Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Hovdestalund’

Annandagens morgon. Det har snöat igen. Inser att detta är normaltillståndet i denna avkrok av världen, sommaren är undantaget. Julen har varit händelserik. Barn och barnbarn har kommit och gått, och till och med Kalle Anka kom i skymundan.

Två kusiner försöker med gemensamma krafter få fart på bilen.

 

Stillheten gör Hovdestalund till en av stans vackraste platser. Men så här års är långt ifrån alla gångvägar plogade. Jag undrar hur de gör när de sitter där på kyrkogårdsförvaltningen och bestämmer hur plogarna ska gå. Jag tror att planeringen får styra över de verkliga resurserna. Mycket snöpuls blev det.

Plogad gångväg på Hovdestalund.

 

Jag frågade om en byggbild häromdan. Flera svarade rätt direkt. Bilden visade byggjobbare på en av våningarna i Mimerkomplexet längs Karlsgatan på 1910-talet. Så här ser den häftiga bilden ut i sin helhet. Jag har fått låna den av Jan-Åke Alkeblad, som är den som kan mest om Aseas utbyggnad. Han har grävt i innersta gömmorna av Aseas gamla arkiv.

Mimerverkstaden byggs på 1910-talet. ABB-arkivet.

 

Ottarkontoret byggdes senare. Från tornet har man fin utsikt över stan. Den här bilden togs från Aseatornet i slutet av 1950-talet. Gamla stationen till vänster, Lilla Westmannia till höger där Konserthuset står i dag. Och om ni följer Trädgårdsgatan västerut ser ni att varmbadhuset fortfarande står kvar nedanför det nyss uppförda Stadshuset.

Från Aseatornet mot väster, sent 1950-tal.

 

Apropå järnvägsstationen: nu minns väl hur den såg ut?

Västerås centralstation.

Läs hela inlägget »

Hovdestalunds kyrkogård är ett av stadsarkitekten Erik Hahrs finaste verk. Kanske hans allra bästa. Säkert inspirerades han av Skogskyrkogården i Stockholm som hade funnits några år när Hahr började rita på Västerås nya begravningsplats. Hovdestalund invigdes 1924 och har behållit sin skönhet. Tallar, ekar, björkar, gångar, sluttningar, kullar, stenmurar, lugn och harmoni. I dag dessutom med tända ljus, som små försiktiga hälsningar från någon annanstans. Dörrarna var öppna till Hahrs kapell, som i början var navet på Hovdestalund, en vitkalkad spetsgavlad byggnad som liknar en medeltida landsbygdskyrka. Inne i kapellet är väggarna osmyckade, men den öppna rymden mot trästolarna är betagande vacker. Kalkmålningarna i koret är gjorda av Filip Månsson, som var kompis med Hahr på Tekniska skolan.

Erik Hahrs gravkapell från 1924, en gång mittpunkt på Hovdestalund.

 

Kapellets inre, med öppna takstolar och kalkmålningar av Filip Månsson.

 

Kapellet ligger i rak linje från gamla huvudporten på Skultunavägen. Följer man samma raka linje genom kapellet och ut på andra sidan så hittar man Hovdestalunds ståtligaste grav: Sigfrid Edströms, med mausoleet under. Graven är pampigare än alla andras. Aseachefen är omgiven av två biskopar (Cullberg och Billing) och en domprost (Enochsson). Deras graver är betydligt mer hovsamma. Men en sak slog oss i kväll. Halvcirkeln med de berömdas gravar väster om kapellet var mörk. Inte ett ljus var tänt. Ingen hade kommit för att minnas dem.

Men runtomkring fladdrade tiotusentals ljus. För de vanliga västeråsarna.

Dagens gamla bild från Västerås visar ett av stans få riktigt stora stenhus, Officershuset. Bilden är tagen på tjugotalet och finns i min nya fotografiska guldgruva: den Sjöbergska samlingen i Stadshuset.

Officershuset med Automatrestaurangen. Foto: Sjöbergs bokhandels samling, Västerås stadsarkiv.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers