Nu kan det sägas. Jag ska ägna det kommande året åt att försöka skriva en biografi om en av de största företagsledare och idrottsledare som Sverige haft: J Sigfrid Edström, Aseas vd och styrelseordförande från 1903 till 1949, nästan ett halvt sekel. Han var också ledande inom flera av näringslivets organisationer, han skrev under Saltsjöbadsavtalet och han var en internationell kändis på idrottens område, där han krönte karriären med att vara ordförande i den Internationella olympiska kommittén 1946-1952. Hur otroligt det än kan låta har det aldrig skrivits någon riktig biografi om Edström. Jag är inte säker på att jag klarar av det jag heller, men utmaningar är till för att antas, som den gamla klyschan lyder. Centrum för näringslivshistoria i Stockholm är beställare av boken, och ett etablerat förlag, troligen Atlantis, står för utgivningen.
Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.
De närmaste månaderna kommer jag att häcka i arkiven, bland dem Riksarkivet i Stockholm och Aseas historiska arkiv som ABB flyttat till Karlskoga. Jag lyssnar mer än gärna om det när någon som har något att berätta om Sigfrid Edström, som dog 1964, nittiofyra år gammal. Här är en unik bild på Edström från 1904, när han prövar på skridskosegling på Mälaren utanför gamla hamnen. Titta så många västeråsare som är ute på isen i bakgrunden. Det krokiga tornet är en torkugn för säd. Bakom Sigfrid står makan Ruth och äldsta dottern Miriam, fyra år. Familjen hade kommit till Västerås sommaren 1903 och det mesta var ännu nytt.
Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.
Har promenerat på Björnön två dagar i rad. Vi har gått 2,5 km-spåret i tämligen raskt tempo. Så raskt som vi förmår med våra nya höftleder. Alla går om oss, men vad gör det. Vi jämför oss med oss själva, det duger gott. Tror det blev nån minut snabbare i dag är än i går. Vi går med stavar, bra stöd och avlastning. Det fanns en tid när jag fnyste åt folk som travade runt med stavar. Det kommer jag aldrig mer att göra. Fnysa, alltså. Stavgång är något fint.
Mot solen på Björnön i januari.
Stor vindsröjning i dag, inför flytten senare i vår. Skickade upp sonen att tömma utrymmet bakom skorstensstocken, där jag under 34 år stuvat undan allsköns bråte. Och en del kul grejer också. Där fanns till exempel en kasse med diabilder som jag inte sett på många år. Jag kopierade några av dem i kväll och fick fundera en stund innan jag listade ut vad det här var. En lieman i vattnet med två slöjbeklädda kvinnor (eller män?).
Liemannen i strandkanten.
Jag tror att jag tog bilden i Visby, sent åttiotal. Scenen ingick på något sätt i Medeltidsveckan, om jag minns rätt. Ingmar Bergman kanske inspirerade. En annan bild visar en fascinerande klippö som växer ur havet utanför Norges kust, ganska långt norrut. Ön heter Lovund och befolkades då av en handfull människor, lunnefåglar och en berguv. Året var 1977.
Lovund.
I morgon publiceras artikeln om södra Björnön i VLT. Det blir den näst sista i serien Frågor om förr. I morgon ska jag sen skriva den sista artikeln. Troligen blir det en tillbakablick på vad som hänt i spalten under åren. Jag ska också leta fram några av mina favoritbilder från gamla Västerås. Jag vet inte vilka. Kanske den här?
Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.
Jag har fått en fråga som jag inte kan besvara från biodlaren Matts Carlsson. Han har hittat en broschyr från G.A. Karlssons Biredskapsfabrik på Sturegatan och undrar om någon vet något mer om denna inrättning. Fanns det fler ”biredskapsfabriker” i stan.
Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.
