Fredag 30 januari
Däckad av magsjuka, övergående men jobbig. Hade tänkt åka skridskor. Får tänka mig hur det kan vara.
Björnösundet i januari.
Slingan väntar.
I morgon hinner jag inte skriva något. Först ska jag till Ekströms Konst klockan 11 för vernissagen med Martin Bomans tavlor. Missa inte det. Sen ska jag hem och byta om till pingvinkläder för årets möte med Carlsbröderna.
Carlsbrödernas grundare, Carl Boman.
Carl Boman bodde i Bomanska gården i hörnet Vasagatan – Munkgatan, där Punkt ligger i dag. Gården revs när Punkr byggdes 1967.
Torsdag 29 januari
Tunt lager nysnö i morse. Jag gick över uteplatsen bort mot fågelbordet. Stannade, tittade på tecknen i snön. Spår som liknade ett språk, ett språk utan ord.
Morgontecken.
Annelie Salminen stack till mig ett kort med en text på förmiddagen:
Lidande behövs inte för att skriva.
Det finns de som säger så.
Levande, att leva behövs. Och där
ingår allt.
Låter bra. Men så är hon ju poet och skrivarpedagog också. Och ”kulturklurare”. Kolla in hennes hemsida.
Annelie Salminen
Annelie och jag var med i en liten jury i dag, tillsammans med Birgitta Edvardsson på staben för kultur, idrott och fritid i Stadshuset. Vi läste en bunt ansökningar och rekommenderade tre personer till årets kulturstipendier, avdelning litteratur. Avgörandet sker sedan högre upp i hierarkin, men visst lyssnar de på oss. Nu har vi alltså valt, och jag är inte längre mottaglig för mutor och bestickningar.
Promenerade på Björnön, gick upp till toppen av Björnöbacken. Förundrades över att man numera kan titta mot söder, mot Sörmland. Nya vyer öppnas efter avverkningen. Jag gillar det.
Vy mot Sörmland.
Sundet.
Så en bild från Sven-Olof Strömbergs samling. Ni som är gamla i stan känner förstås igen er, ni andra också.
På väg hem från jobbet, för 50 år sen elller så.
Onsdag 28 januari
Lyckades med en fickparkering på Munkgatan. Livet var värt att leva. Pratade om den gamla köpstaden Västerås, med bilder förstås, på Marknadsföreningens årsmöte nere i Wasakällaren under Di Spagna. Det fanns en Vasakällare på Stadshotellet förut också, men den är borta nu. Avdelningen mot Östra Kyrkogatan kallades Gropen. Där drack vi Jungfraumilch sista året på gymnasiet. Det var väl före månlandningens tid.
Föredraget gick bra, tror jag. Har jag bara bilder kan jag prata på hur länge som helst, men jag stannade efter 40–45 minuter.
Helmer Larsson, näringslivsbas i Stadshuset, hade en bra kommentar till en bild från bygget av Konsum vid Stora torget 1936. Det var stans första varuhus.
– Det var också första gången grävskopor användes vid ett bygge i Västerås. Byggnadsarbetarna reagerade med att kasta sten på skoporna, sa Helmer.
Stenkastning mot grävskopor.
Skrev om Rocklunda gård i VLT för ett par veckor sedan. Gården ligger inklämd mellan ridhuset och Västeråshallen. Den köptes in av kommunen från kyrkan på 1940-talet.
Rocklunda gård i dag.
Jag har fått ett brev från Sven-Erik Larsson, 82 i år, som bodde på Rocklunda gård som pojke på tjugotalet. Det var biskopslöneställe då, Sven-Eriks farfar var anställd av kyrkan för att ta hand om gården. Sven-Erik har skickat en fantastisk bild från den tiden. Här poserar gårdens folk med anställda, en hovslagare, en jungfru, pappa, farmor och barn. Sven-Erik är den lille pojken som står till höger.
När Rocklunda var landet.
Tisdag 27 januari
Ni glömmer väl inte att Ekströms Konst ordnar en utställning med Martin Bomans fina målningar, som jag skrivit om här på hemsidan och i tidningen flera gånger. Vernissage på lördag, från klockan 11. Läs mer här.
Martin Bomans penslar.
Ekströms har problem att lokalisera ett par av målningarna. Martin målade nästan bara motiv från Västerås. Men det hände att han tog med sig staffliet utanför kommungränsen. Här är en tavla som Ekströms behöver hjälp med. Någon som känner igen motivet? En handelsträdgård någonstans. På Jakobsberg? Hör av er om ni har ett tips.
Var målade Martin Boman detta?
Vi hade årsmöte med Humanistiska förbundet i Västerås i kväll. Litteraturvetaren Maria Karlsson, som växte upp i Västerås, berättade om sin forskning kring de 40 000 brev som läsarna skickade till Selma Lagerlöf. På en fråga om tv-serien om Selma häromsistens sa hon att ”den hade kunnat handla om vem som helst och den inte överstämde med verkligheten”.
Maria Karlsson.
Maria berättade förresten att hon pryat på VLT när hon gick i nian i början av åttiotalet och att hon varit ute på jobb med mig. Med skammens rodnad erkände jag att jag inte kom ihåg ett smack av det.
Dagens gamla bild kom med posten häromdan, med en fråga om hur gatan stämmer med Stadshuset. Svaret är enkelt: Stadshusets förlängning längs Munkgatan var ännu inte byggd. Tanten på bilden har svängt om hörnet från Trädgårdsgatan, vid John H, och går Vasagatan upp mot Munkgatan. Där är det en portal genom Stadshuset i dag. Gamla varmbadhuset, närmast till vänster, revs 1961 så bilden är förmodligen från andra halvan av femtiotalet.
En försvunnen gatstump av Vasagatan.
Måndag 26 januari
Var i Stadsbibliotekets källare på eftermiddan. Varför? Ja, det får ni veta nån annan dag. Bibliotekschefen Eva Matsson var med. Hon hittade en skylt som personalen gick runt med förr om åren, för att få folk att sluta röka.
Tiderna förändras, och vi med dem. Bibliotekschef med gammal skylt.
Min mormor och morfar flyttade till Västerås revolutionsåret 1917. De kom från Göteborg. Morfar fick jobb på Asea. De hyrde en lägenhet på Stora gatan 73. Mamma föddes där ett par år senare. Familjen bodde i ett rum och kök. Mamma sov i hallen, mormor och morfar i köket och mina två morbröder i rummet. Där inne, i rummet, borde de ha haft utsikt mot söder, bort mot Västra Bergsgatan. Jag har alltid undrar över hur det såg ut där på den tiden.
Häromdan fick jag ett brev med ett par foton. Det var Jan Dahlström som berättade om de tre systrarna Welin som bodde på Stora gatan 73B. De hyrde ut rum, bland annat till Jans far. Anders Dahlström tog den här bilden från sitt fönster något år innan han gifte sig 1918, alltså ungefär samtidigt som mormor och morfar kom till Västerås och till samma hus.
Utsikt från Stora gatan 73, cirka 1917. Mälaren skymtar längst i söder. Foto: Jan Dahlströms samling.
En av systrarna Welin arbetade i Amalia Welins Tobaksaffär, som låg i det här numeravälkända gathörnet i stan, nedanför Oxbacken.
Två skolpojkar hänger utanför dörren in till Amalia Welins Tobak i hörnet Stora gatan och Källgatan. Där pojkarna står är ingången till Hemköp i dag.
Söndag 25 januari
Segerjubel med skumpa.
Det trodde jag inte. 6–1. Till Sverige! Ryssarna tog slut efter första tjugo. De hade visat samma tendenser tidigare under turneringen, men då trodde jag att de bara höll igen. Men nu orkade de inte köra. ”Vi fick vila fyra timmar mindre än Sverige efter lördagens semifinaler”, sa Vladimir Janko efter matchen. Något ligger det nog i det, men det avgörande var att svenskarna försvarade sig så uppoffrande hela matchen. Sveshnikov och Lomanov körde rakt in i gröten eller styrdes ut mot hörnflaggorna.
Sen kom de svenska kontringarna.
Publikrekord i ABB Arena: över 7 500 betalande.
Marcus Bergwalls knackskott i första var en höjdare. Anders Östlings sologenombrott till 3-1 var matchavgörande. Östling hade inte haft någon större framgång innan dess. Han hade slarvat på mittplan och så när orsakat ett ryskt ledningsmål i början av andra halvlek, men Bergwall var stor som framsidan av en Friggebod. Så kom Östlings mål och allt var förlåtet. Sen gjorde Patrik Nilsson skäl för epitetet målkung och Per Hellmyrs visade att han hade krafter kvar när både Sveshnikov och Lomanov slokade som amaryllisar vid tjugondaknut.
Östling inleder körningen som gav 3-1.
Mina ryska vänner gratulerade, skumpan stänkte ända upp på pressläktaren, guldhjälmarna glänste, Anders Jakobsson fick sin revansch och miljardären Boris Skrynnik tittade allvarsamt på Janko. Skrynnik leder den ryska bandyn. Vad Janko gör nästa säsong återstår att se.
Bäst i världen ett år framåt, nästa VM-final kanske spelas i nya hallen i Lidköping.
Ryske bandybossen Skrinnik, till höger, undrar vad Janko hade för sig.
Tack för underhållningen!
Lördag 24 januari
Mörker och snöslask ute, tittar ut i mörkret och undrar vad det är som får mig att, så här dags, kolla in vad byggnadsnämnden har för sig. Mimer ska bygga två nya punkthus på Regementsgatan, Vallby ska få elva nya radhus, ny plan för 41 villor i Barkarö, nya bostäder söder om Brukshotellet i Skultuna. Full fart, ingen kris här inte.
Såg semifinalen i bandy-VM mellan Sverige och Kazakstan. Vi var bara 1 500 i hallen. På en semifinal! Jag som fått för mig att de sålt tusen och åter tusen biljetter i förköp. Vi var nog inte ens 1 500, förresten. Många brydde sig aldrig om att gå in, utan satt kvar på VIP-krogen och bistron i hockeyhallen intill.
Fest under bandy-VM.
Patrik Nilsson sätter en straff.
Sverige vann förstås, närmast med en axelryckning. Roligast hade den lilla kazanska klacken, som viftade med blekt blåa flaggor. Efter matchen ställde de upp för gruppfoto medan de väntade på sina hjältar.
Kazakisk hejaklack i snöglopp.
I morgon är det final. Då blir vi väl över 6 000 i alla fall? Det kan bli en riktigt bra bandymatch. Den som väntar på något gott, och så vidare. Nu får jag chansen att visa en av mina favortibilder igen, Göran Widerbergs fantastiska bild på rysk bandypublik i Archangelsk. Pälsmössor, snö och kyla. Bilden finns på omslaget till min bok Om bandy vore livet.
VM-publik i Archangelsk, Stadio Trud, 1999. Foto: Göran Widerberg.
Fredag 23 januari
Den på många sätt förträffliga tidskriften Fokus kom i dag med ett tolv sidor långt reportage om Mikael Genberg och hans nätverksbyggande. Bra jobb av journalisten Torbjörn Nilsson. Jag var med när han träffade Micke för första gången i somras.
Ett reportage börjar.
Torbjörn Nilsson skrev en gång en artikel i DN, baserad på det jag skrivit om Micke i VLT. Det var 2003. Till den här artikeln har han gjort 32 intervjuer. Det är massivt och bra. Han har också läst min bok och det märks i texten.
Radiochef i Fokus. Jag tog bilden på hösten 2007 (men det glömde Fokus att tala om).
Läs artikeln. Fundera över hur en kille från Vetterslund har kunnat bygga detta osannolika nätverk. Läsa gärna boken också...
Jag åt en lång lunch med mina ryska vänner från Archangelsk i dag. De pratade om sommaren däruppe vid Vita havet, om ljuset och om klostret ute på Solovetskyöarna, där det en gång var ett Gulagfängelse, men där klockorna nu ringer över det isblå vattnet. Än är det långt till vår och isen ligger förstås fortfarande på floden Dvina.
Frusen flod i Archangelsk.
I morgon är det semifinaler i bandy-VM. Sverige kommer att slå Kazakstan och Ryssland skåpar ut Finland. Lika säkert som att någon alltid himlar med ögonen och säger Oj då i Antikrundan. Och på söndag blir det final. Gå till ABB Arena, det finns platser kvar.
Axel Sundström har än en gång ett svar på en bildfråga. Han vet att korvkiosekn på gårdagens bild, den så kallade Slangkiosken, låg i hörnet av Vasagatan och Hantverkargatan intill Lundius Brödbutik. Det var innan Epa byggdes (nuvarande Centra).
Här är korsningen, sedd från Hantverkargatan.
Torsdag 22 januari
Hemma efter utflykten till en annan plats i tillvaron. Åkte till ABB Arena för att se andra halvlekenav matchen mellan Sverige och Vitryssland. Häpnade över festen, glädjen, stämningen när 2 000 skolbarn hejade febrilt. Smart drag att bjuda in stans skolor! Kul att det blev massor av svenska mål. Jag ska egentligen inte gnälla, men det var knappast bandy vi fick se. Det var ett stillsamt glidande, ett saktmodigt tidsfördriv där svenskarna nojsade och gjorde mål när de ville. Det hettade bara till när Olov Englund fick en vårdslös knätackling och ville tala allvar med vitryssen efteråt.
Kort bråk i den nojsande folkfesten.
Framåt eftermiddagen satt jag i radiostudion på Vallby och pratade bandy i något som kallas Sportsnack. Johan Bengts rattade tekniken och frågade, jag svarade tillsammans med Anders Agarsson, han som kallas Masen och som var sportchef i VSK men som nu är assisterande tränare till sin hustru Eva i Irstas framgångsrika damlag i handboll, och Gebro Akpinar, sportchef i Syrianskas fotbollslag som i vår ska utmana VSK i division ett. Vad vi sa? Ja, säg det.
Johan Bengts, Radio Västmanland.
Mörkret sänkte sig när jag åkte till stationen för att vänta in tåget från Stockholm. Än en gång förvånades jag över den Potemkinkuliss som ska minna om Västerås första mekaniska industri, en uppstöttad tegelfasad i skuggan av Skatteskrapan. För några år sedan tyckte jag kulissen var löjlig, nu tycker jag den är riktigt spännande.
Industriell kuliss.
I morgon ska jag bjuda mina ryska vänner på vodka. Och pyttipanna. Fast det vet de inte om.
Till sist ännu en bild ur Sven-Olof Strömbergs fina samling. Här kunde man köpa korvar som inte stod bandykorven efter. Vet ni var slangkiosken låg?
Korvkiosk i centrala Västerås vid förra seklets mitt.
Onsdag 21 januari
Tänkte förstås åka till Zinken, men hamnade på en annan plats i tillvaron. Lyckades dock se matchen mellan Sverige och Ryssland på teve. Rysk dominans i början, svensk dominans i andra halvlek. Riktigt spännande, men jag anar att Janko har två rävar bakom vardera örat. För honom spelar det ingen roll om det blir Finland eller Kazakstan i semin. Han sparar laget till finalen...
Men Sverige ska ha all heder av segern. Bra tempo, bra variation efter paus. Jocke Hedqvist het igen, även om han brände en straff. Edlund åker och åker. Hellmyrs kom fel nästan hela tiden, kan mycket bättre. Och vad har hänt med Patrik Nilsson?
Jag frågade om en tavla i går. Svaret kommer från Arild Hamrin: konstnären bakom Mormors krog var Sigge Blom. Arild skickar med en annan tavla av Blom, med motiv från Helags. ”Jag vet inte var Sigge är numera”, skriver han.
Helagsfjällen, Sigge Blom, 1971. (Kan det vara Mittåkläppen?)
Så en intressant bild ur Sven-Olof Strömbergs rika samling. Den visar korsningen Vasagatan – Skolgatan nån gång under kriget. Här ligger Rudbeckianskas hallskola i dag.
Då fanns det en liten handelsträdgård framför huset på det som skulle bli en skoltomt. På övervåningen sägs Västerås nazister ha haft sitt högkvarter. De kallades för ”narcisserna”, med tanke på närheten till blommorna. Någon som vet mer om detta dolda kapitel i Västerås historia?
Västerås nazister sägs ha huserat på övervåningen i huset som senare revs för läroverkets nya huvudbyggnad. Foto: Sven-Olof Strömbergs samling.
Tisdag 20 januari
Jag skulle prata i Stadsbibliotekets hörsal samtidigt som Barack Obama blev USA:s president. Konkurrensen blev övermäktig. Vi var inte många...
Nu väntar vi på Förändringen. Börsen i New York faller, Ted Kennedy bärs ut på bår.
Det blir i alla fall ljusare.
Jag glömde bandyn i dag, lika bra var väl det. Nu är det sig likt i bandyvärlden igen. Här är dagens rafflande resultat: Ryssland-Kazakstan 13–2, Finland-Vitryssland 12–1, Sverige-Norge 15–3.
Bläddrade litet på Svenska bandyförbundets hemsida och hittade, av någon märklig anledning, den sorglustiga historien om när VSK åkte ur allsvenskan 1957, samma säsong som Rocklundas konstfrysta bana kom till. Det var landets första och VSK blev favoriter. I stället åkte laget ur högsta serien efter förnedrande 3–9 i sista matchen mot Lesjöfors.
Pontus Widén lämnar isen och allsvenskan.
Men skulle verkligen laget med landets enda konstis spela i division II? Nej, tyckte Bandysverige och såg till att allsvenskan utökades från 2 x 8 lag till 2 x 10 lag. VSK fick spela kvar...
Rikard och Lil Porsch läste artikeln om Mormors krog och skickar en bild på en tavla de köpte på loppis för tio år sen. Vem kan ha målat den? Signaturen är svårtydd.
Mormors krog på loppistavla.
Vem är konstnären?
Måndag 19 januari
Satte ihop ett föredrag som jag ska hålla på Stadsbiblioteket i morgon. Från Bandygalen till Mångalen, är rubriken. Sen skrev jag Frågor om förr till nästa måndag. Det finns mycket lokalhistoria i stan, blunda och peka på flygbilden från trettiotalet. Överallt finns något att berätta.
Västerås på trettiotalet.
För första gången den här säsongen fick jag klä mig för utomhusbandy. Underställ, varm jacka. Mössa. Precis som förr i tiden, före bandyhallarnas tid. Jag åkte till Eskilstuna och fick vara med om något som kunde ha blivit rubricerat ”Fiaskot i Eskilstuna”. Knallen var snubblande nära. Kazakstan ledde med 3–0 en bit in i andra halvlek. Magnus Muhrén kunde knappt spela med sin rygg och lyftes bort efter paus, tempot var lågt, felpassningarna många. Kazakerna kämpade och slet med sitt lag med några ryssar med dubbelt medborgarskap, några ”svenskar” (som Infalin och Dryagin) och några tvättäkta kazaker (antar jag). Men de orkade till slut inte hålla emot, när Sverige äntligen började köra för fullt. Det var inte mer än två minuter kvar när Anders Östling litet turligt tråcklade sig igenom och petade in 4–3.
– Varför spelar Sverige så här, frågade en av mina ryska vänner.
Jag hade inget svar.
Det hade inte Staffan Söderlund heller, som stod ensam vid staketet nere vi isen medan hans VIP-vänner satt inomhus eller var kvar på hotellet. Söderlund var en gång ordförande både i svenska och internationella bandyförbundet. Jag lärde länna honom under några ryska resor.
– Jag firar 50 år som bandyledare, sa mannen som varit i Ryssland 25 gånger men som aldrig sett Sverige vara så nära en förlust mot Kazakstan.
Vi var bara litet drygt 800 på Eskilstuna isstadion, där publikrekordet är 6 262 personer från en tredje och avgörande kvarstfinal 1979. Hälleforsnäs hade ingen is utan flyttade matchen till Eskisltuna. Motståndare var VSK. Hälleforsnäs vann med 5–3, men fick sedan stryk i semin mot Staffan Söderlunds Broberg.
Staffan Söderlund figurerar förresten i första kapitlet, Mutorna vid Vita havet, i min bok Om bandy vore livet. Läs det här.
Svensk glädje efter Östlings segermål.
Kazakernas straffräddande målvakt Kossynchuk deppar, tillsammans med Alexej Zoloraryov.
Daniel Mossberg fick upp farten i andra halvlek.
För övrigt noterade jag ...
... att Muhrén just nu inte har i ett svenskt landslag att göra, varför spelar inte Eskhult?
... att Jocke Hedquist är het, två mål i kväll, han borde få spela mer.
... att dimman låg tät över Kvicksund.
Söndag 18 januari
Jag försökte mobilisera intresse, jag hämtade mina två ryska vänner i Värtahamnen, vi fixade ackrediteringar i Västerås, sen skulle det börja, VM i bandy. Vi var väl några hundra som såg den första matchen, mellan Ryssland och Norge. Det var ingen match, ryssarna vann med 19–0 och det hade kunnat bli mer. Norrmännen var bleka som urtvättade lakan. Jag skämdes. Det blir inte roligare av att påminna norrmännen om att de fick stryk med 22–0 för fyra år sedan...
På presskonferensen skämtade ryske förbundskapten Janko om att den ryska taktiken gick ut på att göra första målet efter tolv sekunder. Han fyllde förresten 60 i dag, Janko. VM-generalen Rolf Käck hängde en blågul halsduk om halsen på honom. Den åkte av direkt.
Vladimir Janko, 60, tog snabbt av sig den blågula halsduken, Mikhael Sveshnikov från Ljusdal och Moskva tittade på.
Sen var det då högtidlig invigning. Jag försökte ha ett öppet sinne, men det är inte kul att höra fyra förutsägbara tal, dessutom knappt hörbara i det ekande högtaleriet. Vid det här laget hade det börjat komma folk till hallen. Talarna var vända mot västra läktaren, vi som satt på den östra fick se nunorna på en bildskärm. Karl-Erik Eckemark, som representerade Svenska bandyförbundet, höll upp sitt manus och dolde sitt ansikte och Lena Adelsohn-Liljeroth lyckades med konststycket att få med Gaza, Zimbabwe och klimathotet i sitt hyllningstal till ”den svenska” sporten bandy. När Elisabeth Unell talade visades ett bildspel som förkunnade att Västerås var ”The Capitol of Bandy”, jag tror att stans PR-makare menade ”The Capital of Bandy” ... men nu börjar jag bli gnällig. De unga konståkande tjejerna var trevliga att se på när de öppningsdansade.
En doldis i bandyvärlden.
Matchen mellan Sverige och Finland kunde ha blivit spännande för de över fyratusen som kom till arenan – om inte svenskarna hade varit så koncentrerade och finnarna så dåliga. Sverige vann med 8-1. VM-debutanterna Christoffer Edlund och Jocke Hedqvist gjorde två mål var. Det räddade dagen. Sen åkte jag hem och tog ett hett bad, det tär på krafterna med två bandymatcher, även om det är inomhus.
Anders Östling kom hem från Kazan och gjorde ett mål.
För övrigt kan jag notera...
... att Andreas Bergwall fortfarande är världens bästa målvakt
... att Jocke Hedqvist har ett otroligt skott
... att det var kul att se Östling på hemmais igen
... att Daniel Jonsson var överraskande bra på vänsterhalven
... att Johan Andersson svarade för matchens läckraste passning (till Östlings mål)
... att Lomanov åkte slalom genom det norska "försvaret"
... att Jonas Claesson gjorde comeback i fredags när Vetlanda mötte Nässjö i Cupen (och gjorde mål på hörna)
... att Hasse Johansson spelade i tvåan med Enebyberg i fredags
... och att USA ställer upp med 52-årige Chris Halden.
Lördag 17 januari
I morgon börjar bandy-VM. Ska bli kul att följa, det blir nog mycket bandy här på sidan en vecka, jag kanske inte får tid med så mycket gamla bilder, men håll ut, de kommer tillbaka.
I dag var det jippo på plastisen på Sigmatorget. Västerås All Time Stars mötte makthavarna från Stadshuset i en rolig match som lockade till många skratt. Jag var kommentator, och det var onekligen roligt att återigen få se bandylegendarer som Sören Boström och Hasse Johansson i samma lag, tillsammans med Johan Olsson, Lars Gustafsson, Tommy Nilsson och Göran Boström. Laget från Stadshuset leddes av Elisabeth Unell och där fanns kämpande spelare från alla politiska läger och olika tjänstemannanivåer. Några känner säkert av matchen i morgon...
Kommentatorn i gång.
Makthavarna laddar.
Legendarerna, från vänster Tommy Nilsson, Lars Gustafsson, Göran Boström, Sören Boström och Hans Elis Johansson. Johan Olsson är skymd.
Oppositionsrådet Ulla Persson i kamp med Lars Gustafsson.
Kommunalrådet Elisabeth Unell gillade läget.
Foto alla bandybilder: Lena Hörngren.
Fredag 16 januari
Kallt igen, klart. Friskt. Åker en sista gång till Tillberga för bokens skull. Lämnar tillbaka lånade bilder, nu är det bara tryckningen kvar.
Jag har fått flera svar på bildfrågan i går. Men inget rätt, faktiskt. Gatan som cyklisterna svänger ut på med sån fart är Källgatan. De kommer från Bondegatan och har fått fart från Bondebacken längre upp. Den lille parveln till vänster går längs staketet till Klippan.
Bilden borde vara från trettiotalet. Så här såg Källgatan ut från andra hållet, mot norr, i huset i bildens vänsterkant låg biografen Skandia. Gatorna som går ner mot höger är Skomakargatan och Kungsgatan.
Källgatan. Fotografen har Stora gatan bakom sig, Klippan ligger längre bort till höger. Bilden ingår i Sven-Olof Strömbergs samling.
I morgon, lördag, blir det bandyjippo på Sigmatorget klockan 13, när Västerås All Time Stars, med Lillis, Hasse, Sören med flera ska möta makthavare från Stadshuset på plastisen. Kom dit, jag ska vara nån slags konferencier, och jag ska sälja mina bandyböcker för en hundralapp styck. Även Fosshaug-boken. Så passa på!
Hans Elis Johansson, med Fosshaug på bröstet, ska kommentera bandy-VM och spela jippomatch på Sigmatorget i morgon, lördag.
Apropå bandy-VM. Hur kan en förbundskapten ta ut en spelare i truppen (Anders Eskhult) som sen säger att han tänker stanna hemma eftersom han inte får spela hela tiden? Otroligt. En sådan spelare får ju inte bytas ut, han tillhör truppen och en reserv får bara tas in om den anmälde spelaren är skadad. Vad tänker de på? Ställer man upp får man vara med, punkt slut. Och det måste förstås förbundskaptenen förvissa sig om innan han gör sin uttagning. Sport är en lek, men ingen lekstuga.
Torsdag 15 januari
Jag erkänner. Jag är svag för statyer av Lenin. Inte för att jag försvarar hans syn på demokrati, tvärtom. Men jag är fascinerad av hur han kunde påverka ett folk så mycket att han fortfarande tillåts stå och titta ut över ryska torg, till skillnad från Stalin som välts omkull nästan överallt. Jag har tittat förvånat på Lenin i Archangelsk och Krasnojarsk, jag har sett honom utanför Smolny, bolsjevikernas högkvarter, i St Petersburg.
Lenin i Archangelsk.
Och i dag dök han upp som gubben ur lådan på ett bord i Effectas auktionskammare här i stan. Det var nästan så att jag funderade på att lägga ett bud, men det kunde ha missförståtts.
Lenin i Västerås.
Så har då Sigfrids svärmors kranium äntligen hittats hos en satanist, och ska återbördas till kistan i mausoleet under den Edströmska familjegraven på Hovdestalund, stans enda mausoleum. De två stulna urnorna ska också ställas tillbaka, jag har hela tiden gissat att det var de som innehöll askan efter Sigfrid och Ruth Randall. Sigfrid Edström lät bygga den pampiga graven med mausoleet till minne över sin insats för Asea (han grundade däremot inte bolaget, som det står i en rubrik i dag), och såg till att Erik Hahr ritade in graven på hedersplatsen framför kapellet.
Sigfrid och Ruth Randall med sina fyra barn 1917. Ruths mamma, som balsamerades på Hovdestalund, sitter längst till vänster.
Jag skrev en gång ett synopsis till en deckare där både Lenin och Sigfrid Edström figurerade, med spökande minnen från ryska revolutionen, förmögenheter som fördes ut ur Petrograd och spår som ledde in i nutiden och som bland annat involverade mausoleet på Hovdestalund.
Det var nog tur att den deckaren aldrig blev skriven.
Ingången till Västerås enda mausoleum.
Jag ägnade eftermiddagen åt att skanna in fina bilder från Västerås som jag fått låna av Sven-Olof Strömberg på Sevallagatan. Jag ska skriva om hans bilder från VLT:s tryckeri för snart 60 år sen. Men först en liten test på er lokalkännedom. Kan ni vilket gathörn det här är. Mejla rätt svar hit.
Var i Västerås?
Onsdag 14 januari
I morgon, torsdag, tycker jag att ni ska gå in på www.skolplanscher.se
Där öppnas då världens första virtuella museum med svenska skolplanscher. Det är Mats Svegfors som öppnar museet, och han gör det som sig bör på nätet. Exakt klockan 8 ska hans öppningstal läggas ut på sajten.
Mannen bakom verket är Håkan Wåhlstedt, han som en gång var partisekreterare i miljöpartiet, om ni minns. Ni kanske också minns att jag tidigare skrivit om hans enorma samling skolplanscher som nästan trängde ut honom ur hans bostad. Samlingen består idag av omkring 2 500 gamla skolplanscher och skolkartor. Det är en av de största samlingarna i landet, kanske den största.
Håkan Wåhlstedt med en liten del av den samling skolplanscher som nu finns på nätet.
Grunden lades av Wåhlstedts morfar Manne Hedberg som var lantbrukare och snickare. När de västmanländska byskolorna slog igen och material brändes väcktes Mannes intresse för att rädda planscherna och kartorna. Han började samla och höll på med det till sin bortgång 1976.
Med hjälp av Lisa Stridh Carlsson har Håkan Wåhlstedt nu fotograferat av 1 500 planscher och börjat lägga ut dem på museets hemsida. Och i morgon, när det är 100 år sedan Manne Hedberg föddes öppnas den alltså.
Gå dit, eller rättare sagt: klicka er dit!
Manne Hedberg
Jag har fått flera mejl efter artikeln om vattentornet på Skallberget i måndags i VLT. Serveringen fascinerar fortfarande. Så här såg det ut däruppe 1953, när tornet ännu var nytt. Både Michael Elinder och Sven Olby har skickat mig det fina vykortet. Någon som känner igen sig?
Serveringen på vattentornet 1953.
Tisdag 13 januari
Lyssnade på Cordelia Edvardsson medan jag skruvade gångjärn. Vilket liv, vilken historia, vilken människa. Gångjärnen skruvade nästan sig själva.
Besökte Bengt Söderquist på Rönnby. Han föddes vid Fiskartorget 1935, i huset intill Gaggeska gården.
Fiskartorget, tidigt femtiotal. Gaggeska gården längst bort. Foto: Karin Sillén.
Bengt berättade om hur han köpte sin första kamera när han jobbade på Konsum, alldeles i början av femtiotalet. Det var en rysk kopia av den östtyska Kontax-kameran. Den sovjetiska varianten hette Kiev. Med Agfa färgfilm gick Bengt sedan runt och fotograferade Västerås när staden ännu var småstad.
Den sovjetiska kameran.
Bengt visade sina diabilder, hela tiden ackompanjerad av Gubben, hans mer än tjugoåriga stare från sydvästra Afrika. En trefärgad praktglansad pippi.
Gubben på Rönnby.
Jag återkommer till Bengts bilder allt eftersom. Titta på den här så länge. Hur många ser var det är tagen?
Auktion inne på gården på Västgötegatan. Foto: Bengt Söderquist.
Auktionsfirman stängde när de nya husen skulle byggas på Västgötegatan, där auktionsfirman höll till mitt emot dagens polishus.
Måndag 12 januari
Ukraina stjäl rysk gas, Ryssland protesterar genom att stänga av kranen. Ryssland får skäll. Ryssland försöker hitta nya vägar, på sjöbotten i Östersjön, för att förse Västeuropa med gas. Ryssland får skäll. Ryssland försvarar ryska medborgare i Georgien. Ryssland får skäll.
Det är inte lätt att vara ryss.
Duvor vid Röda torget. Vet inte varför jag fotograferade dem.
Till minne av alla murar och stängsel i mänsklighetens historia. Även i Gaza.
Så sent som i fredags kunde vi fortfarande varandra i solen över frostiga fält.
Frozen Fields near The Ridge of Badelunda.
Guldbaggegalan trist som en partikongress. Varför tycker jag alla skämt faller platt? Är det fel på mig?
Projekt garderob fortsätter. Bara enstaka svordomar. Ännu inga gångjärn iskruvade. Då tror jag kapten Haddock kommer att framstå som en vältalare. Vad är det förresten för idiotisk debatt i media om att Tintin skulle vara gay? Att de bara orkar.
Skrev min hundraåttonde Frågor om förr. Kommer nästa måndag. Vad ska den hundranionde handla om? Någon som har en fråga? Någon berättelse om Kopparbergsvägen, kanske?
Kopparbergsvägen före Punkt. Det är Munkgatan som går in till höger, bakom Opeln, vid Handelsbanken.
Söndag 11 januari
Ikea. Folk överallt. Vem sa nåt om finanskris? Vi köpte en garderob, lotsade fullastad kundvagn runt alla hörn, körde bara på två personer, släpvagnar på rad, svordomar, slask, slapp backa. Livet är härligt.
Tog mig till ABB Arena för att kolla bandy. VSK vann turligt, efter att ha tappat en ledning med 3-0. Var var det klyschan sa: det är aldrig bra att leda med 3-0... Nästa söndag börjar VM.
Bord med flaggor väntar på VM:s presskonferenser.
Jag har lovat hjälpa mina två ryska vänner från Archangelsk. De är något av de sista entusiasterna, de reser runt bandyvärlden på alla mästerskapen, från Sibiriens tundror och Vita havets karga stränder till Rocklundas djupa skogar. Jag känner igen mig, jag gjorde som dom under många år. Jag tog mig till och med till USA för att se bandy spelas vid The Big River, Mississippi. i Minneapolis, Minnesota. Det är 14 år sedan nu. Men frågan är om inte Archangelsk var den mest genuina bandystaden. Där finns ett bandymuseum (med bland annat mina bandyböcker...) och fina gamla bilder.
Publik i träden utanför Stadio Trud på Sovjettiden. På banderollen hälsas svenska idrottsmän välkomna.
Spelare från Vodnik under en numera riven träläktare med porträtt av Lenin och Stalin.
Är det ingen som vet något mer om Mormors krog?
Jag bjuder på en tjugotalsbild från Wennbergs hörna så länge.
Polisen mitt i gatan står, på upphöjd platta, likt en levande refug.
Lördag 10 januari
Kristiina skickade mig en bättre bild på labyrinten i Tibble. Elliott på väg mot mitten. Alla vill gå mot mitten, där glimmar guldet.
Fredag 9 januari
– Ta det lugnt så jag hinner med, jag är en gammal gubbe, sa jag.
Elliott, tre i mars, tittade på mig.
– Farfar, du är ingen gubbe.
Så talar ett barnbarn. Han fick tre extra pepparkakor.
Promenerade i Tibble. En spillkråka hamrade, låg sol över Bjurhovda långt borta. Gravarna ruvade på sina hemligheter på åsen. Labyrinten låg där som alltid, med sina tvåtusen stenar, eller är det tretusen? Nedlagda i sitt noggranna mönster för tvåtusen år sedan. Ingen vet riktigt varför. När man inte vet riktigt varför klämmer man till med något om riter. Helst midsommarriter. Öppningen vetter mot den nedgående solen i väster. Kanske stod en vacker flicka i labyrintens mitt, kanske tävlade byns pojkar om att snabbast komma fram till henne utan att nudda någon av stenarna. Kanske var det inte märkligare än så.
Labyrinten i Tibble.
Trappan upp till åsen.
Nere vid gamla landsvägen blev jag stående vid rustboden från tidigt 1700-tal. Där fick de indelta soldaterna hämta sina gevär när de skulle öva eller skickas iväg ut i slutfasen av det stora nordiska kriget, det krig som Karl XII förlorade mot Peter den Store.
Rustboden i Tibble.
Utsikt mot staden.
Esbjörn Larsson såg gårdagens bild från Trädgårdsgatan och skrev:
”På nedervåningen med utsikt mot Vasaparken och paviljongen (nu riven) bodde min mormor och morfar Emilia och Hilmer Klang efter det att de flyttat från Hagalund. Hilmer var gammal VSK-are. På övervåningen bodde kapten Henrik Fors, välkänd VSK-are. På innegården fanns en byggnad med Nybergs. Förr spolades det till skridskois vid paviljongen
Helmer Klang i VSK-tröja, 1913. Foto: Esbjörn Larssons samling.
Dagen till ära tar vi ännu en bild från Trädgårdsgatan. Var det inte där Systembolaget låg? Gamla varmbadhuset i bakgrunden.
Torsdag 8 januari
Sitter alldeles för mycket still och skriver. Hur ska detta sluta?
Hinner bara med en egoistisk notering: Bibliotekstjänst har recenserat min bok om Mikael Genberg i sitt senaste BTJ-häfte. Lektören Ulla Siljeholm skriver:
”Journalisten Anders Lif, som bl.a. skrivit böcker om historia och sport, berättar schwungfullt och initierat om hur entreprenören Genberg skickligt driver en häpnadsväckande idé och skapar sitt musketörnätverk. Visioner kan trollbinda – också läsaren.”
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Visioner kan trollbinda - också läsaren, skriver Bibliotekstjänst.
Västerås har några gator som förvunnit. Strukits från stadsplanerna och förvandlats till minnen. Trägårdsgatan är en av dem.
En av de försvunna gatorna.
Onsdag 7 januari
Det klara och kalla vädret fortsätter. Precis som det ska vara på vintern. På fredag ska det bli varmare, så då är det väl dags att börja prata om klimatkrisen igen.
Jag har glömt att göra reklam för Västerås humanistiska förbund. Vi har ett bra program i vår. Kom till årsmötet i Kyrkbacksgården den 27 januari klockan 19. Dår börjar vi vårprogrammet med litteraturvetaren Maria Karlsson som talar om Selma Lagerlöfs korrespondens med läsarna. Sedan följer programpunkterna slag i slag. Läs programmet här.
Selma Lagerlöf 1906. Maria Karlsson talar om Lagerlöf på Västerås humanistiska förbunds årsmöte.,
Och så var det där med Mormors krog. De flesta jag pratar med vet att Mormors krog var en liten låg röd stuga som låg längst ner i Oxbacken, på södra sidan, i hörnet med Hållgatan. Adressen var Stora gatan 57.
Men sedan vet de inte så mycket mer. Arkiven är tämligen tysta de också. Jag behöver er hjälp igen. Vem vet mer om Mormors krog? Stämmer det att det söps rejält där ett tag på världen? Och att det fanns kvinnor med tvivelaktigt rykte där? Vem var mormor? Jag tror att krogen revs 1906 eller 1907. På den här bilden från något av de åren har rörelsen tydligen övergått i lugnare banor; skylten över ingången förkunnar att där inne säljs ”Bröd, svagdricka och läskedrycker”. Den nybyggda Fryxellska skolan syns i bakgrunden. Ludins skoaffär ligger i huset ett snäpp upp i Oxbacken.
Mormors krog, strax före rivningen 1906 eller 1907. Foto: Ernst Blom, Stadsarkivet.
Tisdag 6 januari
Har varit ett dygn i Stockholm. Alltid kallare där än i Västerås, det blåser mer, rå fukt. Vi tog oss till Skeppsholmen och Moderna museet, jag körde inte fel en enda gång och svor ingenting. Började med att fotografera en märklig båt som hette Torsten.
Nån hade en gång en båt.
Gick in på museet, möttes av skylt. Funderade. Det var väl därför skylten satt där.
En ensam man satt och tittade ut över Los Angeles. Lars Nittve pratade på en bildskärm. Utställningen där bakom handlade om den unga konsten i Los Angeles i skarven mellan femtiotal och sextiotal.
Moderna museet, Los Angeles-utställningens sista dag.
Där inne fick jag inte fotografera. Dennis Hoppers bilder var bäst. Och Kienholz’ installation, som jag mindes sedan en utställning för 35 år sedan, eller var det 40? Tror det var då jag fick min första stora konstupplevelse.
Sedan tittade vi på Max Ernst och gick till restaurangen och åt rödbetssoppa och hjortkorv. Nåt ska man ju äta. Utanför fick man fotografera igen.
Moderna museet, luftrör.
Tror jag körde en gammal Västeråsbild nästan varje dag förra året. Ska försöka hålla stilen så länge jag orkar. Har ni sett bilden från 1910-talet på Wienerbageriet på Jakobsbergsgatan? Om inte så kommer den här.
Wienerbageri på Jakobsbergsgatan. Foto: Ragnhild Aglands samling.
Två kvinnor, en flicka och en hund. Putsen har sprickor. Hoppas de har kunder.
Måndag 5 januari
Börsen upp igen. Hela året har det sett likadant ut. Upp, upp. Ska det aldrig sluta?
Tidningen Affärsvärlden har gått igenom statistik och funnit att hela börsåret blir starkt om de två första börsdagarna går plus. Fan trot.
Kan inte få nog av vinterbilder, nu när det ser ut som det gör utomhus. Så här ter sig Kolbäcksån från värdshuset i Kolbäck. Historiska marker. Rena julkortet.
Kolbäcksån, januari 2009.
Dags att plocka undan julsakerna. Varje år tänker jag slänga krubban gjord av en ägglåda med figurer av flörtkulor, varje gång säger hustrun: ”Nej, den där gjorde ju Johan på dagis”. Så äggkartongskrubban får följa med lådan upp till vinden igen, säkert för tjugosjunde gången.
Nostalgi i dess ädlaste form.
Körde förbi Arvidverkstaden, som vanligt. Bombarider, alltså. Tänkte på hur den såg ut innan Pilgatan sänktes.
Foto: Byggmästareföreningen.
Söndag 4 januari
Tomt i huset. Alla har åkt till sitt. De långa middagarna och luncherna är ett minne blott. Nu väntar vardagen. Nu måste vi tänka på Gaza och världsläget. Jag som trodde på en tvåstatslösning, nu vet jag inte längre.
Roligare att se fram mot finalen i junior-VM i ishockey natten mellan måndag och tisdag. Juniorerna spelar så härligt ohämmat. Och vilket skott han har, Backlund från Västerås.
Roligare också att minnas året som gått. Det hör ju till så här års. Jag har skrivit kilometer med texter här. Jag hade 103 000 besök på sidan 2008. Allra roligast var nog när jag kunde lägga ut bilden på Elliott i svampskogen i Romfartuna. Vi tar den igen.
Favorit i repris: Mot framtiden, utan tvekan. Varför fundera? Ställ fram hushållsvågen och låt verkligheten väga sig själv, som Aspenström skulle ha sagt.
Jag tog en annan märklig bild för någon vecka sedan. På självaste julafton förresten. Ser ni vad det är?
Kaskasatjåkkos skrovliga nordvägg?
Nej, bara en kolhög i Västra hamnen. Jag gillade att ta sådana fotografier när jag var ung och stod och blaskade i nattliga mörkrum. Får jag störa med en till?
Cyberpasset?
Nej, kolhög det också. Banal esteticism. Men kul.
Nu över till nostalgi. Kul det också.
Bengt Söderquist fotograferade i gamla hamnen för femtio år sedan. Den här bilden tog han på Kungsängsgatan vid hamnmagasinen (där de nya husen ligger i dag) bort mot silon. Antar att det är några fler än jag som känner igen sig.
Kungsängsgatan vid mitten av 1950-talet. Foto: Bengt Söderquist.
