Måndag 29 mars
En kines jag känner säger att Geely har dåligt rykte, Han skulle själv aldrig köpa en Geely. Det är skräpbilar, säger han. Volvo köps av en kinesisk skräpbilstillverkare, Saab av en holländsk chanstagare med ryska pengar. Alla applåderar, eftersom alternativen är värre.
Terrordåd i Moskvas tunnelbana igen. Oskyldiga dör. Sådant är omöjligt att relativisera. Sådant går aldrig att ursäkta, hur okänslig den ryska politiken än är i Kaukasus.
Vi är långt borta, vi upplever världen via radion, vi går efter de gotländska stränderna. I dag såg vi sädesärlan på rauken, två veckor innan sädesärlan brukar komma till Västerås. Alltid samma rauk. Långt från Kaukasus. Bofinken sjunger, snön smälter.
Morgon i Ahr.
Sädesärlan på rauken.
Stenskvättan i Hau.
Hemma väntar vårfloden. Så här såg det ut när bäckarna flödade över i Metallverkens kvarter (Kopparlunden) för snart hundra år sedan.
Vårflod.
Söndag 28 mars
Färjan till Gotland. Sångsvanar, gäss och tofsvipor hälsade oss på en blötåker strax före Tingstäde. Mesta snön är borta på ön. Svartmesar pep, tranor och korpar ropade framme vid huset. Stilla. Gick ner till havet och lyssnade på tystnaden. Skickar det här sent på kvällen, fråmn heden där örnen stryker på dan. Enda stället med bra kontakt.
Ännu inga ejdrar, inga alfåglar. Bara tystnad.
Ska försöka skriva mer på boken om gamla Västerås. Minnen av en stad. Ju mer jag arbetar på den, desto mer fastar jag på bilderna. Tittar, funderar hur livet tedde sig för dem som bodde i den stad som är vår, men som ändå var helt annorlunda.
Aseas Emausverkstad i tidernas begynnelse. Vad var det för kåkar i kvarteret intill? Vilka bodde där? Foto: Jan-Åke Alkeblads samling.
Läs i måndagens VLT om Automatrestaurangen i Västerås. En annorlunda historia.
Fredag 26 mars
Åkte till Stockholm i går, såg Ivar Arosenius-utställningen på Waldemarsudde. Överraskande bra. Ivar Arosenius gjorde inte bara Kattresan, om nån trodde det. Han blev bara 30 år, men målade ett liv.
I ett av rummen blev jag stående stilla, häpen, överraskad. Vad var detta?
Där satt mormor och drack en kopp te i sin ensamhet. Med två ljus på bordet. Där hängde samma tavla som Arthur Enok Andersson gav till mina morföräldrar på trettiotalet nån gång, som tack för att de hjälpte honom när de bodde grannar på Stora gatan. Jag har berättat tidigare om den lilla målningen som jag ärvde, och som jag ända sedan jag var liten trodde föreställde mormor. Det var förstås henne Arthur Enok hade målat av, det var jag övertygad om. Och nu satt hon där. På Waldemarsudde, målad av Ivar Arosenius 1906. Vid tebordet, heter den.
Jag stirrade. Först nu, 2010, fattade jag att Arthur Enok Andersson hade gjort en kopia av Ivar Arosenius tavla och att det var den kopian mormor och morfar hade fått. Det stod faktiskt ”kopia” i nedre vänstra hörnet, men det trodde jag betydde att han kopierat en egen målning.
Tavlan från mormor och morfar, målad av Arthur Enok Andersson.
Originalet (tyvärr en dålig avbildning), av Ivar Arosenius från 1906.
I dag gick jag till Busborgen för första gången. Elliott hade varit där förut, så han visade vägen. Medan han rusade runt och lekte satt jag och funderade över tidens gång. Här, i dessa lokaler, låg en gång Aseas Emausverkstad. Byggd 1899 för att klara av Aseas stora maskiner. En historisk verkstad, nu ett stort lekrum. Tja, varför inte.
Emausverkstaden då.
Busborgen nu.
Torsdag 25 mars
Tidig morgon, dimma. Koltrasten flöjtar hoppingivande. Läser tidningen och häpnar över en rapport som sägs visa på ”vinst för Västerås flygplats”. Ett årligt underskott för skattebetalarna på mellan 20 och 30 miljoner är inget att bry sig om, eftersom flygplatsen ger en ”samhällsekonomisk vinst”. De som jobbar där, eller i företag med anknytning till flygplatsen, betalar ju skatt!
Jag har hört sån abakadabra förut. En gång försökte förskollärarnas fack hävda att det lönade sig för kommunen att öka personaltätheten på dagis. Ju fler anstäldda, desto högre skatteintäkter. Enkelt och genialt.
Tanken bygger på antagandet att ingen av de anställda skulle göra något annat om inte flygplatsen, eller daghemmet, funnes. De skulle helt enkelt sluta betala skatt. Andra jobb eller sysselsättningar gives inte. Det är bara den skattesubventionerade anställningen som ger ”samhällsekonomisk vinst”. Det finns säker en vetenskaplig term för sådana cirkelresonemang, men så lärd är jag inte.
Pekings flygplats. Vilken samhällsekonomisk vinst!
Margareta Attius Sohlman pratade om ikoner i hörsalen i går, inbjuden av oss i Västerås humanistiska förbund. Jag är inte religiös, jag bryr mig inte om kyrkan, men av någon märklig anledning har jag blivit fascinerad av ikonernas värld. Kanske beror det på mina många resor i Ryssland. Attius Sohlman har skrivit en fin bok om ikoner och efteråt pratade vi om gemensamma minnen av ikonmuseerna i Pskov och Novgorod, dit jag förresten leder en resa i slutet av maj.
Margareta Attius Sohlman i Stadsbibliotekets hörsal i går. På duken står det ”Gud vare med er” på ryska.
Den gammaltestamentliga treenigheten, 1410-talet, av ikonmästaren Andrej Rubljov.
I min bok om 1917 berättade jag om hur Per Anders Fogelströms far Arthur tvingades lämna Asea i Petrograd sedan han använt företagets kassa på ett otillbörligt sätt. Jag hade hittat uppgifterna under arbetet i ABB:s centralarkiv. Någonstans i de gamla ryska pärmarna fanns breven med storyn. Jag hittade också en foto av Aseas personal i Petrograd (St Petersburg), där Fogelström pekades ut som ”förskingrare”.
Nu har Karl-Olof Andersson läst min bok och blivit nyfiken. Han skriver på en biografi över Per Anders Fogelström. Uppgifterna om pappans ekonomiska trassel kan förklara varför han lämnade familjen och reste till USA för att skaffa pengar. Mamman och barnen fick bo i fattigkvarteren i Stockholm, något som i sin tur gav bakgrund och inspirerade Per Anders till sin berömda romansvit. Nu vill Karl-Olof Andersson ha hjälp med att belägga uppgifterna. Jag är ingen forskare och har inte dokumenterat mitt arbete, det är som leta efter en nål i en höstack, men jag ska försöka. Pärmarna står kvar, och de är fortfarande dammiga.
Aseas personal i Petrograd 1917. Per Anders Fogelströms pappa Arthur sitter längts ut till vänster i andra raden, ovanför kontorspojkarna. Foto: ABB centralarkiv.
Till sist, ännu en av Bengt Söderquists fina färgbilder från Västerås i början av femtiotalet. Är det ettans buss som stånkar uppför backen? Kolla in mopeden i förgrunden.
Oxbacken. Foto: Bengt Söderquist.
Tisdag 23 mars
Ulla Persson säger i VLT att det måste bli ett äventyrsbad under nästa mandatperiod. Låter bra. Hon kunde ha sagt att det ska byggas på Lögarängen, samtidigt som Kristiansborg rustas. Men hon sa inte så. Hon sa att hennes parti skulle stå fast vid Kokpunkten om Peab fick ändan ur miljonlånevagnen i tid. Varför sa hon inte att Kokpunkten är kört sedan länge. Det är dags att sätta ner foten nu. Inte sedan.
Alex badar gärna äventyrsbad.
Varje morgon är det likadant. Ny snö. Ibland sol. Ibland inte. Jag börjar tro att det ska se ut så här året runt. Varför bor vi här? Varför bor vi inte nere i Paris, där det är mellan 15 och 20 grader om dagarna nu?
Morgon. Litet ljusare, men annars som vanligt.
Gick förbi Emausbäcken på Gideonsberg. Den sväller, trots kulverteringar och avledande tunnlar. Visste ni att en tunnel sprängdes för 50 år sedan från Gideonsberg, förbi Persobäckens underjordiska fåra vid Rocklunda för att samla överskottsvatten från de båda bäckarna till ett extra utlopp vid Vallbybron? Resten av vattnet går som tidigare ner till det gemensamma utloppet i gamla hamnen vid silon.
Emausbäcken.
Här är en gammal bild, från början av 1900-talet, på Persbobäcken vid Herrgärdsskolan.
Persbobäcken, innan den kulverterades.
Till sist ett tack till Bengt Lövgren som skickat in en fin bild på sin far Vilhelm Lövgren på stadsresa någon gång mellan 1935 och andra världskriget. ”Jag minns att hästen hette Gulli och var lite rädd och osäker att köra, vi barn körde ofta häst men Gulli fick vi aldrig köra, den ville han köra själv. Vi bodde i Vedby Badelunda, jag vill minnas att bilden är tagen på Stora gatan, på bron över Svartån.”
Vilhelm Lövgren och Gulli på besök inne i Västerås på 1930-talet.
Söndag 21 mars
Åkte inte till Studenternas. Tur var väl det. Snön gjorde finalen till parodi. SMHI hade sagt att snöandet skulle avta framåt kvällen, ändå startades matchen när det var som allra värst. Var det nödvändigt? Publiken hade säkert kunnat vänta en halvtimme, kanske en timme. SVT kunde ha anpassat sig, med litet god vilja. Nu vann Hammarby rättvist till slut, med vinden i ryggen sista 30 minuterna, när det gick att spela något så när. Johan Östblom var duktig, hans 2-1 var kanske avgörande. Jag minns när han spelade i VSK, särskilt en match i Europacupen borta i Krasnojarsk. Han gjorde mål då också.
Johan Östblom med målbollen i Sibirien 2001.
Stadio Jenisej är förresten en märklig upplevelse, med sina originella bandymosaiker från den sovjetiska tiden. Folkkonst, kallades det.
Entrén till bandyarenan i Krasnojarsk.
Förbereder ett lunchföredrag till Rotary i morgon. Ska prata om hur det är att skriva om gamla Västerås. ”Minnen av en stad”. Det blir nog namnet på den bok jag hoppas få ut lagom till julhandeln. Varför inte förhandsboka ett ex redan nu!
Här ett av minnena. Röda Kvarn, troligen 1965. Filmen som visades var Ryan’s Express med Frank Sinatra och Trevor Howard.
Minnet av Röda Kvarn lever. Foto: Terje Granberg.
Så har bildarkivet från senaste Pekingresan uppdaterats med ytterligare bilder, nu från Torsten Ericsson och Ingrid Nordh. Här nedan är en av deras bilder, de övriga finns här.
Farbror skriver tecken med vatten, parken utanför Himlens tempel.
Till slut en fråga: Är det någon som har hört talas om Kafé Lillstugan på Gideonsberg? Eller hette det Kafé Gröna Villan? Någon som har en bild?
Lördag 20 mars
Vi röjde på vinden för ett par veckor sedan. Nostalgin fick vika. Mycket hamnade i de svarta sopsäckarna. Som min gamla studentmössa. Barnen lekte med den en gång, fodret vällde ut, klasskamraternas namnteckningar hade bleknat, sherryfläckarna på ovansidan luktade inte längre.
Goodbye.
Promenerade på stan. Stannade utanför Skrapan och tittade uppåt Stora gatan. Tänkte på en bild jag fick av Terje Granberg i går.
Stora gatans korsning med Kopparbergsvägen vid mitten av 1960-talet. Foto: Terje Granberg.
Så har bildarkivet utökats från senaste Pekingresan. Senaste insända ladddningen kommer från Göran Haverås.
Fredag 19 mars
Livet går vidare medan snön hasar uför taket med tunga brak. Äter svensk mat igen, inte utan viss förtjusning. Även om den kinesiska maten inte alls är dum, tvärtom. Och jag behöver ju inte äta vare sig ormar eller skorpioner, även om de säljs på matmarknaden i Peking. Ett par av mina medresenärer åt en pinne med grillade skorpioner och tyckte det smakade bra. Litet som knäck.
Skorpioner, färdiga att ätas.
Våren, våren, kom, kom. Vad hjälper det om talgoxen filar och piper när snön vägrar ge sig. Men litet har det trots allt hänt på tre veckor.
Uteplatsen den 21 februari...
... och den 19 mars.
På Akademibokhandeln i Sigma fanns min bok om Arosmässan, En spegel av tiden, att köpa för ett facilt pris på bokrean innan jag åkte till Kina. Passa på! Av någon outgrundlig anledning stod boken då på hyllan för reseböcker.
Till reapris.
Gårdagens bild beredde inga större svårigheter, tror jag. Rätt svar kom direkt från Lennarth Jäder och Rolf Carlson: Bilden är tagen på Badelundaåsen vid Hälla, där det i dag finns en rondell. Hällaåsen kanske är ett bättre namn, eller Åsen, som man sa. Skylten pekar mot Hässlö, till höger går vägen mot öster och Stockholm, till vänster in mot stan.
Det låg flera hus på åsen fram till femtiotalet. Då revs de för att ge plats åt nya E 18, som skar diagonalt genom åsen bakom platsen för Arne Nilssons hus.
Ett av de försvunna husen på Åsen. Foto: Arne Nilsson.
Sonen Ingvar Arnesson, som bodde i huset 1947 – 1951, har fler bilder från husen på Åsen och vi får kanske anledning att återkomma.
Lennarth Jäders pappa drev en betongfabrik i Åsen, där gokartbanan är i dag. ”De flesta som bodde i husen på Åsen jobbade på CVV eller F1”, skriver han. Lennarth skickar med en bild från betongfabriken, där hans bror Torbjörn badar i gropen någon gång i början av femtiotalet. ”Pappa tillverkade betonghålsten och trädgårdsplattor, i dag finns bara minnena kvar”, skriver Lennarth Jäder.
Bad i gropen vid betongfabriken på Hällaåsen. Foto: Lennarth Jäders samling.
Torsdag 18 mars
Kom hem i går kväll. Först tio timmar mellan Peking och Frankfurt, sedan två timmar upp till Arlanda. Snön var kvar. Häcken har tagit stryk, det rasar från taket. Vaknade mitt i natten, lyssnade på lördagsintervjun med Mona Sahlin på pod-radio, varför vet jag inte, somnade om igen.
I Peking avslutades den årliga låtsasriksdagen, Folkkongressen, i helgen. Till den avslutande presskonferensen med premiärministern var alla frågor inskickade i förväg. Säkrast så. Men det hindrar inte att Peking charmar och fascinerar. Här kommer några bilder på arkitektoniska excesser i den ständigt expanderande kinesiska huvudstaden. Tre bilder från världens just nu snabbast växande ekonomi.
Huset där VIP-folket bodde under OS.
Ett originellt shopping- och kontorscentrum.
Statliga televisionens högkvarter mitt i bilden.
Fler bilder från denna kinesiska resa finns att beskåda här.
Min hemsidan är fortfarande bortkopplad från det kinesiska nätet. Men e-posten fungerade, och jag fick flera mejl om gamla Västerås under den senaste veckan i Peking. Ingvar Arnesson skickade en spännande bild på ett hus vid en korsning där han bodde mellan 1947 och 1951. Fotot togs av Ingvars pappa Arne Nilsson. Kan ni se var bilden är tagen?
Ett hus vid en landsväg i Västerås i slutet av 1940-talet. Foto: Arne Nilsson.
Tisdag 9 mars
Sjöar av smältvatten. Spelade Bach i bilen, passar bra till gnistrande sol. Tömde kameran, hittade en bild som jag borde kunna sälja som reklam för iPhone till Apple.
Jaaa! Alex kollar aktiekursen.
Packar igen. Taxin kommer tidigt i morgon, en ny grupp väntar på Arlanda, några tillkommer i Frankfurt. I morgon natt landar vi i Peking, där befolkningen officiellt är 17 miljoner, inoficiellt med alla tillfälligt inflyttade 23 miljoner. Hyfsat stort. Trist att jag inte kan koppla upp mig. Har skrivit ett par Frågor om förr på lager till VLT. En av dem handlar om kvarteret som syns i bakgrunden, bakom Aseas virrvarr av hus på gjuteriområdet inne i Mimerkvarteret. Vet ni vilka som bodde där? Och vet ni vad det var för fabrik längst till vänster, insvept i gjuteriröken? Om inte, så kommer svar i tidningen om ett par veckor.
Från Mimerkvarteret mot söder, Kungsängen och Ångkraftverket. Foto: ABB-arkivet.
Så ett par avslutande bilder från femtiotalet, en stad i förvandling.
Hörnet Stora gatan och Källgatan.
Hantverkargatan.
Ha det så bra, vi hörs nån gång.
Måndag 8 mars
Hög himmel, solen värmer, snön börjar smälta! Gick Munkgatan utanför Stadshuset klockan sex på kvällen, det var fortfarande ljust. Kajor. Blekblå himmel i väster, tjuren tittade mot våren.
Spanar mot våren.
Skrev om den rivna teatern i Folkets park i dagens Frågor om förr i VLT. Jag vet inte vad jag ska tycka. Visst var teatern fin, visst hade både Louis Armstrong, Paul Anka och Snoddas varit där, visst stod nostalgin tät runt byggnaden. Men när ingen längre använde den kunde den väl inte stå kvar? Det är nästan värre med det där kallförrådet ute på Lövudden, där teatern stuvats in, bräda för bräda, bänk för bänk, takstol för takstol. Kompromissen med kulturintresset sa ju att teatern skulle kunna byggas upp igen. Men var? Och när? Det troliga är att brädorna blir liggande där i förrådet tills husbocken har käkat färdigt.
Förrådet mellan Johannisbergs gård och Lövudden.
Minnet av en teatern.
Friluftsteatern i Folkets park 1930. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
När vi ändå håller på kan vi ta en Ernst Blom till, ett klassiskt knäpp över Stora torget och Bondtorget 1915. Det kunde man kalla torghandel.
Stora torget 1915. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Söndag 7 mars
Marsvintern bländar. Promenerade längs Mälarstranden, såg en skyline ur ett ovant perspektiv. Lillåudden, med gamla ångkraftverket mitt i bild. Långt till Kokpunkten.
Nya perspektiv. Ångkraftverket mitt i bilden.
Var i Konserthuset och lyssnade på Pugh i går. Riktig fest. Mycket folk. Bra tryck. Kul. Även om alltför många unga män kring de sextio underskattade ölens tryck mot prostatan och tvingades gå ut i tid och otid. Vi gav en extra applåd åt Hasse Tholin från Skultuna som numera bor i Fårösund och som vi träffar när vi är på Gotland.
Pugh Rogefeldts trio 2010. Trummisen heter Micke Lyander, överst till vänster, och basisten är Hasse Tholin.
Apropå tidens gång. Kunde inte låta bli att ta fram negativen från musikfesten på Djäkneberget 1973. Pugh spelade där med sina Rainrocks. Kolla in en tjugosexårig Pugh...
"Du kommer aldrig att bli någonting Torbjörn, du är för mager och för lat", sa Pughs lärare när han gick i femman i Skepparbacksskolan.
Två bilder till från musikfesten för trettiosju år sedan.
Lyssnar till Pugh.
På väg mot pensionen.
Lördag 6 mars
Kerstin Wadsten växte upp i Västerås. Nu bor hon i Toronto. Hon föreslår att jag ska ladda upp filmen om bobbarna på Djäkneberget till Youtube och sen länka från min sida. Jag gör ett försök... nu ska vi se...
... jamen, det verkar ju funka!
Filmen kommer från Åke Tedesjö och finns i Flygförvaltningens Verkstadsskolas Kamratförenings (FFVK) arkiv. FFVK går att läsa mer om på: http://home.swipnet.se/ffvk/
Fredag 5 mars
Skriver Frågor om förr för att ha på lager. Ny resa till Kina nästa vecka, lagom när kroppen börjat ställa om sig till svenska tider. Kollar in kommunens hemsida, ser att kommunstyrelsen inte vill sänka skatten nästa år. Letar förgäves efter en antydan om att Kokpunkten ska stoppas. En namninsamling sägs vara på gång.
Förstår inte hur all snö ska hinna smälta innan det blir höst igen. Hittar en bild på snöröjning nån gång på trettiotalet, eller fyrtiotalet. Ni ser förstås var den är tagen.
Snöröjning på Kungsgatan utanför Klippan.
För några veckor sedan skrev jag om den där bobb-banan som gick utför Djäkneberget, ner mot skolan och bryggeriet, i slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet. Många mindes den. Nu har jag fått en liten filmsekvens från Åke Tedesjö som visar hur barn, och faktiskt också några vuxna, susar ner för den isiga banan med de spolade kurvorna. Utan hjälmar och i hög fart. Tyvärr kan jag inte lägga ut filmen här. Nån måste tala om för mig hur man gör.
Torsdag 4 mars
Tidig morgon, ljust blå himmel, rodnad i öster. Snö, snö. Hade hoppats på vår när jag kom hem från Kina i går kväll...
Hotellet i Peking erbjöd bra uppkoppling på nätet, men min hemsida var blockerad. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller ledsen över det. Jag kunde följa nyheterna om de svenska framgångarna i OS och om VSK:s kamp mot övermakten i Saik. Men jag kunde inte lägga ut någonting av mina upplevelser.
Som till exempel den här bilden från en morgon, som visar att inte heller Peking klarat sig undan den bistra vintern, trots att staden ligger på Madrids breddgrad.
Beijing morning.
Sen gick vi på Pekingopera och jag hade otur med stolen...
Pekingopera.
Skämt åsido. Jag tog bilden på skoj. Alla som reser med mig får förstås bra platser! Tro inget annat.
Flera bilder från resan finns här. Ni som var med får gärna skicka flera till mig, så ska jag försöka lägga ut dem. Skicka till anders.lif@telia.com
Jag hade plockat med mig ett par gamla bilder från Västerås för att hålla stilen. Men den kinesiska nätkontrollen satte stopp. Här kommer en av dem.
Lidmansvägen under vatten, trettiotalet. Helvetet i bakgrunden. Foto: EW Krassing.
