|
Februari 2010
Tisdag morgon 23 februari
Hinner inte sköta hemsidan. Packar, plockar med visumpapper, håller kontakt med resebyrån om de nya förutsättningarna efter Lufthansas strejk. Meningen är att jag ska resa med en grupp till Peking i morgon.
Hoppade till av glädje när jag läste tidningen i morse. Jag skulle slippa våndas över en missad kvartsfinal i bandy under det historiska föredraget i Hörsalen. Rubriken på första sidan var: I morgon smäller det mellan VSK och Saik! Så bra, jag hade missuppfattat dagen. Tänkte jag. Men inne i tidningen fanns en annons som berättade att det var match i kväll... Någon var trött i går.
Heja Sport, förlåt mig om jag inte kommer dit.
Frågor om förr i går handlade om det lilla huset Johannesbäck i hörnet Köpingsvägen – Lantvärnsgatan. Texten finns här.
Johannesbäck då.
Johannesbäck i dag.
Lennart Jansson ringde när han läst vad hans gamle vän Arne Nilsson berättade i artikeln. Arne glömde en sak, sa Lennart: ”Vi ordnade Olympiska spel 1936 på ängen framför tennishallen på Köpingsvägen. Förstapris var en banan.”
Vi kör väl bilden på tennishallen en gång till.
Tennishallen innan branden 1943.
Nu packar jag klart.
Får se om vi hörs under min tid i Kina. Det kan bli så att den här sidan håller tyst en vecka. Vi får se.
Söndag 21 februari
Februaris mest hörda replik bore vara: "Det räcker nu!" Gårdagens snöoväder var storslaget, i dag var himlen blå och snön meterdjup.
Morgon efter snöstorm.
Det kända gathörnet i går var förstås Vasagatan och Stora gatan. Det namnlösa hörnet var svårare. Jag hade själv svårt att komma ihåg vad bilden föreställde. Carl-Erik Björkman hjälpte mig på traven: ”Det blir en gissning och tror jag mycket på hörnet Smedjegatan och Sturegatan. Det låg ju en speceriaffär där, och innanför på gården kunde hitresta bönder och andra jordbrukare parkera sina hästfordon.” Ja, det stämmer.
Här kommer en annan bild på samma hörn, fast taget mot öster på Smedjegatan.
Smedjegatan, femtiotal. Foto: Olle Strömbergs samling.
Lördag 20 februari
När en trött skidåkare kommer fram till en svensk tv-reporter blir en av frågorna, med hundra procents säkerhet: Hur känns det nu? Eller varierat: Hur går/gick dina tankar? Vad har du för känslor?
Jag har har sagt det förut. Sätt stopp för de usla direktintervjuerna! Gör något bra, något annorlunda! Förbjud frågan om hur det känns. Jag vet att det är en naturlig fråga, men förbjud den i alla fall. Ställ krav på reportern att förbereda sig. Det duger inte att resa över halva klotet, le sött och sticka fram en mick och hoppas på det bästa. Och var inte så tacksamma och artiga och gratulerande. Var journalister.
På tisdag spelar VSK första kvartsfinalen om SM i bandy hemma i ABB Arena. Mot Sandviken! Vem hade trott det? Vem hade trott att VSK skulle bli valt som det lättaste alternativet... Och jag som varit med om att arrangera ett föredrag med arkeologen Ulla Bergquist (Från Anund till Vasa) i hörsalen, i Humanistiska förbundets regi, samma kväll! Hur ska jag kunna vara på två ställen samtidigt?
Mer snö! Härligt.
ABB går bättre igen.
Känt gathörn.
Mindre känt gathörn. Var någonstans?
Torsdag 18 februari
Anja kraschade i går. Reste sig och tog brons i dag. Stort. Jag ska aldrig mer tjata om att hon är för tjock för att ta olympiska medaljer. Anja Pärson är en stor idrottare.
Styrelsemöte med Humanistiska föreningen. Vi pratade om höstens program. Ligger snön kvar då?
Tog en bild en bit från huset på Gotland för ett par dar sedan. Jämförde med samma motiv från midsommar förra året. Har börjat längta.
Vinterväg.
Sommarväg.
Fortsatte skanna David Eriksson-bilder från fyrtiotalet. Kvinnor samtalar på trottoaren utanför Davids Foto och ingången till saluhallen på Vasagatan. Kvinnan med barnvagnen skulle kunna vara mamma. Vem är då barnet i vagnen? Kolla in hattarna. Mannen med ryggen mot kameran har samma stuk på rocken som en av mina morbröder. Och pappa brukade ibland sporta omkring med knäbyxor och pjäxor med nedvikta strumpor.
Västeråsare på Vasagatan för några år sextio år sedan. Foto: David Eriksson.
Här är en bild till från vardagen i Västerås under krigsåren. Kvinnorna som vandrar ner mot centrum går på Vasagatan. Till vänster skulle biblioteket byggas tio år senare. Framför dem ligger Engelbrektsplan.
Engelbrektsplan. Foto: David Eriksson.
För övrigt undrar jag hur vi ska kunna flyga till Kina med Lufthansa nästa vecka om piloterna strejkar?
Onsdag 17 februari
Åkte hem från Gotland. Snön stoppade alla promenader. En räv tittade undrande på mig. Stannade vid Bro kyrka och hittade en bildsten inmurad i kyrkväggen, dessa gotländska bildstenar från år 400–600 nånstans, vad de måste ha lyst i sina starka färger en gång. Virvelhjulet återkommer ofta. Måste vara ett solkors.
Bildstenen i Bro.
Falholmen. Inte Spetsbergen.
Häckade framför teven hela kvällen. Det blev inga svenska medaljer i dag, inga lappländska heller. Anjas krasch i sista hoppet var otäck. Hela tävlingen var otäck. Det gick för fort. Anja hade tur, det hade kunnat gå värre, mycket värre. Två ryssar dunkade hem sprintstafetten före normalt urstarka norrmän. Ryssarna måste ha käkat blodiga biffar och Läkerol.
Läser ett mejl från Frans-Henrik Schartau, som läst min bok om 1917. Där berättar jag på ett ställe om Lenins svenska släkt. Lenins förfäder på mödernet var från Uppsala. De var handskmakare och hattmakare. Lenins mormors morfar Carl Fredrik Öhrstedt var guldsmed och flyttade till S:t Petersburg. Frans-Henrik Schartau kommer nu med den sensationella nyheten att Lenin var släkt med handelsmannen och skepparen Erik Bertilsson som bodde i Bomanska gården, eller kanske rättare på dess plats, i Västerås åren 1654–1683. Denne Bertilsson var mormors mormors morfars far till Lenin.
Erik Bertilsson med maka har sin grav till vänster strax före högaltaret i domkrkan enligt Gunnar Ekströms bok om Västerås domkyrkas inventarier.
Lenin har anor från Västerås! Bilden är från 1931.
Hans mormors mormors morfars far bodde i hörnet Stora gatan – Vasagatan på 1600-talet. Där byggdes sedan den Bomanska gården. Här rivs den för Punkt.
Fråga: Är det någon som vet något om Automaten, eller Västeråsautomaten, ett ställe där man kunde köpa pilsnerdricka från automater mellan 1905 och slutet av 1930-talet?
Måndag 15 februari
En meter snö runt huset på Gotland. Skottar, tänder kamin. Promenerar längs vägen. Ser örn, viggar och bergsänder. Känner mig ensam i världen. På teve åker dom skidor långt, långt borta.
Styx kvarn, där ryssar satt fångna under nåt av våra inte alltför stolta krig.
Gotländskt hus, ensligt beläget.
Har efterlyst bilder på Hökens näste. Här är en, från Olle Strömberg. Fler välkomnas, gärna interiörer också.
Hawk’s Nest i gamla båtvarvet.
Tror jag har frågat om det förut, men jag gör det igen. Är det nån som vet nåt mer om det mystiska kvarteret Kungsdal som låg söder om järnvägen, granne med det gamla reningsverket. Vilka var det som bodde där?
Kungsdal.
Lördag 13 februari
Helena Jonsson skjuter fullt men får storstryk av en slovakiska som bommar en, men åker skidor som hon aldrig gjort tidigare. Något är skumt.
Tidigt söndag morgon åker vi till Skavsta. Erik ska åka tillbaka till Paris med sin mamma. Det lär dröja ett tag innan jag får se honom igen. Jag ska iväg på två resor till Kina, men först åker jag en sväng till Gotland i morgon för att kolla in huset. Vet inte om jag kan skriva nåt därute i ödemarken.
Tillbaka till Paris.
På måndag skriver jag om Lägerhyddan och Folkets park i VLT. Här är en bild som inte kom med. Teatern. Fullt med folk. Bilden är från fyrtiotalet, tror jag.
Teatern i Folkets park. Den lär liggga nerplockad nånstans. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets samling.
De stora succéerna kom på femtiotalet och sextiotalet. Louis Armstrong och Snoddas drog mångtusenden. Och Paul Anka var där 1964, jag tror att det var innan Anna Anka var född. Lill-Babs var i parken också. Den här fina bilden tog Bengt Jonsson 1953.
Lill-Babs i Västerås Folkets park 1953. Foto: Bengt Jonsson.
Torsdag 11 februari
Ibland är det skönt att vara populist. Jag är det nu, när jag säger att tåg och vagnar på järnvägen måste dimensioneras efter vintern, inte efter sommaren. Vi får stå ut med ett överskott av vagnar på sommaren, det är inte ”kostnadseffektivt”, men det ger vinterns resenärer ett hyggligare liv. Kollektivtrafiken är allas vårt ansvar.
Västerås Central på morfars tid.
Pratade i hörsalen på Stadsbiblioteket i kväll. Hyfsat med folk. Visade bilder, både sådana som kom med i boken om biblioteket, och sådana som måste väljas bort. Här är en från den senare kategorin.
Landsbibliotekarien Helga Lindsten inspekterar spiraltrappan (där kaféet är i dag) när huvudbiblioteket byggdes 1955. Foto: Stadsarkivet.
Stadsbiblioteket lade ut en kortintervju med mig inför föredraget. Bibliotekets hemsida är förresten snabb och aktuell.
Var hemma hos Arne Nilsson i går. Han är över 80 och har börjat sortera i sina papper. Han har skrivit dikter och han har foton som kan intressera flera, bland annat från gasverket nere på Kungsängen. Arnes pappa jobbade där. Här är en bild från ångkraftverkets tak mot gasverket. Jag älskar sådana där bilder, jag kan sitta länge med förstoringsglas för att försöka se när bilden togs. Här ser man att Konsums bageri och charkuteri, det vita till höger, hade byggts. Alltså är bilden tagen efter 1932. Och till vänster ser man att Aseas Arvidverkstad ännu inte hade byggts väster som det stora vita huset i Hagalund (överst mitt i bild). Alltså är bilden tagen före 1936. Det vita huset längst till vänster är hörnhuset vid Östra Ringvägen där Kafé Tomten låg.
Utsikt från ångkraftverkets tak, mitten trettiotalet.
Onsdag 10 februari
Större delen av dagen gick åt till att ställa samman ett föredrag med bilder om Hela världen i ett hus, boken om Stadsbiblioteket. Jag ska berätta om boken i Hörsalen på biblioteket torsdag kväll, klockan 19. Lika osäker som alltid, ska det funka? Häromdan tog jag förresten den här bilden inne på biblioteket. Alla som gått till bibblan har passerat hunden, men få har sett den. Det är en vakthund i mosaik som Erland Melanton lade in i på golvet vid entrédörren. Hunden har stått ut med att bli trampad på i 54 år.
Vakthunden på biblioteket.
När biblioteket skulle byggas vid mitten av femtiotalet måste man riva det fina gamla huset vid kyrkan, där domkyrkoorganisten Herman Lindkvist bodde. Huset kallades tidigare för den Westholmska gården och var en idyll mitt i stan.
Westholmska gården långt innan biblioteket var påtänkt.
För övrigt vet jag inte varför jag placerade en fem månader gammal bebis på spisen. Men det blev en ganska kul bild.
Erik.
Tisdag 9 februari
Bra med ett barnbarn i huset. Tar långa promenader varje förmiddag. Stannade som vanligt till nere vid Mälaren. Hur kan vatten vara så lockande?
Öster Mälarstrand for ever.
Var på bandy. Träffade trevliga människor. Åt korv. Men matchen var hopplös, sedd med grönvita ögon. Hafsigt, slarvigt, utan struktur. Vänersborg vann rättvist. Minst dålig i VSK var som vanligt Magnus Joneby.
Vem är Sigvard Andersson?
Flera är intresserade av de orkestrar som Sven-Arne Rydell spelade i på trettiotalet och fyrtiotalet. Här är en till. Torsten Enbergs band. Bilden är tagen i Folkets park sommaren 1945.
Torsten Enberg, bas, Kurt Gustavsson, piano, Kurt Uppgren, trummor, Arne Pettersson, trumpet, Lars-Erik Lodén, tenorsax, Hilding Norlin, saxofon, Sven-Arne Rydell, saxofon.
Måndag 8 februari
Skrev än en gång om Gamla plan i VLT-serien Frågor om förr. Förra gången påstod jag att Gamla plan blev överflödig när Arosvallen byggdes 1931. Då ringde Sven-Arne Rydell och sa att det blev den visst inte. De stora lagen flyttade över till Arosvallen, men flera av de små, som IF Aros, fick vara kvar på Gamla plan tills grävskoporna körde bort dem 1936. Rydell var med om att spela sista matchen på Gamla plan, inte nog med det: han hade till och med en bild på när spelarna lämnade planen. En fin bild där man ser att planket redan rivits mot Engelbrektsgatan. Spelarna i Aros och Västanfors är på väg mot omklädningspaviljongen (ett minne från Västeråsutställningen 1908) i det sydvästra hörnet, ungefär där Rudbecksgatan möter Tessingatan i dag.
Sista matchen på Gamla plan 1936.
Spelarna i Aros och Västanfors uppställda före den historiska matchen.
Sven-Arne Rydell berättade också om sitt fortsatta liv, som handbollsspelare och framför allt som musiker i en rad dansorkestrar i Västerås. I artikeln fanns en pytteliten bild på bandet Harlem Gold. Här är bilden igen, litet större.
Västeråsorkestern Harlem Gold på scenen i gamla Folkets hus på Allégatan (Mimergatan) i slutet av 1930-talet. Gösta Morat spelade trummor, basisten hette Gustavsson, Lennart Goding och Mattias Åkerberg spelade trumpet och Arne Stapelmark piano. Trion längst fram står saxofonisterna Eja Skog, Sven-Arne Rydell och Arne Törnblom. Foto: Emil Wijgård.
Sven-Arne Rydell berättade också om hur han spelade på Loftet på Stora gatan, och om spelningarna uppe under taket i Hökens näste ute på Karlberg i djuphamnen. Här står Sven-Arne med dragspelet utanför Höken.
Sven-Arne Rydell vid Hökens näste.
Jag saknar bilder inifrån detta både ökända och populära dansställe. Men det var väl knappast en kamera man släpade med sig dit...
Söndag 7 februari
Huset fullt i går. Härligt. Lugnare i dag. Leker med min Iphone, laddar hem ”appar”, trodde inte att jag kunde ha så kul med en pryl. En gång i tiden skämtade jag om att framtidens mobiler säkert kunde fungera som strykjärn. Nu är vi snart där. Jag har ett vattenpass i min nu. Och en ljudbok över fågelläten. Och ett flygtrafikledarspel. Och diverse annat. Jag tror att det finns en telefon i den också, nånstans.
Vintern är bländande. Har aldrig sett så mycket snö i stan. Nere vid Mälaren vandrade vi, alla vinterbarn, och undrade om det var så här det skulle vara. Egentligen.
Öster Mälarstrand i februari.
Gårdagens hoppbild var inte från backen mitt emot gamla ullspinneriet vid Vallbybron. Det var väl det jag trodde. Rolf Carlson vet: Backen där det här hoppades ligger närmare Skerike, ned mot Svartån, vid den så kallade Asea-stugan. Tydligen hade man snickrat till ett litet torn på krönet. Hopplängderna var väl mellan tio och tjugo meter.
Hopp i Svartådalen. Eller? Foto: David Eriksson.
Lördag 6 februari
Var i Stockholm i torsdags. Såg It,s complicated med Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin, om 60-åringar som blir förälskade. Ingen sublim höjdare, men ibland riktigt rolig. I går körde jag till Arlanda och hämtade tre från Frankrike. Den yngste sa: Hrrrmmmpfff eller nåt liknande. Hur ska han kunna bli tvåspråkig?
Erik fick sitta med vid middagsbordet, litet undrande var han nog.
Var på vinden och plockade ner fler saker. Nostalgin skimrade. Vem kan låta bli att falla i trans inför ett par lätt slitna barnskor från sent sjuttiotal?
Tramp, tramp, gå på och trampa.
Margareta Johanssons fråga om bobb-banan (i Danmark använder de tre konsonanter och skulle alltså skriva bobbbanan...) på Djäkneberget har väckt minnen hos flera läsare av min hemsida. Banan fanns några år runt 1950.
Wei Öhlund skriver:
Jag kommer mycket väl ihåg banan. Den startade på Djäknebergets högsta punkt i den norra delen av planen däruppe och slutade vid gräsmattan strax norr om Djäknebergsskolan. Om man hade tur kunde man fortsätta vid sidan av Biskopsgatan ända ner till ån. Banan var mycket välbyggd och väldoserad och farten kunde bli ganska hög; jag tror vi klockade upp till 50km/h på en raksträcka. Om jag inte missminner mig var det den legendariske parkvakten Arnold Svenman som var den pådrivande så att banan byggdes. Årtalen kan ha varit runt 1950.
Anders Berggren:
Visst fanns det en bobbana på Djäkneberget, man kom upp i rent hiskliga farter. Om jag inte minns fel så hände det också en olycka med någon som åkte över isvallen.
Rolf Öhlund:
Jag är född 1935. Minns väl bobb-banan på Djäkneberget. Jag tror att första året var 1945 eller 1946. Sista året var nog i början av 1950-talet. Jag bodde på Tessingatan så det var rätt långt att gå ända till Djäknebergets topp. Men banan var lång och fin. Det var mer sällan man kom så långt som till vänstersvängen mot bryggeriet. Som alternativ hade vi St Ursulas väg och Bågevägen ner till Vasagatan. Det fanns inte många bilar på den tiden! Likväl fanns en äldre man som inte tyckte om att vi åkte på gatan, han kallade alltid på sandbilen!
Kjell Nyström:
Jovisst, minns jag den bobb-banan, en häftig sak. Man kom dånandes nerför Djäkneberget och mot gymnastiksalen vid Djäknebergsskolan där det blev en kraftig vänstersväng så man for upp på vallen ordentligt, sedan nedåt och en ny vänstersväng in på gatan vid bryggeriet.. Undrar vem som byggde den där banan för det måste ha krävts åtskilliga timmar. Banan passerade stentrappan som går upp där och när jag gick i Djäknebergsskolan så fick vi se när de gjorde en filminspelning där, tror filmen hette Damen i frack.
Tack! Vilken kulturhistoria! Nu fattas bara att någon har en bild från banan också. Vad som helst duger, bara nån åker bobb från Djäknebergets topp.
I väntan på den kan jag visa en av Davdi Erikssons bilder från fyrtiotalet (kan vara trettiotalet också). Den visar backhoppning, någonstans. Det är inte Björnön. Innan dess fanns en back på Vallby, i den så kallade Bränneribacken strax söder om den plats där Vallbybron skulle byggas. Men är bilden verkligen därifrån? Jag känner inte igen ån och åsen på andra sidan.
Backhoppning, men var? Vallby? Foto: David Eriksson.
Torsdag 4 februari
Västerås stad har kommit en vision för 2026. Jag ska inte orda för mycket om alla flosklerna. Nöjer mig med att lova en påse bilar till den som kan hitta en enda vision i skriften som inte alla skriver under på. Vem vill inte ha en bättre värld? Och vem vill inte ha evig sommar vid den underbara Mälaren dit hela världen längtar?
Den bästa av världar.
Dagens historiska bild kommer från Stora hörnet, hörnet vid Smedjegatan. Det är trettiotal, det gamla bankhuset ska snart rivas för att ge plats åt Konsums första varuhus. Undrar hur visionerna såg ut då?
Stora torget på trettiotalet. Husgaveln till vänster, som ser ut som en kyrka, hör till gamla polishuset. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Onsdag 3 februari
Skriver, skottar snö, drömmer om stränder.
VSK fick stryk uppe på Gränsvallen, men det ska väl ordna sig med slutspel ändå. Eller?
Lasse Karlsson skriver och berättar om Kafé Gnistan, som låg i det hus som syns längst till vänster på den här bilden från Stora gatan, som jag hade med i en Frågor om förr häromveckan. Bilfirman tillhör Alvenius och bilden togs i början av 1950-talet.
Kafé Gnistan låg i huset till vänster. Foto: Länsmuseet.
Lasse berättar: ”Vi hade hela undervåningen med kök innåt gården. Sen tror jag det var fyra små rum där kaffe serverades. Vi hade många av Aseas arbetare som kom ifrån Mimerporten och kom in och fikade hos oss. Jag var sju-åtta år gammal då och året måste ha varit 1953-1954.”
Lasse Karlsson fortsätter: ”Jag kommer ihåg att isbilen kom med stora isblock som lades i ett kärl under ett frysskåp och fungerade som kylskåp. Jag lekte ofta inne på gården med en grabb som bodde på andra våningen i huset. Han hade fyra äldre systrar och dom var väldigt fattiga och han fick ta över mycket av flickornas kläder.”
Huset med Kafé Gnistan på en äldre bild, som jag har visat förut men som är väldigt fin. Troligen tjugotalet. Foto: Länsmuseet.
Så har jag fått en fråga från Margareta Johansson som undrar om någon minns en bobb-bana från toppen av Djäkneberget ner mot skolan och vidare i en sväng bort mot gamla Bryggeriet. Året kan ha varit 1950, eller däromkring. Mejla om ni minns den.
Djäkneberget, en gång. Titta så bred Biskopsgatan var.
Tisdag 2 februari
Snön tynger. Full vinter i snart två månader. Jag kan inte minnas något liknande. Men det börjar lukta dagsmeja och talgoxen filar.
Häcken full.
Läser Jan Guillou. Han är så härligt skrytsam. Hur hinner han skriva allt? Jag fastnar bara framför andra grejer än bokstäver på datorn. Bilder, till exempel. Titta på den här bilden från tidigt 1900-tal. En slingrande väg, en kyka i bakgrunden. Västerås! Men var slingrande en sån väg?
Vägen från kullen ner mot stan.
Jo, vägen kommer från Stallhagen, från gamla lasarettet som tronar på sin kulle. Här är en bild från andra hållet. Odlingarna i förgrunden är mellan dagens Cityring och Slottet.
Ingen minns längre.
Sover snart.
Måndag 1 februari
Det har gått några år sedan jag slutade som reporter på VLT. Ibland får jag abstinens. Som i dag. Här kommer en ganska bra story. Valet närmare sig, och här i Västerås spelar miljöpartiet en nyckelroll. Partiet kan än en gång bli vågmästare, och diskreta uppvaktningar görs både från socialdemokrater och från miljöpartiets egna vänner i den styrande borgerliga alliansen. Vem kommer att toppa miljöpartiets kommunala lista? Många väntar med spänning...
Andreas Porswald är kommunalråd och har bundit upp sig för det borgerliga samarbetet. En enkät inom partiet i höstas visade på ett missnöje med uppgörelsen om flygplatsen och med Porswalds många uppdrag. I det nyligen sammanräknade interna provvalet flyttas Porswald ner till den andra platsen, före trean Mikael Vilbaste. Vem vann, frågar ni nyfiket, om ni inte redan listat ut det av bilden. Jo, Håkan Wåhlstedt! Den förre partisektreraren, den förre fullmäktigeordföranden, han som deklarerat att han egentligen vill ta det lugnt som småbarnspappa och att han bara ställt upp för att ”ta någon plats längre ner”.
Dags för comeback på hemmascenen?
Wåhlstedt var en av ingenjörerna bakom det rödgröna samarbetet på riksplanet efter valet 2002. Han har sedan dess haft goda kontakter med den förre socialdemokratiska partisekreteraren Lars Stjernkvist. Och ryktet förtäljer att Wåhlstedt ”fört vissa samtal” med Anders Teljebäck, som återvänder till den socialdemokratiska kommunpolitiken.
Återstår att se vad Wåhlstedt tänker göra. Vill han, blir han säkert partiets förstanamn. Han funderar, som det heter. Wåhlstedt vann förresten miljöpartiets interna provval till landstingslistan också, trots att han blygsamt sagt sig bara vara beredd att ta mindre uppdrag. Han hade säkert toppat riksdagslistan om han ställt upp, men där har partiet inget provval utan valberedningen (där Wåhlstedt ingår) har föreslagit Agneta Luttropp i topp. Därmed försvinner hon från kommunfullmäktige. Provvalen till kommun och landsting följs nu av slutliga förslag från valberedningarna till årsmötesavgörande någon gång i mars.
Valet närmar sig. Så här såg det ut när socialdemokraterna hade valmöte på Stora torget före valet 1954. Några av dem blev kanske föräldrar till en miljöpartist. Foto: Stadsarkivet.
Januari 2010
Bloggarkiv
Startsidan
| 