Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘radiobil’

Skrev om Metalls stora strejk våren 1945 i dagens Frågor om förr i VLT. Det var en av de största verkstadskonflikterna någonsin. Över 120 000 metallarbetare strejkade, varav 3 300 i Västerås, de flesta på Asea. Strejken blev mycket omdiskuterad efteråt. Socialdemokraterna beskyllde kommunistena (som var starka efter kriget) för att ha drivit ohemula lönekrav. Efter fem månaders strejk, med sinande strejkkassor och stora umbäranden, gav Metall upp och tvingades skriva på ett avtal som inte gav något extra utöver det som låg på bordet när konflikten inleddes. Metalls avdelning 20 har deponerat papper och fotografier i Arkiv Västmanland. Några av bilderna publicerades i tidningen i dag. Här kommer några till. Det är utmärkta bilder, de ger en god känsla av konfliktvåren.

 

Strejkmöte i friluftsteatern, Folkets park, våren 1945. Foto: Metall avd 20, Arkiv Västmanland.

 

Strejkunderstöd betalas ut gamla Folkets hus (Hahrska palazet). Foto: Metall avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Metall fick ordna nöjesevenemang och behålla intäkterna under strejken. Här ordnas dragkamp under en familjedag i Folkets park. Strejkutstkottets lag kämpar. Foto: Metalls avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Åter till gårdagens bild på en högtalarbil. Här är en bild från korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen. Högtalarbilen kör åt andra hållet nu, och man kan se anordningarna med högtalarna bakpå bilen.

Högtalarbil med polis. Foto: David Eriksson.

 

Högtalarna one more time. Foto: David Eriksson.

 

För övrigt förtränger jag det faktum att det blåst upp till en ny strid på Västmanlands Teater. Regissören sparkas och teaterchefen tar över regin inför höstens premiär på Strindbergs Ett drömspel. Kan denna stackars institution aldrig få lugn och ro?

Jag förtränger också det faktum att Ryanair fortfarande flyger skattesubventionerat från Västerås. Hur många ytterligare miljoner är det värt?

Jag förträmger däremot inte att solen lyser på de gröna ekarna. Dags att gå ut i den natur som ibland kallas Guds fria. Var den ofria finns vet jag inte.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

I går körde Mellanskog bort sina maskiner från Ojnareskogen på Gotland. Avverkningarna hade gjorts på beställning av Nordkalk inför det nya stora och brutala kalkbrottet. Den massiva kritiken fick skogsägarnas förening att backa. Ingen mer skog huggs ned innan Högsta Domstolen behandlat alla överklaganden, bland annat från Naturvårdsverket. Det var ett klokt beslut. Landshövdingen på Gotland, Cecilia Schelin Seidegård, bidrog till beslutet genom sitt rakryggade uttalande om att avverkningarna borde stoppas. Kampen är inte över, men den har tagit paus.

Lugnet har återvänt till Ojnareskogen, om än tillfälligt.

 

I dag tändes ljus till minne av de träd som huggits ned. Bilden är gjord av den danske konstnären Piet Pedersen.

 

Vi bor nära Ojnareskogen när vi är på ön. Jag längtar tillbaka. Men det är mycket annat på den så kallade agendan just nu. Vi håller på att tömma och lämna en liten övernattningslägenhet i Stockholm. Det känns tomt utan det där tillhållet i huvudstaden, men man kan inte få allt. Ju tommare den blir, desto mindre längtar man tillbaka.

Vår afrikanska skulptur undrar över framtiden.

 

Vi kan förstås åka till Stockholm ändå. Tågen går ju trots allt ganska tätt. Och vi kan fortfarande promenera, om än just nu ganska stapplande, i den stad som är så levande. Ta Kungstornen, som exempel. Två magnifika torn på var sin sida om Kungsgatan. Var det inte i ett av de tornen som fotografen Harry Friberg hade sin ateljé? Han som var huvudfiguren i Stieg Trenters deckare. Eller minns jag fel?

Plats i deckare.

 

Malte Eriksson såg en bild på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen för länge sedan. Så här såg bilden ut. Den togs av David Eriksson nån gång på fyrtiotalet. Njut av atmosfären. Människorna, Hotel Fenix, Citykondistoriet. Och lastbilen. Malte har funderat över lastbilen, han har en svaghet för gamla Scaniabilar.

 

Vad är det för lastbil? Foto: David Eriksson.

 

Så här skriver den sanne entusiasten Malte: ”Nummerskylten är tyvärr mindre läsbar . Men Västerås Stads byggnadskontor ägde en likadan bil åren 1931 till 1946. Därefter kom den till Yngve Svenssons bilfirma, sannolikt i inbyte. Den hade regnummret U3166, vilket i och för sig skulle kunna
stämma, men osäkerhetsfaktorn finns där. Senare blev den inblandad i en tragisk dödsolycka, men då kommer man in på något helt
annat. Loggan på dörren är Scania-Vabis dåvarande logga som sattes på nästan alla sålda lastbilar.”
Säkert finns det någon som kan berätta om bussen också. Och om tanten på cykeln med registreringsskylt. Jag tittade på negativet igen och hittade flera spännande exponeringar intill. Titta på den här:

Samma korsningen utan lastbil och buss men med en …. radiobil!

 

Just det. Samma korsning. Nu med en högtalarbil, eller radiobil, som kör framför Björkstedts färg. Kanske pratar någon i bilen ut reklam för trafikdagarna. Jag har letat efter en bild på en högtalarbil sedan jag fick ett mejl från Göran Johansson i våras. Han mindes hur bilar med högtalare på taket körde runt och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd eller annat biktigt. Hans barn vägrade tro honom och Göran undrade om jag hade någon bild. Jag hittade ingen. Förrän i dag.

 

Högtalarbilen förstorad. Foto: David Eriksson.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Datorn har fått stå orörd ett par dar. Annat har pockat på uppmärksamheten. I går var det till exempel fest i Bombardier Arena när Västerås Irsta tog det sensationella steget upp i elitserien. Martin Boquist har gjort underverk med laget. Hans spel är stort. Så snart han steg in på planen från bänken växte VI en dimension. När han satte upp farten visste man att något skulle hända. Antingen skott eller en genial passning. En stor spelare och uppenbarligen också en stor tränare. Handbollen är att gratulera. Vi gamla bandystötar har en del annat att fundera över. Stämningen i handbollshallen var magisk. Två tusen personer. Fullsatt. Handklappningar. Musik. Och, framför allt, en ung publik. Här fanns framtiden, här fanns inga surgubbar som tyckte det var bättre förr.

Handbollspublik. Något för bandyn att lära sig av.

 

I går såg vi märkliga vadarfåglar med långa näbbar och svarta bröst i Asköviken medan tofsviporna jagade bort höken och solen stod högt. Stenarna borta i Rytternes lilla kyrkoruin passade bra för en picknick. Undrar vad de två bröderna filosoferade om, däruppe på stenmuren från 1200-talet?

Två bröder fikar i kyrkoruin.

 

I dag handlade Frågor om förr i VLT om fiskhandlare Erikssons imperium, som var som störst på femtiotalet när han styrde över fem butiker med rinnande vatten i fönstren. Här är en bild som inte fick plats i artikeln. Fiskhandlaren himself, Carl Johan Eriksson, står till höger i bild inne på bakgården till Fiskhallen på Smedjegatan, nån gång på trettiotalet. Springsjasens cykel till vänster och porten ut till Smedjegatan (dagens gågata mellan Vasagatan och Sturegatan). Fiskhandeln låg på den norra sidan. Tror att det ligger en grekisk krog där i dag. När huset revs flyttade Fiskhallen om hörnet ner på Sturegatan.

Fiskhallens gård på Smedjegatan. Foto: Inger Liebls samling.

 

Vi har fått njuta av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder både här på bloggen och i VLT. Arvids dotter Kerstin Hult har hört av sig och tackat för den uppmärksamhet hennes pappa fått. Kerstin bor i Söderbärke och hon har skickat mig ett album med flera av pappa Arvids bilder från den stad han fotograferade så kärleksfullt. Titta på den här, en stämningsfull motljusbild från Domkyrkan och Biskopsgården.

Västra Kyrkogatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Eller den här. Folkliv på Smedjegatan under krigsåren. Ridner står väl i höjd med Folkets hus, ungefär och fotograferar mot väster.

Smedjegatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Det kommer mer, gott folk. Men nu måste jag ut i solen. Förresten, är det nån som minns radiobilarna? Dom som körde runt i stan på femtiotalet med högtalare på taket och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd. Göran Johansson bodde på Karlsgatan som liten och han minns bilarna med högtalarna, men hans barn vägrar tro honom. Tänk om man kunde hitta en bild…

 

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers