Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för augusti, 2011

Var i Härkeberga kyrka i dag. Häpnade än en gång över hur Albert Pictor målade kyrkan i glada färger och med burleska bibliska motiv för 500 år sen, när man slog nya valv. Det måste ha varit som att komma in i en glad bildbubbla. På den tiden fanns varken orgelläktare, orgel, predikstol eller tunga kyrkbänkar. Folk rörde sig mellan helgonbilderna under den målade himlen.

Koret i Härkeberga kyrka.

 

I vapenhuset snurrade livets hjul, från den glada ungdomen till den trötta ålderdomen.

Livets hjul i Härkeberga.

 

Hjulen snurrar fortfarande fort för Micke Genberg, förresten. Träffade honom i går. Jag ska åka till Tanzania i höst och då måste vi besöka det hotell som han och några andra västeråsare driver på ön Pemba. Micke hade varit i Stadshuset och fått order om att flytta bort sitt Oops hotel från Västra holmen. Det behövs tillstånd för att ankra upp eller påla ner ett hotell utanför en ö som ingår i en naturvårdszon. Och det har inte Micke, men han löser nog det också. Huset på månen har däremot hamnat i viloläge, sedan Obama sparat på det amerikanska rymdprogrammet. Micke hade ju hoppats på att få hyra in sin röda stuga i en av Nasas månlandare. Men tids nog…

Micke Genberg, alltid nåt på gång.

 

Har ni sett vad grönt vattnet är i hamnen och runt Mälarens stränder. Allt som växer i vattnet tycks blomma. Tur att vi inte har något kallbadhus.

Östra hamnen. Grön ärtsoppa.

 

Så över till avdelningen gamla Västerås.  Jag har efterlyst bilder från Västerås krogvärld. Curt J i Hökåsen har skickat mig några av sina många fina vykort. Här är två.

Restaurang på Stadshotellet.

 

Serveringen i Stadsparken som ersattes av ett funkishus på trettiotalet.

 

Och titta här, ingen krog och inget vykort, men en fin bild från Pilgatan 1947. Caltexmacken, Volvo och Yngve Swensons. Eller hur?

Pilgatan 1947.

 

Läs hela inlägget »

Mysteriet med vaktkuren

Jag skrev om vaktkuren på Östra Ringvägen i VLT-serien Frågor om förr i dag, ni vet det där lilla huset som ligger för sig själv vid Bombardiers gavel. Det var ju en gång portvaktens kur vid grindarna in till Aseas verkstäder i Emaus och Arvid. Men vad hände med kuren när den övergavs och staketet revs vid mitten av sjuttiotalet? Än i dag finns det ju en del tekniska prylar kvar. Carl Johan Hall tror sig ha svaret: ”Jag tror att det gula huset har härbärgerat en operatör för trafiksignalerna i korsningen Östra Ringvägen – Pilgatan. När jag cyklade förbi en gång i början av 90-talet såg jag en panel med röda, gula och gröna lysdioder som omväxlande tändes och släcktes. Efter att ha betraktat dem och korsningen en stund förstod jag att de motsvarade trafikljus i korsningen. Anläggningen var förstås automatiserad, men kan den ha varit manuell eller i alla fall ha innehållit en gubbe som övervakade funktionen för länge sedan?”

Vaktkuren, till vänster, och Arvidverkstaden (Bombardier) på fyrtiotalet.

 

Längre bort på Pilgatan fanns bommarna och järnvägen, som ofta ställde till det för trafiken till och från Stockholm. Vi hade en järnvägsövergång till i stan, som många minns. Den låg nere på Hamngatan. Bommarna spärrade vägen ner till hamnen. Här är en fin bild som jag fick av Lars-Åke Berglund i dag. Lars-Åke går igenom de gamla Aseabilder som fortfarande finns kvar i ABB:s källare. Det mesta av bildskatten har ju som bekant lämnats över till Länsmuseet. Titta på den här bilden av bommarna på Hamngatan. Den togs den 28 augusti 1913 klockan två på eftermiddagen. På baksidan av kortet står det ”Mekaniskt hinder”.

"Mekaniskt hinder 1913". Foto: ABB-arkivet.

 

Det är inte vilka gubbar som helst som står och väntar vid bommarna. De är betydelsefulla Aseaingenjörer, en av dem var svåger till Sigfrid Edström och blev verkställande direktör för hela Asea några år in på trettiotalet. Namnen: Joseph Dolk, Arthur Lindén (det var han som blev vd), Werner Heinrici och Hjalmar Janson.

För övrigt är det roligt att fotografera i svartvitt även i dag. Så här blev det när Alex var i hatten i somras.

Sommarbild i svartvitt.

 

Läs hela inlägget »

Blixt och dunder i natt, när sommaren försvann. Värmen i går var sagolik. Jag cyklade till Rocklunda för att gå på bandy, häpnade över att så många andra också var på väg dit. Tusentals. Ganska snart gick det upp för mig att de andra var på väg till marknaden. Inne i hallen var det kallt. Är det alltid så när man går på bandy på vintern?

VSK vann med 7-4 över ett Sandviken, som tappat Mossberg och Sveshnikov och som hade Christoffer Edlund på läktaren. Men VSK ska inte skämmas. Det unga grönvita laget har framtiden för sig. Nyförvärven ser spännande ut. Patrik Sjöström värvades som libero men spelar högerback, offensiv sådan, med bra skott. Tomas Knutson gjorde två mål. Fint klipp i klubban. Pekka Rintala överraskade med ett kanonmål ur vänstervinkel. Junioren Jimmy Jansson kan bli hur bra som helst. Plus att alla de andra ser ut att ha tagit några skär framåt.

Köpte en ny kompaktkamera i dag, i stället för den jag tappade i ankdammen i Almedalen. En liten Canon S95. Prövade makron direkt på en orkidé hemma i fönstret. Inte så pjåkigt.

Orkidé... eller var det nåt annat djupt inne i blomman?

Missade 100-metersfinalen i VM. Var väl lika bra det. Missade Carolina Klüft också. Lika bra det också, så slapp jag fundera över orsaken till att damernas längd blivit så mycket sämre på senare år. Klüft hoppade själv flera decimeter längre som sjukampare.

Prövade förrestens kamerans förmåga att avbilda dia också. Lade upp diabilderna på ett ljusbord och knäppte i RAW-format. Här en bild från Rapaselet i Sarek 1972. Snart fyrtio år sen. Bilden är säkert tagen mitt i natten. Jag minns att vi skulle vada över Rapaälven på morgonkulan när vattnet var som lägst.

Rapaselet i Sarek, juli 1972. Kodakchrome. Pentax.

Texten om Röda kvarn i VLT förra måndan föranledde flera kommentarer här på bloggen. Ännu fler kommentarer har skickats på mejl till mig. Thomas Walldow berättar till exempel om hur biografen användas som resebyrå under krigsårens jular, när trycket på tågbiljetter var stort. Thomas skriver om hur dåvarande järnvägsbolaget SWB erbjöd allmänheten ytterligare ett inköpsställe, utöver Centralstationen, Röda kvarns foajé.

”Arrangemanget kvarstod även det första SJ-året, 1945. Ambitionen sedan flera år tillbaka var att etablera en centralt belägen fast belägen försäljningslokal, men detta hade misslyckats. Därför biografens foaljé. Först 1946 kunde en
resebyrå öppnas, då på Sturegatan…”

Hans Wennerström skickar en bioannons från 1941. Förutom Röda kvarn och de andra finns också reklam för Teater-Bio. Var det bio på teatern ända så långt fram i tiden?

Biografannonser i Västerås 1941.

Anders Eriksson, som kan det mesta om Västerås biografvärld, kommenterar påståendet att vaktmästarna på Grand utmärkte sig med sina röda uniformer: ”De hade samma röda uniformer på ruffiga Röda Kvarn också. Bägge biograferna tillhörde Fornstams. Grand blev SF-biograf 1961 med Fornstam som delägare. Fornstams hade Röda Kvarn utan inblandning av SF tills rivningen 1966. De röda uniformerna hängde med på Grand och Prisma men även på Camera kunde man se röda kavajer på biljettpersonalen.”

Röda kvarn en gång till.

 

Till sist en fin bild från Jan-Åke Alkeblad, som idogt gräver i stans arkiv. Jag tror han hittat den på Länsmuseet. Hursomhelst är bilden intressant, eftersom den visar ett sällan sett perspektiv på den trånga lilla kåkstad som fanns i Stadsparken, runt Wickholms kvarn (det vita huset i mitten). Bilden är tagen innan kvarndammen och kvarnen revs för att ge plats åt turbinhuset litet längre nedströms 1891. Stora Westmannia till höger bortom Fiskartorget byggdes 1888, så däromkring är bilden tagen.

Wickholms kvarn och kåkarna i Stadsparken. Foto: Länsmuseet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

En fantastisk sensommardag. Sol, vindstilla, värme. På eftermiddan var stan fylld av folk som fikade, drack öl, pratade. Varför kan det inte alltid vara så här. Sigmatorget är öppnat. Mitt intryck är positivt. Jag ska inte gnälla. Det finns bänkar om jag vill vila.

Små fontäner på nya Sigmatorget.

 

Mälarens stränder kan se exotiska ut, med litet god vilja och ambitiösa planteringar.

Lögarängen Beach.

 

Jag var inbjuden till Gamla gardet i dag, de pensionerade socialdemokrater som är undrande över hur partiet agerat i fråga om Kokpunkten. Roland Sundgren, Thure Jadestig, Sven Malm och de andra har begärt att frågan ska tas upp på partiets representanskapsmöte i Västerås i början av september. Varför fick ingen säga något innan det nya avtalet skrevs på i april? I går informerades byggnadsnämnden om att äventyrsbadet kräver ett nytt bygglov, eftersom förändringarna är så stora. Peab har skickat in nya skisser och ritningar. Här är en.

Ångkraftverket från öster. Badet i mitten. Bild: Archus arkitekter,

 

Jag letar bilder på stans restaurangvärld i gamla tider. Har en del, men det borde finnas fler. Gärna bilder inifrån krogarna. Är det nån som har nån bild så hör gärna av er. Den här bilden hittade jag på Länsmuseet häromdan. Är det Klippans restaurang?

Restaurang i Västerås. Foto: Länsmuseets arkiv.

 

Läs hela inlägget »

Ni minns Kokpunkten, förstås. Och min åsikt att det nya avtalet med Peab innebär så stora förändringar, jämfört med det fem år gamla första avtalet, att det krävs ett nytt politiskt beslut. Ni minns att jag hävdade att flera av poängerna med det första avtalet hade sopats under matten (motionsdelen minskad, kopplingen till upprustningen av gamla ångkraftverket puts väck, separat bolag för Science Center utan tidskrav med mera). Ni minns också ledande politikers avståndstagande: ”Nej, nej, här behövs inget nytt beslut, det nya avtalet är bara en förädling av det gamla!”

Peab och projektet skulle icke utsättas för risken av ett överklagande. Framförallt skulle ingen medborgare ges chansen att pröva lagligheten. Det är ju förmodligen ett brott mot lagen om offentlig avhandling att köpa badtjänster på detta sätt. Och vilket bolag vill gå miste om ett kommunalt löfte om en halv miljard kronor av skattebetalarnas pengar.

Nåväl. Det där minns ni.

I morgon är det byggnadsnämnd. Och då finns Kokpunkten med som ”informationsärende”, litet i skymundan så där. Tydligen tycker ansvariga tjänstemän på stadsbyggnadskontoret att det nya avtalet innebär så stora förändringar att det behövs ett nytt byggnadslov! Se där. Nu handlar det inte längre om en smärre ”förädling”, nej nu kan det krävas ett nytt byggnadslov. Och därmed chans för intresserade medborgare att lägga sig i processen. Det är väl inte vad Peab önskar sig, kanske, och det ska bli intressant att se hur politikerna agerar i morgon. Med eller utan civilkurage?

I väntan på detta får ni njuta av kallbadhuset i Borgholm, som ser ut som vårt gamla kallbadhus gjorde, rakt ut från Elbakajen, innan det brann upp för drygt sextio år sen.

Kallbadhuset i Borgholm.

 

Jag letar uppgifter om fotografen Axel Rydin, som tog några av de allra första bilderna i Västerås på 1860-talet. Jag har fått stor hjälp av Jouni Tervalampi, tack för det. Men jag saknar ännu en bild på Axel. Några av hans bilder finns dock bevarade i Länsmuseets arkiv. Titta på den här fina bilden från Stora torget, med stor sannolikhet från 1860-talet. Inga telefontrådar, inga elledningar, förmodligen bara oljelampor, inget gasljus. Några skolpojkar, två kvinnor, ett par hästskjutsar på Köpmangatan. Småstadens stillhet.

Stora torget, 1860-tal. Foto: Axel Rydin, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Röda kvarn

Skrev om biografen Röda Kvarn i VLT i dag, i serien Frågor om förr. Läge för nostalgiska rysningar för fyrtiotalister. Elvis, John Wayne, nedsuttna fällstolar, sunkigt men genuint. Röda Kvarn låg i hörnet Stora gatan och Sturegatan, ett hörn som i dag är överbyggt av Punkt. Snett över gatan låg Saga som var litet finare. Grand på Kopparbergsvägen var finast.

Om Röda Kvarn legat i Paris hade den hetat Moulin Rouge.

 

Var med barnbarnen på flygmuseet på Hässlö i går. Välskött. Riktigt trevligt. Härlig miljö för en treåring och en femåring, som nyfiket undersökte allt som gick att undersöka. ”Det här planet måste vara vääääldigt gammalt, minst tjugo år”, sa femåringen och tittade på en Vampire eller om det var en Flygande tunna från femtiotalet. Jag, som egentligen inte är ett dugg intresserad av flygplan, kunde glänsa med spännande berättelser om hur piloter skjuts upp i luften av raketstolar och sånt där.

Flygande museum.

 

Fick en fin gammal flygbild från Jan-Åke Alkeblad för ett par veckor sedan. Arosvallen från norr, med den slitna B-planen. Rosenhills handelsträdgård överst till vänster.

Arosvallen. 40-tal?

 

Och titta här, en Fiatverkstad nere vid lokstallarna, mellan järnvägen och Mälaren. Här går väl Sjöhagsvägen i dag.

Fiatverkstad. Foto: SBK-bilder i stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

Strax söder om Borgholm på Öland ligger Vida museum. Fin utsikt. Luftiga salar. Fina utställningar. Inte bara glaskonstnärerna Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien. Där finns mycket annat också. Vi var där för några veckor sedan. Här är några bilder.

En av Maria Miesenbergers figurer kryper i stora salen på Vida.

Kurragömma. Maria Miesenberger från Svalöv.

Edvin Öhrströms glastjur; Öhrström har gjort glaskonst i Västerås stadshus,

Salen med Ulf Trotzig.

Ulf Trotzig. Tänk om man hade råd...

Har bytt bil. Fått en massa märkliga datafinesser som jag förmodligen inte hinner lära mig innan det är dags att byta igen. Undrar hur länge lukten av ny bil sitter i. Började förvandlingen med att köra sopor i bakluckan. Försökte dämpa lukten med Bruce Springsteen på hög volym. Har funderat på ny teve, eftersom den gamla inte visar hela bilden, trots allt knappande. Blir inte klok på det där med LED och LG och Plasma och ATG och allt vad det är. Åkte hem från Mediamarkt om möjligt ännu mer förbryllad. Då kom grannen och tryckte på en annan knapp och, vips, fungerar den gamla teven bra igen. Bra med grannar.

Jag visade en bild ur Hans Wennerströms samling tidigare i sommar. Bilderna togs av hans farfar Einar, som jobbade på Asea. Här kommer ett par till. Först en fin bild på VSK:s bandylag. tagen orosåret 1917. Står de uppställda nere vid Hyttan nånstans?

VSK 1917. Foto: Hans Wennerströms samling.

Sedan ett gäng gymnaster marscherande på Stora gatan 1929. De är på väg till en uppvisning på Västeråsutställningen på Viksäng.

Gymnaster på Stora gatan 1929. Foto: Hans Wennerströms samling.

Till slut, jag är mäkta imponerad över svaren på bildfrågan den 16 augusti. Kolla in kommentarerna så ser ni de kloka svaren.

Läs hela inlägget »

Fräsch morgon. Fuktklar. Sensommar. Hemma igen. Livet vänder blad. Om det blir en pojke föreslår jag Fritz Rutger som namn, om det blir en flicka föreslår jag Siv eller möjligen Ulla-Britt. Såg fotboll på teve igår, tyvärr. Malmö var alldeles för taffliga i försvaret och blev utspelade, trots att kommentatorerna länge försökt få det till att matchen var ganska jämn.

På vägen hem i går stannade vi till i Mariefred, tillsammans med tyska och ryska turister. De gick till Gripsholms slott, vi till Grafikens hus för att titta på Lena Cronqvist och diverse annan grafik. Ännu en av sommarens konstupplevelser. Ladan i Mariefred är luftig och fin, Lena Cronquist alltid spännande. Nu till och med litet glad.

Tre av Lena Cronqvists skulpturer bland grafiken.

 

Sittande tango, Lena Cronqvist.

 

Höstens första Frågor om förr i måndags handlade om de fina bilder som stadsbyggnadskontoret tog i Västerås innan de stora rivningarna började på femtiotalet. En av bilderna visade en bakgård på Köpmangatan där Sigma skulle byggas 1962. En kvinna hämtade vatten från en pump, en ung man stod och tittade på något och en folkvagn var på väg att svänga in på gården. Bilden såg ut så här.

Bakgård Köpmangatan innan husen revs 1962. Foto: SBK-arkivet, stadsarkivet.

 

Anders Almén ringde. Han kunde berätta mer om bilden. Fönstren och bakdörren går in till delikatessaffären Lundbergs Eftr. Det är ägaren själv, Carl Almén, Anders pappa, som svänger in med bilden för att öppna butiken. ”Mannen som står där kan mycket väl vara en av dem som väntade på pappa för att få köpa en pilsner innan butiken öppnade. Pappa brukade ställa upp, det är väl preskriberat nu…”

Anders minns hur han som pojke hjälpte till att mala kaffe inne i butiken. Det var på fyrtiotalet, när pappa Carl bara var anställd och butiken ägdes av en annan. Men det fanns specerihandlartraditioner i släkten. ”Farfar Carl-Erik Almén hade en speceributik i Bomanska gården.”  I en annons från 1912 sägs att butiken har ”Goda varor och redlig betjäning”.

Eftersom Anders Almén saknar en bild på Lundbergs Eftr från Köpmangatan så har jag plockat fram ännu en rivningsbild. Butiken syns vid porten till vänster om den parkerade folkvagnen. Kan det vara samma bil som på bilden ovan?

Köpmangatan omkring 1960. Foto: SBK, stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Mot båten

Vemodig dag. Packar. En sista promenad ner till havet, två örnar seglar över skogen bortom Nackudden, gräsklippning, en sista cykeltur till badplatsen vid Bästeträsk, en stunds filosoferande på trappan till en stuga i fiskeläget. Vi har varit här sen början av juni. Stan känns avlägsen. En gul måne ler mot mig nu när jag skriver detta. Dags att packa datorn också. Tidig start i morgon, färjan går klockan sju. Västerås here we come.

De unga måsarna fortsätter att leka i vågorna även sedan vi åkt.

 

Jag har en bildgåta, jag vet att det finns dom som gillar det. Här är en gammal bild från Länsmuseet, tagen före 1900. Domkyrkan. Läroverket. Något som ser ut som en repslagarbana mitt i det som ännu inte var stad öster om kyrkan. Men vad är det för skugga? Vad är det för hus fotografen står på? Jag inser att det är den kanske svåraste frågan jag ställt. Men ni måste ju få fundera litet.

Den mystiska skuggan. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Tillbaka igen

Roligt att så många av er upptäckt att bloggen är på gång igen. I dag publicerades även höstens första Frågor om förr i VLT, som tyvärr inte kan läsas på nätet. Men vi kanske kan lösa det också så småningom.

Innan vi ger oss in på det kära ämnet Västeråsbilder några ord om sensommarlivet på Gotland. Ön avfolkas igen, snart är det bara tre, fyra personer kvar här på Ar där havet möter Bästeträsk och där solen fortsatt att lysa i dag, trots alla varningar om regn. Månen har varit magisk ett par kvällar. Så här såg den ut vid Fleringe 1200-talskyrka strax före klockan nio för ett par kvällar sedan.

Fleringe kyrka med prästgården.

Till och med en övergiven transformatorstation, eller vad det nu är, vid gamla kalkhamnen i Ar kan vara vacker när det skymmer.

Pastoral teknik.

Frågor om förr, var det. Artikeln i dag handlade om den stora samling med så kallade rivningsbilder som finns i Stadsarkivet. Ni som följer bloggen har sett många av bilderna här under det senaste året. Men för många av tidningens läsare var det säkert en nyhet att staden dokumenterades så noga innan de stora rivningarna började på 1950-talet. Här är ett par bilder som inte fick plats i dagens tidning,

Bakgård. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Gatuport. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers