Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Oxbacken’

… verkar vara något som jag inte orkar med just nu. Jag har slutat skriva Frågor om förr i VLT och jag ägnar kraften åt att forska kring Sigfrid Edström. Det jag får fram där är inget jag kan blogga om, i alla fall inte för tillfället. Även om det lockar. Visste ni att Edström…, nej det får vara.

En annan orsak är att vår flytt från det hus där vi bott i snart 35 år tar tid och kraft. Vi ska vara ute ut huset i början av maj och jag vet inte hur många gånger jag kört till Återbruket med bilen fullpackad av mer eller mindre nostalgiska grejer. I dag ”blev vi av” med två hyllor och ett skåp i källaren som vi bjöd ut på Blocket för gratis avhämtning. Vi fick napp direkt och jag hade inga dubier att skicka iväg den lilla fina bokhylla med skåp i ädelträ som jag en gång ärvde efter en morbror och moster.

Så, alla ni som följt bloggen och hemsidan, genom åren. Ni har läst det här förut: jag tar en paus.  Jag får fundera på om jag ska starta upp bloggen igen, med ett annat stuk, eller om jag ska låta den vila. Vem vet, jag kanske bara måste visa några bilder någon gång. Nya eller gamla.

Som de här, till exempel.

 

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Den sista bilden ovan är en delförstoring av en av de många bilder av studentkorteger som finns i den Sjöbergska samlingen. Bilden är från tjugotalet och visar den tidens unga på språng mot framtiden.

Det får bli en slutpunkt. Eller semikolon.

Jo, en sak till: Givetvis ska de kvarvarande butikerna på Hälla få bygga till och förbättra området. Det tycker den borgerliga oppositionen och det tycker socialdemokraterna också. Den märkliga piruetten i byggnadsnämnden, där socialdemokraterna fick politisk snuva och överlät beslutet åt sina rödgröna ersättare, må vara ett minne blott. Man kan inte båda göra en sak och säga en annan. Vill vänsterpartisterna och/eller miljöpartisterna spräcka den rödgröna koalitionen på grund av Hälla så får de väl ta det ansvaret. Det går att driva staden vidare med andra förhandlingslösningar. ”Ja men vi kompromissade ju bort flygplatsen”, kanske V och MP säger. De avstod kräva nedläggning för att den rödgröna husfridens skull. Ja, det kanske inte var bra det heller. Man kan inte göra alltför stora avsteg från den egna politiken.

Men nu gäller det Hälla. Något måste göras därute. Och vill handeln investera så kan jag inte fatta varför de inte skulle få göra det. Centrumhandeln överlever det också. På ett eller annat sätt, med eller utan isbanor på Stora torget. Vi är trots allt många som vill handla i små genuina butiker, inte bara hos stora kedjor.

Nu slutar jag, med en bild på cityhandelns livsnerv, Köpmangatan, före Sigmas tid.

 

Köpmaangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Köpmangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Årets kulturnatt närmar sig. Bara timmar kvar. Himlen fortsätter envisat att vrida ur sin disktrasa över Mälardalen. Hoppet är det sista som överger oss. En kulturnatt i Västerås ska vara klar, kylig, med aningar om höst och med en månskära som hänger över Fiskartorget. Ungefär som på affischen.

Större än någonsin.

Jag ska hålla tre föredrag med bilder i VLT:s Åsikten. De startar 18.30, 20.30 och 21.30. Temat är Så var livet att leva i Västerås. Imperfektum antyder att det ska handla om min uppväxt och ungdom. Fyrtiotal till sjuttiotal, ungefär. Minnen, platser, människor. Jag får hålla på i 20 minuter. Min första version var väl en timme, ungefär. Nu har jag gallrat och strukit, 20 minuter är vääääldigt kort tid för en notorisk pratmakare. Kill your darlings, som dom säger på engelska. Första bilden tror jag blir så här, fast snitsigare layoutad. Jag har några timmar på mig.

Lugn, jag ska fixa till den. Foto: David Eriksson.

Jag kommer att berätta om nöjeslivet. Om danshak och diskon – som jag inte var på. Jag dansade inte, jag gick och ställde mig på Rocklundas läktare i regn och snö i stället. Detta hände sig vid den tiden när både bandy och hockey spelades utomhus. Här är en fantastisk bild från VLT-arkivet som jag ska visa i kväll. Den togs i januari 1965, sista säsongen som hockeyn spelades på tvärs över bandyplanens norra ände. En särskild läktare, till höger, sattes upp på bandyisen. Det kunde komma 10 000, ibland 12 000. Här ska VIK spela mot Brynäs. Jag står nånstans på stora läktaren. Jag har rutig hatt. Man hade hatt på den tiden. Hatten åkte i luften när Garvis drog in sin backhand.

Utomhusrinken på Rocklundas bandybana, januari 1965. Foto: VLT.

Ser ni nummer 13 som värmer upp nära den hitre sargen. Nej, det kan ni knappast göra med den upplösningen. Hursomhelst, det är Hasse Mellinger som året innan hade värvats från Bofors för 5 000 kronor. Han satsade pengarna i en bilfirma ovanför Oxbacken. Nu huserar firman på Bäckby och Mellinger håller fortfarande i gång. Han minns matchen som vore den igår. ”Jag la inte ner så mycket energi på träning och sånt, jag levde mest på min talang”, säger han nu.

Hans Mellinger har passerat de 70.

I går räckte hans talang till för att sälja en begagnad bil till en familj som håller på att flytta sina bopålar från Tanzania till Västerås. En av Mellingers anställda fick sköta kontraktsskrivningen.

Två bilar i Dar, en i Västerås.

 

Jo, jag höll på att glömma en sak. Bilden från utomhusteatern i Folkets park i förra inlägget var förmodligen felvänd. Den såg ut så i Länsmuseets arkiv, men uppmärksamma bloggläsare har påpekat att den borde se ut så här:

 

Fullsatt i parken. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Läs hela inlägget »

Har skrivit hela dan. Litet körigt just nu. Mörkt ute. Undrar om det inte regnar. Har slötittat litet på Robin Hood med Russell Crowe och Cate Blanchett. Riktigt sevärt. Nu är det reklamavbrott. Orkar inte blogga, men fick ett tacksamt message på Facebook från Göte Hamplin. Han vill gärna se mer av gamla Västerås. Så nu sitter jag här. Men först några ord om Ojnareskogen. Det rör på sig. Jag trodde inte att motståndarna mot kalkbrottet skulle kunna mobilisera sådan kraft och sådan uppslutning. Jag beundrar dem. Jag sviktar i min tro att lagen måste ha sin gång. Det verkar allt mer som om lagen inte är bra skriven, och som om Miljööverdomstolen gjort ett misstag. Nordkalk borde faktiskt ställa undan alla sina maskiner i väntan på att Högsta domstolen säger sitt. Det är inte för mycket begärt.

Ojnareskogen i juni, innan bråket började.

 

Jag kunde inte låta bli att mickla litet med en annan bild från Stenkusten, när jag ändå höll på. Jag gillar den där ekan som någon dragit upp på stranden för att låta den förtvina i frid. Jag har visat båten förut, i färg. Här kommer en svartvit variant.

Grostäde, Stenkusten.

 

Jag skrev om Skepparbacksskolan. Hans Wennerströms pappa gick där en gång i en tid när klockorna ännu inte var digitala. Den här bilden är från 1931 när pappan gick i fjärde klass. Så skriver Hans: ”Om vi med förstoringsglasets hjälp läser på svarta tavlan så står det ‘Vattenfyllt gruvschakt’ och ‘Rullstensås’. Det var alltså detta som magister Nordlund lärde eleverna i fjärde eller femte klass. Min far sitter i främre raden med bara ben och nedrullade strumpor. Stående som andre man från vänster är Knut ”Knåla” Andersson. Klockan på väggen visar halv tre den eftermiddagen.”

Skepparbacksskolan 1931. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Vill ni veta namnen på eleverna så kan jag lägga ut dem också. Hans Wennerström har ordning på sina papper.

Regnet trummar på fönstret. Reklampausen är slut. Undrar hur det går för Robin? Slutar detta mellanspel med att lägga ut ett par delförstoringar av bilder från slutet av tjugotalet, eller början av trettiotalet. Det är spännande att göra delförstoringar, man kommer närmare det vardagliga livet på något sätt. Först en bild på några barn framför en av de första Konsumbutikerna i stan, Kooperativa föreningen. Jag är inte säker, men jag tror att butiken låg på Köpingsvägen. Sedan kommer två sällan sedda fotografier från Oxbacken, först ovan krönet, sedan nedanför. Undrar om det inte är en Konsumbutik där också, Konsumtionsföreningen Svea.

 

I Konsums barndom. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Ovan Oxbacken. Kolla kiosken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nedanför Oxbacken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Snart dags igen

Återkommer med en längre blogg litet senare. Tänkte bara berätta att jag just laddat ner ett bildföredrag, baserat på Minnen av en stad, som jag ska hålla i Pingstkyrkan klockan 14. Det är mina barndomskvarter, däruppe ovan Oxbacken och runt Repslagargatan. Så här såg det ut när man kom upp på Oxbackens krön och blickade västerut en gång för länge sen. Floragatan närmast, med Ahlgrens specerier till vänster, en fiskaffär med rinnande vatten litet längre bort, gamla Pingstkyrkan, numera moské, skymtar en bit bort till höger. Rakt fram delar sig Stora gatan i Köpingsvägen till vänster och Repslagargatan till höger, eller snarare rakt fram. Där ligger Oxbackens centrum numera.

 

Ovan Oxbacken. Vykort.

Läs hela inlägget »

Gårdagens utvikning om besöket hos tandläkaren fick flera intressanta kommentarer. Jag fick lära mig nya ord. Hur var det nu? Profylaxvinkel…haken… eller var det stycket? Jag har andra bilder som jag inte visar med tanke på er nattsömn. Doktor Skomba dyker upp i handlingen igen, liksom folktandvården. Jag antar att det var på den tiden folktandvården låg på Munkgatan 7, där Aros Congress Center ligger i dag, och där klapphuset låg ännu tidigare i vår lokala historia. Jag hittade faktiskt en bild på folktandvårdens väntrum på fyrtiotalet. Här sitter dom på rad, väntande på inrop till de remdrivna borrarna. Kommer ni ihåg målningen på väggen. Kan det vara Birgit Hygrell?

 

Folktandvården på Munkgatan, med dricksvattenfontän och folkhemsstärkande väggmålning. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Kiosken längst nere i Oxbacken har också kommit tillbaka i kommentarerna. Den låg där Mormors krog låg för mer än hundra år sedan. Kiosken hade förmodligen olika utseenden. Här kommer en bild från mitten av trettiotalet när husen och trottoaren på Oxbackens södra sida rivs bort. Där står kiosken. Efter det följer ännu en bild på Oxbacken och kiosken. Den är från tjugotalet och tillhör mina favoriter. Det lugna folklivet, polisen som står med armarna på ryggen. Nånstans i folkvimlet är säkert mormor och morfar på väg uppför backen till den lilla lägenheten på Stora gatan 73.

 

Oxbacken breddas. Okänd fotograf.

 

Stora gatan och Oxbacken på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Så ännu ett försök att uppfylla herr deckarförfattare Olnafors begäran på bilder på husen mellan Bondebacken och Kristinabacken. Här en bild från cityringen på sextiotalet, möjligen sjuttiotalet. Där har vi väl prickat in ännu ett av de efterfrågade husen. Dags för en mordscen i nästa deckare, måhända?

Cityringen. Okänd fotograf.

 

Trevlig helg. Fler bilder kommer. Nu är det snart dags för ishockey. Trodde inte jag skulle bry mig om VM nu i sköna maj, men det svenska lagets offensiva spel har överraskat mig. Ser fram mot matchen mellan Malkin och de unga svenska backarna. Kan bli kul.

 

Läs hela inlägget »

Hamnade i den där läskigt gröna stolen hos tandläkaren. Tittade upp i den där hemska lampan. Försökte undvika raden med bitska borrar och mystiska apparater. Hälsade tillkämpat glatt och förkunnade att jag var redo för att dra ut en kvaddad tand i överkäken. Nu har det gått ett par timmar. Jag har blodsmak i munnen och längtar efter kaffe, men törs inte dricka. Bedövningen släpper sakta. Tangenterna hoppar under mig. Kanske kan det bli en blogg ändå.

Storebror ser dig.

 

Bara att välja. Undrar vad det blåa bandet står för?

 

Tog en promenad i Stockholm i går. Höften följde med motvilligt. Kom till de gamla akademiska kvarteren vid Observatorielunden. Såg Erik Lallerstedts antikinspirerade hus från 1927, byggt för de juridiska och humanistiska fakulteterna vid universitet. Slogs av likheten med Erik Hahrs gymnastikbyggnad vid läroverket i Västerås. Samma kolonner, samma stilimitation. Det var förresten Lallerstedt som ritade post- och telegrafhuset på Västra Kyrkogatan här i stan.

Norrtullsgatan 2, huset används i dag av studentkåren.

 

Jag fick en fråga från deckarförfattaren Aron Olnafors häromdan. Han ville se bilder på de villor som låg på Hållgatans/Cityringens norra sida, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Jag har bara hittat (än så länge) en bild på avstånd, från Stora gatan och bortåt, och så har Michael Elinder skickat ett vykort med en flygbild från andra halvan av fyrtiotalet där man ser husen längst upp till höger.

Hörnhuset med affären till höger är rivet, husen längs Cityringen i bakgrunden. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Vykort, Oxbacken tidigast 1946. Ur Michael Elinders samling.

 

Orkar ni med en bild till? Stora torget, fyrtiotal. Det var grejer det.

Stora torget. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Vi var på bio i går. Vi var med om att skriva filmhistoria. På onsdagskvällen visade Filmstaden sina sista filmer. I dag har salongerna stängt. I morgon öppnar Nya filmstaden i gamla Folkets hus på Smedjegatan. Vi var inte många i salongen när The best exotic Marigold Hotel drog igång. Några av oss kanske var med när de första filmerna visades 1986, där i källaren under Gallerian.

Filmstaden i går. I dag är det stängt för alltid.

Filmen, då? Marigold Hotel. Jo, riktigt sevärd med det förutsägbara och godmodiga slut som jag gillar. Jag erkänner: jag gillar enkla och småtrevliga filmer med goda skådespelare. Och i den här filmen dräller det av åldrande stjärnor, som spelar pensionärer som söker en annorlunda tillvaro på ett hotell i stökiga och färgrika Indien. Maggie Smith fick till och med sin höftled ersatt och blev som en ny kvinna efter det. Bäst av alla var, som så ofta: Tom Wilkinson.

Feel good för pensionärer.

Skärtorsdag. Gula blommor. Blå himmel. Ännu inga påskkäringar. Jag får önska en glad och trevlig påsk. Våren har hittills varit mycket innehållsrik här på bloggen, med spännande och lärorika kommentarer. Nu har till exempel Per K identifierat en kvinna i fönstret på en av Arvid Ridners auktionsbilder, som jag visade nyligen. Han skriver: ”Kvinnan i fönstret, vars huvud syns bakom han som håller upp tallriken, är min frus farmor Kerstin (född Molander och barnbarn till August). Kerstin är idag 89 år och boende i Roslagen. Kan intyga att denna bild, som ingen i släkten sett, väckte minnen till liv.”

Kvinnan i fönstret. Detalj av en bild av Arvid Ridner från 1947.

Jag får avsluta bloggandet inför påsken med att visa ännu ett par av de härliga fotografier från fyrtiotalet, signerade Arvid Ridner, som jag gick igenom på Stadsarkivet för ett par veckor sedan. Trevlig helg!

Ovan Oxbacken. Gröna kiosken skymtar till höger. Foto: Arvid Ridner.

 

Torghandel på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Musik i Folkets park, med teatern i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Har en känsla av att jag använt den rubriken förut nån gång. Det blir den inte sämre av. På onsdag ska jag resa iväg till Kina igen, och jag kan inte låta bli att titta mig omkring för att se vad jag lämnar. I dag gick vi på isen utanför Björnön. Sol, kristallklar luft, blå himmel, vida vita vidder. Elliott försökte meta med ett vasstrå i ett borrhål och Alex trampade ner i samma hål när han skulle kolla om vattnet frusit. Små banala händelser förgyller en vanlig söndag. Vi fikade på en bänk på strandbrinken där jag lekte som barn.

På väg nånstans.

 

Tittade på nya serien Kontoret. Blev bara generad. Inte kul, slog över till Galenskaperna och After Shave i Så ska det låta. Kul. Sen kom Stefan Löfven i Agenda och gjorde det bästa framträdandet i en tv-studio som en socialdemokratisk partiledare gjort på många, många år.

Västerås i mitt hjärta var det. Häromdan visade jag några av de närmast sensationella färgbilder som Carl Hennig tog i fyrtiotalets Västerås, bilder som nu skannats in av hans sonson Lars. Reaktionen på de första bilderna blev omtumlande för många. Läs kommentarerna. Här kommer två bilder till. Först en bild från Oxbacken med den klassiska husraden på den norra sidan, och den upphöjda trottoaren som var ett minne från tiden innan Oxbacken sänktes nästa hundra år tidigare. Det är mitt på dagen. Inga bilar, men två cyklister rullar i full fart ner mot centrum.

Oxbacken. Foto: Carl Henning.

 

Så en bild inifrån den Bomanska gården, i hörnet av Stora gatan och Vasagatan där Punkt ligger i dag. Järn-Olles affär vetter mot Stora gatan, inne på gården hade järnhandeln sina förråd. Det är ännu den tid när häst och vagn användes. Med färgbildens hjälp känns tiden ändå väldigt nära.

Bomanska gården. Foto: Carl Henning.

 

Fortsättning följer.

Läs VLT i morgon. Då kommer, hoppas jag, svaret på bildgåtan häromdan, om var mannen släpar sin kärra över kullerstenarna. Om ni inte har tidningen så ska jag försöka komma ihåg att tala om svaret här också.

Läs hela inlägget »

När mörkret faller

Kort promenad på förmiddan. Så lunch. Kort promenad igen, sen skymmer det. Klockan fyra lyste månskäran över Stux kvarn i Fårösund. Vi längtade till sommaren, men tröstade oss med godis och kryddat kaffe med vispgrädde. Nu ligger mörkret tungt över ön. Kanske blir det ljust igen.

Dagarna är korta, tallarna vresiga.

"Jag har nigit för nymånens skära".

Bilden från Köpmangatan igår väckte minnen hos några läsare. Jag kastar väl upp några bilder till i luften så får vi se vilka som fastnar här på sidan.

Oxbackens krön. Jag tror att trädet är hotat. Lind? Foto: SBK-rivningsbilder, Stadsarkivet.

Stora gatan vid Karlsgatan. Foto: SBK-rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

December är en märklig månad. Mörkret sänker sig innan vi hunnit fatta att det är dag. Solen står sällan högre än ett snäpp ovan skogen på andra sidan Mälaren, framåt tre har den sjunkit till ro bakom Kraftvärmeverket. Vi åkte till Erikslund i går kväll för att titta på ett kök på Ikea. Det var tomt och stilla i stadens nya kommersiella palats, som om det där med jul inte fanns.

Mörker över Erikslund.

 

Hustrun bakade lussekatter i dag. Hon fick hjälp av Alex som mest liknade Groucho Marx. Eller Håkan Juholt. Trevligt. Ingen brydde sig om att det var kolsvart utanför.

Lussekattbak.

 

Jag cyklade ner på stan för att skriva protkoll när den illustra församlingen Carlsbrödraförbundet hade ett möte för att välja in fyra nya bröder. Det blev ett litet decembertumult när ordföranden ville sätta streck efter sex förslag till fyra valbara platser. Det slutade med att vi röstade på nio kandidater, medan pytten fick vänta i köket. Kanske var det ett demokratiskt genombrott i det mer än 150-åriga förbundet.

Ulf Sjölander, Magnus Schartau och Jan-Erik Westlund roar sig åt röstningen med balloteringsmaskinen.

 

Häromdagen frågade jag om en av Björn Åblads bilder. Jag gissade att den var tagen på Stallhagen. Visst var det så. Flera har hört av sig. Michael Elinder har skickat ett vykort från samma plats, från Floragatan. Vykortet är skrivet 1921. Eftersom träden ser större ut tror Michael att Björn Åblads bild är från 1910-talet.

Vykort från Floragatan 1921.

 

Gröna kiosken ovanför Oxbacken fortsätter att intressera. Lars Larsson har skickat två bilder som hans kompis Torbjörn Alm tog i början av 1960-talet. På den ena poserar Per Hult (soom jag var klasskamrat med) framför den korvkiosk som fanns bredvid Gröna kiosken. Många minns korvgubben. På den andra ser man båda kioskerna i bakgrunden från en bild i hörnet vid Floragatan. ”Tjejen till vänster kallades Sissi men den andra har jag glömt namnet på”, skriver Lars Larsson.

Per Hult framför korvkiosken vid Flickskolan. Foto: Torbjörn Alm.

 

Gröna kiosken, korvkiosken och en telefonkiosk. Men vad heter tjejerna?

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers