Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för juni, 2013

Kvart i nio i morse var ett femtiotal personer samlade på en grusplan i utkanten av Ojnareskogen, vid stora vägen mellan Fårösund och Visby. Unga och gamla. Miljöaktivister och sådana som bara kallar sig naturvänner. Somliga från fastlandet, andra från trakten. Åtminstone en lantbrukare. Mediefolk. Kameror och mikrofoner.

Alla väntade på utslaget i Högsta domstolen. Fem minuter senare kablades beskedet ut över hemsidor och Facebook.

HD gav demonstranterna rätt. Mark- och miljööverdomstolens dom rivs upp. Frågan om kalkbrytningen i skogen skickas tillbaka till första instans, mark- och miljödomstolen, för en ny prövning där domstolen ska göra den samlade bedömning som hittills inte gjorts.

Jubel. Kramar. En skumpakork flög upp mot den sommarblåa himlen. Ett bevis på att civilt motstånd kunde lyckas.

Glädje.

Glädje.

 

Borta hos Nordkalk på andra sidan skogen var minerna dystrare. Åtta års juridisk kamp, som tycktes vara avgjord förra året, ska börja om mer eller mindre från början. Jobben i Storugns är i fara när dagens kalk tar slut.

Jag har hört till dem som tyckt att jobben bör komma i första hand. Tallskogar finns det gott om på Gotland, jobb är det mer ont om. Men ju mer jag satt mig in i frågan, desto mer har jag insett att det gigantiska kalkbrott som miljödomstolarna gett tillstånd till innebär stora risker. Inte bara för miljön och de två Natura 2000-områden som gränsar till brottet, utan framför allt för det känsliga grundvattnet.

Bästeträsk, Gotlands största insjö, hotas. Ingen kan med säkerhet säga att vattnet inte kommer att påverkas av det stora kalkbrottet i sjöns omedelbara närhet. Kan saltvatten tränga in i de svårbedömda kalkstensskikten? Bästeträsk, med sitt kristallklara och än så länge närmast helt opåverkade vatten, behövs för att försörja inte bara Fårösund utan kanske även Visby med dricksvatten.

Oron för vattnet delas av Naturvårdsverket, den lokala miljönämnden, Naturskyddsföreningen och andra tunga instanser. Men av någon märklig anledning delas oron inte av mark- och miljööverdomstolen, som nu indirekt får kritik av HD för att den tillät den konstiga uppdelningen av målet i en tillåtlighetsdel och i en tillstånds- och villkorsdel. Så kan man inte göra, menar HD och hänvisar till flera bedömningar inom EU-rätten där det krävs en samlad bedömning av helheten, även inom ett område som inte i sig är skyddsklassat men som gränsar till Natura 2000-områden.

EU-rätten är inte bara att fnysa åt, med andra ord.

Flera av de ledande förkämparna för Ojnareskogen var beredda att ge upp när den slutliga domen med tillstånd och villkor kom från mark- och miljööverdomstolen förra sommaren. Nu hade juridiken sagt sista ordet. Kampen var över, trodde de och många med dem. De hade inte räknat med fältbiologerna och andra unga miljöaktivister som tog saken i egna händer. Ett läger etablerades i utkanten av skogen och när skogsavverkningarna började stoppades maskinerna av demonstranter.

Nu hade fältbiologerna fått sällskap av ”vanligt folk”. Unga och gamla protesterade. Polis hämtades från fastlandet med hästar och bandvagnar. Aktionen fick nationellt genomslag. Bilder spreds när stora poliser bar bort små envisa tanter, filmer på Youtube visade demonstranter som klättrade upp i träd. Några lantbrukare med traktorer engagerade sig, men det var inte ”hundratals” som Aftonbladet skriver i dag. Men några var bättre än inga.

Jag var skeptisk ännu en tid. Hade man rätt att sätta sig till motvärn mot polisen? De skyddade ett bolag som hade domstolarna på sin sida? När får man tillgripa civilt motstånd? Än en gång fick jag ge med mig.
Demonstranterna hade ju rätt. Mark- och miljööverdomstolens utslag gick på tvärs med vad alla de som kan miljövård tyckte och tänkte. Skogsägarna i den förening som fått Nordkalks uppdrag att avverka för brytningen var de första som gav upp. De var inte kul att framstå som miljömarodörer i massmedia.

Mot Bästeträsk

Mot Bästeträsk

 

Kampen förra sommaren innehöll många turer, som säkert kommer att redovisas i dokumentärfilmer. Stillestånd infördes när HD meddelade att domstolen gick med på att överpröva målet. Det hör inte till vanligheten.

Nu, en vinter och en vår senare, kom HD:s dom och skumpakorken flög i luften i utkanten av Ojnareskogen. Jag återvände hem till huset, inte långt från Bästeträsks klara vatten för att skriva detta. Jag var en av dem som applåderade i morse. Jag var en av dem som uppskattade det civila motståndet och den utomparlamentariska kampen. Det trodde jag inte för ett år sedan. Jag är också en av dem uppskattar EU:s art- och habitatdirektiv. Det trodde jag inte heller att jag skulle vara. Inte för ett år sedan.

I morgon ska jag cykla genom Ojnareskogen igen. Vem vet, kanske jag badar i ett av de två provbrotten. Det är fint vatten i dem. Grundvatten.

 

Bästeträsk. Från Ojnareskogens hemsida.

Bästeträsk. Från Ojnareskogens hemsida.

 

Läs hela inlägget »

Kom till ön sent torsdag natt. En morkulla tittade storögt på oss i billyktans sken. Syrenerna lyste i mörkret, eller var det den tunga doften som avslöjade dem. Fredag morgon gick vi sakta ner till stranden. Alla var där. Rödbenorna, gravänderna, grågässen, skrakarna. Men inga ejdrar. Vi gick där, utan ansvar, utan att behöva ta hänsyn till något och någon. På fjärilsängen lekte en aurorafjäril. Vingarna är delvis gula. Finns den på fastlandet också? Han lekte med en mer svartvit fjäril. Attackerade den? Inte förrän jag kom hem till huset och drog upp bilden insåg jag att det var honan. Jag hade bevittnat herr och fru aurorafjärils kärlekslek, samma dag som studenternas vita mössor svämmade ut över landet som sjok av hundkäx.

DSC_1986 aurora 2

Aurorafjärilarnas kärlekslek.

 

I går fick vi punktering. Minns inte när det hände senast. Insåg att bilen saknade reservdäck. Men där fanns en mackapär som pumpade in nån slags tätningsmassa i däcket, som vips uppstod från de döda och fylldes av tillförsiktens gas. Hamnade på en fest i Skälsö, skämtade om att nån borde hugga ner ett par av grannens tallar för utsiktens skull. Det visade sig att det var just vad en kompis till den förra ägaren gjorde på fyllan och villan för ett par år sedan. Målet ligger i Högsta domstolen… och grannen som fick några av sina träd kapade var på samma fest. Tror inte hon hörde vad jag sa.

 

DSC_2024 trädpiplärka

Trädpiplärka… eller?

 

Bäst jag håller mig till fåglar. Den här gynnaren såg jag i dag. Satt i ett träd, pep och såg ut som en lärka. Något säger mig att det är en trädpiplärka. Klippte gräset tidigare i dag. Sparade små vackra öar här och där. Han inte insett förrän nu att vi har orkidéer på tomten. Skogsliljor till exempel.

 

DSC_2000 skogslilja

Skogsliljor må ick klippas.

 

Vid vedboden växer den här som följer nu. Hopplöst att lista ut vad alla orkidéerna heter. Nån slags nyckel är det väl. Bredvid den finns ett bestånd av stora vita blommor som jag alltid kallat ”anemoner”, vilket i och för sig stämmer. Men namnet är tovsippa, enligt en bild på Ojnareskogens Facebooksida i dag. Man lär sig mycket på Facebook.

 

DSC_2008 orkide nyckel

Mystisk nyckel vid vedboden.

 

Tovsippa.

Tovsippa.

 

Ojnareskogen, ja. Jag lär nog skriva en del om det miljömål som just nu prövas i Högsta domstolen. En dom väntas den 18 juni. Utslaget kan vara avgörande för Bästeträsks framtid. En av Sveriges vackraste sjöar med kristallklart vatten.  Den här bilden tog jag ungefär samtidigt som en prinsessa gifte sig på fastlandet.

 

Bästeträsk.

Bästeträsk.

 

Läser i tidningen hemifrån att Lögarängsbadet förmodligen måste ersättas av ett nytt bad. Hade det inte varit idé att bygga ett äventyrs… nej, tyst min mun så får du socker. Jag går ut i natten i stället och lyssnar på nattskärrorna. I morgon sjunger säkert härmsångaren utanför fönstret. Långt från alla äventyrsbad.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers