anderslif.se

Min blogg

 

 

 

December 2008

 

 

 

 

 

 

Gott Nytt År!

 

Onsdag 31 december

Årets sista dag. Solen står lågt, himlen blekt blå. På kvällen tittar månskäran på oss.

Gästerna kommer snart, den ryska skumpan ligger på kylning, övervägde att köpa ljudlösa kinesiska fyrverkerier men pekade ändå på ett batteri med hopbakade grejer som smäller och har sig. Hundarna överlever nog, de har överlevt hittills.

 

 

Ljuset väntar.

 

 

Sista sagan på det gamla året.

 

Hittade en krogbild på Länsmuseet, utan namn.Två plankor leder över leran in till krogen, personalen är uppställd för fotografen. Biffsteken och fläskotletten kostar 75 öre, vinerna har en särskild lista. Krogen gör reklam för att ha en egen växelkassa, som uppenbarligen inte var helt vanligt. En skylt förkunnar att etablissemanget ska flytta till Stora gatan efter den 15 juli. När? Var? Vart?

 

 

Okänd krog i Västerås. Foto: Länsmuseets arkiv.

 

 

 

 

Tisdag 30 december

Skrev bandy för tidningen Ljusnan, om VSK:s match mot Bollnäs. Roligt att leka sportreporter igen, kliva ner på isen med anteckningsblocket, ställa de obligatoriska frågorna, tota ihop en text och skicka iväg rubbet över nätet. VSK var förresten mycket bättre, vann med 5-2. Laget är riktigt bra, ungt och gammalt, fin fart, positivt spel. Och Micke Carlsson gjorde ett solonummer av högsta klass och jag kan inte låta bli att visa en fem år gammal bild av herr Carlsson... jag tycker om att återvända till den, skymningen vid Vita havet var magisk.

 

 

Micke Carlsson firar VM-guldet i Archangelsk 2003 tillsammans med Per Gustafsson.

 

Dagens promenad gick annars till Östra hamnen. Visste ni att världens äldsta bevarade ångdrivna isbrytare ligger förtöjd därnere. Hon heter Bore, precis som dagens moderna isbrytare, men hon har en helt annan historia. Ångdrivna Bore är faktiskt systerfartyg med den klassiska tremastade barken Vega, som Nordenskiöld seglade med 1878-1880 genom Nordostpassagen, från Atlanten längs Sibiriens norra kust till Berings hav. Bore i Västerås ägs av fartygsentusiasten Knut Borg.

 

 

Världens äldsta bevarade ångdrivna isbrytare, systerfartyg med berömda Vega.

 

S/s Vega i Nordostpassagen.

 

Karin Nilsson skriver att hon inte tror på att ”SF” på stenen på södra Björnön skulle stå för Svensk Filmindustri. Karin har hört en annan historia om järnsolen på klippblocket: ”Jag tror att det står för Svensk Fåravel då man hade fåruppfödning på Björnön en gång i tiden”, skriver hon.

Fortsättning följer, jag väntar med spänning.

 

A och S lämnade oss, tog tåget till Göteborg. Ingen av dem minns hur Västerås Central en gång såg ut. Men jag minns.

 

 

Västerås Central när Internet inte ens var science fiction.

  

 

 

Måndag 29 december

Tätt med folk nere på stan. Mellandagarna är speciella, alla rör sig mellan varuhusen. Jag tittade ut över stan från sjunde våningen i Punkt. Detta var min stad, och detta lär förbli min stad. I den sena decemberskymningen kan till och med Skrapan vara vacker.

 

 

Skrapan när solen går ner, sent i december.

 

Adrien från Paris var imponerad över folklivet. I alla fall sa han det.

 

 

Elliott lär Adrien att brygga kaffe på svenskt sätt.

 

I går skrev jag om den mystiska solen i järn på ett flyttblock på södra Björnön. Margareta Swenson, västeråsare i förskingringen, minns att hon en gång hörde att det varit en filminspelning på södra Björnön. Det var ett slag som skildrades och Margareta tror att det handlade om Karl XII.

”Så SF står för Svensk Filmindustri och 1932 för året för filminspelningen”, skriver hon.

Låter ju spännande. Är det någon som vet mer om denna märkliga filminspelning?

 

 

Mistlarna tittar ner på stenen med järnsolen på södra Björnön.

 

 

Står SF för Svensk Filmindustri och årtalet för en filminspelning?

 

 

Söndag 28 december

Promenad på södra Björnön. Mälaren har lagt sig stilla till rätta under ett isblått täcke. Gösarna står stilla under ytan. Sjögräset stelnar.

 

 

Ännu en av julens promenader.

 

Stannade vid ett stort flyttblock inne bland de små stugorna på södra delen av ön. Blocket ligger vid ett mistelträd, i början av den stora ängen som sluttar ner mot badstranden i sundet. Överst på stenblocket sitter en märklig rund solsymbol i järn från 1932. Mitt i cirkeln står initialerna S F. Vad är detta?

 

 

Det mystiska soltecknet på södra Björnön.

 

Såg ännu en fin fransk film på Elektra i Culturen. Det verkar som om Elektra specialiserat sig på att ta hit fina franska filmer. Den här hette Innanför väggarna, gjord av Laurent Cantet, och är en levande och tät skildring av en lärare och en skolklass i en av de många multikulturella och stökiga stadsdelar som det finns så många av i Frankrike. De flesta eleverna kommer från de forna franska kolonierna i Nordafrika och Västafrika. Spelet mellan läraren och eleverna berättas med en närmast dokumentär känsla. Inga färdiga lösningar presenteras, men skolmiljön tas på allvar och de två timmarna är fängslande oförutsägbara.

 

Fracois Begaudeau i Entre les murs, Mellan väggarna.

 

Än en gång: Hur kan det komma sig att Culturen ger ett så mörkt, ödsligt och outsägligt trist intryck? Gamla industrilokaler behöver inte eka av dysterhet. Jag kom att tänka på den svåra olyckan just här, i Aseas Emausverkstad i september 1917. Det var då fyra personer dödades under ett rusningsprov av en generator som skulle levereras till Norge. Generatorn klarade inte trycket under rusningsprovet, gjutningen var dålig. Smällen blev enorm.

 

 

Fyra personer dog i Emausverkstaden 1917. Foto: ABB.

 

 

Stora sjok av generatorn slungades ut i det som senare kallades Kopparlunden. Foto: ABB.

 

 

Lördag 27 december

Promenerade i Rocklundaskogen. Frost i träden, stilla. Insåg vilket enormt idrotts- och friluftsområde vi har kring det lilla röda hus som en gång var Rocklunda gård. Här finns hallar för bandy och ishockey, en extra konstfryst bandyplan, två träningshallar för ishockey, en ny fotbollsstadion, en fotbollshall, en nybyggd anläggning för Friskis och Svettis, Västeråshallen för handboll och innebandy, en ridstadion, Apalby fotbollsstadion, massor av träningsplaner för fotboll, plan för baseboll, Bellevuehallen för tennis, badminton och gymnastik, en särskild brottningshall – och i andra änden, ner mot stan, gamla Arosvallen med sina löparbanor och Blåsbos gräsplaner. Och bredvid all denna skattefinansierade härlighet ligger Rocklundaskogen, oexploaterad, vacker, doftande, med sina myriader av motionsspår, både elupplysta och inte. Har någon stad något liknande? Jag tror vi är hemmablinda, jag tror inte vi uppskattar Rocklunda efter förtjänst.

 

 

Annandagspromenad i Rocklundas frostiga skog.

 

 

Rocklunda gård, inklämd mellan ridhuset och Västeråshallen minner om den landsbygd som en gång fanns här.

 

 

Innan Rocklunda fanns: gymnastikuppvisning på Fiskartorget med storpublik i Stadsparken. Troligen 1940-tal. Foto: David Eriksson.

 

 

Fredag 26 december

Annandagen. Hoppas julen varit bra. Körde till och från Stockholm i går, på hemvägen häpnade jag över ett starkt ljus i väster. Som ett stillastående flygplan i natten, strax ovan horisonten. Trodde först att det var en radiomast, sedan en trafikhelikopter. Men ljuset hängde där som en stjärna över skogen, det rörde sig inte, det hängde där över Enköping, över huset med de upplysta renarna i Hummelsta, ljuset fortsatte att lysa framför mig när jag närmade mig Västerås, ljuset hängde som Betlehems stjärna över MacDonalds höga skylt.

Höll jag på att bli religiös? Var det en stjärna som ledde mig hem?

Satte mig framför datorn. Google gav som svaret, som alltid.

Det var planeten Venus jag sett, där borta i väster.

 

 

Venus. Foto: ESA.

 

Venus är nästan lika stor som jorden, så här års är det den första planet (eller stjärna som vi hellre säger) som vi ser i väster när skymningen faller. När Venus är som närmast oss är den bara omkring fyra miljoner mil borta. Den lyser så vackert att romarna döpte den efter kärlekens gudinna.

Men skönheten bedrar. Venus är en miserabel plats, med en hetta som får bly att smälta och insvept i en odör av tung illaluktande koldioxid och frätande svavel.

 

Mina gamla stadsbilder börjar tryta. Jag har snart visat de flesta. Men lagret fylls väl på igen, hoppas jag. Här är en fin bild på en av de där innegårdarna som inte längre finns kvar i stan. Bilden är tagen av Ernst Blom någon gång före 1914, på en gård på Hamngatan. Där är det bara en gångväg i Vasaparken i dag. Husen revs för att ge plats åt det som senare blev Hakonshus. Men innan Hakon Swenson flyttade in med sitt kontor och sina lager var det Manne Tössberg som höll till där med sin grossiströrelse.

 

 

Innergård på Hamngatan 16, med spark och vedtrave och Svartån utanför porten. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

Så två böner om hjälp, så här i årets elfte timme. Är det någon som vet något om Rocklunda gård?

Är det någon som har en gammal bild på Rosenlunds skola?

 

 

Tisdag 23 december

Förr, när barnen var små, brukade vi vänta tills de somnat. Då tog vi fram hårt bröd, ost, smör, öl, snaps och provsmakade julskinkan. Nu behöver vi inte vänta på att barnen ska somna längre, men skinkan smakar vi på. Liksom snapsen. Traditioner är till för att bevaras.

 

 

Dan före julafton 2008.

 

Från oss alla, till er alla:

En riktigt God Jul!

 

 

Äldre vykort.

 

 

Vykort ur Elisabeth Walterstens samling.

 

 

Gamla saker. Julhälsning från Dagmar Måntelius.

 

 

Måndag 22 december

Artikeln om Djäknebergsbadet publicerades i VLT. I tidningsarkivet fanns ingen bild på bassängerna däruppe. Inte i Stadsarkivet heller. Jag efterlyste bilder här på hemsidan för ett tag sedan – och fick napp. Bertil Gylén mejlade och berättade att han hade fotograferat en polomatch däruppe i den gamla vattenreservoaren.

Med Bertils bild kunde det bli en artikel. Här är den, i obeskuren version.

 

Polomatch på Djäkneberget på femtiotalet. Foto: Bertil Gylén.

 

Jag berättade i artikeln om hur Vattenborgen på berget blev stans första vattenreservoar 1887. Vattnet pumpades upp från Svartån. Pumparna drevs med en ångmaskin. Pumphuset står fortfarande kvar vid Kvarnvreten.

 

 

Pumphuset vid Svartån.

 

Reservoaren på Djäkneberget sprängdes ner och försågs med tak. Utanför anlades två filtreringsbassänger, som så småningom slogs ihop till en och blev träningsbassäng för simmarna i stan på femtiotalet.

Vattenborgen blev nämligen överflödig när Vattentornet byggdes på Djäkneberget på trettiotalet. Redan då fanns planer på att bygga om de gamla reservoarna till ett friluftsbad. Så här såg simläraren Todde Söderquists vision ut.

 

Skiss av Todde Söderquist i VLT 1935.

 

Det dröjde till 1952 innan den kalla bassängen utomhus uppläts till simmare och polospelare. Men bara till dem. Vi vanliga fick vackert hålla oss utanför. I dag är reservoaren inne i Vattenborgen ombyggd till skjutbana för pistolskyttarna och frivilliga skarpskytteföreningen (det var ju de som en gång hade sina övningar med Sam Lidman på Djäknebergsslätten).

 

 

Högvattenreservoaren i dag.

 

Bassängen där polomatchen spelades har fyllts igen. Teknik och idrott har upplag där. En dag blir det väl bostäder där.

Om det inte vore för grodorna förstås.

 

 

Grodor och Teknik och idrott.

 

 

Söndag 21 december

Årets kortaste dag blev vacker. Frost, isklar bå himmel. Promenad på Björnön. Nu vänder det, ljuset kommer tillbaka, börserna stiger. Nästa år kommer att domineras av Gotland. En av mina favortibloggare, Vick2ria, skriver att hon längtar efter det stenugnsbakade brödet i Rute. Jag håller med. Brödet är oerhört gott, inte bara det surdegsbakade.

 

 

Brödpåse från Rute i november.

 

 

Boksignering i Gallerian i går. Det finns fortfarande några exemplar kvar.

 

Per Fosshaug var bra kommentator i tv, lyfte matchen mellan Edsbyn och Hammarby. Kostade till och med på sig några självironiska kommentarer.

Vintersporterna pågår för fullt. Jag har svårt att engagera mig. Hockeyns alla cuper går mig spårlöst förbi. Och NHL upphör aldrig att förvåna. Hur kan ett lag satsa en massa miljoner på en 37-årig Mats Sundin? Han borde sluta medan han har hedern i behåll. Jag slår vad om att något börjat krångla i kroppen före påsk.

 

 

Bandy på Djäkneberget för mer än femtio år sedan.

 

Hade besök av två tomtenissar i går. Under den halva sekund de satt stilla knäppte jag den här bilden.

 

 

Fyra dagar till julafton.

 

 

Lördag 20 december

Boksignering i dag 12-13 i Akademibokhandeln i Gallerian.

 

Fredag 19 december

I går frågade jag om uttrycket ”göra en pudel”. I dag kommer svaret: när förre biståndsministern Jan O Karlsson lade sig på rygg och sprattlade med benen efter en dyr kräftskiva, betalad med skattepengar, sa en pr-konsult att Karlsson gjort en pudel. Svenska språknämnden utnämnden pudeln till ett av 2002 års nya ord.

Regn och mörker.

Men nästa vecka vänder det. Ljuset återvänder sakta, lika sakta som konjunkturen vänder. I morgon signerar Mikael Genberg och jag böcker igen. Nu i Akademibokhandeln i Gallerian klockan 12–13. Välkomna dit. Mångalen är en jättejättejättebra julklapp!

Sedan ska jag köpa julgran och dra mig tillbaka.

Här är ett av de trevligaste julkorten jag fått i år.

 

 

Jul på Fiskartorget innan Stadshuset byggdes. Gaggeska gården till vänster står numera ute på Vallby friluftsmuseum.

 

Jag fick en fråga om hur jag orkar med att skriva här var och varannan dag. Jag svarar som Mark Twain: ”Det arbete jag utförde blev av bara för att var en lek. Om det hade varit ett arbete skulle jag aldrig ha utfört det.”

 

Infarten till Östra hamnen, december.

 

 

Torsdag 18 december

Braskande rubrik på ettan i VLT om ett kommunalråd som dragit på sig böter med kommunens bil, och struntat i att betala dem. Ett gott råd till Andreas Porswald: Det är alltid bättre att göra en hel pudel än en halv. Var kommer det uttrycket ifrån, förresten?

Kommunala informatörer har ett tungt jobb. I dag måste livet ha varit lätt att leva. Det är inte var dag de kan skicka ut ett pressmeddelande med den här inledningen: "Västerås genomför nu stadens största arbetsmarknadssatsning i modern tid. Målet är att tillsätta över 1000 jobb under 2009."

Det låter nåt, det.

 

Skrev som vanligt, tills jag bestämde mig för att ta en cykelpromenad kring lunch. Inga fåglar vid fågelbordet, inga fåglar i luften, kall sydvästlig vind, inga människor, tyst. Spöklikt. Hade något hänt i världen? Var jag ensam kvar? Stannade vid en bäck i Mälarparken. Den levde och tittade på mig.

 

 

Bäck i Mälarparken, smältvatten en vecka före jul.

 

Körde bilden genom Photoshop när jag kom hem. Kände mig konstnärlig.

 

 

Vet inte varför.

 

Nu hördes röster. Världen levde. Stenkäcken och grönfinkarna var tillbaka. Jag fick besök av gamle klasskamraten L som valts in i Carlsbrödraförbundet. Jag berättade vad som väntade honom. Han såg en smula fundersam ut.

 

Anders Berggren, ordförandebroder i Carlsbröderna vid årshögtiden 2006. Silverpokalen invigdes 1887 till snusfabrikören Sundins minne. Bara en sån sak.

 

Skannade in bilder från Runo Hammarsten på Allégatans Specerier, från något av de sista åren på fyrtiotalet, som kontrast.

 

 

Runo på nya sjascykeln. Expediterna heter Gösta Forsberg, Anna Byman och Ulf Jansson.

 

Bredvid speceriaffären låg en brödbutik och ett charkuteri. Tre butiker på några tiotals meter. Charkuteriet hette Svennborgs. De hade en annan butik i Oxbacken.

 

 

Oxbacken 1944. Foto: Byggmästareföreningen.

 

 

Onsdag 17 december

I går valde vi in fyra nya Carlsbröder. Frackarna väntar. En av dem var en gammal klasskamrat till mig. I morgon ska jag berätta vad som väntar honom...

Var på Länsmuseet för att leta efter bilder på butikerna som en gång låg på Allégatan, strax norr om korsningen med Östermalmsgatan. Har ni några? Fick komma ner i det allra heligaste arkivet och häpnade över allt som döljs nedanför spiraltrappan. Här är ett smakprov. Känner ni igen restaurangen?

 

 

Bild från Länsmuseets arkiv.

 

Självklart känner ni inte igen den. Det var matsalen i det som var Stadshus innan Stadshotellet byggdes på Stora torget, hotellet skulle till en början också tjäna som Stadshus. Innan dess var det Sundinska huset som var Stadshus. Här åt Gud Fader Wijkman och de andra styrande sina måltider medan de beslutade om hur de skulle göra för att få hit det elektriska bolag som sedan blev Asea. En trappa upp bodde snusfabrikanten Sundin och höll sina storstilade hov, innan han fick nog och hängde sig i lanterninen.

 

Kommer ni ihåg Martin Bomans tavlor? Jag skrev om dem här på hemsidan och i VLT på försommaren. Det var Brita Boman som ringde och frågade vad hon skulle göra med sin makes tavlor.

– Vi har inga barn eller släktingar och ingen annan har visat intresse för Martins tavlor, sa hon.

Brita Boman var 92 år och bodde tre trappor upp på Jakobsbergsgatan 3. Där satt hennes man Martin och målade i köket fram till strax innan han dog i mars 2007, någon vecka innan han skulle fylla 90 år. Martin hade utsikt över kvarteren ovanför Oxbacken. Hans tavlor är färgglada och naivistiska.

Nu har Ekströms Konst, med stöd av Swedbank, bestämt att ställa ut Martin Bomans tavlor i butiken på Köpmangatan. Vernissage i slutet av januari. Överskottet går till välgörande ändamål.

 

 

Prov på Martin Bomans konst. Utsikt från Jakobsbergsgatan.

 

 

Tisdag 16 december

Läser att Västerås stads nya hemsida har kostat 9 miljoner hittills. 9 miljoner! Gissar att det är någon it-konsult som tjänat bra på kunskaper som inte borde vara så exklusiva. Ett och ett halvt år har de hållit på och de är inte klara än. Hoppas att den nya hemsidan innehåller en vettig telefonkatalog till tjänstemännen, men det är säkert för mycket begärt. Användarvänligheten må icke sträckas så långt att tjänstemännen riskerar att störas. Vi får nog hålla till godo med en icke fungerande växel.

 

 

Ny vy i Östra hamnen. Den tidigare så sjaskiga inre delen av hamnbassängen börjar få ett nytt utseende.

 

Min Frågor om förr i VLT i går handlade om de olika namnen på stadens torg. Jag skrev bland annat om Fiskartorget, som tidigare kallades Nya Torget. En gammal fin bild fick inte plats i artikeln. Ni kan se den här i stället.

 

 

Torget längs Svartån hette Nya torget, men döptes i folkmun till Fiskartorget. Namnförslaget Rådhustorget röstades ned. Fotografiet är från 1870-talet och är ett av de äldsta från Västerås. Den medeltida Helgeandskyrkan, som föregick Stora Westmannia, har ännu inte rivits. Foto: Länsmuseets arkiv.

 

En bild från Smörtorget finns också. Den kan du se om du läser webb-versionen av artikeln här.

 

 

Söndag 14 december

Jag fågelskådade en del när jag var yngre. Gärna tillsammans med dem som kunde. Jag kan än i dag inte skilja mellan grågås och sädgås, men det går att leva ändå.

Nu nöjer jag mig med fågelbordet, fyllt med solrosfrön, och några talgbollar i en buske utanför köksfönstret. Kul att se fåglarna återvända. Talgoxar och blåmesar, förstås, vackra grönfinkar och små gråsiskor, eller om det är hämplingar, ibland klarar jag inte av se skillnad på dem heller. Koltrasten kommer, liksom nötväckan. Och den praktfulla domherren visade sig redan första dan fågelbordet fylldes på.

I dag kom ett par stenknäck också. Stenknäck har jag aldrig sett här förut, eller också har jag det och blandat samman dem med domherrarna. De försvann likt bortflugna tankar varje gång jag sköt upp altandörren för att att fotografera. Till slut fick jag nöja mig med ett kameraskott från innanför fönsterrutan.

 

 

Stenknäck vid fåglebordet. ”Lätt att förbise då den är skygg och ganska tystlåten”, enligt fågelboken.

 

Gick en promenad på Björnön. Stannade till vid det lilla kärret uppe på åsen som alltid fascinerat mig. Det är något magiskt över det. Borde finnas trollguld på botten.

 

 

Kärret på Björnöns ås.

 

En annan vinterbild, ur Ragnhild Aglands samling. Femtiotal. Sturegatan möter Munkgatan vid Josefssons bilar. Här någonstans är infarten till Punkts parkeringshus i dag.

 

 

 

 

Lördag 13 december

Luciadagen. Värmade eldar på Bondtorget, marknadsstånd. Doft av flydda tider. Till och med en häst med vagn från Tibble. Jag vet inte vad hästen heter. Vi säger Blenda, det är ett bra namn på en ardenner.

 

 

Bondtorget i Västerås 2008.

 

 

Stora torget 1897.

 

Fick en Luciahälsning från Dagmar Måntelius som bor i Norberg, men som är uppväxt i Irsta och som läser vad jag skriver på hemsidan. Dagmar har svarat för några av årets närmare 100 000 besök på min hemsida.

Hon skickar med en bild från Luciafirandet på F1 på Hässlö 1954. Det är Dagmar som är Lucia. Hon hette Fryxell då, och var elev i köket på flygflottiljen.

 

 

Dagmar Fryxell som Lucia på F1 1954.

 

Kom att tänka på Ingemar Leijgårds bilder från Hässlö från samma tid. Han fotograferade bland annat kökspersonalen. Dagmar kanske känner igen någon?

 

 

Kökspersonal på F1, 1955 eller 1956. Foto: Ingemar Leijgård.

 

 

Värnpliktiga flygsoldater i matsalen vid samma tid. Foto: Ingmar Leijgård.

 

 

Fredag 12 december, kväll

Körde bil i snöslask, klev ur i sjöar av snövatten, klafsade runt, längtade till Sydafrika och ett glas Sauvignon Blanc i ljuset och värmen. Tänk att det snart gått ett år sedan jag träffade på min gamla vän Leif E nere vid Waterfront i Kapstaden. Så långt från snöslask man kunde tänka sig.

 

 

Hattar i solen.

 

Ingen folkrusning till signeringen på VLT. Folk har väl annat för sig än att köpa böcker om Micke Genberg. Men några sålde vi, och det var trevligt så länge det varade.

 

 

Mikael Genberg signerar.

 

Ett luciatåg från Fryx passerade på väg upp i tidningshuset. Efter en stund kom tre eftersläntrare. De stannade och sjöng för oss. En fredagseftermiddag i Västerås, vid Svartån. Man tackar.

 

 

Tre sjundeklassare från Fryx.

 

Missade På spåret i kväll också. Lika bra det.

 

 

Fredag 12 december

OBS! Boksignering av Mångalen i dag klockan 13.30-15 i VLT-foajén. Mikael Genbergs namn i förstaupplagan kan bli värdefull...

 

 

Torsdag 11 december

Skrev om en bok om Kusta som Elisabeth Westerdahl gett ut. Artikeln kommer i VLT så småningom. Åkte ut till herrgården i går, tog en bild över de snöpudrade fälten. Kusta ligger oenkligen fint på sin kulle därute i Irsta, eller är det Kärrbo.

 

Kusta från sydost. 

 

Alex på besök, minstingen av de två barnbarnen. Han tittade förundrat ut på snön utanför fönstret. Hur kan små barn se så oförställt förundrade ut?

 

Snö utanför.

 

Michelle mejlade från New Orleans. Hon hade aldrig sett snö innan hon kom till Sverige för ett par jular sedan. Så här års brukar de ha dryga tjugo grader där nere vid Mexikanska golfen. I dag snöade det! För första gången i mannaminne.

 

 

Michelle’s snowman.

 

I morgon, fredag, klockan 13.30 är ni välkomna till VLT-foajén. Då ska Mikael Genberg och jag, mest Genberg, signera boken Mångalen. För ett år sedan satt Per Fosshaug där och signerade boken Bandygalen. Givtevis kom Mikael Genberg dit och köpte en bok.

 

 

Bandygalen och Mångalen.

 

Letar efter julklapp till L. Tidningen Independet listar de tio bästa julklapparna till en kvinna. Jag klickar på nummer ett.

 

 

Jag slutade klicka.

 

Tog fram en bild från Vasagatan i stället, en stilla sommarmorgon 1930. Vandraren har passerat Falks cykelaffär och är på väg mot Tidlunds skrädderi och Karin Petterssons hattaffär. Stan har ännu inte 30 000 invånare. Kommunalskatten sänks på hösten med 70 öre, från 9:20 till 8:50.

 

 

Vasagatan 15, år 1930. Foto: Byggmästareföreningens arkiv.

 

 

Onsdag 10 december

En bra landshövding ska gilla bandy.

För övrigt har jag inget att tillägga i saken.

 

 

Trytande onsdagsinspiration.

 

Skönt att slippa Nobelfesten för en gångs skull. Laddar för fredag. Kolla annons i VLT i morgon.

 

 

Tisdag 9 december

Kineser kan ta över Volvo? Varför inte? Världens största kommunistiska stat har gott om kapital och bygger redan miljoner bilar.

Vem ska bli landshövding i Västmanland? Har ni några förslag? Jag har två, men de håller jag än så länge för mig själv.

Bredvid gamla vattentornet på Djäkneberget ligger en röd lada med ett staket runt. Tittar man över staketet ser man ett stökigt upplag som jag tror hör till Teknik och idrott. Där döljer sig en historia.

 

 

Stökigt vid gamla vattentornet. Men med spännande historia.

 

Här inne låg stadens gamla vattenreservoar med filterbassänger. Där höll Västerås SS till på femtiotalet och några år in på sextiotalet. På somrarna var det ett exklusivt bad för simsällskapets medlemmar. Jag ska berätta mer så småningom. Just nu behöver jag hjälp med bilder. Är det någon som har ett fotografi från en simträning eller en polomatch eller något annat däruppe i den undangömda bassängen på Djäkneberget?

 

Var i Stadshuset en sväng i dag. I ett av tjänsterummen hänge en Helmer Barklund på väggen, en olja från 1940. Stora torget, Stadshotellet och huset med en av Jansson och Sjögrens karamellbutiker. Är det inte dags att samla ihop några Barklundare till en utställning med hans Västeråsmotiv?

 

 

Helmer Barklund, olja 1940.

 

 

Måndag 8 december

Tokrally på börsen. Är det över nu? Tas alla uppsägningar tillbaka? Ska Grönlands isar sluta smälta? Hade bestämt mig för att jobba mindre, står fortfarande vid datorn klockan halv tolv på natten. Det har varit mörkt i vår del av världen sedan klockan tre. Regn, mörker. Tog en sväng ner i Östra hamnen vid fyrasnåret. Tittade bort mot Lillåudden. Var detta Västerås?

 

 

Lillåudden i december.

 

Försökte ringa kommunen, hamnade i eviga cirklar av telefonköer. Läste kommunstyrelsens handlingar. Flygplatsen behöver 47 miljoner extra de kommande tre åren. Blir säkert mer.

Micke Genberg har kommit hem från San Fransisco. Nasa är mycket intresserat av att ta med ett litet uppfällbart rött hus till månen, säger han. Månhusprojektet har kommit in i en ny fas. Undrar om Mats Svegfors blir kvar som ordförande i Månhusets vänner, nu när han blir radiochef?

 

Så var det svaret på bildfrågan i går. Kände ni inte igen hörnet med brödboden? Så här ser hela bilden ut. Ungefär där står tjuren i dag, på sin pelare utanför Stadshuset. Det är Munkgatan som går till vänster, Fiskartorget ligger till höger.

 

 

Ernst Blom fotograferade hörnet Fiskartorget – Munkgatan. Bilden finns i Länsmuseets arkiv.

 

 

Söndag 7 december

Gick ut med soporna vid elvatiden på kvällen. Stilla. Kattugglan ropade några kvarter bort. Kattugglan? Så här års? Brukar inte den ropa på våren? Är det jag som inte kan fåglar eller är tiden ur led?

Såg en stund på innebandy. VM-match mellan Sverige och Tjeckien. Jag har svårt för sporten, men måste erkänna att det var ganska spännande. Den tjeckiske målvakten hette Kafka.

Hade gärna varit borta i Novosibirisk och kollat bandy i Rossija, men den tiden är förbi.

Får se fram mot VM i ABB Arena i stället.

Dagens fråga: Någon som känner igen det här gathörnet?

 

 

Huset där Brödboden låg var från 1700-talet. Bilden är en del av ett fotografi av Ernst Blom från 1930- eller 1940-tal. Länsmuseets arkiv.

 

 

Lördag 6 december

Vi gick förbi Laura Ashley på väg till KB i dag. När vi svängde av från Birger Jarlsgatan såg vi Mats Svegfors därinne. Vi hejade. Inget mer. När vi kom hem, efter lunchen och efter eftermiddagsföreställningen av Woody Allens överreklamerade film Vicky Christina Barcelona (där den intelligenta Rebecca Hall överglänser både den i ett fack-fastnande blondinputmunnade Scarlett Johansson och den spanskclichéblodfullhetlevrade Penelope Cruz), när vi kom hem såg vi att Svegfors blivit föreslagen som ny radiochef! I sanning överraskande. Men ett gott val. Ett mycket gott val.  Mats Svegfors är inne på sitt nionde och sista år som landshövding, han skulle ha slutat i april. Ingen trodde väl att denne intellektuelle byråkrat skulle trappa ner. Men att han skulle toppa karriären med att bli chef för Sveriges Radio... Vem kommer efter på Västerås slott? Någon som känner sig kallad? Någon som är utan jobb för tillfället?

 

 

Mats Svegfors tillsammans med Håkan Wåhlstedt, före detta partisekreterare för miljöpartiet.

 

Såg Lars Lerin på Waldemarsudde. Fantastiskt. Hur orkar karln jobba som han gör? Enorma målningar och akvareller. Vilka mängder, vilka stämningar.

Lika spännande, fast på ett annat sätt, var Helmer Osslunds bilder från Norrland. Jag tycker mycket om dem, inte minst det här klassiska motivet från Nordingrå som jag visat tidigare.

 

 

Helmer Osslund.

 

Jag minns hur förvånad jag blev på ett museum i Montreal för några år sedan när jag såg några målningar av Tom Thompson från 1930-talet. Stämningarna gick igen.

 

 

Tom Thompson, 1929.

 

Så har jag fått svar på gårdagens bildfråga. Rolf Carlsson i Leksand skriver: ”Bilden är från hörnet Slottsgatan och Kungsgatan, mittemot ligger hotell och restaurang Klippan.”

Rätt! Och om jag inte tar fel så ligger VLT-huset där i dag.

 

 

Fredag 5 december

Västerås stad ska få en ny hemsida. På tiden. Hoppas att medarbetarnas direktnummer läggs ut, så att man slipper vänta i den tröga växeln. Jag förmodar att det inte blir så, hoppas jag har fel.

Hälsade på hemma hos Henry Pettersson, han som fyller 90 nästa år och som blev världsmästare i kanot 1950. Jag återkommer till honom, senare. Henry har mycket att berätta.

 

 

Henry Pettersson med VM-guldet.

 

En sak, måste jag berätta. Henry och de andra västeråsarna paddlade i kanoter som tillverkades av Max Andersson. Max bror var konstnären Arthur Enok. Han målade tavlor som priser i kanottävlingarna, men Henry valde bucklor fler år innan det gick upp för honom att Arthur Enok Andersson var en erkänd konstnär.

– Då började jag välja tavlor från prisbordet i stället.

På väggen hemma på Bomansgatan hänger en olja AV Arthur Enok, som säkert inte funnits med på någon utställning. Hur många sådana ”okända” Arthur Enok hänger det hemma hos mellansvenska paddlare?

 

 

Olja av Arthur Enok Andersson från 1946.

 

Så en bildgåta. Vet ni vilket gathörn det här är?

 

 

Bild från tidigt 1900-tal. Var? Foto: Byggmästarföreningens arkiv.

 

 

Torsdag 4 december

Ägnade tre, fyra timmar åt bokföring. Mest utgifter. Fattar inte hur jag ska få e-legitimation för att kolla bolagets skattekonto. Helt borta. Slut. Teknikstress. Det är roligare att vara barnvakt.

 

 

Med blicken framåt.

 

Det blev varken hästpolo eller cykling. Bara slask och mörker. Fick trevligt brev från Margareta Persson om drittelfabriken:

 

”När Asea började tillverka reläer i drittelfabriken år 1927 flyttade en hel avdelning från reläverkstaden till Västerås. Bland dem var min morfar Ivan Hagberg. [...] Många av dem som kom från Ludvika fick hyra Aseas bostäder i ’Nordiskan’ som ligger alldeles i närheten av dagens Emausmot. Min mamma, som då var sju år gammal, har berättat att första dagen nykomlingarna skulle ut och leka möttes de av viskningar från de andra barnen: ’Tror ni att dom pratar konstigt, och att vi förstår vad dom säger?’

 

Nordiskan var ett flerfamiljshus nära Wijkmansgatan och Emausgatan. Margareta berättar om linden på Nordiskans gårdsplan. Linden står kvar där, med sina minnen, på samma plats, drygt åttio år senare. Jag måste ta mig dit någon dag.

 

 

En gammal arbetarbostad på Wijkmansgatan flyttas när den nya riksvägen (blivande E18) började byggas 1946.

 

Gårdagens utsikt från Mariaberget kan kompletteras med en vy mot öster och söder. Båda bilderna hör samman och ingår i Elisabeth Walterstens samling.

 

 

 

Onsdag 3 december

Konsert i Berwaldhallen med guttekören från Nidarosdomen i Trondheim och den fantastiske violinisten Arve Tellefsen. Det är fjärde året i rad vi lyssnar på dem, i samband med utdelningen av Prins Eugens kulturpris till unga musiker. I år delades priset av pianisten Maria Verbaite från Sverige och barytonsångaren Johannes Weisser från Norge. Båda gjorde fina framträdanden. Maria spelade Liszt så tangenterna rök. Hon gav förresten sin första konsert som sexåring.

 

 

Delar av guttekören, en av de bästa i Europa. Körledaren heter Björn Moe.

 

Åt smörrebröd på Centralen, åkte hem till staden i mitt hjärta. Den här affischen från 1929 borde synas mer.

 

 

Affisch till Västeråsutställningen 1929.

 

 

Utsikt från ett berg.

 

I morgon måste jag motionera. Det bara är så. Men med vad? Hästpolo? Rävjakt? Stavgång? Blir väl cykeln som vanligt.

 

 

Tisdag 2 december

Skrev nästa veckas Frågor om förr. En spännande berättelse om ett stort hus som är två. Ni får se. Jag är uppe i fler än hundra Frågor om förr, med text och bilder. Borde kunna bli en bok. Hundra frågor om gamla Västerås. Vem har lust att vara med och satsa en krona på det projektet?

Höll en föredragning i kommunstyrelsens rum på andra våningen i Stadshuset. Det har jag aldrig gjort förut, och lär väl aldrig göra igen. Jag berättade om min bok om Tillberga, Husen mitt i byn. Den är klar och layoutas som bäst. Faktiskt inte alls dum. Så här börjar den:

 

”Det var en gång en liten kommun, utslängd på lerjorden nordöst om Västerås, som bestämde sig att bygga ett hyreshus i tre våningar. Den lilla kommunen hade aldrig haft ett hyreshus förut.

Men nu skulle det ske.

Året var 1948 och tre år hade gått sedan världskriget slutade.”

 

Tja, ingen kioskvältare kanske... 

 

Kvistbergavägen i Tillberga.

 

Utanför Stadshuset drev monsunen fram över Fiskartorget, men den julpyntade granen framför teatern lyste upp scenen med en Kreml-stjärna i topp. Gran, förresten? Det är väl ingen gran som står där. Vad är det? En jättecypress? Jag är latinare, ni får förlåta.

 

 

Stjärna över Fiskartorg.

 

Hämtade Elliott. Han höll igång i fyra timmar, sen somnade han i protest men med ett trött leende.

Gatan i går var Smedjegatan. Numret på det stora huset var nummer 10. Samma hus syns mitt i bilden på dagens, ännu äldre bild från Smedjegatan. Fotografen stod på Vasagatan. Hörnhuset till vänster motsvarar dagens Metrohus, som förresten också har ett märkligt torn på taket. Till höger ligger Sundströms hörna, och litet längre ner borde porten finnas in till Jansson och Sjögrens karamellfabrik i nummer 9.

 

 

Smedjegatan, något av de första åren på 1900-talet. Fotot är från Länsmuseets arkiv.

 

 

Måndag 1 december

Börserna faller igen, varje gång de går upp litet tror jag att eländet är slut, så faller de igen och jag kan bara fly till mina böcker. Nere i hamnen drog mörkret in över Hyttviken, där masugnen en gång dånade. Nu sänkte sig december över staden.

 

Hyttviken.

 

Fastnar än en gång i Sven Olssons magnifika Parlament i Aros. Visste ni att Aseachefen Sigfrid Edsström protesterade mot den nya automobilstadga som infördes 1909. Bilar fick inte köras fortare än 6 km i timmen i Västerås, på vissa större gator fick man öka till 10 km i timmen. Edström ironiserade över den lägre gränsen och menade att alla bilister som körde om en gående därmed kunde anmälas för polisen. Hastighetsbegränsningen godkändes ändå, med röstsiffrorna 16–13. Här är en bild med en bil på en Västeråsgata, långt senare. Jag hittade den när jag letade fotografier på Länsmuseet till kommande Frågor om förr i VLT. Bilden är tagen i tidigt 1930-tal. Kan ni se var?

 

 

Gata i Västerås, tidigt 1930-tal. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

 

Läs mer, om november till exempel, i bloggarkivet

 

Bloggarkiv

Startsidan

                      
 

 

 

Startsidan

Textarkiv
Utbildningar
Föredrag
Böcker

Kontakt

Bloggarkiv

 

 

 

 

 

 

Bloggarkiv