Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Hamngatan’

Gjorde en tur till Ängsö på nationaldagen. Junivackert. Naturen kan inte bli skönare. Tog en bild på den märkliga gravstenen utanför kyrkogårdsmuren vid slottet. Om jag hade haft ett barnbarn i närheten hade jag förstås berättat legenden om Karl XII:s häst Brandklipparen som fick vara på Ängsö efter kungens död. Hästen ska en gång ha blivit vettskrämd i stallet (av en osalig ande?), rusat ut när stalldörren öppnades och störtat mot muren och dött. Tja, varför inte. Legender är till för att vårdas.

Kalle Dussins häst sprang in i muren.

Har börjat fotografera huset i sommarskrud. Inte minst blommorna i rabatterna. Kan vara bra att ha bilder om huset ska säljas mitt i bleka vintern. Blev förvånad över vad hustrun lyckats få upp ur den jord jag borde ha skött mycket bättre. Blomman heter säkert något fint. Iris kanske.

Försäljningsargument.

Anders Berggren har skickat ett svar på Hans Silfverbergs fråga om litografin med Svartån och kyrkan. Han kan visa hela bilden och vet också att berätta att det är en litografi efter en originalteckning av A.T. Gellerstedt, publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1866. Om det är Falkenbergska kvarnen i bildens mitt så borde det vara en föregångare till Skerikesbron vid Karlslund i förgrunden.

Utsigt af Westerås, Ny Ill. Tidning 1866.

Nu, gott folk, väntar nya tider, nya seder. Jag lämnar mina sista texter inför sommaren till VLT i dag. Sen packar jag, reser till Stockholm för diverse äventyr i morgon och sedan vidare till huset på ön. Jag säger som jag brukar. Det kan bli en och annan sommarblogg, jag har med mig ett gäng gamla Västeråsbilder att blanda upp med bilder på fåglar och mystiska fjärilar. Men jag vet inte när jag förmår mig till att lägga ut dem. Om ni blir vän med mig på Facebook så ser ni när jag lagt ut nåt. Jag avslutar terminen med ett vykort på idrottshallen, en bild från Hamngatan som jag vet intresserar åtminstone en av bloggläsarna och avslutar med en riktigt klurig gåta. Sista bilden, gåtan alltså, är en ritning på en husfasad vid ett vattendrag som liknar ett av palatsen i Sankt Petersburg. Men det är en fasadritning på ett tänkt skolhus i Västerås! Med en avdelning för pojkar och en för flickor. Någon som sett ritningen förut? Kan ni gissa var skolan var tänkt att byggas?

Idrottshallen från Kopparbergsvägen (var?). Vykort.

Tobaksaffär på Hamngatan. Gaveln till vänster är Hakonshus. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Förslag till ny folkskolebyggnad i Västerås. Stadsarkivet.

En sak till innan jag stänger ner: Nostalgibåten i september, med Pugh och Minnen av en stad, har flyttat sin avgång till våren 2013. Håll koll på Omniaresors hemsida om ni är intresserade.

Trevlig sommar!

Läs hela inlägget »

I går sommar, i dag mer normal vårvärme. Vitsippsbackarna är magiska, grönskan så där skir som den bara är ett par veckor på hela året. Försöker njuta, men allergitårarna rinner. Cyklade ner i ljuset till stan för ännu ett möte om septembers tänkta nostalgibåt. Det är inte min idé, som någon trodde. Men jag är ombedd att vara med och visa bilder och prata om det Västerås som en gång var. Sen ska det förstås vara en massa annat. Intressanta personer, spännande musik, utställningar. Bara för västeråsare. Jag lär återkomma när och om planerna klarnar. Tills dess får ni titta på ett par bilder jag tog på en musikfest på Djäkneberget 1973. Ungdomarna, som såg den ljusnande framtiden, är i dag plus 55 eller plus 60. Tiden springer fortare än en dopad hundrameterslöpare. Nostalgibåten väntar.

Blivande pensionärer på Djäkneberget.

Lyssnar på Pugh 1973.

Såg en häger på Björnön häromdan. Den satt på en brygga och väntade på någon. Hovmästaren kanske?

Brygghäger.

När jag pratar och visar bilder brukar jag berätta om Barbro Stenberg, 92 år, som ringde mig efter en artikel om Hakonshus och berättade att hon var född bakom ett draperi på ett kafé på nedre botten i huset intill. Barbro hade aldrig sett kaféet på bild förut. Berättelsen rymmer mycket mer, som jag inte får rum med här. Jag talade bara med Barbro på telefon. I dag fick jag en bild på henne, från Hammarby mötesplats. Anette Wennerström hade hört mig berätta och träffade Barbro, som förlöstes av Pila-Britta på Café Dalom på Hamngatan 1920.

Barbro Stenberg från Café Dalom. Foto: Annette Wennerström.

Vi kör väl bilden på Hamngatan i repris, med de två hästekipagen som väntar på kuskarna som tagit en paus på Café Dalom. Kaféet ägdes av Barbros mormor, hennes mamma serverade där. En av dem hon serverade var hamnsjåaren Frans som blev Barbros pappa.

Hakonshus och Café Dalom. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Här är en annan bild på Hamngatan, tagen mot norr från hamnen. Hakonshus till vänster, SWB-huset vid bommarna. Två av husen till höger, hitom bommarna, finns kvar än i dag. Ångbåten heter Helgarö.  Huset med två torn uppe i stan, om ni kan se dem på era skärmar, är Missionskyrkan vid Engelbrektsplan.

Hamngatan mot norr. Foto: Ernst Blom (delförstoring), Länsmuseet.

Gårdagens bildgåta var förstås hämtad från Kungsgatan, där VLT i dag vänder sin norra glasfasad mot Klipper hotel och Blue Moon bar. Här kommer en annan bild på Kungsgatan, tagen från torget mot väster. Tjusig reklam för fiskaffären där Circus ligger i dag.

Kungsgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Så här såg Kungsgatan ut litet längre upp, jämfört med bildgåtan. De två äldre husen på gårdagens bild syns längre ner.

När Blue Moon Bar fortfarande hette Klippan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

För övrigt tycker jag det är bra att VLT äntligen publicerar namn när tidningen berättar om grov ekonomisk brottslighet där våra skattepengar hanteras omdömeslöst. Mer sådant. Namnpubliceringar ställer högre krav på exakthet i artiklarna. Men de måste förstås vara motiverade utifrån ett allmänintresse och undantagen är legio.

Som avslutning en klassisk bild på ett av Svartåns hängande dass, lika klassiska som Babylons hängande trädgårdar. Kräftorna frodades i vattnet under dassen.

Hängande dass. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Var på stan i går. Åt Kinamat med barnbarn. Häpnade över Smedjegatans nya utseende. Det är ingen gata längre, utan ett mellanting mellan gågata och cykelbana som man tydligen får köra bil på, om jag förstår det rätt. Ovanligt. Och rentav snyggt,

Smedjegatan med nya Filmstaden till vänster.

 

Den här bilden har jag visat förut, men den är ändå intressant eftersom den visar samma perspektiv, Smedjegatan mot väster från Kopparbergsvägen. Gården till vänster stod kvar ända tills Folkets hus började byggas 1956. Det här var den gamla infarten till centrala stan från vägen till och från Kopparberget.

Smedjegatan före Folkets hus. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Folkets hus har alltså byggts om till en filmstad. Jag vet inte hur mycket av konsten som Aroseken och SF lyckats bevara, men det är roligt att se att den fina mosaiken på utsidan finns kvar. Som den här, av Torsten Renqvist, som sitter över gamla entrén till A-salen från Kopparbergsvägen.

"Glob i en värld" av Torsten Renqvist.

 

På Konstmuseet var det vernissage i lördags, med vindruvor, godis och cider. Museet har plockat fram verk med blommor ur samlingarna. Bra att samlingarna lyfts fram regelbundet, dessutom med intelligenta tematiseringar. Här finns både gamla ”blomkonstnärer”, som Elsa Celsing,  och nya, som Anders Hultman, representerade. Gå dit, i väntan på den riktiga blomningen. Kvällspressen hotar inte längre med ”snökaos” utan med ”ryssvärme” lagom till nästa helg. Det är dags nu.

Utställningen Flower på Konstmuseet invigdes av museichefen Karin Levander, till höger, och floristen Lucie Ukvitne.

 

Jag har roat mig med att gräva litet djupare i fotografen Ernst Bloms samlingar med äldre bilder från Västerås. Några har så bra kvalitet att det går att göra beskärningar som ger bilderna nästan ett nytt innehåll. Här kommer ett par smakprov.

Hamngatan från Fiskartorget, före 1920. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Hamngatan ledde ju ner till hamnen, Gamla hamnen eller Östra hamnen som vi säger numera. Här kommer en bild där Blom fångat några hamnarbetare som antingen är på väg att rulla på fat eller ta emot fat från en båt. Jag har som vanligt ingen aning om vad som pågår på bilderna jag visar. Vad är det för tunnor? Fisk? Eller vad? På huset vid kajen i bakgrunden står det BP på taket.

Hamnarbetare. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vi avslutar med en detalj ur en större bild som visar några västeråsare i samspråk vid Storbron i det som senare kallades Wennbergs hörna, när bokhandeln låg i huset på andra sidan Stora gatan. I början av förra seklet kallades den här platsen för Politiska hörnet, eftersom man pratade så mycket strunt där.

Politiska hörnet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Livet med en femåring

Han sa att han ville gå på bandy. Han fick hänga med på derbyt på trettondagen. Han orkade inte hela matchen, men sa tillräckligt med underfundiga saker för att det ska räcka till två tusen tecken i en krönika som jag från och med i år ska skriva på Hela livet i VLT. Premiärkrönikan kommer den 17 januari. Femåringen är med förstås. Han filosoferar om ålderdom, om bandykorv och om feministiska grundvärderingar. Mer får jag väl inte säga just nu. Men en bild får ni.

Elliott på bandy.

 

Matchen var rätt avslagen. VSK vann enkelt med 8-1 mot ett Tillberga som kan bättre, men som inte vågar och inte törs och som släpper in mål på var och varannan fast situation. Per Fosshaug gjorde comeback än en gång och slog några fina passningar, men orkade inte åka som i fornstora dar trots att domarna försökte hjälpa honom med två tiominuters viloperioder för struntsaker. Det blev förstås rubriker ändå. Fosshaug skapar alltid rubriker. Nu kallade han domarna för svin i en direktintervju med Tv4 från utvisningsbåset. Domsluten var inte bra, men varför… och så vidare. Per vet vad jag tycker, så är det bara.

I kommentarerna till bilderna från bakgårdarna före Sigmas tid läser jag in en önskan om fler bilder från sextiotalet, kanske också från sjuttiotalet. Det är ju historia nu, när det gått fyrtio, femtio år. Här behöver jag hjälp. Det finns förstås massor av bilder från de här åren när fyrtiotalisterna var unga och fortfarande hade hopp om framtiden. Hur såg det till exempel ut på serveringen uppe i Sigma? Där var det ju smockfullt på eftermiddagarna.

I väntan på litet nyare gamla bilder fortsätter vi botanisera bland de riktigt gamla. Här är en klassiker från Hamngatan, troligen på 1910-talet. Jag hade bilden på ett gulnat vykort, nu kan jag visa hur bilden såg ut i Ernst Bloms original. Hamngatan var en gata fylld av liv, det var ju ett viktigt stråk från Fiskartorget ner mot hamnen. Där låg butiker, kaféer, matställen, hotell och – från tjugotalet – Hakonshus.

Hamngatan på vykort.

 

Bilden som användes till vykortet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

På delförstoringen ser man ett hotell bakom kärrorna. Hur kan det ha sett ut därinne?

 

Ett annat vykort från Hamngatan, taget från hamnen mot norr, 1946. Järnvägshuset i bakgrunden.

Läs hela inlägget »

Mysteriet med vaktkuren

Jag skrev om vaktkuren på Östra Ringvägen i VLT-serien Frågor om förr i dag, ni vet det där lilla huset som ligger för sig själv vid Bombardiers gavel. Det var ju en gång portvaktens kur vid grindarna in till Aseas verkstäder i Emaus och Arvid. Men vad hände med kuren när den övergavs och staketet revs vid mitten av sjuttiotalet? Än i dag finns det ju en del tekniska prylar kvar. Carl Johan Hall tror sig ha svaret: ”Jag tror att det gula huset har härbärgerat en operatör för trafiksignalerna i korsningen Östra Ringvägen – Pilgatan. När jag cyklade förbi en gång i början av 90-talet såg jag en panel med röda, gula och gröna lysdioder som omväxlande tändes och släcktes. Efter att ha betraktat dem och korsningen en stund förstod jag att de motsvarade trafikljus i korsningen. Anläggningen var förstås automatiserad, men kan den ha varit manuell eller i alla fall ha innehållit en gubbe som övervakade funktionen för länge sedan?”

Vaktkuren, till vänster, och Arvidverkstaden (Bombardier) på fyrtiotalet.

 

Längre bort på Pilgatan fanns bommarna och järnvägen, som ofta ställde till det för trafiken till och från Stockholm. Vi hade en järnvägsövergång till i stan, som många minns. Den låg nere på Hamngatan. Bommarna spärrade vägen ner till hamnen. Här är en fin bild som jag fick av Lars-Åke Berglund i dag. Lars-Åke går igenom de gamla Aseabilder som fortfarande finns kvar i ABB:s källare. Det mesta av bildskatten har ju som bekant lämnats över till Länsmuseet. Titta på den här bilden av bommarna på Hamngatan. Den togs den 28 augusti 1913 klockan två på eftermiddagen. På baksidan av kortet står det ”Mekaniskt hinder”.

"Mekaniskt hinder 1913". Foto: ABB-arkivet.

 

Det är inte vilka gubbar som helst som står och väntar vid bommarna. De är betydelsefulla Aseaingenjörer, en av dem var svåger till Sigfrid Edström och blev verkställande direktör för hela Asea några år in på trettiotalet. Namnen: Joseph Dolk, Arthur Lindén (det var han som blev vd), Werner Heinrici och Hjalmar Janson.

För övrigt är det roligt att fotografera i svartvitt även i dag. Så här blev det när Alex var i hatten i somras.

Sommarbild i svartvitt.

 

Läs hela inlägget »

En underbar morgon, en fantastisk dag och en vidunderlig kväll. Kan det bli vackrare, ljusare och vänligare än så här? Och dessutom fin fotbollsunderhållning som avslutning. Moldavien, gamla Bessarabien, är ingen höjdarnation, det ska man hålla i minnet när superlativerna staplas på hög efter Sveriges 4-1 på den gamla Sovjetrepubliken.  Men det går inte att komma ifrån att blågult spelade riktigt bra anfallsfotboll emellanåt. Roligt för Elmander att få göra två mål.

Elmander gör 2-0 på teve.

 

Innan jag skulle slå av datorn för gott inför resan till Gotland damp det ner ett mejl från Hans G Silfverberg som undrar över en gulfärgad tavla han hittat på jobbet. Huset ser ut som en herrgård, men inte kan det väl vara i Västerås, frågar han.

Silfverbergs tavla.

 

Svaret är: tavlan föreställer huvudbyggnaden på Tärna folkhögskola utanför Sala. Kolla här:

Tärna folkhögskola.

 

Innan jag slutar, och innan juninatten blir så mörk den kan bli, lägger jag ut ett par av de fina bilderna från SBK-arkivet i Stadshuset. Titta och minns. Efter detta tar jag en paus, kanske blir det ett och annat blogginlägg från Gotland, men säkert är det inte. Tack för i vår.

Hamngatan. Huset till höger står väl ännu kvar? Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Packad och klar för nästa resa till Ryssland. Åker i morgon. Men innan dess hinner jag med ännu ett inlägg om Kokpunkten, som jag hoppas någon journalist nappar på.

Lysande utsikter från Ångkraftverket.

När det första avtalet mellan kommunen och Peab skrevs (och godkändes av fullmäktige) 2006 var en av förutsättningarna att badet skulle kopplas till ett vetenskapligt Science Center, och vice versa. Det sades uttryckligen. Ångkraftverket skulle lyftas ur sin dvala och nå internationella forskarhöjder, och äventyrsbadet skulle bidra med den publika delen. De tu var ett.

För att nå dessa forskarhöjder måste Kungliga Tekniska Högskolan med. Utan KTH, inget lyft. Mälardalens högskola, MdH, räckte inte till i sammanhanget. Det slogs fast på ett möte med kommunledningen, KTH och Peab i oktober 2007. Mdh fick inte vara med i diskussionen. ”Deras lyskraft räcker inte längre än till Jönköping”, sa man rakt ut på mötet. Det var KTH som skulle ge den världsomspännande lyskraften.

Det vara bara ett krux med resonemanget. KTH ville inte vara med. KTH funderade ett tag, sen sa den samlade professorskåren nej. Att flytta delar av forskningen till Västerås var inget för dem. Absolut inte.

Peab lyckades efter det inte skaka fram någon annan intressent som hade både pengar och lyskraft. I stället har nu Peab lyckats skriva sig fritt från åtagandet att forskning och bad ska följas åt. I det tilläggsavtal, som skrevs under utan föregående debatt eller nya beslut, delas projektet upp i två bolag och två delar. Forskningsdelen (som också ska se till att kraftverkets museala delar rustas upp) åläggs inga krav på genomförande. Allt försvinner i en diffus framtid.

Trots detta talar de ledande politikerna och tjänstemännen fortfarande om ”ett och samma projekt” där badet ska samsas med ”en internationell mötesplats för energi- och miljöfrågor”. Vem ska bekosta det? Regeringens extrapengar till forskning på elkrafts- och energiområdet går uteslutande till KTH och Uppsala. I byggandet av det nya virtuella europeiska EIT (European Institute of Technology), som ska matcha det amerikanska MIT i Boston, har KTH fått de europeiska pengarna för energiområdet med den nya tekniken med ”smart grids”, digitalt styrda kraftsystem.

Inget har gått till Mhd, som i stället knyter sina förhoppningar till Örebro. 

Frågan, som beslutsfattarna borde ha diskuterat öppet, lyder: Vilka forskare bryr sig om ett gammalt ångkraftverk? Vilka forskare låter sig imponeras av att politikerna i Västerås lovar bort nästan en halv miljard av skattebetalarnas pengar i ett lagligt tveksamt driftbidrag till ett privatägt bad?

Nu lovar jag hålla tyst en vecka. Mot Sankt Petersburg, där det för övrigt finns ett trevligt äventyrsbad kopplat till hotellet…

Som tröst till alla som väntar på en gammal bild har jag letat fram den här bakgården på Hamngatan. Där är det bara gräs i dag. Och en trevlig hästskulptur.

Bakgård på Hamngatan. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Glömde berätta att vi såg en riktigt bra film i lördags. The King’s Speech med Colin Firth och Geoffrey Rush. Vilket spel, vilken brittisk orgie i underspel och nyanser. Njutbar från första till sista sekund. För min egen del var det extra intressant, jag stammade kraftigt när jag var yngre och jag vet hur det kunde kännas. Fast det var väl skillnad om man var kung förstås.

Given för ett par Oscar.

 

Tog en promenadssväng runt kvarteren med ångkraftverket igen. Nånstans måste man ju gå. Häpnade över vattnet längst inne i kanalen mellan kraftverket och Skitviken. Trodde de hade sanerat, men oljan, eller vad det nu var, glänste i ett försök att verka förförisk.

Kanal vid ångkraftverket.

 

Skrev om motorbanan på Gryta i Frågor om förr i dag. Jan-Åke Alkeblad hade skickat mig en fin bild på en motorcykel med sidvagn från entrén till anläggningen 1948. Jag skrev att banan låg i närheten av Gryta gård, där Önsta kyrka ligger i dag. Åke Enström ringde. Han minns exakt var banan låg. ”Ser du aspdungen i bakgrunden, till vänster om nummerskylten på motorcykeln? Där ligger Ormkärrsskolan. Motorcykeln är på väg söderöver på den grusväg som gick upp från Gryta, förbi Önsta och Gryta gårdar.”

Ormkärrsskolan ligger i skogskanten i dag, Gryta Hospice ännu längre bakom. Foto: Jan-Åke Alkeblad.

 

För alla älskare av bilmodeller kör vi nu en bild på en parkering vid Hamngatan, bakom Rådhuset. Vi ser Slottet på andra sidan ån. Nånstans innanför här låg Rådhusbuffén en gång i tiden.

Gård innanför Hamngatan. Foto: SBK-rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Kom hem halv två i natt. Snön har smält något, ljuset återvänder sakta. Minns hur det var därnere i Auvergne, med sina slocknade vulkaner, goda viner och ostar. Vi kom ner en svensk delegation och fick bo i ett stenhus vid torget med sin fontän mitt i byn.

Framme efter femtio mils körning från flygplatsen.

 

I lördags gick S och A till det lilla rådhuset klockan fem. Borgmästaren beordrade att alla fönster och dörrar skulle vara öppna om någon utifrån ville protestera mot vigseln. Såna är de franska lagarna. De dukar med gafflarnas spetsar nedåt också. Ingen ordning. Men maten är utomordentlig.

Utanför rådhuset i St Julien de Coppel.

 

Dan efter festen åkte vi upp till toppen på en vulkan och tittade ut över landskapet där det sällan är snö och där jag egentligen borde sitta och skriva…

Kullen med Notre Dame de Roche.

 

… men då skulle jag å andra sidan inte kunna skriva om gamla Västerås, och det vore ju synd. I går publicerades en Frågor om förr i VLT om Hamngatan, stråket som inte längre finns. Huvudbilden togs av Ernst Blom och såg ut så här.

Hamngatan med Hakonshus i slutet av 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Barbro Stenberg, 90 år, bor på Hammarby servicehus. Hon ringde när hon såg bilden: ”Kan det vara min mormors kafé där de två hästekipagen står?” Mormor hette Augusta Jansson och lämnade Dalarna i början av förra seklet för att söka lyckan i Västerås. Hon startade tre kaféer: Vita Bandet på Bondtorget, Café Dalom på Hamngatan och ett kafé nånstans på Vasagatan. Dottern Jenny jobbade på Café Dalom. Dit kom hamnsjåarna för att fika. En av dom hette Frans Jansson. Han blev Barbros pappa. ”Jag föddes bakom ett draperi på Café Dalom 1920. Det var Pila-Britta som förlöste mig”, sa Barbro. Jag delförstorade bilden… och, visst.. kan ni läsa skylten?

Café Dalom på Hamngatan där Barbro Stenberg föddes 1920.

 

Det ryms historier och levnadsöden bakom varje dörr.

Välkomna till VLT i morgon, onsdag. Jag pratar om Minnen av en stad och visar bilder klockan 12 (utsålt) och klockan 14 (kan finnas platser kvar).

Läs hela inlägget »

Överraskande arkivfynd

Nästa Frågor om förr i VLT ska handla om Pyramidens kafferosteri, som spred sina dofter över Gamla hamnen och Hamngatan fram till 1967. Jag har hittat fina bilder i Stadsarkivet. Där hittade jag också två överraskande bilder med anknytning till bandy. Titta på den här.

Bandykung med kaffebil.

 

Javisst är det Gunnar Hyttse. Trettiotalets kung inom bandyn i Västerås. En storartad spelare, som tyvärr tappade kontrollen över sitt senare liv, när han drack för mycket. Men här är han fortfarande i sina bästa år. Bilden togs omkring 1939, Hyttse poserar vid en av Kaffeaktiebolaget Pyramidens varubilar. Kanske hade han fått jobb där tack vare att chefen Gunnar Bolander var bandyintresserad. Bolander satt till och med i Svenska bandyförbundets styrelse.

Litet längre ner i bildhögen dök det upp en raritet till. Pyramiden hade köpt in sig för att få reklam på isen innan SM-finalen mellan VSK och Sirius på Stadion 1960. Då fick 24 179 betalande se hur en pyramid kördes in och hur de grönvita spelarna plockade ut kartonger med kaffe. Jag antar att de kastade ut paketen eller burkarna till publiken. Målvakten som lyfter ut en kartong är Solle Jonsson. Han gjorde en stormatch i finalen, som VSK vann med 3-1. Solles livsöde var också tragiskt. Han dog i en olycka 1992. Utespelaren med kartongen i famnen är (tror jag) Leif Göte Eriksson, som senare bytte namn till Enternäs.

Finalkaffe för 50 år sen. Foto: Pyramidens arkiv, Forsén Foto, Stadsarkivet.

 

Jag ska berätta med om Pyramidens kaffe på måndag. Men så mycket kan jag avslöja att kaffebolaget hade sitt ursprung i det stora hus längs Hamngatan, där först Tösserbergs grossisthandel höll till och sedan Hakonbolaget. Det ger mig till fälle att visa ännu en bild på Hamngatan, en av de gator in Västerås som inte längre finns.

Hamngatan, slutet av 1910-talet. Foto: troligen Ernst Blom, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers