det Rudbeckius skällde ut kungen i en predikan och talade om hur förtörnad Gud hade blivit på den olovliga älskogen.
Borgen i Pskov som Gustav II Adolf inte rådde på sommaren 1615.
Ett raserat torn i ena änden av kremlmuren blev det bestående minnet av den svenska ockupationen.
Här hemma är det så vackert att det gör ont i ögonen. I dubbel bemärkelse. Regnet i dag lindrade.
Ångkraftverkets innandöme rivs ut. Bara skalet kvar av den byggnad där det ska bli äventyrsbad. Jag kan fortfarande inte förstå det där avtalet. I den djupaste ekonomiska svackan på år och dag, när drastiska besparingar snart blir nödvändiga, sitter kommunen fast i ett avtal med löfte om 15 miljoner per år. Till ett äventyrsbad! Jag har förträngt hur många år avtalet gäller. Var det 25 år? Rörelsefriheten blir noll...
Ett långsiktigt skal. Samtidigt ska kärnverksamheterna skyddas.
I dag löste jag gåtan kring den mystiska herrgården. Nu vet jag var den låg. Svar kommer i VLT:s Frågor om förr framöver.
Gåtan med herrgården löst. Svar kommer i VLT.
När jag letade bilder på Länsmuseet hittade jag förresten den här:
En oxe drar en bonde och vagn på en grusväg i trakterna av Råby i Västerås på 1910-talet. Tiderna förändras, om man säger. Foto: Länsmuseet.
Fredag 15 maj
Mikael Genberg ger sig inte. Hans idé om att placera ett litet rött hus på Globen, i väntan på uppskjutningen till månen, såg plötsligt ut att stoppas av tjänstemän inom Stockholms stad. Huset krävde bygglov, trots att det bara ska stå där till framåt hösten, och det fanns starka krafter som hävdade att Globen skulle förfulas och att man öppnade för framtida reklamjippon. Nu kom det Genbergska kontaktnätet till användning. I Månhusets vänner finns både riksdagsmän och kommunpolitiker. Och där finns numera Pär Nuder som ordförande. Likt en händelse som såg ut som en tanke sa politikerna i Stockholm ja i går, i den nämnd som beslutar som sänt här. Huset får sättas upp!
Mikael Genbergs skapelse är redan hopsatt av en firma i Vadstena, en helikopter är bokad och datum för invigningen ser nu att bli torsdagen den 4 juni. Pär Nuder och de andra jobbar för att få en prominent person att förrätta invigningen.
Klartecken för huset på Globen.
Ibland har vi funderingar på att sälja huset i Västerås och skaffa oss lägenhet. Det räcker med ett hus på Gotland. Men innan L cyklade till stationen tidigt en morgon i veckan knäppte hon den här bilden av trädgården. Jag tror vi väntar med att sälja.
Morgon i trädgård.
Jag brukar bjuda på en gammal Västeråsbild... vad ska vi ta nu... varför inte den här: Fiskartorget och Slottet nån gång före 1891, det är när Turbinhuset byggdes för Asea. Vägen ner till hästarnas vattningshål finns kvar, Hamngatan skymtar till vänster.
Fiskartorget innan Turbinhuset och Turbinhuset byggdes 1891.
Tisdag 12 maj
Nu har min åttonde bok kommit ut ur trycket. Husen mitt i byn, heter den och handlar om sextio år med Stiftelsen Hyresbostäder i Tillberga. Låter inte så rafflande kanske, men jag är riktigt nöjd med den. Det hinner hända mycket under sextio år i en liten ort som Tillberga. Samtidshistoria. Och så finns ju berättelsen om Dagmar Svensson som flyttade in i det allra första hyreshuset dagen efter det att hon gifte sig sommaren 1949. Dagmar var Stiftelsens första hyresgäst. Hon flyttade in på Kvistbergavägen, andra våningen och hon bor kvar där än, i samma lägenhet.
Omslaget till min nya bok. Marit Blomquist har gjort layouten.
Dagmar Svensson i den lägenhet där hon bott i sextio år.
Söndag 10 maj
I går var det segerdagen i Ryssland. Minnesdagen efter det Stora fosterländska kriget, som andra världskriget kallas. Segern över nazisterna. St Petersburg var fyllt av affischer inför evenemanget. Och gamla kommunister visade sig på gatorna. De här kvinnorna stod i eftermiddagsruschen på huvudgatan Nevskij Prospekt häromdan. Jag frågade artigt om jag fick ta en bild, tackade med att lägga 20 rubler i en burk (cirka 5 kronor) och fick fem nummer av ”Proletariatets tidning” i handen, med Stalin på bild och allting.
Funderar på att sälja dem vidare utanför Systembolaget.
Längtar tillbaka till den gamla tiden.
Trafiken var sedvanligt tung i Peter den Stores stad. En gång måste vi med handkraft lyfta undan en felparkerad bil för att bussen skulle kunna svänga i en korsning. Det gick, trots att tjuvlarmet tjöt.
Bilflytt i St Petersburg. Foto: Gunnar Björklund.
Kom hem till Västerås i går. Trött. Mycket Ryssland nu. Nästa resa om två veckor. Stora eken är grön, gräsmattan växer, vårvindarna är friska. Funderar på nästa Frågor om förr. Kanske något om gamla tavlor med återkommande Västeråsmotiv, jag har fått flera frågor om dem. Här är en teckning av Victor Andrén från folkmarknaden i Västerås den 30 juli 1882. Titeln är ”Ett föråldrat bruk i ny dräkt” och jag skulle tro att det handlar om supandet. Tecknaren höjer ett varningens finger och visar hur pilsnerflaskorna töms nere på Fiskartorget.
Pilsnerdrickande på folkmarknaden 1882. Teckning av Victor Andrén.
Detalj.
Fiskartorget. Vykort 1950-talet.
