Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för januari, 2013

Regnet smattrar mot fönsterblecket utanför. Märklig känsla så här i slutet av januari. Snön försvinner lika fort som minnena. Men jag tar inte ut något i förskott. Jag är beredd på bakslag. Vi ger oss inte, snart har vi besegrat mörkret.

Har haft mycket att göra de sista dagarna. I måndags lyssnade jag på hustrun på Pensionärsuniversitetet när hon berättade om sina fyrtio år med journalistik och pressetik. Hon har varit reporter och chef i olika positioner och sitter nu än en gång i Pressens opinionsnämnd. Hon passade på att visa några bilder, och som den egocentriker jag är gladdes jag åt den här bilden från slutet av sjuttiotalet där en ung och framåt journalist greppar telefonluren.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

 

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

 

Lördagen var lång, men trevlig. Carlsbrödernas årshögtid höll som vanligt på i nio timmar med långa sittningar för mat, tal och sång. Pauserna var behövliga. Så här ser det ut när pingvinerna reser sig från stolarna, skakar ut frackskörtarna och pratar loss i väntan på nästa order om sittning.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

 

Roland Fahlin, tidigare chef för Ica, var mannen som höll i klubban och ledde årets högtid och förhandlingar. I de här sammanhangen kallas han då för Praeses. Fint värre. Varje Praeses porträtteras för de arkiv som nu har 156 årshögtider på lager. Årets porträtt signerades, liksom många av de senaste åren, av Anders Berggren.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

 

Bildgåtan i föregående inlägg visade Smedjegatan österut. Fotografen stod mellan Stora torget och Vasagatan.

Jag visade ett par bilder ur den digra samling som Lennart Mårtensson lämnat efter sig, en samling som troligen tas omhand av Stadsarkivet. Här är ett par bilder till, från Vasagatan. Någon får hjälpa mig med tidsbestämningen. Om jag får gissa så handlar det som sent femtiotal, tidigt sextiotal.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

För övrigt blir jag beklämd av att se en ”VM-match” i bandy som slutar med svensk seger 28-1. Jag förstår inte dom som försvarar turneringens upplägg med ”att det är bra för bandyn att de sämre för lära sig av de bättre”. Så har det varit under alla år. Skärpning. Gör ett slutspel med fyra lag. Låt de två sämsta kvalspela mot de två bästa i B-gruppen före turneringen.

En artikel i VLT i veckan borde ha fått mer uppmärksamhet. Den handlade om hur landstinget för några år sen gav sig in på ett skatteflyktsäventyr med skenaffärer (sic) för att få billigare tåg till länstrafiken. Lagligt när det gjordes, men icke förty i högsta grad omoraliskt. Punkt.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Stor dag i dag. Vi fick komma på stomvisning hos NCC. Utrustade med gula västar och blå hjälmar fick vi ta hissen upp i det hus vi ska flytta till i september. Första intrycker när vi klev in i vår lägenhet var: Vad liten! Ändå är den ganska stor. Känslan beror väl på att det saknas väggar och sånt. Plus att huset vi bor i sedan snart 35 år är större. Men utsikten över Mälaren var fin.

 

Här ska vi bo.

Här ska vi bo.

 

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

 

Var i Stockholm i går. Hälsade på Birgitta Hambraeus, som var riksdagsman för centerpartiet åren 1971-1998. Hon var och är en av de mest energiska motståndarna mot kärnkraft. Men det var inte därför jag träffade henne. Birgitta föddes i Villa Asea 1930. Modern hette Janesie och var dotter till Sigfrid och Ruth Edström. Birgitta var deras första barnbarn. Vi pratade länge om hennes morfar. Något av det kommer säkert med i biografin. Från 1939 till sin död 1964 bodde Sigfrid Edström på Strandvägen i Stockholm. ”Han satt alltid i den där stolen”, sa Birgitta och pekade på en bastant karmstol hon fått ärva. Sigfrid fick den en gång av Einar Flygt, som var direktör inom trämassebranschen.

 

Sigfrids karmstol.

Sigfrids karmstol.

 

Edström levde ensam efter det att hustrun Ruth dog 1944. Hans husa hette Syster Holmberg och tjänade familjen Edström en stor del av sitt liv. Hon följde med från Västerås till Stockholm och fanns vid Sigfrids sida när han dog 1964. Är det någon som vet något mer om Syster Holmberg? Hon hette Syster, det var ingen sjukskötersketitel.

I morgon är det frack och lackskor som gäller igen. En gång om året samlas Carlsbröderna på Stadshotellet för att äta, prata, hålla tal och sjunga (det är mest kören som sjunger) i många, många timmar. Sigfrid Edström var en av de trognaste Carlsbröderna. Han var valdes in orosåret 1917 och var Praeses (ordförande) under årshögtiden 1935. I förbundets samling av brödraporträtt finns en blyersteckning som O. Wahlström gjorde 1920. Idrottsledaren Edström med medaljer och med Asea i bakgrunden. Svastikan, hakkorset, försvann som logotyp för Asea 1933, när Hitler kommit till makten i Tyskland.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

 

Lennart Mårtensson, som dog förra året, grundade Jazzens vänner och lämnade efter sig en fantastisk skivsamling. Inte bara det. Hans fotosamling omfattar runt 6 000 bilder, de flesta från Västerås. Den ska nu tas omhand av Västerås stadsarkiv, om inget oförutsett inträffar, och kan bli en guldgruva för kommande lokalhistoriker. Här är ett utsökt smakprov från isen utanför Hyttan (Lögarängen) där hyttpojkar och andra spelade bandy. Kolla liraren i hatt. Titta också på arbetarbostäderna i bakgrunden.

 

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Till sist en liten bildgåta. Var kan den här bilden vara tagen?

 

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Äta, sova, dö

Tror jag berättade att vi var volontärer på Bergmanveckan på Fårö i somras. En ljus kväll med månskära blev vi inbjudna att se en ännu inte helt färdigklippt svensk film i Bergmans lilla biograf i Dämba, där ingen får sitta i hans stol med fotpall längst fram. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se, och vi blev helt tagna av berättelsen om en ung arbetslös invandrartjej i Skåne. Namnet på filmen var inte heller klart, men det skulle bli Äta sova dö. I kväll tog filmen storslam på Guldbaggegalan. Oerhört roligt. Bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll till debutanten Nermina Lukac, som fortfarande jobbar kvar på sin förskola.

;

Biografen i Dämba.

Biografen i Dämba.

;

Jag hade protesterat om Call Girl fått priset för bästa film. Den sumpade sin chans med det oerhört klantiga utpekandet av Olof Palme som sexköpare av minderåriga. Osmakligt. Kom inte och prata om konstnärlig frihet… För övrigt var Babben bra som programledare. Det är inte alltid man kan säga det om de stackare som får krysta fram taffliga manus på alla dessa galor.

Tanken på Dämba och den ljusa sommarnatten gjorde att jag fick en våldsam längtan efter sommaren och efter Gotland. Tänk att stå vid Kappelshamnsviken och titta över mot Halls huk. Om ni ser bilden kanske ni förstår mig.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

;

Jag hade, som jag sa tidigare, tänkt avsluta med några gamla fina bilder när jag skrev min sista Frågor om förr i går. De fick inte plats. Här är en av dem jag tänkte publicera. Ni har säkert sett den förut, men bilden symboliserar den innerstad som försvann. Korsningen Vasagatan och Hantverkargatan på tjugotalet, eller kanske rentav sent tiotal. Hästekipage, handdragna kärror, Missionskyrkan längst bort.

;

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

;

;

Läs hela inlägget »

Strålande vinterväder. Nysnö. Blå himmel. Vindstilla. Bara ett par minusgrader. Folk myllrade på isen. Facebook dignade av alla som fotograferat snön och solen och röken från Kraftvärmeverket. Den här bilden tog jag i går, när det var 15 grader kallt. Alla pannor är igång i verket. Både kol och biobränsle. Snart eldar dom med sopor också.

Kraftvärmeverket går för fullt.

Kraftvärmeverket går för fullt.

 

I morgon, måndag, publiceras min sista Frågor om förr. Jag hade tänkt mig ett gäng bilder från åren som varit, men valde att skriva om Sigfrid Edström. Det var ju med honom det historiska skrivandet i VLT började för tio år sedan, med artikelserien om 1917, det som sedan blev en bok med undertiteln – en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen. Här är en av bilderna från boken, en av de bästa. Den visar husmödrar som väntar på att Aseas egen livsmedelsbutik ska öppna och sälja varor till Aseaanställda under detta hungerns och orons år 1917. Butiken låg på Kopparbergsvägen i det Kaedingska huset, där Aseatorget ligger i dag. Boken 1917 har varit slutsåld i flera år, men nu har jag kommit över några tiotal böcker, om någon är intresserad.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

 

Röjningen fortsätter inför den dag i skiftet april och maj när vi obönhörligen ska lämna det hus där vi bott i snart 35 år. Varje dag åker några sopsäckar till Återbruket, ibland törs jag inte tänka på vad vi slänger. I dag hittade jag en ljusgrön gymnastikpåse med korsstygn som jag använde i lågstadiet i Jakobsbergsskolan. Där låg de blå gymnastiksbyxorna med de brunvita revärerna som var Jakobsbergsskolans signum. Mamma sydde dit dem. Några kanske kommer ihåg att varje skola hade sin egen färg!

 

Jakobsbergsskolans revärer. Byxan är märkt "klass 2".

Jakobsbergsskolans revärer. Byxan är märkt ”klass 2″.

 

Jag hittade också en bild på ett gäng bowlare i stan på trettiotalet. Tredje man från vänster i främre raden, i vit skjorta och prydlig bena, är min morbror Lennart Theen. Han spelade helst fotboll och bandy. Att han bowlade hade jag ingen aning om. Undrar var bilden är tagen? Idrottshallen vid Timmermansgatan fanns ju inte på trettiotalet. Att ett av lagen kommer från Asea går ju inte att miste på. Men vad betyder VKK som morbror har på tröjan. ”Västerås Kägeklubb”?

 

Bowlare på trettiotalet.

Bowlare på trettiotalet.

 

Och vad gör man med gamla tidningar med förstasidor från månlandningen 1969 och från mordet på Palme 1986? Och skivorna? Alla dessa LP med klassisk musik som vi ärvde för några år sedan och som vi aldrig kommer att lyssna på? Eller jazzskivorna? Omslagen är så vackra. Men jag lyssnar ju nästan bara på Spotify.

 

Historisk förstasida.

Historisk förstasida.

 

En vinterbild, som avrundning. Från den Sjöbergska samlingen. Tror att det är tjugotal. Men var? Är det järnvägen till höger? Är det nånstans nedanför Slottet? Väster om Hamngatan? Eller?

 

Vinter på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vinter på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Strålande vinterväder. Promenerade med min distingerade käpp. Gick till faktarummet på Länsmuseet inne i Aseas Mimerverkstad från 1912, på Karlsgatan 2. Hoppas nån kan ta över driften av kaféet på nedre botten. Ett kombinerat Länsmuseum och Konstmusem ska förstås ha en fungerande servering. Särskilt dessa dagar när Konstmuseet har så många besökare till modedesignern Lars Wallins eleganta utställning Fashion Stories. Jag tittade in där i dag. Mycket folk en vanlig fredageftermiddag. Mest kvinnor.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

Fashion Stories håller på till den 3 mars.

 

Gick igenom Länsmuseets material kring Aseachefen Sigfrid Edström för biografin. Fanns en del grejer jag inte sett förut. Roligast av allt var nog att jag ramlade över en förklaring till dödskallen som står i en hylla i Edströms rekonstruerade arbetsrum i Villa Asea. Jag har undrat över den där skallen varje gång jag haft tillfälle att besöka denna märkliga villa, med minnen av en svunnen industriepok. Ingen har kunnat förklara den.

Skallen i Edströmrummet.

Skallen i Edströmrummet.

 

Så i dag hittade jag ett brev som Sigfrid Edström skrev till Sven Maijgren på Aseas reklamavdelning i september 1961. Edström var då 91 år. Han frågade om några saker i hans arbetsrum fortfarande fanns kvar i Västerås. Han frågade bland annat om en dödskalle! Edström berättade i brevet att Asea hade varit med om att dra fram spårvägen i Uppsala 1906 (visste ni att Uppsala hade spårvagnar från 1906 och ända in på 1950-talet?). När man lade skenorna förbi domkyrkan kom man på en gammal kyrkogård. Edström skriver: ”Skeletten blev bortförda, men en av mina ingenjörer tillvaratog en skalle, som jag sedermera i många år hade på mitt skrivbord i Asea. Finns skallen kvar?”

Ja, det gör den alltså. Undrar hur många besökare han skrämde med den? Här är förresten en bild från just 1906, på spårvagnar som Asea tillverkade i Sigurdverkstaden. För Uppsala? Bilden har som så ofta förr grävts fram ur arkiven av den idoge Jan-Åke Alkeblad, som snart ska prata på Länsmuseet om sina stadsbilder. Sven Maijgren var, inom parentes, en av de ingenjörer som deltog i Aseas äventyr i Ryska Jaroslavl.

 

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Spårvagnar byggs i Aseas Sigurdverkstad 1906. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Fick ett mejl från Affe Gustafsson som gått igenom sin mormors fotoalbum och bland annat hitta ett par bilder från den klassiskt ökända och populära biografen Röda Kvarn. Där finns också ett foto på Erland som var tillsammans med Affes morfars syster och knäckte extra som maskinist på Röda Kvarn. Jag tackar för bilderna och visar dom mer än gärna.

 

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Röda Kvarn i hörnet Stora gatan och Sturegatan. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: "Erlands album", Alf Gustafssons samling.

Extraknäckande maskinist på Moulin Rouge. Foto: ”Erlands album”, Alf Gustafssons samling.

 

Vem var Kai Stammerjohann? Han målade Västeråsmotiv. Lars Larsson undrar. Han har skickat mig ett par exempel. Tavlorna är målade på 1970-talet. Här är en av dem. (Jag har ett svagt minne av att Kai var med i Västerås fotoklubb på sjuttiotalet.)

 

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

Kyrkbacken. Kai Stammerjohann. Foto: Lars Larsson.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Snö. Olyckor. Elände. Mord. Kapade tåg. Det är långt till våren, när vi alla ska dansa med blommor i håret över gröna ängar. Har varit på Apalby friskvårdscenter. Tog fel vikter på ett benlyft och trodde jag hade blivit mer än lovligt gammal och svag. Sprang i djupbassängen och kände mig lätt som en kvartsmilare.

Sara ringde från Paris. Erik, 3 år och fem månader, har börjat fransk förskola, tjugosex treåringar med en lärare och en lärarassistent. På förmiddagen i dag läste dom engelska och lärde sig om former. Huva. Långt från dagis på Viksäng.

Skrev om Aseas stugor på södra Björnön i VLT i går. Visade en bild från 1951 med ett till synes förälskat par bland stugorna. Britt-Marie Rosbäck berättar nu att det är hennes mamma och pappa på bilden, May och Åke Karlsson. Dom var nyförlovade när bilden togs. De är fortfarande gifta, fyllde 80 förra året båda två. May är född i Tortuna och arbetade i olika butiker i Västerås under sin
ungdom, bland annat Svedins, Epa, Tempo och många år på Domus parfymavdelning. Åke är född i Tillberga och har arbetat som konditor under större delen av sitt arbetsliv, bland annat på Haga och på Hasses konditori Hammarbacksvägen. Så kan det gå när man promenerar på södra Björnön i vårens tid.

Nyförlovade på södra Björnön 1951. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Nyförlovade på södra Björnön 1951. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Här är en bild från ABB-samlingen i Länsmuseet. Den togs på Björnöfesten på ängen nedanför stugorna på södra Björnön 1947, året efter det att semesteranläggningen invigts. Titta bort mot andra stranden av Hässlösundet. Där ser man tegelbruket på Gäddeholm med sin skorsten.

Björnöfesten 1947. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Björnöfesten 1947. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

För övrigt anser jag att ett lag som VSK inte ska behöva förlora med 4-13 mot Villa, hur bra Villa än spelar. När det barkar åt helskotta är det tränarnas sak att se till att stänga till så att siffrorna inte rinner iväg. Tvåsiffrigt i baken sysslar inte Mesta mästarna med. Så är det bara. Skärpning.

Ralph Fernqvist vill se en bild på Mjökcentralen. Jag antar att han menar Mjölkcentralen som låg vid Engelbrektsgatan  i södra änden av Rudbecksparken. Hans farfar arbetade som maskinist där och familjen ska ha bott inne på gården. Här är en tidig bild från mejeriet, tagen strax efter invigningen 1926.

Mjökcentralen. Foto: Länsmuseet.

Mjökcentralen. Foto: Länsmuseet.

Till slut undrar jag hur länge Kammarrätten behöver fundera på ett överklagande. Det är en demokratisk rättighet att få ett svar. Inte för att det förändrar något kring Kokpunkten, men det vore kul att höra vad de höga juristerna tycker.

Läs hela inlägget »

Nu kan det sägas. Jag ska ägna det kommande året åt att försöka skriva en biografi om en av de största företagsledare och idrottsledare som Sverige haft: J Sigfrid Edström, Aseas vd och styrelseordförande från 1903 till 1949, nästan ett halvt sekel. Han var också ledande inom flera av näringslivets organisationer, han skrev under Saltsjöbadsavtalet och han var en internationell kändis på idrottens område, där han krönte karriären med att vara ordförande i den Internationella olympiska kommittén 1946-1952. Hur otroligt det än kan låta har det aldrig skrivits någon riktig biografi om Edström. Jag är inte säker på att jag klarar av det jag heller, men utmaningar är till för att antas, som den gamla klyschan lyder. Centrum för näringslivshistoria i Stockholm är beställare av boken, och ett etablerat förlag, troligen Atlantis, står för utgivningen.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

De närmaste månaderna kommer jag att häcka i arkiven, bland dem Riksarkivet i Stockholm och Aseas historiska arkiv som ABB flyttat till Karlskoga. Jag lyssnar mer än gärna om det när någon som har något att berätta om Sigfrid Edström, som dog 1964, nittiofyra år gammal. Här är en unik bild på Edström från 1904, när han prövar på skridskosegling på Mälaren utanför gamla hamnen. Titta så många västeråsare som är ute på isen i bakgrunden. Det krokiga tornet är en torkugn för säd. Bakom Sigfrid står makan Ruth och äldsta dottern Miriam, fyra år. Familjen hade kommit till Västerås sommaren 1903 och det mesta var ännu nytt.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Har promenerat på Björnön två dagar i rad. Vi har gått 2,5 km-spåret i tämligen raskt tempo. Så raskt som vi förmår med våra nya höftleder. Alla går om oss, men vad gör det. Vi jämför oss med oss själva, det duger gott. Tror det blev nån minut snabbare i dag är än i går. Vi går med stavar, bra stöd och avlastning. Det fanns en tid när jag fnyste åt folk som travade runt med stavar. Det kommer jag aldrig mer att göra. Fnysa, alltså. Stavgång är något fint.

Mot solen på Björnön i januari.

Mot solen på Björnön i januari.

Stor vindsröjning i dag, inför flytten senare i vår. Skickade upp sonen att tömma utrymmet bakom skorstensstocken, där jag under 34 år stuvat undan allsköns bråte. Och en del kul grejer också. Där fanns till exempel en kasse med diabilder som jag inte sett på många år. Jag kopierade några av dem i kväll och fick fundera en stund innan jag listade ut vad det här var. En lieman i vattnet med två slöjbeklädda kvinnor (eller män?).

Liemannen i strandkanten.

Liemannen i strandkanten.

Jag tror att jag tog bilden i Visby, sent åttiotal. Scenen ingick på något sätt i Medeltidsveckan, om jag minns rätt. Ingmar Bergman kanske inspirerade. En annan bild visar en fascinerande klippö som växer ur havet utanför Norges kust, ganska långt norrut. Ön heter Lovund och befolkades då av en handfull människor, lunnefåglar och en berguv. Året var 1977.

Lovund.

Lovund.

I morgon publiceras artikeln om södra Björnön i VLT. Det blir den näst sista i serien Frågor om förr. I morgon ska jag sen skriva den sista artikeln. Troligen blir det en tillbakablick på vad som hänt i spalten under åren. Jag ska också leta fram några av mina favoritbilder från gamla Västerås. Jag vet inte vilka. Kanske den här?

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Jag har fått en fråga som jag inte kan besvara från biodlaren Matts Carlsson. Han har hittat en broschyr från G.A. Karlssons Biredskapsfabrik på Sturegatan och undrar om någon vet något mer om denna inrättning. Fanns det fler ”biredskapsfabriker” i stan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Läs hela inlägget »

Har ni tänkt på att det pågår ett raffinerat tidningskrig i stan. VLT började före jul att dela ut sin tidning gratis till alla hushåll på torsdagar. På obestämd tid. Givetvis var det ett försök att slå mot gratistidningen Västerås Tidning som kom till alla med posten på torsdagar, och som sen också delas ut på helgen.

I går kom svaret. Västerås Tidning skiftade utgivningsdag från torsdag till onsdag. Vad gör VLT nu? Strategerna inom Stampen funderar väl som bäst. Min enkla åsikt är att det är att gräva sin egen grav, som prenumererad tidning, att låta den gå ut gratis en dag i veckan. Varför ska man betala 2 500 kronor om året för något som ägarna tycker lika gärna kan delas ut gratis? Den som i dag inte prenumererar på VLT kan ändå få en tidning tre dar i veckan: Västerås Tidning onsdagar och söndagar, VLT torsdagar. Så kan det förstås inte fortsätta. Vi avvaktar med viss spänning nästa drag i spelet om den lokala tidningsmarknaden.

I väntan på detta åkte jag till Björnön häromdan, parkerade vid bommen före husen på södra Björnön och promenerade i den stilla morgonen genom skogen ner till ångbåtsbryggan på den sydvästra delen av ön. Ett par ropande korpar var mitt enda sällskap. Jag tog ett par bilder av stillheten. En av dem kommer, med åtföljande berättelse, i serien Frågor om förr på måndag. Det blir mitt näst sista avsnitt i den serie som närmar sig 280 delar.

 

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

Den märkliga bryggan på södra Björnön.

 

Stilla morgon, Björnön januari.

Stilla morgon, Björnön januari.

 

Efter det letade jag äldre bilder från södra Björnön i Länsmuseets arkiv. Där hittade jag en bild på en väg som går genom ett sommarlandskap. En vacker bild. Men förbryllande. På kortets baksida står det att bilden är tagen på Björnön, på femtiotalet. Jag kan inte se var. Kanske någon annan kan?

 

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Man med cykel på Björnön (?). Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Bildgåtan häromdan var hämtad från kvarteret Hagalund som låg mellan järnvägen till Tillberga och industrispåret in till Emausverkstäderna och Metallverken, norr om Pilgatan. Där är det bara en parkering i dag. I bakgrunden syns Max Anderssons kanotfabrik. Här är en annan bild från samma kvarter.

 

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Hagalund, sextiotal. Järnvägen till höger. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

Bra bandymatch i går, förresten. Kul med många mål, även om jag självklart tycker att VSK inte borde ha släppt upp Edsbyn när man ledde med 4-0 och 5-2. Nå, nu blev det 7-6 till slut och alla vi lokalpatrioter var nöjda. Om Edsbyn vunnit, vilket laget mycket väl kunde ha gjort, så hade vi säkert sagt att det var en skitmatch.

Till slut, en delförstoring av en Blombild, hämtad från Länsmuseet. Tidigt 1900-tal. Ni känner förstås igen husfasaderna?

 

IMG_3979 fasad

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Dimma som utspädd filmjölk. Gråbrun snö. Vintern har tagit en trött paus. Snart dags för omstart. It ain’t over yet. I lördags firade vi trettiofemårig bröllopsdag med middag på Frank. Var finns godare mat?

Dottern Sara ringde från Paris. Hon bor där nu igen, i väntan på att Adrien ska få jobb i Västerås. Trodde dom ropade efter kvalificerade ingenjörer här? Sonen Johan bor kvar här, även om han pendlar till Stockholm för jobbet. Har ni förresten sett bilden på de två nytillskotten i barnbarnsskaran, de två flickorna Emma och Vera, båda födda i september. Veras mamma Kristiina fotograferade.

Kusinerna Emma och Vera, julen 2012.

Kusinerna Emma och Vera, julen 2012.

 

Skrev om historien bakom Villa Bellevue i VLT-serien Frågor om förr i dag. Villa Bellevue låg på en kulle på Stallhagen, i hörnet Stohagsvägen och Västmannagatan. Där fick den nye Aseachefen Sigfrid Edström bo några månader när han kom till Västerås sommaren 1903. Villan har flyttats till Fagersta, men nyheten i artikeln var att den en gång faktiskt stod i Stadsparken. Villa Bellevue var Spritbolagets första servering i parken på 1880-talet. Vad får man inte skriva om som lokalhistoriker… Här kommer ännu en bild på Villa Bellevue, sedd från öster. Fotografen Sigfrid Edström har tagit bilden på avstånd, framför honom ligger den mark som fem år senare skulle bli Villa Aseas trädgård.

 

Villa Bellevue med Västmannagatan framför, 1903. Foto: Anja Wennerholms samling.

Villa Bellevue med Västmannagatan framför, 1903. Foto: Anja Wennerholms samling.

 

I det fotoalbum som Sigfrid Edström satte ihop och som jag fått se hemma hos hans dotterdotter Anja Wennerholm finns en bild på ett soldattorp i närheten av Villa Bellevue. Någonstans i Stallhagen eller i Vasastaden alltså. Numera ersatt av någon elegant villa.

 

Soldattorp på Stallhagen eller i Vasastaden. Foto: Anja Wennerholms samling.

Soldattorp på Stallhagen eller i Vasastaden. Foto: Anja Wennerholms samling.

 

Hans Wennerström har skickat en bild från sin till synes outtömliga samling. Den visar byggarbetare framför arbetarbostäderna på Sandgärdet 1916. Hans morfar är den högra av de två i svart väst och vit skjorta längst fram. Jag har skrivit om de där arbetarbostäderna, mitt emot Korsängsskolan, flera gånger. Särskilt om muren framför, som fortfarande finns kvar, nerklottrad, intill E 18. Roligt att få se vilka det var som byggde huset med sina två flyglar. Arkitekt var förstås Erik Hahr, vem annars?

Sandgärdet 1916. Foto: Hans Wennerströms samling.

Sandgärdet 1916. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Sandgärdet på vykort.

Sandgärdet på vykort.

 

Svaret på bildgåtan i föregående inlägg: Smedjegatan mot öster, strax innan mötet med Sturegatan.

I morgon ska jag göra klart en artikel om södra Björnön till nästa måndags Frågor om förr. Sedan förbereder jag ett sista avsnitt. Var sak har sin tid. Frågor om förr måste vila. Det finns andra som skriver om lokalhistoria nu. Dessutom har jag andra saker på gång. Tids nog ska jag berätta mer om dem.

Varför inte en fridfull bild från tidigt sextiotal som avslutning. En mamma med barnvagn i ett kvarter som inte längre finns kvar.

Promenad vid järnvägen. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Promenad vid järnvägen. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Jag har skrivit om Villa Asea förut. Och mer lär det bli, av en anledning som jag får återkomma till. Jag var där på besök i dag igen, med ännu en släkting till den legendariske Aseadirektören Sigfrid Edström och hans maka Ruth Randall Edström. Det var familjen Nyströmer från Knivsta, pappa Philip med sönerna Carl och Erik och Philips sambo sedan tio år, Andrea Kösa. Philips farmor var makarna Edströms fjärde barn, Lenore, född 1910. Philip minns sin farmor och han har också svaga minnen av farmors far, Sigfrid Edström. Philip fick titta runt med sina barn i det hus där hans farmor växte upp. Naturligtvis tog jag en familjebild i den berömda trappan, där så många Aseachefer poserat med sina familjer.

 

Philip Nyströmer med familj.

Philip Nyströmer med familj.

 

Här är en bild från samma trappa, tagen för litet mer än 100 år sedan, julen 1911. Philips farmor Lenore är halvtannat år gammal och sitter mellan mamma Ruth och pappa Sigfrid i den översta raden.  Jag hinner inte berätta om alla de andra på bilden, men den som känner till litet om Asea och den Edströmska historien hittar förstås Sigfrids svåger och efterträdare som vd, Arthur Lindén, ett par trappsteg lägre.

 

Julen 1911 i Villa Asea. Foto: Anja Wennerholms samling.

Julen 1911 i Villa Asea. Foto: Anja Wennerholms samling.

 

Bra match av VSK på Zinken i kväll. Laget hade litet otur, men å andra sidan hjälper det inte att dominera spelet om man inte har någon riktig spets i anfallet. Ser ändå fram mot söndagens hemmamatch mot Saik. Om inte annat så för att Ted Andersson ska hyllas för sin tid i grönvitt, med över 500 matcher.

Avslutar med en bildgåta. Det här fotot är säkert också 100 år gammalt. En man står utanför Birger Ytterbergs speceributik och tittar neråt gatan, där en ensam bil stretar uppåt. Känner ni igen gatan?

 

IMG_2114 birger ytterberg vilken gata komp

Gata i centrala Västerås. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers