Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för oktober, 2010

Minns i november

Disktrasan torkade upp och himlen blev blå den sista oktoberdagen. I morgon är det november och dags att minnas den ljuva september. Har varit i Stockholm, sett utställningar, ätit mat med goda vänner på korsikansk restaurang, sett en trist film av övervärderade Sophia Coppola och återvänt till Västerås där stans nya leading Lady, Ulla Persson, säger i VLT att det är dags att ta sig en funderare på det där med Kokpunkten. Kommunens åtagande kanske ska omprövas. Bra! Ni som följt bloggen vet vad jag tycker.

Läser också att Mona Sahlin insett att socialdemokraterna måste vinna de som arbetar. De som har en anställning och sliter för att få livspusslet att gå ihop är inte längre partiets kärnväljare. Det borde de vara.  Häpp, säger jag och tillåter mig än en gång ett ”Vad var det jag sa…”

Lånad Halloween-glans.

Halloween är en urgammal keltisk skördefest. De döda och levande hedrades. Elliott lånade en alltför dyr mask i en leksaksbutik i dag. Det räckte. Sen köpte vi litet godis för 10 kronor. Tala inte om det för hans föräldrar.

Majvor Olsson fortsätter att berätta och visa bilder från femtiotalets koloniområde på Gryta. Här är ett par bilder som hon tog med sin första lådkamera.

Majvor Olssons pappa bryter mark på Gryta.

Kolonisternas barn på Gryta. Stående: Margareta Sandberg. Sittande från vänster: Marja Henriksson och Majvor Olsson.

Midsommar innan grävskoporna rullade in.

 
Majvor har också ett klargörande om flygbilden jag lade ut den 25 oktober. Den raka vägen i högerkant går från väster till öster. Där är väderstrecken. I torpet till höger om den raka vägen bodde mannen med rullstolen.

Läs hela inlägget »

Att prata till bilder

Klockan tolv var det fullt i VLT:s Åsikten. Alla platser förbokade. Kul. Men som alltid nervöst. Jag var där i god tid, men den inlånade datorn fastnade och mikrofonen funkade inte. Men jag fick hjälp och kom igång i tid och sen rullade det på en timme. Så här efteråt vet jag knappt vad jag pratade om, mer än att det handlade om gamla Västerås.

Ska han inte börja snart?

 

Jag ska prata mer om boken och om gamla Västerås, på Stadsbiblioteket den 18 november (dan efter jag kommer hem från nästa resa till Kina…) och i VLT:s Åsikten den 26 november. 

Två bilder att fundera över. Först regementets musikpaviljong på Viksäng. Var låg den?

Regementets musikpaviljong.

 

Så en pärla för er som gillar att datera bilder utifrån bilar. Den här bilden på Zimmermanska skolan / Praktiska real måste ha tagits efter 1955. Då gjordes den tillbyggnad frampå skolan som Sven Ahlbom ritade på ett smart sätt.

Växhuset/Zimmermanska/Praktiska real/Tekniska skolan.

Läs hela inlägget »

Bandypremiär. Tog mig till Rocklunda. Träffade trevliga människor. Såg sådana som inte var lika trevliga. Jag förstår inte hur man kan resa med buss hela långa vägen från Karlstad bara för att sätta upp en jättebanderoll med ”Vi hatar VSK”. Hur kul är det att hata? Går det över med åren?

Hatet hjälpte inte.

 

De som hatade fick åka hem i natten utan glädje, VSK var alldeles för snabba, passningssäkra och åkstarka för det forna mästarlaget Boltic. Jonas Nilsson, som en gång spelat i Karlstad, gjorde fem mål när de grönvita vann hur lätt som helst med 9-3. Nilsson kostade till och med på sig att bränna en straff. Efter matchen radade polisen med hjälmar upp sig för våra skattepengar för att trygga de hatande supportrarnas avfärd från arenan.

Bandypoliser.

 

Jag har börjat titta på Maj Fröjds bilder. Hittade ett ovanligt foto från Barnens dag på Fiskartorget i september 1935. Månaden efter skulle italienska trupper anfalla Abessinien och invånarna i Saar-området röstade för en anslutning till Tyskland. I Sovjet pågick Stalins utrensingar. Här hemma fyllde Per Albin Hansson 50 år och västeråsarna gick till Fiskartorget. På tornet görs reklam för Konsumtionsföreningen Sveas Cirkelkaffe. Borta vid Stora torget håller föreningen på att bygga det första Konsumvaruhuset.

Barnens dag på Fiskartorget 1935. Foto: Maj Fröjds samling.

Läs hela inlägget »

Hälsade på Maj Fröjd i dag. Hon bor på Smedjegatan, mitt emot det som en gång var Folkets hus och som snart ska bli en filmstad. Maj ser ung och pigg ut. ”Folk tror mig inte när jag berättar att jag är 93 år”, sa hon. Kanske beror det på att hon är vegetarian och att hon varken röker eller dricker. Men skriver gör hon. Varje dag. På sin klassiska Erika reseskrivmaskin. A4-sidorna samlas i prydliga travar. Maj skriver sina memoarer. Jag fick en kopia på delen som handlar om hennes uppväxt på Ängsgärdet, där hon föddes i kökssoffan på Ängsgatan 25 i september 1917, samtidigt som Lenin förberedde oktoberkuppen borta i Petrograd. Barnmorskan var Hilda Pihlgren, som alla kallade Pila-Britta. ”Jag letar efter fler bilder på Ängsgatan och på Malmabergsgatan 8 dit vi flyttade när jag var sex år”, sa Maj. Hon har bara en bild på Ängsgatan. Den ser ut så här.

Ängsgatan. Maj Fröjd bodde inne på gården i huset till vänster.

Maj Fröjd. 93.

Så, kära vänner, hör av er om ni har några bilder på Malmabergsgatan 8 från den tiden Ängsgärdet fortfarande var ett bostadsområde. För Maj var det en barndomsidyll, andra kallade det för Sumpen.

Jag gillar att bläddra i VLT:s gamla julnummer. Där finns mycket bra läsning, långa, långa artiklar och på nästan varje första sida hade Gunnar Pers ristat en västmanländsk kyrka med sin blyertspenna. Alltid lika suggestivt.

Romfartuna kyrka. Teckning av Gunnar Pers.

Till slut måste jag än en gång påminna om att Västerås kan vara riktigt vackert.

Black river.

Läs hela inlägget »

En märklig frisör

Skrev om en trädgårdsdirektör i stan. Hans hus vid Mälaren blev pensionat och replokal för dansband. Undrar ni var? Läs mer i VLT:s Frågor om förr på måndag.

Efter skrivövningen cyklade jag ner på stan. Passerade ångkraftverket. Det som skulle bli Kokpunkten, med nästan lika många besökare som Skansen och med kommunala skattemiljoner i hyra. Är det nån som längre tror på visionen? Så här ser det ut i dag. Åren går…

Långt från kokpunkten, oktober 2010.

Sune Frisör håller till på Källgatan. Salongen heter Figaro. Han har fullt med gamla prylar i skylten och på hyllorna. Nu har han min bok också, bland alla sina burkar och en kaffekvarn som Peugeot tillverkade innan man kom på det där med bilar. Eller var det Renault? Sune visade mig en rakhyvel som inte var vilken rakhyvel som helst. ”Världens första”, sa han, med viss stolthet.

Star Safety Razor, USA, 1880.

 

Jag tror på Sune vad han än säger. Han gillar ju min bok Minnen av en stad.

Färgburk.

Sune samlar på gamla Västeråsbilder också. En hedervärd hobby. Titta på den här.

Smedjegatan, sedd från torget västerut, en gång när morfar var ung.

På torsdag är det bandypremiär. Synd att det inte utomhus, nu när det varken regnar eller snöar under månens bleka leende.

Läs hela inlägget »

Morgonhimlen var blekblå. Flygrök ristade ett tecken bredvid månen. Jag skrapade isen från bilen och försökte intala mig att jag välkomnade hösten.

Månmorgon.

 

Sen eftermiddag var jag gäst hos P4 Västmanland i Vallbyinstitutet. Johanna Ravhed pratade med mig om nya boken, Minnen av en stad. Men vi hamnade av någon anledning i Kina och Ryssland och det blev litet av rödbrusiga stjärngossar på femtiotalet också. Nåt ska man ju prata om.

Johanna Ravhed skötte reglagen och intervjuandet.

 

Frågor om förr i VLT i dag handlade om kolonistugorna på Gryta som byggdes av arbetare och pensionärer på kommunal mark på femtiotalet och som sedan fick maka på sig när stadsdelen Önsta-Gryta skulle byggas på sjuttiotalet. Majvor Olsson har mejlat och berättat hur det gick till när hennes pappa byggde familjens lilla stuga på Gryta. Pappan jobbade på Asea:

 ”Pappa jobbade nog två år med vår stuga, som bestod av två förstugor från de röda villorna vid Wijkmansgatan (dagens Emausmot ungefär). Förstugorna fraktades ut på vintern med hjälp av lastbil och placerades på plintar med hjälp av byggnadskunniga släktingar.  För att komma till vår stuga cyklade vi från Aseastan, över Vega och Tunby, förbi Tunbygårdarna med det fina röda staketet med vita toppar, förbi de stora förråden med höga svarta portar och sedan över gärdet mot Apalby. Där måste man svänga rakt norrut förbi ett äldre vitt hus på höger sida. Till vårt hus kunde man antingen cykla genvägen förbi det hus där den rullstolsbundne mannen bodde och förbi alla välodlade kolonilotter som beboddes av bekanta familjer och arbetskamrater. Den längre vägen gick rakt framåt och fungerar i stort sett än i dag. Vi kom förbi ett rött magasin och Önsta gård, vidare förbi Gryta gård. Därefter var det bara ett gärde och sedan var vi framme vid vårt hus. Lördagskvällarna var som vanligt roligast. Vid dansbanan samlades både unga och gamla. Där lärde vi oss de första turerna. Det var fin stämning. Några kom väl lätt förstärkta till festen men det hela var mycket oskyldigt.”

Flygbild över Gryta före 1969. Åt vilket håll är norr? Bild ur VLT-arkivet som inte fick rum i dagens artikel.

Kolonihus på Gryta. Foto: VLT 1969.

Läs hela inlägget »

Jag går gärna med barnbarnen till nya Länsmuseet och Konstmuseet. Särskilt på Länsmuseet finns det mycket spännande för barnen att titta på. De får till och med ta på saker och ting.

Länsmuseilek.

 

Idén med att flytta till gamla Mimer var förstås bra. Bara synd att kommunen inte äger fastigheten. På nåt sätt känns det litet avigt att kommunen ska behöva hyra av ett privat företag med bas i skatteparadiset på Jersey. Kommunen är i gott sällskap. Även det en gång statsbärande partiet hyr lokaler i det kvarter som Asea en gång byggde men inte längre äger.

Mimerkvarteret från Aseatornet i mitten av 1920-talet.

 

Jag måste slå ett slag för Lars-Olov Karlssons fantastiska hemsida Kvicksound . Lars-Olov växte upp i Aseastan på Gideonsberg. Nu bor han i Kvicksund och har byggt en hemsida där snart alla dansband som tagit den minsta ton i våra trakter finns med. Bilder, klipp och musik. Här är bara ett av många, många exempel.

No Brothers i Folkets paruk 1946.

 

På sidan finns också en ständigt växande samling nostalgia från Folkets park. Där har Lars-Olov Karlsson haft hjälp av Håkan Bergman, som jag berättat om tidigare. Här är en bild på några gentlemän i parken när det begav sig. Är det någon som känner igen någon?

Folkets park 1915. Vilka är herrarna? Foto: Håkan Bergmans samling.

Läs hela inlägget »

Morfar chanslös

Fick ett mejl från Auvergne häromdan. Erik har hälsat på farfar därnere, under vinskörden. Och fått ratta en traktor. Där har morfar ingenting att sätta emot…

Erik kan ratta hur länge som helst.

Bilden på skolklassen i går gladde flera. Kia Ericson i Surahammar hittade sig själv på bilden. Trea från höger i första raden. Hon minns namnen på alla barnen, om någon är intresserad. Och hon minns dasset på gården. Egon Sidelöv gillar också bilder på människor som omväxling till alla gamla bilder på stadsmiljöer. Han har skickat den här fina bilden på BK Nords pojklag i bandy 1942-1943. Bilden är tagen på Notudden, där de tränade.

BK Nords pojklag på Notudden.

Pojkarna kom från Ängsgärdet och klubben startades av Folke ”Rajan” Brodin. Han är längst av alla och står i vänstra kanten i bakre ledet. De tränade på den plogade isen utanför Notudden. Matcherna fick de ibland spela på Arosvallens B-plan.

Apropå träning. De här två viga farbröderna träffade jag på i förra veckan när vi besökte parken utanför Himlens tempel i Peking. Vi skulle köra litet morgongymnastik, men jag blev stel bara av att titta på de där två.

Morgongymnastik.

Nu finns nya bilder från Kinaresan, tagna av Rune Isaksson, utlagda på sidan med Resor, klicka på fliken överst.

Läs hela inlägget »

Bokhandeln säljer Minnen av en stad, VLT också. Bra tryck i början. Folk gillar lokalhistoria. Ett bevis på det var den bild jag fick av Anders Berggren i dag. Han gick i Hwasserska skolan inne på gården vid Glasgatan, intill det som i dag är Klippans parkering, i femtiotalets gryning. Ett kapitel om boken handlar om den gamla skolan. Anders har mejlat en intressant bild på klass 2 i Hwasserska i nådens år 1950.

En av dem blev berömd musiker. Gissa vilken.

 

Fröken heter Karin Sjögren, kulramen står framför griffeltavlan, bänkarna har det klassiska stuket och orgeln väntar på en ny trögflytande psalm. Anders Berggren står närmast fröken i övre raden, omkramad av sin kusin Peter Berggren. Bredvid Peter står en glad Lasse Färnlöf. Han var ännu frisk. men bara några månader senare skulle han drabbas av den polio som skadade honom för resten av hans liv.

Så måste jag än en gång skriva hur ledsen jag blir när jag passerar det avstannade projektet vid Metallverkens (Outokumpus) gamla huvudkontor. Ingenting händer och intrycket från Östra Ringvägen är bedrövligt. Bilden togs för ett par veckor sedan, men det har knappast hänt något sedan dess. Konstverket, som är så övergivet i ogrästristessen, är Ivar Johnssons folkhemska skulpturgrupp Familjen i brons, från 1957.

Familj i övergiven tristess.

Läs hela inlägget »

Hillman is back

I går nominerade de rödgröna sina kandidater till styrelser och nämnder i Västerås. Av VLT:s blygsamma tvåspaltare framgår inte vem som blir ordförande i det tunga kommunala bolaget Mälarenergi. Där döljs ju en bra nyhet: Åke Hillman is back on track!

Hillman var stans starke man i ett kvarts sekel innan han avgick 2004. De senaste mandatperioderna har han fört en blygsam tillvaro i Västerås strategiska fastigheter. Men nu tar han alltså över Mälarenergi vid 67 års ålder. Han ska lotsa bolaget in i framtiden med sopförbränning (eller bioenergi) och fjärrvärme. En gång hade Västerås alltid de billigaste taxorna i landet. 

Åke Hillman var 27 år när han valdes in i kommunfullmäktige 1970. Bilden är hämtad från min bok Kaffe i Folkets hus och förvaras i ABB-arkivet.

 

Jag trodde kanske att den gröna eminensen Håkan Wåhlstedt skulle få Mälarenergi som tack för sitt mullvadande när de gröna hoppade över staketet in på den röda sidan, men så blev det inte. Han får fortsätta att verka i det tysta.

I dagens artikel talas än en gång om ”den nya majoriteten” i Stadshuset, som om det vore synonymt med ”det nya styret”. De rödgröna har INTE majoritet i fullmäktige. Det har de bara om de får stöd av Sverigedemokraterna. Att de har majoritet i styrelser och nämnder, tack vare valtekniskt samarbete med Alliansen är en sak. Men i fullmäktige finns ingen given majoritet. Kan vara bra att veta när det drar ihop sig till budgetdebatt…

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers