Kom hem halv två i natt. Snön har smält något, ljuset återvänder sakta. Minns hur det var därnere i Auvergne, med sina slocknade vulkaner, goda viner och ostar. Vi kom ner en svensk delegation och fick bo i ett stenhus vid torget med sin fontän mitt i byn.
Framme efter femtio mils körning från flygplatsen.
I lördags gick S och A till det lilla rådhuset klockan fem. Borgmästaren beordrade att alla fönster och dörrar skulle vara öppna om någon utifrån ville protestera mot vigseln. Såna är de franska lagarna. De dukar med gafflarnas spetsar nedåt också. Ingen ordning. Men maten är utomordentlig.
Utanför rådhuset i St Julien de Coppel.
Dan efter festen åkte vi upp till toppen på en vulkan och tittade ut över landskapet där det sällan är snö och där jag egentligen borde sitta och skriva…
Kullen med Notre Dame de Roche.
… men då skulle jag å andra sidan inte kunna skriva om gamla Västerås, och det vore ju synd. I går publicerades en Frågor om förr i VLT om Hamngatan, stråket som inte längre finns. Huvudbilden togs av Ernst Blom och såg ut så här.
Hamngatan med Hakonshus i slutet av 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Barbro Stenberg, 90 år, bor på Hammarby servicehus. Hon ringde när hon såg bilden: ”Kan det vara min mormors kafé där de två hästekipagen står?” Mormor hette Augusta Jansson och lämnade Dalarna i början av förra seklet för att söka lyckan i Västerås. Hon startade tre kaféer: Vita Bandet på Bondtorget, Café Dalom på Hamngatan och ett kafé nånstans på Vasagatan. Dottern Jenny jobbade på Café Dalom. Dit kom hamnsjåarna för att fika. En av dom hette Frans Jansson. Han blev Barbros pappa. ”Jag föddes bakom ett draperi på Café Dalom 1920. Det var Pila-Britta som förlöste mig”, sa Barbro. Jag delförstorade bilden… och, visst.. kan ni läsa skylten?
Café Dalom på Hamngatan där Barbro Stenberg föddes 1920.
Det ryms historier och levnadsöden bakom varje dörr.
Välkomna till VLT i morgon, onsdag. Jag pratar om Minnen av en stad och visar bilder klockan 12 (utsålt) och klockan 14 (kan finnas platser kvar).
