Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för mars, 2012

Gick förbi gamla ångkraftverket. Kokpunkten byggs. Men inget görs åt de omgivande pannhusen. Bad å ena sidan, teknik/museum/vetenskap å den andra. De är numera två skilda projekt. Ett år har snart gått sedan jag kritiserade det nya väsentligt förändrade avtal som ledningen i Stadshuset skrev med Peab utan offentlig debatt och utan nya politiska beslut. Innehåll förändrades, kopplingen mellan de två delarna försvann.  I juni förra året överklagade jag det kommunalrättsliga förfarandet till förvaltningsrätten in Uppsala. Jag väntar fortfarande på svar. ”Vi har flyttat och haft mycket att göra, men det kommer ett beslut”, fick jag som svar när jag kontaktade rätten för ett par veckor sedan. Jag tycker det är otillständigt. En medborgare som har synpunkter på ett kommunrättsligt agerande bör få svar omgåendet. Inte efter närmare ett år. Eller kanske längre än så. Det är inte bra för demokratin.

Förvaltningsrätten har inte tid. Vem bryr sig om demokratin?

Mälardalens högskola har problem. I tidskriften Fokus rankning av landets högskolor kommer Mälardalens högskola på 23:e plats. Trea från slutet. Trist läsning. Jag väntar på den lokala debatten om högskolans framtida roll.

Men nu ska vi vara snälla. Politikerna vill ju väl. De delar ut ljus på stan för att folk ska gå hem och släcka lamporna en timme. Sägs vara bra för miljön. Vi glömde bort det. Vi är usla människor. Vi satt och såg på S3E7 av West Wing, Vita huset, en av tidernas bästa teveserier. Säsong tre alltså, episod sju. Det var bara några veckor sedan jag lärde mig det där fikonspråket, ännu ett sätt att kommunicera snabbt på de sociala medierna.

Vita huset, värd en repris. NBC Series.

Har tänkt på den där bilden av Slottsträdgården som Hans Wennerström skickade häromdan. Ska försöka skriva en artikel om den debatt som trots allt var på sextiotalet när dåtidens styrpinnar i Stadshuset bestämde att Cityringen skulle dras rätt igenom Slottsträdgården söder om Slottet. Alla var inte med på tåget, om man säger. Återkommer till det. Jag plockade fram ännu en gammal bild av Slottet med trädgården och med det vatten som fanns i parkens södra del. Och som fortfarande finns där. Ruddammen kallas vattensamlingen, enligt Ingvar Selin. Här kommer två bilder som för tankarna tillbaka till den offentlig oas som knappt någon längre bryr sig om.

Slottstträdgården på trettiotalet. Foto: Ernst Blom.

Den avklippta Slottsträdgården i dag, mellan järnvägen och Cityringen.

Den här korsningen försvann också när Södra Ringvägen ersattes av Cityringen.

Södra Ringvägen från Hamngatan. Ett stycke Västerås som är borta. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

I går visade jag en bild från en auktion på 1940-talet. Jag visste inget om den, annat än att den var tagen av Arvid Ridner. Men läsarna av den här bloggen förnekar sig inte. Bengt Lövgren skrev: ”Trots att det gått nästan 70 år sedan auktionsbilden togs så tyckte jag att jag kände igen den. Det var pendylen på väggen som fick mig att tänka till.”

Bengt var på auktionen som fjortonåring. Det var i Tortuna sommaren 1947. Han minns det som i går, tack vare den ovanligt fina klockan som hängde på väggen. Bengt hade aldrig sett en så fin pendyl förut. Auktionen var efter folkskolläraren Agust Molander och hans hustru i Tortuna. Molander dog 1941 och hustrun 1947 i mars. Bengts pappa var från Tortuna och hade gått i skola för Molander. Här är en annan bild från samma tillfälle, den där sommaren 1947. Pendylen hänger där på väggen. Tack för ditt minne, Bengt!

Auktion i Tortuna 1947. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi fortsätter med ännu en bild av Ridner från fyrtiotalet, jag är så förtjust i dem. Jag tänker på mamma och pappa som var unga då, det här var deras vardag. Den här bilden är från uppläggningsplatsen för småbåtar, ungefär på den plats som i dag kallas Lögarängen. Man skymtar lokstallarna till vänster. Det var gott om båtar på den tiden också.

Båtuppläggning mellan Hyttan och hamnen. Foto: Arvid Ridner.

 

Några år senare, sent femtiotal, togs den här bilden inne i stan. Ni känner förstås igen Hantverkargatan och Musikvaruhuset till höger. Så många småbutiker det fanns där då. Sigmas sydfasad finns till vänster i dag.

Hantverkargatan mot öster. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

Alla dessa dagar

Alla dessa dagar som kommer och går, medan vi gör något annat. Bloggar, till exempel. I går var dagen fulltecknad. På eftermiddagen pratade jag om gamla Västerås för en intresserad skara ABB-pensionärer i Hahrska Palazet.

Lyfte runt några dialådor i dag på förmiddagen. Hittade lådan med bilder från min första vandring i Sarek i augusti 1973. Här är en morgonbild, nånstans i den vilda nationalparken. Kamraten har varit och sköljt kastrullen till trangiaköket. Morgonsolen lyser över att massiv, vars namn jag glömt. Vi ska snart ge oss iväg, med kartan som enda vägvisare. Jag saknar det.

Sarek 1973.

 

Återkommer till Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås. Bilderna saknar noteringar om personer och var de är tagna. Här kommer först en auktionsbild. Verkar vara ett dödsbo, knappast en auktionsfirma. Är det någon som känner igen auktionsutroparen? Efter det en bild från den där lilla takterrassen i det sydvästra hörnet av Stora Westmannia, med utsikt över Fiskartorget. En liten orkester konserterar, tonerna ljuder ut över Västerås. Någon som känner igen dirigenten eller någon av musikerna?

 

Auktion. Foto: Arvid Ridner.

 

Konsert ovanför Fiskartorget. Foto: Arvid Ridner.

 

Ni missar väl inte Lars-Olov Karlssons fantastiska hemsida Kvicksound med bilder och musik från flydda tiders popband, jazz- och dansorkestrar. Nu har han ställt samman en särskild avdelning med det klassiska Västeråsbandet Bates. Kolla in!

Bates spelar på Stadshusets innergård 1965. Fotot är från Lars-Olov Karlssons hemsida Kvicksound.

Läs hela inlägget »

Björkarna står som konsonanter. De väntar på vokalerna som ska bilda orden. Långt därinne finns en färgskiftning. Grönskan samlar kraft i nästan osynliga knoppar.

Björkstammar nära Hässlö gård.

 

Skrev om Skrapan-kvarteret i VLT i dag. Om hur det såg ut innan Skrapan började byggas för snart tjugofem år sedan. Visade bilder på Idrottshallen och de två biograferna Grand och Odeon. Här kommer två andra bilder, som inte fick plats.

Kopparbergsvägen mot söder, med Excelsior och Grand. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Timmermansgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Hans Wennerström frågade om Slottet i går. Färgen, först. Det stämmer att stadsarkitekten Erik Hahr bestämde sig för att måla Slottet rött. Det var tidigare vitt eller vitgult. Hur det var på Gustav Vasas tid vet nog ingen.

Så det där mystiska vattnet söder om Slottet. Där låg Slottsträdgården, som genom århundradena haft olika utseenden. I början av 1900-talet hade parken blivit mer allmänt tillgänglig. Det fanns en ”vik” av Svartån som gick in som en stenskodd hamn mellan järnvägen och trädgården. Om man tittar på en karta från 1902 ser man att det även fanns en bäck, eller grävd kanal, som flöt runt den sydligaste delen. Rester av vattensamlingen finns ännu kvar i den del av Slottsträdgården som ligger mellan järnvägen och Cityringen. Av kartan att döma verkar det också som om det fanns nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården som låg väster om Slottet. Det var en plantskola, som i alla fall till en början var statlig.

Del av 1902 års karta.

 

Vykort som visar Svartåns "vik" vid järnvägsbron. Slottsträdgården till höger, lokstallarna till vänster.

Läs hela inlägget »

I dag spelades den sista bandyfinalen på Studenternas, för den här gången. Nästa år ska bandyn flytta till den nya Peab-byggda nationalarenan i Solna. ”Hockeyn flyttar utomhus när det blir fest, bandyn flyttar inomhus”, sa Kenneth Holmstedt, Uppsalas stadsdirektör, litet besviken över att 22 års finalspelande i ”hans stad” är över. Men Kenneth bor i Västerås och nästa år hoppas vi att han får se grönvitt i finalen. Annars var det som det brukar vara. Bandyns kändisar var på plats, jag hejade på gamla bandyfreaks till höger och vänster. Det var varmt i solgasset men isen höll ganska bra. Saik skåpade ut nervösa Villa i första, men det tog sig i andra och blev riktigt spännande mot slutet. Jag hade gärna sett ett sjätte mål för  Villa, Daniel Andersson hade chansen. Men Saik vann rättvist med 6-5. Nu ser vi fram mot våren, sommaren och nästa säsong. Här kommer några bilder från dagens final.

Skuggspel. Linus Forslund.

 

Alla i Lidköping var där.

 

Idrottsministern delade ut medaljer och solade sig i bandyns glans.

 

När jag kom hem väntade två bilder på Slottet i Västerås från Hans Wennerström i mejlen. Så här skriver han:

”Jag tror att de är tagna från syd och från väst (daterad 1904) men osvuret är bäst. Fanns där det en vallgrav runt om tro? På det som är taget från väst kan man se vatten med en spång. Det verkar ha funnits en allmän park på södra sidan. Och den nuvarande tegelröda färgen är ju ett senare påfund. Experterna vet säkert. ”

Återkommer med kommentarer senare. Här är bilderna.

Slottet från söder. Slottsträdgården i förgrunden.

 

Slottet från väster. Länsträdgården.

 

En modernare bild hinner vi med också. Kolla in Norra Ringvägen nån gång före 1967. Volvon är parkerad på vänster sida. Inte känns det så länge sedan?

Norra Ringvägen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Sommaren hälsade på vid sydväggen. Hett. Längst bort i trädgården hittade jag äntligen den första blåsippan. Jag vet att den har setts överallt, men för mig var det första gången och det är ju något speciellt som ni vet. Blåsippan lyser över det bruna, den låter en ana ett större sammanhang, en vår.

Inget är som första gången.

Däckfirman bytte hjul på bilen. Den en gång oljiga och skitiga verkstan, befolkad av tuffa grabbar med sotiga ansikten, är numera ett sofistikerat ställe med inbjudningar till hjulskifte på sms och med en verserad telefonist nånstans långtborta. Dyrare är det också, men min rygg gör mig hur okänslig för priser som helst. Efteråt körde jag kvistar och grenar till Återbruket och lyckades backa nästan åt rätt håll.  Hemma i kvarteret stod en hel hjord med hjortar och väntade på mig. En liten vit hund dök upp och hjortarna försvann med höga tysta språng. Bort mot busshållplatsen.

Berghamra djurpark.

I dag kom ännu en av mina böcker från tryckeriet. Den här gången är det en liten skrift, bara 32 sidor, men med ett spännande innehåll, om jag får säga det själv, och just nu är det ingen som hindrar mig. Skriften heter Omniaresor – om en västmanländsk resebyrå, och handlar förstås om Omniaresor i gamla VLT-huset på Stora gatan. Resebyrån fyller 90 år och vill fira med en minnesskrift. Det är en berättelse om hur torparsonen Herman Axelsson cyklade ut i världen 1922, för att söka lyckan med 800 kronor på fickan. Han kom till Surahammar, hyrde rum, satte in en annons, köpte en specialbyggd buss av Ford vid Oxbacken i Västerås och startade sin första busslinje. Surahammars Trafik växte sig allt större, barnen tog över, så småningom det blev turistresor, försäljning och återköp. I dag driver Hermans dotterson Michael Wild bolaget, som numera heter Omniaresor. Utan bussar men med båtkryssningar och flygresor i programmet.

Min tolfte bok är en liten skrift på 32 sidor.

Här är en av bilderna i boken, en fantastisk bild från något av åren efter kriget. Surahammars Trafik ordnar en av sina första bussresor utomlands. Turen går till Norge och resenärerna har med sig egna tält för övernattning.

Pionjärresa med egna tält. Foto: Omniaresor.

 

Har skrivit en artikel om Arvid Ridner. Återkommer till honom, nu hinner jag bara runda av med ett par vykort. Först ett gammalt kort från Karlsgatan. Det står så i alla fall, men jag kan inte känna igen mig. Vad är det för gata i förgrunden?

 

Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Så till slut, ett vykort från en klassisk plats. Jakobsbergsplatsen. Har inte varit där på år och dag, men jag inbillar mig att det ser likadant ut i dag. Med undantag av bilen förstås. Trevlig helg!

Vykort ur Rolf Södermans samling.

Läs hela inlägget »

Fram och bak

Jag blir allt mer imponerad av kommentarerna. Gårdagens analys av vykortet var mästerlig. Det roliga är att samtalet mellan kommentatorerna flyter på, utan att jag behöver moderera. Jag vet att Stadsarkivet gör sitt bästa för att spara alla spännande minnen och iakttagelser som dyker upp här på sidan. Någon borde skriva en bok…

Jag behöver mer hjälp. Nu gäller det Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås, som jag hittade i Stadsarkivet förra veckan. Jag ska skriva om Ridner i VLT och har fotograferat av några negativ. Problemet är att jag har haft svårt att skilja på negativens sidor (blank eller emulsion). Ett exempel var bilden på gengasbussen förra veckan. Här kommer en annan bild. En cyklist trampar förbi en vattenpöl på Tegnérgatan, mot järnvägsviadukten. Här går E 18 i dag. Ni får två alternativ att välja på. Vem är rättvänd? Jag är osäker.

Tegnérgatan, 1940-tal. Foto: Arvid Ridner.

 

Tegnérgatan åt andra hållet, eller? Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Kiosk i Västerås på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi tar en till när vi ändå håller på. Cirkusen har kommit till stan.  Eller är det Pingstkyrkan? Tältet ska resas. De nyfikna samlas. Men var? Jag känner inte igen marknadsplatsen på Pilgatan? Ser inte ut som Blåsbo heller. Nån som vet?

Cirkus i stan. Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Morgonpromenad till brevlådan. Hög himmel, föraningar om värme, fåglar stämde sina instrument. Måste försöka ta mig ut i dag. Om det inte vore så långt skulle jag åka tillbaka till Bergslagens mystiska skogar, där industriminnena liknar fornnodiska offerplatser. De här stenfigurerna tycktes ruva över mångtusenåriga hemligheter i Ulfshyttan, när vi åkte där för halvannan vecka sen. Fast det var förstås bara lämningar efter en malmlada eller nåt sånt intill en förfallen masugn.

Landet som bär järn, Ulfshyttan.

 

Kommunstyrelsen sammanträder i dag, i det Stadshus vars torn håller på att falla isär. Fasaden av marmor har inte pallat för det femtioåriga trycket utan måste förstärkas. Plattor byts ut, och stora lyftkranar spanar nyfiket in i byråkratins allra heligaste. I dag ska kommunstyrelsen utse representanter till bolagsstämman i det egna bolaget Västerås Flygplats AB. Årsredovisningen är som vanligt dyster läsning. Om man räknar in det extra kommunala stödet under fjolåret blev underskottet omkring 23 miljoner kronor. Passagerarna blev färre. Bara 149 000 flög från Västerås förra året, det är den lägsta siffran sedan 2001. Det innebär att skattebetalarna i stan subventionerar varje passagerare med 154 kronor per resa. Subventionen går även till alla dom som kommer med buss från Stockholm för att resa billigt med det icke kollektivavtalsbundna Ryanair.

 

Hässlö flygplats en gång när flyget var ungt. Hässlö gårds ladugård syns i bakgrunden, intill start- och landningsbanan. Foto: David Eriksson.

 

Lillemor Pettersson skriver: ”Tack för allt Du skriver om Västerås det värmer mitt hjärta, som gammal västeråsare följer jag historiken intensivt.
Mina föräldrar kom till Västerås 1938 från Kopparberg, min mamma som nyutbildad barnsköterska och min pappa som nyutexaminerad urmakare från Iggesunds skola. Mamma fick jobb som expedit på parfymavdelningen på gamla Epa och min pappa som instrumentmakare på Asea. Min fars dröm var ju att öppna en egen urmakeriaffär (han var även utbildad optiker). På 1940-talet fick han överta Olle Danielssons uraffär på Hantverkargatan. Vi bodde då på Vasagatan 48 (där Högskolans bibliotek ligger nu). Har Du något fotografi av min fars affär på Hantverkargatan? Han hade tre skyltfönster, ett skyltur som var som ett fickur. Affären låg vägg i vägg med kaffestugans finbageri och den affär med de herrar som sydde om gamla kläder och sålde begagnat.”

Javisst, Lillemor. Det finns en bild på uraffären i Stadsarkivets samlingar. Affären på Hantverkargatan låg alltså där Sigma ligger i dag. En av grannarna var förresten Stadsbudskontoret. I huset längre upp gå gatan hade Fräslningsarmén sin lokal. Där låg en gång stans teater. Det var då gatan hette Teatergatan.

 

Hantverkargatan mot öster, femtiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Låt oss avsluta dagens skrivövning, innan våren får ta över, med ett fint gammalt vykort från 1929. Kortet är döpt till Loviseberg och Katrinelund. Jag är inte mannen att peka ut vad som finns där i dag. Men en fin bild är det.

Läs hela inlägget »

Läste på Facebook häromdan om att dottersonen Erik, två och ett halvt, gick till baren alldeles ensam i Dar es Salaam. Bartendern Suleyman berättade efteråt att Erik beställde juice och sa ”Mamma say yes”. Vad månde bliva? Pappa pratar franska, mamma svenska, bartendern engelska. Jag var på samma bar i oktober, och för er som undrar över hur Erik kunde gå dit ensam kan jag avslöja att baren ligger inom det inhägnade kvarter där det bor europeiska familjer som tillfälligt arbetar i Tanzania.

Erik i baren hos Suleyman i Dar.

Kan inte bärga mig. Måste minnas oktober med en bild till, från det Västeråsägda hotellet Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. Erik håller koll på mormor.

Erik och mormor på Pemba.

Dagens Frågor om förr i VLT handlade om bankhuset i hörnet Stora gatan och Köpmangatan, bankhuset som ändrade utseende 1922. Det var då Erik Hahr skalade av 1800-talets prålighet från Mälareprovinsernas bank och ersatte den med en renskalad fasad som bättre passade en sparsam bank. Här är ännu en bild på banken, i sin gamla skrud, från en vinterdag runt 1920. Jag är fascinerad av småstadsstämningen. Notera den lilla trädgården bakom bankhuset upp längs Stora gatan, den var föremål för diskussion i samband med en bild på en vandrande farbror häromveckan.

Mälareprovinsernas bank, senare Mälarbanken, ännu senare Handelsbanken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

I tidningen visade jag utsikten från bankfönstret, mot Svartån och Stadsparken, som den tedde sig för bankdirektören och akvarellmålaren Rudolf Gagge vid förra seklets början. Här kan jag nu visa hur utsikten var från banken mot samma park i början av 1940-talet. Fotografen Arvid Ridner har fångat tre damer som väntar på bussen. En buss med gengasaggregat har redan passerat. Den snickarglada servering som Gagge såg i Stadsparken har ersatts av den funkisbyggnad som stod där ända in på sjuttiotalet.

Tre kvinnor med gengasbuss vid Svartån med Stadsparken i bakgrunden (nu rättvänd). Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Till slut, en komplettering till förra veckans bloggande om gamla Konsum, varuhuset som började byggas 1935 och som revs 1967. Huset hann byggas om under de trettio åren. Jämför den här bilden från sextiotalet (tror jag) med förra veckans bild från fyrtiotalet. Hörnet mot Vasagatan och Smedjegatan har brutits upp och fått ett nytt utseende. Varuhuset har redan döpts om till Domus. Missionskyrkan i bakgrunden.

Konsumvaruhuset hann döpas om till Domus innan det revs 1967. Foto: SBK-samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Beskar äppelträd och päronträd. Klättrade på stege, trots dålig höft. Klarade av det. Tänkte på L som opererade sin höft i torsdags. Begav mig till lasarettet, vandrade genom tom korridor. Lasarettet en lördag kan vara spöklikt ödsligt.

Lördag på lasarettet.

Det var ödsligt i går också, förresten. En man hade fallit ihop i foajén. Ingen vitklädd i närheten, bara några besökare. En av dem lade mannen i framstupa sidoläge, de andra ringde 112. Fick inget svar. ”Finns det ingen sjukvårdspersonal här? Vi är på lasarettet!” En kvinna sprang korridoren bort mot akutens glasdörrar. Jag såg en vitklädd runda ett annat hörn. ”Hallå”, skrek jag. ”Kom hit! Olycksfall”. Den vitklädda tvekade, närmade sig försiktigt, såg den liggande mannen. Tvärvände. ”Jag är bara student”, sa hon och begav sig mot akuten hon också. Hon tordes inte ta ansvar. Inte jag heller. Vad skulle jag göra? Ringa 112 jag också? Minuterna kändes som timmar. Till slut öppnades dörren mot akuten och personal med en rullande bår nalkades. Jag gick mot hissarna.

På sjunde våningen väntade L. Hon kunde resa sig, kommer snart hem. På ortopedavdelningens korridorvägg hängde överraskande bilder av Ernst Blom. Dessutom ett foto jag inte sett. Tyvärr blänkte det i glaset. Men ni känner igen hörnet.

Stora gatan mot Köpmangatan. Foto: Ernst Blom.

Bilderna från gamla Konsum häromdan gav upphov till en rad intressanta kommentarer. Här berättas om köer till sill och strömming, om hur gångjärnen satt på dörrarna, om var cheferna höll till, om en skivaffär mot Vasagatan och annan spännande lokalhistoria. Gå dit och läs! Jag hoppas era kommentarer kan bevaras för eftervärlden, på ett eller annat sätt. Jag hittade förresten en bild inifrån gamla Konsum på Länsmuseet. Den verkar vara tagen på fyrtiotalet.

Konsum, interiör. Foto: Länsmuseet.

I kommentatorsfälten till förra inlägget talas också om May och Evert Ericssons Fiskaffär, en bit ner på Smedjegatan, om hörnet in på Sturegatan. Ivar Nyström har bilder på butiken, som stängde 1974.

May Ericsson i fiskaffären på Sturegatan 15. Foto: Ivar Nyströms samling.

Fiskaffären hade funnits i släkten i 45 år. Evert Ericssons far och farfar drev den första butiken, som låg i ett äldre hus på Smedjegatan, i samma kvarter. Här är en bild på den första fiskhallen på Smedjegatan. Jag vet inte om det är Carl-Alfred eller Carl-Johan som står där, troligen Carl-Alfred som startade affären 1904.

Fiskhallen på Smedjegatan, mellan Vasagatan och Sturegatan. Foto: Ivar Nyströms samling.

Marskvällarna kan vara magiska. Till och med Scandic kan framstå som en magisk borg, på resterna av den brända Myggbo såg.

Scandic i mars.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers