Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Jobbig bilresa till Zinken i går. Vad skulle jag där att göra? Fin stämning visserligen. Lågsniffande flygplan, måne, utomhusbandy. Träffade veteraner som Jonas Johansoon och Göran Rosenberg. Hans Elis skymtade på läktaren. Men, som sagt, varför? VSK har tappat spelet, eller rättare sagt: Stefan Karlsson har listat ut hur man stoppar de attacker som nästan undantagslöst dras upp av Joneby och Holmgren, nu när Ted Andersson är hämmad av skador och Engström sjuk. Hur ska detta sluta? Inte blev det bättre av att jag var sömndimmig i morse och inte hann gnugga ögonen innan frosten kröp på mig ute i trädgården.

Frostmorgon.

 

Om man ska se gårdagsmatchen med grönvita ögon säger man så här: Bajens första mål var onödigt, en slarvig bakåtpass av Knutson gav hörnan; Sjöstrom kunde ha fått straff när han bröt igenom i första och fick slag på klubban; Bajens andra föregicks av en interference; Jonas Nilssons skott kunde ha gått in… men visst var Hammarby bättre.

Det är nåt visst med bandy utomhus...

 

Läs gärna tidigare kommentarer. Mycket lokalhistoria sprids om Bomansgatan, Skallberget och om husen på Stora gatan där Yngve Swenson hade sitt huvudkontor och utställningshall, bredvid Bergius järnhandel (guldsmeden och antikvitetshandlaren hette Strinnholm). Swenson öppnade på Stora gatan 53 redan 1919. Tio år senare byggde han ett garage på Kopoparbergsvägen och 1936 en verkstad och fabrik för Aros-Tippen på Pilgatan. Här kommer ett par bilder.

Yngve Swensons på Stora gatan 53. Foto: Stadsarkivet.

 

Bilhall i Västerås. Kan vara Yngve Swensons, antingen på Kopparbergsvägen eller på Pilgatan. Foto: Olle Strömbergs samling.

 

I dag publicerades det första av två avsnitt med Carl Hennings färgbilder från tidigt fyrtiotal i Frågor om förr i VLT. Några av dem har ni sett här på bloggen tidigare. Här är en som inte publicerats, vare sig här eller i VLT. Kolla in mannen med väskorna på Vasagatan, nästan ända nere vid Vasaparken. Passagen genom Stadshuset går där i dag. Mannen kommer säkert från Centralstationen, han har passerat över Trädgårdsgatan och är på väg upp mot stan, förbi John H Ericssons röda magasin, som numera är flyttat till Lögarängshamnen.

Början av Vasagatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Carl Henning.

Läs hela inlägget »

Asköviken, lördag. Tyst, stilla, fruset, kall sol. Inga fåglar, inga fågelskådare, inga tubkikare och inga snokar. Kort sagt: alldeles för tidig vår. Men en trevlig promenad ändå, med kaffe och mackor med nyinköpt kryddad prinskorv från Carlströms. Bortom vassranden, där svarttärnor och kärrhökar seglar på sommaren, såg vi två personer på den blanka isen. Måste ha varit bästa skridskoisen på decennier.

Asköviken, lördag.

Drabbas ibland av fjällnostalgi. Jag minns hur det var i Sarek, sörjer att jag är för gammal för att göra de där turerna ut i det okända igen. Som den där aprilturen vi gjorde 1973, för snart fyrtio år sedan, från Saltoluokta, in mot Pielaslätten och hjärtat av Sarek. Skannade in några diabilder i dag och häpnade över hur vackra vidderna var. Det är vännen Håkan F som gör skidspåret mot framtiden.

Mot framtiden i Sarek 1973.

Bandyn går in i sitt roligaste och mest spännande skede. I morgon måste jag ta mig till Zinkensdamm och den fjärde kvartsfinalen mellan Hammarby och VSK, såvida inte matchen sänds i teve. VSK kan avgöra. Mest lutar det åt en femte och avgörande här hemma på onsdag. Segern i sudden i går var tursam. Vilken oerhörd dramatik! Bajen ledde gjorde 3-1 med tio minuter kvar, VSK kvitterade och avgjorde i förlängningen med ett märklig skott av 18-årige Jimmy Jansson. Han får gärna göra om det bravaden i morgon. VSK saknar den riktiga spetsen framåt, men gör ändå mål, på vilja och kraft.

Jimmy Jansson kramas om av Stefan Edberg efter avgörande 4-3.

Kommentatorerna till bloggen har haft trevliga utsvävningar om Bomansgatan och skridskobanan som låg där Skallbergsmotet på E18 ligger i dag. Jag minns inte den banan, bara Svarta plan. Men Hans Wennerström har övertygat mig om banans existens genom att skanna in en bild ur boken om Diös 15 första år i Västerås, utgiven 1951. Så bilden måste vara äldre än så. Titta här:

Skridskobanan innan E18 byggdes. Foto ur boken 15 år i Västerås, Byggnadsfirman Anders Diös.

Så här såg det ut när Skallbergsmotet anlades i skarven mellan femtiotal och sextiotal. Punkthuset och macken har byggts sedan den förra bilden.

Motet byggs. Foto: Gert Walette.

 

Jo, förresten. Jag hittade en bild till från Bomansgatan. Ännu ett vykort från någons ungdom

Bomansgatan 1940.

Läs hela inlägget »

Resenärerna på sista resan till Peking var flitiga fotografer. Ni kan se ett urval av deras alster på en annan sida på bloggen. I dag har jag lagt ut några nya bilder. Vi får se var det slutar. Gruppen var till största delen från Västerås. Här poserar vi på Himmelska fridens torg, framför Mao och ingången till Den förbjudna staden, där kejsarna från Ming- och Qingdynastierna bodde. Det var på den balkongen Mao stod när han utropade Folkrepubliken den 1 oktober 1949 inför en miljon människor på torget.

Tror det var min elfte grupp till Peking, är inte rikigt säker.

 

Här hemma rullar det på som det brukar. Barnbarnen låter sig gärna hämtas på dagis då och då. Häromdan mjuknade ett farfarshjärta när Alex satt och väntade innanför tamburglaset. Alltid lika roligt när någon väntar på en.

Kommer ni snart?

 

Promenerar och cyklar, så gott det går. Häromdan gick jag på Badelundaåsen vid Hässlö och tyckte mig se gravar och fornlämningar där också, mindre uppmärksammat än borta vid Anundshög. Eller också var det nergrävda bunkrar sen flygflottiljens tid. På åsen speglade sig vårvintern i smältvattnet och träden sjöng i vinden.

Vårvinter.

 

Höll föredrag och visade bilder från gamla Västerås i går för Medinhistoriska sällskapet, som hade årsmöte en trappa ner i gamla lasarettet. Vi höll till i samma sal där landstingsstyrelsen sammanträder. Jag kan inte påstå att jag kände några historiska vingslag, men det var fullt hus, rentav överfullt hus.

Medicinhistorisk publik.

 

Här är några bilder jag inte visade i går. Jag passar på att visa några vykort ur Rolf Södermans fina samling.

Gamla lasarettet, när det var nytt.

 

Var låg den där dammen på Djäkneberget?

 

Bomansgatan.

 

 

Domkyrkoesplanaden.

Läs hela inlägget »

Dagen gryr sakta. Eken spretar mot en himmel som kan bli blå. Gårdagens snö har smält ner i den gröna gräsmattan. Talgoxarna filar. Bokstödet tittar outgrundligt på mig. Vet inte vad det vill. Jag borde kanske läsa nyöversättningen av Ulysses? Läser hellre Västerås kommunala historia. Förbereder mig inför ett föredrag med bilder på Medicinhistoriska föreningens årsmöte i kväll. I gamla lasarettet, där jag föddes en gång i en tid när hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullerstensgatorna.

Det dåliga samvetet.

Gamla lasarettet invigdes 1928. Foto: vykort.

Tänker tillbaka på gårdagens bandykvartsfinal i ABB Arena. VSK:s första halvlek måste ha varit den bästa under hela säsongen. Högt tempo, snabba bollsläpp, öppningar på kanterna, kompakt hemåt, vassa avslut. Kort sagt: högklassig bandy, trots att den där supervassa spetsen framåt saknas. Men det som är duger gott. 3-0 i paus, 6-1 till slut mot ett Hammarby som trampade vatten mest hela tiden, om man nu kan göra det på is. Patrik Nilsson fick iväg ett par skott i magen på David Movitz. Inte mer. Men var är publiken? Skärpning. Här bjuds på toppidrott, här skrivs massor på förhands i VLT, här finns finaste isen… ändå kommer det inte ens 2 500 personer. Dags att vakna nu. På fredag är det kvartsfinal tre, även den på hemmais. Det här kan bli hur bra som helst.

Klubbchefen Micke Campese kramar om sina grönvita hjältar efter segern mot Hammarby. Han och laget är värda mer publik.

Över till avdelningen gamla bilder från Västerås. Samlingen från Sjöbergs bokhandel innehåller mycket mer än vad jag hunnit med att visa. Jag letar då och då bland bilderna från skiftet mellan tjugotal och trettiotal och slås varje gång av den rofyllda atmosfären. Knappt några bilar alls, desto fler människor som promenerar eller cyklar. Här kommer ett par exempel.

Stillsam trafik i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Sundströms hörna, Vasagatan och Smedjegatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag får skylla mig själv. Folk tror att jag kan mycket om Västerås lokalhistoria. Jag skriver ju Frågor om förr i VLT varje vecka och jag lägger ut gamla bilder här på bloggen. Kanske kan jag en del också… men lika ofta går jag bet och får lita till hjälp. Just nu staplar sig obesvarade frågor på hög. När byggdes stenmurarna längs Svartån från åmynningen upp till Fiskartorget? Hur såg det ut på Hamnserveringen i gamla hamnen? Hur var det på Stuveribolaget? Är det någon som minns storstrejken 1945? Och så vidare. Tids nog dyker det upp svar.

Skrev om Stora torget i VLT i dag igen, om Kraaks Hotell som låg i det hus på södra sidan av torget som inte revs förrän Sigma byggdes i början av sextiotalet. Här kommer ett par andra bilder på huset på sydsidan av torget. En äldre bild från 1860-talet, vid en tid när Kraaks Hotell borde ha legat i huset till vänster, och en bild från sent femtiotal med samma hus.

Stora torget mot väster, 1860-tal. Foto: Axel Rydin, Länsmuseet.

 

Stora torgets sydsida före Sigma. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Jag har också fått frågor om hur det såg ut på Stora gatan mellan Källgatan och Hållgatan på femtiotalet och sextiotalet. Jag har väl inte letat alltför noggrant, men här kommer ett par bilder från Stadsarkivet. Det finns säkert bloggläsare som kan datera dem.

Källgatan mot Stora gatan . Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Stora gatan mot öster, nedanför Hållgatan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

För övrigt undrar jag hur många som vill betala 300 kronor för ett dagskort för att åka i en skidtunnel? Eller 200 kronor för tre timmar? Jag känner inte direkt det folkliga trycket… (Siffrorna är hämtade ur den folder som följer med kommunstyrelsens ”avsiktsförklaring” om att hyra en skidtunnel i 18 år, för 7-8 miljoner per år, med förhoppning om att sedan kunna hyra ut den i andra hand.)

Läs hela inlägget »

Promenerade i vårsolen vid Öster Mälarstrand. Tittade på alla som halkade runt på den blanka isen. Grillade korv på restaurangens uteplats. Väntade på att klockan skulle bli kvart över ett.

Öster Mälarstrand i slutet av februari.

Kvart över ett började det. Första kvartsfinalen mellan Hammarby och VSK på Zinken. Klassisk bandytid. Jag stannade hemma och såg matchen på teve. Stor underhållning, även om domaren kom att spela en för stor roll. Först fick Patrik Nilsson rött kort för en struntsak, sen visade domare Fager ut till höger och vänster, kompenserade och bedömde felskär som ruff. VSK hämtade upp 0-3 till ledning 4-3 i andra, mycket tack vare ett tjog utvisningar på hemmalaget. Hammarby kvitterade, inledde förlägningen tre man kort, men VSK åkte genast på två kompensationsutvisningar, varav den sista på Holmberg var obegriplig. Hammarby vann till sist, kanske var det rättvist trots allt. Nu ser vi fram mot hemmamatcher på tisdag och fredag. Med bättre domare. Jag kan inte visa någon bild från Zinken, så varför inte köra ett gammalt knäpp av fotografen Krassing från en final på Stadi0n på trettiotalet (tror jag), mellan VSK och Karlstad-Göta (tror jag). Robusta målburar, måldomare med flagga och mycket folk.

Bandyfinal på Stockholms stadion. Foto: EW Krassing.

Carl Henning fotograferade is, han också. Tidigt fyrtiotal. Färg. Den här bilden är från bron nere vid Svartåns utlopp i hamnen. Bron var fortfarande av trä. Den låg ungefär där dagens bro går fram på Kungsängsgatan. Det verkar som om några karlar skickats fram för att röja bland issjoken som hotar träbrons fundament i vårfloden.

Vårflod i Svartån, fyrtiotal. Foto: Carl Henning.

 

Till sist, en hälsning till Pekingresenärerna: Nu finns nya bilder inlagda under fliken ”Peking februari 2012″ här ovan.

 

Läs hela inlägget »

Innan jag börjar prata om skidtunneln vill jag bara tala om att det finns bilder från den senaste resan till Peking under en särskild flik, uppe till höger. Resenärerna bidrar med egna bilder. Nu skidtunneln.

VLT berättade i dag att kommunstyrelsen beslutat om en ”avsiktsförklaring” för att förverkliga en skidtunnel på Rocklunda. Det privata bolag som äger anläggningarna på Rocklunda ska hyra ut tunneln till Västerås stad som i sin tur ska hyra ut den till ett bolag som ska sköta driften. Lätt som en plätt. Skattebetalarna ska inte behöva riskera något, det privata ska ta alla smällar. Ungefär så lät det. Ulla Persson talade om hur bra allt skulle bli.

Jag tänker inte argumentera för eller emot en skidtunnel. Det får andra göra. Men jag vill slippa dimridåer. Sådant gör mig besviken, både på politiker och på journalister som inte ställer följdfrågor. Vad händer om bolaget som ska driva tunneln inte klarar av det och går i konkurs? Då är det väl kommunen och skattebetalarna som står där med hyreskontraktet? Eller? Och varför berättar man inte om att det kommande avtalet sträcker sig över 18 år och att kommunen (skattebetalarna) riskerar att stå som garant för 7-8 miljoner per år, uppåt 150 miljoner.

Det kanske är värt det, men varför döljer man siffror. Eller hoppas man skriva in i avtalet att Rocklunda Fastighet ska ta tillbaka hyresavtalet om driftsbolaget går i konkurs? Tala då om hur ett sådant kontrakt ska skrivas.

Och varför nämner man inte diskussionerna om att kommunen ska garantera en viss beläggning genom att lova att skolor ska skida runt därinne i tunneln? Hur mycket har skidtunneln i Torsby kostat skattebetalarna? Hur många skidåkare behövs året runt för att ekonomin ska klaras?

Och varför sägs det inte ett ord på hemsidan om miljöpartiet spräckt den styrande rödgröna koalitionen genom att reservera sig mot beslutet i kommunstyrelsen om en avsiktsförklaring?

Varför inte spela med öppna kort?

Efter detta får jag trösta mig med en bild på Björnöbron i sin forna glans, inskickad av trogne bloggläsaren Hans Wennerström.

Tidig Björnöbro.

Läs hela inlägget »

Åtta dagar i Peking.  Först bitande nordvindar över Himmelska fridens torg, sedan allt varmare, till slut vårlikt i den fina parken vid Himlens tempel, där en liten orkester med munspel, flöjter och stränginstrument spelade Auld Lang Syne för oss, bara för oss, och där jag grät en skvätt när jag såg alla vänliga leenden. Jag har ju sagt till mig själv att det här blir sista gången i Mittens rike. Inte blev det mindre känslosamt när orkestern konfererade för att se om de kunde ytterligare en västerländsk melodi och klämde i med Bjällerklang.

Dans vid Himlens tempel.

 

Uppe på muren vid Badaling gjorde Joel Wåhlstedt reklam för Mesta Mästarna. Jag har förundrat läst att VSK fick tvåsiffrigt stryk av Kungälv hemma i ABB Arena. Låter inte bra. Men jag ska förstås ändå försöka ta mig upp till första kvartsfinalen på Zinken på söndag. Det blir en höjdare, fullt i klass med en promenad på Kinesiska muren.

Heja Grönvitt. Joel Wåhlstedt på Kinesiska muren.

 

Här hemma möttes vi av en tidig presskonferens när en propert klädd ingift prins meddelade att hans prinsessa fött en lillprinsessa. Och några timmar senare dånade saluterna över konungariket. Kändes overkligt. Som ett minne av en svunnen tid. Borta i Kina vet man inget om det svenska kungahuset. Vi vet å andra sidan lika litet om de kinesiska topparna. Hu Jintao har varit president och partiordförande i snart tio år. Ni som ännu inte lärt er namnet på en av de mest betydelsefulla männen i världen behöver inte bry er längre. I oktober heter den nya bossen Xi Jinping. Han har just avslutat en resa till USA och Europa. Lägg namnet Xi på minnet. Han lär återkomma.

Xi Jinping. Snart en av de mäktigaste i världen.

 

Här hemma väntar också Carl Hennings unika färgbilder från fyrtiotalet. De är så fina att jag vill att fler ska få ta del av dem. Därför ska jag köra några i VLT-serien Frågor om förr framöver. Så jag ligger litet lågt här på bloggen ett par veckor. Men fler bilder kommer, jag lovar. Här är en. En innegård, med utsikt mot en gata i Västerås. Fyrtiotal. Farbror med hatt, pelargoner, två cyklar med registreringsplåtar. Det är krig i Europa, men här inne på gården luktar det säkter stekt fläsk med löksås.

Gård med röd cykel. Någonstans i Västerås. Fyrtiotal. Foto: Carl Henning.

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

När jag gick igenom Carl Hennings fina färgdiapositiv från fyrtiotalets Västerås stannade jag till vid en bild som verkar vara från Kyrkbacken. Där står en man med staffli. Han har hatt, glasögon och tunt skägg. Byxorna är rutiga. På duken har han målat av Domkyrkan, kanske står han på Blåsbogatan, i närheten av där Carl Henning bodde. Jag vet inte säkert, men jag är ganska övertygad om att konstnären som målar sin stad är David Söderholm. Han var i så fall några och sextio år gammal och en välsedd konstnär. I dag har Konstmuseet över 400 av hans verk.

David Söderholm. Någon som har ett annat förslag? Foto: Carl Henning.

Så här tecknades hans porträtt av Sigurd Jungstedt 1929.

David Söderholm, avporträtterad av Sigurd Jungstedt i boken Västeråsare.

Jag har tyvärr ingen akvarell av David Söderholm. Ni känner förstås hans stil. Saklig, lugn, ibland stiliserad. En dag ska jag be att få titta på samlingen i Konstmuseets magasin. Ibland dyker han upp på nätet. Det här landskapet såldes i oktober på Stadsauktionen i Stockholm för 1 600 kronor. Vad är det för rykande hög skorsten hitom kyrkan? Värmepannan på Karlslund?

Senhöst, David Söderholm.

Frågor om förr i VLT i dag handlade om Stora torget och om de två vykort som jag visat här på bloggen tidigare. Däremot blev det inget utrymme för en bild på Prästgatan, den gata som försvann när kvarteret norr om torget revs när Stadshotellet byggdes 1905-1907. Det var på Prästgatan mannen rullade sin kärra på bilden förra veckan. Rätt svar återfanns bland kommentarerna. Så här ser bilden ut, obeskuren. Stadshotellets entré ligger i dag till höger om mannen med kärran. Prästgatan gick bort mot Västra Kyrkogatan (Domprostgården skymtar därborta) och vidare ner mot ån och dagens gångbro över till Klippans parkering.

Prästgatan, gatan som försvann. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Ännu en gata försvann när Stadshotellet byggdes: Lilla Kyrkogatan som gick från Proban snett ner mot Östra Kyrkogatans mynning vid torget. Här är en bild som visar gatan i sin krafts dagar.

En annan gata som försvann, Lilla Kyrkogatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers