Karamellfabriken mitt i stan
(Två texter sammanfogade till en, urpsrungligen publicerade i VLT-serien Frågor om förr
Den 10 och 17 november 2008)
Visste ni att Västerås hade en karamellfabrik, mitt i stan, i femtio år? Ända fram till 1953. Jo, så var det. Än i dag säljs de stora röda burkarna från Jansson & Sjögren till samlare.
Håkan Sjögren frågar var fabriken låg. Han minns den från sin barndom på 1940-talet.
Svaret är Smedjegatan 9, i kvarteret där Handelsbanken har sitt kontor i dag. Sundströms järnhandel låg på hörnan vid Vasagatan, en bit längre ner efter Smedjegatan fanns en port till karamellfabrikens gård.
Där inne låg den tre våningar höga fabriken, som också var bageri. Rörelsen drevs sedan tidigt 1900-tal av Fredrik Sjögren och Fredrik Jansson, ”Bagar-Jansson” kallad. Jansson köpte så småningom ut Sjögren och när sonen John Jahn tog över 1930 var han ensam ägare.
Jansson & Sjögrens bageri och karamellfabrik. Fabriken låg inne på gården, Smedjegatan 9. Bilden är förmodligen från tidigt 1920-tal. Det vita stråket på husväggen är efter mjölet som hissades upp till luckan på vinden. Foto: Ernst Blom, familjen Jahns samling.
John Jahns son Harald Jahn, som fortsatte bagartraditionen 1955, minns hur han som barn lekte på gården. Bageriet höll till i främre delen av fabriken. Mjukbrödet med storsäljaren Dalarölimpan bakades på nedre botten, spisbrödet en trappa upp.
Limpor och spisbröd. Den mest sålda limpan kallades Dalarölimpa. Spisbrödet, på bilden, sålde också bra. Foto: Ernst Blom, familjen Jahns samling.
Karamellfabriken låg längre in. Smeten drogs och rullades för hand innan den klämdes till bitar i maskiner. Konfektyren paketerades i ett hus på gården, där fanns också ett förråd för burkarna.
Harald Jahn minns dofterna från karamellfabriken, när smeten kokades, hängdes och drogs ut innan den kördes in i maskiner som skar ner godiset i olika former.
Karamelltillverkning. Smeten kokades, drogs och klipptes ner i maskiner till olika former. Fabriken på Smedjegatan drevs fram till 1953. Foto: Ernst Blom, familjen Jahns samling.
Burkarna tillverkades av Arvid Svenssons plåtslageri, om hörnet på Sturegatan.
Samlarobjekt. En karamellburk från fabriken på Smedjegatan. En bild av Gustav Vasa och Västerås stadsvapen satt på burkens sida. Foto: Anders Lif.
Inne på bagerigården fanns ett stall för två hästar, och en vedbod. Meterlånga vedträn bars med slinga över axeln till de vedeldade ugnarna.
I mitten av 1930-talet fanns 45 anställda. Bröd och konfektyrer såldes i huvudbutiken vid Smedjegatan. Butiker fanns även på Stora torget, där Restaurang Bellman är i dag, på Trefasgatan vid Metallverken, på Stora gatan, Föreningsgatan och Köpingsvägen.
Jansson & Sjögrens butik. Brödet och karamellerna såldes i flera butiker i Västerås. Huvudbutiken låg på Smedjegatan 9. Foto: Ernst Blom, familjen Jahns samling.
Från karamellfabriken kom de berömda brända mandlar som många år delades ut på Aseas bolagsstämmor.
När stämmoluncherna drogs in under första världskrigets dyrtid föreslog Fredrik Jansson, som var revisorssuppleant i Asea, att bolaget skulle bjuda på brända mandlar i stället. Mandelpåsarna blev en succé.
Karamellfabriken lades ned ett par år in på 1950-talet.
– Verkmästare André dog knall och fall. Han hade alla recept i huvudet, inget var nedskrivet, berättar Harald Jahn.
När Harald Jahn tillträdde hade Jansson & Sjögren tagit över Lundius bageri. Namnet Lundius användes och företaget flyttade till Djuphamnsvägen, men det är en annan historia.
Kvarteret vid Smedjegatan revs i slutet av 1950-talet.
Paketeringen.
Bagarfamiljen bodde på Slottsgatan 7-9 vid Stadsparken, med ett vackert päronträd inne på gården. Harald Jahns son Joakim Jahn bor kvar i lägenheten. I huset finns i dag även Konstnärsföreningen.
Bagar Jansson ville pryda parken utanför med ett konstverk och bidrog med pengar till den privata konstkommitté som 1919 överlämnade fontänen Vattenlek till staden.
En pojke i brons sitter hopkrupen i fontänen och häller ut vatten i en stor granitskål under. Åtta burleska ansikten i skålens hörn sprutar vattnet vidare till det understa karet. Konstnären Carl Vilhelm Elmberg skapade senare även en minnessten över regementet längs Björnövägen.
Bagarns pojke. Fontänen Vattenlek i Stadsparken var stadens andra offentliga konstverk. Den kom till 1919 med privata pengar från bagaren Fredrik Jansson. Fontänen kallas Bagarns pojke eller Bagarns handfat. Foto: Anders Lif.
Vattenlek placerades på den öppna ytan i Stadsparken, mitt för Fiskartorget. Det var Västerås andra offentliga konstverk. Det första var Carl Gustaf Qvarnströms byst av Gustav Vasa, som avtäcktes 1864 i Vasaparken. Sedan dröjde det alltså mer än ett halvt sekel innan Bagar Jansson slog till med nummer två.
Vattenlek stod på sin hedersplats fram till 1980-talet, när någon i Stadshuset fick för sig att flytta fontänen till parkens skuggiga och fuktiga norra ände, nära Stora gatan och Sundinska huset.
Den numera undanknuffade fontänen har under alla år kallats Bagarns pojke, efter Fredrik Janssons insats. Sonsonen Harald Jahn ställer sig dock frågande till uttrycket.
– Jag har aldrig hört det förut. Vi har alltid kallat fontänen för Bagarns handfat, säger han.
Anders Lif
Efterskrift
Agneta Sköld har skickat mig ett cittat ur ett häfte kallat Ett stycke Västeråshistoria, det är ett kåseri av Birgitta Jahn som kom till Västerås 1924. Hennes svärfar var Fredrik Jansson. Birgitta Jahn skriver om Bagar Jansson:
"Han kom till stan vid förra sekelskiftet och blev hälftenägare i firma Jansson & Sjögren, etablerad 1882, som alltså ändrade sitt namn. Sjögren var en yrkeskunnig bagare. Fredrik Jansson tog hand om kontorsgöromålen och karamellfabriken, som drevs helt vid sidan av bagerirörelsen. De nybyggda lokalerna låg vid Smedjegatan, näst intill Sundströms järnhandel, som bildade hörnfastigheten till Vasagatan.
Allt var rent hantverk och särskilt i karamellfabriken, där man för hand rullade den heta smeten, dels för att få färgerna blandade, dels för att få den att kallna för att till slut klämmas till bitar i en liten maskin......En stor försäljning var även julgransprydnader av sockerkaramell i olika former. Brända mandlar icke att förglömma, en särskild specialitet som så småningom kom att glädja aktiemedlemmarna på Aseas årsstämmor under ett antal år."
Fredrik Jansson fyllde 50 år 1911.