|
|
Min blogg |
|
|
|
Januari 2006
Måndag 30 januari
Flera grader varmt. Det ploppar. Snön smälter. En sparvhök jagas av kajor. Fick Robert Byrons First Russia, then Tibet med posten. Den gavs ut 1933 och finns bara i ett ex på KB, ej utlåningsbart. Hittade boken via nätet på ett antikvariat i England. Några knapptryckningar, så, duns i lådan. Teknikens under. Effektivt, men inte lika roligt som att vandra runt bland antikvariaten på Charing Cross Road i London. Jag skaffade Robert Byron av en speciell anledning. Jag ska återkomma till det, när jag läst den.
Till dess kan jag inte undvika att visa en bild som jag hittade på Länsmuseet häromdagen. Jag undrar om den nånsin varit publicerad. Fotot är taget av Anshelm Svartz på Stora torget i Västerås, någon gång kring 1895. Husen längs norra sidan står ännu kvar, torget är smalt. Stadshotellet var ännu inte påtänkt. Det vita huset vid östra kortsidan tillhörde då Uplands Enskilda Bank. I dag ligger Arosian där. På torget trängs hästekipagen med grönsaksstånden.
Anshelm Svartz var pappa till Nanna Svartz, medicinforskaren som skulle bli Sveriges första kvinnliga professor. Jag får anledning att återkomma till Anshelm också, och hans fantastiska bilder.
Stora torget vid mitten av 1890-talet. Foto: Anshelm Svartz, Västmanlands läns museum .
Söndag 29 januari
Jag måste förstås skriva nåt om fracken i går. Men jag vet inte var jag ska börja. Det blev nästan litet för mycket. Märkligare tillställning har jag nog inte varit på. Vi var nånstans mellan 70 och 80 carlsbröder som samlades i festsalen på Stadshotellet. Frackar, vita västar, glänsande lackskor (mina glänste inte, trots att jag hade spottat på dem, enligt ett råd från firman med högtidskläder).
Hälften av gubbarna sjunger bra. Några av dem utmärkt. De sjöng till och från hela kvällen. En av bröderna sjöng som en operasångare. Det visade sig att det var just det han var.
Vi åt, och drack, från klockan tre på eftermiddagen till framåt kvällen när det var dags för nattsexa. Det hölls vittra tal, det talades på vers och det rimmades. Och det skämtades enligt en tradition som med smärre variationer överlevt sedan Carl Bomans dagar vid mitten av 1800-talet. Harmlöst skämt och odlat vett.
Jag går inte in på detaljer. Inte för att det är hemligt, utan för att det bara inte låter sig göras. Ni skulle inte tro mig om jag berättar hur kassaberättelsen föredrogs.
Men ett par bilder kan jag lämna till eftervärlden.
Carl Boman på väggen övervakar Carlsbrödernas årliga högtidssammankomst.
En av tre nyinvalda iförd stilig frack och vit kravatt med praktiskt gummiband.
För övrigt handlar mycket om bandy just nu. Jag skriver en bandyblogg under VM på vlt.se (http://blogg.vlt.se/bandy/). Jag sköter alltså två bloggar samtidigt. Ibland går det inflation i trender. Kul så längde det varar.
Lördag 28 januari
Hinner inte mer i dag än att visa en härlig bild från Hässlösundet. Skridskoåkning med svart hund. Vindstilla. Nära noll. Mycket folk. Vad ska man annars göra en vinterdag som denna? Jo, ta på sig fracken. Mer om det nån annan gång.
Kanske.
Max och Jonas med vindens hastighet.
Fredag 27 januari
Så bar jag då hem den. Mitt nyförvärv. Fracken. Har hängt den i hallen än så länge. Vad gör den där? Vem ska ha den?
Skrev om Myran Larssons äventyr i Moskva 1930 när han blev bestulen på en portfölj med viktiga Asea-dokument och hur han fick hjälp av en småkriminell liga av föräldralösa barn att leta rätt på den. Myran fördes med bindel för ögonen till bossen för ligan. Bossen var 12 år och höll hov i en järnvägsvagn på en bangård. Mot rätt lösensumma skulle Myran få tillbaka portföljen. Myran betalade. Portföljen återlämnades i ett gathörn. Rublerna kom aldrig i Aseas bokföring.
Myran hette Carl Larsson och hade en gång spelat fotboll i VIK i den första fotbollsallsvenskan 1924. Han kallades myran för att han var så ettrig. På 1950-talet bytte han namn och kallade sig Carl Myhràn.
I morgon ska jag ta på fracken.
I morgon inleds bandy-VM.
I morgon ska jag börja skriva en bandyblogg på vlt.se
Hittade förresten en mystisk bild från det svenska omklädningsrummet i Archangelsk inför finalen i VM 2003.
En stilla bön till bandyguden gav VM-guld.
Onsdag 25 januari
Skulle ha hämtat ut fracken i dag, men förträngde det oundvikliga. Vadå frack?
Tänkte igenom hur jag ska lägga upp det i morgon när jag ska vara debattledare på murvelklubben som återuppstår. Plats: Teaterns kafé. Tema: Vem sätter agendan? Det ska handla om valrörelsen, där medierna självklart har makten även om de inte vill inse det. Men hur handskas vi med den på bästa sätt? Vad innebär demokratin? Hur mycket utrymme ger man en uppenbarligen korkad politiker? Vem avgör vem som är korkad? Och hur hjälper vi folk att sortera i floden av mer eller mindre viktiga händelser?
Någon har sagt att det under de senaste 30 åren har producerats mer information än under de föregående 5 000 åren! En enda söndagstidning av New York Times innehåller mer information än vad en bildad person kunde skaffa sig under helt liv på 1700-talet. Vi är mer informerade i dag än vad statscheferna var för 300 år sen och vi blir mer underhållna på en vecka än vad Gustav III och hans hov blev på ett helt år.
Mångfalden föder naturligtvis även enfald. Men man kan vända på det och säga att enfalden inte vore möjlig utan den kvalitativa mångfalden. Eller...?
När jag letade efter en illustration hittade jag en bild från Skottland, tagen för ett par år sedan när jag bar hem en flera kilo tung söndagsutgåva av The Observer. Mer tidning hade jag aldrig fått för en tia.
Mängden information har aldrig varit större i mänsklighetens historia.
Kan inte låta bli att visa en annan bild jag hittade i samma mapp. Vi hade åkt upp på det skotska höglandet. På ett krön öppnade sig en hänförande utsikt. Som hämtat ur en turistbroschyr. Och där, just där, stod förstås en gubbe och spelade säckpipa. Scotland the Brave och sånt där. Pastoral eller pekoral? Vackert eller kommersiellt? Eller både och?
Vi lyssnade, tänkte på Braveheart och Mel Gibson, lämnade ett pund och åkte vidare mot Loch Ness.
Pastoral eller pekoral?
Tisdag 24 januari
Svennis pratade med en utklädd shejk och fick 40 miljoner av engelska fotbollsförbundet. Jag fick parkeringsböter för att jag hade lagt lappen uppochned i vindrutan.
Funderade på alla jag pratat med efter lördagens lilla text om mjölkbutiker. Har fått höra om hur Blanche såg Karl Gerhard i en gul öppen bil Repslagargatan (var det Signe Hasso som åkte med?) när han skulle hälsa på Ernst Rolfs mamma i huset med mjölkbutiken och om hur Erik räddade gitarrer undan elden när Hagströms musik brann nedanför Oxbacken. Vem skriver alla dessa västeråsares historia?
Jag hade förresten inte aning om att Pugh växte upp inne på Mejerigården på Stora gatan. Och att Helmer Barklund målade dekoren i teaterns innertak innan han drog till Amerika nån gång runt 1920. Vi har en av hans tavlor, en oljemålning av den restaurang i Vasaparken där punschen för länge sedan druckits ur.
Yvonne från Omnia ringde och frågade om jag kunde ta en resa till Kina i mars. Jag låtsades obesvärad och sa: ”Självklart!” Vem vill inte leda en resa till Peking? Wen Jiabao, here we come...
Västerås humamistiska förbund hade årsmöte. Staffan Rune blev ny ordförande, Birgitta Nilsson slutade. Jag blev kvar i styrelsen. Lars Bergqvist, ex-västeråsaren som varit ambassadör i Vatikanstaten talade i går. Senare i vår kommer Ernst Brunner och Märta Tikkanen.
Helmer Barklund, målare från Västerås som flyttade till USA. Den här målade han 1941.
Söndag 22 januari
Woody Allens Matchpoint är befriande olika andra Allen-filmer (http://www.imdb.com/title/tt0416320/) . Beror det på att den är inspelad i London? Klart sevärd. Inte bara för Scarlett Johanssons skull.
Var på återträff med deltagarna i fjolårets resa till Jaroslavl i går. Visade bilder, jämförde gamla motiv med nya. Vera var där. Hon föddes 1917 i Ryssland, mamman flydde oron i Petrograd för lugnet borta vid Volga. Hon gav mig en av Jevgenij Jevtusjenkos diktböcker, Osynliga trådar.
– Jag har inte så långt kvar, man ska inte samla på sig för mycket, sa Vera.
Jag slog upp och läste raderna:
Den siste soldaten på jorden
skall slänga sina epåletter i floden
och se på
hur trollsländorna fridsamt vilar på dem.
Promenad på isen. Snö, sol, kyla. Kraftvärmeverkets rökpelare pekade mot söder.
Promenad mot söder, mot värmen.
Var tvungen att köpa Aftonbladet på väg hem. Löpsedeln ropade ut att tidningen hade alla namnen på medlemmarna i Västerås ”hemliga sällskap”. Vadå? Hade dom kommit över Carlsbrödraförbundets matrikel? Inte för att den är hemlig, men ändå. Nej, det var samma gamla visa som vi läst många gånger förr: några frimurare, resten Rotary. Vem bryr sig? Rotary är inte hemligare än väderleksrapporten på tv.
Fredag 20 januari
Kyla, snö. Vintern går mot sin kulmen. Vad gör jag här? Det är den sibiriska kylan, sägs det. Den ryska nyhetsbyrån Itar-Tass rapporterar att det är minus 40 borta i Krasnojarsk. Ett av mina kyligaste minnen är därifrån. Det var minus 37 när jag landade där en gång. Tror det var då jag tog den här bilden på floden Jenisej.
Köldröken stiger över floden Jenisej i Sibirien.
Det är något speciellt med de stora ryska floderna. Jag har sett Dvina, Jenisej och Volga. Alla säger att de är förgiftade. Men att de är på väg att renas. Stilla och lugnt flyter de, hursomhelst.
Det var förstås bandyn som tog mig till Sibirien och Krasnojarsk. Jag skickade hem text och bilder från en Internetbutik som hade öppet dygnet runt. Disketten petades in och ut ur datorn med en tesked. Effektivt. Jag hade ett scoop, tyckte jag: en bild på hur en besviken VSK-målvakt (Andreas Bergwall) skvätte vatten över den norske domaren. Eller om det var sportdryck. Värre skandaler än så blir det sällan i bandyns värld.
Så kallad bandyskandal. Jenisej vann med 3-2. Året var 2001.
Onsdag 18 januari
Yrande nysnö, rödsvarthuvade steglitsar sprätter solrosfrön. Gamle stadsbibliotekarien Jan Nilsson ringde i går. Han har sålt sin lägenhet i Stockholm och bor nu bara på Himmelsriksgränd (av alla gatunamn) i Helsingborg. Han kom som vanligt in på allt annat än det som var hans egentliga ärende. Han berättade den ena skrönan efter den andra om programmen som han ordnade i bibliotekets hörsal. Som när Margareta Krook tände en cigarett och råkade utlösa brandlarmet; när tre brandmän rusade in tittade hon drömmande på dem och sa: Vad snygga ni är! Eller när Sara Lidman somnade på tåget och inte vaknade i Västerås. Eller när den kortväxte professorn som skulle tala om Linné försvann bakom talarstolen. Eller när Jarl Kulle...
- Du skriver väl inte om det här?
– Nejnej. Bara på bloggen...kanske.
– Vem läser den? Din fru?
– Ja, ungefär så.
I dag har jag pratat på Rotary igen. Nu var rubriken ”När Lena kallade Göran för president”. Det handlade förstås om boken Kaffe i Folkets hus där Lena Hjelm-Wallén kommer med sin uppmärksammade kritik av Göran Perssons ”presidentlika” sätt att styra Sverige. (Kapitlet heter President Persson och finns att läsa här.)
Jag avslutade frågestunden med historien från den västmanländska landsbygden om hur sekreteraren i kyrkorådet skrev i ett protokoll någon gång på trettiotalet att ”mot beslutet reserverade sig alla utom ordföranden”. Kyrkoherden, som var ordförande, kände ansvar för församlingen och ville fatta det riktiga beslutet. Han förstod ju hur det skulle vara.
I kväll ska jag ge den nya serien om Rome i Canal+ en chans (http://www.imdb.com/title/tt0384766/). Antik historia, intriger, action och sex kan bli en förfärlig soppa. Vi får väl se. Hursomhelst så var det Lost som kammade Golden Globe- statyetten i måndags för bästa tv-serie (http://www.hfpa.org/news/id/26). Rome var nominerad.
Rom i dag, oheroisk turistgrupp med gröna mössor på torget framför Panteon.
Söndag 15 januari
Smältvattnet har frusit, stigarna är ishala. Dimman drar in från norr under eftermiddagen. Den gula tennisbollen studsar dovt mot den vita skaren, Max springer. Brunt fjolårsgräs sticker upp som antenner från underjorden. Någon lyssnar på oss.
I går publicerade VLT min artikel om striden kring Stadshotellet för 100 år sedan, Gud faders sista strid. Artikel finns att läsa här, i textarkivet.
Stora torget i Västerås kring förra sekelskiftet. Husen på torgets norra sida har ännu inte rivits. Bygget av det nya polishuset med brandstation pågår på Östra kyrkogatan.
Fick ett mejl från systrarna Gun Widegren och Viola Johansson som undrar om någon minns något om mjölkaffären på Repslagargatan 7, längst ner mot Lantvärnsgatan. Det ligger en designbutik där i dag. Systrarnas mamma Gullan (Gunhild Tilling), som kallades Skånskan, jobbade där 1936–1942. De sista åren drev hon butiken.
Jag minns mjölkaffären från min barndom på femtiotalet. Vi bodde på Repslagargatan 5. Vi handlade dock inte där, utan i Karins mjölkaffär uppe i trekanten där Repslagargatan mötte Hammarbygatan, Västmannagatan och den norra del av Stora gatan som gick längs gamla Pingstkyrkan. Där ligger nu Oxbackens servicehus. Karin hinkade upp mjölken med skopor som hängde i rad på kakelväggen. I en låda med glaslucka låg de gyllengula frallorna.
Systrarna undrar också om det låg en mjölkaffär med bageri på Stora gatan 51? Deras mamma Gullan ska ha jobbat där också, tidigare på trettiotalet. Stora gatan 51? Det måste vara i kvarteret där Bergius Järnhandel låg, strax nedanför Oxbacken.
”Skånskan” framför sin mjölkaffär på Repslagargatan 7.
Lördag 14 januari
Var kanske dumt att skriva om Bibeln. Har blivit beskylld för att vara värsta sortens ”fundamentalist”. Bäst att hålla tyst.
Var på Återbruket med en släpkärra. Folkfest. Trängsel. Livat värre. Slapp backa, men vara nära att bli påkörd. Såg Arsenal göra sju mål.
Läste en uppsats (det heter "paper" på akademiska) som Karin Berglund, Maria Dahlin och Anders W Johansson vid Mälardalens högskola skrivit om Mikael Genberg och hans hus på månen, hans undervattenshotell och hans trädhus. Rubriken är Walking tightrope between artistry and entrepreneurship. Att gå på lina mellan konstnärskap och entreprenörskap. Genberg kanske blir huvudfiguren i en kommande avhandling.
Forskarna vid högskolan har förresten fått så stor internationell uppmärksamhet för sina skriverier om Genberg och hans hus på månen att de inbjudits till en konferens på Nya Zeeland den här månaden. The story of a lunatic artist.
Uppmärksammat av det internationella forskarsamhället
Torsdag 12 januari
Plusgrader. Saras och Adriens skidspår från i julas smälter bort. Gräset kommer fram. Är det vår nu? Skriver om Jaroslavl. Börjar om och börjar om. Känner mig slut som artist. I går skrev jag en kulturartikel till VLT i stället för ett bokkapitel. Fick med både Bengan, Bernini, drottning Christina, Claes-Bertil Ytterberg och VSK Bandy. Hur det gick till vet jag inte. Tvättade bilen, såg början på Meningen med livet. Tänkte på religion, av någon anledning. Kanske berodde det på Bengan. Tog fram Bibeln och började läsa Nya testamentet. Det var länge sedan sist. Måste erkänna att jag läste som fan läser. Letade efter underliga ställen. De troende brukar ju säga att konstigheterna bara finns i Gamla testamentet; det är där det står om att man ska rida till högmässan på en åsna och sånt där. Nya testamentet däremot, det är den sanna kristendomen. Ergo. Jag läste Lukasevangeliet och fastnade på liknelsen om de tio punden. Tre tjänare fick var sitt pund att förvalta medan herren drog till fjärran land för att utverka sin kungliga värdighet. När han kom tillbaka som kung och krävde redovisning hade två av dem placerat punden så bra att de förökat sig femdubbelt och tiodubbelt. Den tredje stackarn hade bara förvarat herrens pund, inlindat i en duk, utan att försöka ”handla” med det. ”Varför satte du inte in mina penningar på en bank? Då hade jag fått ränta på dem”, säger den hemvändande kungen och tar pundet ifrån tjänaren och ger till den som förvaltat bäst. ”Var och en som har åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.”
Sedan beordrade han att de som var hans ovänner och inte erkände honom skulle dödas. ”Fören dem hit och huggen ned dem här inför mig.”
Hur ska man förhålla sig till sånt?
För att inte tala om Paulus första brev till korintierna där han inte bara kräver att kvinnan skall tiga i församlingen utan också påstår att kvinnan skapades för mannens skull. Ungefär där slutade jag att läsa den heliga skrift och kollade in reprisen av programmet om Jan Myrdal i stället.
”Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.” (Antik skulptur utanför våningen i Rom där drottning Kristina dog.)
Tisdag 10 januari
Snön faller, tyst. Inga människor på gatan. Träden väntar på något. Stillhet. Vilken skillnad mot trettondagen i Rom. Jag har aldrig upplevt sådan trängsel i en stad. Det var folk överallt. Överallt. Trottoarerna var som utsläppen efter en bandyfinal. Bussarna var överfulla. Någon dag tidigare var vi på det fantastiska museet på Capitolium. Ett av de bästa museer jag upplevt. På en inglasad innergård står den berömda bronshästen med Marcus Aurelius som var kejsare 121–180 e.Kr. Andra liknande statyer smältes ner av de första kristna i Rom. Marcus klarade sig, eftersom han av misstag togs för Konstantin, den kejsare som var först med att erkänna kristendomen.
Apropå inglasade innergårdar: När glasar man in Västerås stadshus innergård? I dag är gården mörk, fuktig och oanvänd. Med glastak skapar man oanade möjligheter. Utställningar, konserter. Där kunde det till synes nedlagda Länsmuseet visa Tunaguldet och andra dyrgripar.
Marcus Aurelius rider in i framtiden
Big foot eller Tea for toe
Måndag 9 januari
Hemma igen. Samma snö som förra veckan. Men några minuter ljusare. I Rom var det tio grader och sol. Ingen is på trottoarerna. Apelsiner, gröna blad.
Flög med Ryanair. Billigt och punktligt. Buss från flygplatsen till Stazione Termini. Läste i en guidebok som Sigge Hommerberg skrev 1951 att man ska ropa ”Facchino!” för att få en bärare. När han fått litet dricks ska man säga ”é tutto” och om han då jämrar sig litet ska man barskt klämma till med ”Conosco la tariffa” som betyder ”jag känner till tariffen”.
Det var då det. Nu drog vi våra väskor några kvarter till hotellet bakom piazza Repubblica.
I fredags hälsade vi på Bengt. Benedictus XVI, alltså. Den nye påven. Vi råkade vara på S:t Petersplatsen på trettondagen, tillsammans med sisådär tio tusen andra. Klockan tolv visade Bengan sig i det nionde av tio fönster högst upp i påvepalatset, som ligger i sned vinkel mot Peterskyrkan. Han välsignade oss, folket jublade, sen sa han nåt på italienska, franska, tyska, engelska, spanska och polska innan han backade in i gemaket igen.
Dan efter försökte vi komma in i Vatikanmuseet, men kön var kilometerlång. Vi åt pasta och drack vin i stället. Och tittade i affärer. Jag köpte ingen hatt trots att Sigge Hommerberg hävdade att alla herrar som reser till Italien köper sig en äkta Borsalino.
Jag har förresten bokat en begagnad frack i butiken Högtidskläder i Västerås. Den stora dagen närmar sig...
Bengan den sextonde talade till oss.
Tisdag 3 januari
Har avjulat huset. Granen väck, småtomtarna upp på loftet. Det brukar gå nån vecka så dyker det upp en kvarglömd tomte i alla fall. Som den där gången i januari förra året när vi kom till en vulkanisk krater i Furnas på den azoriska ön São Miguel. Underjorden pyrde vit rök. Det bubblade och gurglade och luktade ruttna ägg. Svavelkällor stinker vedervärdigt. Då, plötsligt, vek ångans ridå undan – och där kom tomten farande, dragen av två renar. På en ö med palmer mitt i Atlanten. Viktor Rydberg var långt borta.
Tidigt i morgon åker vi från Skavsta till Rom. Har aldrig varit där förut. Det lär finnas ett och annat att se. På återseende den 9 januari!
Eftersläpande vulkanisk tomte
Måndag 2 januari
Majestätiskt vackert ute. Adrien åker längdskidor för första gången. Bryter stav och tappar bindningen.
Arne Wannag, 87. ringer från Saltsjöbaden. Han har läst min bok om 1917 och berättar om sin far, Arthur, som träffade Lenin i Smolnyj i Petrograd 1918. Pappan var född i Lettland, flydde under revolutionen 1905 till ett Norge som nyss blivit fritt från Sverige. Han blev norsk medborgare, lettisk generalkonsul och fick 1918 norska regeringens uppdrag att resa till Ryssland och förhandla om matimport. Norge behövde livsmedel och engelsmännen skulle ha lämnat stora lager uppe i Murmansk.
– Pappa fick träffa Lenin på andra våningen i den där flickskolan, sa Arne Wannag.
Flickskolan var Smolnyjinstitutet, som hade gjorts om till bolsjevikiskt högkvarter.
Lenin lyssnade artigt men svarade att allt livsmedel som fanns i landet behövde ryssarna själva. På väggen bakom honom hängde en stor karta. I kartan hade nålar med blåa huvuden stuckits in. Många blåa nålar. Arthur Wannag frågade vad det var. Lenin svarade:
– Det är alla vattenkraftverk som vi ska bygga i det här landet.
Lenin myntade sedan uttrycket ”kommunism är sovjetmakt plus elektrifiering”. Asea från Västerås var ett av de bolag som fick leverera generatorer. Och som till och med fick bygga en egen fabrik för tillverkning av elektriska motorer.
– Din bok var trevlig att läsa. Jag kände igen miljöerna i Petrograd, sa Arne.
Lenin står ännu kvar utanför Smolnyjinstitutet i S:t Petersburg. Där har guvernören sin administration i dag.
Söndag 1 januari
Nyårsdag, tyst och stilla. Radetzkymarschen från Wien. Inga backhoppningar, tack och lov. Finns det något tråkigare? Promenad i snön.
Max i snö
Tittar på negativ och bilder från Jaroslavl som jag fick låna av Barbro Maijgren under mellandagarna. Hennes pappa Sven jobbade på Aseas fabrik i Stalins Sovjet 1930–32. En bild är riktigt dyster. Den togs på midsommarafton 1932. Ryssarna hade övertagit fabriken i maj, några av svenskarna stannade kvar över sommaren för att övergången skulle bli smidigare. Men det var inte som förr. Tidigare år hade svenskarna rest en midsommarstång och klätt den med björkris som de hämtat med en av fabrikens lastbilar. Nu var det andra tider. Den nya sovjetiska fabriksledningen sa nej. Fabrikens fordon skulle inte användas för religiösa högtider. Svenskarna reste stången ändå, i protest, och klädde den med ett ensamt rabarberblad högst upp.
Och tog en bild, en av de sista bilderna av västeråsarna vid Volga. Gräset är oklippt, trädgården vid Svenska gården har börjat förfall. Ett dragspel sår framför gruppen. Bilden är repad och mörk. Jag skannade in den. Undrar om det blir en bok någon gång?
Sista midsommaren, 1932.
Bloggarkiv
Startsidan
| |
|
|
