Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Köpingsvägen’

Har skrivit hela dan. Litet körigt just nu. Mörkt ute. Undrar om det inte regnar. Har slötittat litet på Robin Hood med Russell Crowe och Cate Blanchett. Riktigt sevärt. Nu är det reklamavbrott. Orkar inte blogga, men fick ett tacksamt message på Facebook från Göte Hamplin. Han vill gärna se mer av gamla Västerås. Så nu sitter jag här. Men först några ord om Ojnareskogen. Det rör på sig. Jag trodde inte att motståndarna mot kalkbrottet skulle kunna mobilisera sådan kraft och sådan uppslutning. Jag beundrar dem. Jag sviktar i min tro att lagen måste ha sin gång. Det verkar allt mer som om lagen inte är bra skriven, och som om Miljööverdomstolen gjort ett misstag. Nordkalk borde faktiskt ställa undan alla sina maskiner i väntan på att Högsta domstolen säger sitt. Det är inte för mycket begärt.

Ojnareskogen i juni, innan bråket började.

 

Jag kunde inte låta bli att mickla litet med en annan bild från Stenkusten, när jag ändå höll på. Jag gillar den där ekan som någon dragit upp på stranden för att låta den förtvina i frid. Jag har visat båten förut, i färg. Här kommer en svartvit variant.

Grostäde, Stenkusten.

 

Jag skrev om Skepparbacksskolan. Hans Wennerströms pappa gick där en gång i en tid när klockorna ännu inte var digitala. Den här bilden är från 1931 när pappan gick i fjärde klass. Så skriver Hans: ”Om vi med förstoringsglasets hjälp läser på svarta tavlan så står det ‘Vattenfyllt gruvschakt’ och ‘Rullstensås’. Det var alltså detta som magister Nordlund lärde eleverna i fjärde eller femte klass. Min far sitter i främre raden med bara ben och nedrullade strumpor. Stående som andre man från vänster är Knut ”Knåla” Andersson. Klockan på väggen visar halv tre den eftermiddagen.”

Skepparbacksskolan 1931. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Vill ni veta namnen på eleverna så kan jag lägga ut dem också. Hans Wennerström har ordning på sina papper.

Regnet trummar på fönstret. Reklampausen är slut. Undrar hur det går för Robin? Slutar detta mellanspel med att lägga ut ett par delförstoringar av bilder från slutet av tjugotalet, eller början av trettiotalet. Det är spännande att göra delförstoringar, man kommer närmare det vardagliga livet på något sätt. Först en bild på några barn framför en av de första Konsumbutikerna i stan, Kooperativa föreningen. Jag är inte säker, men jag tror att butiken låg på Köpingsvägen. Sedan kommer två sällan sedda fotografier från Oxbacken, först ovan krönet, sedan nedanför. Undrar om det inte är en Konsumbutik där också, Konsumtionsföreningen Svea.

 

I Konsums barndom. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Ovan Oxbacken. Kolla kiosken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nedanför Oxbacken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Högsommar i maj. Västeråsarna har med förvånansvärd snabbhet slängt nästan alla kläder. Folk släntrar runt på gatorna i shorts och linnen, oavsett kroppsform och passform. Kvinnor tävlar om att ha kortast kjol eller vad det nu är. Affärsmän med hörluren i örat och iPaden under armen hasar fram i tofflor och fransiga avklippta jeans. Jag får en känsla av att alla innerst vill gå nakna för att ta emot så mycket av solen som möjligt. Tur att inte franske svärsonen är här, han skulle titta förundrat på det märkliga klädmodet.

Jag har återvänt från ön, och undrar vem som nu ska titta på fjärilarna på ängen bakom huset. Kommer den här lilla berggräsfjärilen nånsin mer att beskådas av ett mänskligt öga innan den flyger vidare till sin himmel?

Berggräsfjäril, eller möjligen vitgräsfjäril.

 

I morgon, lördag, ordnar Jonas Färnlöf ännu ett musikaliskt evenemang i det som en gång var hans pappas trädgård på Apalby. I Lasses kvarter. Garanterat spännande. Inte blir det mindre spännande av att Jonas med hjälp av några kompisar baxade ut tio blå bänkar från ett kallförråd på Lövudden i dag. De gjorde det med kommunens goda minne. Bänkarna stod tidigare i frilufsteatern i Folkets park, som monterades ned bit för bit när de nya husen skulle byggas i parken 2005. Nedmonteringen var en kompromiss, eftersom länsstyrelsen ville stoppa en rivning. Teatern skulle kunna byggas upp igen, sa man. Men åren har gått och ingen tycks bry sig om virkeshögen på Lövudden. ”Jag lånar bänkarna till Lasses kvarter”, sa Jonas Färnlöf. På dem har generationer västeråsare suttit och lyssnat på musik och teater. Louis Armstrong har spelat framför dem, Paul Anka har sjungit och Jonas är säker på att pappa Lasse spelade där också.

 

Jonas Färnlöf baxar ut en av bänkarna från Folkets park.

 

Friluftsteatern byggdes 1907. Den här bilden är från fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Jag har förgäves letat efter den där kiosken på Köpingsvägen, mitt emot Handelsbanken. Snart ger jag mig. Men under letandet dyker det upp allehanda bilder på Köpingsvägen. Det är ju alltid kul.

 

Köpingsvägen på vykort.

 

Så har jag hittat ett par bilder till från Vasaparken. Ingen från serveringen, men en från musikpaviljongen. Den bilden är från VLT:s dvd om femtiotalet. Köp den, förutom berättelserna och filmerna finns det också en bildbank på skivan.

 

Musik i Vasaparken. Foto: VLT dvd.

 

Ännu ett vykort.

Läs hela inlägget »

Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag  1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.

Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.

En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.

Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.

Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”

Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.

Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”

Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”

Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.

Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.

Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.

Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Vissa dagar går allt snett. I dag var en sån dag. Vi ska åka till Tanzania om en månad och skulle ta en spruta mot gulsot. I Västerås finns privata Aros Vaccination på Stora gatan som tjänar pengar på oss som vill slippa boka tid på infektionskliniken. Dom skulle öppna 17.30 i dag. Vi kom dit några minuter efter 17.30. Väntrummet var nästan fullt. Minst tio personer. Inget hände, det var trångt, någon hostade och snörvlade i soffan bredvid. Kände mig som i en flygplanskabin där bacilluskerna flyger omkring med luftkonditioneringen.

Vad värre var: det stackars biträde som skulle hålla ordning i sprutrummet bakom kulissen hostade ännu värre. Värsta skrällhostan. ”Här får man gratis smitta”, sa en lustigkurre intill kaffeautomaten.

Jag stålsatte mig för att stå ut med skrällhostan, om vi bara fick komma in. Men ingen släpptes in. ”Sköterskorna är på väg”, ursäktade sig biträdet med hostan. ”Dom har nog fastnat i trafiken.” Kanske jobbar dom inom landstinget och knäcker extra på den privata mottagningen. Där satt och stod vi, den ena efter den andra kom in i väntrummet, trängseln ökade. När tjugo minuter hade gått och ingen sköterska kommit gick vi. Orkade inte längre.

Aros Vaccin omsatte 3,2 miljoner kronor 2009. Kunderna kommer, vissa går.

På väg hem hade en tjomme blockerat utfarten på Cityringen vid rödljuset vid Västgötegatan och nere på Hamngatan höll jag på att krocka med en tjej som styrde medan hon fipplade på mobiltelefonen. Inte blev det bättre av de där ständiga vägarbetena på Kungsängsgatan i höjd med silon. Varför gräver stan alltid just där? Jag vet att det finns rör i marken, men nån gång borde dom väl vara åtgärdade. Som vanligt blir det köer, gångtrafikanter och cyklister leds på de mest fantasifulla omvägar, samitidgt som dom som jobbar med gatan bara tycks arbeta kontorstid. När det ska göras ingrepp i en så stor trafikled borde det jobbas dag och natt.

Eviga vägarbeten.

 

Och om jag nu får fortsätta mitt gnäll, jag är på det humöret som ni förstår. Hur kan stan tillåta, vare sig marken är kommunal eller inte, att det öde kvarteret mellan järnvägen och Kungsängsgatan ser ut som en ovårdad slyskog på ryska Karelen? Det är ju bland det första besökarna ser av vår stolta stad. Ut med röjsaxen! Någon måste ha ansvaret.

Slyslum framför Bombardier.

 

Jaha, och på Björnövägen står en patetisk provisorisk träskylt sen ett par veckor och visar vägen till Peabs stolta projekt Kokpunkten. Peab har kanske inte råd med mer. Bolaget är indraget i den stora mutskandalen kring bygget av Swedbank Arena i Solna där storägaren Erik Paulsson är åtalad. Företaget står också inför tuffa tider ekonomiskt, skriver SvD i en börsblogg. Tidningen Veckans Affärer kallade nyligen Peab för ett ”finansiellt korthus” i en analys. Bolaget är högt belånat med en nettoskuld på 7,5 miljarder kronor. Men ett äventyrsbad ska det bli, med kommunala mångmiljonbidrag.

Kokpunkten ska sätta Västerås på världskartan.

 

Jag vet inte hur jag ska lugna ner mig. Litet tomatsoppa, kanske? Eller några gamla bilder, ja några gamla bilder får mig säkert att gå ner i varv. Jag letar bland stadsbyggnadskontorets ovärderliga rivningsbilder… och hittar den här:

Köpingsvägen nedanför Sundemans backe, Valaffisch för Centerpartiet och Gunnar Hedlund. "Min" kiosk på andra sidan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Och den här, från Repslagargatan, som går parallellt med Köpingsvägen. Jag växte upp på den gatan men lyckades aldrig lära känna nån så att jag kunde komma in i det här huset. Det hade säkert varit spännande.

Repslagargatan, sent femtiotal eller tidigt sextiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag bodde på Repslagargatan på femtiotalet. Det hände att jag gick Almelundsgatan bort mot Sundemans backe, svängde vänster på Köpingsvägen och gick till kiosken där man kunde köpa ettöres och tvåöres och femöres och kapten Mikes äventyr. Jag har länge letat bilder på den där kiosken, som låg mitt emot dagens Vegagrill. I dag dök kiosken upp!

Min kiosk, bara min kiosk, på Köpingsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Farbrorn som skötte kiosken var handikappad på nåt sätt. Krumryggad, tror jag. Man skulle ha ett handikapp för att få driva en kiosk. Nånstans i närheten låg ettans busshållplats. Jag hittade fler bilder från barndomskvarteret bland de så kallade rivningsbilder som stadsbyggnadskontoret tog på femtio- och sextiotalen. Här är en fin bild på Repslagargatan mot väster. I dag ligger Oxbackens centrum här.

Repslagargatan mot väster. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Och titta här, här bodde jag, i femman till höger. Det huset finns kvar än i dag, och det händer att jag går förbi och undrar vilka som bor där nu och om man skulle kunna få titta in… I det vita huset bakom häcken, till höger, bodde Nylund som skrev barnböcker, och i huset till vänster bodde min kompis Sten Linder. På hans tomt låg den gamla repslagarbanan.

Repslagargatan mot öster. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Nog med barndomsnostalgi.

För den här gången.

Läs hela inlägget »

Försökte lyssna på politisk debatt i SVT. Tröttnade direkt. Valrörelsen är en pina. Tänk om två politiker för en gångs skull kunde sitta tillsammans och värdera varandras argument, seriöst, vända och vrida på dem, inte för att slå den andra i huvudet med färdigpackade slogans, utan för att lyssna, ta fasta på det bästa i motståndarens politik och sedan visa att de egna förslagen faktiskt är ännu bättre. Den dagen kommer jag aldrig att få uppleva.

Letade uppgifter på datorn, hamnade som så ofta i bildmapparna. Hittade en bild på en liten, liten fjäril som satte sig på min arm en av de sista sommardagarna på ön. Jag kan inget om fjärilar, vännen A kan desto mer, men han är inte här. Kan någon säga vad det här var för en sort? Det enda jag kommer att tänka på är blåvinge.

Sven-Olof Strömberg ringde om en bild jag lade ut på min gamla hemsida i våras. Bilden togs på en gata i Västerås på trettiotalet. Det ser ut som om de gräver för nya lyktstolpar. Men var någonstans? Sven-Olof har svaret: ”Bilden är tagen på Köpingsvägen västerut, Gästgivarvägen går in till vänster.” Stämmer säkert, tack!

Köpingsvägen, 1930-talet. Foto: E.W. Krassing.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers