Onsdag 31 januari
Går på gym i ännu ett av dessa oändliga försök att börja ett nytt och bättre liv. Cyklar till Bob Dylan när han kör en gammal god version av Like a Rolling Stone med Band-trummisen Levon Helm i högform. Jag trampar på riktigt bra när Levon laddar upp för How does it feel... how does it feel...to be witout a home..like a complete unkown...like a rolling stone?
Sen åker jag hem och käkar knäckebrödssmörgås och allt är som vanligt igen.
Like a Rolling Stone på Friskis och Svettis.
På kvällen lyssnade jag på Agneta Pleijel i bibliotekets hörsal, ett program som ingår i vårt vårprogram inom Västerås humanistiska förbund. Funderade än en gång över hur kvinnorna dominerar kulturlivet och läsningen av skönlitteratur. Vi var väl 100 där och lyssnade, av dem var säkert 80 kvinnor. Eller fler.
Agneta Pleijel talade om sin senaste roman Drottningens chirurg, som faktiskt stavas så, chirurg, det är 1700-talssvenska. Jag fick nästan lust att läsa den.
Kvinnorna bär upp kulturen. Och några enstaka män.
Nöjde mig med att läsa ännu ett stycke högpekoral av Västerås egen skaldebohem, en evige överliggare Johan Nybom som levde ett märkligt liv här i staden under sista halvan av 1800-talet. Han fick ledas hem från Klippan nästan varje kväll, han skrev färgrika och åsiktsdiffusa ledare i VLT som då ägdes av hans gode vän Daniel Olauson. Ena dagen kunde han välsigna konung och fädernesland, andra dagen framträda som revolutionsromantiker.
Hans glödande kärlekslyrik kulminerade med den, minst sagt, känslosamma dikten Niagara som börjar:
Jag stod på Niagaras öde strand
förtärd av mina känslors vilda brand.
Min inre värld mig tycktes ändå vara
ett ännu mera otämt Niagara.
Teckningen av Johan Nybom gjordes av Maria Röhl på 1840-talet. Den finns i Carl Axel Westholms förträffliga bok Författare i Västerås.
Tisdag 30 januari
Snart februari. Börjar få ångest för kommande deadlines. Såg ett fenomenalt åk av den där unge Byggmark från Tärnaby. Kul. Killen satsar ju allt och litet mer, och börjar redan fundera på att flytta till Monte Carlo för skattens skull. Jag tror de har sämre backar där.
Det kom över 70 personer till Länsförsäkringars mötessal högst upp i huset vid Slottsgatan i kväll. Jag pratade om Peking. Visade bilder. Kände mig nästan som Hans Ostelius.
Long cool song in hutong.
Publiken hos Länsförsäkringar.
I år är det 100 år sen Selma Lagerlöf kom ut mer Nils Holgerssons underbara resa. Vi tvingades läsa den i skolan. Tyckte det var urbota tråkig. Håller med J.L. Saxon som skrev 1907:
”Faktum är att Nils Holgerssons underbara resa är en litterärt som pedagogiskt svag bok, den får leva på att den tjänar det fåtal som med folkskolan som maktmedel vill härska öfver folkets barn”
I år är det också 100 år sedan det nya Stadshotellet invigdes med en brakfest. Min berättelse om tillkomsten finns här.
Så här tänkte sig arkitekten Erik Hahr hotellet när han tecknade en riktigt fin skiss 1902.
Erik Hahrs vision av Stadshotellet 1902.
Måndag 29 januari
Skriver klart en artikel om Karin Berglund som doktorerar på entreprenörskap. Hon utmanar mytbilden om den ensamme entreprenören som räddar världen och berikar sig själv. Hon spikade avhandlingen för halvannan vecka i högskolans entré. Spikade? Ja, spikade. Jag visste inte heller vad det var förrän för något år sedan år sedan när jag intervjuade en annan doktorand. En avhandling ”spikas” när rektor gett klartecken till att den får läggas fram för disputation. Boken spikas bokstavligen fast i en trädstam som man släpat in. Fråga mig inte varför. Jo, förresten gör det så får jag visa min tillfälliga bildning genom att berätta om att Luther spikade sina 95 teser om avlatens innebörd på slottskyrkans port i Wittenberg. Jag tror det är därifrån begreppet spikning kommer.
Får nog hänföras till begreppet värdelöst vetande.
En akademisk björkstam med spikade avhandlingar på Mälardalens högskola.
Litet mer av den varan bjöd jag på i kväll, när jag än en gång pratade om St Petersburg, på Kyrkbacksgården. Jag visade till exempel en bild på Hotel Astoria, ritat av svensken Fredrik Lidvall 1912, och berättade om att det var här Hitler hade tänkt ha sitt stora kalas när han firade erövringen av Leningrad under andra världskriget. Hitler kom som bekant aldrig dit, trots den 900 dagar långa belägringen av Leningrad när över en halv miljon människor dog.
Hotel Astoria och avdelningen värdelöst vetande.
Fredrik Lidvalls bror hette förresten Paul och var skräddare. Han var också duktig löpare och hade tävlat mot Aseachefen Sigfrid Edström (som länge hade svenska rekordet på den sällsamma distansen 150 meter slätt).
Paul Lidvall sydde kostymerna åt furst Jusupov, han som mördade Rasputin samma vecka som Sigfrid Edström kom till Petrograd för att förmå Nobel att...
Nä, nu får det vara slut. Ni får komma och lyssna nån gång i stället.
I morgon ska jag prata om Peking i en lokal hos Länsförsäkringar. Men där lär det redan vara fullsatt.
För övrigt hann jag se en halvtimme av Saltön. Dystrare än Norén. Folk skulle hänga sig eller dö av andra orsaker, folk var besvikna, bedragna, trötta, ledsna, ur form eller bara allmänt hängiga. Hur kul var det?
Missade jag nåt under den första halvtimmen?
Då var det roligare att hitta bilden på brandkårens två hästar som motioneras i Västerås 1917, detta magiska år. Bilden är tagen vid järnvägsövergången på Pilgatan. Huset i bakgrunden ligger på Hagaberg. Det kvarteret ska jag skriva om nån gång.
Brandkårens hästar hette Kasper och Nisse, kusken Oskar Karlsson.
Söndag 28 januari
Promenerade längs stranden i den vita söndagen, lätt snöfall, tystnad. Det var dagen efter gårdagens mastodontsittning med Carlsbröderna på Stadshotellet, stadens mest oförargliga förening, som Anders H Pers skrev i VLT i går.
Åt tjäder i festsalen. Tror aldrig jag har ätit tjäder förut. Gott. Klarade mig från hagel.
Pratade med Örjan Kättström, som hade läst min artikel i går om Edvin Adolphsons år i Västerås.
– Min farfar var en av dom som spelade sommarrevy i Folkets park med Edvin, sa Örjan.
Farfar Herman Kättström brukade berätta för barn och barnbarn hur Edvin Adolphson hade överglänst de andra, hur han hade låtit dem förstå att de bara var hyggliga amatörer medan han var på väg ut i stora teatervärlden.
Kråkor på kallt plåttak i Östra hamnen.
Carlsbröder tar en tillfällig paus i det dagslånga sittandet.
Amatörskådespelare i Västerås på 1910-talet, i Arbetareföreningens lokal på Stora gatan, sedan Edvin Adolphson lämnat dem.
Artikeln om min jakt på de två relieferna från Hospitalskyrkan publicerades i VLT i går. Jag hade nästan glömt hur spännande det var att hitta de två medeltida kalkstensrelieferna i ett av Historiska museets stora lager. Relieferna låg där, ensamma och osedda, de som en gång satt i dominikanerklostret i Västerås och bligade ner på Gustav Vasa när han kom till reformationsriksdagen 1527.
I artikeln fick ni också förklaringen till den märkliga historien om den lilla hunden med facklan i munnen. Jag skrev om den i höstas. Hunden, som sitter vid den helige Dominikus fötter på en av relieferna, var en symbol för ”domini canes”, dominikaner, ordagrant: Herrens hundar. Som skulle sprida ljus över jorden med sina facklor.
Läs hela artikeln, och titta på bilderna, här.
En av herrens hundar, domini canes, som skulle prida ljus över världen.
Fredag 26 januari
De gräver en grop för den nya tingsrätten nere vid Kungsängsgatan, granne med gamla Village, ett stenkast från kajen i hamnen. Här gick strandlinjen en gång, här var det sjöbotten ännu tidigare. En del av marken kan vara utfyllnad, men faktum är att man hittade en medeltida båt i leran när man grävde för ledningar i närheten av Village för 65 år sedan, jag har hört att det var 1939. Vraket kördes i väg till Sjöhistoriska museet. Vad som hände sen vet jag inte. Man påträffade ännu ett vrak, men det fick ligga kvar, sägs det.
Nu grävs det alltså igen, i det som en gång var sjöbotten. Utan att någon arkeolog står och kollar grävskopan. Länsstyrelsen friskrev marken från krav på arkeologisk undersökning när detaljplanen gjordes på nittiotalet.
Jag är ingen vän av onödiga och dyra utgrävningar som bara bevisar att det funnits människor på en plats där man väntar sig att det funnits människor. Men någon kunnig arkeolog kunde väl ändå ha cyklat förbi på lunchen och kollat grävmaskinerna litet i smyg. Vem vet vad som döljs i den medeltida leran?
Problemet är att länsstyrelsens folk inte längre kan smita iväg utan att det syns i någon budget. De är bara byråkrater numera och bundna vid skrivbordet. Allt som kräver stövlar måste beställas på stan av privatpraktiserande arkeologer.
Vad döljs i den medeltida leran i hamnkvarteret Sigurd
Torsdag 25 januari
Christer Fuglesang har landat inför tv-kameror på Arlanda, Maud Olofsson kallar sig rymdminister, Reinfeldt ler mot kameran. Jag har svårt att förstå uppståndelsen. Samtidigt inser jag hur viktigt det är att tekniken utvecklas. Fuglesang och Micke Genberg har en del gemensamt.
Vet ni förresten att senaste budet är på universums ålder är 13,7 miljarder år. Undrar hur det såg ut innan dess? En dag kan man kanske spela videon tillbaka.
Råkade komma förbi biblioteket i Bäckby centrum. Hittade en vagn med böcker som såldes för 1 krona styck. Diktsamlingar och konstböcker. Förmodligen böcker som ingen lånat på åratal. Köpte åtta stycken, bland dem Werner Aspenströms Hundarna från 1954. Undrar om han skulle ha varit glad eller ledsen över att hans diktarmöda slumpades bort. Det är i Hundarna han har dikten Bergslag:
Redan är barndomen en mörk brunn.
Bäcken nystar sin tråd,
osynlig under mossan.
....
Jag lyfter på gråa stenar.
Jag söker förgätna ord.
Jag lutar mig ut över källan:
grodan där nere ser
hur mitt ansikte åldras.
Nere i hamnen bolmar rökarna från kraftvärmeverket mot den solnedgången. Isen lägger sig så det nästan hörs i kylan. Det växer med ett par centimeter per dygn. Jag möter en cyklande man med ispikar och ryggsäck. Han har gjort första skridskoturen.
Isen lägger sig på Mälaren. Vad heter den här lilla ön alldeles utanför Östra hamnen? Inte är det väl Amundsgrund som ligger så nära?
Apropå ingenting så hade Västerås 15 935 invånare för 100 år sedan. Så här såg det ut på en av de första verkstäderna.
Kvinnor lindar små elektriska motorer på Allmänna Svenska.
Onsdag 24 januari
Om man flyger Ryanair till Girona i norra Spanien och hyr en bil kan man vara i Cadaqués på ett par timmar. Först norrut till Figueres, sedan rakt ut mot kusten, över ett högt berg och så ner på en smal svindlande väg till Cadaqués, i en vik av Medelhavet, vid vägs ände.
Där bodde Salvador Dalí och där fick han besök många somrar av Marcel Duchamp. De satt och drack sangria på Bar Meliton. Alltså satte jag mig på Bar Meliton och drack Sangria och tittade ut över bukten.
Bar Meliton i Cadaqués.
Här satt Duchamp och spelade otaliga schackpartier, stod det på en skylt på väggen. Han var duktig på schack. Jag hittade ingen att spela med. Tur var väl det, för jag är inte särskilt duktig på schack.
Marcel Duchamps fotograferad av Max Ernst.
Jag tänkte på urinoaren. Porslinspjäsen som kanske blev Duchamps mest kända verk. Fontaine kallade han den, inköpt i en vanlig sanitetsaffär i New York. Han signerade den R Mutt och ställde ut den. Urinoaren blev med tiden en av världens mest kända konstföremål. Eller var det konst? En gång när pjäsen var försvunnen lät Duchamp göra tolv reproduktioner. Vad var äkta? Falskt? Förra året dömdes en italienare för att reproducerat en liknande urinoar i stor skala. ”Originalet” sägs vara värt över 25 miljoner kronor.
Marcel Duchamps urinoar, signerad R Mutt, i dag värd cirka 25 miljoner kronor.
Jag gick in på toaletten på Bar Meliton, dit Duchamp måste ha gått många gånger för att slå en dadaistisk drill. Där fanns ingen urinoar, bara en vanlig toalettstol med plastsits.
Toalett på Bar Meliton.
Det var kanske inte så underligt. Duchamp köpte sin porslinspjäs 1917, detta märkliga år. Till Cadaqués kom han första gången så sent som 1958.
Samma år som Sverige spelade VM-final mot Brasilien på Råsunda.
Salvador Dalí övervakar strandpromenaden i Cadaqués.
Tisdag 23 januari
Träffade min gamle historielärare Ivar Wallensteen som blir 90 år i år. Han berättade om den hemliga organisationen Forum för borgerlig debatt som fanns i slutet av femtiotalet och i början av sextiotalet. Syftet var att få till stånd en borgerlig allians. Det fanns en ”en hemlig cell” här i Västerås också, sa Ivar och avslöjade vilka som var med: han själv som högerpartist, centerpartisten Alvar Bäckstrand och folkpartisten Sven Olsson, den nyligen avlidne förre stadsarkivarien. Ivar skrev ett brev till Bertil Ohlin 1961, med en bön om att de borgerliga partiledarna inte skulle bråka inbördes.
Svaret har han hållit för sig själv tills nu. I dag visade han mig Ohlins svarsbrev. Varför försöker inte er organisation att få stopp på den ”extrema politik inom högerpartiet och centerpartiet som varit det förnämsta hindret” för en samverkan, frågade Ohlin och fortsatte:
”Jag förstår väl att detta är en känslig sak, men vågar man inte ta ett krafttag bland dessa nässlor så blir ett allmänt tal om borgerlig samverkan ganska menlöst.”
Nässlor! Bertil Ohlin var bränd. Det var långt kvar till senare tiders borgerliga allianser. Socialdemokraterna skulle sitta i orubbat bo i halvtannat decennium till...
Bertil Ohlin på en Arosmässa i Västerås några år innan han skrev ett brev om nässlorna inom borgerligheten.
Rotar i garderoben för att förbereda lördagens evenemang. Vad är det jag gett mig in på? Hur tvättar man en frackskjorta?
Dricken då bröder,
ty drufvan hon glöder
Och tiden går;
snart är man döder
och lagd på bår.
I morgon tror jag att jag ska skriva något om den här spanska baren. På något sätt ska jag göra en koppling till 1917 och en berömd urinoar.
Känd bar i Cadaqués.
Måndag 22 januari extra
På torsdag ska den borgerliga majoriteten driva igenom ett beslut i kommuntsyrelsen om utreda ett nytt bostadsområde kallat "Östra Västerås". Planen ska omfatta marken från östra Talltorp i norr ända ner mot Björnövägen i söder.
Åkern vid östra Talltorp torde vara problemfri. Men sedan? Vad händer med Hamreplanerna? Hästhagarna? Om jag inte tar fel så ser vi början till en av vårens stora debatter...
Max på Hamres vida ängar våren 2006.
För övrigt kan man notera att kulturfonden bara slår nya all time-highs. Nu är den uppe i 130 miljoner.
Måndag 22 januari
Vintern är stilla. Allt lyser blått och vitt under några snabbt flyktande timmar. Sen är det mörkt igen.
Frost på husvägg, den märkliga vintern 2007.
I höstas publicerade den brittiska medicinska tidskriften The Lancet en studie som visade att över 650 000 civila hade dödats som en följd av kriget i Irak. Varje dag rapporteras om nya dåd. I dag dödades 75 människor på en marknadsplats i Bagdad. Under veckoslutet har 27 amerikanska soldater dött. Den amerikanska dödssiffran är nu över 3 000. Sinnet trubbas av. Det är roligare att läsa om magproblem hos såpadansare i teve.
New York Times har en fruktansvärd sida i sin nätupplaga, Faces of the Dead, där varje dödad amerikansk soldat blir en liten fyrkant som bygger upp en allt större bild av en soldat. Ett klick på varje fyrkant ger en bild med uppgifter om den dödade soldaten.
Jag skriver en artikel om Edvin Adolphsons tid i Västerås under ett par år i början av 1910-talet. Hittar av en slump en bild från ett kafé i Västerås. Två män vid ett runt bord med marmorskiva blir serverade kaffe. I solen vid disken står två andra servitriser beredda. En skylt bakom dem, i skuggan, förkunnar att här finns öl och porter för avhämtning. Bilden ingår i revybröderna Karlssons samling.
Det slår mig att jag aldrig kommer att få reda på var och varför bilden togs.
Ett okänt kafé i Västerås under första världskriget.
Söndag 21 januari
En dag och en natts snöande förvandlade höstvåren till präktig vinter. Skottade en timme. Fick motion utan ryggskott.
Nere vid Öster Mälastrand började isen sakta växa till, från hamnbassängerna och utåt, mot det vida vattnet där gösarna står stilla i kylan.
Öster Mälarstrand, söndagseftermiddag.
Läser om Nordiska spelen som hölls i Stockholm mellan 1901 och 1926 och var föregångare till de olympiska vinterspelen. Sigfrid Edström var förstås en av tillskyndarna till de spelen.
I det än så länge okända Geddeholmsarkivet, som överlämnats till Västerås stadsarkiv, finns några fina bilder av dambandy på Stockholms stadion under något av de Nordiska spelen. Kanske 1909. En av kvinnorna på isen kan vara den då 21-åriga Elisabeth Lewenhaupt, nygift med Knut, äldste son till greven på Geddeholm.
Dambandy på Stadion under Nordiska spelen. Foto: Ur Geddeholms gårdsarkiv, Västerås stadsarkiv.
Lördag 20 januari
Ny snö, kyla från norr. Vinter. Vem var det som sa något om trattkantareller?
Åkte till Västanfors för att se en bandymatch på den klassiska idrottsplatsen mitt i byn. VSK vann med 6–4 över hemmalaget i Svenska cupen. Sören Boström är fortfarande tränare, tågen går förbi på banvallen, korven kostar tio kronor. Lasse Gustafsson stod vid sidan av med skadat knä.
Jag var nyfiken på Jonas Holgersson som gjorde comeback i Grönvitt efter tio år i Hammarby och diverse ryska lag. Holger slog inte bort några passningar men tog det tämligen makligt. Han kan nog bli en tillgång i omklädningsrummet.
Klassisk arena i Västanfors.
Sören Boström pratar med Andreas Westman, även han bördig från Västanfors.
Jonas Holgersson tillbaka i VSK-dräkt efter tio år.
Elliott är nyfiken på världen utanför.
Nästa år är det 100 år sedan den stora hantverks- och industriutställningen ordnades i och kring Herrgärdsskolan. En stor industrihall, flera paviljonger och en restaurang byggdes, liksom en röd stuga med vita knutar som skulle visa hur bra en svensk arbetare bodde. Stugan flyttades sen till Folkets park och blev bostad för parkföreståndaren. Västeråsutställningen 1908 sågs av 55 000 personer och lämnade ett överskott på 10 000 kronor.
Den stora Västeråsutställningen på Herrgärdet 1907.
Fredag 19 januari
Snön faller utanför fönstret. En dagisgrupp pulsar genom snön på väg mot framtiden. Blåmesen studsar på fönsterblecket. Det ljusnar från öster.
Art Buchwald är död. New York Times kolumnist som insåg att världen är galen. Han har gjort sin egen dödsruna i form av en video på tidningens sajt. Något för svenska tidningar att ta efter?
Skrev en krönika om Mona Sahlin och Sven-Erik Österberg i VLT i dag. Påpekade att det var en händelse som såg ut som en tanke att det var just Lena Hjelm-Wallén som fick leta rätt på Perssons efterträdare. Det var ju Lena som dömde ut Perssons ledarstil i min bok Kaffe i Folkets hus för drygt ett år sedan.
Enligt säkra uppgifter, som det heter, kommer Österberg att få en framträdande position inom partiledningen vad det lider. Allt tas inte på en gång, det är ännu långt till valet 2010. När han blir partisekreterare lovar jag dra den där historien om gåsen som han berättade i Peking förra året.
Östern och kepsen är röd.
Dagens historiska avdelning svarar Ingrid Byström för. Hon vill komplettera min beskrivning av Föreningsgatan i gamla tider och skickar med en bild på Föreningsgatan 33 från åren runt 1930. Huset låg på västra sidan och ägdes av hennes föräldrar. Efter det huset kom den så kallade Björkmans backe, den stora tomt där doktor Björkman hade sitt sommarhus.
– Doktor Björkman sa adjö till sina patienter nere i stan när han skulle ”åka ut till sitt sommarställe”, minns Ingrid.
Huset nästan längst upp på Föreningsgatan, nummer 33. Pojken är Gösta Andersson, han bodde på övervåningen och kallades Brajen. Han skulle bli bandyspelare och förstöra ett öga.
Onsdag 17 januari
Pratade om 1917 inför ekumeniska Riksförbundet Pensionärsgemenskap, RPG, i Ansgarskyrkan. Mycket folk, intresserad publik. Mitt i föredraget kör jag en serie stadsbilder från Västerås 1917 och låter folk gissa var de är tagna.
Jag älskar den här bilden. Man riktigt känner lukten av stekfläsk från lägenheterna på andra våningen och den fräna doften av hästskit på gatan. Var tror ni den är tagen?
Gathörn i Västerås 1917.
Rätt svar: Hörnet Vasagatan – Smedjegatan. Det ligger en konfektionsaffär på hörnet i dag.
Framåt kvällen begav jag mig till Månhusets vänners första årsmöte i Mikael Genbergs ateljé i Mimerkvarteret. Över 60 personer var samlade. Skaran växer för varje dag. Mats Svegfors, hövdingen, var ordförande. Biskopen var där, litet undrande över att han skulle få konkurrens i den vertikala kommunikationen, gamla och nya kommunalråd kramades, riksdagsmän pratade med tekniker, ingenjörer och mediefolk. Mikael Genberg är en mästare på att bygga nätverk.
Riksdagsmannen Staffan Anger valdes in i månvännernas styrelse och talade varmt för idén att sätta en röd liten stuga på månen, om inte annat så för att visa att Västerås betyder något i världen. Kommunalrådet Elisabeth Unell sa några vackra ord, liksom Rymdsveriges nestor Sven Grahn. Han påminde om att det tog 16 år innan Sverige fick upp en gubbe i rymden. Men när stugan väl står där, så lär den stå där i eviga tider och få runstenarna att framstå som tämligen tillfälliga saker. Även Grahn ingår i styrelsen, tillsammans med bland andra Håkan Wåhlstedt och Harry Frank.
Peter Eriksson var förresten där också, miljöpartisten ni vet. Och Västerås stads PR-chef Lars Renvall.
Mats Svegfors ledde förhandlingarna på årsmötet för Månhusets vänner.
Elisabeth Unell sa att stugan på månen var en fantastisk idé som kan bli bra för Västerås. Här får hon hjälp med mikrofonen av Staffan Anger och Mikael Genberg.
Det finns egentligen bara ett krux med månprojektet.
Det saknas pengar.
Den som skjuter till den första miljonen kan säkert räkna med att få en flagga på ett snickrat rött månhus som sätts upp på en kulle vid någon av infarterna för att visa att Västerås snart ska ha en självklar plats på månkartan.
Tisdag 16 januari
Vinden mojnar när mörkret faller. Börjar vänja mig vid mörkret nu, har aldrig förstått det där med att det skulle vända och bli ljusare i julveckan. Jag tycker bara det blir mörkare.
Kraftvärmeverket lyser upp tillvaron.
Aftonbladet har en artikel i dag med den enkelt vitsande rubriken ”Skitfin utsikt på Centralen”. Artikeln säger sig beskriva världens mest offentliga toalett, en av vinnarna i fastighetsägarens tävling om att göra Centralen trevligare. Man kan sitta på toaletten och kolla på folk utanför genom enkelriktade glasrutor. Det går att se ut genom dem, men de som går utanför kan inte se in.
Studenterna från Berghs School of Communication, som står bakom toan, har helt fräckt stulit Västeråskonstnären Mikael Genbergs fönsterdass från 2002. Genberg ställde ut sitt dass på Sollentunamässan, ett litet rött hus med vita knutar förstås, med ett fönster som gick att se ut genom men som var en spegel på utsidan. Den som satt därinne kunde dessutom läsa min bok Om bandy vore livet. Bara en sån sak.
Mikael Genberg med sitt insiktsfria men utsiktsrika dass för fyra år sedan.
En bok om bandy kan förhöja både sittning och tittning.
Det var förresten på den mässan som Mikael Reuter, en av dessa Mikael-konstnärer från Västerås, dansade nästan näck med en massa uppblåsta plasttomtar och gav konstarten dans ett nytt ansikte.
Mikael Reuter med tomtar.
Skriver om Arosmässan som fyller 100 år i höst. Intressant, märkligt. De första åren, de första årtiondena handlade det bara om gubbar. Titta på den här bilden från Arosmässan 1917, på Stadshotellet. Sigfrid Edström i mitten längst fram, förstås. Omgiven av gubbar, gubbar och åter gubbar. Vet ni när den första kvinnan gjorde ett inlägg på Arosmässan? Rätt svar mottas via mejl. Är det förresten nån som har några andra gamla bilder från Arosmässan?
Manligt på Arosmässan på Stadshotellet 1917.
Måndag 15 januari
Enda roliga med bandymatchen mot Falun var att jag fick skratta på vägen hem i bilen när Loffe Carlsson drog en skröna på Idrottsgalan om Palme och Fälldin och silverskedarna i Vita huset. Annars tycker jag galan är tung. Måste vara en mardröm för presentatörer och komiker att dra usla skämt och mötas av dödstystnad i Globen.
Västerås nya fastighetsnämnd, ledd av folkpartisten Göran Landerdahl, går ut hårt. Två nya projekt diskuteras på torsdag:
Dels en ny förskola uppe vid Villa Utsikten i Rocklundaskogen.
Dels en planläggning av den återtstående skogen i Mälarparken, mellan Björnövägen och Öster Mälarstrand, på ömse sidor om Viksängskyrkan. Där ska bland annat finnas plats för en ny skola och nya förskolor. Himlabacken ingår i planområdet.
Blir Himlabacken kvar, med sin utsikt mot Västeråsfjärden?
Måste fortsätta nostalgin kring min barndoms kvarter vid Repslagargatan. Här är utsikten från tredje våningen på Repslagargatan 5 mot norr i början av femtiotalet. Linders trädgård med pallvänliga äppelträd och päronträd ligger framför längan med repslageriet. Här är Oxbackens parkering i dag. Huset i bakgrunden vetter mot Hammarbygatan (Råbyleden). Några barn leker på gatan framför staketet. Det är mer än femtio år sedan. Koreakriget pågick, vi lekte indianer och vita.
Utsikt från Repslagargatan 5 mot repslageriet och Hammarbygatan. Foto: Jörgen Almroths samling.
Söndag 14 januari
Pelle Fosshaug har gjort bort sig igen. Har ni läst det förut? En lika återkommande nyhet som att Foppa är skadad igen.
Fosshaug fick rött mot Örebro, kastade skridskoskydd omkring sig och slog sönder skåp i en korridor. Innan dess gjorde han uppenbarligen en fantastisk match. Raseriutbrottet kom efter en utvisning följt av det röda kortet. Jag såg tv-bilderna och förundrades än en gång över att ingen ledare fanns i närheten när han skulle lämna isen. Alla vet vad som kan hända, ändå fanns ingen där och lugnade ned honom. Det var samma sak i VSK. Jag säger inte att det är ledarnas fel, men Pelle är den typen av genialisk spelare som måste skyddas från sig själv i vissa lägen. Om inte annat så för lagets bästa.
Per Fosshaug försöker förgäves konversera en rysk militär i Archangelsk innan han var med om att vinna VM-guld 2003.
Så länge jag kan minnas har ett eller flera av de borgerliga partierna krävt att Västerås stad ska sälja eller lägga ner stadsträdgården på Hamre. Nu verkar det bli allvar av.
Tomas Salzmann (m), som leder den nya tekniska produktionsstyrelsen, har aviserat att en utredning ska göras om en flytt av trädgården från Hamre. Den nya anläggningen, var den nu hamnar, ska bara fungera som en station för mottagning och lagring för växter. Staden ska inte längre driva upp egna blommor, träd och andra växter. Växthusen ska alltså bort och marken på Hamre frigöras för andra ändamål. Bostäder? Det är också oklart vad som ska hända med tjänsten som stadsträdgårdsmästare.
Stadens växthus och trädgård har anor från Västerås trädplanteringssällskap som bildades 1882.
Det regnar igen. Klickar fram en bild jag tog på Costa Brava för en vecka sedan. Där regnade det inte.
