Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Stora gatan’

God fortsättning!

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 2 januari, 2013 | 3 Kommentarer »

Hemma från Gotland. Tog mig till Rocklunda för att kolla hur bandylaget utvecklats. Ganska bra, faktiskt. Motala är inget topplag, om man säger. Men de grönvitas tempo och deltagande gladde, särskilt i första halvlek, trots skador på ett par spelare. 7-3. Kan bli några sevärda matcher framöver. Jag ska koppla på min bandyblick.

Blick för bandy?

Blick för bandy?

Röjde hemma i eftermiddags. Hittade en låda med presskort. Gav bort hela rasket till ett barnbarn, som släpade ut lådan men glömde den på gården. Kanske var det inte meningen att jag skulle göra mig av med den. Där finns ju godbitar som den här, från Rossijaturneringen i Kazan 2000 när isen sprack och Pelle Fosshaug fixade rysk seger för att inte publiken skulle göra uppror.

Presskort från Kazan i Ryssland.

Presskort från Kazan i Ryssland.

Eller det här kortet, apropå den nyss avslutade tv-serien. Ett presskort från Olof Palmes begravning. Jag minns de dova trummorna.

 

1986.

1986.

 

Jag har, som ni vet, bloggat sparsamt ett par månader. Tur var kanske det. Annars hade jag gnölat och gnällt över diverse kommunala märkligheter i denna vår vrå av världen. Som denna bisarra idé att överhuvudtaget gå med på att planlägga ett område för hus på pålar i vattnet utanför stranden på Tegeludden. Ena stunden är det noga på millimetern med strandskydd och krav på avstånd från stranden, andra stunden är man beredd att godkänna hus utanför stranden, i vattnet! På ett av de finaste områdena i stan. Påla i vattnet! När det finns hur mycket mark som helst att bygga på. Vi lever väl inte i en överbefolkad stad som Bangkok. Måste lugna ner mig. Vi kör en bild från Gotland på nyårsafton, där bygger man inga hus på pålar i vattnet.

 

Ar, nyårsafton.

Ar, nyårsafton.

Jag lade ut några bilder från femtiotalets Västerås häromdan. Beskurna och tilltufsade i ett bildbehandlingsprogram. Här kommer en till. Från Stora torgets sydsida, där Sigma i dag väntar på en uppfräschning efter 45 år av betongvaruhus. Ursäkta mig om jag visat bilden förut.

Stora torget, rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Stora torget, rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Nästa bild är en delförstoring från tjugotalet av en bild i den Sjöbergska samlingen. Jag hittade två barn på egen utflykt, långt ner på Stora gatan, vid korsningen med Kopparbergsvägen. Livet väntade på dem.

Barn på Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Barn på Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Hej på ett tag

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 27 oktober, 2012 | 12 Kommentarer »

På tisdag morgon ska jag infinna mig på lasarettet för få en ny höftled. Tänker inte tjata om det mer nu, men jag har bestämt mig för att lägga den lokalhistoriska delen av bloggen i träda. Vet inte hur länge. Även om folk uppmuntrar mig och säger att ”du är snart igång igen”, ”jag känner så många som det gått bra för” och så vidare. Ni får gärna följa mina öden och äventyr på Facebook om ni vill.

I går ledde jag kulturavsdagen på Karlsgatan 2. Höften klarade påfrestningen, med möda. Men det var riktigt roligt. Det lokalhistoriska nätverket hade samlat ett gäng goda föreläsare och dessutom två politiker som samtalade. Det var i det samtalet som kristdemokraten Maria Lindelöf efterlyste en mer medveten satsning på att lyfta fram Västerås industrihistoriska arv. Varför inte en stor generator som konstverk på Aseatorget?

Ja, varför inte?

 

Över 50 kom till kulturarvsdagen.

 

Alf Westerdahl från Västerås & Co lyfte fram Power Meet som ett kulturarv som vi skapar för framtiden. Och Håkan Östh, vd i Kokpunkten Fastighet AB, försökte övertyga oss om att äventyrsbadet skulle lyfta kulturarvet i ångkraftverket. Han kommenterade för övrigt det nya avtalet där badet skiljdes från den museala och vetenskapliga delen med att ”elefanten styckades”. Några besked gavs inte om när de övriga delarna av den styckade elefanten kommer igång. Jag borde kanske ha varit tuffare som utfrågare, men jag var ju närmast jävig…

Andra nyheter: Arkiv Västmanland ska flytta från Stadshuset till fackbiblioteket, som därmed får en ny hyresgäst och indirekt bidrar till att fackbiblioteket får vara kvar. En kulturarvsportal ska äntligen startas, där information från olika arkiv kan samlas under en näthatt. Sist men inte minst: Länsmuseets utbyggnad fram till Stora gatan, i Mimerkvarteret, ska vara klar våren 2014.

Jan-Åke Alkeblad var sjuk, men hade skickat med en bildserie som visade det digra arbete som han utför med att samla all tillgänglig information om Erik Hahrs byggnader i Västerås. Foton, ritningar, faktauppgifter, kartbilder och ibland också nytagna flygbilder. Förhoppningsvis ska det bli en bok av det alltmer svällande materialet.

 

En av Erik Hahrs teckningar inför byggandet av Stadshotellet. Hahrs förstlingsverk på stadens offentliga scen, brand- och polistationen, syns till höger.

 

Jag var den ende som, halvt på skämt, halvt på allvar, förespråkade att bandy skulle ses som en del av kulturarvet (även om VSK råkade ut för en försmädlig smäll nere i Vetlanda i fredags). Passar på att visa en fin bandybild som Björn Gester lagt ut på Facebook. Han fångade en målvaktsräddning på hörna på Rocklunda nån gång… ja när? Björn har inte bifogat några fakta kring bilden, men det ser ut som sent femtiotal eller tidigt sextiotal. Reklamen för Cirkelkaffe och stjärnan på tröjorna tyder på att det är Sirius som möter VSK. Målvakten liknar Solle Jonsson. Tror han spelade i Sirius innan han kom till VSK. Om det stämmer så är bilden tagen före 1960, det år när Solle stod i VSK-målet i finalen mot just Sirius (grönvit vinst med 3-1). Men nu är jag nog ute och kulturarvscyklar.

 

Hörnräddning. Foto: Björn Gester.

 

Stänger butiken med en av mina favoriter. En bild från Stora gatan österut på trettiotalet. Killen med kepsen som kisar mot middagssolen står utanför det som är Centra i dag, ungefär där HM:s butikssaga skulle starta 1947. Nästa gata österut är alltså Sturegatan. Trädet står inne på den lilla gård mitt i kvarteret som jag alltid undrat över hur den såg ut, utan att få det klart för mig. Håll med om att bilden ger en säregen småstadsatmosfär. Jag tror att det är E.W Krassing som är fotograf. men jag är osäker.

 

Stora gatan. Okänd fotograf.

 

Trevlig helg.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Familjen blir större och större

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , den 30 september, 2012 | 9 Kommentarer »

För litet mer än tre veckor sedan föddes Vera. Vårt fjärde barnbarn. I förrgår kom Emma. Så nu är de fem. Tre pojkar var ensamma på täppan, nu har de fått konkurrens av två flickor. Emmas pappa är fransman, som siktar på att få jobb här i stan. Han är ingenjör och har jobbat i Afrika i snart två år. I går kopplade han upp sin dator på Skype och visade Emma för sina föräldrar nere i Auvergne. Teknikens under.

Emma visas upp på Skype.

 

Har skrivit ett par artiklar för VSK Bandys kommande programblad, eller magasin om man så vill. Försöker hålla geisten uppe, trots att laget läcker bakåt i träningsmatcherna och i Svenska cupen. Stryk med 2-10 mot Hammarby i Svenska cupens semifinal är förskräckliga siffror. Verkar som om spelarna lade av när målen ramlade in. Inte bra. Hedersamma förluster är bättre än resignerat storstryk. Får trösta mig med en bandybild från Arosvallen på trettiotalet. Vet inte vad det är för lag. Kanske VSK trots allt. En sak ser jag: målvakten har slips. Stil.

 

Bandy på Arosvallen. Foto: EW Krassing (troligen).

 

I förra inlägget (det glesnar mellan dem, men tiden räcker inte till allt) visade jag en bild på en studentkortege som passerade Sigge Ericssons speceributik. Bilden togs 1938 och jag har kollat telefonkatalogen från den tiden. Sigges butik låg på Stora gatan 58, i det kvarter där Parkhuset ligger i dag. Där låg också Carin Johanssons Tapiserriaffär och Anna Anderssons manufaktur- och reseeffektaffär. Ella Carlsson hade en cigarraffär där också. Vi tittar på bilden en gång till.

På väg på Stora gatan, från Källgatan mot Hållgatan, 1938. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Här syns samma hus till höger på Stora gatan, på en bild från sextiotalet, strax innan huslängan skulle rivas.

 

Stora gatan, mellan Hållgatan och Källgatan. Från VLT:s dvd om sextiotalet.

 

Där uppe i hörnet vid Hållgatan låg en gång Nya möbelaffären. På den här bilden har en annan studentkortege hunnit upp dit.

Studenter på Stora gatan 1937. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Hans Wennerström har manat på mitt bloggande genom att skicka mig en annan studentbild. Det här gänget har kommit en bit upp i Oxbacken. När vet jag inte, men det ser ut som trettiotal, eftersom den upphöjda trottoaren är kvar.

Studenter i Oxbacken. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Avslutar detta studentikosa bloggande med en annan bild där affärerna väcker intresse. Årtalet är okänt. Troligen trettiotal, kanske början av fyrtiotalet. Visst är det väl Vasagatan?

 

Nya studenter, nya butiksskyltar. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Vi kör en liten gåta som avslutning. Ernst Blom har fångat en gatuscen på tjugotalet (tror jag). Polisen övervakar den lugna gatan, där en dragkärra vilar framför reklamskylen med annonser för fotboll och uppträdanden i Folkets park. Till höger, bakom de två pojkarna, syns ett skåp med öppen dörr. Ovanför står det ”Bilstation” och jag gissar att det fanns en taxitelefon inne i skåpet.  Nå, vad är det för gata?

 

Gatuscen i Västerås. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Jag har städat litet i friggeboden. Hittade en väska med grejer från forna fjällfärder. Vallor, skidvax, reservskidspets, dobbar och gud vet vad. Synd att slänga. Får se vad som händer. Letade efter en fjällbild, hittade en färgbild från en vandring mot Kebnekaise på sjuttiotalet. Tyckte det var så länge sedan så jag gjorde om den till svartvit. Stämmer bättre med den nostalgiska känslan av en svunnen tid.

 

Mot Keb.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Bilder från Metallstrejkjen 1945

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 3 september, 2012 | 7 Kommentarer »

Skrev om Metalls stora strejk våren 1945 i dagens Frågor om förr i VLT. Det var en av de största verkstadskonflikterna någonsin. Över 120 000 metallarbetare strejkade, varav 3 300 i Västerås, de flesta på Asea. Strejken blev mycket omdiskuterad efteråt. Socialdemokraterna beskyllde kommunistena (som var starka efter kriget) för att ha drivit ohemula lönekrav. Efter fem månaders strejk, med sinande strejkkassor och stora umbäranden, gav Metall upp och tvingades skriva på ett avtal som inte gav något extra utöver det som låg på bordet när konflikten inleddes. Metalls avdelning 20 har deponerat papper och fotografier i Arkiv Västmanland. Några av bilderna publicerades i tidningen i dag. Här kommer några till. Det är utmärkta bilder, de ger en god känsla av konfliktvåren.

 

Strejkmöte i friluftsteatern, Folkets park, våren 1945. Foto: Metall avd 20, Arkiv Västmanland.

 

Strejkunderstöd betalas ut gamla Folkets hus (Hahrska palazet). Foto: Metall avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Metall fick ordna nöjesevenemang och behålla intäkterna under strejken. Här ordnas dragkamp under en familjedag i Folkets park. Strejkutstkottets lag kämpar. Foto: Metalls avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Åter till gårdagens bild på en högtalarbil. Här är en bild från korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen. Högtalarbilen kör åt andra hållet nu, och man kan se anordningarna med högtalarna bakpå bilen.

Högtalarbil med polis. Foto: David Eriksson.

 

Högtalarna one more time. Foto: David Eriksson.

 

För övrigt förtränger jag det faktum att det blåst upp till en ny strid på Västmanlands Teater. Regissören sparkas och teaterchefen tar över regin inför höstens premiär på Strindbergs Ett drömspel. Kan denna stackars institution aldrig få lugn och ro?

Jag förtränger också det faktum att Ryanair fortfarande flyger skattesubventionerat från Västerås. Hur många ytterligare miljoner är det värt?

Jag förträmger däremot inte att solen lyser på de gröna ekarna. Dags att gå ut i den natur som ibland kallas Guds fria. Var den ofria finns vet jag inte.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Tända ljus och minnet av en korsning

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 2 september, 2012 | 6 Kommentarer »

I går körde Mellanskog bort sina maskiner från Ojnareskogen på Gotland. Avverkningarna hade gjorts på beställning av Nordkalk inför det nya stora och brutala kalkbrottet. Den massiva kritiken fick skogsägarnas förening att backa. Ingen mer skog huggs ned innan Högsta Domstolen behandlat alla överklaganden, bland annat från Naturvårdsverket. Det var ett klokt beslut. Landshövdingen på Gotland, Cecilia Schelin Seidegård, bidrog till beslutet genom sitt rakryggade uttalande om att avverkningarna borde stoppas. Kampen är inte över, men den har tagit paus.

Lugnet har återvänt till Ojnareskogen, om än tillfälligt.

 

I dag tändes ljus till minne av de träd som huggits ned. Bilden är gjord av den danske konstnären Piet Pedersen.

 

Vi bor nära Ojnareskogen när vi är på ön. Jag längtar tillbaka. Men det är mycket annat på den så kallade agendan just nu. Vi håller på att tömma och lämna en liten övernattningslägenhet i Stockholm. Det känns tomt utan det där tillhållet i huvudstaden, men man kan inte få allt. Ju tommare den blir, desto mindre längtar man tillbaka.

Vår afrikanska skulptur undrar över framtiden.

 

Vi kan förstås åka till Stockholm ändå. Tågen går ju trots allt ganska tätt. Och vi kan fortfarande promenera, om än just nu ganska stapplande, i den stad som är så levande. Ta Kungstornen, som exempel. Två magnifika torn på var sin sida om Kungsgatan. Var det inte i ett av de tornen som fotografen Harry Friberg hade sin ateljé? Han som var huvudfiguren i Stieg Trenters deckare. Eller minns jag fel?

Plats i deckare.

 

Malte Eriksson såg en bild på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen för länge sedan. Så här såg bilden ut. Den togs av David Eriksson nån gång på fyrtiotalet. Njut av atmosfären. Människorna, Hotel Fenix, Citykondistoriet. Och lastbilen. Malte har funderat över lastbilen, han har en svaghet för gamla Scaniabilar.

 

Vad är det för lastbil? Foto: David Eriksson.

 

Så här skriver den sanne entusiasten Malte: ”Nummerskylten är tyvärr mindre läsbar . Men Västerås Stads byggnadskontor ägde en likadan bil åren 1931 till 1946. Därefter kom den till Yngve Svenssons bilfirma, sannolikt i inbyte. Den hade regnummret U3166, vilket i och för sig skulle kunna
stämma, men osäkerhetsfaktorn finns där. Senare blev den inblandad i en tragisk dödsolycka, men då kommer man in på något helt
annat. Loggan på dörren är Scania-Vabis dåvarande logga som sattes på nästan alla sålda lastbilar.”
Säkert finns det någon som kan berätta om bussen också. Och om tanten på cykeln med registreringsskylt. Jag tittade på negativet igen och hittade flera spännande exponeringar intill. Titta på den här:

Samma korsningen utan lastbil och buss men med en …. radiobil!

 

Just det. Samma korsning. Nu med en högtalarbil, eller radiobil, som kör framför Björkstedts färg. Kanske pratar någon i bilen ut reklam för trafikdagarna. Jag har letat efter en bild på en högtalarbil sedan jag fick ett mejl från Göran Johansson i våras. Han mindes hur bilar med högtalare på taket körde runt och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd eller annat biktigt. Hans barn vägrade tro honom och Göran undrade om jag hade någon bild. Jag hittade ingen. Förrän i dag.

 

Högtalarbilen förstorad. Foto: David Eriksson.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

När tiden mognar

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , , , den 30 juli, 2012 | 4 Kommentarer »

Datorn har haft semester. Får nog vila ett tag till. Nu börjar ju den riktiga sommaren. Den mogna tiden, med varma mörka kvällar. Så var det i går. Augusti manades fram från tidens obevekliga maskineri. Ekens blad är klibbiga och djupt gröna, mystiska flygfän jagar under gatlampan, soptunnorna luktar rötmånad och yngre vänner suckar över att semestern är slut och att den långa vardagen börjar. Alla kan ju inte vara pensionärer, som den här mannen på bilden under. Han stod på sin brygga på Laggarudden norr om Ludvika i fredags kväll och blickade ut över sjön Vässman och halvmånen som snart ska fyllas för kräftornas skull.

Sommaren börjar.

Vi var i Ludvika för att delta i den årliga loppistävlingen. Fyra familjer kämpar ädelt om vilka som säljer mest. Vi släpade än en gång upp banankartonger med böcker och allehanda prylar. Plus två backar med LP-skivor. Jag blundande och sålde allt från Dylan och Springsteen till George Lewis och Charlie Parker. Fem och tio kronor, ibland tjugo. Vinylnördarna stod på kö. Vi vann hela tävlingen, men det känns litet tomt. Vem spelar nu den lätt raspiga Blowin’ in the wind från tidigt sextiotal?

Idel ädel loppiskamp.

På väg upp till Ludvika stannade vi i Söderbärke för att låta oss bjudas på kaffe i ett timrat hus med utsikt över den vackra sjön Barken. Där sommarbor Kenneth Holmstedt med hustru Lena och en uppsjö av barn och barnbarn. Kenneth var melankolisk. Fredagen var hans sista semesterdag i arbetslivet. Han blir pensionär i april nästa år när han lämnar jobbet som stadsdirektör i Uppsala. Kenneth var en gång chef för Proaros och senare stadsdirektör i Västerås innan han flyttade, först till jobbet som regiondirektör i Skåne och sedan till tjänsten i Uppsala, där han tvingades heja på Sirius och Almtuna i stället för på VSK och VIK. Han har hela tiden bott kvar i Västerås och i dag gick pendlarbilen på sin invanda rutt till Östra Aros, på samma sätt som hans robotklippare diskret tuffade fram över den sluttande gräsmattan på Älgnäsudden.

Kenneth, Lena och barnbarnet Kalle.

Söderbärke, inte långt från Västerås men ändå långt borta.

Förra helgen var barn och barnbarn samlade. ”Som på julafton”, som sexåringen sa. Treåringen som kom hem från Afrika ville kasta snöboll och se tomten pulsa fram i trädgården med en lykta från Rusta i handen. Han fick höra Glassbilen i stället, nog så exotiskt. Och jag tog ännu en av dessa bilder som i framtiden kommer att ligga på en hårddisk i ett källarförråd eller på en vind och som ingen riktigt vet vad man ska göra med.

Julimiddag.

Nu när tiden mognar närmar sig också höstpremiären av Frågor om förr. Lokalnostalgin har fått en skjuts av oanade mått. VLT har kompletterat mina Frågor om förr med en nostalgisajt och på Facebook finns en ständigt växande grupp som kommenterar rubriken ”Du vet att du är från Västerås om du…”

Jag ska försöka fortsätta min variant, får se hur länge det bär. Till något av de första avsnitten hoppas jag få iho en text om den store och bastante hamnsjåare som kallades Östersjön. Är det någon som minns honom? Tills dess får vi avnjuta ett gammalt fint vykort från Mälaren som Hans Wennerström skickat från sin exil nere på Västkusten.

Sommar på Mälaren. Foto: Hans Wennerströms samling.

Jag skrev om Stora gatans historia på försommaren. Då ringde Lennart Jansson och berättade om den raksalong som hans pappa drev på Stora gatan. Lennart minns hur många som kom för att låta raka sig på söndagsmornarna. Det gällde att vara fin till kyrkan eller till Arosvallen. På trettiotalet kostade en rakning femton öre. Jag tror att raksalongen låg i det här huset, granne med Hygrells järnhandel, ungefär där apoteket Hjorten ligger idag.

Raksalongen på Stora gatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag förstås flera andra. Ungefär som när man plockar en kantarell och ser en annan lysa gul några meter bort. Det ena leder till det andra. Problemet är att man kan få ont i ryggen. Här är en av de andra bilderna jag plockade i korgen. Ni känner vä igen Keijers metallfabrik som en gång låg på krönet av Norra Ringvägen, som Kyrkbackens norra utpost mot Blåsbo?

Keijsers. I dag parkering. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Bilderna från Villa Asea

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , den 28 maj, 2012 | 3 Kommentarer »

I dag skrev jag om Anja Wennerholm i VLT-serien Frågor om förr. Anja fick komma in i Villa Asea. Det är inte alla förunnat. Men Anja hade sina skäl. Hon växte upp i Villa Asea på trettiotalet. Hon föddes 1931 i Västerås. Mamman Miriam var äldsta dotter till den legendariske Aseachefen Sigfrid Edström och hans amerikanska hustru Ruth Randall Edström. Anja fick bo hos mormor och morfar och nu återvände hon till barndomshemmet. Hennes minnen och hennes berättelser om hur det var i det Edströmska hemmet fick mig att längta efter ett större textutrymme än vad VLT för dagen kunde erbjuda. Jag vet att det är många som vill se bilderna. Här är några av mina knäpp.

 

Anja Wennerholm framför Villa Asea. Det var hennes mormor som kom på förkortningen Asea för att namnet skulle rymmas på grindstolpen.

 

Minnena ser mig. Anja tittar ut över bokarna i trädgården.

 

”Är fårullen kvar?” Anja känner efter i lådan för biljardbollarna. Nej, ullen var borta.

 

Anja med morfar Sigfrid, som var vd och styrelseordförande i Asea 1903-1949.

 

 

Sigfrid och Ruth i arbetsrummet på trettiotalet. Foto: ABB-arkivet.

 

Bilden från Iggeby gärde i senaste bloggen har fascinerat flera läsare, inte minst de som bor i kvarteren i dag. Jag har ännu inte hittat den bild som delbeskärningen är hämtad från. Men jag har funnit en annan bild av Ernst Blom, som även den är tagen från Domkyrkans torn mot norr. Den bilden är av senare datum. Arosvallen, invigd 1931, är med på bilden. Iggebys kvarter i överkanten har blivit något större. Passa på att njut av detaljrikedomen på Kyrkbacken.

 

Utsikt över Kyrkbacken, Blåsby, Tunby och Iggeby. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

 

Jag fick ett vykort från vännen Sven-Erik Wallin i Stockholm, som även han har fastnat i den förrädiska nostalgiska fällan. Det är ett färglagt kort från seklets början.

 

Vykort med Köpmangatan norrut.

 

Det var förstås Smedjegatan och Vasagatan på bilderna från stan i förra inlägget. Här kommer en fin bild från Stora gatan mitt emot gamla biografen Skandia. Den där märkliga gaveln finns väl kvar än i dag, om jag inte missminner mig. Jag har fått bilden på mejl och jag vet faktiskt inte vem som tagit den. Hoppas fotografen förlåter att jag publicerar den, till alla nostalgikers glädje.

 

Stora gatan mot öster och mot korsningen med Källgatan. Okänd fotograf.

 

Längtar tillbaka till Gotland. Nästa gång jag kommer dit har väl där lilla fina blomman slutat sin korta och ilsket röda blomning. Nu klämmer jag till med ett namn som jag inte är säker på, men vi säger att det är en getväppling. Eller hur?

 

Getväppling på Närsholmen i maj.

Läs hela inlägget »

Bra med konsulter

Publicerat i Uncategorized, taggad , , den 14 maj, 2012 | 5 Kommentarer »

Har vilat framför tangentbordet i dag. Avstått från grävande. Mår bättre. Fick till och med lust att fördjupa mig i kommunala handlingar. Tekniska nämnden har till exempel hyrt in en konsult för att utreda tillståndet för stans cykelparkeringar. Konsulten konstaterar att mycket är bra men att allt kan bli bättre. Lysande. Det hade nog inte tjänstemännen kunnat lista ut själva. Konsulten föreslår också att ”utförande av reparationer av de cykelställ som är i behov av det bör vara en högt prioriterad åtgärd.” God slutats. Reparera bara det som behöver repareras. Tur att det finns konsulter. Nästan i klass med Annie Lööf som nyligen slog fast att centerpartiet tycker det är viktigt att prioritera det som är viktigt.

Cyklar på Stora gatan. Vykort från förra århundradet.

 

Det märkliga huset längst ner i Bondebacken, vid Hållgatan, har rönt intresse. Aron Olnafors minns att det var som att komma ut på landet när man var där. I början av sextiotalet huserade två busgrabbar där, tydligen döpta till Svenne och Stenne. Det idoga letandet efter bilder på detta lantliga hus mitt i stan har nu lett oss till fyrtiotalet och samlingen med Carl Hennings unika färgbilder. Här är alltså huset i ny tappning, från fyrtiotalet, när Svenne och Stenne möjligen var påtänkta men knappast mer.

Hus längst ner i Bondebacken. Foto: Carl Henning.

 

Bilden i går på cykelbudet som tar en rökpaus var förstås tagen på Stora gatan, framför dåvarande VLT-huset. Byggnaden i bildens vänsterkant var Arbetareföreningens hus, där det var både teater och bio förutom politiska möten. Huset användes som möbelaffär innan det revs på fyrtiotalet för att ge plats åt huset med Torstenssons, som står där än i dag, fast utan Torstenssons. Här ett annat vykort från Stora gatan, samma parti fast mot väster. Kolla in Epa till vänster.

Stora gatan mot väster. Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

 

Läs hela inlägget »

Ett litet hotell

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 8 maj, 2012 | 16 Kommentarer »

Letar uppgifter om klapphuset vid Lillån. Och bilder. Klapphuset fanns ju kvar efter det att Lillån lagts igen och blivit Munkgatan. Åns vatten leddes in från kulverten i gatan till Klapphuset, där man kunde klappa tvätt och tvätta mattor. Jag har aldrig sett någon bild inifrån denna märkliga kommunala tvättstuga som stod där Aros Congress Center finns i dag. Men någonstans, i någons byrålåda…?

När jag letade på Länsmuseet i dag hittade jag några andra bilder i stället. Bilder som jag aldrig sett. Titta på den här. En gata, några bilar och ett hotell som hette Sture. Undrar hur det var att bo där. Ser ni var det låg? Tiden är slutet av trettiotalet.

Hotell Sture, ett etablissemang i Västerås som någon borde ha med i en deckare. Foto: Länsmuseet.

 

Har skrivit om brandstationen ett par dar. Kommer ni ihåg brandlarmen som satt runt om i stan. Röda knappar bakom glasrutor på väggar och stolpar. Larmen var kopplade till en förhistorisk hålkortsapparat nere på Östra Kyrkogatan som läste fram var knappen var intryckt. Här är en bild.

Brandlarm i sitt glasskåp. Foto: Räddningstjänstens arkiv.

 

Hellmans kiosk, som var lösningen på kioskgåtan, fortsätter att engagera. Kerstin Lundin jobbade i kiosken två år vid mitten av 1940-talet. Hon kände igen den direkt. ”Jag bodde då hos familjen Lundewall, vars vuxne son var blind. Därför fick de driva kioskrörelse, det var så på den tiden.” Kiosken hade öppet till klockan 22 alla kvällar. Men namnet Hellmans kiosk måste ha kommit senare. För Kerstin var det ”Lundewalls kiosk”. Kjell Johansson minns också kiosken som vore det igår. Han körde ut varor från Saluhallen till familjen Lundewalls bostad på Domkyrkoesplanaden undefär vid samma tid. ”Jag fick alltid en krona i dricks, och en bulle”, minns han. Men för honom var namnet ”Tekniska kiosken”, eftersom den låg mitt emot Tekniska skolan, dagens Växhuset. Nu blir det inga fler bilder på denna kiosk med många namn. Vi kör en bild på Hållgatan norrut i stället, med den där affären på hörnet vid Stora gatan som uppenbarligen har en så omväxlande historia. Jag tror till och med att det en gång var en av de allra första affärerna som hörde till Hakonbolagets sfär, det som sen skulle bli Ica.

Hållgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Om man svängde runt hörnet och blickade neråt Stora gatan såg det ut så här, men den bilden har ni förstås sett förut, eller…?

Stora gatan österut, mellan Hållgatan och Källgatan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

En övning i kvarteret Igor

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 5 maj, 2012 | 10 Kommentarer »

Var i Konserthuset i går kväll för att hylla Tomas Tranströmer och för att lyssna till årets Tranströmerpristagare Durs Grünbein. Och för att lyssna till Sinfoniettan och den briljante klarinettisten Emil Jonason som fick Mozarts klarinettkonsert att dansa. Lyrikern Grünbein vet jag inget om, och om sanningen ska fram blev jag inte klokare efter Per Wästbergs välformulerade men ack så låååååånga introduktion av pristagarens diktning. Grünbein växte upp i DDR och presenterade sig själv med orden: ”Jag beträdde den moderna peosins väg i utkanten, där den övergick i osmyckade, dystra förorter, vid spårvägarnas ändhållplatser, motorvägarnas påfarter.”

Durs Grünbein tackar för priset på 200 000 kronor.

 

Jag ska försöka läsa Grünbein. Poesi är en märklig företeelse. Eller som Jean Cocteau en gång sa, i går citerad av Grünbein: ”Poesin är absolut nödvändig, men jag vet inte riktigt för vad.” Kanske passar det med en bild från Sarek, augusti 1973. För mig är det också poesi.

Nånstans i Sarek, augusti 1973. Fjällen lockar.

 

Häromveckan hade Claes Björkstedt och Aron Olnafors en konversation här på bloggen om en magnikfik träbåt, som skulle ha ägts av den man som drev en butik i hörnet Hållgatan och Stora gatan. Det var en ”unik långsmal mahognybåt med ett oändligt antal runda fönster”, skrev Claes och Aron beskrev den som en ”fantastisk skapelse” och undrade om jag hade en bild på den. Det har jag inte, men Hans Wennerström nere på Västkusten har letat i sina lådor och hittat en bild på en fin lång mahognybåt som hans morfar Erik Lindh byggde i Västerås 1930. Båten var 16,5 meter lång och byggdes på beställning i en verkstad på Hammarbygatan.

Båten som Erik Lindh byggde 1930, vid kaj i gamla hamnen. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Vem vet, det finns säkert fler långa vackra mahognybåtar på bild. Och finns det verkligen ingen som har en bild på den där teaterbåten i Svartån, nedanför Klippans parkering, som Anders Berggren talar om. Jag har inget som helst minne av den. Och så var det frågan om radiobilarna, de där bilarna som körde runt med högtalare på taket och spred den information som Radio Västmanland fixar i dag. Bild? Minnen?

I väntan på det måste jag bara få visa en märklig bild som jag hittade när jag tittade i brandkårens bildsamling i går. Man säger väl inte brandkåren i dag utan Mälardalens räddningstjänst eller nåt sånt. Men för mig är brandkåren brandkåren. Titta på den härliga bilden. Den är från krigsåren. Tagen på gården bakom gamla polis- och brandstationen vid Stora torget. Husen vid Vasagatan syns i bakgrunden. Vilka är det som övar med gasmask? Och varför knäböjer dom? I dag ligger varuhuset Igor här, med sina rulltrappor och gallerior.

Gasmaskövning i kvarteret Igor. Foto: Mälardalens räddningstjänsts arkiv.

 

Så ännu en bild från Stora gatan och de kvarter där så många av bloggens läsare har minnen begravda mellan husväggarna och portarna in på de mystiska bakgårdarna.

Stora gatan. Vykort.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers