Onsdag 30 september
Drömmer om att jag springer i skogen, jag springer uppför och utför, endorfinerna rusar. Så vaknar jag och inser att jag fortfarande har ont i knän och leder. Har inte sprungit på flera år. Går upp och dricker kaffe.
Lyssnade på Birgitta Almberg i går, när hon talade inför Västerås humanistiska förbund. Hon har nyss kommit ut med en bok om relationerna mellan Sverige och DDR. Inte bara Stasi... heter det. Tre punkter som indikerar att forna Östtyskland var något mer än bara förtryck och hemliga polisen. Mest intressant var hennes genomgång av hur den svenska lärarkåren utnyttjades av DDR. En av de främsta förerspråkarna för det östtyska utbildningssystemet var s-riksdagsmannen Stellan Arvidsson.
Birgitta Almgren i Kyrkbacksgården.
Skriver, skriver, skriver medan ljuset kommer och går. På måndag kommer en grej i VLT som handlar om det här. Ser ni vad det är?
Aseas nya huvudkontor byggs 1917. Fotografen står söder om järnvägen. Foto: ABB-arkivet.
Läs mer i Frågor om förr på måndag.
Måndag 28 september
Sol övergår i regn, det mörknar redan klockan sju. Första frostnatten väntar senare i veckan. Och pelargonerna som fortfarande står ute...
Kommunens hemsida är seg som ett tröskverk. Vem har byggt den för en hoper miljoner? På första sidan säger man att kommunstyrelsen sammanträder den 30 september. Bra, det vill jag titta på. Trycker på länken. Kommer till en ny sida som säger samma sak, fast med litet fler ord. Där finns en länk till ”handlingar”. Men den länken leder ingenstans. Så var det med den informationen. Västerås kommer bara på 112:e plats i Sveriges kommuner och landstings rankning om kommunala hemsidor. Dåligt av Sveriges sjätte kommun. Rankingen återfinns i Dagens Samhälles senaste nummer.
Med andra knapptryck, och via andra ingångar, kan kan dock hitta handlingarna. Där framgår bland annat att flygplatsbolaget väntas gå med över 24 miljoner back i år. Krisen slår mot Mälarhamnar som väntas gå med ett minus på 8,6 miljoner. Låga elpriser bidrar till att Mälarenergi tappar två tredjedelar av sin vinst och slutar på 70 miljoner.
Häpnar över Bukowskis auktion med Bergmans grejer. Ett litet vanligt fiaspel gick för 15 500 kronor och en trämodell av Dramaten såldes för över miljonen. Arvingarna skrattar hela vägen till banken. Tänker på hur vi i somras gick längs de stränder på Fårö där Ingmar Bergman spelade in Såsom i en spegel och Persona.
Bergmans kust. Hur mycket skulle den betinga på auktion?
Under Bergmanveckan ordnades en bussresa till inspelningslatser på Fårö. Vid Lauters fanns modellen av en kyrka som användes vid trickfilmningen av en scen i Skammen.
Brinnande kyrka vid Lauters.
Det var väl någon av de kvällarna som jag fotograferade rödbenan på Ar.
Rödbena i kvällssol. Det var långt före frosten.
För några dagar sedan efterlyste jag bilder på ett litet pensionat som kallades för Lägerhyddan och låg vid Pilgatan, snett emot Folkets park. Håkan Bergman har skickat en bild på Pilgatan från 1957. Bilden är tagen från parkens entré – och titta, det borde vara Lägerhyddan längst till vänster i bild, med den överbyggda terrassen. Tack för den bilden. Jag tar gärna emot fler.
Pilgatan 1957, Lägerhyddan till vänster.
Lördag 26 september
Barnvakter för två barnbarn sedan i går, fram till i morgon. Ett och tre år. Det blir inte många lugna stunder när de är vakna. Just nu sover de. Ingvar Oldsberg fick in en fullträff med Jan Eliasson i kväll.
Alex kör bil i city, lördag morgon.
Elliott såg sin första bandymatch i dag. Landskamp mot Ryssland. ”Nu ska du få se farbröder som åker skridskor”, sa jag pedagogiskt. ”Jag vill också bli en farbröd”, sa han, med en logisk syntax. Efter 40 minuter fick han nog och ville gå ut och hoppa i snöhögarna i stället.
Sverige förlorade med 3-6 trots Elliotts uppbackning.
Ryssarna har en farbröd som svenskarna får se upp med i fortsättningen: Pavel Ryazantsev från Kuzbass, tre mål i går. Han spelade VM i våras också, men ser ut att bli ännu bättre. Tobias Holmberg gjorde en bra debut och prickade stolpen i första halvlek.
Dagens gamla Västerås, en bild från Vasagatan, strax söder om Engelbrektsplan, på femtiotalet. Här ligger väl DiSpagna i dag.
Vasagatan på femtiotalet.
Torsdag 24 september
Vildvinet rodnar, äpplena dunsar mot marken. Ett kort regn drar förbi, så blek sol igen. Jag cyklar. Ena pedalen knirkar rytmiskt. Det lät som musik.
Vildvin i september. I våras syntes ingenting, nu väntar komposten.
Pratade med Micke Carlsson, nummer 19 ni vet. Han som har blivit en ännu bättre bandyspelare, 37 år gammal. Han är en av de allra bästa, och trevligaste. Samtalet kommer i en bok så småningom.
Sten Berglind ringde och tackade för artikeln i måndags. Han hade beställt hem en VLT till en butik nere vid Centralen i Stockholm, sedan hade han stått i regnet och läst den. Lät nästan romantiskt. Vi pratade om Lägerhyddan. Värdshuset snett emot Folkets park. Varken han eller jag har några bilder. Är det någon som vet något om Lägerhyddan?
I väntan på svar, här är ännu en bild från mina gamla femtiotalskvarter.
Jakobsbergsgatan, femtiotal.
Onsdag 23 september
Höll ett föredrag på Slottet om invandringens betydelse. Många bilder. Tror det gick hyfsat. Vi höll till i representationsvåningen. Pris delades ut till Årets nybyggare i Västmanland. Länsrådet Håkan Eriksson höll i trådarna. Han har tjänat under sex landshövdingar och överlevt fem. Nybyggarpriser gick i år till Mahmoud Al-Husein från Jordanien. Han har bott i Sverige i sju år. I mars förra året köpte han konditori Saga i Arboga, som han driver med hustrun Novin.
Mahmoud Al-Husein är Årets nybyggare i Västmanland. Makan Novin grät när hon höll tacktalet.
Har ni bilder från gamla Västerås som ni vill att jag ska visa här på sidan – hör av er. Jag kan skanna och fotografera av. Mina förråd av bilder håller sakta men säkert på att sina. Just nu letar jag bilder på repslageriet på Repslagargatan och på löjtnant Jack (han som var veteran från Finska kriget och jagade varg på Persbo gårds ägor).
I dag får ni hålla till godo med en bild på Kopparbergsvägen från femtiotalet. Till vänster ligger Aseatorget i dag. Huset kallades Kaedingska huset. Där hade Asea en egen butik under första världskriget för att förse sina anställda med mjölk, bröd och charkuterier.
Kopparbergsvägen. Munkgatan går in till höger.
Tisdag 22 september
Mild, blek morgon. Hösten är vänlig än så länge. Skriver om en varggrop och en krigshjälte, kommer i VLT nästa måndag. Sätter ihop ett föredrag om invandrare. Tänk att det är 33 år sedan de första syrianska familjerna från Kerburan flyttade till Vallby. Första sommaren var det bråk med raggarna, sedan har det varit lugnt. Syrianerna har blivit genuina västeråsare.
Facebook kan ge oväntade kontakter. I söndags såg L på sin facebook att Magnus och Kerstin var i Versailles. Två goda vänner som vi inte sett på tio år, kanske tolv år. Eftersom vi också var i Paris sågs vi på en restaurang och blev sittande över en lunch i flera timmar.
En träff i Versailles som inte blev av i Sverige.
Ser på fotboll från Spanien. Barcelonas första halvlek mot Racing Santander var magisk. Vilken bollkontroll, vilken teknik, vilka passningar. Messi osannolikt bra, Zlatan nästan i samma klass. Ett nickmål, en målgivande klackpassning, ett skott i stolpen.
Hittar en färgbild från femtiotalets Västerås, som Bengt Söderquist tagit. Två blänkande amerikanare utanför Walles Specerier. Reklam för Pyramidens kaffe och krämer från Blå Band. Ser ni vilket gathörn det är?
Hörnet vid Bondtorget och Västra Kyrkogatan. Foto: Bengt Söderquist.
Måndag 21 september
Några dagar i Paris och jag känner mig hemtam med metrons linjer, RER:s och SNCF:s olika tåg. Jag köper biljetter i automater, tar hissar, åker rulltrappor och vänjer mig vid att resor inom Paris kan ta en timme. Det gör bara att Västerås känns så mycket bekvämare efteråt.
På tåget till Versailles inser jag att Eiffeltornet faktiskt är högt.
Kändes vemodigt att lämna Paris. Men vi lär väl synas igen.
Au revoir.
Hemma läser jag förvånad om att det blivit uppståndelse kring en kändisresa till Micael Bindefelds 50-årsfest på Mallorca. Varför skulle inte Mona Sahlin få resa dit? Ibland letar journalister grejer...
Hotellet i den lilla byn Deia är förresten riktigt stiligt. Vi gick förbi där för några år sedan, på en vandring till Puerto Soller (tror jag det hette). Vi kollade hotellet där kändisar som George Harrison och Michael Douglas skulle ha bott. Nedanför hotellet ligger en vik med dramatiska klippor, en liten sandstrand och en bar med stentrappa. Just då var det kändisfritt, tack och lov.
Kändishotellet La Residencia på Mallorca.
Vik utan kändisar. Det var väl för kallt.
Artikel i dag i VLT om de gamla biograferna i Västerås, med en referens till Sten Berglinds nya bok om bilar på film. Han börjar boken med en nostalgisk resa genom Västerås flydda biografvärld. Här är en bild ur boken. Ni minns väl den pampiga entrén till Grand?
En ung Sten Berglind utanför Grand på Kopparbersgvägen. Bilden togs 1960 och finns med i Stens bok Filmbilar som kom ut förra veckan.
Lördag den 19 september
Burroughs, Kerouac och de andra författarna från beatgenerationen står fortfarande kvar i hyllorna i den klassiska bokhandeln Shakespeare & Co vid Seines strand i Paris, inte långt från Notre Dame. Jag köpte inget, jag bara tittade och mindes hur det var en gång att läsa de författare som trodde de var rebeller. Jag satte mig på ett kafé och läste mitt manus om Stadsbiblioteket i stället.
Shakespeare & Co som gav ut Ulysses för första gången.
Sedan förortståg till en station som jag det tog mitt ett helt liv att upptäcka.
Nu bor Erik några kvarter bort.
Kväll, fortfarande tjugo grader. Dylan på cd-spelaren, mörk park utanför. Tända ljus på balkongen. En siren någonstans. Ett plan går in mot De Gaulle. Det luktar gott från köket. Erik äter i sovrummet. Paris, september.
Torsdag 17 september
Jan Christer Zanders blev 92 år. Jag var hemma hos honom för fem år sedan, när jag förberedde serien Västeråsarna vid Volga, berättelsen om kolonin från Asea som byggde och drev en fabrik i Jaroslavl under Stalins första tid i Sovjet. Jan Christer berättade om sina somrar, när han fick resan från Västerås för att hälsa på pappa Harry som var verkstadschef. Jag fick också läsa hans mor Annas netecknade minnen från de märkliga år när ett hundratal västeråsare levde som ett isolat från den kapitalistiska västvärlden mitt i det kommunistiska Sovjet. Jag har fortfarande material från samtalet med Jan Christer Zanders som jag inte använt. En dag ska det bli en bok...
Jan Christer Zanders 2004 med en samovar, ett minne från den ryska tiden.
En ung Jan Christer Zanders sitter längst till vänster i det bleknande fotografiet från Volgas strand från slutet av 1920-talet. Harry Zanders sitter i mitten, högste chefen Edvin ”Petrovitj” Lindgren är fjärde man från vänster. Anna Zanders sitter bredvid sin man i främre raden.
Maj-Britt Larsson på Säbygatan har skickat en bild som hon hittat i en bok. Är det någon som vet om det är taget i Västerås, frågar hon. Jag vet inte, tror inte jag sett motivet förut. Men jagh kan ha fel.
Okänt foto. Var är det taget?
I morgon bitti, tidigt, tidigt, åker jag till Paris. Jag ska hälsa på Erik för första gången. Tänk om min pappa Erik hade vetat att han skulle få ett barnbarnsbarn i Frankrike.
Erik, ännu inte två veckor gammal.
Onsdag 16 september
Skrev klart en artikel om sjuttiotalet. Årtiondet är på ropet nu, inför premiären av scenversionen av Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Tänkte klippa gräset, men som tur var började det regna. Inte mycket, men tillräckligt.
För flera år sedan, jag vet inte riktigt när, visade jag en bild på kronprinsparet när de besökte Västerås 1929. Förmodligen var det när de kom för att inviga Västeråsutställningen på Viksäng. På bilden sitter de i en stor öppen bil, de körs på Stora gatan och passerar just Wennbergs hörna. Jag skrev att de åkte i en Rolls-Royce. Det är fel, påpekar Lars-Göran Lindgren, som hittat bilden på nätet.
”Det är en Austro-Daimler AD 617 från 1923”, skriver Lars-Göran. Rätt ska vara rätt, därför har jag plockat fram bilden igen.
Kronprins Gustaf Adolf i en Austro-Daimler framför Wennbergs bokhandel 1929.
Gunborg Thunman har ringt och berättat om hur det var att jobba på John H på trettiotalet. Hon bodde i Gävle några år, återvände till John H på femtiotalet och minns den dagen när Thore Skogman sökte jobb.
– En bilverkstad låg granne med oss på Vasagatan, den hette Gustafsson och Bergkvist. Där inne på gården brukade fyllona samlas när de hade köpt ut på Systemet på Munkgatan.
Det låg ett systembolag på Trädgårdsgatan också.
– Min man blev nedslagen inne på den gården en gång, det var hemska kvarter.
Vasagatan från Trädgårdsgatan, 1950-tal. John H Ericsson närmast, bilverkstadens gård låg vid det stora trädet.
Till sist en bild från i somras. En liten valfiskare bidar sin tid i väntan på det stora kapet.
Fiskare med stav.
Vägra acceptera hösten!
Tisdag 15 september
Morfar kom till Västerås 1917 för att jobba på Asea. Han bodde ovanför Oxbacken. Varje lunch cyklade han hem. Han hade cykelspännen i byxorna och pipa i västen. Mormor lagade fläsk och strömming. Här är en favoritbild.
Oxbacken med tjänstemän och arbetare från Asea på hemväg.
Måndag 14 september
Har inte kommunen dragit sig ur kontraktet om Kokpunkten än? Det borde väl finnas chanser nu när inte motparten uppfyller sin del: att komma igång.
Har förälskat mig i ett kyrkfönster. Måste bero på fågeln.
Kall och klar morgon, varm eftermiddag. Sol. Borde klippa gräs. Skriver i stället, letar i arkiv. Hittar andra saker än jag väntat mig. Annat hittar jag inte. Är det någon som vet något om den gröna kiosken som en gång stod ovanför Oxbacken? Någon som har en bild?
Artikeln om John H:s magasin, med ett stickspår till Thore Skogman, var införds i VLT i dag i serien Frågor om förr. Här är ett par bilder som inte fick plats.
John H låg längst ner på Vasagatan, vid Trädgårdsgatan och norra kanten av Vasaparken.
Här är några av grabbarna på lagret, en fika nån gång på femtiotalet.
Bilarna på gården, två Volvo och en Bedford.
Söndag 13 september
Förkyld. Är det Spanska sjukan? Eller svininfluensan? Eller bara en vanlig förkylning?
Äpplena mognar, hallonbuskarna är klippta. Gässen flyger mot söder. Bandybollarna rullar.
Vad var det de tittade på igår? Jo, det här, bland annat.
Detalj av Albertus Pictor i Kumla kyrka.
Vi var ett 40-tal medlemmar i Västerås humanistiska förbund som reste till Kumla kyrka och Sala sockenkyrka för att titta på Albertus Pictors målningar. I år är det ju 500 år sedan denne originelle entreprenör och kyrkomålare dog.
Takmålning i Sala sockenkrka.
Sockenkyrkan.
Förra veckans Frågor om förr i VLT handlade om juveleraren Axel Sundbergs träslott, granne med Stora Tallbacka. Här är en bild från tidigt 1900-tal som inte kom med. Sundbergs juvelerarbutik låg till vänster på Köpmangatan, där damen med den eleganat hatten promenerar. Kafé Ideal i förgrunden till höger frekventerades bland annat av stadens idrottsföreningar.
Köpmangatan när förra seklet var ungt.
Lördag 12 september
Folk handhälsar inte längre. Vi nickar vänligt mot varandra med händerna på ryggen i pandemiens tecken. Har just sett Här har du ditt liv med Persbrandt. Tamt, snällt, tassande förbi allt känsligt. Oldsberg är bara mysgubbe, inget mer. Vågade han inte utmana Den Store?
Åkte på bussresa i dag. Tog några bilder på de övriga. Vad tittade de på?
Svar får ni i morgon, förhoppningsvis.
När jag kom hem hämtades jag upp av en tiger.
Fredag 11 september
Hemma. Läser om att kineserna vill köpa in sig i både Saab och Volvo. Vem kunde tro det på Maos tid? I St Petersburg var det varmt och sommarlikt. Många byggen står stilla i krisens spår, hundratusen illegala gästarbetare från trakterna kring Kaukasus måste åka hem, men har inga pengar. Vid Konsternas torg dansades Svansjön till Tjajkovskijs eviga musik och vid Kyrkan på blodet påminns vi om attentatet mot den ”liberale” tasaren Alexander II som avskaffade livegenskapen.
Svansjön.
Kyrkan på blodet.
Har fått mejl. Ett kärt från Paris.
Sara, Erik och Adrien.
Innan jag reste efterlyste jag fler bilder från den gamla Jakobsbergsskolan. Här är en till, troligen tagen på femtiotalet. Den röda träskolan längst bort användes länge tillsammans med nybygget. Huset till vänster, med matsalen, står kvar och är en del av Jakobshöjden.
Jakobsbergsskolan igen. Finns det fler bilder?
Söndag 6 september
Måste berätta en sak till innan jag åker till Stockholm och färjan. Klockan halv sju i morse ringde Sara från Paris. "Hej, det är Sara". Hon brukar säga så. Sen sa hon: "Det blev en liten Erik."
Så nu är jag morfar också. Här är en nostalgisk bild på mormor, som tar emot två barn för tjugofem år sen, ungefär. Det är Sara som kommit litet på efterkälken.
Lördag 5 september
Har gått igenom mina pärmar, strukit skjortor, packat väskan. I morgon åker jag till Ryssland igen. Rubeln har tappat värde, kostar bara 23 öre. Får väl köpa hem en flaska champanskoje som vanligt.
Satte mig framför teven för att se VM-kvalet nere i Budapest. Hade inga förväntningar. Tänkte inte bry mig. Så fick jag se en kanonmatch! En av de bästa svenska landskamperna på år och dag. Vilken inställning, vilken energi, vilken anfallslusta! Vänsterbacken Safari var lysande, Holmén likaså. Och mittbackarna... och Elmander! Vilka löpningar. Och Källströms smekningar... och så förstås den store, Zlatan som stötte in 2–1 när det gått tre minuter och fyra sekunder av stopptiden på tre minuter. Underligare mål har jag sällan sett. Var inte matchen slut? Men så rättvist, så rättvist. Ibland är det kul att se på fotboll.
Det otroliga målet.
Den store, efter undret i Budapest.
Budapest är en trevlig stad. Här är en bild jag tog på ett konstmuseum där för några år sedan.
Jag har letat efter bilder på min barndoms mjölkaffär i många år. Nu har jag hittat en bild, affären ligger till höger, dörren är på husgaveln. Det är Jakobsbergsgatan som går uppåt i bilden, Hammarbygatan tar av mot vänster. Oxbackens servicehus ligger i hörnet i dag. Där inne, bakom dörren, huserade Karin med sina stora flaskor som hon hivade upp mjölk ur, sina trälådor med glaslock där frallorna låg och väntade. Det var kakel på golvet och jag gick dit på femtiotalet. Tänk om någon har bilder inifrån mjölkaffären!
Karins mjölkaffär på Jakobsbergsgatan.
Till sist, en fråga. Varför klagar oppositionen i Västerås på att det inte finns några vettiga ärenden i fullmäktige att opponera mot? Det är väl bara att ställa frågor, interpellera och utmana. Varför är oppositionen så tyst? Finns det ingenting i den här stan som är värt att debattera?
Hej på ett tag, jag tror inte jag hinner leta uppkoppling i Ryssland.
Torsdag 3 september
Regn mot det mörka fönstret. Svinfluensan närmar sig. Spädbarn dör på lasarettet av resistenta bakterier. Kvinna mördad. Och Zlatan har ont i ett knä.
Tretusen av konstmuseets konstverk har skadats av mögel i ett lager i Mariaberget. Ventilationen slutade att fungera i somras. Ingen vet när och ingen hade koll på läget. Renoveringen lär kosta stora pengar. Kommunen har ingen försäkring som täcker mögelskador. Det finns bara ett ord för det som hänt: skandal.
Cyklade ner till stan för att se hur utställningen blev i Stadsbiblioteket. Fin bildförstoring vid entrén till hörsalen. Där inne var det tomt, men snälla ord hade skrivits i gästboken.
Entrén till hörsalen.
Jag brukar titta på konstverken i Stadsbiblioteket varje gång jag är där. I tegelväggen utanför hittar jag alltid nya grejer.
Läsande kvinna i det handslagna teglet. Konstnären 1956 hette KG Lindholm.
Apropå biblioteket. Jag fick en bild av ett karottunderlägg med Västeråsmotiv som Åke Madesäter köpt på loppis för tio år sedan. När målades kakelplattan, frågar Åke. Vem målade? I hur många exemplar? Jag har ingen aning. Kanske någon av er som vet?
Loppisfynd.
Så har jag en annan fråga. Jag gick i Jakobsbergsskolan och letar bilder därifrån. Jag fick ett par för något år sedan. Men det måste finnas fler. Av skolgården med barn, till exempel. Här är ett nytillskott till samlingen.
Mileniigatan asfalteras vid Jakobsbergsskolan 1952.
Tisdag 1 september
Så var vi där igen. September. Men dagen var varm och fin. Måste jobba inne med boken om Stadsbiblioteket. Längtade till stranden på Gotland. Fick ett mejl från Lars Henning som berömde bilden av räven i Bläse i går. ”Men jag blev mer intresserad av rälsen”, skriver han. ”Slutade inte den gotländska järnvägen i Lärbro?” Jo, det stämmer. Förbindelsen mellan Visby och Fårösund blev aldrig klar. Nu är all den rälsen bortriven. Spåret som räven står bredvid var för det lilla diesellok som tuffade med sina kalkvagnar mellan brottet uppe i skogen och brännugnarna nere vid Bläse. Bruket har lagts ned sedan länge, men tåget tuffar fram och tillbaka längs spåret ett par gånger om dan på somrarna för turisternas skull.
Loket har förresten sin egen historia. Det tillverkades i Tyskland på trettiotalet och användas vid tungvattenfabriken i Rjukan i norska Telemarken. Tungt vatten behövdes för produktion av atombomber. Det var ett sådant tåg, lastat med tunnar med tungvatten, som sprängdes av norska motståndsmän på en färja i Tinnsjön 1944. Reservloket pluggades också fullt med dynamit, men behövde aldrig sprängas. Reservloket användes inte mer utan såldes till kalkindustrin på Gotland 1946. Ingen tänkte på dynamiten. När loket skulle tas i bruk på Gotland upptäckte man sprängmedlet i växellådan...
Loket från den tyska tungvattenfabriken i Rjukan tuffar fortfarande i Bläse. Här försedd med startmotorvagn.
Attentatet mot Rjukan skildrades i en amerikansk äventyrsfilm 1965.
Det var ett tag sedan jag visade en bild från gamla Västerås. Här är ett bra foto från 1929, för åttio år sedan alltså. Samma år som den stora Västeråsutställningen hölls på Viksäng. Ni känner väl igen Stora gatan, Mimerverkstaden till vänster och Officershuset till höger. Det kunde vara morfar som står där.
Stora gatan vid Asea 1929. Foto: Byggmästarföreningens arkiv.
