Staden som Asea byggde

Publicerad i VLT-serien Frågor om förr den 16 november 2009

I början av 1940-talet, när andra världskriget rasade ute i Europa, byggde Asea tolv hyreshus för sina anställda på mark som tillhörde Gideonsbergs herrgård. De 234 lägenheterna ansågs vara mycket moderna för sin tid.

Titta på bilden nedan.

Fotografen står på höjden vid Bomansgatan och riktar objektivet mot norr. Året är 1943. En kvinna rensar ogräs i den odlingszon som hade reserverat för en framtida riksväg, det som skulle bli E 18.

Där bakom reser sig Västerås nya bostadsområde på Gideonsberg. Tolv trevåningshus i gult fasadtegel.

En ny stad har fötts. De tolv husen i Aseastaden stod klara 1943. Bilden är tagen från Bomansgatan. Marken med odlingarna var reserverad för den blivande E 18. Dagens tvärställda hus mellan E 18 och Generatorgatan byggdes några efter Aseastaden. Foto: ABB-arkivet.

Längst till höger syns en Konsumbutik. Vägen framför butiken är den gamla Kopparbergsvägen upp mot Bergslagen. Framför Aseas hus finns ännu ingen gata, men Emausgatan ska snart dras från Metallverken upp hit.

Emausgatan började genom de kvarter med röda arbetarbostäder som Asea och Metallverken byggde vid förra sekelskiftet.

I dag finns inte den södra delen av Emausgatan längre, och sträckningen genom Aseastaden har bytt namn till Generatorgatan. Namnet Emausgatan lever bara kvar längre norrut och på Skallberget.

Ett par kompletterande kvarter upp mot Smalbäcksgatan byggdes 1948 men ägdes inte av Asea.

Det är Jan-Åke Alkeblad som vill veta mer om historien bakom Aseastaden. Han flyttade till Statorvägen som fyraåring 1942. Pappan var målare på Asea.

Moderna arbetarbostäder. De flesta av lägenheterna var tvårummare. De fick hyras av Aseas anställda för 900 kr per år. Bilden togs på Statorvägen 1943. Foto: ABB-arkivet.

De flesta lägenheterna var tvåor på 44 kvadrat. Alla hade dusch och vattentoa. Köket skiljdes från vardagsrummet med en skjutbar glasdörr så att ”husmodern kan hålla ett vakande öga på sina småttingar”, som Asea beskrev det. Och när mannen var hemma kunde han ”ha kontakt med sin hustru även om hon arbetar i köket”.

I sovrummet var sängarna väggfasta och kunde kompletteras med överslafar.

Kök med glasdörr. Arkitekten Gustaf Birch-Lindgren ritade ett modernt men litet kök med fast sittbänk. Husmodern ”kunde stå mitt på golvet och nå alla utrymmen”. Foto: ABB-arkivet.

Asea hade stolta traditioner. Efter de första arbetarkåkarna hade bolaget uppfört de tre arbetarkvarteren i Kåre, Ivar och Josef 1913–1918.

Nu hade Asea tagit ett steg till. Standardiseringen gjorde att hyran kunde hållas låg. Anställda med två eller fler barn fick rabatt.

Asea byggde också en så kallade hemgård med samlingssal, hobbyrum och ett av stadens första daghem. Barnträdgården var också eftermiddagshem för skolbarn.

Hemgård med barnträdgård. Asea var förutseende och inrättade ett av stadens första dagis och fritis i den så kallade hemgården. Gården revs för att ge plats åt höghus när Riksbyggen övertog Aseastaden. Foto: ABB-arkivet.

Asea sålde sin ”stad” 1968. Då var arbetarbostädernas tid var förbi. Flera år av ägarbyten följde, med ökande förslumning, innan Riksbyggen köpte och rustade upp de tolv ursprungliga husen 1979.

Anders Lif