Torsdag 31 januari
Blev fascinerad av Västerås fotoklubbs bravader på trettiotalet. Tänkte på mina egna försök i samma fotoklubb i sjuttiotalets gryning. Jag stod i mörkrummet på Råby till tidiga mornar, jag fotograferade i färg och experimenterade och hade mig. Några plaketter från tävlingar finns i någon hylla. Jag minns att jag gillade gorillahanden. Tror jag kallade den för ”Längtan” eller nåt sånt.
Längtan.
Om gorillahanden var längtan så var det här hoppet. För framtiden. Från en norsk fjord för 35 år sedan. Jag måste erkänna att jag mixade litet med bilden. Sånt kunde man göra redan då. Utan Photoshop.
Hoppet.
Sist i trilogin kom stillebenet Väntan. En mjölkpall i januari nånstans i Ångermanland. Säger kanske något om den sinnestämning jag var i.
Väntan.
Typisk fotoklubbsfotografi från den tiden. Stillastående. Statisk. Melankolisk. Ibland estetisk. Jag har nog inte förändrat mitt bildseende särskilt mycker sedan dess, måste jag erkänna.
Onsdag 30 januari
Kan inte skriva. Kommer inte igång med nya boken. Kramp. Famlar över tangentbordet. Bryter för allt möjligt. Går på gym. Passerar ångkraftverket, deppar inför åsynen.
Ångkraftverket i väntan på första spadtaget.
Försöker skriva igen. Går bara inte. Äter korv. Ser Jack Nicholson och Jessica Lange på bakbordet på Canal Plus. Filmen har inte tappat. Försöker skriva igen. Går bara inte. Äter en fralla. Får dåligt samvete. Tittar på en bild från Fryxellska skolans fasad som jag inte blir gladare av.
Fryxellska skolan kämpar mot lättjan.
Kjell Lindblom skickade mig ett brev med ett diplom förra året. Diplomet var från Riksfototävlingen 1938, arrangerad av Fotografiska föreningen, och hade delats ut till segrarna från Västerås fotoklubb, representerad av Eric Trulson, Fredrik Kugelberg och Gösta Lindblom (Kjells pappa). På bilden firar klubben segern i något som ser ut som Sällskapets lokaler, med karikatyrer på väggarna. Högst upp i Stadshotellet? Kaffet är framdukat, punschen ligger på kylning, en fotobok är uppslagen.
Västeråsfotografer firar segern 1938.
Eric Trulson tog många stämningsfulla bilder från Västerås på den här tiden. Titta på den här, en av hans mest kända. Tre kvinnor är på väg hem från högmässan, upp genom Kyrkbackens gränder. Snögloppet hänger i luften, lika grått då som nu. Zorn skulle ha kunnat göra en etsning i samma stil.
Hem från högmässan. Foto: Eric Trulson 1935.
Bilden återfinns i boken 52 bilder, som Västerås fotoklubb gav ut 1944 med fotografier från de tio åren sedan 1934. Trulson tog sin bild den 27 oktober 1935 med en Super Ikonta. Filmen var Agfa Isopan, bländaren var 8 och tiden 1/25 sekund, om någon undrar.
Tisdag 29 januari
Ska krogarna i Västerås få ha öppet till klockan 3 i stället för klockan 2? Frågan har väckts i Stadshuset. I går bjöd socialdemokraterna in till en hearing. Folk från Värna Västerås och från krogarna kom till mötet. Men polisen tackade nej till inbjudan. I en promemoria skriver polisintendenten Per Ågren att det är viktigt ”ur ett demokratiskt perspektiv” att polisen inte ”förknippas med ett politiskt parti”. Vadå? Ska polisen inte kunna redogöra för myndighetens åsikt på ett möte som ordnas av ett politiskt parti?
Krogöppet på toppen av Salsfjellet, när Grövelsjön, i en annan tid.
Jobbade med förberedelser inför den nya boken. Snart ska jag ta mog till mig och berätta mer. På eftermiddagen lyssnade jag till de aktiva medlemmarna i Badelunda hembygdsförening som förbereder en egen bok, om nybyggartiden på Skiljebo. De var samlade i kyrkskolan vid Badelunda kyrka. Bengt Wallén håller i trådarna och PO Flodberg gör som vanligt layouten. Och så finns bildjägaren Kjell-Åke Jansson med, förstås. Jag undrar om det är någon stadsdel i Västerås som samlar in minnen, berättelser och fotografier på samma sätt? Kolla in föreningens innehållsrika vårprogram på hemsidan www.badelunda.se
En bok om nybyggarna i Skiljebo förbereds i Badelunda kyrkskola.
Ett kapitel i föreningens bok ska handla om Skiljebo SK. I dag såg jag Leif Andersson på en lagbild. Leif Andersson, härdarmästare på Metallverken, pappa till Åsa Linderborg och odödliggjord i boken Mig äger ingen. Den bilden kan jag inte visa. Jag får nöja mig med en annan SSK-bild från femtiotalet, som föreningen tog fram för artiklar och utställning förra året. Det är inte illa det.
Spelarna i SSK springer in på gamla plan, som låg på södra Skiljebo. Duschen var väl en hink vatten i skogen. Foto: Badelunda hembygdsförening.
Måndag 28 januari
Ägnar ännu en halv dag av mitt liv åt momsdeklaration och inbetalning av arbetsgivaravgifter för mig själv. Spar en tia genom att cykla till Skatteskrapan med kuverten. Upptäcker nya perspektiv på livet:
Magasinen och lagren rivs på andra sidan hamnviken vid spannmålssilon. Nya horisonter öppnas mot söder. Snart byggs de igen av nya hus på Lillåudden. De första grundpelarna stampas redan ner i leran av tunga maskiner.
Nya perspektiv i Östra hamnen.
Hittade en fin affisch från Keijsers mekaniska på Effecta. Måste snart skriva något om fabriken, som en gång låg mellan Kyrkbacken och Blåsbo.
Industriromantik.
Så en fråga. Är det någon som vet historien bakom det här lilla huset vid Svartån, nedanför Biskopsgården. Det enda jag har hört är att det ska ha varit biskopens tvättstuga. Kan det stämma?
Biskopens tvättstuga. Eller?
I Moskva spelas just nu ett märkligt världsmästerskap där Sverige just vunnit med 17-2 över Vitryssland. Bandy kallas det. Jag älskar sporten men hatar blåbärsupplägget. Att förbundsgubbarna aldrig lär sig.
Söndag 27 januari
En helg med Carlsbröderna, detta oförargliga sällskap av män som klär sig i frack kring Karlsdagen varje år för att äta, dricka, sjunga, umgås och strö både harmlösa skämt och odlat vett omkring sig. Eftersom det var 150-årsjubileum samlades vi i lördags på Östra kyrkogården för att hedra förbundets grundare, grosshandlaren Carl Boman, och förbundets förste ”skaldebroder” Johan Nybom. Årets ordförandebroder Staffan Bergsten talade på vers, kören sjöng och den nya gröna fanan luftades för första gången, stilenligt buren av Dag Celsing. Sedan följde den långa middagen med sina oförlikneliga tal och sångarframträdanden. Jag skrev i VLT förra veckan att jag först inte fattade vad det handlade om när jag, ovetande av vad som försiggick, valdes in bland Carlsbröderna för två år sedan. Jag fattar mer nu. Det är riktigt roligt. I dag åt vi lunch med ”våra respektive”. Kul det också. Tomas Tranströmer var där.
Dag Celsing leder marschen till Carl Bomans grav. Efter honom kommer årets ordförandebroder Staffan Bergsten i stilig doktorshatt.
Kören sjunger i festsalen på Stadshotellet...
...inför lyssnande Carlsbröder.
Tomas Tranströmer med hustru Monika kom till dagens lunch.
Carl Boman, som ordnade den första sammankomsten för Carlsbröderna, bodde i den Bomanska gården i hörnet Stora gatan och Vasagatan, där Punkt har sin huvudentré i dag. De här bilderna finns i ett album jag fått låna av järnhandlaren Axel Sundström, vars farbror Erik övertog gården 1923. Järnhandeln, som kallades Järn-Olles, drevs fram till Bomanska gården revs 1967 för Punkt.
Bomanska gården var en typisk handelsgård. Bönderna kom med sina produkter, lastade av, fick betalt, rastade, vilade, sov kanske över. Den här bilden ser ut att vara från tidigt 1900-tal. Gården övertogs av järnhandlaren Axel Olsson 1914. Det var han som sedan sålde vidare till Erik Sundström. Foto: Axel Sundströms samling.
Bomanska gården några år innan rivningen på 1960-talet. Foto: Axel Sundströms samling.
Fredag 25 januari
Bandyförbundet tog sitt förnuft till fånga, i alla fall tillfälligt. Studenternas i Uppsala får finalen även 2009. Om det blir fortsatt Uppsala efter det, eller det hopplösa alternativet med Heden i Göteborg, avgörs på årsmötet före semestern. Det handlar om ett par, tre år till. Sen ska förhoppningsvis den nya nationalarenan för fotboll kunna ta emot bandyfinalen.
Bandy-VM börjar på söndag, och kommer att spelas inför mer eller mindre tomma läktare i Moskva. Nästa år kan Sverige få VM. Och då handlar det om spel inomhus, i Västerås och Sandviken.
Den här bilden fick jag av Georg Nordwall förra veckan. Den visar ingången till Murbruksbolaget på Stora gatan och kommer i VLT i morgon. Dörren ligger bredvid Ryns skor. Bilden är tagen 1954, ett år efter det att Ove Dansson tog sin färgbild på Munkgatan ett kvarter längre söderut, som var i VLT förra veckan. Huset på bilden låg på Stora gatan 25, mellan Vasagatan och Sturegatan, där Punkt reser sin alltid lika trist skuggiga nordsida i dag. Bilden väcker minnen. Är det sånt som kallas nostalgi?
Stora gatan 25 år 1954. Ur Georg Nordwalls samling.
I dag började jag mitt nästa bokprojekt. Huvudpersonen och jag pratade i två timmar. Han hade mycket att berätta. Ändå var det bara början.
I morgon klockan halv ett ska jag gå till Östra kyrkogården. Gå dit ni också om ni vill se något ovanligt.
Torsdag 24 januari
Mona Sahlin har börjat möblera om i s-toppen. Pär Nuder var först att flyttas. Nu väntar jag på att Sven-Erik Österberg ska ta över som partisekreterare. I dag ryktades det om att han också skulle kunna ersätta Britt Bohlin som gruppledare i riksdagen. Vi får se.
Sven-Erik Österberg, ordförande för de västmanländska socialdemokraterna, till höger, pustar ut på distriktskongressen 2006 tillsammans med Bengt Gustafsson. Boken i bakgrunden kan fortfarande beställas från den här sidan.
Handbollen var kul så länge det varade. Men tyskarna sköt för bra. Särskilt den hårdskjutande giraffen Pascal Hens. Jag pratade faktiskt litet handboll i Sveriges Radio Västmanland i dag. Men mest handlade det om bandy i det Sportsnack som Jenny Rask höll i. Micke Carlsson var med i studion också, liksom Olle Wiberg, ordförande i supporterföreningen VSK Sports.
Jenny Rask minuterna före sändning.
När Jenny frågade om mitt bästa bandyminne var svaret givet: det svenska VM-guldet på Stadio Trud i Archangelsk 2003. Fosshaug berättar om taktiken i ett fascinerande kapitel i boken Bandygalen. Micke Carlsson var med på isen. Han gjorde ett mål och låg bakom den straff som Murren slog in.
Micke Carlsson med VM-bucklan på banketten efter guldet 2003.
Dagens gamla Västeråsbild visar en man som sliter i kolhögen vid gasverket på Munkgatan, nån gång innan det flyttades ut till tomten bredvid ångkraftverket på Kungsängen 1927. Gasverket byggdes på 1860-talet för att förse staden med gatljus och så småningom även med gas till spisar och kaminer.
Hårt arbete vid gasverket på Munkgatan på 1920-talet. Huset i bakgrunden byggdes för elverket 1909 och står fortfarande kvar. Kolhögen har i dag ersatts av Aros Congress Center.
Onsdag 23 januari
Handboll kan inte bli mer spännande än så här. Allt hände på de sista åtta sekunderna. Osannolikt.
Börsen faller igen. När vi handlar och konsumerar för mycket tär vi på jordens resurser och försämrar klimatet. När vi handlar och konsumerar för litet tappar ekonomin fart och börserna rasar.
Ur askan i elden. Eller tvärtom.
Åkte runt med en god vän i stan. Han har inte bott här på många år.
– Så fint dom har byggt ut här, sa han när vi åkte på Skolgatan bakom Rudbeckianska.
Vi åt lunch på Real nere i hamnen. Så såg det inte ut när min gode vän var yngre. Han minns gamla hamnen så här.
Sjölanders bilpark 1954, uppställning i gamla hamnen, det som numera kallas Östra hamnen. Här, ungefär, kan man äta mat på Real i dag. Foto: Georg Nordwalls samling.
Tog frackskjortan och västen till tvätten. Fick med mig en plastpåse därifrån, fylld med små knappar, hyskor och band som ska sättas tillbaka när jag ska ta på mig grejerna på lördag. Hur ska jag klara det? Och hur ska jag kunna säga något på vers när Carlsbröderna har sin 150-åriga jubileumshögtid?
Så här karikerade Rudolf Gagge invalet av Georg Wenström och Oscar Fredrik Wijkman i Carlsbröderna 1897. Det är en detalj av en större akvarell. Wijkman, Gud Fader kallad, släpas in i förbundet på en kärra med kugghjul, symboliserande hans Mekaniska verkstad nere i Sigurdkvarteret. Han sitter på smördrittlar som han tillverkade i sin drittelfabrik, som låg på det som i dag är Aseatorget. I toppen på Arosflaggan sitter som sig bör en grön gurka. Chefen för Allmänna Svenska Aktiebolaget, Georg Wenström, går stoiskt in i Carlsbrödraförbundet med elektriciteten strålande kring sin person. Uppe till vänster syns det ymnighetshorn som ingår förbundets emblem.
Detalj ur en karikerande akvarell av Rudolf Gagge 1897.
Tisdag 22 januari
Länsmuseets tidskrift Spaning kom ut kring årsskiftet. Den innehåller en artikel som jag skrev i höstas om ungdomsrörelsen i Västerås kring 1968. Artikeln fick rubriken Revolten i tidskriften.
Ur tidskriften Spaning, sista numret 2007.
Jag berättade tidigare om hur fascinerad jag blev av de protokoll som Västerås FNL-grupp deponerat i Arkiv Västmanland i Stadshuset. Min ursprungliga artikel var dubbelt så lång som den som till slut publicerades.
Protokollen i Arkiv Västmanland.
Redaktionen övervägde att ge artikeln dubbelt så stort utrymme, men höll till slut fast vid den ursprungliga tanken. Jag ombads korta. Halvera. Det gick i och för sig bra. Men här kan ni nu läsa The Uncut Version, den långa versionen av texten om ”68-rörelsen” i Västerås.
Läktarna ekade tomma i ABB Arena. Bara 550 kom till elitseriematchen i bandy mellan VSK och Gripen. Elitserien som skulle bli en sån succé...
Åkte hem under andra halvlek och såg på handboll i stället. Borde ha läst en bok, men handboll kan vara ganska kul.
Heath Ledger blev bara 28 år. Jag såg om Brokeback Mountain på tv häromkvällen. Den var lika bra då som första gången jag såg den. Heath Ledger var den trulige och buttre killen som överlevde och som sörjde sin vän. Det blev hans enda stora roll. Heath hittades död i en lägenhet på Manhattan i dag. Självmord eller överdos. Mytbildningen kan börja.
Måndag 21 januari
Var på gym för första gången på länge. Kom dit 9.30. Alla maskiner var upptagna av motionerande pensionärer. Har de inget annat för sig? Hur ska det gå för Sverige? Inte undra på att börsen faller.
Åkte till Icas gigantiska Fort Knox ute på Hacksta. Registrerades i receptionen, fick plastkort, lotsades till konferenssalen, kopplade datorn till kanonen med hjälp av en tekniker, pratade sen i en timme om gamla Västerås för intresserade pensionärer. Hur hade de hunnit dit från gymmet?
Visade bland annat Västerås första paparazzibild:
David Eriksson lyckades ta en bild när polisen leder in Salaligans ledare Thurneman i häktet på Västeråsfängelset efter häktningsförhandlingen 1937.
På kvällen årsmöte med Humanistiska förbundet. Det var förresten många pensionärer som riggat om och kommit dit också. Omvaldes till styrelsen. Dag Celsing berättade om sin farmor Elsa Backlund-Celsing. Han visade den stora oljemålning som han köpte på auktion i Stockholm i höstas. Tavlan är troligen från 1919.
– Det är pappa som står till vänster och farbror Lasse som sitter i knät på en okänd barnflicka, berättade Dag som släpade hem tavlan på tåget till Västerås.
För säkerhets skull köpte han biljett i 1 klass.
Dag Celsing visade sin farmors målning I samspråk som han köpt tillbaka till släkten.
Dag Celsing lanserade också sin teori om att Elsa var bäst innan hon flyttade till Västerås och tvingade försörja familjen med ett flitigt porträttmålande. Hennes utställningar i Ryssland i seklets början innehöll massor av kvalitativa verk. Vad blev det av dem? På vilka ryska väggar hänger de? I vilka fuktiga källare står de travade?
Elsa Celsing när hon var som bäst. I samspråk. Troligen från 1919. Pojken till vänster är Dag Celsings pappa.
Söndag 20 januari
Min artikel om Carlsbröderna var publicerad i går, med en konstig rubrik. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Bobby Fischer är död. Häromåret läste jag boken Bobby Fischer goes to war, om den legendariska matchen på Island 1972 när Fischer slog Boris Spasskij. Läs den.
Kolla också in New York Times formidabla schacksidor. Samma dag som nyheten kom om Fischers död kunde man spela igenom några av hans bästa partier pp NYT-sida. Kolla det här partiet från 1956 när den 13-årige Fischer offrar sin dam och spelar ut den flerfaldige amerikanske mästaren Donald Byrne:
http://chessmagnetschool.com/gambit/nytchess.php?mode=game&dataset=18&first=154
Solig söndag, vi promenerade i stan. Stannade förundrade framför stora reklamskylten utanför Västerås teater. Där slog man på trumman för Hösten 2007! Med allehanda program som redan varit. Det är faktiskt slitet av januari 2008 nu. Sämre marknadsföring får man leta efter. Kan det vara en del av teaterns problem?
Hopplöst inaktuell reklamskylt utanför Västerås teater.
I morgon, måndag, ska jag prata och visa bilder från gamla Västerås för Ica-pensionärer ute på Hacksta. Ska försöka få med den här bilden. Känner ni igen platsen?
Lundahlska jorden på trettiotalet. I dag Klippans parkering. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Glasgatan till vänster, Klippans restaurang utanför bild till vänster. Odlingar av grönsaker och potatis. En minigolfbana till höger. Familjen Lundahl ägde även marken vid dagens Bryggargård och hade ägarintressen i Nya Bryggeriet som uppfördes i slutet av 1870-talet.
Nya Bryggeriet revs 1967. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.
Fredag kväll 18 januari
Läser i den borgerliga alliansens direktiv att den vill sänka kommunalskatten i Västerås även 2009. Samtidigt som den vill spara. Socialdemokraterna kommer säker att angripa skattesänkningen. Mönstren går igen. Återställarna väntar runt hörnet.
Andreas Porswald är miljöpartisktiskt kommunalråd och en av skattesänkarna in spe. Han är också bra på fåglar och har svarat på min fråga om den här fågeln.
Gröne Porswald visste det blå svaret.
”Med största sannolikhet är det en blåkråka”, skriver Andreas Porswald. Blåkråkan, den sällsynta fågeln som numera inte syns i Sverige. Ännu för 20-30 år sedan kunde den, med litet tur, ses i skogarna runt Lansa på sydvästra Fårö. Vi letade efter den vackra blågröna fågeln i just de skogarna får ett par år sedan. Vi cyklade förbi Georg Riedels sommarhus, visslande Här kommer Pippi Långstrump, vi såg får och ödsliga tallhedar. Och plöttsligt såg vi en märklig fågel till höger om vägen. Jag stannade och fumlade med kameran som jag alltid fumlar med kameran. När jag till slut fick in fokus såg jag att det var en vanlig spillkråka. Fint nog.
På blåkråkejakt i närheten av Lansa på Fåro.
Spillkråka i gotländsk bush.
I morgon kan ni läsa i VLT om Ove Dansson som köpte färgfilm från den amerikanska arméns överskottslaget och fotograferade Munkgatan i Västerås i färg så tidigt som 1953. Här är ännu en bild från den då 26-årige Danssons kamera samma år. Utsikten från hans lägenhet, ovanför Systembolaget på Trädgårdsgatan vid Vasaparken, norrut, bort mot det som i dag är Punkt. Är något hus kvar? Garaget och förrådet närmast till höger tillhörde Tekniska verken.
Från Trädgårdsgatan mot norr 1953. Foto: Ove Dansson.
Fredag förmiddag 18 januari
Om någon är intresserad har jag ställt samman ett fotoalbum från resan till Sydafrika. Fler texter kommer så småningom.
Torsdag 17 januari
Micke Genbergs röda månhus ska få sättas upp på Globen. Politikerna i Stockholm sägs ställa upp på idén och invigningen beräknas till i sommar. Statliga Rymdbolaget har gått in i planeringen för månhuset på allvar. Fredrik von Scheele från bolaget berättade om tidsschemat i Västerås i går. Genbergs bolag betalar 1 miljon kronor för Rymdbolagets utredning, bolaget sponsrar resten. Genberg har dragit in en bra bit över 2 miljoner i sponsorpengar hittills, 1 miljon kommer från Mälarenergi i Västerås.
Sponsorsmiljonerna börjar rulla in och i sommar ska månhuset upp på Globen.
Läste före jul i tidningen om det avtal som kommunerna i Mellansverige träffat med staten för att skynda på järnvägar och vägar. Hurra, sa de inblandade. Hurra, hurra. Kommunerna lovade skjuta till pengar genom sina trafikbolag. Bland annat skulle Mälarbanan få den efterlängtade nya spåren vid infarten till Stockholm för att undvika förseningarna när pendeltågen stoppar upp farten. Jag fick intrycket att det skulle gå fort, att det snart skulle vara klart.
I dag har jag läst avtalstexten. Det dröjer, kan jag säga... det dröjer.
Staten åtar sig att bygga två nya spår mellan Barkarby och Kallhäll senast 2015. Ja, just det. 2015! Det är inte i morgon.
Staten åtar sig också att med kommunernas pengar bygga två nya spår mellan Tomteboda och Barkarby. Även de efterlängtade. När då, frågar man sig. Jo, byggstart ”under senare delen av planperioden 2010–2019." Den som väntar får inte bara se.
Den som väntar får pension.
Västerås central omkring 1910. Huset längre bort var huvudkontor för SWB, Stockholm – Västerås – Bergslagens järnväg. Det var när kommunen sålde aktierna i SWB på 1940-talet som kulturfonden byggdes upp.
Till sist, en fråga till ornitologerna bland läsarna. Den här lilla vackra, blåtonade fågeln fotograferade jag i bushen i Sydafrika för några veckor sedan. Vad är det?
Soldis, tjugofem grader varmt. Början av januari, öster om Drakbergen. Känns redan länge sedan.
Onsdag 16 januari
Var på teatern i kväll. Länge sedan jag skrattade så mycket. 123 Schtunk körde den föreställning av Macbeth som gruppen tvingades ställa in den 22 november. Nästan 3,5 timmes oavbrutet underhållande commedia dell’arte. Tre clowner som spelar drama, och som oavbrutet samspelar med förbrutet. Publiken jublar. En blandning av äldre och skolungdom. Nästan alla stannar kvar efter pausen. Till och med tjejen som hela tiden sitter och skickar sms tycks ha roligt.
"En skugga blott, som går och går, är livet, en stackars skådespelare som larmar och gör sig till, en timmes tid på scenen och sedan ej hörs av."
Hälsade på några pensionärer som kärleksfullt donade med trä i Tomaskyrkans snickeri. En av dem var Georg Nordwall. Han ville visa några bilder han tog på femtiotalet. Bland annat den här, som togs 1953 eller 1954 när det så kallade Elverkshuset, ritat av Sven Ahlbom, byggdes längs Munkgatans södra sida. Huset kom senare att byggas samman med det nya Stadshuset. Georg stod i Murbruksbolagets fönster mot gården, en trappa i huset längs Stora gatan där Punkt ligger i dag. I mitten på bilden ser man IC-macken som låg på Munkgatans norra sida. IC var föregångare till kooperationens OK.
Från Murbruksbolagets fönster mot Munkgatan och Elverkshuset (senare sammanbyggt med nya Stadshuset) 1953 eller 1954. Murbruksbolaget svarade för mosaiken på den indragna översta våningen. Foto: Georg Nordwall.
Mitt emot IC-macken låg gamla busstationen. Den var riven när Nordwall tog sin bild. Men den finns med på en klassisk bild som David Eriksson tog, troligen på fyrtiotalet. Jag älskar den bilden. Busstationen är som hämtad från amerikanska södern. Kiosk, personvåg, brevlåda och en liten servering av ”kaffe och läskedrycker”. Sex personer väntar på bussen härifrån till evigheten.
Busstationen på Munkgatan. Foto David Eriksson.
Glömde gratta Per Fosshaug i går. Han slog rekord och gjorde mål mot Villa efter fem sekunder. Fem sekunder! Vad gör inte den mannen för att skaffa sig rubriker.
Han bor ihop med Vicktoria. De har tvillingarna Odd och Vilde. Läs Vicktorias välskrivna blogg. Skriven från Östermalmsgatan.
Tisdag 15 januari
Den 1 oktober flyttade en åldrande man in på Skallbergets servicehus. Han var i dåligt skick. Enligt överenskommelsen med biståndshandläggaren skulle personalen bland annat se till att han kom ner till restaurangen för att äta lunch. Den 10 november sjönk mannen ihop med smärtor på sin toalett någon gång på förmiddagen och orkade inte ta sig ner till lunch. Ingen tänkte på att han inte var där. Dottern ringde personalen kvart i fem och frågade om de visste var hennes pappa var. Hon fick veta att de just hade hittat honom på toaletten. Han var medvetslös och blålila i ljumsken. Dagen efter dog han på lasarettet. Lägenheten var inte städad sedan han flyttade in.
Händelsen har anmälts, enligt socialtjänstlagen.
Jag vill inte bli gammal.
Apropå ingenting: hus i den islamiska stadsdelen i Kapstaden.
En helikopter cirklade över huset hela förmiddagen, på jakt efter de två som rånade banken på Skiljeboplatsen. När jag cyklade iväg till Hällabaren för att äta raggmunk tycktes det som om polishelikoptern dök mot mig. Såg jag ut som en flyende rånare?
I kväll träffade jag Dag Celsing, sonson till Elsa Celsing, konstnären som charmade västeråsarna under sin långa levnad. Många har en tavla av henne på väggen. Dag är på jakt efter sin farmors tidiga verk, särskilt från tiden i St Petersburg i början av förra seklet. Elsas pappa var ju chef för observatoriet utanför den dåvarande ryska huvudstaden. Elsa gick i målarskola hos mästaren Ilja Repin och hon målade flera av sina största verk i St Petersburg, bland dem den stora oljemålningen Skidåkaren som finns på Västerås konstmuseum.
– Men hon målade ju så mycket mer i Ryssland. Vart tog alla hennes verk vägen, frågar Dag Celsing.
Och vad finns alla de målningar som prydde omslagen till Husmodern på 1920-talet. Dag har hittat tre nummer av Husmodern med Elsa Celsings verk på omslaget. Det måste finnas fler.
Någon som vet?
Julbrevet. En i dag okänd (och till synes fantastisk) oljemålning som prydde omslaget på Husmodern nr 51 år 1928.
Måndag 14 januari
Sol, sex grader varmt. Isen smälter vid polerna, nån påstår sig ha sett kantareller i Östergötland. Men låt inte lura er. Vintern är inte slut. Snart står vi där med snö upp till knäna.
Svenska idrottsgalan snurrar i bakgrunden. Tack och lov för Peter Settman. Han kan hålla i alltihop på ett avslappnat sätt. Zlatan vann Jerringpriset, litet överraskande. Susanna Kallur hade rest hem från träningslägret i Stellenbosch i Sydafrika. Vi var där nyligen. En liten stad fem mil norr om Kapstaden, byggd av holländare. Vita hus. Gröna träd. Varmt.
Kleine Zalse strax utanför Stellenbosch. Sommar mitt i vintern.
Gunnar Wahlsten har skickat mig en annons för Nymans Ur i VLT 1884. Butiken säljer inte bara klockor utan också morfinsprutor och febertermometrar. Hur kunde en butik som Nymans Ur sälja morfinsprutor? Var det vanligt på den tiden, undrar Gunnar Wahlsten. Jag har inget bra svar. Har ni?
Annons i VLT 1884.
Nymans Ur på Stora gatan 30 (till vänster) omkring 1910. I dag ligger Centrahuset till vänster och Punkt till höger. Foto: Ernst Blom.
Läser oroväckande statistik från Stadshuset. Västerås har större ohälsotal och fler bidragsmottagare än jämförbara städer, och större än riksgenomsnittet. Brottsligheten verkar var större också: 16 000 anmälda brott på 100 000 invånare, jämfört med 13 600 i gruppen större städer och 13 500 i riksgenomsnittet. År 2006. I Västerås går det 3,9 barn på varje vuxen i förskolan. Riksgenomsnittet 3,7 barn per vuxen. Snart kan vi bara slå oss för bröstet för fjärrvärmen och cykelvägarna.
Men varför är det så mörkt i stan på vintern.
Black River.
Söndag 13 januari
Kaffe och bulle i tält nere vid Öster Mälarstrand. Folk köade för att anmäla sig till Peabs nya bostadsrätter. Vi tog prospekt, funderade ett tag men bestämde oss för att vänta. Vi krattar löv och skottar snö ett tag till.
SVT sände från ABB Arena när Edsbyn vann med 6–5 över VSK i en mycket bra bandymatch. Jag var med som ”expert” i pausen och berättade om bandyböcker, VSK på nittiotalet och sånt där. Jonas Claesson stod bredvid. Jag har ju skrivit en bok om honom också, som inte fick lika stor uppmärksamhet som boken om Fosshaug. De är två olika personligheter. Jag påminde Jonas om att det var där på Rocklunda som han gjorde fyra mål på ryssarna i VM-finalen 1997. Han behövde inte påminnas. Han minns regnet. Vi körde en filmsnutt från SM-finalen mot Saik 1990 också, när Lillis Jonsson avgjorde med sin diagonalåkning från vänster till höger och skott i bortre burgaveln. Lillis var 26 då. Han blir 44 i år. Och spelar fortfarande.
På tv-läktaren i ABB Arena tillsammans med Jonas Claesson och Peter Ahnberg. Hans Mejdevi fotograferade.
En annorlunda utställning visas i ett par montrar i Stadsbibliotekets fackavdelning fram till den 4 februari. Den handlar om det illustra sällskapet Carlsbröderna i Västerås, som firar 150 år. Staffan Rune och Anders Berggren har ställt samman utställningen, som bygger på de akvareller och teckningar som finns i Carlsbrödraförbundets arkiv. Förutom porträtt och karikatyrer av bröder under åren finns två unika akvareller av Carl Larsson i samlingen.
En av Carlsbrödraförbundets akvareller av Carl Larsson, utställd på Stadsbiblioteket.
Kulturchefen Staffan Rune, en av Carlsbröderna, lägger sista handen vid utställningen.
Dagens bild från resan till södra Afrika är två fåglar med röda ögon och röda näbbar. De ser smålöjliga ut, där de sitter på noshörningens rygg och pickar efter parasiter. Men det är det livet de lever. På noshörningens rygg.
Rödnäbbad oxhackare.
Lördag 12 januari
Regn, våta disktrasor vrids ur över oss. Gråblöt januarivinter. Läser att Nils-Erik Wirsäll dött. Han skulle bli 92 i år. Nils-Erik levde tills han dog. Han reste med mig till St Petersburg 2006, samma år han fyllde 90. Nils-Erik travade runt i Eremitaget utan problem, ständigt nyfiken. I juni förra året träffade jag honom på Frösåkers golfbana. Då höll han på att lära sig spela golf! Per Fosshaug var imponerad.
Icaveteranen Nils-Erik Wirsäll, 91 år, är död. Här är han i Peter Paul-kyrkan i St Petersburg i juni 2006, samma år han skulle fulla 90, tillsammans med livskamraten Britta Magnusson. Hårknuten i mitten tillhör Magdalena Hellquist.
Solen som lyste över oss i Sydafrika finns någonstans ovan molnen. Så här såg det ut för halvannan vecka sedan, när jeepen hittade två lejon vid ett vattenhål i Kapama. Mor och dotter var mätta efter att käkat en gnu. De lät oss fotografera. Men höll noga koll.
Mätta lejon efter måltid.
Vakande lejonöga.
Svaret på torsdagens fråga: Platsen är hörnet Slottsgatan – Västgötegatan. Wallinska gården har ersatts av Västerås Teater.
Torsdag 10 januari
Mimer vill bygga två nya punkthus i Viksängs centrum. Samtidigt ska Ica-butiken byggas ut. Sådant ser vi som en normal utveckling.
Två nya punkthus är något som de 250 000 invånarna i kåkstaden Langa bara kan drömma om. Langa ligger i utkanten av Kapstaden och är en av flera kåkstäder runt stan, med allt från usla till urusla bostadsförhållanden. De sämsta bostäderna är nödtorftigt hopkomna skjul intill motorvägen, de bästa är tegelhus som i bästa fall kan ses som flerbostadshus eller egnahem. Här är några bilder.
En innergård i ett av de bättre områdena i en kåkstad utanför Kapstaden.
Sydafrikas framtid. Över 5 miljoner är smittade av HIV/Aids. 23 453 barn våldtogs 2006, 1 075 mördades, 20 879 utsattes för andra övergrepp.
Här sover fyra-fem personer. Minst.
Efter besöket i kåkstaden åt vi lunch och drack vitt vin. En annan dag fotograferade vi pingviner. Men minnet av kåkstaden finns kvar.
I skuggan av en västeråsare.
Dagens bildfråga. Det här gathörnet fotograferade Ernst Blom någon gång före 1914. Sedan revs huset, som kallades den Wallinska gården. Vad står där i dag?
Gathörnet ser inte längre ut så här.
Till sist, en fundering. Vad kan det betyda för kulturen i Västerås och Västmanland att Mats Svegfors blivit ordförande i Kulturrådet?
Onsdag 9 januari
Ännu en bild från södra Afrika. Jeepen har kört djupt in i bushen. Patrick har spårat bufflarna. De står vid ett vattenhål och tittar undrande på oss. ”Jag har respekt för bufflarna, man vet aldrig vad dom kan hitta på”, säger Patrick.
Han tittar bara framåt, glömmer backspegeln. Från baksätet hörs ett rop:
”Titta bakåt!”
Vi vänder oss om. En noshörning kommer klampande rakt mot oss. Nu, om inte förr, är vi övertygade om att vi är i Afrika. Patrick startar snabbt, han styr upp bland några träd, plöjer ner ett par buskar och vi sitter säkra när noshörningen lunkar vidare.
Bufflarna ser något bakom oss, som vi inte ser.
Noshörningen kommer från ingenstans.
Inte att leka med, även om han är vegetarian.
I december 2006 skrev jag här på bloggen om en husockupation på Knutsgatan i maj 1982, för ett kvarts sekel sedan. Några punkare och andra ungdomar hade ockuperat ett hus på en innergård. Jag minns inte varför. Förmodligen ville de ha ett levande hus för levande musik, som det stod på banderollen på tegelväggen. Till slut kom farbror polisen, reste stegar, bröt upp dörrar och tog ut ockupanterna. Sedan tog poliserna sina grejer och gick hem. Jag visade den här bilden på hur en av poliserna avslutade med att riva ner banderollen med en bultsax.
Slutet på en husockupation i Västerås 1982.
Anette har hittat bilden på min hemsida och skriver om hur hon härom kvällen diskuterade med två av sina tonårsbarn om varför man ockuperar hus:
”Det ena ledde till det andra och plötsligt hade jag berättat för dem att när jag var 17 år gammal så var jag med och ockuperade ett hus i Västerås på Knutsgatan - orsakerna var många, eller kanske inga - då var perspektivet ett annat. Hur som helst så upptäckte jag att du hade en bild från den ockupationen och jag undrar om det händelsevis finns fler bilder och om jag möjligtvis skulle kunna få ta del av dem?”
Ja, Anette, jag har några negativ till i mitt sedan länge undanstoppade negativalbum. Här kommer de. Minnen från husockupation 1982.
Tisdag 8 januari 2008
Hej igen.
Två veckor utan tangentbord. Två veckor fyllda av annat.
Vad sägs om den här bilden?
Närkontakt.
Elefanten var stor. Mycket stor. Med teleobjektivet kunde jag krypa under läderhuden på honom. Han hade slutat mumsa på grönskan i bushen bredvid den röda lervägen där vår fyrhjulsdrivna jeep stod. Han tittade på oss. Bakom honom stod flera andra elefanter. Honor, yngre medlemmar av flocken. Plötsligt gick pappa elefant rakt mot jeepen. Det fanns en unge på andra sidan vägen. Patrick, vår guide, vred om startnyckeln och Landrovern studsade fram de meter som behövdes för att pappa elefant inte skulle välta oss över ända.
Pappa elefant på väg mot oss.
Bye, bye.
Sånt kan hända på en utflykt i ett viltreservat fyrtio mil öster om Johannesburg i Sydafrika. Jag ska berätta mer. För varje dag blir minnena alltmer dramatiska. Snart välter elefanten bilen.
Här hemma mörker och dimma. Läser att Kokpunkten ska förverkligas. Vi får väl se. Peab skulle ge besked före årsskiftet om hur finansieringen såg ut för resten av det gigantiska projektet. Det var förutsättningen för att kommunen ska pytsa in 375 skattemiljoner under 25 år till äventyrsbad och teknikcentrum. Peab gav besked i elfte timmen. Men utan siffror och utan uppgifter om vad andra intressenter ska stå för. Egentligen var det inget besked. I alla fall inte det besked en ansvarig politiker borde få.
Jag tror inte det är klart än. Jag tror att byggstarten får vänta. Det enda som är säkert är att Kristiansborgsbadet blir klar tills vidare.
Ska försöka upprätthålla traditionen med gamla bilder. Jag slutade förra året med en bild som Thomas Åhs skickade från Kärrbo. Här är en till. Frösåkers tegelbruk i början av 1900-talet. Man ser Frösåkers gård i bakgrunden. Här ligger golfbanan i dag, där Annika Sörenstam ska ge Västerås PR. Tegelbruket byggdes på 1840-talet och levererade fint taktegel, bland annat till England. Lera fanns det gott om, men pengarna tog slut efter Krügerkraschen och tegelbruket lades ned 1934.
Frösåkers tegelbruk. Foto: Thomas Åhs samling.
