Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Mimer’

Mimer en gång till

I dag publicerades höstens första Frågor om förr i VLT. Jag skrev om bygget av Mimerverkstaden för 100 år sedan och visade den fantastiska bilden från augusti 1912, tagen i hörnet av Stora gatan och Karlsgatan med verkstadsbygget i bakgrunden. Jag tror jag har visat den här på bloggen förut, men den är värd att visas igen. Kolla in bryggarhästen på Karlsgatan och barnen som poserar utanför Officershuset.

Mimerverkstaden byggs 1912. Foto: ABB-samlingen i Stadsarkivet.

 

Inne på Mimerkvarterets gård låg Aseas Folkets hus, som kallades Gula Borgen. Den byggdes för arbetarna och tjänstemännen med matsalar, bibliotek och samlingssalar. Bakom syns den väldiga järnbalkskonstruktionen som bar upp Mimerverkstaden. Arkitekten Erik Hahr inspirerades av liknande verkstadsbyggen i Tyskland.

 

Mimerbygget med Aseas Folkets hus. Foto: ABB-samlingen, Stadsarkivet.

 

Cyklade en timme på förmiddagen. Härlig sensommar. En snok hälsade mig i närheten av Hässlö gård. Inte ett enda kommunsubventionerat Ryanairplan i sikte. De här änderna fotograferade jag dock inte där, utan på norra Gotland för halvannan vecka sedan. Jag blir inte klok på vad det är för änder. Kan det vara så banalt att det är gräsänder?

 

Änder utanför Ar, norra Gotland.

 

Lokalradion ringde i morse. Ville prata Kokpunkten. Jag börjar skygga för det nu, vill inte bli betraktad som rättshaverist. Men jag ställde upp och försökte förklara varför jag överklagat till kammarrätten. Några dagar till kan ni nog lyssna på intervjun här.

 

 

Läs hela inlägget »

Förkyld och hostig. Vad gör det när man får sjunka ner i en stol och uppleva stor bandy från Medeobanan i Kazakstan. Sverige låg under i VM-finalen mot Ryssland med 2-4. Tror det var mindre än 20 minuter kvar när vändningen kom. Mossberg, Mossberg och Berlin. Mittfältets stora spelare. En härlig final. Förvånansvärt att svenskarna fick stopp på ryssarna. Lomanov och Sveshnikov körde ju som fantomer. Och det var ryssarna som lyckades bäst med lyften, till Kenth Hultqvists förvåning. En klassisker bland många andra finaler.

Andreas Westh med pokalen. Foto: Martin Henriksson på Svenska bandyförbundets hemsidan

 

Vi gör Stockholm ibland. I fredags imponerades jag av Johan Rabéus enmansföreställning Gregorius, halvannan timmes solokörning på Stadsteaterns Klarascen. Intensivt och tänkvärt. Bygger på Bengt Ohlssons omskrivning av Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. Hos Söderberg är Glas huvudpersonen, pastor Gregorius den avskyvärde. Här har perspektiven bytt plats.

One man show på Klarascenen.

 

I lördags såg vi den historiska fotoutställningen på Moderna. Rum efter rum med bilder, blev trött i huvudet till slut. Men plötsligt stannade jag till vid en liten inramad bild från 1908, ett bromoljefotografi (inte bromsolja utan bromolja) från pappersnegativ, med en mystisk murrig ton. Fotografen hette Ture Sellman och levde mellan 1888 och 1968. Bilden var döpt till ”Västerås”. Undrar var?

Ture Selmmans foto från Västerås 1908 i Moderna museets samling.

 

Foton på Moderna, puuh.

 

Varför inte en trevlig pall när vi ändå håller på. En pall, eller två, från Kinas Qingdynasti, enligt upphovsmannen Ai Wei Wei, vars facinerande verk ställs ut på Magasin 3 i Stockholms frihamn. Wei Wei, som ritade den olympiska huvudarenan Fågelboet i Peking, är ju numera känd över hela västvärlden för sitt motstånd mot den kinesiska regimen.

Stol av Ai Wei Wei.

 

Har ni sett den här bilden förut? Jag kanske har visat den, men den tål att ses igen. Motivet är faktiskt från Västerås, i början av 1900-talet. Ån är Lillån som flyter fram genom Aseas Mimerkvarter med Södra och Norra Ågatorna på ömse sidor. Huset i fonden är Aseas Folkets hus som byggdes för arbetarna och tjänstemännen, med matsalar och bibliotek. Huset blev laboratorium så småninghom och stod kvar långt in i modern tid omgivet av Mimers verkstadslängor längs Karlsgatan och Stora gatan (som ännu inte byggts på bilden).

 

Lillån med Aseas Folkets hus. Foto: ABB-arkivet.

Läs hela inlägget »

Tog mig aldrig till Stadshuset. Nöjde mig med webbteve från det extrainsatta fullmäktigemötet. Tjugo dagar har gått sedan decembertumultet, när oppositionen lämnade sammanträdet i protest. Som jag minns det klubbade ordföranden Britt Sandström igenom den beramade rapporten ändå. Hanteringen av ”förberedelserna för en avveckling” av det kommunala vårdnadsbidraget lades till handlingarna. Klubbdunk. Nu var det bara att genomföra fjolårets beslut. Oppositionens majoritetskrav på återremiss fick inte ställas.

Så kunde man bara inte göra. Hur skulle man hantera ett klubbdunk som inte borde ha gjorts? Lösningen var att skriva i protokollet att beslutet inte kunde protokollföras eftersom det var oklart vilka som var kvar efter tumultet. Det gjorde det möjligt för Britt Sandström att börja om från början och göra det hon skulle ha gjort för snart tre veckor sedan. Hon lät kravet på återremiss röstas igenom.

Därmed är julfriden räddad. Men frågan kvarstår ännu obesvarad. Har fullmäktige beslutat om en avveckling förra året eller inte? Ja, säger den styrande minoriteten. Nej, säger oppositionen, förstärkt till en majoritet med Sverigedemokraterna som bytt sida om vårdnadsbidraget. Kanske kan överklagandet av hur frågan hanterades i barn- och ungdomsnämnden ge vägledning. Men faktum kvarstår. Majoriteten vill numera ha vårdnadsbidraget kvar. Och det måste nog de rödgröna rätta sig efter, hur ogärna de än vill och hur vingliga Sverigedemokraterna än har varit. En ny rapport till nästa fullmäktige kan bara innehålla en enda slutsats: Avecklingen kan inte genomföras. Tyvärr. (Även fp säger nog ”tyvärr”, men partiet har låst sig för en avveckling för att hålla ihop den borgerliga alliansen.)

Julfrid efter tumultet. Men frågan är inte löst.

 

Efter detta får jag trösta mig med en häftig bild från Aseas gamla bildarkiv. Grundstenarna staplas längs Södra Ringvägen för den nya verkstad med förråd i fem våningar som Asea byggde där 1930-1932 och som fortfarande står kvar. Det första huvudkontoret vid Karlsgatan revs och man kan se den hängande bron som byggdes över till nya kontoret i Ottar tio år tidigare.

Mimer byggs till längs Södra Ringvägen 1930. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

 

När vi ändå håller på med gamla Aseabilder. Har ni sett den här? Fotografen står i Ottartornet, troligen i början av 1920-talet och riktar kameran norrut, upp mot stan. Det stora hörnhuset vid Trädgårdsgatan – Kopparbergsvägen kallades Lilla Westmannia. Där fanns länge en matsal för bolagets tjänstemän. I dag ligger Konserthuset där.

Kopparbergsvägen och Lilla Westmannia. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Först var vi på 50-årskalas i Koppartältet i Hagaparken i går. Närmare 80 personer. God mat, fin stämning. Jag upptäckte till min förfäran att jag var äldst av alla, med undantag för födelsedagsbarnets föräldrar. Hur ska det här sluta?

I dag letade vi upp byggmästare Sven-Harry Karlssons kombinerade konsthall och bostadshus intill Vasaparken i Stockholm. Sven-Harry, som fyller 80 i december, har samlat konst i 35 år. Nu har han byggt ett konstens äreminne över sitt intresse. Stort, mycket glas och ljus. Spännande utställning av Karin Broos. Målningar av vardagen, nästan som fotografier, med en nostalgisk, rentav dyster underton. Där gick jag förresten in med pensionärsrabatt, utan att någon begärde legitimation. Suck.

En av Karin Broos målningar på Sven-Harrys Konstmuseum.

Lena Cronqvists badande flicka i Sven-Harrys foajé.

Vasaparken i Stockholm är en levande park. Barn, ungdomar, föräldrar, äldre. Konstgräs mitt på den öppna ytan. Små fotbollsmål med nät! Det drömde jag alltid om när jag var liten och kutade runt på grusplaner med fula plåtrörsmål utan nät. Varför inte göra Djäknebergets stora plan litet roligare? Kosta på med redskap. Och mål med nät! Det är ju hur kul som helst att dra in en boll i nätet… eller var, kanske jag ska säga.

Vasaparken i Stockholm. En förebild för Djäkneberget?

Så avdelningen gamla bilder. Jag och många med mig kan inte se oss mätta på det Västerås som flytt. Här är en bild från Aseas Mimerverkstäder på Karlsgatan. Titta på sandsäckarna som staplats längs fasaderna. Det måste innebära att bilden togs under det senaste kriget. Sandsäckarna antogs skydda mot bombskakningar och mot splitter.

Karlsgatan och Mimer, med Ottar i bakgrunden. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Här är en spännande Asea-bild till. Känner ni igen platsen? Javisst, järnvägsövergången på Pilgatan (som är en viadukt i dag). Arvidverkstaden har börjat byggas (Bombardier). Året måste vara ungefär 1935 eller 1936. Mellankrigstid, alltså.

Arvid byggs vid Pilgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Länsmuseets, hembygdsförbundets och fornminnesföreningens årsbok för 2010 har kommit. Den heter Black Book Västmanland och skulle egentligen ha getts ut för ett par år sedan. Jag har bara bläddrat i den. Var nyfiken på de många bilderna, men tröttnade snart. Sida upp och sida ner med graffiti från murar och tunnlar och tåg är inte upplyftande i längden, om man inte är afficianado. Men jag utgår från att det sociala perspektivet är genomarbetat.

Råkade på en ovanlig graffitiplats häromdan. En bunkerliknande byggnad, inhägnad av taggtråd och dold av björksly, mellan järnvägen och Malmabergsgatan. Taggtråden var nedriven på ett ställe och dörrarna in till bunkern var uppbrutna. Överallt graffiti. Och mystiska trappor ner i underjorden. Med ännu mer graffiti. Jag backade tillbaka, tog några bilder och suckade över förfallet och de stora riskerna som fanns med de djupa trapporna.

Trappan till underjorden.

 

Mystiska pannor.

 

Väggen kanske finns med i Black Book?

Em snabb efterforskning visade att bunkern var någon slags mellanstation för den industrigas som en gång pumpades från gasverket på Kungsängen till Metallverken. Gasverket stängdes i början av sextiotalet, men gasen fortsatte att produceras i ett mindre verk tio år till.

De stora utrymmena under jord sägs vara skyddsrum (en kommentar påpekar att inte är skyddsrum utan underjordiska cisterner), och borde inte vara öppna för nyfikna barn. Fastighetskontoret lär vara på gång att svetsa ihop dörrarna och laga stängslet. Hoppas det går fort.

Som avslutning en bild från Stora gatan vid Karlsgatan och Mimerkvarteret. Vänstertrafik, troligen femtiotal. Titta på den lilla kiosken. Sålde man måhända tidningar där, till arbetarna och tjänstemännen i Aseaströmmen?

Mimerkvarteret. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Promenader i april

Grusvägen längs sundet ut mot Hässlö gård är ett av mina nya favoritstråk. Ganska folktomt. Rördrommen tutar, småfåglar rasslar i vassen, höga granar, pestskråp – och så den vackra skogen av slanka björkar, som man bara vill låta sig omfamnas av. De ruvar inte på tunga hemligheter som barrträden, de sjunger mot himlen om våren och försommaren.
 

Björkar.

 Michael Elinder träffade som vanligt rätt på gårdagens bildfråga. Bilden med kiosken var från Stora gatan och en av Aseas verkstäder öster om Mimerporten. Läs den utförliga kommentaren till gårdarens blogginlägg. Jan-Åke Alkeblad kom på lösningen han också och skickade mig en annan bild, förmodligen från samma fototillfälle på tjugotalet, fast nu är kameran riktad mot Mimerporten. Kiosken med storken skymtar till vänster. Huset mitt i bild var Aseas skrivbyrå, där dåtidens marknadsföringskampanjer drogs upp.

Mimerporten på 1920-talet, kiosken med storken skymtar till vänstr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 
Bilden nedan visar verkstaden några år senare, på 1930-talet, när Stora gatan breddats och träden tagits bort. Men Aseaporten finns kvar. 

 

Mimerverkstaden, Stora gatan mot väster.

 
Jaha, och här ännu ett gathörn. Min enkla fråga är: vad ligger där i dag?
 
Ännu en korsning. Foto: Stadsarkivet.
 

Läs hela inlägget »

En sån här dag pratar vi inte bandy. Slutet närmar sig. Låt oss prata om ABB och Länsmuseet i stället. Det var en historisk dag på museet på Karlsgatan i dag, när ABB formellt överlämnade hela sitt gigantiska fotoarkiv till Länsmuseet. Minst 200 000 bilder, från Aseas första år fram till den tiden med det fusionerade ABB.

Jag vet vilken enorm bildskatt det är, eftersom jag fått tillstånd att botanisera bland bilderna i sambnad med mina skriverier om Asea i olika sammanhang. Vet inte hur många dagar jag letat bland de 150 000 svartvita kopior som hittills arkiverats i Mimerkvarteret. Nu har allt flyttats till Länsmuseets arkiv, märkligt nog i samma Mimerkvarter där allting började en gång för Asea. Alla negativen och de 70 000 glasplåtarna, som väger flera ton, ska köras till museets klimatarkiv i Hallstahammar och successivt skannas in.

Historisk dag. Suzanne Lagerholm, informationsdirektör ABB, Ivan Klaesson, arkivarie på Länsmuseet, och länsmuseichefen Carl-Magnus gagge med ett fotoalbum från Aseatiden.

Både ABB:s informationsdirektör Suzanne Lagerholm och länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hoppas att bilderna ska göras tillgängliga för en bredare allmänhet, och inte bara samla damm. Hoppas att de klarar det målet. Arkiven ska berätta och leva, inte finnas för sin egen skull. Här är ett par exempel på vad man kan hitta bland glasplåtarna.

Mimerverkstaden byggs 1912. Karlsgatan går rakt fram. Människorna till vänster står utanför Officershuset. Affischerna gör reklam för fotboll och Kamratsimningar i kallbadhuset. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseets arkiv.

 

Sigurdområdet omkring 1918 (Ottarkontoret byggs i bakgrunden), med Västerås mekaniska verkstad till vänster, som övertogs av Asea, och Centralstationen. Foto: ABB-samling, Länsmuseet.

Till sist, jag är imponerad av Marcus Hellner och Emil Jönsson, vilka skidåkare, särskilt Hellner som flög uppför stora backen. Tjejen som intervjuar nere i mixade zonen är däremot pinsamt renons på vettiga frågor. Inte en fråga till Hellner om taktiken eller om backen och rädslan för att bli stängd på samma sätt som i semin, bara fåniga frågor om hur känslan och dagen varit…

Jo, en sak till. Är det någon som råkar ha en bild på Blommé & Co:s vinhandel på Smedjegatan? I så fall vet jag en som blir glad. Återkommer i frågan. Tills vidare kan jag bara konstatera, som jag nog gjort en gång tidigare, att vinhandeln låg på södra gaveln av det här huset vid Stora torget fram till 1918.

Bankhus, kondis och vinhandel. Huset revs 1935 för Konsum vid Stora torget. Foto: Claes Björkstedts samling.

Läs hela inlägget »

Har packat för resa till Skavsta, flyg till Beauvais och sen hyrbil ner genom Frankrike till Auvergne där dottern gifter sig i en liten by på landet på lördag. Blir ett äventyr. Tror inte att jag hittar någon uppkoppling därnere och därför önskar jag alla en god Trettonhelg. Vi hörs och syns igen nästa vecka.

Här är några bilder att titta på tills dess.

Snösvängen på Fiskartorget på tjugotalet. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Grävarbete på en gård vid Karlsgatan på tjugotalet. Mimerverkstaden och Officershuset skymtar till höger. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Två cyklister på Stora gatan vid Skandia, strax innan korsningen med Källgatan.

 Och som avslutning en fin bild från Råby 2008, som Håkan Palm skickat till mig. Han fångade något så ovanligt som pärlemormoln från sitt fönster. Sådana moln förekommer normalt bara i arktiska trakter och anses som ännu mer sällsynta än partiella solförmörkelser.

Pärlemorsol. Foto: Håkan Palm.

Läs hela inlägget »

Annandagens morgon. Det har snöat igen. Inser att detta är normaltillståndet i denna avkrok av världen, sommaren är undantaget. Julen har varit händelserik. Barn och barnbarn har kommit och gått, och till och med Kalle Anka kom i skymundan.

Två kusiner försöker med gemensamma krafter få fart på bilen.

 

Stillheten gör Hovdestalund till en av stans vackraste platser. Men så här års är långt ifrån alla gångvägar plogade. Jag undrar hur de gör när de sitter där på kyrkogårdsförvaltningen och bestämmer hur plogarna ska gå. Jag tror att planeringen får styra över de verkliga resurserna. Mycket snöpuls blev det.

Plogad gångväg på Hovdestalund.

 

Jag frågade om en byggbild häromdan. Flera svarade rätt direkt. Bilden visade byggjobbare på en av våningarna i Mimerkomplexet längs Karlsgatan på 1910-talet. Så här ser den häftiga bilden ut i sin helhet. Jag har fått låna den av Jan-Åke Alkeblad, som är den som kan mest om Aseas utbyggnad. Han har grävt i innersta gömmorna av Aseas gamla arkiv.

Mimerverkstaden byggs på 1910-talet. ABB-arkivet.

 

Ottarkontoret byggdes senare. Från tornet har man fin utsikt över stan. Den här bilden togs från Aseatornet i slutet av 1950-talet. Gamla stationen till vänster, Lilla Westmannia till höger där Konserthuset står i dag. Och om ni följer Trädgårdsgatan västerut ser ni att varmbadhuset fortfarande står kvar nedanför det nyss uppförda Stadshuset.

Från Aseatornet mot väster, sent 1950-tal.

 

Apropå järnvägsstationen: nu minns väl hur den såg ut?

Västerås centralstation.

Läs hela inlägget »

Vi tog oss ner på stan i snön och sjugradig kyla. Erik från Paris hade aldrig gått i snö förut. Han blev stående, fattade liksom inte vad det handlade om. Dessutom var väl handskarna en aning för stora.

Förvånad fransman.

 

Inne på Galleri Kaz hade serietecknaren Marcus Ivarsson vernissage. Född i Panama, uppväxt i Sunne, västeråsare sen 2003. Han har kommit ut med tre serieböcker, jag köpte hans första MerzMarco och fick hans namnteckning. Boken blir säkert värdefull en dag.

Marcus Ivarsson signerar.

 

Sida ur MerzMarco av Marcus Ivarsson.

Sen gick vi till Domkyrkan och tre barnbarn rusade runt, klädde ut sig till biskopar i Barnens hörna (”Jag är inte biskop, jag är Darth Vader”, sa Elliott och lät prästkläderna svepa över golvets gravar. Det fanns ett lekrum också, kyrkan har oanade möjligheter, där byggde de tåg med kuddar. Medan Luther tittade eftertänksamt på dem från väggen.

"Jag är inte biskop, jag är Darth Vader"

Gårdagens bildfråga var knepig, jag inser det. Bilden på arbetarna är en delförstoring av en bild från 1911 som länge har legat långt ner i ett bildarkiv. Här nedan är bilden i sin helhet. Mimerverkstan byggs i bakgrunden, vägen är Allégatans (Mimergatans) förlängning. Huset i vänsterkant är Aseas Folkets hus inne i Mimerkvarteret. Vad de små trähusen är vet jag inte. De fanns kvar sedan en tid som var svunnen redan då. Vilka kan ha bott där?

Mimerverkstan byggs, omkring 1911.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers