Januari 2010
Söndag 31 januari
Hustrun manade barnbarnen i dag: ”Ta det lugnt med farfar, han hade frack i går...”.
Så var det. En gång varje år blir jag pingvin och går på Carlsbrödernas årliga fest på Stadshotellet. Elliott tittade förvånad på utstyrseln, Alex kom dragandes med mina jeans och undrade om jag inte skulle klä mig vettigt.
Vad ska du göra?
Gårdagens fest leddes av Claes-Bertil Ytterberg, den förre biskopen, som porträtterats så stilsäkert av Anders Berggren.
Claes-Bertil Ytterberg, porträtterad av Anders Berggren 2010.
Porträttet ingår nu i Carlsbrödernas lokalhistoriskt unika samling. Där passerar mer eller mindre kända västeråsare revy. Så här tecknade Ivar Fredholm stadsarkitekten Erik Hahr 1941.
Erik Hahr 1941.
Letar bilder från gamla tivoliplatsen nere vid Pilgatan. Här är en bild från tidigt 1900-tal. Hör av er om ni har andra bilder därifrån.
Tivoliplatsen.
Grattis, bandylandslaget! Det satt hårt åt när ryssarna pressade i förlängningen, men avslutningen var magnifik med Patrik Nilssons urkraft och Daniel Mossbergs skickliga inåkning till avgörande målet. Snålt av SVT att inte ha kommentatorer på plats i Moskva. Det kan inte vara lätt att prata till en tv-sändning och gissa sig till vad som händer utanför bild. Å andra sidan kunde Per Fosshaug sitta i soffan med Hans Elis Johansson och göra smygreklam för Hasses bolag HEJ. Ty det var precis vad som stod på Fosshaugs tröja.
Fredag 29 januari
I dag fyller VSK 106 år. I dag begravs Kalle Rosenberg nere i Göteborg. En buss med supportrar är på väg ner till begravningen. De räknar med att vara tillbaka till kvällens match mot Falun och heja för Kalles räkning. Kalle ville inte ha några blommor till sin begravning, han ville hellre att vi skulle skicka några kronor till en minnesfond för att användas för att utveckla VSK:s bandy. Pengar har redan kommit in.
Hedra Kalle Rosenberg du också.
Bankgironumret är 997-0062. Skriv "Kalles minnesfond". Läs mer på VSK Bandys hemsida.
Heja alla, är ni klara!
Torsdag 28 januari
Kommit igång hyfsat med skrivandet. Skottade. Träffade Pär Anders Fahlén på Hyresgästföreningen, han som har avverkat 48 Elbasimningar i rad, som ni vet. Han siktar på 50. Ingen annan kommer ens i närheten. Jag är imponerad.
Pär Anders Fahlén, Elbasimningarnas Grand Old Man.
Vi pratade om Lägerhyddan. Han bodde där som barn. Jag återkommer till det. Vi tittade på hans bilder från stadsdelen Sommarro, som inte längre finns. Lägerhyddan sveptes bort när E18 drogs förbi Folkets park, en bit av Stockholmsvägen försvann, liksom villagatorna Bergmarksgatan och Edmansgatan.
En älg har letat sig in till korsningen mellan Bergmarksgatan och Edmansgatan nån gång på femtiotalet. Bilden finns i Pär Anders Fahléns samling.
Jag var hemma hos Sven-Arne och Märta Rydell efter det, återkommer till det också. Kan bara inte låta bli att visa en målning av Helmer Barklund som Sven-Arne och Märta hade på väggen i vardagsrummet. Jag gillar Helmers stadsbilder, även om en del kan vara litet kantiga i utförandet.
Slottsgatan med den blivande parkeringen vid Klippan i förgrunden. Oljemålning av Helmer Barklund, 1945.
Onsdag 27 januari
Snö, snö. Sopar och skottar ut mig till bilen. Överraskar två hjortar vid äppelträdet. Franske A blev imponerad av djurlivet inne i stan, när han var här senast. Hjortar, harar och massor av fåglar.
Hjortar i snö.
En utredning ska starta i Stadshuset med sikte på att hitta en annan plats för det stora och dyra fackbiblioteket. Ett tag viskades det om att utredningen skulle vara helt öppen. Även en flytt av hela biblioteket skulle övervägas. Men om jag förstår det rätt har politikerna nu bestämt att Sven Ahlboms skapelse ska vara kvar som bibliotek. Tack för det. Däremot kan det mycket väl bli så att Botaniska trädgården kan flyttas för att ge plats för en utbyggnad upp mot Rudbeckianska skolan. Minns ni debatten om boken i örtagården på sjuttiotalet? Men, som sagt, saken ska utredas.
Arkitekten Sven Ahlbom, till vänster, med konstnären Birger Halling, som skapade den stora fresken, när biblioteket var nybyggt 1956. Foto: Stadsarkivet.
I går hade vi årsmöte i Västerås humanistiska förbund. Marianne Cedervall, som arbetar på stiftskansliet, berättade om sina två böcker: debutboken Svinhugg, som kom förra året, och efterföljaren Svartvintern, där den gotländska miljön bytts mot en liten norrländsk ort. Böckerna säljer bra och Svinhugg har nu också kommit ut i en tysk översättning.
Marianne Cedervall.
Tisdag 26 januari
Tidig morgon, eller sen natt. Kan inte sova. Hämtar tidningarna. Läser om Saab (var inte hoppet ute redan i november?), Guldbaggegalan (alla kulturskribenter värda namnet hävdar att ”galornas tid är över”), Foppa (var inte han slut för flera år sen?) och om kylan (tänk när alla gator och gångbanor var uppvärmda i centrum, ja, så var det före oljekrisen på sjuttiotalet).
Gick in på Teliabutiken i Skrapan i går, visade upp min gamla Nokia och sa att jag ville ha något nytt. Säljaren kunde inte låta bli att skratta, men höll med om att de där gamla apparaterna var rejäla doningar.
Utrangerad men saknad antikvitet.
Kom ut i eftermiddagssolen med en skinande ny Iphone. Nu är jag ständigt uppkopplad. Vet inte varför. Men litet kul är det. Tittade in i Mimerkvarteret och såg en öppning in till det nya museet. Hur ska de bli klara till i höst? Använde telefonens kompass för att hitta ut igen.
Från verkstad till museum för konst och länshistoria.
I kväll har Västerås humanistiska förbund årsmöte i Kyrkbacksgården klockan 19. Kom dit, inte bara för att välja om den styrelse där jag sitter utan också för att lyssna till Marianne Cedervall som berättar om sitt författarskap och om sin nya bok. Gå in på vår hemsida och titta på vårt program för våren, förresten. Kolla gärna in vad som händer i maj. Då leder jag en resa till Pskov, Novgorord och St Petersburg, Mystik i Österled.
Reseledaren i Pskov.
L tog en fin bild från sitt fönster på jobbet i Stockholm häromdan. Jag tittar ut över ekarna i trädgården, hon över Katarinahissen och Djurgårdsfärjan. Båda utsikterna har sin tjusning.
Rum med utsikt.
Skrev om Gamla plan i VLT i går. Här är en annan bild, som inte hade med artikeln att göra, men som visar miljön på Engelbrektsgatan i slutet av tjugotalet eller början av trettiotalet. Några barn poserar, med Rudbecksparken till höger och planket som omger Gamla plan till vänster.
Barn utanför Gamla plan. Foto: E.W. Krassing.
Söndag 24 januari
Vaknade i Stockholm efter en trevlig fest med glögg och korv i snön på ett berg med marschaller och med soppa och våfflor inomhus. Till Skeppsholmen, tänkte gå på Moderna men hamnade på Östasiastiska. Reklamen gick inte att motstå, dessutom ska jag ju snart åka till Kina.
Oemotståndligt.
Där inne fick vi flera aha-upplevelser. Alltid trevligt. En gällde kinesiskt porslin och lergods. Allt är ju inte blåvitt från Mingtiden. Titta på den här flaskformade vasen i trefärgsglasyr från Tang-dynastins dagar, alltså nånstans mellan år 600 och 900 e.Kr. Visst liknar den en svenskdesignad vas från Gustavsberg från 1950-talet!
Vas från Tang, inte Gustavsberg.
Och inne i Nationalmuseums Atriumrestaurang flyger Carl Milles bronsnajad Solglitter i ännu en kopia. En finns ju som bekant i Oxbacken (just nu är den undanplockad för vinterförvaring). Milles visste att utnyttja sina gjutformar.
Från Oxbacken till Nationalmuseums atrium.
Dagens bild ur samlingen Gamla Västerås kommer från korsningen Stora gatan och Hållgatan, nedanför Oxbacken. Här är dagens ljussignaler på Cityringen. Livet i staden lunkar på och jag gissar att bilden är tagen på tjugotalet. Huset med Skandiabiografen är byggt, där nere vid Källgatan. Fotografen kan vara Ernst Blom.
Före Cityringens tid. Bilden finns i Länsmuseets samlingar.
Lördag 23 januari
Dödstalen i Haiti är obegripliga. Tur att man bor i Sverige där det just nu diskuteras vilken handväska som det är lämpligt att Mona Sahlin bär.
Tog en promenad. Hittade det hus på gamla Hamngatan, där Västeråsspedition en gång höll till. Det står tomt nu. Är det samma hus som Eric Trulson fotograferade en tidig morgon 1939. Ja, det är mycket troligt. Solen har gått upp i öster och skuggorna faller rätt. Dörren lades säkert igen när Hamngatan försvann ner i en hemsk grop under järnvägen.
Hamngatan i dag.
Hamngatan 1939. Foto: Eric Trulson.
Tog en sväng i hamnen. Insåg att det är långt kvar till våren.
Frusen färja.
Titta på det här gamla vykortet från Fiskartorget och Svartån, med Stadsparken bakom. Vattnet är lågt i ån. Ser ni de två öppningarna i stenskoningen? Där ryms faktiskt ett stycke Västeråshistoria, som jag ska återkomme till så småningom. Både i tidningen och här på hemsidan. Men ni kanske redan vet vad det är för mystiska hål.
Historiska öppningar.
Torsdag 21 januari
När jag började fotografera på sextiotalet var Christer Strömholm en inspiratör. Hans dunkla symbolmättade bilder slog an en märklig ton. I kväll, på Antikrundan, langade de upp hans bok Poste Restante från 1967 på ett bord och sa, mera i förbigående, att ”den där är värd åtta till tiotusen i dag”. Jaha. Jag tog fram mitt exemplar, litet naggat i kanten, men ändå i gott skick. Vad ska jag göra med boken nu? Jag säljer den gärna, jag nöjer mig med femtusen. Men var hitta en köpare? Om jag lämnar den till auktion kan den ju gå för hundrafemtio spänn. Jag ställer väl tillbaks den i hyllan, så länge.
Jag köpte den på bokrea en gång för 18:85.
Jag minns hur jag letade motiv som skulle vara lika suggestiva som Strömholms. Det lyckades jag förstås inte med. Men ibland blev det ganska spännande ändå. Den här gubben hittade jag i början av sjuttiotalet under Vallbybron.
I skuggan av en bro.
Och den här unge prästen fotograferade jag i sakristian några minuter innan högmässan skulle börja. Han koncentrerar sig och drar upp klockan.
Gud och församlingen väntar.
Jag vet inte om världen blir så mycket lyckligare av de där bilderna. Inte av den här heller. Jag gick på Björnön i dag. Telefontrådarna hade frusit mellan granarna. Undrar om någon talade i dem? Om våren?
Vinterns språk.
Bengt Bergquist blev glad över gårdagens bild på järnvägsövergången på Hamngatan. Han bodde i järnvägshuset i bakgrunden, Hamngatan 8, åren 1936-1944. Huset ägdes av SWT (Stockholm-Westerås-Bergslagens järnvägar) och användes som kontor och personalbostäder. Bengts far var stationsskrivare på Västerås station. Bengt skriver: ”Ibland besökte jag grindvakten vid järnvägsövergången och det hände att jag fick hjälpa till att fälla och veva upp bommarna. Det skedde på den tiden med handkraft. Tidigt började jag också feriejobba på stationen. Redan 1936 sålde jag perrongbiljetter vid de stora helgerna, midsommar, jul och påsk. SWB ville av säkerhetsskäl undvika alltför många människor på perrongen. De åren åkte verkligen många människor med tåg, bilar var ju inte alltför vanliga.”
Tänk att det en gång fanns perrongbiljetter! Efter den berättelsen finns det bara en sak att göra: visa en ny bild på järnvägsövergången och huset. Fotografen är Ernst Blom. Året är 1917 och bilden finns med i min bok med samma namn.
Järnvägsövergången igen. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Onsdag 20 januari
Vi upptäckte mer och mer
och jorden blev större och större.
Upptäckte ändå mer
och jorden blev bara en prick,
en liten leksaksballong
I oändligheten.
Så skrev Nils Ferlin, i sin vishet.
Detalj från Fiskartorget.
Såg en bra bandymatch mellan två bra lag, VSK och Edsbyn. Det blev rättvist 3–3, men oj vad trötta de var på slutet.
Längtan någon annanstans.
Hälsade på en god vän, som jag inte träffat på alltför länge. Fick med mig en fin bild hem. Minns ni järnvägsövergången på Hamngatan?
Hamngatan innan den grävdes ner under spåren.
Lyssnade på partiledardebatten i bilradion. Slog över till en cd med Jussi Björling. När jag kom till Kolbäck sjöng han La Donna è mobile. Var det ur Rigoletto?
Tisdag 19 januari
Det räcker nu. Snön må vara vacker och vit, men det räcker nu. Jag skottar inte lika noga längre, jag intalar mig att det är onödigt. Snön ska ju försvinna.
Sitter och sorterar in bilderna från Paris. Fastnar för en blick. Han har sett världen i litet drygt fyra månader. Vad ser han? Vad kommer han att se 2059 när han fyller femtio?
Framtidens blick.
Jag blickar gärna bakåt, som bekant. Förmodligen är ni inte ett dugg intresserade av hur ett hörn av VLT:s centralredaktion såg ut för 30 år sedan. Men så här var det. De idoga reportrarna är från vänster: Anders Lif, Inger Orre, PA Rahbek, Lena Hörngren och Gunnar Hilding. Dagens tidning ligger på Lenas gröna Halda. På ettan gissar vi att Uno Williamsson ska bli länets nye hövding. Så fel vi hade.
Centralredaktionen runt 1980.
För ett par dar sedan visade jag ett utsnitt av en bild. Här är bilden i sin helhet. Södra Ringvägen passerar Aseas gjuteri och tar en sväng upp mot Pilgatan. Vattnet är Emausbäcken och Persbobäcken som slagit ihop sina flöden uppe vid Pilgatan och som här möter den kulverterade Lillån.
Aseas Mimerkvarter med gjuteriet till höger på 1910-talet. Foto: ABB-arkivet.
Leif C Holm och Michael Elinder hade inga som helst problem att lokalisera platsen. Rolf Carlson har gett mig svaret på gårdagens fråga om var Eric Trulsons gubbar går och sopar. Jag har inte kunnat lista ut det, förrän Rolf avslöjade platsen: Gamla Hamngatan! Västeråsspeditions hus. Undrar om det inte står kvar än i dag, mellan järnvägen och hamnen.
Måndag 18 januari
Körde ner några beställda böcker till ABB (jo, jag har några enstaka 1917 kvar, men på förlaget är den slut). Skrattade litet åt den vördnadsbjudande Sigfrid Edström som fått en vinterhatt och axeltäcke. Det var 1942 som den finländske skulptörens Väinö Aaltonens byst av den gamle Aseachefen avtäcktes, under stor pompa. Edström ville att Carl Milles skulle göra bysten, Milles hade ju övat på Rudbeckius, men det var krig i världen och Milles satt fast i USA.
Sigfrid Edström är cool.
Skrev om fotografen Eric Trulson i VLT i dag, Frågor om förr. Trulson var ingenjör på Asea och en lysande amatörfotograf, framför allt under 1930- och 1940-talen. En av bilderna som publicerades var den här:
Jul i Badelunda, ur STF-boken Årets bilder 1949. Foto: Eric Trulson.
Martin Uneram frågade vem kvinnan var, och efter en undersökning kunde Eva Ersson i Badelunda hembygdsförening berätta:
– Jag och mina systrar är säkra på att det är vår mamma. Hon hette Ruth Pettersson och bodde i Vedby.
I dag ringde Berndt Collén med en annan version:
– Jag är säker på att kvinnan på bilden är Eric Trulsons svägerska Lilli Collén som bodde på Tuna gård. Han firade ofta jul hos dem.
Medan debatten fortsätter passar jag på tillfället att visa ännu en av Eric Trulsons fina och stämningsfulla bilder. Tidig timme, heter den och visar två sopande män från den kommunala renhållningen en stilla augustimorgon 1938 i Västerås. Frågan är bara: var sopar de nånstans?
Stilla morgon i Västerås 1939. Foto: Eric Trulson.
Söndag 17 januari
Hemma igen, med minnen från Paris. Varför har vi inga såna här monument byggda över gatorna här i stan? Vi är inte så mycket för pompa, och kanske är det lika bra det.
Triumfbågen, sedd från Avenue de Wagram.
Här är en av de mer originella nedgångarna till metron. Intill Comédie Francaise.
Ner till underjorden.
Där i närheten står förresten Molières fåtölj, som han satt i när han dog 1673. Ironiskt nog spelade han just då huvudrollen i sin egen komedi Den inbillade sjuke.
Molières stol.
Innan jag åkte frågade jag om sfinxerna utanför Sundinska huset. Vännen Anders B vet besked: ”Huset hade ursprungligen en större trappa, flankerad av två sfinxer i gjutjärm från Arboga mekaniska verkstad. Sfinxerna togs bort när Stora gatan breddades. De såldes till Limsta.” Där lär de stå kvar.
Här kommer en annan gåta. Bilden är tagen i Västerås i slutet av 1910-talet. En hästskjuts är på väg mot en fabriksport. Två män flanerar i solen. I bildens nederkant, till höger, rinner en å eller en bäck. Var är detta nånstans?
En bild från Västerås. Delförstoring.
Torsdag 14 januari
Såg att VSK vann igen. Värt en extra promenad. Stannade inför ett hus som var inklämt på samma sätt som ett liknande hus på Broadway i New York. Hur får de plats med bokhyllor?
Åttonde arrondisementet.
Erik drog ner mössan för ögonen och somnade när det blev för bullrigt från trafiken.
Rullgardin ned.
Behöver hjälp med att lokalisera ännu en fin bild av fotografen Krassing. Var togs den här bilden på trettiotalet?
Var i Västerås? Foto: EW Krassing.
Onsdag 13 januari
Tidig start, snö i Paris, en jeppe sjöng O Sole Mio med darr på stämman på tåget in till Chatelet. Erik hälsade med nya stassen, för att visa att återväxten är tryggad i supporterleden.
Mest grönvit i Paris.
Lång promenad. Delvis längs Seine. Trött när jag kom hem. Somnade på golvet.
Hallå där?
Funderar på namnet på min elfte bok. Vad sägs om "Minnen av en stad - en bok om gamla Västerås". Många bilder äre givna. Som den här.
Vasagatan, en gång, före asfaltens tid. Det är Teatergatan (Hantverkargatan som går in till vänster). Foto: Anselm Svartz. Länsmuseets arkiv.
Tisdag 12 januari
Bara elva minus i dag. Känns varmt. Tänker på gamle Axel Hamberg, som ”uforskade” Sarek kring förra sekelskiftet. När han frös i tältet på vintern kröp han ut i natten och frös ännu mer. När han kom tillbaka till tältet kändes det riktigt varmt.
Axel Hamberg drack alltid konjak på fjälltopparna för att hålla värmen. Bilden är från 1911.
Har mycket att göra, fastnade trots det för Skolinspektionens rapport från Wenströmska i höstas. Har medierna skrivit om den? Läsningen är förskräcklig. Betygen ligger långt under genomsnittet, det saknas både det ena och det andra, inte minst styrning och ledning. Kritiken mot skolan är hård.
Namnet förpliktigar. Jonas Wenströms uppfinningar lade grunden till Asea.
Klockan halv åtta syntes en svag rodnad på himlen i öster. Det finns hopp. I morgon reser jag till Paris. Undrar hur långt solen hunnit där?
Kanske en calvados.
Titta noga på O. Wiklunds bild från Stora gata, tagen på 1880-talet. Sundinska huset ligger till vänster. Är det inte två egyptiska sfinxer vid trappan till tobakskungens palats?
Stora gatan med Sundins sfinxer. Foto: O. Wiklund.
Söndag 10 januari
Magnus Berglund hade fel när han sa att VSK skulle vinna. Hans Sirius skåpade ut VSK med 6–3, ledde ett tag med förnedrande 6–1. Sirius spelade till varandra, lugnt och säkert, slog om till snabba attacker, gärna till höger där VSK:s försvar var välkomnande öppet. Göran Rosendahl hade behövts i Grönvitt
Magnus Berglund låg medvetet lågt.
Före matchen hedrades den bortgångne Kalle Rosenberg värdigt av VSK:s hedersordförande Karl-Erik Eckemark och av klacken. Under den tysta minuten stod laget framför klacken och en skylt med Kalles namn. På hans plats innanför sargen låg en krans. Klacken tackade sedan Kalle med att stötta VSK under och efter matchen, trots det allt sämre spelet.
Kalle Rosenberg hedrades.
Till sist en glimt från Västerås centrala delar 1953. Trästaden har börjat rivas, det första moderna butikshuset i glas och betong har byggts på Vasagatan. Sundströms järnhandel har flyttat in, men det gamla huset stär ännu kvar, halvvägs ut i gatan.
Första moderna butikshuset i city, 1953.
Söndag 10 januari, morgon
Gå till ABB Arena i dag. Klockan kvart i fyra, märklig matchtid, spelar VSK mot Magnus Berglunds Sirius. Kan bli en bra match. "Jag tror VSK vinner", sa Magnus när jag träffade honom på stan i går. Matchen blir extra intressant eftersom Göran Rosendahl gör comeback som mittfältare i Sirius, mot sitt gamla grönvita lag där han vann så många framgångar och SM-guld under nittiotalet. Göran var med redan i finalen mot Vetlanda 1989, för snart 21 år sedan. Han fyller 41 om ett par veckor. Gamla bandyhästar är osedvanligt lätta att att sadlas på igen...
Lördag 9 januari
Hur länge ska kylan hålla i sig? Visst är det vykortsvackert, men nu börjar jag frysa. Ljuset kryper sakta tillbaka över trädtopparna, snart kommer värmen också. Jag tror, jag tror...
Slutet. Men till nästa år igen.
Träd är trevliga att fotografera. De står stilla och väntar och kan symbolisera både det ena och det andra. Det här trädet hittade jag på Fårö nån dag före nyår.
Spretigt i Dämba.
Fick en fin bild av en god vän häromdan. Den visar Stora gatan, strax öster om Kopparbergsvägen nång gång på trettiotalet, eller kanske fyrtiotalet. Bilarna är en rullande demonstration av Ford. Kanske kom de från Yngve Swensons.
Fordar på Stora gatan.
Torsdag 7 januari
Jozza Jonsson ringde från Ljusdal i kväll. Jozza är Lillis pappa. ”Har du hört om Kalle Rosenberg?”, sa Jozza och gav själv svaret: ”Han dog i dag.”
Kalle Rosenberg dog strax efter klockan tolv. Han var 82 år och VSK Bandys störste supporter genom alla tider. Han följde bandyn i Västerås från 1937 och alla år efter det. ”Hans dotter berättade att Kalle ville bli begravd den 29 januari, det är VSK:s födelsedag”, sa Jozza, som känt Kalle i 34 år. De träffades under alla World Cup däruppe i Ljusdal. Ibland fick Kalle sova på vardagsrumsgolvet. Han hade alltid med sig grönvita lakan. Precis som på Rhodos en gång, när han bytte till grönvita gardiner och lakan på hotellrummet. I dag hade Kalle varit på torget nere i Göteborg och hälsat på Gittan som tagit över hans handel med strumpor och vantar och andra korta varor. ”Jag känner mig inte riktigt bra”, sa Kalle och gick vidare till en vårdcentral. Där tog han av sig skorna och sin grönvita mössa innan han dog. Bandyläktarna blir aldrig desamma igen.
Kalle med sin megafon på Rocklunda. "Heja alla, är ni klara?"
Kalle ställde upp sitt stånd på Stora torget under många år, alltid när VSK spelade hemmamatch. Det var ett sätt för honom att komma hem till stan från exilen i Göteborg.
Stora torget innan Kalle Rosenbergs tid.
Onsdag 6 januari
Elliotts mor hälsar att Spindelmannen inte skjuter för att döda, absolut inte. Han är ju Superhjälten, och de dödar inte. Självklart, det borde jag ha förstått.
Gick från bilen in till Ica Maxi, det var dagens promenad. Det räckte. Minus 20 på morgonen, bara ett par grader varmare mitt på dan. Inne i butiken ropar löpsedlarna att den sibiriska kylan är på väg. Vad är det vi har nu då?
Is.
Minns hur det var i Archangelsk 1999. När Sverige skulle möta Ryssland i bandy-VM var det minus 36, i vinden mättes temperaturer under 50 grader. Kaffet frös på läktaren, blyertspennan smulades sönder. Måste bara visa Göran Widerbergs fina bild från läktaren 1999 en gång till. Den finns på omslaget till min bok Om bandy vore livet.
Göran Widerberg fotograferade bandyläktare i Archangelsk när det var 36 grader kallt.
Har fått mejl från Anne-Marie Oleröd, som läst min artikel om Jansson & Sjögrens karamellfabrik på Smedjegatan. Hon har en fin plåtburk från fabriken, som hon fått från sina morföräldrar. Burken, som hon bestämt sig för att sälja på Tradera, är tillverkad på Orresta Bleckvarufabrik. Man lär sig något varje dag. Jag hade ingen aning om att Orresta hade en sån fabrik.
Burk från Orresta.
Skrev om husen längst ner på Stora gatan, mitt emot Mimer, på Frågor om förr i VLT i måndags. Sten Arver ringde upp och sa att han var glad över att få se en bild på Alvenius bilfirma, som han köpte 1947 och drev på Stora gatan till 1956, när han flyttade till Kopparbergsvägen. ”Huset till vänster brann ner och två barn dog”, minns han. Något danshak som hette Loftet inne på en bakgård har han dock inte något minne av. Någon annan som minns Loftet?
Alvenius på Stora gatan någon gång före 1956. Foto: Länsmuseets arkiv.
Sten Arver sålde Scania och en rad olika engelska bilar, som Morris och Standard Vanguard. 1949 började han sälja Volkswagen. Envalls Bil tog över lokalerna på Stora gatan och sålde GM några år innan företaget flyttade till Tunbytorp.
Tisdag 5 januari
Under minus 15 hela dan. Vackert, stilla, men oerhört kallt. Var barnvakter och fann för gott att stanna inne, även om Elliott tog med mig på en promenad nere på stan. Först stegade han iväg mot biblioteket för att fika.
Mot bibblans fika.
Sen lotsade han in mig i Domkyrkans södra skepp där han visste att man kunde hänga på sig biskopskläder. Han greppade staven och sa myndigt att den kallades kräkla. Jag försökte bräcka honom men att förklara att kronan, spiran och äpplet på Erik XIV:s grav kallades riksregalier. Han kontrade med att visa hur Spindelmannen skjuter för att döda.
Biskopsutstyrsel.
Efter detta var det svårt att hitta nån lämplig gammal bild. Vi kör en från femtiotalet. Ingången till Myggbo såg vid Pilgatan, med entrén till Folkets park i bakgrunden.
Här dundrar väl E18 fram nu.
Måndag 4 januari 2010
Åter från mobilskuggans strand på norra Gotland, med minnen av snö, kyla, glimtar av sol och stålblå himmel. Örnar. Is. Vintervägar, de saltar inte vägarna på Gotland. Här är några bilder.
Nyårsdagspromenad vid Norra gattet.
Snöoväder vid Falholmen.
Här hemma tyngs häcken av vita drivor. Granen barrar. Jag läser mejl. Minns ni bilden med det mystiska huset. Så här såg det ut:
Var låg huset?
Flera svar har kommit, bland annat från de trogna läsarna Curt J och Michael E. Huset låg, och ligger fortfarande på Domkyrkoesplanadens norra sida med adress Domkyrkoesplanaden 4. Huset med det lustiga tornet är rivet, men låg i hörnet där Nygatan gick in till höger.
Domkyrkoesplanaden med det mystiska huset.
Läser att Per Fosshaug ledde Tillberga till seger mot Ljusdal med tre målpass. Grattis! Jag förstår att det är kul att lira och visa ungtupparna att en 44-åring är äldst. Men håll inte på för länge...
Igång igen. Foto: Peter Krüger.
VSK har börjat få upp farten. Missade matchen i går, men ser fram mot fortsättningen. Inser än en gång att jag ska resa bort när det börjar dra ihop sig i slutspelet. Det verkar bli Himmelska fridens torg i stället för Studenternas. Man måste välja här i livet.
December 2009
