Torsdag 31 augusti
Sol, över 20 grader. Lunch i hamnen med H. Fick än en gång chansen att citera Olof Lagercrantz rader i Om konsten att läsa och skriva:
Jag försöker granska vad jag skriver i detalj. Jag finner alltid att det finns ord, som kan tas bort utan att meningen förlorar något. Det kan gälla hela satser. Ta på försök bort varannan mening och se vad som händer!
Pratade med resebyrån. Ny resa till S:t Petersburg på söndag. Det brinner i Karelens skogar, röken sveper in över Viborg. Men de senaste dagarnas regn har kanske dämpat lågorna. Vi ska åka i en röd buss.
Rottneros ska lägga ner Utansjö bruk! Utansjö där så många i Lenas släkt jobbat, dit vi länge åkte till en släktgård på somrarna, Utansjö som betytt så mycket för så många. Bruket köpte huset, brände ner det. Fabriken skulle ju expandera, den hade bra utrustning, bra läge, bra personal. Ändå måste vi lägga ner, sa en representant för ägarna häromdan. Elpriserna är för höga!
Elektriciteten som varit vår styrka i det här landet. Den rikliga energin, den billiga energin. Vattenfallen, kärnkraften...
Det finns en paradox i historien om Utansjö bruk. Massatillverkningen byggdes upp med mekaniska processer, som krävde mycket el, men som å andra sidan var mer miljövänliga än kemiska processer. Tanken var god. Nu har de kemiska processerna blivit minst lika rena, medan de mekaniska blivit dyrare.
Utansjö bruk där Ångermanälven når havet. Med Höga Kusten-bron i bakgrunden.
Nässa, Utansjö, sista sommaren.
Onsdag 30 augusti
Lyssnar på Dylans senaste, Modern Times. Ljusår från den anskrämliga konserten på Globen förra hösten, när han stod gömd bakom ett elpiano och bräkte rock i distande högtalare. Nu spelar han nya låtar, rock, blues, swing, romantiskt, harmoniskt. Bra. Ingen utom Dylan kan stjäla Red sails in the sunset och göra om den till Beyond the horizon utan att skämmas.
Skivan kostade ohemula 199 kronor, utan vare sig texter eller annat extramaterial. Inte undra på att folk köper färre skivor. Texterna får man leta upp själv, till exempel på den här sajten.
Dylans rader om bluessångerskan Alicia Keys i öppningslåten Thunder on the mountain har fått dylanologerna att vakna. Varför? Bob nämner ju aldrig några levande personer i sina texter, med några få undantag. Han tog med Anita Ekberg, Brigitte Bardot och Sophia Loren i I shall be free 1963...
Alicia Keys
Alicia Keys uttalar sig i brittiska The Guardian och känner sig hedrad. Så här sjunger Dylan:
"I was thinking 'bout Alicia Keys, I couldn't keep from crying/While she was born in Hell's Kitchen, I was livin' down the line/ I'm wondering where in the world Alicia Keys could be, I been looking for her even clear through Tennessee."
Hell’s Kitchen är en del av Harlem I New York, där Keys föddes 1980 när Dylan var på en av sina oändliga turnéer.
Ledde samtalet mellan Sture Nordh från TCO och Västeråsmoderaternas Elisabeth Unell på Öhrmans konditori på eftermiddan. Det blev ett bra samtal om jobben och a-kassan. De var oense om a-kassan men ense om behovet av bättre utbildning och forskning. Och så fick vi veta att Sture Nordh inte heller gillar friåret.
Och att den Elsa Celsing som hänger på väggen föreställer en av kvinnorna i familjen Arvid Svensson. Frågan är bara vem? Någon läsare kanske vet. Mejla gärna.
Elisabeth Unell, som är 300 röster från makten i Stadshuset, pratar med Sture Nordh.
Tisdag 29 augusti
Lars Ohly vill att alla ska gå till förmedlingen och få jobb och bostad. Att ingen tänkt den tanken förut. Konstig idé att bjuda in partifolk som ska applådera i tv-studion. Nytänkande?
Satt vid datorn hela dan igen. Förberedde ett samtal mellan TCO-ordföranden Sture Nordh och moderaternas oppositionsråd Elisabeth Unell i morgon. På Öhrmans konditori, av alla platser! Med gratis kaffe och smörgås, betalt av TCO (mot uppvisande av en annons som var införd i VLT häromdan). Hur ska västeråsarna kunna motstå det? När VLT en gång bjöd på gratis korv under Kulturnatten ringlade kön runt kvarteret.
Öhrmans har förresten en målning av Elsa Celsing. Jag brukade köpa blåbärstårtor där när vi skulle fira nåt på redaktionen.
I lördags hade jag en tävling i serien Frågor om förr i VLT. Frågan gällde vad det var för gatukorsning som Ernst Blom fotograferade 1920. Det ringer läsare varje dag med förslag. Jag säger ingenting än. Tävlingstiden går ut på onsdag.
Men om ni vill titta på bilden en gång till så går det bra.
Den mystiska korsningen. Vad heter gatorna? I huset låg en cigarr- och tobaksaffär när Ernst Blom tog bilden.
E-posta svaret till reportage@vlt.se senast onsdagen den 30 augusti. Tre vinnare med rätt svar får tre trisslotter och en historisk bok om Västerås.
Måndag 28 augusti
Hade hoppats få se ett bra derby mellan Djurgårn och Hammarby. Det slutade med patetiska bilder på publikdårar. Hur många tidningar kör ordet SKANDALMATCHEN på sina löp i morgon? Hur många debattörer kommer nu att frossa i klichéer om idrottens förfall, om fotbollens brutalisering, om behovet av säkra arenor.
Vilket parti tar upp tråden i valrörelsen?
Partisekreteraren ringde igen. Han ville visa var han hittat den osannolika gräsplätt där fyrklöver och femklöver trängdes med en och annan simpel vanlig treklöver. Han pekade och pekade.
– Ändå har jag plockat minst 50, sa han. Till och med sexklöver.
Det lär finnas sjuklöver också.
Håkan Wåhlstedts klöverställe.
Enligt Nationalencyklopedin kan avvikelsen ha genetiska orsaker men kan också bero på ökad näring. Vad har man gödslat med på gräsmattan vid rondellen på Kungsängsgatan, bakom Västerås Central? Är det någon som vet?
Partisekreteraren inser att klövern är symbol för centern och inte för hans eget miljöparti.
– Men det finns maskrosor här också, sa han. Eller är det kanske inte det...
Nej, det gula var fibblor.
En helt vanlig fyrklöver.
Två femmor.
Fyrklövern, eller fyrväpplingen, är känd för att ge tur. Klöverblad med fem eller sju blad betraktades däremot oftast som olycksbringande. Om man nu kan dra någon slutsats av det inför valet.
Vet ni förresten att Västerås är en av de storstäder där socialdemokraterna sitter lösast? Det skiljer bara ett mandat mellan tvåklövern s+v och oppositionens femklöver med fp+m+c+kd+mp. Ett enda mandat och Ulla Persson får lämna in.
Inte undra på att det är oro i de socialdemokratiska leden.
Partisekreteraren i mp kan till och med hamna i den märkliga situationen att få backa upp en regering baserad på treklövern s+mp+v i Stockholm och samtidigt delta i en regerande borgerlig femklöver i Västerås...
Söndag 27 augusti
Stor fest hos A och K i Älta i går. Varm kväll, sommaren dröjer kvar. Pratade med Peter Kadhammar och berömde hans senaste bok: Vad gjorde du under kriget? Första kapitlet är utomordentligt. Där beskriver P sina upplevelser på Himmelska fridens torg i Peking 1989, de dagar i juni när miljoner unga kineser tappade tron på framtiden. Tolken Mei spelar en huvudroll. Läs boken!
Promenad på Horntullsstrand i dag. Kallas numera för Street. Ett Portobello Road i miniatyr. På ett ställe sålde de omslagen till Tvillingdetektiverna som vykort. Tvillingdetektiverna! Av Sivar Ahlrud, utgivna av B. Wahlströms ungdomsböcker på 1950-talet. Oh, de gröna ryggarna. De böckerna var bland mina första läsupplevelser. Jag älskade dem. Varje nya bok var en stor händelse, varje omslag en spännande kittling. Undrar hur det skulle vara att läsa om dem i dag. Bäst att låta bli.
Tunnelbanemysteriet med omslag av Bertil Hegland gavs ut 1954. Tunnelbanan med sina gröna vagnar var ny och spännande.
Kvarteren runt Hornstull har småbutiker som inte finns någon annanstans. Det här är en av mina favoriter:
Premiären på Siegfried på Operan närmare sig. Biljetterna är snart slut, trots att föreställningen är fem timmar lång. Visste ni att stora operasångare i dag kan betalas med 100 000 kronor för en föreställning. De bästa skådespelarna på Dramaten kommer knappt upp till 30 000 i månaden...
Partisekreteraren ringde. Han hade hittat 50 fyrklöver och femklöver, till och med sexklöver på en gräsplätt nära Svea lantmäns silo i Västerås.
Antingen är det ett gott tecken för hans parti inför valet.
Eller ett dåligt tecken för miljön när klövern muterar sig så vådligt.
Noterade för övrigt att även Göran Persson älskar att plocka kantareller. Han sa det i tv-utfrågningen i kväll. Klokt sagt.
Fredag 25 augusti
Gick i skogen för första gången i år. Alltid samma märkliga känsla av ensamhet, närhet till något odefinierbart, något ursprungligt. Tystnad, mossa, stigar, stenar, höga träd. Jag gick där jag brukar gå, förundrades över att träd växer, att allt aldrig är sig riktigt, riktigt likt. Letade kantareller, jag vet var de finns, på ett ungefär. Ändå är det alltid samma upplevelse: nähä, det är inget svampår i år, nähä, inget där heller... men… där, där brukar de inte stå, eller kanske är det där de brukar stå. De gula, de som smakar så bra när man först steker dem i het panna, utan smör, så att de vattnar sig och sedan kokar in vattnet igen, då, först då lägger man i smör, ganska mycket smör om ingen ser en, saltar och pepprar, steker litet hackad lök, inte för mycket, och öser upp allt på en rostad brödskiva och serverar till ett gott rödvin.
Jag såg myror också, i en gigantisk stack vänd mot söder. Jag hörde hur de pratade med varandra. Sen badade jag i en liten sjö, medan gässen stilla flög mot söder ovanför granarna.
Ibland kan livet vara så där sällsamt magiskt.
Skog i Romfartuna.
Varje år, på nästan samma ställe. En plats som bara kan hittas av den som går vilse.
Torsdag 24 augusti
Lång dag på stan. Först pratade jag ett par timmar med Lars Danemo, chef för bostadsstiftelsen Aroseken sedan urminnes tider. Konstaterade att småhusbyggandet är noll i Västerås. Han var inte ledsen för det.
Sen var jag på länsstyrelsen och pratade om mångkultur. Av någon anledning kom vi in på falukorv som uppenbarligen är en tysk idé...
Varefter jag satt på balkongen hos Olle Kallin som berättade om hur det var att jobba under Curt Nicolin på Asea på sextiotalet. På den tiden flög Aseachefen i eget plan mellan Stockholm och Västerås.
Olle var general för Arosmässan i nästan 20 år. Han minns hur Sträng och Palme drabbade samman med Dodde och Nic och hur hela Sverige lyssnade.
Arosmässan startades av Tekniska föreningen med Sigfrid Edström som primus motor. Sammankomsterna hölls på Stadshotellet. På kvällen fylldes festsalen. Titta på den här bilden från festsalen nån gång på tjugotalet. Edström sitter längst fram, salen är fylld. Asea har fest. Orkestern väntar på att få spela. Längst bak hänger hakkorset som var Aseas logotyp fram till 1932.
Stadshotellets festsal med Edström och Aseas hakkors.
Dagens bästa nyhet var annars att Aftonbladets tv-krönikör Kerstin Hallert anklagade SVT:s valutfrågare för att ställa ”fesljumma frågor” i en utfrågning som ännu inte hade direktsänts...
Onsdag 23 augusti
Regn, regn. Gräset växer. Förmodligen finns det svamp i skogarna nu.
Ledde en debattkväll om upphovsrätten på Bill och Bob. Ganska mycket folk. SJF-ordföranden Agnetha Lindblom Hulthén varnade för tidningsutgivarna som vill skaffa sig kontroll över medarbetarnas upphovsrätt. Utgivarna ser journalisterna som ett bakåtsträvande släkte som hindrar teknisk och kommersiell utveckling. Lindblom Hulthén hade för sin del en apokalyptisk, närmats kulinarisk vision av en hotande kompott av mediesmet och digital soppa där journalisterna behandlas som charkuterivaror.
Så där höll vi på i ett par timmar.
Thomas Kanger var där, han som jobbade sex år på Asea på sjuttiotalet innan han blev journalist på Gnistan (en drös med duktiga Västeråsjournalister var SKP-are på den tiden) och sedan frilansare, först i Västerås, sedan på TV4 och SVT i Stockholm. Nu är han succéförfattare också, med fem deckare i tät följd, varav fyra handlar om kriminalinspektören Elina Wiik i Västerås. Den femte med Elina kommer i vår.
Thomas Kanger
Söndagsmannen, som kom 2004, var den tredje mest utlånade romanen på Västerås stadsbibliotek förra året!
Thomas är stolt över det. Det har han all rätt att vara.
Vet ni vilka som lånades allra mest? Rätt svar: Liza Marklunds Asyl och Dan Browns Da Vinci-koden.
I december kommer Thomas tillbaka till Västerås för att prata om sitt författarskap inför Humanistiska förbundet. Är ni medlemmar?
Till sist, nu bloggar hela familjen. L var sist ut, men nu kör hon också.
Tisdag 22 augusti
På försommaren satt jag en dag på Krigsarkivet på Östermalm i Stockholm. Tegelhus med vildvin på väggarna, surrande humlor. Här finns Sveriges krigiska annaler. Fälttågen, stormaktstidens kommenderade slakt i religionens namn, de stolta regementena. Här finns ritningar, förteckningar, utredningar. Nästan allt plockas fram till allmänt beskådande av villiga arkivarier. På hemsidan kan man läsa ”månadens dokument”; i december förra året var det en utredning från 1907 om försvaret skulle ersätta hästarna med nymodigheten lastbilar. Svaret blev nja. Hästarna var goda kamrater och lastbilarna körde för långsamt.
Jag var på Krigsarkivet för ett par år sedan när jag forskade om 1917 och om krigsrätterna mot de militärer som manade till uppror på Västmanlands regemente på Viksäng. I år satt jag där för att läsa haverikommissionens rapport från den svåra flygolyckan i Västerås 1956. Där fanns allt. Förhör, teknisk dokumentation, kartor, bilder.
Läsningen låg till grund för den artikel om olyckan som väckte viss uppmärksamhet när den publicerades i VLT i lördags. Artikeln kan läsas här.
VLT:s förstasida den 31 oktober 1956. Sex döda blev sju ett par dagar senare. Övriga nyheter: Suezkrisen pågick och Sovjet invaderade Ungern.
En kartbild från haverikommissionens rapport i Krigsarkivet.
Måndag 21 augusti
Lyssnar på Göran Persson. Han kör sin sista valrörelse i återhållsam stil. Litar på sin roll som folkhemspappa. Just nu verkar avståndet för stort till de borgerliga. Men än har det inte hettat till. Det dröjer ett par veckor än.
Fick en hälsning från Micke Genberg som är på Zanzibar för att sälja undervattenshotell. Om hans Utter Inn kan locka turister till gösarna i Mälaren borde det gå ännu bättre bland afrikanska koraller.
Västerås gör reklam både för staden och för Genberg.
Vad händer med huset på månen, undrar ni kanske. Jo, Micke sliter med frågan, som det heter. Han har fått med rymdnestorn Sven Grahn från Rymdbolaget i organisationen, han har varit och pratat med amerikaner i Washington och han funderar både på kinesiska och ryska raketer. Ångströms Space Technology jobbar med intrumenten.
Bara pengarna saknas...
Luna Resort, en månlandare som transformerar sig till ett hus, likt en teknikens amöba.
Mer om Västerås just nu mest omtalade konstnär:
På femte våningen i Stadshuset står hans Bord och stol med inglasade serietidningar. Bara att komma på tanken att gjuta in stora lass med Kalle Anka, Fantomen och Buster i tjockt glas...
Bord och stol i glas med serier från 1995.
Söndag 20 augusti
Söndag morgon. Duggregn. Tältet dryper. Stolar och bord vacklar efter gårdagens fest. Soptunnan är överfull. Musiken och skratten hänger kvar som tysta ekon i päronträdet. Getingfällorna står med sin sirap och suckar på gräsmattan. Inne i köket staplas minnena och kaffekokaren bubblar i ett försök att gjuta nytt mod i dagen.
Det var alltså fest i går. Väldigt roligt.
– Ska du spela den där gubben igen, sa J när Bob Dylan än en gång tog kommandot över högtalarna som vände ansiktena utåt, mot den ljumma och fantastiska kvällen.
Ja, det skulle jag.
Litet längre bort i kvarteret förbereds för en ny fest när Markus Oscarsson kommer hem med sitt VM-guld från Ungern. Han har vunnit olympiskt guld i K2 men frågan är om inte ett VM-guld i K1 över prestigedistansen 1 000 meter smäller högre. Ensam mot alla de andra.
Såg första skyltarna med valpropaganda när jag körde ner till stan för att hämta maten i går. Läsa, räkna, skriva stod det. Eller nåt åt det hållet. Innebörden var solklar. Detta parti vill att barnen ska lära sig räkna och skriva i skolan, förmodligen till skillnad från andra partier som inte anser det. Jag hann aldrig läsa vad det var för parti, men jag kan gissa. Undrar vad jag hittar för skylt i dag. Oerhört spännande.
Dagen efter dagen före.
Fredag 18 augusti
Monterade hyrtält med hjälp av flinka grannar. Satte upp bord och stolar. L handlade det sista alltid nervöst med stor fest. Blir det kul? Tänk om folk har tråkigt hela tiden...
Flyttade om bland gamla fotoalbum pp kvällen, hittade bilder från en annan fest, en musikfest på Djäkneberget pingsten 1973. Det är 33 år sen. Törs knappt tänka tanken. De som var några och tjugo då, och dansade med blommor i håret, är runt 55 nu. Kanske log de igenkännande åt Lukas Moodyssons Tillsammans på teve i går.
Här är några av de 33 år gamla bilderna:
Musikfest på Djäkneberget pingsten 1973.
Ung man säljer tidningen Ungkommunisten.
Någon känner ni säkert igen? Jag kan avslöja att killen i solglasögon, till höger, heter Jansson i efternamn.
Torsdag 17 augusti
Thorbjörn Larsson blir chefredaktör på DN! Han som satt och pysslade med tabeller och skytteresultat på VLT-sporten i det sena sextiotalet...
Ja, han har hunnit med att leda Aftonbladet till oanade höjder sedan dess, och han har skaffat sin en unik position i den svenska medievärlden.
Och han är 61 år! Härligt att Bonniers satsar på en gubbe med oöverträffad rutin. Sedan återstår att se vad Larsson tänker göra med den trögfotade gubben DN. Tidningen har tappat både spänst och flyt jämfört med den allt piggare SvD.
Åke Pettersson på Sveriges Radios mediemagasin Vår grundade mening befarar att DN nu blir mer lik en kvällstidning och mer av en snabbläst industriprodukt. Pettersson är förutsägbar i sina kommentarer. Jag tror tvärtom att Thorbjörn Larsson är klok nog att inse att en prenumererad dagstidning inte kan vandra samma enkla och lättsmälta väg som kvällstidingar, och han vill säkert undvika att jämföras med snabbproducerade och hårt mallade gratistidningar. Det vore rena självmordet. Vem vill betala för något som liknar det man kan få gratis?
Det måste finnas utrymme för en tidning med höga ambitioner, en tidning som vill fördjupa och förklara, säger Larsson i en intervju i DN:s nättidning. Inte en mallig elittidning, inte en förenklad snabbläst blädderprodukt utan ett snyggt gjort folkuniversitet med goda skribenter, som förklarar, tydliggör, drar konsekvenser. Utan att för den skull sakna humor.
Så ska det låta.
Så har han jobbat på VLT-sporten också.
Några medlemmar på den redaktion i Västerås som Thorbjörn Larsson en gång tillhörde.
Onsdag 16 augusti
Fastnade av en obegriplig anledning i en språkdebatt. Ska vi tillåta tre konsonanter i rad? Tillåta borde ju egentligen stavas tilllåta (till-låta). Om man kör med trippelskrivning slipper man kolla vad som händer vid en avstavning, då ska ju den tredje konsonanten stoppas in. Vad sägs om gädddrag, krydddoft, ägggula, glassstrut? Fult? Onaturligt, eller bara ovant? I tyskan och danskan går det ju bra. På tyska skriver man Kongressstadt och Brennnessel. Och på danska går det bra att skriva stresssituation.
Varför ska man diskutera detta? Inte vet jag, men man kan ju inte titta på teve när tyskarna öser in mål mot stelbenta svenska försvarare. Språkrådet (som tidigare hette Språknämnden) har ännu inte tagit ställning, den föredrar kanske 4-4-2. På rådets hemsida finns roliga förteckningar över nyord.
Visste ni förresten att det är OK att skriva tre vokaler efter varandra på svenska? Jodå, om ett låneord slutar på dubbelvokal, som trainee, frisbee eller yankee. Det går utmärkt att skriva traineeersättning och frisbeeentusiast (man kan stoppa in bindestreck också, om man vill...)
Taxfreeerbjudande med trippelvokal.
Tisdag 15 augusti
Jag har fått ett erbjudande om att skriva i en rysk historisk tidskrift!
Världen är full av konstiga nischer. Sven Nylander hade hittat sin, som företrädare för organisationen Ren idrott. Han tjänade pengar på renheten. Nylander är förstås inte ensam om att sniffa kokain på partyn i den fina världen. Koks är en partydrog som är accepterad i vissa kretsar, även bland gamla idrottsmän som rör sig i the high society. Börje Salming, Björn Borg, Mats Wilander, alla har de varit med i de vita sammanhangen. Sven Nylander får nöja sig med mineralvatten ett tag. Hela karriären körd i diket och folk som aldrig gillat hans asketiskt moraliska framtoning ler skadeglatt. Det var som när kommissarie Barnaby avslöjade de två socialt snobbiga vrakplundrarna på teve i tisdagens avsnitt. När stöldgodset hittades i brunnen vände sig Barnaby mot det högfärdiga paret och sa: ”Well, well, well...”
Där slutade episoden.
Well, well, well är också namnet på en av Englands största tillverkare av mineralvatten. Snygg dubbelmening i ett annars lika hopplöst rörigt avsnitt som vanligt. Men miljöerna gör Midsomer-morden sevärda. Jag tror de drog till nån fiskeby i Cornwall, eller Devon.
Det gjorde inte saken sämre.
Kustvandring i Devon för ett par somrar sedan.
Måndag 14 augusti
Getingarna surrar till och med inomhus. Jag bryr mig inte, jag vet att det går över. Getingar kan vara vackra. Deras bon är måleriska mästerverk. Titta på den här bilden: ett getingbo som ett rytmiskt smycke, med bruna och gula pastellfärger. Vem vill skicka Anticimex på det?
Getingbo i kyrkoruin.
Funderar på det där med sprit och knark i idrotten. Tänker på alla de banketter jag varit med på, ofta inom bandyn. Jag skrev om det där för ett par år sedan, i boken Om bandy vore livet. Kapitlet Dryckjom inleddes så här:
När jag skulle flyga hem från Minneapolis efter bandy-VM i USA 1995 kunde planet inte starta. Bandyspelarna ombord var för fulla. De ville inte sitta ner, de lydde inte flygvärdinnorna, de kunde inte lägga upp väskorna på hyllorna, de strulade runt i största allmänhet.
En domare var så full att han fick ledas ombord av två kamrater.
Vi fick vänta en halvtimme på att kabinpersonalen skulle få ner alla lallande och dimmiga bandymänniskor i stolarna. Supandet fortsatte i luften, ända tills personalen sade stopp och ingen orkade ropa på fria drinkar längre.
Vill ni läsa hela kapitlet kan ni klicka här.
Söndag 13 augusti
Dammsög bilen, hittade barr från julgranen. Första regnet på länge. Är det höst nu? Läser en recension av Stig Claessons senaste bok God natt, fröken Ann och påminns om den fenomenala inledningsmeningen i Vem älskar Yngve Freij (1968):
”Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan.”
Friidrotts-EM slutade med något som ser ut som en skandal. Patrik Sjöberg och Sven Nylander misstänks ha dragit i sig kokain tillsammans med en sprinter och några till på en fest efter Christian Olssons guld. Nylandet som är något av en förgrundsfigor för kampanjen ”ren idrott”. Otroligt. Verkligheten överträffar dikten...
Förvånansvärt få vanliga dopingfall annars, under mästerskapet. Ty ingen kan väl tro att den muskulösa tvåan i damernas höjd, bulgariskan Veneva, hade käkat manliga könshormon i smyg. Nej, nej, hon är bara ytterst vältränad.
EM är slut, god natt.
Lördag 12 augusti
Ska snart åka till Barkarö för L:s 60-årsfest. Vi var klasskamrater. Har tittat på gamla smalfilmer från första halvan av sextiotalet. Så vi var klädda! Gabardinbyxor med pressveck, vit skjorta, kavaj och tunn stickad slips. Vi hade alltid slips på läroverket. Utomhus draperade vi oss i ljusa överrockar med skärp i midjan av en sort som används som teaterrekvisita i dag. Ovanpå alltihop en liten hatt. Eller möjligen en keps.
Klassföreståndaren hette Eskilsson men kallades bara Kasper. Varför vet jag inte. Men han spred både skräck och skrockande fryntlighet omkring sig. Kaspers läxförhör var fyrkantiga, frågorna hämtade ur boken. En klassiker i religionshistoria var: ”Vad andas filipperbrevet?”; svaret var något om att filipperbrevet andas glädjen i Gud, ty så stod det i boken. Med en sådan lärare blev vi goda svenska medborgare.
Två nostlagiska bilder.
En nybliven sextioåring fotograferad i sista ring.
Kasper, en lärar av den gamla stammen.
Fredag 11 augusti
Hur länge ska solen och värmen finnas kvar? Trädgårdsfesternas tid är här. Ska vi hyra tält, köpa tält eller hoppas på fortsatt bra väder nästa lördag? Livets avgörande frågor.
På Ullevi är det stor svenskkväll. Hoppas de slipper regn. GP är en av dem som satsat stora pengar som sponsor på EM. En tjock bilaga varje dag, extrafolk anställda, marknadstält och sponsorsjippon. Konkurrenten GT har hållts på armlängds avstånd. Jag träffade GP:s vd i veckan, Lars Rundblom. Han är gammal bekant från Västerås, han var vd för VLT när han erbjöds toppjobbet i Göteborg för 6-7 år sedan. Han var sig lik.
Tror knappast han flyttar hem igen.
Lars Rundblom från Västerås basar för GP i Göteborg.
Ullevi, förresten. Vilken underbar byggnad. Så här ser det ut när man närmar sig ett fullsatt Ullevi. Visst vill man gå in!
Där ska Kajsa från Monaco hoppa hem ett svenskt guld. Kanske blir det medalj för Susanna från Falun också.
Nya Ullevi byggdes för fotbolls-VM 1958 när Sverige slog Västtyskland i semifinalen.
Inte för att det hör hit. Men njut gärna av Gråstäde fiskeläge också, en av mina mest älskade platser, på Stenkusten på norra Gotland. Dit når inga digitala signaler.
Dit når inte jublet från Ullevi. Där hörs bara havet och fåglarna.
Gråstäde, Gotland, augusti.
Torsdag 10 augusti
Läste Moscow Times för att se vad tidningen skrev om den ryske höjdhopparen Andrej Silnov som tog guldet från Holm i går kväll. Hittade ingenting på första sidan. Där berättas i stället om hur gamle presidenten Jeltsin varit på Irland, åkt båt och druckit Jameson’s whiskey. Han var på Aran Island också, denna lilla vindpinade ögrupp utanför den irländska västkusten där vi en gång cyklade på stilla grusvägar bland uråldriga stenmurar. Jag tror vi åt haj på ett värdshus. Jeltsin sägs ha blivit ledd till en minbuss när han återkom till fastlandet. Han bodde på Dromoland Castle i Clare, samma lyxhotell där han skulle tas emot av den irländske premiärministern Albert Reynolds den där famösa dagen 1994 när Jeltsin hade druckit så mycket vodka att han inte klarade av att kliva ur det ryska regeringsplanet.
Andrej Silnov var bara elva år då. Tids nog kommer han nog också på Moscow Times första sida.
Utan fotbroms på Aran Island.
Tisdag 8 augusti
Helt vansinnigt. H ringde och sa att han och M hade en biljett över till friidrotts-EM i Göteborg i dag. Ville jag hänga med? Carolina Klüft skulle ju hämta hem guldet i sjukamp och så var det ju 100 meter. Jamen, sa jag, 40 mil dit och 40 mil hem för en i praktiken avgjord sjukamp...? Javisst, sa H. Så jag åkte med. Att kliva in på en arena med 30 000 åskådare är alltid en upplevelse. Men friidrott live är svårt, det händer så mycket på olika håll och kanter, man saknar överblicken och teveljudet hörs inte. Å andra sidan ser man så mycket annat. Som Emma Greens leende efter sista kvalhoppet, som funktionärernas exakta arbete... och så kan man studera Carro före start och efter målgång. Vi åt fårkotlett i ett tält, stod på läktaren och lyssnade till Du gamla du fria finstämt a capella (jag vill ha slamrig blåsorkester så man törs sjunga med) och åkte hem. Månen var full över västgötaslätten. Vi pratade om hur det vore att sätta upp ett hus där. Ett litet rött ett. På månen alltså.
Carro före 800 metersloppet.
Carro efter loppet med guldet klart.
Måndag 7 augusti
Sitter vid skrivbordet igen. Skickar text till Ryssland. Vem bryr sig om hundra år?
Förstår att det är hett ute eftersom getingarna flyger in.
Går igenom bilderna från Gotland. Stirrar än en gång förvånat på bilden av fåret som sticker huvudet in i en stenmur på Fårö. Hon stod där, blick stilla, när vi kom cyklande på den slingrande grusvägen från Dämba ner mot udden där Engelska kyrkogården ligger.
Jag stannade. Fotograferade. Klappade händerna. Fåret stod lika stilla. Jag gick runt stenmuren och tittade på andra sidan för att se huvudet sticka ut, hon kunde ju ha fastnat, stackarn. Såg ingenting, bara stenmuren. Tyckte mig höra röster långt borta, i skogsbrynet. Var jag utsatt för ett practical joke? Dolda kameran? Skulle det komma fram en kille och säga att jag skulle le mot kameran där borta bland enbuskarna? Jag cyklade raskt därifrån.
Ett får eller en synvilla?
Bortåt färjeläget i Broa stannade jag en gång till och tog en bild på Lennart Hellsings brevlåda. Han med Krakel Spektakel. Yvonne Lombard bor där också. Hon med Maraboureklamen för fyrtio år sen. Får man fotografera folks brevlådor?
En grön brevlåda med önskan om Glad Post!
Söndag 6 augusti
Augusti, mognad, gula gräsmattor, tung värme. Tillbaka från Gotland, in i de trådlösa nätverkens rike, vet inte om jag saknat det. För ett par dagar sedan cyklade vi i Ingmar Bergmans rike. Har funderat på vad jag skulle säga om vi träffade på honom i skogen eller på den sandiga vägen bortom hans hus på Fårö. Förmodligen skulle han bara stirra ilsket på oss och vi skulle trampa på och inte komma på något att säga förrän dan därpå. Som den där gången jag sprang om en promenerande Tomas Tranströmer i motionsspåret på Björnön. Jag skulle förstås ha stånkat ”välkommen till de autentiska gallerierna, välkommen till de autentiska galärerna, de autentiska gallren!” i takt med mina tunga fötter när jag flåsade förbi honom. Jag vet inte om han hade gillat det, men det hade blivit en bra historia att berätta.
I Bergmanland.
I Visby ligger en liten bokhandel högt upp på Adelsgatan, nära Söderport. Den drivs sedan i oktober förra året av en västeråsare. Roland Salemark, som sålde böcker hos Wennbergs i Sigma förut, har köpt bokhandeln i Visby. Roland håller på att bli gotlänning på riktigt och säger att han inte ångrat sig en sekund. Man måste hitta på nånting i livet. Ljuset är fantastiskt på Gotland även på vintern, säger Roland. Och böcker säljer han också, trots konkurrensen från internet.
Roland med böckerna.
