Tisdag 29 december
Tidig morgon, kylan har slagit till igen. Det krasar under fötterna av frusen tö. Packar bilen. Gotlandsfärjan väntar, solen lyste över väderkartan på teve i går kväll. Läser att Per Fosshaug ska göra comeback. Blir han inte 44 år...? Jag frågade honom tidigare i höst. Nej, det blir inte bra, sa han då. Jag håller med. Jag tror att de unga i laget måste fixa det här själva. Men tycker man det är kul så gör man. Och så finns det ju en bok att läsa för den som vll veta mer om Per Fosshaug. Kolla in spalten intill.
Iron man? Foto: Peter Krüger.
Michael Elinder bekräftar att söndagens bild på de tågande gymnasterna är tagen på Vasagatan, sannolikt 1934. Gå tillbaka och titta på den. Jag borde ha sett det, alla husen är kvar i dag. Gymnasterna passerar det som i dag är korsningen med Cityringen!
Jag blir borta några dagar, andra kommer att bo i huset. Jag återupptar skriverierna på den här sidan nån gång nästa år. Gott slut, förresten, och Gott Nytt År!
Jag avslutar med en annan favorit från den borttynande säsongen: en bild jag tog en regntugn oktobermorgon, när Svartån hämtade andan.
Black River Fantasy i repris.
Så har jag förstås en fråga igen, till alla er som kan så mycket. Hittade den här bilden i Krassings samling, men jag kan inte se var den är tagen. Jag tror att det är nånstans i Västerås, men var i så fall?
Låg det här huset i Västerås? Foto: E.W. Krassing.
Jag ska ställa samman alla hans bilder under våren. Varje skanning bjuder på överraskningar. Jag har till exempel sedan länge efterlyst bilder från tivoliplatsen och hästmarknaden mellan Pilgatan och Björnövägen, där det ligger en biltvätt i dag. Där pågick länge ett folkliv som inte längre finns. Och, titta: här har Krassing förevigat både hästar och cirkustält, med Pilgatan och Ängsgärdet i bakgrunden. Tiden är tjugotal eller trettiotal.
Marknadsplatsen i Västerås, mitt emot Ängsgärdet. Foto: E.W. Krassing.
Måndag 28 december
Glömde berätta att bandybilden häromdan verkligen var från Tingvalla i Karlstad där SM-finalen spelades 1935. Det bekräftas av Michael Elinder, Kjell Nyström och Bengt Bergquist. De pampiga husen i bakgrunden hörde till regementet I2. IF Göta var dåtidens storlag och hade vunnit över VSK i finalerna 1925, 1927, 1929 och 1932. Nu vann Göta igen, den här gången med 5-2 inför 6 705 åskådare. Det skulle dröja till 1942 innan VSK blev svenska mästare på nytt, efter seger mot Skutskär. E.W. Krassing, som var utsänd av VLT, dokumenterade matchen. På den här bilden ser det ut som om VSK gör ett av sina två mål. Grönvita målskyttar var Gunnar Hyttse, som då ännu hette Karlsson, och Einar "Eja" Bergström.
E.W. Krassing knäpper något som ser ut som ett VSK-mål i finalen på Tingvalla 1935. Götas målvakt var Erik Jonasson.
Söndag 27 december
Årets sista skälvande dagar. Nu börjar alla minnas årtiondet, det som ingen vet vad det ska kallas men som tydligen döpts till noll-noll-talet. Och så plockar man fram årets bilder. Jag har haft ganska många på hemsidan och jag väljer en från april. Ejdrarna sjunger och kuttrar på det stilla havet en tidig morgon, just när solen börjat värma. Vi är snart där igen.
Ejderleken väntar.
När jag jobbar färdigt slösurfade jag litet och hamnade av en slump på en sida med skämt och roliga bilder. Skrattade åt den här.
Ensamt på Irland. Från sajten www.skrattnet.se
Promenerade på stan, hamnade på Kyrkbacken och fotograferade än en gång det klassiska motivet från Rektorsgränd.
Klassisk vy.
Skannade fler av E.W. Krassings bilder. Här är ett tåg med gymnaster. Ser ut att vara Vasagatan, men jag är inte säker. Det kan till och med vara så att jag har löst Länsmuseets gåta med den okände fotografen till de bilder av gymnaster på Arosvallen som jag visade i augusti. Kanske var det Krassing som tog alla bilderna från den stora uppvisningen 1934.
Gymnaster tågar genom Västerås. Är det Vasagatan? I så fall är det troligen 1934. Foto: E.W. Krassing.
Snart dags för bokslut. Den här sidan, som levt sitt ryckiga liv sedan december 2005, har fått 122 000 besök i år, 345 000 besök sedan starten. Jag vet inte om det bra eller dåligt, men litet kul är det.
Lördag 26 december
Varje annandag jul stapplar jag ut till brevlådan för att hämta tidningarna utan att hitta några. Först blir jag sur på tidningsbudet, sedan säger hustrun att det aldrig kommer några tidningar på annandagen. Gör det inte, säger jag. Varje år. Jag utgår från att det blir likadant nästa år. Klockan 13.15 var jag hursomhelst i ABB Arena. Klassisk bandytid, lagom för att hinna till matchen efter högmässan, sa man, eller om det var efter skiftet på bruket. Jag vet inte vilket, klassisk tid är det i alla fall. Men det blev ingen klassisk match. Katrinheholm var på tok för dåligt. Jag tror VSK gjorde tio mål efter paus. Orkade inte räkna till slut. Det blev 16–5. Bakom överlägsenheten skymtade man en nyvaknande form. Oskar Robertson pangade in högerhörnor, Jonas Nilsson gjorde fyra mål, Tobbe Holmberg syntes igen. Men Daniel Kjörling vilar fortfarande, efter två magåkommor och sex tappade kilon.
Oskar Robertson dunkade in två högerhörnor i nättaket, dock inte den här.
Skannade fler negativ ur E.W. Krassings samling. Hittade en bild över Gamla plan på trettiotalet. Det pågår en bandymatch. Säkert VSK. Mycket folk. Jag har aldrig sett en så bra bild över Gamla plan förut.
Bandy Vid Herrgärdsskolan på trettiotalet. Foto: E.W. Krassing.
Här är en annan bandybild som förbryllar mig. Det är uppenbarligen en finalbild. VSK är ett av lagen. Men var är bilden tagen? Var spelades finalen? Det är inte Stockholm och knappast Uppsala. Kan det vara Tingvalla i Karlstad? VSK spelade final där 1935 och fick stryk av IF Göta med 2–5.
Bandyfinal på trettiotalet. I Karlstad? Foto: E.W. Krassing.
Det blev mycket bandy på en gång. Men Krassing fotograferade annat också. Titta på den här spännande bilden. En transport på väg med en rotor eller stator eller nåt sånt från Asea. Men vart? Är dragbilarna på väg västerut? Är det Köpingsvägen?
Transport från Asea. Men var? Foto: E.W. Krassing.
Fredag 25 december
Kört bil i snö och blåst, tur och retur Arlanda. Vinkat farväl. Planet lyfte i vinden och snart är de tillbaka i Paris. Känns tomt. I går var alla tre barnbarnen här. Jag var tomte, svettades bakom skägget, klämde in mig i en röd dress, svängde en lykta framför mig, bubbade stor säck på ryggen och stapplade fram genom trädgårdens snö. ”Imponerande”, sa fransmannen. ”Det var väl du som var tomten, farfar”, sa treåringen när han åkte hem i går. Nu är dräkten undanhängd, allt papper packat och klart för Återbruket och vi har kommit en dag närmare nästa julafton.
Julafton var den vackraste vinterdagen på året. Bilden är från Hovdestalund, där tidevarv komma och gå.
Mor och dotter bakade kyssar.
Dags för jullunch.
Innan jul frågade jag om en gatskylt som jag hade svårt att förstå vad det var. Den fanns på bilderna från fyrtiotalet och såg ut så här.
Korsningen Vasagatan – Tessingtan runt 1940. Vykort.
Förklarande mejl har kommit från Rolf Carlson, Lars Henning och Kalle Hasselquist: Skylten är en trafikdelare. Förare ska hålla till vänster om vägmärket som ska vara runt med en diameter på 65 cm, målad i gult med en 7,5 cm svart bård. Allt enligt vägtrafikkungörelsen från 1937.
Info om gamla vägmärken finns här.
Tisdag 22 december
Letar efter Svensk Idrotts decembernummer, tidningen som ges ut av Riksidrottsförbundet. Där finns en artikel som jag skrivit om Per Fosshaug, tränare i Tillberga bandy. Där finns också Peter Krügers fina bilder. Undrar om den här kom med...
... den måste ha kommit med. Vi släpade ju in blixtar och grejer på isen. Det var faktiskt alldeles ljust í hallen när Krüger micklade fram det där svarta magiska ljuset. Innan dess hade vi hälsat på hemma hos familjen Fosshaug på Östermalmsgatan.
Tränare Fosshaug med tvillingarna Vilde och Odd.
En sista gammal bild innan jag tar jullov. Ett vykort från Bondegatan. Jag undrar vad de där trafikskyltarna betydde. De liknar dagens ”fordonstrafik förbjuden”, men det kan de ju inte ha betytt.
Vad betydde skyltarna?
Jag åkte Norrleden på förmiddagen. Stannade till efter bron över Svartån i höjd med Billsta. Körde upp i en snövall, slog på varningsblinkers och travade tillbaka upp på bron. Jag hade sett något som inte kommer tillbaka så ofta.
Soluppgång över Svartådalen två dagar före jul.
God Jul!
Måndag 21 december
Blir nog ner mot minus 20 i natt. Gick ut i mörkret. Månskära, enstaka stjärnor. Snö. Tog en bild på huset i natten. Fick inte med röken ur skorstenen. Men det kändes ändå som hämtat ur en barnbok om Vintern.
Our house is a very fine house...still.
Var hemma hos Pelle Krassing på Vallby i dag. Hans mormors far var pressfotograf på VLT på trettiotalet. Han hette E.W. Krassing och jag kommer att återkomma till honom. Pelle har letat fram lådor med negativ och kort från vinden på föräldrahemmet på Stohagen. Här kan en bildskatt ligga gömd. Jag har bara öppnat första albumet än. Här är första bilden jag skannade in.
På vandring längs Malmabergsgatan?
Ja, det verkar vara Malmabergsgatan. Metallverkens skorstenar skymtar i bakgrunden. Det röda huset var en av de arbetarbostäder som låg på Sandgärdet, det var det huset som hade en mur framför, en mur som fortfarande finns kvar vid E 18. Jag har inte hunnit ta reda på vart vandrarna är på väg, och varför. Men jag gissar att de hurtfriska är på väg ut mot Anundshög. Någon som vet?
Jag tror förresten inte att jag ska lägga ett bud på Saab.
Söndag 20 december
Minus 14 i går. Blått. Rimfrost. Tittade ut på snön bakom amarylliskrukorna. Bestämde mig för att stanna inne.
Minusgrader.
Lockades ändå med ut till Björnön. Vägen skar genom frosten. Några dumdristiga åkte skridskor i sundet. Barnen åkte pulka.
Vägen från Björnön.
Fortsätter att leta uppgifter om Stora gatan 2 A-H, från Ringvägen till Allégatan (Mimergatan). Har hittat en del, men nya märkligheter dyker upp. På fyrtiotalet låg det tydligen ett danshak inne på gården snett emot Mimerporten, en brant trappa upp. Det hette Loftet. Någon som har hört talas om Loftet?
Där nere gick Stora gatan, mitt emot Aseas Mimerverkstad, med Östermalms bakgårdar. Bilden är tagen från Aseatornet i början av 1920-talet.
Bandy i dag. En av de svängigaste matcher jag sett. Villa ledde med 4–1, VSK kvitterade före paus, gick upp till 6–4, Villa vände till 6–7, Ted Andersson och Micke Carlsson tog tag i saken och vände en gång till, till slut blev det 10–7. Träffade Andreas Bergwall som var hemma från Kazan. Lätt skadad. Men verkade trivas med livet i Tatarstan. Det var där jag upplevde mitt livs kanske märkligaste bandymatch. Det var en landskamp som aldrig spelades men som Tatarstan vann.
Tobias Holmberg och Ted Andersson tackar för god match.
Har ni sett den här bilden förut? Den togs i början av 1900-talet på Övre Kungsgatan. Ligger Parkhuset på vänstra sidan i dag. Och Mimers nybygge till höger.
Övre Kungsgatan.
Fredag 18 december
Smällkallt. Kan nästan se Viktor Rydbergs tomte smyga bland husen. Men blidvädret är säkert på väg. Den riktiga vintern kommer inte förrän i februari. Det vi upplever nu är som en oväntad värmebölja före midsommar.
Tiden snurrar.
Mellan 12 och 13.30 i dag ska jag och några bandyspelare signera VSK-boken i VLT:s foajé. Extrapris med VLT-kortet. Ni har väl inte glömt att VSK vann guld i våras?
Bild ur boken: Finalhjälten Tobias Holmberg hyllas av pappa Janne i presstältet efter finalen. Foto: Familjen Holmberg.
Så dagens David Eriksson: en reportagebild på en översvämning. Borde vara i trakten av Västerås, trettiotal eller fyrtiotal. Men var?
När snön smälter. Foto: David Eriksson.
Torsdag 17 december
Somnade över tangentbordet i går, medan kylan gnistrade runt huset och elden sprakade. I dag välver sig en isblå himmel över oss. Adrien från Auvergne har lämnat en livfull beskrivning av sitt liv i Västerås på sin blogg. Här är ett stycke fransk läsövning.
Hans bild av Erik är värd att bevara åt eftervärlden.
Erik, 3 månader. Foto: Adrien Gaynard.
Sålde böcker utanför Elektra i går igen, när Industrihistoriska föreningen fortsatte visa gamla Aseafilmer. Fick hoppa in och kommentera en stumfilm som skildrade en julafton hemma hos Sigfrid Edström i Villa Asea 1932. Gamla Asea fascinerar. Här är en bild från 1917, tagen nere i Sigurdkvarteret där Asea tog över Gud Fader Oscar Fredrik Wijkmans mekaniska verkstad. Där det vita huset ligger står Skatteskrapan i dag, ungefär. Gamla centralstationen i bakgrunden, Ottarkontoret har just börjat byggas.
Sigurdkvarteret 1917. Foto: ABB-arkivet.
Tisdag 15 december
Snö, skottning, snö igen. Ljust och vitt. Det är nog fint, trots allt. På väg till Stockholm för julkonsert. Hoppas tågen går.
Lägger ut några bilder av David Eriksson så länge. Det är några år in på fyrtiotalet, det är krig i Europa, ett kompani västeråsare har kallats in. Beredskapsövning någonstans utanför stan. De ställer upp utanför tältet, de diskar i trätunnan, en har cigaretten i mungipan. En häst nosar i beväringens snuskburk. David kunde reportagekonsten.
Foto: David Eriksson.
Såg en tomte som fått nog, redan halvannan vecka innan jul.
Hängd tomte.
Måndag 14 december
Releasefest på Stadsbiblioteket. Boken om biblioteket är släppt. Jag pratade litet om boken, visade bilder och åt goda snittar. Känns tomt när ett projekt är avslutat. Här är en bild av många. Kommer ni ihåg Kunskapens brunn utanför biblioteket på Vasagatan. Brunnen försvann när biblioteket byggdes ut mot slutet av 1980-talet.
Kunskapens brunn. Foto: Stadsarkivet.
Och kommer ni ihåg läsesalen i foajén, innan återlämningsmaskinen kom?
Läsesalen för 50 år sedan. Foto: Stadsarkivet.
Innan festen var jag på Culturen. Sålde 1917 och andra böcker. Fullt med folk som ville se Industrihistoriska föreningens Aseafilmer. Tidigare på eftermiddagen premiärvisade den dvd med gamla filmer från Västerås som Västerås stad ställt samman. Rolf Kumlin och Rebecca Svensson berättade om projektet i Elektra Bio. Köp dvd:n, det är ett stycke värdefull lokal historia.
200 kr för 3,5 timmar och sex filmer från Västerås från 1918 till 1987.
Gunnar Iwarsson har skrivit om bilden på Kerstin Jansson (Norström) med sina sju lekskolebarn som fanns med i min Frågor om förr i VLT i dag, en artikel om den första vinteruteleken 1959. Jag var litet osäker på var bilden var tahen och föreslpg Lovisebergsvägen. Gunnar Iwarsson vet bättre: ”Bilden är tagen utanför Hülphersgatan 5. I bildens överkant efter den lilla backen, korsar Krutkällarvägen i öst-västlig riktning. 50 meter österut på den, åt höger, ligger Krutkällarbacken. Lovisebergsvägen ligger ytterligare 100 meter österut.” Gunnar bor i huser till vänster, med upphängd tvätt utanför. Huset byggdes 1934 av hans morfar tillsammans med den kände Västeråsbyggaren Axel Andberger.
Rätt gata för barnen på vinteruteleken 1959: Hülphersgatan. Foto: VLT.
Söndag 13 december
Erik kom till Sverige för första gången. Han såg sig undrande omkring. Så måttade han med tummen och pekfingret, det såg ut som om han bedömde oss.
”Så här mycket blir det ...”
Eriks pappa hade kanske hellre sett Clermont vinna i rugby, men han följde gärna med på bandy. Han fick se Sveriges bästa lag just nu, Sandviken, med Sveriges bäste forward, Christoffer Edlund, och Sveriges bäste mittfältare, Magnus Muhrén. VSK hade inte en chans efter paus, Saik vann andra halvlek med 7–0... Hemskt. VSK behöver sätta sig ner och fundera över allt som fungerade förra säsongen men som inte fungerar alls just nu. Så mycket ändlösa och hopplösa bolltransporter i en och samma match var det länge sedan jag såg. Micke Carlssons briljanta passning till Klas Nordström i första halvlek var en liten, liten strimma i kolmörkret. Vad har hänt med Tobias Holmbergs form?
Lucia med tärnor och stjärngossar var de enda ljusen från Västerås i ABB Arena.
I morgon, måndag, skriver jag om stans första ”vinterutelek” i Frågor om förr i VLT. Jag avslutar med att berätta om Västerås första fritidshem, ett eftermiddagshem för skolbarn från fattiga familjer. Det hemmet hade anor ända tillbaka 1893 när kommunen tog pengar från den Sundinska fonden och inrättade en ”arbetsstuga”, där barnen fick sysselsättning några timmar. Arbetsstugan låg i ett gammalt småskolehus på Stenläggargatan, det som senare blev Kopparbergsvägen, där KFUM byggde sitt Excelsiorhus. Några bilder på arbetsstugan fick inte rum i VLT. De kommer här i stället.
Arbetsstugan på Kopparbergsvägen, i hörnet vid Timmermansgatan, revs på 1930-talet.
En interiör från Västerås första "fritidshem". Foto: Ernst Blom.
Det snöar i södra Frankrike, visste ni det?
En sak till: Kom till Culturen i Kopparlunden måndag eftermiddag. Jag ska sälja böcker där, under den industrihistoriska dagen.
Lördag 12 december
Mot Arlanda!
Innan jag släcker datorn måste jag visa ännu ett av dessa fina gamla vykort. Aseatorget 1964, med två Volvo av olika årgångar. Kaedingska huset, i vänsterkant, var ännu inte rivet.
Vykort från 1964.
...jo, en sak till. Skräp stör, javisst. Men fula papperskorgar stör också. De här skrikiga sakerna finns på Djäkneberget.
Inte vacker.
I morgon ska jag gå på bandy med en fransman.
Torsdag 10 december
Som jag sa förut: jag upprepar mig aldrig.
I Stockholm är det så mycket folk att jag inte ser nån alls.
På tåget till Västerås är Enköping nästan hemma.
Träffade landshövdingen på Bäcks glöggavtackning. Han har valts in i Carlsbröderna och vet inte vad som väntar honom.
Begav mig till biblioteket, långt nere i källaren, innerst i ett hörn, under ett svart skynke, har Eva Matsson gömt den nytryckta boken om Stadsbiblioteket. Tala inte om det för nån. Boken ska inte visas upp förrän på måndag kväll. Men vi öppnade förstås en låda för att kolla.
Vad gömmer sig i lådan?
Jo, min tionde bok, Hela världen i ett hus, en bok om Stadsbiblioteket i Västerås.
Det känns i luften att kylan lurpassar uppe vid polcirkeln. Snart reser den ragg och sopar till oss. Det gör inget, bara solen kommer samtidigt. Jag samlar kraft, i morgon ska två barnbarn sova här. På lördag kommer det tredje, från Paris.
Hittar flera fina bilder i Bengt Jonssons samling. Titta på den här, det här inte hänt så mycket på 52 år, eller hur? Ljusreklamen är annorlunda, men husen är desamma.
Torggatan, september 1957. Foto: Bengt Jonsson.
Och titta på den här! En mycket annorlunda bandybild. Pontus Widén mellan flaxande motståndarben. Ser ut som de vore från Lesjöfors. Isen är i alla fall Rocklundas, 1957 eller däromkring.
Pottan med benspark. Foto: Bengt Jonsson.
Torsdag 10 december, morgon
Är i Stockholm. Botaniserade på lilla men oerhört välsorterade Söderbokhandeln på Götgatan i går. Något liknande finns inte i Västerås, där en kedja äger båda bokhandlarna. Ingen av dem är välsorterad. Trist.
Såg en märklig brittisk film: In the Loop. Högt tempo, minnesvärda repliker i varje scen. Nu ska jag åka hem och dricka glögg på VLT.
Tisdag 8 december
Först en korrigering. Kvinnan på Bengt Jonssons fina bild i går viker inte av från Källgatan, det har hon redan gjort. Hon har hunnit ner en bit på Kungsgatan och gått in på Skomakargatan, där fanns en gård in i det kvarter som sedan blev Tingsrättens hus. Just där befinner hon sig, mitt emot VLT:s västra personalingång.
Jag rörde mig i de kvarteren i dag. Det är väl där jag hållit till mest nere i stan genom åren. Och jag gick över Stora gatan bort mot Stadsparken, än en gång. Där är Västerås hjärta, där är stadsbilden värd att visa upp, där kan jag fortfarande stanna och låta intrycken sjunka in och för en kort stund förlåta mig själv att jag stannade kvar här, på denna breddgrad där mörkret härskar halva året.
Västerås den 8 december 2009.
Här, i centrum, ligger ju också det som en gång kallades det Politiska hörnet, korsningen Köpmangatan och Stora gatan. Här passerade Aseaströmmen på fyrtiotalet, när David Eriksson parkerade sig på trottoaren med sin kamera. Här är två av bilderna. Jag kan bli sittande med förstoringsglas och leta efter morfar... tittande på skyltfönstren... Sigfrid Holms... Percy Luck... Hallbergs... Ekmans ... nej, nu stänger vi nostalgifönstret för i dag.
Aseaströmmen vid lunchtid...
... troligen mitten av 1940-talet. Foto: David Eriksson
Måndag 7 december
Så många goda fotografer det finns därute! Jag träffade en av dem häromdan. Bengt Jonsson heter han, känd för många som trägen friidrottsledare. Bengt jobbade som fotograf på femtiotalet, när han var ung. Han hoppade in hos Bertil Forsén då och då, och hemma i garderoben har han bilder från den tiden. Titta på den här, det är en starkt expressionistisk bild som skulle kunna vara från en tidig Bergmanfilm. En kvinna i svart rundar ett mystiskt hörn, en dragkärra pekar uppåt, något speglar sig i fönstret. Det är september 1957. I Västerås.
Ännu ett av dessa hörn som inte längre finns. Foto: Bengt Jonsson.
Ni ska inte behöva gissa. Kvinnan svänger av från Källgatan, in på Kungsgatan, i det hörn där Tingsrätten låg innan den flyttade ner i kvarteret Sigurd. Det går väl inte att ta miste på? (Se förtydligande här ovan, tisdag 8 december).
Söndag 6 december
Mulet, grått, tungt. Promenad på stan. Kul med skridskobanan på torget.
Stolar för varm toddy.
Djäkneberget. Hur många gånger har jag gått där under åren? Nu i december, när Sverige är som ett avtacklat skepp, känns till och med berget trist. Och i lätt förfall. Hur länge ska Sam Lidman få stå nerklottrad vid ingången från Kristinabacken? KG Bejemarks bronsstaty har visserligen en märklig placering, skymmande en sten, men klottret måste förstås bort.
Sam Lidman som levde lycklig med sitt träben i 47 år, men som nu är klottrad i bronset.
Såg förresten något jag inte sett förut. Uppe i nordvästra hörnet, vid fågeldammarna, ligger det så kallade talmansbordet, omgivet av fyra stenar med inhuggna namn på fyra talmän. Nils Strindlund, som var konservativ talman 1853–1858, råkade ut för ett tryckfel. Men Lidman orkade väl inte hugga om stenen...
Feltyrck på berget.
Så var det då gårdagens bild från år 1900. Kristina Kolmodin-Fransson gissar att fotot är från Lundby nånstans, och Lars Henning chansar på Nordanby gärde. Nja, det stämmer inte. Jag förstår att det är svårt. Här är bilden igen, den är tagen från Domkyrkan rakt österut.
Från Domkyrkan mot öster år 1900.
Domkyrkoesplanaden har börjat planeras utanför bildens högerkant. Gatan som går närmast, från den tänkta Domkyrkoesplanaden, är Nygatan. Den möter Utanbygatan vid det stora vita huset till vänster. Den första allén, som kommer ner från vänster, är Kopparbergsvägen. Den gör sedan en sväng mot höger genom kåkgyttret, passerar dagens Växhus och dåtidens Smedjetullen. Allén som går horisontellt i bildens mitt är Allégatan, med Östra kyrkogårdens vita kapell till vänster. Lätt som en plätt, eller hur?
Lördag 5 december
Åkte från wiskyauktionen direkt till Gotland och har varit borta ett par dagar. Auktionen gick bra, så nu är det tomt i källaren (därfinns bara några hyllmeter fullmäktigetryck som jag släpat hem en gång). En säljare försökte få ut över 20 000 kr för en flaska Skeppets whisky, men den ropades tillbaka för att inte gå för billigt. Kommer ni ihåg den svenska whiskyn som producerades mellan 1955 och 1966? Taxichauffören mindes: ”Drack man Skeppet på fredan räckte med att skaka på huvet på lördan så var man kantig igen...”
Skeppets whisky.
Kom till Gotland onsdag eftermiddag. Tänkte vandra längs stränderna och tänka djupa tankar i två dagar. Blev magsjuk, fick feber och låg två dagar och tyckte synd om mig själv. Orkade med en liten promenad i går.
Såg inte en fågel, bara barr.
Hemma igen. Hyggligt återställd. Läser igenom tidningarna. Kristiansborgsbadet ska räddas. Bra. Men ännu har ingen sagt att kommunen ska kliva ur mångmiljonsatsningen i Ångkraftverket. Jag känner mig snart som Cicero: För övrigt anser jag att... bör skrotas.
Husbåtar på Öster Mälarstrand idisslas igen. Jag har hört det där i tio år. Kan ingen sätta stopp för det också. Vi ska inte ha en radda flytande hus ute i sjön, när vi har så gott om mark. Jag vet att det formellt inte krävs byggnadslov, men det gör inte saken bättre. Skrota den visionen också, en gång för alla.
Havet mellan träden på Gotland. Inte en husbåt i sikte.
Fick en kanonbild av Anna-Britta Westin förra veckan. Mumma för oss som gillar gamla Västeråsbilder. Den är från 1900. Titta och fundera över var bilden är tagen. Släng iväg ett förslag om ni hinner.
Västerås år 1900. Men var?
Tisdag 1 december
Nu kan det sägas. Jag har haft hundratals flaskor skotsk single malt-whisky, av de finaste märken, staplade i lådor i källaren. Det var ett arv från en samlande släkting. Nu är de inte kvar längre. De sista säljs på en whiskyauktion i Stockholms frihamn i kväll. Jag ska åka dit nu för att, med viss saknad, se den ena efter den andra av flaskor från Port Ellen och andra nedlagda destillerier gå under klubban.
Kommit och gått, en Ardbeg med samlarvärde.
