Aseas fotograf dömdes till fängelse
Jag var i ryska Jaroslavl en aprilvecka 2006, inbjuden av Svenska institutet för att prata om Asea och de västeråsare som bodde i staden 1927–1932. Då träffade jag en kvinna som mindes västeråsarna. Hennes far arbetade på fabriken som Asea byggde och dömdes till fängelse i fem år för att ha skickat fotografier till Sverige.
Den här texten publicerades i VLT den 3 maj 2006.
Jag visste ingenting om Nikolaj Petrovitj Tverdisjev förrän jag träffade hans dotter i Jaroslavl förra veckan. Jag visste inte att det var Nikolaj som hade tagit många av de bilder på västeråsarna vid Volga som tidigare publicerats i VLT. Framför allt visste jag inte att han hade kastats i Stalins fängelse för den sakens skull.
Hörsalen i Jaroslavls länsbibliotek är nästan fullsatt. Folk har kommit för att höra om fabriken som Asea byggde för att tillverka elektriska motorer.
Längst bak i salen har länsstyrelsen i Jaroslavl dukat upp med choklad, rött och vitt vin.
Gardinerna har dragits för och stänger ute aprilsolen. Jag pratar med hjälp av en tolk från svenska ambassaden och visar bilder på Aseas bostadshus och på den koloni med ett hundratal västeråsare som bodde och arbetade här under fem märkliga år runt 1930.
Jag beskriver det som en kapitaliskt enklav mitt i Stalins kommunistiska imperium. Åhörarna lyssnar uppmärksamt.
Allra mest lyssnar en äldre kvinna på första bänk. Hennes man antecknar noga. Varje gång jag visar en ny bild hör jag hur de viskar något till varandra.
Efteråt kommer paret fram till mig.
– Många av de bilder du har visat har min pappa tagit, säger kvinnan.
Emilia Nikolajevna Tjastuchina, 80 år, fick återse de beslagtagna bilder som hennes far tog på västeråsarna vid Volga.
Pappan hette Nikolaj Petrovitj Tverdisjev. Han var fotograf och hade mörkrum hemma i trähuset på Volodarskajagatan, mitt emot den röda gård där den svenska företagsledningen bodde och där svenskarna hade anlagt Jaroslavls första tennisbana.
Där spelade Tjocka Lasse tennis med Myran Larsson och boxaren Axel Svensson. Där bodde direktören Edvin Lindgren och verkstadschefen Harry Zanders.
– Ibland flög tennisbollarna in till oss i vår trädgård, säger Nikolaj Petrovitjs dotter som fyller 80 i år och som heter Emilia Nikolajevna Tjastuchina.
Hon minns också hur glada och jovialiska svenskar brukade kasta upp henne och andra ryska barn i luften.
Hennes fotograferande pappa Nikolaj Petrovitj anställdes av Asea. Mest fick han göra blåkopior av ritningar och ta tekniska fotografier. Men han fick också ställa upp aseaterna för gruppbilder och han ombads fotografera deras midsomrar, julaftnar, maskerader och andra fester.
Här är en av de bilder som Nikolaj Petrovitj Tverdisjev tog av västeråsarna i Jaroslavl. Bilden visar en midsommarfest på Svenska gården 1930.
Han tog också bilder av de politiska väggtidningar som facket och partiet satte upp vid ingången till verkstaden.
Nikolaj Petrovitj Tverdisjev medgav i förhören att han bland annat fotograferat den väggtidning som facket och partiet satte upp vid ingången till Aseas fabrik.
Sedan gjorde han det stora misstaget att skicka några av bilderna till Aseas huvudkontor i Västerås. Det var inte bra, det sågs som spioneri. Han hade gått en främmande makt till mötes.
– Läs här, säger Emilia Nikolajevna och visar en avskrift av ett förhörsprotokoll från 1931 där hennes pappa berättar för säkerhetspolisen vilka fotografier han tagit och till vilka han gett dem.
Nikolaj Petrovitj Tverdisjev dömes till fem års fängelse för brott mot den sovjetiska staten sedan han skickat fotografier till Västerås.
Säkerhetspolisen både arresterade och dömde. Den hette OGPU (den förenade statliga politiska administrationen) på den här tiden och var en föregångare till Berijas beryktade NKVD och KGB.
– Dom lade beslag på alla hans fotografier. Men jag kommer bilderna nu när du visar dem, säger Emilia Nikolajevna.
Hon minns midsommarbordet med pilsnerflaskorna och den lövade stången och hon minns hur västeråsarna samlades på perrongen på Moskvastationen när de skulle lämna Jaroslavl.
– Titta på den där lampan på väggen, jag stod precis under den, säger hon.
Det är samma bilder som VLT tidigare publicerat i artikelserien om västeråsarna vid Volga. Jag trodde att det var västeråsarna som fotograferat själva. Nu får jag veta att det var Nikolaj Petrovitj som stod bakom kameran i många fall.
Om han vetat vad som väntade honom hade han nog avstått.
Han arresterades i augusti 1931, året innan den svenska koncessionen upphörde. Han dömdes sedan i februari 1932 till fem års fängelse enligt den ökända 58:e paragrafen i den sovjetiska strafflagen.
Paragrafen tillämpades flitigt under Stalins utrensningar och kunde tillämpas på allt som tolkades som brott mot den sovjetiska staten. Det var straffbart att förtala och motarbeta staten och att sprida information till främmande makt.
Just vid den här tiden greps många ingenjör och tekniker som ansågs sabotera den femårsplan som gick snett redan från början. När massindustrialiseringen ledde till misstag och stagnation måste några få skulden.
På samma sätt var det inom lantbruket, där tvångskollektiviseringen ledde till att hel generation bönder slogs ut. Några måste få skulden. Mellan 1930 och 1932 förvisades två miljoner trilskande bönder till glest befolkade delar av Sovjetunionen samtidigt som det försvagade jordbruket ledde till hungersnöd och miljoner människors död.
Nikolaj Petrovitj Tverdisjev var alltså inte ensam.
Flera andra ryska anställda hade försvunnit från Aseas fabrik under den tid den drevs av västeråsarna. Några kom tillbaka efter en tid, andra återvände aldrig.
I tidigare artiklar i VLT har Lennart Nilsson och Jan Christer Zanders berättat om hur de som barn såg nattliga fångtransporter vandra på gatorna i Jaroslavl
– Pappa hade inte gjort någonting, ändå dömdes han till fem års fängelse. Han hade bara fotograferat svenskarna och väggtidningen på fabriken, säger Emilia Nikolajevna.
Pappan släpptes ur fängelset 1936. Han dog sex år senare , 68 år gammal.
Efter Stalins död gav Chrusjtjov order om att personer som dömts oskyldigt skulle rehabiliteras. Det blev ett kortvarigt töväder.
När Gorbatjov återupptog rehabiliteringarna kom Nikolaj Petrovitj Tverdisjev med på listan. Hans heder återupprättades i oktober 1989.
Emilia Nikolajevna visar mig femte bandet av minnesboken ”Glöm dem inte” över offren för den politiska förföljelsen i Jaroslavls län. Där finns hennes far med.
Aseas straffade fotograf fick sin heder återupprättad 1989. Han finns med i det femte bandet av förteckningen över offren för den politiska förföljelsen i Jaroslavl.
– Har du fler av pappas bilder, frågar hon.
Ja, svarar jag och visar henne hur man bläddrar fram bilderna på datorn.
Förmodligen var det den dömde ryske fotografen som tog den här bilden av lunchätande ryska arbetare på den svenskbyggda fabriken.
Hon ser sin barndom igen. Husen där svenskarna bodde. Tennisbanan. Volodarskajagatan. Fabriken där hennes pappa arbetade.
– Svenskarna hade med sig choklad till oss barn när de kom hit, säger hon.
Ett par kvarter bort rullar en röd spårvagn förbi de svenska husen.
Anders Lif
Västeråsarnas böcker i biblioteket
På en hylla efter väggen i bibilioteket i Jaroslavl står böcker som Aseaanställda lämnade kvar när de åkte hem till Västerås för 74 år sedan. Böckerna har gulnande blad och trötta läderband. Där finns En storskojare av Edgar Wallace, Spöket på Canterville av Oscar Wilde, Soldaten Svejk av Jaroslav Hasek och andra dåtidens klassiker. Blåa stämplar visar att böckerna en gång tillhörde Asea i ”CCCP”.