Måndag 24 maj
Dagen är vackrare än någonsin. Jag går igenom allt inför morgondagens avresa. Syrenerna blommar i Ryssland också...
Syrenbuske i Novgorod.
Skrev om de gamla mejerierna i VLT-serien Frågor om förr i dag. Visade David Erikssons bild från 1938 där två elefanter hjälper till med att dra en ny ångpanna till Mjölkcentralens mejeri vid Rudbecksparken. Bengt Berquist minns händelsen! Hans far jobbade på järnvägen och hade bland annat till uppgift att lägga in de extra cirkustågen i den ordinarie tidtabellen. ”Det gjorde att jag hade litet insideinformation och jag fick nys om att cirkuselefanterna skulle ’hjälpa till’ att transportera ångpannan till mejeriet - ett reklamtrick naturligtvis. Jag var i ute på stan och såg transporten.”
Bengt Berquist minns hur elefanterna drog mejeriets ångpanna 1938. Ett reklamtrick av cirkusen. Foto: David Eriksson.
Varför inte en färgbild av David Eriksson på en gång, från fyrtiotalet. Hörnan Vasagatan och Smedjegatan ser nästan likadan ut i dag, fast husen är utbytta.
Hörnan med Angbergs Färg. Foto: David Eriksson.
När jag skulle plocka fram uppgifter om det ryska klostret i Petjory på nätet hamnade jag direkt på en bild jag lade ut förra året. Jag kör den i repris, den visar vad vi ska få se på onsdag kväll, om allt går som det ska.
Petjory när man googlar.
Anders Berggren har skickat en fin bild på klotter nära Centre Pompidou i Paris. Men det är inte klotter, skriver han.
Det är konst.
Väggkonst i Paris. Foto: Anders Berggren.
Vi hörs och syns.
Nån gång...
Söndag 23 maj
En vecka har gått... en vecka med gränspassager, museibesök, balett, folkdans, promenader, mat, berättelser, bussresor, sol över Östersjön och Finska viken, stekande värme på Nevskij Prospekt. I Katarinapalatset i Pusjkin blev jag stående framför tsar Alexander I:s skrivbord. Här satt han när han gav order om kriget mot Sverige 1808, det krig som gjorde Finland till ett ryskt storfurstendöme och som var inledningen på vår 200-åriga fredsperiod. Jag tror att vi kan tacka det där skrivbordet för mycket.
Alexanders skrivbord.
Svenskar tassar runt i Pusjkin.
Västerås kvartettsångare har firat 100 år med en jubileumskonsert. Jag var konferencier i Fryxellska skolans aula. Kastanjen blommade utanför och Pingstaftonen var vackrare än någonsin. Martin Lennartsson sjöng ett tenorsolo. Jag hörde honom i skarven mellan femtiotal och sextiotal när han var med i Asta Holms nyårsrevyer på teatern. I november blir Martin 88 år.
Vi har tömt ännu en bostad, efter ännu en kär anförvant som somnat in. Nu står vi först i kön i släkten.
Mälaren, sen majkväll.
Pelle K har skickat en bild på ett tegelhus som han har en svag aning om stod nånstans nere vid Lögarängen. Vet jag något mer, frågar han. Ja, det gör jag. Bilden visar Hyttan, Västerås masugn, som var i drift mellan 1901 och 1924 och som låg där nere där Lögarängsbadet ligger i dag. Byggnaden stod kvar ända till 1964, och användes under senare år bland annat till charkuterifabrik.
Västerås eget järnbruk.
Har skannat ännu några bilder ur Olles magiska dialåda. Det är en bild från Stora torget som jag inte sett förut. Två kvinnor, tre barn. Skyltarna berättar att det finns en raksalong och Axel Nybergs Konditori och Café i huset i bakgrunden, som ännu inte rivits för att ge plats åt Stadshotellet. Bilden måste alltså vara tagen före 1907.
Där Köpmangatan möter torget.
Söndag 16 maj
Bussen väntar, sedan färjan i Värtahamnen och i morgon den ryska bussen i Helsingfors. I morgon kväll är vi i St Petersburg. För Lenin tog resan tre dar från Stockholm, över Haparanda, ner till Petrograd i april 1917. Han skulle ta makten över bolsjevikerna. Här hemma förberedde arbetarna på Asea och Metallverken en stor demonstration mot bristen på mat, på regementet på Viksäng diskuterade soldaterna egna uppror, regementschefen beordrade ut beväpnad vakt vid vapenförråden. Allt medan Sigfrid Edström agerade för att förbättra arbetarnas villkor och därmed skydda Aseas goda affärer, inte minst med Ryssland. Om detta har jag skrivit en bok och flera artiklar, och om detta ska jag säkert berätta en del under resan. Nu stänger jag den här butiken för några dagar, hoppas kunna lämna en och annan rapport på Facebook.
Arbetare vid Asea på väg ut ur porten mot Stora gatan 1917. Foto: ABB-arkivet.
Officerare på Viksäng, intet ont anande. Foto: Ernst Blom.
Kyrkan på blodet, St Petersburg, byggd på platsen där tsaren Alexander II utsattes för ett dödligt attentat 1881.
Fredag 14 maj
Blackbird .... all your life...You were only waiting for this moment to arise.
Koltrasten tittade på mig på Björnön. Vad tänkte han på?
Koltrast i maj.
Inne skogen gick västeråsarna i rask takt för att undvika framtida blodproppar. Solen sipprade mer mellan granarna.
Walking, but not to Mempis.
Hemma i trädgården skruvade de gamla ekarna av sina korkar i den 15-gradiga värmen och det gröna bubblade ut. Den äldsta är som vanligt mest försiktigt, den började växa på Gustaf III:s tid.
I morse förbluffades jag över ännu en av dessa kommunala utredningar som konsulter får betalt för. Nu var det ett till synes privat tyckande om var teatern och Västmanlandsmusiken ska höra hemma i framtiden. Konsulten har inte frågat facket, och han har inte hört med Örebro som är den tänkta samarbetspartnern. Jag surnade till och skrev om det på Facebook och fick genast respons från en före detta riksdagsman och en före detta landshövding. Facebook är spännande.
Förbereder söndagens avresa till Ryssland. Vi ska passera Lovisa på vägen, på stranden av Finska viken. Där finns två av Finlands kärnkraftsreaktorer, stadens styrande har hoppats på fler. Men regeringen valde bort Lovisa till förmån för Olkiluoto på östkusten, som också har två reaktorer och där en tredje byggs. Reaktor sex och sju ska ligga där, eller längre norrut. I Finland är en majoritet för kärnkraft.
Det får bli den tionde och sista punkten på mitt ”valprogram” här till höger. Något som alltför många politiker väljer bort av taktiska skäl: Fortsätt bygga ut kärnkraften. Backa upp kärnkraftsindustrin här i stan.
Dags för nya överläggningar. Bilden är från Stenfabriken i Boge, Gotland.
Jag lägger ut två äldre bilder till, innan jag åker österut. Jag har många, många fler, men nu måste jag göra ett uppehåll. Båda bilderna är från den magiska lådan, och båda bilderna är från Stora gatan, nedanför Oxbacken.
Nedanför Oxbacken I
Nadanför Oxbacken II
Onsdag 12 maj
Skrev vad jag ska säga när jag ska hålla i Västerås Kvartettsångares 100-årskonsert i Fryxellska skolan lördagen den 22 maj. Blir säkert en trevlig konsert, sångarna har ju rutin...
Dagens stora händelse, förutom att Storbritannien fick en ny premiärminister, var att jag återvände till Facebook. Nu är jag väl fast igen, ty det är vanebildande.
Fick ett par kommentarer om flygbilden i går. Esbjörn Larsson berättar att DC:an tillhör Flygande veteraner och att planet troligen deltar i årets Roll Out På Hässlö den 30 maj. Den här DC:an tillverkades 1943. Det var ett sådant plan, fullproppat med avlyssningsutrustning som sköts ner av två sovjetiska MIG-plan 1952.
Rolf Carlson håller inte med om min beskrivning av förkortningen för DKW. Der kleine Wagen ska det vara, och inget annat, menar han.
Ingen har listat ut var gårdagens gamla Västeråsbild var tagen.
Vad säger ni om den här boulevarden då? Det borde väl vara Biskopsgatan, med Nya Bryggeriet i vänsterkant. Tänk så det såg ut en gång.
Ännu en bild ur Olle Strömbergs magiska låda.
Tisdag 11 maj
Första vårvärmen, kring 15 grader, sol. Våren kommer alltid först till Norra Källgatan, mellan Hemköp och gamla Tingsrätten. Där blommar körsbärsträden varje år.
Våren på Norra Källgatan.
Ledde skoldebatt i Hörsalen i går kväll. Vi höll på i två timmar, tyckte den var intressant och klargörande, ganska bra med folk. Magnus Edström, som är miljöpartiets nya toppnamn, var med. Det var hans första politiska debatt! Någonsin. Han klarade sig bra, han också – och även om han var försiktig så tyckte jag mig skönja en lutning åt vänster.
Magnus Edström, ny mp-topp, debuterade som politisk debattör.
Jag har förresten en ny punkt på min egen förslagslista inför valet i Västerås, här intill. Det gäller flygplatsen. Två saker: se till att flygplatsen inte går i konkurs i höst, slåss för pilotutbildningen och utred sedan, på allvar, vad som ska hända. Och då menar jag på allvar. Varför får vi skattebetalare inte se avtalet med Ryanair till exempel? Otroligt att de siffrorna kan hemlighållas år ut och år in. Är kommunledningen rädd för något?
Flygplan mot osäker framtid.
Planet här ovan startade från Hässlö när jag tog en promenad på Björnön på eftermiddagen. Jag kan ingenting om flygplan, men nog vare det väl en gammal DC 3:a? Eller? SAS-märkena satt kvar, liksom namnet Fritdjof Viking.
DC 3: över Björnön?
Jag törs snart inte skriva nåt om tekniska saker. I måndagens artikel i serien Frågor om förr skrev jag om bilarna på bilden på Röda torget 1958. Den lilla bilen som tuffade fram på Pilgatan, framför Bennitz speceriaffär, beskrev jag som en DKW Ifa. Det var förstås tokigt. Lars Larsson berättar sakförståndigt att Ifa var en östtysk kopia av den västtyska DKW. Förkortningen Ifa stod för Industrieverband Fahrzeugbau, DKW för Dampf Kraft Wagen. Så nu vet vi det.
En östtysk DKW-kopia på Pilgatan.
Gode vännen Olle S har ett par lådor med svartvita diabilder från gamla Västerås. Bilderna har en säregen bakgrundshistoria. Många av dem har jag aldrig sett förut. Titta på den här. En polis står stadigt i ett hörn i Västerås. Ett glasskåp på väggen bakom honom tyder på att det låg ett näringsställe i huset. Men var i all sin dag är bilden tagen? Och när?
Polis i gathörn. Var?
Måndag 10 maj
Tokhausse på börserna. Än en gång får den fria marknadsekonomin glädjefnatt när regeringarna griper in.
Svårt hinna med skrivandet när jag reser. Hem från Gotland i natt. Fortfarande kallt, men har i alla fall hört göken. Åkte förbi Slite och tittade på gasrören som staplas innan de läggs ut i Östersjön. Om en vecka reser jag med buss förbi Viborg och det innersta av Finska viken, där den omdiskuterade gasledningen ska börja. Jag har svårt att förstå upprördheten, det är väl bra att Ryssland säljer gas? Vore det bättre med ledningar på land?
Gazproms rör i Slite.
På väg till Boge stannade jag till i pur förvåning. Ibland slår arkitekterna till när man minst anar det. Jag vet inte om det syns, men på taket finns faktiskt ett observatorium också.
En arkitektonisk dröm med Cementa i bakgrunden.
Dagens Frågor om förr i VLT handlar om Röda torget och Ängsgärdet. Här är en fin bild som inte fick rum på den trånga sidan. En klassisk bild från gamla Sumpen, Malmabergsgatan norrut, några år innan de slitna kvarteren revs på sextiotalet.
Malmabergsgatan norrut.
Jag skriver i artikeln om att flera tomter på Ängsgärdet ännu inte blivit bebyggda med småindustrier. Här är ett sådant stycke mark, öster om Malmabergsgatan.
Desolation Row.
Fredagen den 7 maj
Kom till Ahr sent i natt. Läste in mig på skolpolitiken i Västerås på färjan. Visste ni att det kommer att finnas 21 fristående gymnasieskolor i stan i höst? Men bara 5 kommunala – eller 10 om man räknar in den uppdelning som ska göras av Wenströmska. Bra eller dåligt med en sådan överetablering? Det ska politikerna få svara på under den debatt som jag ska leda i Stadsbibliotekets hörsal på måndag klockan 18.
Gymnasieskolan på den gamla men inte alltid goda tiden. Bilden är från Högre allmänna läroverkets aula på tjugotalet. Foto: Ernst Blom.
Här blåser det hård nordostlig vind, tärnorna hänger mot vinden över de skummande vågorna, fält av blåsippor hukar i tallskogen. Kontakterna med yttervärlden lika dåliga som vanligt. Ganska skönt. Grekland, Island och England känns långt borta.
Morgonbris.
Hittade en gammal bild på skrivbordet innan jag skulle stänga ner datorn. Ser ut att vara från sextiotalet, nånstans ovan Oxbacken. Kanske hörnet vid Floragatan, men tiden går och jag är osäker.
Sextiotalshörn.
Onsdag 5 maj
I dag var det 45 år sen jag tog studenten. Jubileet gick obemärkt förbi, inga nostalgiska ryckningar. Jag kastade ju resterna av mössan i våras.
Träffade Lars Luttropp ovan Oxbacken, vi promenerade tillsammans till hans hus på Annedal. Han kom från en presskonferens, där han hade visat upp sin senaste vision om att bygga ett framtida Västerås. Nu handlar det om höga hus, "torn" som han säger, på strategiska platser i stan. Luttropp har tagit fram visionen tillsammans med Olov Gynt arkitektkontor och Peab.
Förra kommunalrådet agerar inte i sin egenskap av ordförande i Mimer, utan som fri ”idékreatör”.
– Vad säger dina gamla kollegor i Stadshuset när du kör ditt eget race?
– Åsikterna är fria...
Han stannade, rumsterade om i kassen från Hemköp och tog fram en glänsande broschyr som han gav mig.
– Här är fem torn som har kompletterats med två skyskrapor, en vid Svartåns mynning och en vid Emausmotet, sa han.
Jag bläddrade, häpnade. Nöjer mig här med att visa ett av de fem mera modesta tornen, Mälartornet på Östra holmen. Det är aldrig fel med visioner, tvärtom, de behövs. Men det här tornet får ligga till sig ett tag innan det kommer som punkt nio på mitt "valprogram" här till höger.
Ett torn på Östra holmen. Illustration: Olov Gynt arkitektkontor.
Efter detta kan det sitta bra med en lugn och stilla bild från Västerås. Jag blir inte riktigt klok på den. Det är uppenbarligen Biskopsbron, fotografen står på den västra stranden, Biskopsgården ligger utanför bild till vänster. Men Biskopsbron byggdes ju som betongbro några år in på 1910-talet. Det här är ju en träbro, av äldre datum. Jag trodde inte det fanns någon bro där före betongbron. Men si, det gjorde det. En gångbro av trä byggdes 1897 och stod alltså ett halvtannat decennkum.
Träbron innan Biskopsbron byggdes. Okänd fotograf, Carl Hennings samling.
Tisdag 4 maj
Artikel i VLT om den miserabla utredningen om flygplatsen, som jag skrev om här för ett par veckor sedan. Ett ”samhällsekonomiskt” resonemang används för att legitimera fortsatt drift. Säg att flygplatsen behövs, i stället för att skyla över med korkade och dyra utredningar. Med det sättet att räkna skulle det vara en samhällsekonomisk vinst att anställa folk för att rulla tummarna, som VLT skriver. Om tullrummarna får sluta ”förlorar” kommunen skatteintäkter...
Utredningen kostade över 300 000 kronor. Ny punkt på ”mitt” valprogram: Använd sunda förnuftet, anlita inte dyra konsulter i tid och otid.
Cyklade förbi kvarteret Kåre, där Arosgården rivs ut för att ge plats åt bostäder. Utbyggnaden från 1973 har tagits bort, gården ska återställas till det ursprungliga utseendet. ABF började i Arosgården under första världskriget, flyttade till Folkets hus några år på sextiotalet innan Mimer byggde om och byggde ut och erbjöd studieförbundet nya lokaler i det klassiska kvarteret. Nu är det tack och adjö för gott.
Mimer bygger ut för ABF 1973 (ur ABF:s 77-årsbok)
Mimer river igen. ABF har flyttat.
Fackliga aftonskolan i Arosgården på fyrtiotalet (ur ABF:s 75-årsbok).
En innegård i Aseas arbetarkvarter, bilden är från slutet av 1910-talet, kvarteret Josef.
H vill ha ännu en punkt på valprogrammet: slopa systemet med beställare och utförare i den kommunala förvaltningen, skriver han. Det skapar dubbelarbete. Ska fundera på saken, jag har alltid tyckt att det borde gå att driva kommunala verksamheter utan den konstlade uppdelningen. Dags för en utvärdering. Listan till höger blir längre...
Måndag 3 maj
John Keats dog ung 1821. Innan dess hade han skrivit några av de mest älskade romantiska dikterna i poesins historia. Bright Star var en av dem, dikten om stjärnan som tittar ner på jorden, som ser vattendrag, berg, snö och den älskades bröst. I kväll såg vi Jane Campions film om Keats på Elektra, med diktläsning före och allt. Oerhört vackra bilder, känslosamt, romantiskt, men litet långtråkigt om jag ska vara ärlig.
Abbie Cornish i en av de vackra scenerna i Bright Star.
Varje gång jag kommer till Culturen får jag samma känsla av ödslighet och mörker, det är sannerligen inte lätt att göra om gamla industribyggnader till kulturlokaler.
Culturen...
... i skymningen.
Cykelvägen hem från stan är lika vacker som alltid i maj. De annars så slyiga slänterna ner mot kraftverket lyser upp av miljoner ljusa stjärnor.
Ljusa stjärnor.
I jakten på historien bakom Framnäs kom jag till storyn om Hamre. Återkommer till den. Jag hittade den gamla fina bilden på Hamre tegelbruk, som finns i en pärm hemma hos Bertil Hamne. Tegelbruket låg nere vid Tegeludden, där det är båthamn i dag. En liten järnväg hämtade leran uppe vid Berghamravägen. Spåren av lertagen syns än i dag längs Björnövägen. Tegelbruket var igång fram till 1939. De sista åren gjorde man cementsten. Den här bilden är den enda jag sett från Hamre tegelbruk. Det måste finnas fler! Eller hur?
Hamre tegelbruk, troligen på 1920-talet. Bilden finns i Bertil Hamnes samling.
Söndag 2 maj
Sol, kyliga vindar men varmt i lä. Kaffe och smörgås högst upp i Askövikens fågeltorn. Bara vi och fåglarna... och en fiskare i en båt ute i vassen. Jag som trodde det var förbjudet att gå in med båt i det innersta av viken under häckningsperioden.
Reservatsfiskare.
Vi såg inga huggormar, det brukar finnas gott om dem därute. Men vi såg de första svalorna och vi såg björkarna slå ut, de hälsade våren och ljuset. Det gjorde vi fredags på Djäkneberget också. Kvartettsångarna sjöng, riktigt bra. De firar hundra år som manskör i år.
Hälsning till våren.
På 1 maj kan man demonstrera – och baka kanelbullar. Här är först en bild på en demonstration, när det verkligen var en demonstration. Året år 1949, tåget ringlar ut från torget för att gå ner Köpmangatan mot Stora gatan, svänga vänster och sen gå hela vägen ut till Folkets park.
1 maj-demonstration 1949.
Kanelbullar 1 maj 2010.
Kristiina K vill fylla på min lista på saker jag vill göra om jag vinner valet i Västerås: ”Jag skulle se till att alla barn fick gå på dagis minst 25 timmar i veckan, oavsett om föräldrarna är arbetslösa eller föräldralediga.” Jag ställer upp på det. För säkerhets skull lägger jag till att jag ”vill verka för att”, det gäller ju att säkra finansieringen.
Hittade en fin bild från 1920-talet på en buss. Västerås första busslinje gick från Tomtebovägen på Hammarby stadshage till Folkets park. Första turerna kördes 1920. Bussarna ägdes av kompanjonerna Carl Oskar Karlsson och AP Bernström som köpt en Fiatbuss för egna pengar. Den här bilden ser ut att vara från 1928 när linjen förlängdes till det nybyggda Centrallasarettet. Då hade de bullrande helgjutna däcken bytts mot luftpumpade däck (och Nymans Ur slapp klaga på att klockorna ramlade ner från hyllorna när bussen klånkade förbi på Stora gatans kullersten).
Västerås första busslinje, 1920-tal.
