Måndag 30 november
När såg vi solen sist? Hur står vi ut? Jag åker till Gotland en sväng, jag tror att solen finns där. Men det mörknar klockan tre där också.
I dag trycks boken om Stadsbiblioteket. I morgon går den till bindning och om två veckor är det releasefest. Det blir min tionde bok. Varje gång är det likadant: jag vill inte öppna böckerna av rädsla för att se något som jag borde gjort annorlunda. Omslaget är snyggt, i alla fall. Det står Marit Blomquist för, hon får idéer när hon är ute och promenerar.
Omslaget till nya boken.
Skrev om branden i telegrafhuset 1942 i Frågor om förr i dag. Återkommer med fler bilder. Just nu hinner jag inte. Ni får en fin gammal goding på Björnövägen i stället, innan det blev Björnövägen.
Vägen ut till Viksäng.
Och ni får ännu en tavla i Västerås-samlingen, signerad Einar Hillberg. Han målade i stan för snart hundra år sedan. Den här bilden är från Oxbacken, med Mormors krog till vänster och Bremers cigarrfabrik till höger.
Oxbacken, Einar Hillberg.
Söndag 29 november
Zlatan kommer in från bänken, dyker upp vid bortre stolpen och slår in enda målet i El Clásico. Sedan gör han inget mer. Det räcker. Han har skrivit in sig i fotbollshistorien än en gång. Sagan fortsätter.
Julskyltning. En gammal hockeyback är snäll tomte. Elliott var imponerad.
Tomte-Curt och Elliott.
Jag undrar vad en treåring minns av en skyltsöndag senare i livet? En en flygtur med en skär elefant på Bondtorget? En tomte som bjuder på pepparkakor? En godispåse från en fiskdamm?
Mekanisk Dumbo.
Michael Elinder hade rätt svar på gårdagens bildfråga. Fotografiet visar Aseas Mimerverkstad längs Karlsgatan 1915. När bilden togs hade den högra delen byggts, ner mot gamla huvudkontoret, och ersatt den allra första verkstaden från 1891. Fotografiet är förbättrat och verkstadens konturer har ritats i. Huset i förgrunden är det gamla aduceringsgjuteriet, till vänster ligger drittelfabriken. Parken till höger är den del av Vasaparken som låg öster om Kopparbersgvägen och som sedan skulle användas för Aseas nya huvudkontor Ottar.
Bilden i sin helhet. Mimerverkstaden 1915.
Lördag 28 november
Lugn dag, tillfälligt avbrott för besök av två småttingar. Tipsextra 40-årsjubilerade med att visa en fantastisk match från 1978 mellan WBA och ManU. Vilket spel, vilka mål, vilka situationer! Och inte en tröjdragning.
Passerade Engelbrektsplan i går. Det finns bra trafikösningar, och det finns dåliga trafiklösningar. Den här är inte dålig, den är komplett idiotisk! Bilister på Engelbrektsgatan kör fram till gatans slut, ingen skylt hindrar dem. Där stannar de, förvirrade. Ska de köra upp över trottoarkanten, ut bland gångare och cyklister på något som är ett torg? Ska de följa några små märken i plattläggningen och svänga i en båge mot höger, ut mot Vasagatan, där de möter en trottoar och gatkant? Ja, svarar de som planerat, ja, det är bra om ”olika trafikslag blandas”. Vad tänker de på? Vilken teoretisk värld lever de i? Under de minuter jag stod där hann två bilar stanna, backa och vända på Engelbrektsgatan. Jag förmodar att de svor.
Sämsta trafiklösningen någonsin i Västerås?
1915 var trafiken lugnare. Titta på den här bilden. Känner ni igen er?
Stillsamt kvarter, ett år efter det att första världskriget börjat.
Torsdag 26 november
Lars Johansson slutade som chef för Länsteatern i Örebro för ett drygt år sedan, för att bli teaterchef i Västerås. Han hann knappt börja innan han slutade. Tore Öberg som var tillförordnad teaterchef i Örebro efter Johansson (han har tidigare varit chef för Universitetssjukhuset i Örebro) är nu är aktuell för samma jobb på Västerås teater.
Jag har en dröm:
En välskött teater med fortsatta publiksuccéer, en teater med rejält höjda anslag, en teater som kan betala skådespelarna vettiga löner, en teater som får kosta, men som också följer den ram som lagts. Ekvationen borde inte var så svår som den låter. Att skippa 15 miljoner om året till ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk räcker långt. Mycket långt.
Scenbygge på Västerås teater på tjugotalet. Helmer Barklund är en av scenarbetarna.
Jag tror mig ha en nyhet till: Kärnbränslefabriken i Västerås säljer som aldrig förr. Fabriken nyanställer och är nu uppe i tusen anställda. Mer än på Asea-Atoms tid. Nuvarande ägaren Westinghouse ska bygga ett nytt stort inglasat huvudkontor mellan kärnbränslefabriken och Lugna gatan. Det gamla ”atomkvarteret” på Tegnérområdet vid Emausmotet ska överges. I förlängningen hoppas man förstås på att få börja bygga nya kärnkraftsanläggningar igen.
Westinghouse är med sin tid. Annons från 1957.
Höll föredrag på Svetstekniska föreningens höstmöte. Någon ska göra det också. Det var riktigt roligt, jag pratade om Sigfrid Edström och Asea och kom in även på senare tider. Det var många som inte visste att Edström blev en av världens mest betydande idrottsliga ledare.
Sigfrid med Avery Brundage på OS i Berlin 1936. Brundage efterträdde Edström som ordförande i Internationella olympiska kommittén 1952.
Onsdag 25 november
VSK fick stryk på regnig is i Uppsala. Sirius vann med 5–0. Osannolikt. Mesta mästarna gör inte ett enda mål, och släpper in fem. Mot Sirius... Jag har en teori. Två täta matcher mot Dynamo Moskva och en resa tur och retur till den ryska huvudstaden tär på krafterna, på många sätt. Jag är rädd för att det dröjer ett par matcher till innan VSK är på rätt köl. Men det är långt till mars. Jag tröstar mig med en bild från Arosvallen, en snöig bandydag tidigt fyrtiotal. Kolla måldomaren.
Bandy i snö på Arosvallen. Foto: David Eriksson.
Har börjat skriva ett föredrag som jag ska hålla i morgon om Aseas och ABB:s historia. Hur ska jag klara det på 45 minuter. Här är ett roligt frimärke jag hittade nånstans. Jag kanske kan få plats med det.
Frimärket Percy.
Fast jag måste väl vara seriös. Och jag måste väl nämna sköldpaddan, antar jag. Sköldpaddan var en uppfinning som lade grunden till Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget. Det var Jonas Wenströms första dynamomaskin för att tillverka elektrisk ström. Maskinen kallades sköldpaddan på grund av sin form. Wenström fick hjälp av Axel Rehlin att tillverka den 1882. Rehlin blev senare verkmästare vid Asea, Jonas Wenström dog bara ett par år efter att bolaget bildats.
Jonas Wenströms sköldpadda.
Clas Lundberg har läst det där om skylten med gurkan i början av femtiotalet. Han skriver: ”Vad jag minns var den en skylt i raden av av fyra andra med gurkor i olika positioner efter en traikolycka.” Skyltarna ska sedan ha bevarats i Nordanby herrgård. Så litet man vet...
Tisdag 24 november
Elisabeth Bäck slutar på VLT. Nyheten kom vid lunchtid. Hon var här i sju år, sa alltid att hon trivdes och hon förändrade mycket på VLT. Men upplagan fortsatte att sjunka, vilket i och för sig inte är ovanligt i branschen i dessa dagar. En ägare byter inte tidningschef som en ishockeyklubb byter tränare. Men nu var det dags. Med en ny ledare kanske det går bättre. Jag har bara en kommentar. VLT förlorade en del av sin lokala själ när Stampen tog över. Ur led är tiden, stackars den som ska försöka vrida den rätt igen.
Personalen framför VLT på 1960-talet (ur tidningens dvd om årtiondet).
Ledde en samtal med Erik Penser på ACC. Tror det gick bra. Penser har humor. Han berättade om den där dagen 1991 när Nordbanken och Björn Wahlström tog alla hans pengar och aktier. ”Jag åkte upp till Stockholm över dagen, från vårt sommarställe i Vellinge. Jag hade inget annat val än att skriva på alla papper. När jag kom tillbaka hade min hustru skjutit ihop våra sängar, som annars stod på var sin sida av sovrummet. Jag skulle inte behöva sova ensam.”
Erik Penser på sin bank, som han startade förra året när han var 66 år. En del av sedelsamlingen på väggen bakom.
Ibland brukar jag tänka på bassängen i Rudbecksparken. Jag gick dit och plaskade med mamma när jag var liten. Sedan kom nog hälsovårdsnämnden och sa att det var ohygieniskt. I dag finns bassängen inte kvar. Bara minnet.
Bassängen i Rudbecksparken 1951.
Måndag 23 november
Boken lämnad till tryckeriet. Skrev en Frågor om förr till nästa vecka. Ska inte avslöja vad den handlar om. Så mycket kan jag säga att jag skriver om en dramatisk brand som fick stans invånare att tro att ryssarna hade anfallit.
Mer om branden i VLT nästa måndag. Foto: David Eriksson.
Förbereder en utfrågning av Erik Penser i morgon i ACC, inför ett hundratal inbjudna. Mannen bakom Yggdrasil, ni vet. Knockad av Nordbanken i förra finanskrisen, men aldrig uträknad. I dag är han en av de mest framgångsrika igen. Och samlare dessutom.
Erik Penser läser högt ur bankens böcker på ACC.
Tog en kvällspromenad för att orka somna. Stannade nere vid Mälarstranden och insåg att stan inte bara är ett regnigt och mörkt minne av något annat. Där finns faktiskt en måne ibland, och ett kraftvärmeverk.
Öster Mälarstrand i sena november.
Jag skrev om den dansande gurkan vid östra infarten till Västerås i dagens Frågor om förr. Ännu har ingen kunnat säga exakt var gurkan stod, i skarven mellan femtiotal och sextiotal.
The dancing cucumber. Foto: Ingemar Leijgård.
Jag skrev att trafiken på Rikselvan leddes rakt genom stan, på Pilgatan, Stora gatan och Köpingsvägen ända fram tills E 18 började anläggas i slutet av femtiotalet. Det var inte riktigt så, påpekar Torsten Florinus: ”När trafiken ökade ändrades sträckningen så att de sista 5-10 åren före nya E18 fick genomfartsbilisterna från Stockholmshållet svänga av vid Björnövägen och köra Kungsängsgatan och Sjöhagsvägen och via Djuphamnsvägen till Köpingsvägen.”
Se där, det visste jag inte. Jag har ingen bild på den genomfartstrafiken, men jag har en gammal goding från 1956, ett vykort från Shellmacken och Motell Gyllene Ringen. Bilkännare vet förstås vilka årgångsbilar som står parkerade.
Bilar vid Gyllene Ringen, med Krutkällarbacken bakom. Vykort från 1956.
Söndag 22 november
Glömde berätta om ett spännande föredrag i tisdags, i Västerås humanistiska förbunds regi. Finske historikern Derek Fewster överraskade med att på ett underhållande sätt ta kål på diverse myter om finskhetens ursprung. Arkeologer och andra historiker, inte bara i Finland, har en förmåga att anpassa sina forskningar till den rådande tidsandan. Ena dagen anses finnarna ha flyttat till sitt ”utlovade land” genom en närmast biblisk migration österifrån, andra dagen är det stenåldersbefolkningen som anses vara ursprunget till det finska. Den nationella känslan utsträcks till befolkningsgrupper vars identiter, etniciteter och språk forskningen egentligen inte har en chans att bedöma. Historien är mer komplex än så.
Derek Fewster punkterade myter.
Christoffer Edlund gjorde tolv mål för Saik mot Katrineholm. Muhrén gjorde åtta. Jag har svårt att glädjas. Hur kan skillnaden vara så stor att ett lag kan vinna med 22–2 i en ”elitserie”? Katrineholm måste ligga på en nivå som inte är mycket bättre än det norska landslagets. Zocke Johnsson i Tillberga förespråkar tvångsdegradering i sin läsvärda blogg.
VSK spelade Europacupfinal i dagarna två, förlorade mot Dynamo Moskva med 0–2 och 1–4. Inte mycket att säga om. Dynamo sägs vara på dekis, men världsstjärnor som Sveshnikov och Shamsutov kan förstås lira om de bara vill.
Korrigerade sista kommatecknet i boken om biblioteket i dag. I morgon ska jag ta rubbet till tryckeriet på Tunbytorp. Rubbet ryms i ett litet usb-minne. Kommer ni ihåg hur det såg ut i kvarteret innan Stadsbiblioteket var byggt?
Kvarteret Heimer, med gymnasieträdgården, långt före 1956. Domkyrkoesplanaden är öppen och går ner till den ännu inte utbyggda Tekniska skolan.
Lördag 21 november
Sol och tio grader vamt, ur led är tiden. Fortsatt slutarbete med boken om biblioteket. Jag har ett överflöd av bilder, inte minst från Stadsarkivet. Här är ett smakprov, en bild som förmodligen inte ryms i boken. Gamle kungen besöker det nybyggda biblioteket på sin Eriksgatan 1955. Han har sällskap på trappan av landshövdingen Ragnar Casparsson. Bakom till vänster står bibliotekets arkitekt Sven Ahlbom. Till höger i dörren skymtar landsbibliotekarien Helga Lindsten.
Kungen besöker biblioteket 1955. Han skrev sitt namn på en marmorplatta innanför entrén.
Rolf Öhlund på Almö-Lindö har svar på min fråga om den mystiska tunnan i tisdags. ”Jag kom till Almä-Lindö för snart 75 år sedan. Vi hade en liknande tunna, hästdragen men av stål. Jag frågade bonden och fick svaret att den användes för att hämta vatten från sjön, dels för djuren, dels för bevattning av åkrarna innan det fanns motorer och pumpar. Det har hänt mycket de senaste 100 åren, det är bara 50 år sedan vi fick el på ön.” Tack, för det svaret!
Sonen har blivit föremål för en reklamkampanj för att lansera VLT:s granskande reportage. Det är nästan spöklikt när han tittar på mig från busshållplatserna.
Granskande.
Såg en fin fransk film på Elektra. Första dagen på resten av ditt liv. Rolig, tänkvärd, ledsam på slutet. Jag grät en skvätt, det var länge sedan.
Första dagen på resten av ditt liv, i regi av Rémi Bezançon.
Torsdag 19 november
Regn, mörker. Pölarna på stationens södra p-plats ser ut som öppna brunnar. Har jobbat med slutversionen av boken om Stadsbiblioteket hela kvällen. Trött. Hinner bara med en bild. Men vilken bild! En tavla som jag såg i dag hemma hos Anna-Britta Westin.
Gästgivarvägen mot söder, med Hyttan i bakgrunden och månen över Västeråsfjärden.
Målaren hette David Jette. Jag hade aldrig hört talas om honom förut. Han var tydligen en skåning som vandrade runt med penslar och staffli i Norrland och Bergslagen. Han sägs också ha försökt konstruera en flygmaskin som skulle revolutionera lufttrafiken. Jette dog 1958, 75 år gammal.
Onsdag 18 november
Glömde att jag borde lägga ut artikeln jag skrev om Aseastaden i VLT i måndags. Det är många som har läst den. Här är en länk till artikeln och ännu en bild från den nybyggda Aseastaden, ett par år in på fyrtiotalet.
Statorvägen. Det var här Jan-Åke Alkeblad bodde, han som gärna ville läsa en artikel om Aseastaden. Foto: ABB-arkivet.
Rolf Carlson har ringt om gårdagens bild på Emil Erikssons Speceri- och Diversehandel. Rolf vet var butiken låg: "I Dingtuna. Jag minns att den låg på höger sida om man kom från stan och körde igenom Dingtuna."
Vad sägs om ännu en David Eriksson från krigstidens Västerås. En fullastad flyttbil från Västerås Expressbyrå väntar på klartecken för avgång.
Flytt på fyrtiotalet. Foto: David Eriksson.
När jag ändå håller på och frågar: Är det någon som vet något om Hotell Hedenslund på Hemdal, där det ska ha bott artister från Folkets park?
Entrén till Folkets park, någon gång före 1922.
Tisdag 17 november
Guldlaget Edsbyn har byggts med svarta pengar från bandyentusiasten Ulf Järvefelt. Det var gårdagens och dagens stora nyhet i bandyvärlden. Skatteverket hävdar att Järvefelt, som är hedersordförande i Edsbyn, har plockat 29 svarta miljoner ur sitt eget företag, 19 av dem pumpade han in i klubben mellan 2005 och 2008. Nu hoppas jag att sportjournalisterna gräver ordentligt i det här. Hur har Edsbyn bokfört sina miljoner? Detta kan vara början till en av den svenska bandyvärldens största skandaler. Vad gör Svenska bandyförbundets ordförande Håkan Ramsin då? Jo, han skickar ut ett pressmeddelande i dag om att han och förbundsstyrelsen inte ska uttala sig i frågan förrän en eventuell dom avkunnats! Det kan ju ta år till dess. Ska Bandyförbundet tiga hela tiden? Snurrigt.
Vill Red Farmers veta sanningen?.
Jag tog en bild till vid Fläcksjön i går. En mystisk gammal vagn med tunna och tratt. Min fantasi räcker inte till för att förklara vad den gjorde för nytta.
Vagn med tunna.
Vad passar bättre denna dag än en repig bandybild i snöyra från Arosvallen, en vinter någon gång på 1940-talet. VSK anfaller, ett lag med en stjärna på bröstet försvarar sig. Kolla in huvudläktaren. Den ser ut att vara fullsatt.
Bandy på Arosvallen på fyrtiotalet. Foto: David Eriksson.
Här är en annan bild jag hittade bland David Erikssons negativ. En man står med mössan i hand på trappan till Emil Erikssons Speceri- och Diversehandel. Ett gäng krattor lutar sig mot väggen. I fönstren hänger reklam både för Persil och Hakonbolaget. Har aldrig hört namnet Emil Erikssons. Låg den butiken i Västerås?
Var låg Emil Erikssons affär?
Måndag 16 november
Var i Fläckebo på förmiddagen. Jobbade med layouten till boken om Stadsbiblioteket. Tog vägen förbi Fläcksjön på hemvägen. Hit åkte jag när jag var yngre och tittade på vårfåglar. Nu var det tung, mättad höst. Det är inte dumt det heller. Sjön låg stilla. Bara en vanlig kråka hördes nånstans borta vid kyrkan.
Fläcksjön i november.
Traditionsbevarare.
Stilla flyter Svartån.
Anders Berggren skriver om gårdagens nybyggarbilder från fyrtiotalet: ” Jag tror att det är småhusen på Vega som byggs. Och hyreshuset i HSB-regi är väl ett av dom som står på andra sidan Tunbyvägen”. Så är det nog. AB skickar med en nytagen bild som jämförelse.
Tunbyvägen i dag. Foto: Anders Berggren.
Tunbyvägen i går? Foto: David Eriksson.
Dagens Frågor om förr i VLT handlade om Aseastaden. Här är en bild som inte fick plats. Aseas hemgård, där bolaget startade både dagis och fritis. Hemgården revs för Riksbyggens höghus.
Aseastadens hemgård byggdes 1943. Bilden är från ABB-arkivet.
Söndag 15 november
Varmare, gråare, fuktigare. Skönt med tak i går, när VSK spelade en svängig match mot Haparanda-Tornio och vann med 10–5. Försvaret var givmilt. På Haparandas bänk talade de bara finska. Jukka Ohtonen var spelande tränare och 47 år. Tala inte om det för Lillis Jonsson.
Vännen C har gett mig det lilla fina häftet med tio tuschteckningar av David Söderholm som Wennbergs bokhandel lät A.F. Berghs Boktryckeri trycka 1923. Det var stil på bokhandlarna på den tiden.
En av de tio tuschteckningarna.
Vi tvingade ut oss på promenad i villakvarteren i dag. Stannade till ovanför Hamreskolan, där rönnbären hängde med tungfuktiga minnen av en tid som varit.
Röda minnen.
Läste första utkastet på boken om Stadsbiblioteket. Vi har en veckas jobb kvar. På kvällen skannade jag några av David Erikssons bilder igen. Varje skanning är ett litet lokalhistoriskt äventyr. Vad är detta för nybyggarområde i Västerås? Någon gång tidigt fyrtiotal, tror jag. Byggnadsforman Ohlsson och Skarne bygger åt HSB Västerås, står det på skyltarna på den andra bilden.
Var? Nånstans på Vega? Eller Iggeby? Eller?
Samma område?
Fredag 13 november
I Fläckebo snöar det. Här är det bara kallt, stilla och grått. Världen väntar. Jag behövde en promenad, åkte ut till Anundshög, tittade på stenarna och högarna och undrade varför ingen har kunnat förklara vad allt betyder därute. Gick in i skogen norr om storhögen, skymningen svepte in träden i ett mörkgrönt töcken. En bit in öppnade sig en glänta, det gråa var plötsligt ljust, gräs och tynande växters höstfärger blev som en märklig tavla.
Impressionismen i Badelunda.
I skogen hittade jag cykelsadeln. Den hade fastnat på en liggande björkstam.
Sadeln.
Tillbaka ute på fältet. Bäcken som en gång var en å ringlade mot den kala björken. Vem var Anund? Rodde han in i Finska viken och uppströms mot Holmgård? Visste han vem Rurik var?
Björken.
Utan att ha löst en enda gåta körde jag till Hälla och köpte två flaskor rött vin. Hemma tittade jag på en av Anselm Swartz bilder från förra sekelskiftet. Han stod nere på Slottsgatan och fotograferade västerut, uppför Västgötegatan mot den nybyggda Fryxellska skolan på berget. Godtemplarnas hus skymtar till vänster, där ligger polishuset i dag. Men vad var det för fabrik som skorstenen hörde till?
Västgötegatan några år in på 1900-talet. Foto: Anselm Swartz.
Torsdag 12 november
Trött. Tär på krafterna att hålla två föredrag, utan manus. Men trevligt. Mycket folk på resemässan på VLT. Har snart inte kläm på hur många resor det blir i vår.
Kopplade av med ett besök hos Börje Leander. Hans antikvariat är ett av de få i landet som inte säljer på nätet. Det borde kunna bli grej. ”Här kan ni hitta böcker i hyllorna...”.
Jag hittade det här tidningsnumret från 1869.
Tidningen Aros för Västerås stad och län.
Aros startades av några kapitalstarka herrar, med biskopen och landshövdingen i spetsen, för att konkurrera ut den liberala VLT som vid den tiden styrdes av den agitatoriske och frispråkige Daniel Olauson. Det som fick droppen att rinna över på oppositionen mot VLT var Olausons angrepp på snusfabrikören Sundin 1865. Olauson hade erbjudit staden en tomt för en folkskola. Olauson anade något skumt bakom budet och skrev några mindre väl valda ord. Tidningen Aros startade samma år och landshövding Cronstedt såg till flytta över länsstyrelsens tryck från VLT till Aros. Boktryckare Bergh, som ägde VLT, red ut stormen, men Daniel Olauson knäcktes personligen, både ekonomiskt och fysiskt. När Olauson avgått som redaktör lades Aros ner. Eller rättare sagt: den köptes upp av boktryckare Bergh.
Till sist, en bild ur David Erikssons samling, som jag skannade i kväll. En student har klivit ombord på tåget i Västerås. Han har VLT i handen. Han står med några andra och vinkar av folk på perrongen. Grindarna är smidda av järn, vagnen är tredje klass. Jag ingenting om personerna, bilden är inte märklig alls, men jag fascineras av fyrtiotalsstämningen.
Avsked på plattformen till en tredjeklassvagn.
Onsdag 11 november
Stora eken sparade sina löv till den här veckan. Tvingade ut mig med krattan. Det luktade rök och sen höst. Nu kan vintern komma. Nere i Paris har A gått med Erik till kommunhuset i Courbevoie för att få ett id-kort. Det behövs för att de ska kunna flyga hit i december.
Erik med pappa på besök hos byråkratin.
I morgon, torsdag, är det stor resemässa på VLT. Jag ska hålla två föredrag, ett om Peking och ett om St Peterbsurg och ”Resor i Österled”. Har jobbat med bilder och text i dag. Kan naturligtvis inte ta med allt. Väljer bort det mesta av revolutionshistorien – och berättelsen som Lenin. Här står han kvar utanför Smolnyinsitutet, som en gång var en internatskola för adelsflickor, men som 1917 blev bolsjevikernas högkvarter. Här sov och arbetade Lenin under statskuppen och hit kom Sigfrid Edström för att skaffa papper för hemresan till Västerås efter att ha fixat nya order till Asea.
Lenin utanför Smolny.
Dagens Västeråsbild ser ut att vara tagen från det nybyggda Folkets hus på Smedjegatan i slutet av 1950-talet. Mitt i bild tronar Idrottshallen.
Utsikt mot Mimer, med Idrottshallen mitt i bild.
Tisdag 10 november
Allt händer på en gång. I dag vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Men en dag står man väl där som ett tyst och övergivet kylskåp på Återbruket och hur kul är det.
Nattmackornas slutstation.
Klockan 15 i dag ska jag prata om Peking på ABF-PRO-akademien i Djäknebergsskolan. Jag antar att alla är välkomna. Enda kravet är väl att man ska vara +25. I vår blir det förresten två resor dit. Undrar hur många bilar det finns i Peking då?
Kina tillverkar över 10 miljoner bilar i år, mest i världen. Bara i Peking släpps tusen nya bilar ut i trafiken varje dag.
Jag har inte hunnit vidare i pärmen med David Eriksson-negativ. Men jag skannade ett häromdan. Ännu en beredskapsövning under kriget. Låtsasskadade tas om hand på Slottsgatan. Kolla in gengastaxin i bakgrunden.
Utanför teaternas biljettkontor innan det blev teaterns biljettkontor. Foto: David Eriksson.
Söndag 8 november
Krattar, krattar. Packar löv i sopsäckar. Får frisk luft och ont i ryggen.
Förberdde föredrag om Peking. Skannade några nya David Eriksson-bilder. Bland annat den här, med gubbarna i gasmasker. Det är en övning under kriget, nån gång på fyrtiotalet. Övningen är på Kungsängen, intill Konsums charkfabrik, där regementet hade sin övingsplats 15 år tidigare. I dag har lokaltrafiken sina garage här. Fotbollsmålet bakom gubbarna stod på den plan som i folkmun kallades Råsunda. Villorna i bakgruden hörde till Sommarro, de kvarter som försvann när E 18 kom och Stockholmsvägen förlängdes ner till Björnövägen.
Gasövning på Kungsängen med Sommarro i bakgrunden. Foto: Davdi Eriksson.
Lördagen 7 november
Bilder från vardagen får en speciell glans när åren putsat dem. Titta på det här fotot av David Eriksson som jag hittade i dag. Ett lyckligt brudpar lämnar taxin. Han har cylinderhatt och rosor i handen, hon bär brudkrona och nysydd klänning. Taxichauffören håller upp dörren. Han har mössa med skärm och märke. På biltaket ligger vedsäckar, bakpå bilen hänger det tunga gengasaggregatet. Det är krig i Europa, bensinen är ransonerad. Två män i helgkostym och hatt betraktar brudparet från andra sidan gatan, där reklamtavlan lovar upplevelser med Ramlösa och Hakonbolagets eget kaffe Icafé. Jag har försökt lokalisera platsen och tror att brudparet är på väg in för att gifta sig i Baptistkyrkan på Sturegatan (David Eriksson var baptist). Reklamskylten skulle då hänga ungefär där Café Gränden ligger i dag. Rätta mig om jag har fel.
Brudpar med gengastaxi. Foto: David Eriksson.
Fredagen 6 november
Sjätte november, dagen då Gustaf II Adolf dog i Lützen. Det ska vara dimmigt och uselt väder en sån dag. När jag passerade slagfältet en sommar för ett par år sedan lyste solen över åkrarna, dit den svenske kungen drog med de soldater som skulle dö med honom.
Lützen utan dimma.
Första meningen är viktig i en bok. I dag var det boksläpp med fest för en ny deckare i Västerås. Så här börjar den: ”Nu närmade sig årets skolavslutningar vilket märktes tydligt, inte minst inne i Aroshamns centrum.” Inte så pjåkigt. Det är alltså så att Aron Olnafors har nedkommit med sin tredje baby, denna lättsamma historia heter Mord med sjöutsikt och har fått en snygg utformning av Bonnevier & Olofsson Förlag. En av förlagsredaktörerna, Arne Olofsson, höll i trådarna på boksläppet eftersom Aron Olnafors steg av tåget i Enköping och hamnade på en pub.
Arne Olofsson releasar.
Skrev litet på kvällen, bokförde. Så ringde det. Märklig känsla att koppla upp sig mot en webbkamera nera i Paris. Erik tittade uppfordrande på mig.
Live from Paris, Friday night.
Vet inte om jag orkar ta mig an pärmen med David Eriksson i kväll. Men det lockar. Varje blad innehåller bra bilder. Titta på den här. Lottor på marsch in på Stora torget, något av krigsåren på fyrtiotalet.
För fosterlandet, mot framtiden.
Torsdag 5 november
Vädret uselt. Mörkret kommer tidigt, lika bra det. Har svårt att avsluta artikeln om Per Fosshaug som tränare. Hälsade på honom i omkädningsrummet i dag igen. Han satt där och drog upp riktlinjerna. Undrar hur det känns att leva en stor del av sitt liv i ett omklädningsrum i trettio år? Bra kondis lär man väl få.
Livet i ett omklädningsrum.
Läser att det inte blir någon Brygga Öster, som det var tänkt. Elbafärjan skulle ju trafikera även Öster Mälarstrand, men vattnet är för grunt. Kommunen och rederi Mälarstaden ska börja om från ruta ett. Nästa datum för Brygga Öster är satt till maj 2011.
Gammal dam som siktar mot öster.
Fick ett fint vykort av ME i dag. Här är en delförstoring. Tessingatan, en dag under något av de första krigsåren i början av 1940-talet. Inte en bil i sikte, bara cyklister och gående. En man i lång rock promenerar obekymrat mitt i gatan, en annan man sopar rännstenen med en kvast. En kvinna är på väg hem med sin rutiga kasse.
Tessingatan i början av 1940-talet.
Onsdag 4 november
Kallt, bistert kallt. Första snöflingorna. Dags för bandy, även om det är inomhus numera. Vi sålde boken om VSK:s guldår i entrén till ABB Arena. Eller rättare sagt: Patrik Anderbro och Johan Geibert sålde och signerade medan jag höll mig i bakgrunden.
Nummer 17 och nummer 10 signerade boken.
Jag trodde ärligt talat att VSK skulle få det svårt mot ett stjärnspäckat Hammarby, med Leif Klingborg, Stefan Karlsson och Larre Larsson in ledartrojkan. Men de grönvita höll ihop laget, som man säger, och slog till med väl anpassade giftiga anfall. 7–2! Lysande. De få gånger Patrik Nilsson tilläts komma i skottläge stod Daniel Kjörling i vägen. Massor med snygga mål. Jonas Nilsson kunde ha gjort fler än två, Tobbe Holmberg pangade in tre, försvaret var ständigt tättbefolkat.
Kalle Rosenberg var förstås på plats, däruppe i övre högra hörnet.
Har börjat skanna bilder från ett av David Erikssons negativalbum från fyrtiotalet. Oerhört fascinerande. Kolla den här bilden. En gubbe står vid mjölkpall ute på landet nånstans. Han har en snusdosa i en handen och poserar för fotografen när han tar emot Länstidningen från en tidningsbil med ett blankslitet reservdäck på taket. Tittar man riktigt noga på tidningens första sida ser man att topprubriken handlar om en Rommel-attack och därunder förkunnas att det var ”Tredje gången gillt” för VSK:s bandylag. Vad var det för tredje gången gillt under andra världskriget?
Någon som vet var bilden är tagen?
David fotograferade en liten simhall också. Men var? Det är inte gamla varmbadhuset i Västerås i alla fall.
Okänt badhus på 1940-talet.
Tisdag 3 november
Radio Västmanland stormade in med mikrofoner strax efter klockan åtta. De testar en ny mobil utrustning och plötsligt stod vi där, mitt i köket, och pratade om bandy. Folk tror att jag kan nåt om bandy. Jag får väl skylla mig själv eftersom jag skrivit fyra böcker om den märkliga sporten under de senaste åren. ”Hur var det att gå på bandy på femtiotalet?” Upplagt för nostalgisk utsvävning. Jag pratade på.
Liselotte Karlsson och Martin Vare frågar på. Foto: P4 Västmanland.
Gamle centertanken Ove Dansson skickade mig ett kort tidigare höstas, apropå sportnostalgi. Han knäppte det själv, vid entrén till Arosvallen en vinterdag. Året är 1953. Åskådarna börjar samlas till en bandymatch. Förmodligen är det söndag, och förmodligen ska matchen börja klockan 13.15. Närmast kameran går en mamma i svart och skjuter en spark. Hur länge gick det att åka spark till Arosvallen? Flickan har vita damasker. Innanför vändkorsen börjar den gröna träläktaren att fyllas.
Utanför Arosvallen, en solig vinterdag 1953. Foto: Ove Dansson.
På kvällen pratade jag om Kina på en temakväll i Swedbanks lokaler på Vasagatan. Det var där Stora hotellet låg en gång och det var där mamma och pappa hade sin bröllopsmiddag 1942. Jag inledde med en hisnande jämförelse mellan Västeråsutställningen på Viksäng 1929 och världsutställningen i Shanghai nästa år. Nåt ska man ju börja med.
Cloettas paviljong på Västeråsutställningen 1929. Foto: David Eriksson.
Kinas paviljong på Expo 2010 i Shanghai.
Måndag 2 november
Fick ett vykort av Michael Elinder. Aseaströmmen på Stora gatan på fyrtiotalet, Mimerporten till vänster och det numera nästan sägensomsusade norra sidan av gatan till höger. Numret var Stora gatan 2 ända från Allégatan fram till Östra Ringvägen. Men hur såg husfasaderna egentligen ut? Var låg Centrums Matsalar och Ågrens radioaffär?
Stora gatan och Aseaströmmen, 1940-talet.
Fortsatte bläddra i mina klippalbum efter att ha hittat klippet från Råsunda i går. Häpnade över bandy- och hockeyreferaten från sextiotalet. Hade nästan glömt hur stort VIK var 1964, med Garvis Öhrlund och de anda. Kolla det här klippet, VIK har slagit Djurgården med 6–4 inför över 8 000 på Rocklundas utomhusrink. Jag kommer ihåg det, jag var där. Tror bestämt att jag kastade en hatt i luften. Nummer 6 närmast är Kent Persson, nummer 7 är förstås Garvis, längst bort den jublande målskytten Göran Thelin.
Klipp ur VLT den 8 november 1964, herregud det är 45 år sedan...
När jag stoppade in albumet var jag tvungen att lyfta på en pärm med några fotografier. Vad var nu detta?
Tidö slott, vintern 1970–71.
Bäst jag stoppar undan det albumet också. Och övergår till Livet i Fagervik. Så borde det vara alltid. Små historier som slutar lyckligt, röda träkåkar och blommande syrener.
I morgon klockan 8 kommer Radio Västmanland hit för att sända direkt från en buss. Det sägs att jag ska prata bandy. Bandy? Vad är det?
Söndagen den 1 november
Middag med goda vänner i går. Fyra gånger knackade utklädda barn på dörren och frågade ”Bus eller godis?” En ny tradition är född. Trick or treat. Vi var på Hovdestalund i går också, Alex och Elliott följde med. ”Alla som ligger här är döda. Dom får ligga kvar här när vi går”, sa Elliott osentimenalt. Det var skönt att ha livet i sällskap när vi besökte de döda.
”Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.” (Tomas Tranströmer, För levande och döda.)
Skogen på Ahr, tidig morgon.
Jag var på Råsunda 1959 när Djurgården spelade 1–1 mot IFK Göterborg och vann guldet inför 49 000 åskådare. Svensk rekordpublik. Jag stod med min morbror på ena kortsidan och hade aldrig sett så mycket folk på en gång tidigare. Jag var tretton år och kan än i dag minnas de flesta djurgårdarna: Arne Arvidsson, Sigge Parling, Tumba Johansson, Tjalle Mild, Knivsta Sandberg och de andra. Medierna hävdar att det var den största matchen i den allsvenska historien. Fram till i dag, när AIK vann i Göteborg. Det var stort i dag, men det var ännu större för 50 år sedan. Utan vare sig begaliska eldar eller läktarbråk.
Järnkaminen Sigge Parling efter guldmatchen i oktober 1959, Arne Arvidsson till vänster.
En månad senare, i november, stod Sigge Parling i bandylandslagets mål under en träningsmatch mot Västmanlands landskapslag p Rocklunda. Det blev 2–2. I min klippbok finns en fin VLT-bild på när Parling tvingas släppa Sven-Erik Brobergs straff förbi sig.
Sigge Parling i bandymålet på Rocklunda, en månad senare. Kolla måldomaren. Fotografen i bakgrunden verkar vara Bertil Forsén.
Peter Wolodarski skriver om Jan Guillou och KGB i DN i dag. Han bryter mot en grundläggande journalistisk regel: han redovisar inte motpartens bästa argument. Guillou har ju hävdat att han lierade sig med KBG för att avslöja organisationens arbete. Naivt eller inte, det är trots allt ett bra argument, men det låtsas Wolodarski inte om.
