Onsdag 10 juni
Har egentligen lagt ner bloggen, eller tagit time out. Men jag kan inte hålla mig. Måste få kommentera den budget som kommunstyrelsen behandlade i dag. Där vimlar det av nödvändiga besparingar för att möta krisens sjunkande skatteintäkter. Generella neddragningar av nämndernas ramar, översyner, stoppade projekt.
Och mitt i allt detta sitter kommunen fast i ett avtal om att plöja ner 15 miljoner per år i ett äventyrsbad i gamla ångkraftverket, i 25 år. Jag upprepar: 15 miljoner per år (tre gånger mer än vad nya Konstmuseet kostar per år) i ett kvarts sekel!
Multiplicera själva så ser ni vad summan blir. Den ska dessutom räknas upp med index varje år.
Hur stora kriser vi än drabbas av, vad som än händer i vår omvärld, så sitter skattebetalarna i Västerås fast i ett 25-årigt avtal med en privat byggare för ett äventyrsbad som ingen egentligen med bestämdhet kan säga att medborgarna vill ha.
I en något som liknar en bisats konstaterar stadsledningskontoret att satsningen kommer att ”påverka Lögarängen och Kristiansborg”.
Enda trösten är att bygget ännu inte kommit igång. Kan inte någon politiker sätta ned klackarna och kräva att avtalet rivs upp. Visst, det kostar en slant. Men hellre det än att sitta fast i ett 25-årigt avtal som man inte rår över. Sådana avtal verkar lockande vid första anblicken (”vi behöver ju inte investera något...”) men ger baksmälla när man måste spara på andra håll.
Punkt.
Kostar minst 375 miljoner kronor. F lygbild från mitten av 1930-talet. Foto: Vattenfall.
Låt oss titta på en trevligare bild. Domkyrkoesplanaden under kriget. Kolla in vedsäckarna och entrén till Kafé Kringlans uteservering till höger.
Domkyrkoesplanaden. Foto: Sven-Olof Strömbergs samling.
Onsdag 3 juni
Hemma igen efter en lång resa i Ryssland. Trött, men nöjd. Sommarvärme åtta dagar, nu kallt och litet regn. Men ljust. Ljust. Jag skriver om gamla Västerås igen, tittar ut över eken som blivit mörkt grön. Näktergalen sjunger i kvarteret och jag borde vara ute. Tänker på syrenerna som blommade i det gamla Ryssland, i Novgorod, en gång grundat av Rurik som kan ha kommit från Mellansverige.
Novgorod, slutet av maj.
Vid Kremlmuren i Novgorod står en stridsvagn och ett monument till minne av Röda arméns intåg 1944, när staden befriades efter tre års tysk ockupation.
Till minne av Röda armén.
I St Petersburg hörde jag ännu en gång en av mina absoluta favoriter: The St Petersburgs Quartet, en manskör som sjunger överjordiskt bra.
Kvartetten som bara blir bättre och bättre.
Innan jag åkte hann jag se Micke Genbergs röda hus lyftas upp på Globen, precis som jag förutspådde i min bok redan i höstas. Det var stort mediepådrag. Ni har sett bilder från evenemanget redan, men jag kan inte låta bli att visa ett par till.
Mikael Genberg på väg till månen, med mellanlandning på Globen.
Mats Svegfors, Håkan Wåhlstedt med sonen Joel och Pär Nuder. En topptrio i mångänget.
Globen, here we come.
Där satt den.
I morgon, torsdag, är det seminarium och party i Globen. Då är det bara att resa iväg igen.
