Björkarna står som konsonanter. De väntar på vokalerna som ska bilda orden. Långt därinne finns en färgskiftning. Grönskan samlar kraft i nästan osynliga knoppar.
Björkstammar nära Hässlö gård.
Skrev om Skrapan-kvarteret i VLT i dag. Om hur det såg ut innan Skrapan började byggas för snart tjugofem år sedan. Visade bilder på Idrottshallen och de två biograferna Grand och Odeon. Här kommer två andra bilder, som inte fick plats.
Kopparbergsvägen mot söder, med Excelsior och Grand. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.
Timmermansgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.
Hans Wennerström frågade om Slottet i går. Färgen, först. Det stämmer att stadsarkitekten Erik Hahr bestämde sig för att måla Slottet rött. Det var tidigare vitt eller vitgult. Hur det var på Gustav Vasas tid vet nog ingen.
Så det där mystiska vattnet söder om Slottet. Där låg Slottsträdgården, som genom århundradena haft olika utseenden. I början av 1900-talet hade parken blivit mer allmänt tillgänglig. Det fanns en ”vik” av Svartån som gick in som en stenskodd hamn mellan järnvägen och trädgården. Om man tittar på en karta från 1902 ser man att det även fanns en bäck, eller grävd kanal, som flöt runt den sydligaste delen. Rester av vattensamlingen finns ännu kvar i den del av Slottsträdgården som ligger mellan järnvägen och Cityringen. Av kartan att döma verkar det också som om det fanns nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården som låg väster om Slottet. Det var en plantskola, som i alla fall till en början var statlig.
Del av 1902 års karta.
Vykort som visar Svartåns "vik" vid järnvägsbron. Slottsträdgården till höger, lokstallarna till vänster.
Kul att se bilder från åttiotalet!
Det är vyer man inte visste att man hade glömt.
Jag har alltid tyckt att Punkt huset var vackert innan plåt schabraket landade på dess tak. Hoppas att det kan återställas någon gång i framtiden.
Tackar för ett slottsmässigt klargörande. Om man tittar på kartan så skulle man till och med kunna gå så långt som att säga att det fanns en ö på södra sidan. Jag minns inte men nog måste det ha varit omfattande demonstrationer när man beslutade om att dra en ringväg rakt igenom slottsträdgården. Eller så var det före demonstrationernas tid?
”Ester, läste du inte brevet …” (Martin Ljung)! – utan skrev:
”… nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården …”
Källgatans namn kommer förmodligen av den springkälla som låg uppemot polishuset. Därifrån rann bäcken/ån rakt söderut ner i den vik där fordom västanvinden kastade mälarvågorna in i Svartå-gattet.
På den förnämliga karta du letat fram syns den omflutna ön som Hans W förmodar … Och det var t o m två! En liten plutt norr ”…an” i Jernvägsgatan.
”Holmen jämn och slät” står det på 1737 års karta (T O:son Nordberg).
På bilden av lokstallarna ser man öns runda gräns mot Svartån (skydd mot vågorna). Efter diverse ”stadens framsteg” så fyllde man slutligen ut ”viken”, och stadsvandrande arosbor* kan än idag se övre delen av denna runda stenramp som en gång skyddade ön mot vågornas rov.
* Nu finns f. övr. Offe för 80 kr på KRLSG2.
”… det där mystiska vattnet …” är helt enkelt en ruddamm, och borde faktiskt iståndsättas (gm en enkel ledning uppifrån kraftverksdammen/Slottsbron).
Just återkommen från biblioteket där jag läst gårdagens ”Frågor om förr”. Bilderna från idrottshallen gjorde mig särskilt nostalgisk. I den tillbringade jag en stor del av min fritid första hälften av 40-talet. Spelade nämligen handboll i VIK:s juniorlag och i lärverkslaget. Jag var tom på invigningen och såg Sofiaflickorna, då jqg själv ocså var intresserad av gymnsatik. VIK:s A-lag var på den tiden ett bra lag i allsvenskan, blev tom svenska mästare 1938, före idrottshallens tillkomst. Själv blev jag juniormästare i strid med KFUM. Även lärverkslaget hade framgångar. Vi vann DN:s turnering för mellan-svenska läroverk 3 gånger. 1945 utökades turneringen till allsvensk och vi spelade mot Karlskrona. Vi ledde med 6-3 i halvtid men förlorade med 13-7! ”Vrickad fot blev katastrof” jag skriver ej vems!
Bilden av Kopparbergsvägen mot söder kan dateras ganska exakt.
På bilden åker en svartvit-målad polisbil, en SAAB 900, med två blåljus monterade på en separat takbåge.
De två blåa takljusen som tidigare satt monterade direkt på biltaket flyttades upp på en separat takbåge 1984.
Och svartvitmåling av polisbilar ersattes av vita bilar med blågula stripes 1984.
Denna poilsbil är alltså utrustad just i skarven mellan dessa båda förändringar, och är således uttagen exakt 1984.
Polisbilar lever två år.
Alltså är bilden tagen 1984-1986.
Även jag var på biblioteket i min hemstad, följer mycket intresserat alla dessa härliga bilder som väcker så många minnen till liv. Den blanka pelaren utanför Grand biografen var ju en riktig träffpunkt undrar om någo tog rätt på den vid rivningen?
Michael Elinder: Dina detaljkunskaper är verkligen imponerande. Jag skulle säga att bilden på Kopparbergsvägen är tagen senast vintern 1985-86, eftersom Gallerian inte är byggd (eller de befintliga husen ombyggda till galleria, rättare sagt). Den invigdes hösten -86.
”Ister, Ester …” skulle det stått angående Martin Ljungs figur herr Malte Sund som inte fick något logi, och brevet hade han glömt lägga på …
Jernvägsgatan på 1902 års karta blev väl inte heller av – ”bortglömd” ?!!
Istället ”bidde det” Kungsängsgatan söder om lokstallarna.
En hel ”olympiad” av kvartet Olympia !