Fredag 25 juli
Hett, stekande sol. Lämnade mitt manus till Micke Genberg för att han ska kolla årtal och fakta. Har alltid svårt att lämna ifrån mig manus, nu är det gjort. Så här skriver jag i förordet.
”Om ni får se en röd liten stuga med vita knutar på Globen i Stockholm kan ni utgå från att det är Mikael Genbergs verk. För de flesta andra konstnärer vore det kulmen på karriären om det fick ett verk placerat på landets bästa reklamplats. För Mikael Genberg är huset på Globen bara ett litet steg på vägen.
Han är ju konstnären från Västerås som bestämt sig för att sätta en röd liten stuga på månen. Där ska det lilla huset stå på den öde gråa månslätten i eviga tider, som en runsten med minnen av smör, ost och sill, midsommar, mygg och lövade bryggor och som en konstnärlig bild av den utsatta mänskligheten, ensam i en stor och kall rymd.
Mikael Genberg har blivit känd över hela världen för sina märkliga hotell i träd och under vatten. Nu lever han med sin vision om huset på månen. Han är inte ensam, han har byggt upp ett nätverk av människor som alla drivs av samma osannolika vision att sätta upp ett hus på månen.
Det här är berättelsen om konstnären och entreprenören Mikael Genberg. Det är ingen kritisk granskning utan en bok om hur idéer kan växa och om hur visioner kan trollbinda.”
Torsdag 24 juli
Johan var bjuden på Jan Myrdals bröllop i lördags. Han skrev en fin artikel i måndagens VLT. Jag tar mig friheten att visa en rolig bild han tog, som aldrig publicerades. Myrdals förlag bjöd alla gäster på ett gratis ex av en av hans senaste böcker: Gubbsjuka. Brudgummen var 81, bruden 47.
Gåva till bröllopsgäster. Foto: Johan Lif.
Var i Italien för ett par veckor sedan. Köpte billig flygstol till Pescara på östsidan, vid Adriatiska havet, ungefär i höjd med Rom. En dag körde vi över bergen till provinsen Lazio och hamnade i staden Cassino, med sitt kloster högt uppe på klippan. Här grundade den helige Benedikt av Nursia det som skulle bli benedektinerorden på 500-talet. Be och arbeta. Ora et labora. Arbetet bestod bland annat av att skriva och kopiera vackra böcker.
Monte Cassino juli 2008.
Benedikt i julihetta.
Vandrade runt i klostret, kom överraskande till ett rum med bomber och granater, kulsprutor, gevär och soldathjälmar. De hade samlats där till minne av den hemska våren 1944 när det gamla klostret högt däruppe kom mitt i skottlinjen mellan tyskarna och de allierade under andra världskrigets slutfas. Tyskarna hade ställningar på berget och klostret förstördes i grunden. Sista attacken sattes in av polska exilstyrkor. Tiotusentals soldater dog.
Monte Cassino på våren 1944. Foto: US Quartermaster Museum.
Kristina Kolmodin Fransson kände igen gårdagens vbild från Annedal. ”Huset till höger är Annedalsgatan 2, men den lilla farstun finns inte längre kvar”, skriver hon. Tackar för den upplysningen.
Jag har kommit till det stadiet när jag inte riktigt kommer ihåg vad jag visat och inte visat. Med risk för upprepning visar jag nu ett fint gammalt vykort från Krisitinagatan
En häst stretar med släden uppför Kristinabacken.
Onsdag 23 juli
Hej! Har tagit semester från hemsidan, nu är jag tillbaka. Får se hur länge. Var på resebyrån i dag och kollade läget inför nästa resa jag ska leda till St Petersburg, med avfärd söndagen den 7 september, återkomst fredag den 12. Det finns platser kvar! Häng med, det är en spännande resa. Först båt till Helsingfors, sedan buss genom den svensk-finsk-ryska historien upp till ryska gränsen och ner över Karelska näset, förbi Viborg, till St Petersburg. Tre nätter i den forna ryska huvudstaden, sedan tillbaka. Ta kontakt med Cecilia på Omniaresor om ni vill hänga med.
St Petersburg värt en resa.
Nelson Mandela har fyllt 90 och hyllats, som sig bör. Jag träffade en av hans medfångar på Robben Island i januari, han heter Sparks och satt i fängelset på ön i sju år. Mandela satt där i 18 år. Sparks var bara 17 år när han fängslades 1983, misstänkt för terrorism. Han var med i ANC. Han berättade om hettan i stenbrottet på somrarna, om regnet som drog in i den trånga cellen på vintern. Han ville hämnas när befrielsen kom, han ville inget hellre än att ge tillbaka, men Nelson Mandela stoppade honom. Det var försoning som gällde. Försoning. Tänk om fler vore som Mandela.
Sparks i fängelset på Robben Island.
Nelson Mandelas cell de sista åren.
Entrén till Robben Island, vid hamnen. Gud har alltid stått på fångvaktarnas sida.
Funderar på om jag ska återuppta min serie av gamla Västeråsbilder. Jag gör ett försök, hjälp gärna till med att fylla på lagret. Jag går ut litet försiktigt med ett vykort från Annedal, där jag just nu övningskör bland häckar och på smågator med mina barnbarns mor. Jag har ingen aning om vad gatan på bilden heter.
Annedal, Västerås.
Onsdag 9 juli
Vi hittade billiga flygstolar till Pescara i italienska Abruzzio vid Adriatiska havet, ganska långt söderut. Körde i mörker på småvägar upp i bergen, hittade vårt lantliga hotell. Vaknade i morse, blickade ut över olivträd på sluttningen utanför.
Olivträd.
På marknad i Änglarnas stad på en kulle. Ost och grönt. Inga turister, utom vi, förstås.
Ost.
Tog oss ner till kusten, åkte norrut bort från hotellen, trettio grader, gick på enslig strand, nästan som på Gotland, badade. Salt.
Nästan som på Gotland.
Läser manus. Inser att jag har långt kvar. Men månhuset fascinerar.
Trycks i höst?
Måndag 7 juli
Kraftigt förkyld, tvingades häcka framför teven i går, fick uppleva den bästa tennismatch jag någonsin sett, den otroliga finalen i Wimbledon där Nadal slog Federer. Jag kan inte minnas när jag tittade så engagerat på tennis senast. Började tänka på Good Old England och den cricketmatch vi råkade på när vi vandrade bland Devons kullar häromåret.
Märklig engelsk sport.
Det var där någonstans jag fotograferade den här båten i ett anfall av fotografisk impressionism.
Engelsk eka.
Lyckades undvika Power Meet. Tro inte att jag är motståndare, tvärtom, men alla behöver ju inte ta sig dit. Direkt miljövänligt är det inte. Dessutom är jag less på att killen som håller i alltihop varje år säger att att han ska flytta meetingen nån annanstans för att han tröttnat på det ena eller det andra i Västerås. Samma visa varje år.
Det var betydligt lugnare inne i Stadsbibliotekets hörsal där den lokalhistoriska eldsjälen Karl Axel Jakobsson prytt väggarna med gamla intressanta stadskartor. Karl Axel har bekostat kopieringen och uppförstoringen själv. Fantastiskt! På utställningen finns också intressanta äldre fotografier, som kopplas till kartorna. Här är ett exempel: en annorlunda vy av Lillån, innan den började fyllas igen 1905 för att bli Munkgatan. Schaktmassor från grävningarna för nya Stadshotellet tippades i ån. Bilden togs elva år tidigare, av Anshelm Svartz 1894. Bilden verkar vara tagen från ett hus vid Karlsgatan, där Melkerkontoret står i dag, mot väster.Första bron är Kopparbergsvägen, sedan kommer bron vid Sturegatan och längre bort bron vid Vasagatan. Gatan längs Lillån hette Ågatan. Det vita huset längs med gatan, där gubbarna går, är förmodligen gamla klapphuset med sin allmänna tvättinrättning, skorstenarna hör till gas- och elektricitetsverken och i trädgården bortom gubbarna låg stadens äldsta varmbadhus.
Lillån mot väster 1894. Kopparbergsvägen går över ån på den första bron. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseets samlingar.
Jämför med den här bilden, tagen några år senare, mot öster. Huset längst bort var Aseas Folkets hus inne i det som sedan blev Mimerkvarteret. Det huset började byggas 1898.
Lillån mot öster, några år senare.
Onsdag 2 juli
Klar med en första version av boken om Micke Genberg! Har skrivit tidigt på mornarna, före klockan sex, när det är tyst och ljust ute. Skäms för att jag inte orkat skriva på hemsidan.
I går sjösatte Micke sin undervattenshotell igen, efter den renovering som tog längre tid än han trodde. Nymålad och med nytt trädäck lyftes Utter Inn ner från kajen i Östra hamnen till de väntande gösarna och aborrarna. Sedan är det fullbokat sommaren ut. Nionde säsongen!
Ner i spat igen.
Cyklade iväg till mitt stamlokus på lunchen, Hällabaren. Makaroner och falukorv i sällskap med Tomas Tranströmers samlade dikter, man måste ju snobba litet. Hur kunde han skriva som han gjorde? Hör bara:
Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.
(sista strofen i Andrum juli, ur Mörkerseende från 1970)
Utter Inns sovrum sänks ner i Mälaren.
Leanders lager på Hälla, granne med Hällabaren, har fått en månads respit, sista juli ska alla böcker i lagret bort, enligt en lapp i fönstret. Öppet på eftermiddagarna i morgon och på fredag, samt på lördag och söndag. Allaböcker tio kronor styck! Otroligt. Hjälp Leanders att tömma lagret. Risken är annars stor att böckerna slängs.
Den 7 juni visade jag två av Curt Johansons bilder från Änsgatan på Änsgärdet, en bild från tidigt 1900-tal, en bild före rivningarna på 1960-talet. Så här såg den senare bilden ut.
Ängsgatan på 1960-talet.
Ängsgatan var en tvärgata mot öster från Malmabergsgatan och gick parallellt med Pilgatan. Jag försökte leta upp spår av gatan i dag. Hittade inga alls. Men den borde ha gått här någonstans, österut upp mot det som förr i tiden var Myggbo såg och Folkets park.
Ängsgatan finns inte längre.
