Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för september, 2012

För litet mer än tre veckor sedan föddes Vera. Vårt fjärde barnbarn. I förrgår kom Emma. Så nu är de fem. Tre pojkar var ensamma på täppan, nu har de fått konkurrens av två flickor. Emmas pappa är fransman, som siktar på att få jobb här i stan. Han är ingenjör och har jobbat i Afrika i snart två år. I går kopplade han upp sin dator på Skype och visade Emma för sina föräldrar nere i Auvergne. Teknikens under.

Emma visas upp på Skype.

 

Har skrivit ett par artiklar för VSK Bandys kommande programblad, eller magasin om man så vill. Försöker hålla geisten uppe, trots att laget läcker bakåt i träningsmatcherna och i Svenska cupen. Stryk med 2-10 mot Hammarby i Svenska cupens semifinal är förskräckliga siffror. Verkar som om spelarna lade av när målen ramlade in. Inte bra. Hedersamma förluster är bättre än resignerat storstryk. Får trösta mig med en bandybild från Arosvallen på trettiotalet. Vet inte vad det är för lag. Kanske VSK trots allt. En sak ser jag: målvakten har slips. Stil.

 

Bandy på Arosvallen. Foto: EW Krassing (troligen).

 

I förra inlägget (det glesnar mellan dem, men tiden räcker inte till allt) visade jag en bild på en studentkortege som passerade Sigge Ericssons speceributik. Bilden togs 1938 och jag har kollat telefonkatalogen från den tiden. Sigges butik låg på Stora gatan 58, i det kvarter där Parkhuset ligger i dag. Där låg också Carin Johanssons Tapiserriaffär och Anna Anderssons manufaktur- och reseeffektaffär. Ella Carlsson hade en cigarraffär där också. Vi tittar på bilden en gång till.

På väg på Stora gatan, från Källgatan mot Hållgatan, 1938. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Här syns samma hus till höger på Stora gatan, på en bild från sextiotalet, strax innan huslängan skulle rivas.

 

Stora gatan, mellan Hållgatan och Källgatan. Från VLT:s dvd om sextiotalet.

 

Där uppe i hörnet vid Hållgatan låg en gång Nya möbelaffären. På den här bilden har en annan studentkortege hunnit upp dit.

Studenter på Stora gatan 1937. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Hans Wennerström har manat på mitt bloggande genom att skicka mig en annan studentbild. Det här gänget har kommit en bit upp i Oxbacken. När vet jag inte, men det ser ut som trettiotal, eftersom den upphöjda trottoaren är kvar.

Studenter i Oxbacken. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Avslutar detta studentikosa bloggande med en annan bild där affärerna väcker intresse. Årtalet är okänt. Troligen trettiotal, kanske början av fyrtiotalet. Visst är det väl Vasagatan?

 

Nya studenter, nya butiksskyltar. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Vi kör en liten gåta som avslutning. Ernst Blom har fångat en gatuscen på tjugotalet (tror jag). Polisen övervakar den lugna gatan, där en dragkärra vilar framför reklamskylen med annonser för fotboll och uppträdanden i Folkets park. Till höger, bakom de två pojkarna, syns ett skåp med öppen dörr. Ovanför står det ”Bilstation” och jag gissar att det fanns en taxitelefon inne i skåpet.  Nå, vad är det för gata?

 

Gatuscen i Västerås. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Jag har städat litet i friggeboden. Hittade en väska med grejer från forna fjällfärder. Vallor, skidvax, reservskidspets, dobbar och gud vet vad. Synd att slänga. Får se vad som händer. Letade efter en fjällbild, hittade en färgbild från en vandring mot Kebnekaise på sjuttiotalet. Tyckte det var så länge sedan så jag gjorde om den till svartvit. Stämmer bättre med den nostalgiska känslan av en svunnen tid.

 

Mot Keb.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Paus i regnet

Det har varit full fart ett tag. Först två timmar på scenen i Gallerian förra lördan, så tre föredrag med bilder på VLT under kulturnatten, följt av en föreläsning på Pensionärsuniversitet i måndags och en minivariant på Rotary i dag. Nya gamla bilder lockar publik. Kul.

En bild från PU i måndags. Över 200 lyssnade.

 

Dokumentärfilm på Elektra i dag. Searching for Sugarman, den fina historien om sångaren Rodriguez som utan att veta om det blev mäkta populär i Sydafrika, samtidigt som hans skivor floppade i USA. Rörande, finstämt av den svenske filmaren Malik Bendjelloul.

 

Neddragningarna inom den svenska pressen är trista. Ju färre journalister, desto mindre tid för research. Och för problematiseringar. Jag är utless på snabbjobb där man hittar ett eller ett par offer, människor som till synes är utsatta för maktens okänsliga beslut. Visst, jag respekterar viljan att ta de smås parti mot de starkare. Men verkligheten är som regel mer mångfacetterad än vad som framställs. Det finns alltid en andra sida. Till och med myndigheter kan faktiskt ha rätt. Fokuseringen på enskilda fall, i akt och mening att komma nära människor, saknar ofta allmängiltighet. Närhet till några blir fjärmande för de många andra.  Med detta sagt övergår jag till en bild från Arosvallen, förmodligen fotograferad av EW Krassing på trettiotalet. Jag har ingen aning om vad det är för orkester, men stilig är den. Mycket folk är det också.

 

Musikkår på Arosvallen.

 

Jag visade en bild på en studentkortege utanför Epa häromdan. Ännu har ingen hört av sig med bilder på Epa. Det kanske inte finns några. I den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet finns många studentbilder, som bokhandeln tog för att sälja. När jag tittar på dem fascineras jag av butiksskyltarna. Jag försöker lista ut var bilderna är tagna. Ofta känner man igen husen, men så plötsligt blir det stopp. Här är en bild som ser ut att vara från fyrtiotalet. Var låg Sigge Ericsons specerier med sin varuautomat? Jag tjuvkikar i en telefonkatalog från 1939. Där står det att handlaren Sigge Ericson bodde på Stora gatan 58. Jag antar att butiken låg där också. Nummer 58, det är väl där Parkhuset ligger i dag?

 

Studentkortege. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Det regnar, mörker. Usch.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Kyrkbacksgården nästa

Har knappt hunnit hämta mig efter lördagens föredrag under Kulturnatten. I dag klockan 14 är det dags igen. Gamla bilder från Västerås med dithörande prat. Plats: Kyrkbacksgården. Arrangör: Pensionärsuniversitetet. Det där med universitet låter ställer ju vissa krav. Får väl kalla föredraget för ”föreläsning”. Absolut inte ”kåseri”.

Hoppas få tid att visa några bilder ur samlingen från Sjöbergs bokhandel. Den här, till exempel:

Studenter på Stora gatan, trettiotal. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Student bärs hem, Stora gatan framför Epa. Troligen trettiotal, kan vara början av fyrtiotalet. Bilden är intressant, eftersom det är ett av få foton jag sett av Västerås första varuhus, Epa, Enhetsprisaktiebolaget, som öppnade på Stora gatan (strax ovanför där Nya Thulins ligger i dag) i början av trettiotalet. Jag har förgäves letat efter bilder på interiören. De finns förstås i nån byrålåda nånstans.

Passar pån att visa en annan ”Sjöbergare”, något beskuren. En cyklist och en fotgängare i Oxbacken. Tjugotal.

Oxbacken på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Skrev om kanonerna på Hamngatan i Frågor om förr i VLT i dag. Det handlade om de två kanoner som står framför gamla tullhuset och som myndigt pekar ut mot Västeråsfjärden. Historien i korthet: Kanonerna göts på Huseby bruk 1786 och skänktes till Västerås hamn av Kalmar hamn 1976, som en present när den nya och fördjupade Mälarleden invigdes med kungligt besök och stor pompa. En minnesplatta som förklarar kanonerna finns faktiskt i buskaget mellan de två lavetterna. Men det krävs att man på egen hand röjer undan växtligheten för att texten ska kunna läsas.

Kanonerna på Hamngatan.

En överväxt minnesplatta förklarar kanonernas historia.

Läs hela inlägget »

Årets kulturnatt närmar sig. Bara timmar kvar. Himlen fortsätter envisat att vrida ur sin disktrasa över Mälardalen. Hoppet är det sista som överger oss. En kulturnatt i Västerås ska vara klar, kylig, med aningar om höst och med en månskära som hänger över Fiskartorget. Ungefär som på affischen.

Större än någonsin.

Jag ska hålla tre föredrag med bilder i VLT:s Åsikten. De startar 18.30, 20.30 och 21.30. Temat är Så var livet att leva i Västerås. Imperfektum antyder att det ska handla om min uppväxt och ungdom. Fyrtiotal till sjuttiotal, ungefär. Minnen, platser, människor. Jag får hålla på i 20 minuter. Min första version var väl en timme, ungefär. Nu har jag gallrat och strukit, 20 minuter är vääääldigt kort tid för en notorisk pratmakare. Kill your darlings, som dom säger på engelska. Första bilden tror jag blir så här, fast snitsigare layoutad. Jag har några timmar på mig.

Lugn, jag ska fixa till den. Foto: David Eriksson.

Jag kommer att berätta om nöjeslivet. Om danshak och diskon – som jag inte var på. Jag dansade inte, jag gick och ställde mig på Rocklundas läktare i regn och snö i stället. Detta hände sig vid den tiden när både bandy och hockey spelades utomhus. Här är en fantastisk bild från VLT-arkivet som jag ska visa i kväll. Den togs i januari 1965, sista säsongen som hockeyn spelades på tvärs över bandyplanens norra ände. En särskild läktare, till höger, sattes upp på bandyisen. Det kunde komma 10 000, ibland 12 000. Här ska VIK spela mot Brynäs. Jag står nånstans på stora läktaren. Jag har rutig hatt. Man hade hatt på den tiden. Hatten åkte i luften när Garvis drog in sin backhand.

Utomhusrinken på Rocklundas bandybana, januari 1965. Foto: VLT.

Ser ni nummer 13 som värmer upp nära den hitre sargen. Nej, det kan ni knappast göra med den upplösningen. Hursomhelst, det är Hasse Mellinger som året innan hade värvats från Bofors för 5 000 kronor. Han satsade pengarna i en bilfirma ovanför Oxbacken. Nu huserar firman på Bäckby och Mellinger håller fortfarande i gång. Han minns matchen som vore den igår. ”Jag la inte ner så mycket energi på träning och sånt, jag levde mest på min talang”, säger han nu.

Hans Mellinger har passerat de 70.

I går räckte hans talang till för att sälja en begagnad bil till en familj som håller på att flytta sina bopålar från Tanzania till Västerås. En av Mellingers anställda fick sköta kontraktsskrivningen.

Två bilar i Dar, en i Västerås.

 

Jo, jag höll på att glömma en sak. Bilden från utomhusteatern i Folkets park i förra inlägget var förmodligen felvänd. Den såg ut så i Länsmuseets arkiv, men uppmärksamma bloggläsare har påpekat att den borde se ut så här:

 

Fullsatt i parken. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Läs hela inlägget »

Jobbar med ett föredrag med bilder till Kulturnatten. Mitt Västerås, eller nåt i den stilen. 20-30 minuter, ska köra det tre gånger under lördagskvällen i VLT:s Åsikten. Nostalgi, förstås. Det ligger i tiden. Har letat fram gamla bilder, börjar få litet struktur, men än är det långt ifrån klart. Hittade en bild från Friluftsteatern i Folkets park, trettiotal. Västeråsarna verkar ha gått man ur huse för att se nåt på scenen. Undrar vad det kan vara? Modet är likartat. Männen i överrockar och hattar, kvinnorna i kappor och hattar. Det verkara vara kyligt. Kanske en lördag i september?

Teatern i Folkets park. Mer än fullsatt. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Bilden är fin, men den platsar nog inte i föredraget. Inte den här heller, ett vykort från Klippan som visar att det en gång låg en liten servering innanför ingången från Källgatan, där entrén till Blue Moon Bar är i dag.

Klippan, uteservering innanför planket. Vykort.

 

För ganska länge sen fick jag en fråga om jag hade en bild på Strands barnekipering. Nu har jag hittat en bild, från femtio- eller kanske snarare sextiotalet. Det står i alla fall Strands på brandgaveln på Hantverkargatan, butiken låg väl i huset?

Hantverkargatan österut, mot korsningen med Vasagatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

I dag backade kommunen och tog tillbaka det märkligt dumsnåla beslutet att förbjuda personalen på förskolor att äta tillsammans med barnen. Bra att omprövningen gjordes, och att politikerna tog sitt ansvar och inte kröp bakom den diffusa ridån med ”beställare och utförare” där en politiker i ett känsligt läge kan överlåta beslut och ansvar på några tjänstemän.

I går fyllde vårt fjärde barnbarn Vera två veckor. Jag lade ut en bild på Facebook, som gillades av många. Här kommer den på bloggen också. Mamma Kristiinas stickade ugglemössa är extrafin.

Vera, två veckor och en dag.

 

Det är förunderligt hur bra bilder man kan ta med mobiltelefonen. Även med min gamla modell av Iphone, som inte alls har samma gäng med pixlar som de nyare. Jag cyklade till Vallby i går, med stor höftmöda, för att leverera några Minnen av en stad till Byggnadsvårdsbutiken på friluftsmuseet. Boken har sålt bra där. Jag tog en bild av sluttningen ner mot Svartådalen, fixade till den litet i telefonen och, vips, fick jag något som liknade de instruktionsbilder som fanns i fotoböckerna på femtiotalet.

Pastoral idyll på Vallby.

Mobiltelefonen får tjänstgöra som modem till datorn också. Telias bredband via telefonnätet har legat nere sedan i måndags. Tröttsamt. Men det ska väl lösa sig endera dagen.

Undrar om det regnade i dag?

 

 

 

Läs hela inlägget »

En bro trots nedkoppling

I två dygn har mitt bredband från Telia legat nere. Jag borde skrivit här tidigare, men det är svårt när datorn inte är uppkopplad mot den stora världen därute. Skriver nu på en gammal bärbar med telefonmodem. Sånt var high tech för tio år sen. Nu urmodigt. Och segt.

Men jag måste skriva. Jag har nämligen fått en fantastisk bild från Ragnar Larsson: Träbron som började byggas till Östra holmen! Det blev ju inte mer än en början, men träkonstruktionen vid Tegeludden var ju imponerande. Bilden på Ragnars dotter Lena är tagen något år in på sextiotalet, strax innan bron sågades ned. Den hade börjat byggas 1952. Bygget avbröts när vägbanken ut till bron aldrig kunde anläggas. Stenarna bara sjönk i dyn.

 

Början til bron över till Östra holmen. Foto:Ragnar Larsson.

 

 

Läs hela inlägget »

Datorn laddad, ryggsäcken packad. Snart dags för cykeltur ner på stan, till Gallerian där lokalhistorien ska stå i centrum i dag. En scen har ställts i ordning framför Systrarna Ericssons konditori. Där ska jag ställa mig med en mikrofon klockan två. Först ska jag visa ett bildspel om hur Västerås city såg ut förr och hur det är i dag. De här två bilderna kommer säkert med.

Stora torget 1953. Foto: Länsmuseet.

Stora torget i dag, med Konsum utbytt mot Igor.

Efter bildspelet ska jag presentera de lokala historiker som finns med sina bokbord, filmer och dvd:er i korridoren ut mot Stora gatan, och i ett rum i anslutning. De är där, en stor del av gänget: Kjell-Åke Jansson, Jan-Åke Alkeblad, Karl-Axel Jacobsson, Brage Lundström, Bengt Wallin och Sören Bååth (från Industrihistoriska föreningen). Klockan tre kommer Peder Lamm med den grupp som vandrat runt stan. Då ska jag prata med honom och med några representanter för butiker som funnits länge i city och som överlevt de stora varuhusen och galleriorna. Till scenen kommer även stadsantikvarien Jan Melander och kommunalrådet Ulla Persson. Klockan fyra ska allt vara över och jag kan cykla hem igen.

Arrangörer är Västerås & Co, kultur- idrotts- och fritidsnämnden, Västerås Citysamverkan.

Välkomna!

Läs hela inlägget »

Lars Luttropp var kommunalråd en gång. Han styrde Västerås några år i början av nittiotalet, när socialdemokraterna förlorade makten i stan för första gången på 72 år. Han fortsatte att leda moderaterna in på 2000-talet. Nu är han några och 70 men fortsätter med det han verkar tycka allra mest om: politik. Han fick inte fortsätta att vara ordförande i Mimer, men den kommunala revisionen gick bra. Där är det så fiffigt ordnat att oppositionen har majoritet och ordförandeposten. Alltså är det Lars Luttropp som leder gruppen av förtroendevalda revisorer i Västerås. I två dagar har han nu varit värd för den 64:e primärkommunala revisionskonferensen i ACC, med 180 kommunala revisorer från hela landet. Tro inte att det varit trist tugg om sifferkontroller. Nej, här har det pratats om europeisk ekonomi, om korruption i Sverige, om OPS (offentlig privat samverkan), om konkurrens, om upphandling, om arenahysteri och om allt möjligt annat, som var bra mycker mer spännande än den urtrista VM-kvalmatchen mellan Sverige och Kazakstan.

 

Lars Luttropp blickar framåt.

 

Bo Lundgren var inte överdrivet pessimistisk inför den ekonomiska utvecklingen i Europa och han befarade ingen bostadsbubbla här hemma.

 

Jag skrev om funderingarna på en bro över till Östra holmen i Frågor om förr i måndags. Som ni kanske sett i kommentarerna här på bloggen så högg jag i sten när jag skrev att det aldrig hade påbörjats något brobygge. Telefonen ringde stup i halvtimmen på morgonen. Många berättade om den början till träbro som stod kvar ännu i början av sextiotalet i vattnet utanför Tegeludden. Jag berättar mera om denna misslyckade kommunala satsning i nästa Frågor om förr. Jag har bara ett litet problem. Jag behöver en bild. Är det någon som har en bild på den där sakta ruttnande träkonstruktionen mellan Hamre och Östra holmen?

 

Nånstans här, utanför Tegeluddens småbåtshamn, stod början till bron över Östra.

 

Det var ett tag sedan jag ramlade över någon ny samling gamla Västeråsbilder. Nu har det hänt igen. Av en slump hittade jag Leif Erikssons samling av äldre bilder från stan på nätet. Mycket fina bilder, bland annat från fyrtio- och femtiotalen. Många av dem är tagna av Leifs pappa Ingemar Eriksson. Jag får säkert anledning att återkomma. Låt oss börja att visa en bild på en kiosk, en populärt ämne. Bilden visas med Leifs goda minne. Ingemar Eriksson tog bilden på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen på femtiotalet. Jag gick eller cyklade den vägen, från Silfverstolpes gata ner till Rocklunda, hundra och åter hundra gånger under åren kring skiftet mellan femtio- och sextiotal. Jag handlade godis och tidningar i kiosken. Jag minns att mannen som drev rörelsen hade ett handikapp av något slag, det var en förutsättning för att man skulle få hyra kommunal kioskmark på den tiden. Men jag har aldrig sett en bild på kiosken. Förrän nu.

 

Kiosken på Vega. Foto: Ingemar Eriksson.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Fjärde barnbarnet i onsdags, femte på gång. Barnvakteri. Svärson hem från Afrika. Debattreplik. Förberedelser för framträdanden i Gallerian och på Kulturnatten och för dokumentationen av den stora kommunala revisionskonferensen i morgon . Gräset inte klippt, dammsugaren vilar. Man kan inte hinna allt. Skrev om Östra holmen i dagens Frågor om förr, apropå Evert Jonssons debattinlägg om en bro över till Hästholmarna. Han var inte först. Stadsbyggnadschefen Gösta Smitt lanserade samma idé redan 1917. Smitt hade flera andra visioner, som till och från dykern upp i debatten: han ville dra om järnvägen för att knyta staden närmare vattnet och han ville bygga längs stränderna. Aseachefen Sigfrid Edström fyllde ut visionerna med ett förslag om en spårvägslinje till Viksäng, där det fortfarande var regemente men där Smitt i stället ville bygga bostäder.

 

Pappa hemma från Afrika.

 

Bro till Östra holmen? Serveringen på ett äldre vykort.

 

Montering av spårvagnar i Aseas Sigurdverkstad 1950. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseet.

 

Tegeludden ligger närmast Östra holmen. Här låg Hamre tegelbruk. Foto: Bertil Hamnes arkiv.

 

Ingvar Selin frågar om en bild på ett luftvärnstorn som ska ha stått på Krutkällarbacken, om jag förstår honom rätt. Enligt Jouni Tervalampi låg galgbacken där. Han kunde till och med peka ut gravar med halshuggna västeråsare i ett tv-program förra veckan. Finns det något skrivet om denna galgbacke? Någon bild på ett torn har jag inte hittat, men som vanligt ramlade jag över några andra bilder i arkivet. En korsning och en bakgård. Kära och återkommande motiv.

 

Kan det vara korsningen Smedjegatan och Sturegatan, mot söder? Foto: SBK, stadsarkivet.

 

Traktoravdelningen, står det på huset. Om det kan vara någon ledtråd. Östermalm? Foto: SBK, stadsarkivet.

 

Så ett par bilder från en stadspromenad med Elliott för ett par dar sen. Först från trottoaren där Sturegatan möter Stora gatan. Innan Punkt byggdes fortsatte Sturegatan genom kvarteret på andra sidan, ner till Vasaparken. Jag har svårt att fatta att Röda Kvarn låg tvärs över gatan, i det hörn som nu är överbyggt av Punkts kolossala byggnad sedan 40 år. Efter det en bild på den lilla flickan som sitter hopkurad i stenen på Hantverkargatan. Elliott blev fascinerad. Jag också. Förr satt hon, lika hopkurad, på Sigmatorget.

 

Minns ni Röda Kvarn?

 

Hopkrupen flicka på Hantverkargatan.

 

Är det någon som har en bild från Jimi Hendrix konsert i gamla Idrottshallen?

Som avslutning en bild från luften på Bästeträsk på norra Gotland, med havet i bakgrunden. Sjön ligger i utkanten av Ojnareskogen, där skogsmaskinerna tillfälligt (?) tystnat. Bilden är från Ojnareskogens Facebook-sida. Gå in och gilla den. Inom parentes kan jag berätta att vi har ett litet hus i skogen däruppe, strax utanför bildens övre högra hörn.

Jag längtar dit.

Men först är det jobb som väntar.

 

Nej, inte Söderhavet, utan Bästeträsk. Foto: Ojnareskogen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Ett påhopp mitt i alltihop

Jag vet inte om jag ska bry mig. Borde strunta i det. Det har hänt mycket annat och viktigare det senaste dygnet. Men påhoppet var så infamt att jag inte kan låta bli att svara.

I en krönika i dag på VLT:s kultursida beskylls jag av kulturredaktören Kersti Bergold för att hota kulturarvet och gå i tankesmedjan Den nya välfärdens ledband. Vi som överklagat bristen på demokratisk process kring Kokpunkten skulle alltså hota Ångkraftverkets kulturarv.

Är det inte precis tvärtom?

Jag har överklagat det nya avtal som staden skrev med Peab, utan att höra fullmäktige, där det gamla avtalets samband mellan de museala delarna och badet klipptes av. Om det var någon poäng med det första avtalet 2006 så var det ju att byggandet av äventyrsbadet skulle kopplas till en upprustning av ångkraftverket. Detta klarade inte Peab av. Därför klippte man helt sonika banden med kulturarvet. Det får gå hur det vill med det. Äventyrsbadet ska komma i första hand.

Har VLT:s kulturkrönikör grävt i detta? Har hon haft synpunkter? Vet hon vad som hänt? Eller tror hon rentav fortfarande att driftsbidrag på minst en halv miljard kronor av skattepengar under 25 år till ett privat badhusbolag ska rädda ”kulturarvet”? Jag vill påstå att jag är den som påtalat detta i VLT. Det är jag som har berättat om det nya avtalet, och den odemokratiska hanteringen av det, i debattartiklar. Kulturkrönikören borde vara glad över att den debatten väckts, i stället för att måla ut mig som kulturarvets dödgrävare.

Så det där med Den nya välfärden. Det är riktigt att jag får juridisk hjälp av tankesmedjan. Jag har väckt frågan om upphandlingen gått rätt till. Tankesmedjan har hakat på. Jag behöver inte dela alla deras synpunkter för att tacka ja till en juridisk kompetens som jag annars skulle behöva betala dyra pengar för.

Lika litet som Kersti Bergold behöver känna dåligt samvete för att hon under alla år betalats av privat kapital i en liberal tidning för att skriva om kulturarv och annat.

 

Nya pannhuset från ”sjötippen”, som Lillåudden kallades, 1950. Byggnaden mellan turbinhallen till vänster och pannhuset till höger har rivits ut för äventyrsbadet. Foto: Vattenfall.

 

Vad är det viktiga som hänt? Jo, jag måste väl berätta att jag blev farfar i går igen, för tredje gången. Johan och Kristiinas tredje barn, Vera, föddes på Västerås BB i går. Hon vägde respektabla 4,6 kilo och kunde ganska snart betrakta världen med den sunda skepsis som hör till ett kritiskt öga. Välkommen Vera! Det betyder sanning på latin.

 

Vera Eivor Senja Koistila-Lif. Foto: Johan Lif.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers