Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Kopparbergsvägen’

Tända ljus och minnet av en korsning

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 2 september, 2012 | 6 Kommentarer »

I går körde Mellanskog bort sina maskiner från Ojnareskogen på Gotland. Avverkningarna hade gjorts på beställning av Nordkalk inför det nya stora och brutala kalkbrottet. Den massiva kritiken fick skogsägarnas förening att backa. Ingen mer skog huggs ned innan Högsta Domstolen behandlat alla överklaganden, bland annat från Naturvårdsverket. Det var ett klokt beslut. Landshövdingen på Gotland, Cecilia Schelin Seidegård, bidrog till beslutet genom sitt rakryggade uttalande om att avverkningarna borde stoppas. Kampen är inte över, men den har tagit paus.

Lugnet har återvänt till Ojnareskogen, om än tillfälligt.

 

I dag tändes ljus till minne av de träd som huggits ned. Bilden är gjord av den danske konstnären Piet Pedersen.

 

Vi bor nära Ojnareskogen när vi är på ön. Jag längtar tillbaka. Men det är mycket annat på den så kallade agendan just nu. Vi håller på att tömma och lämna en liten övernattningslägenhet i Stockholm. Det känns tomt utan det där tillhållet i huvudstaden, men man kan inte få allt. Ju tommare den blir, desto mindre längtar man tillbaka.

Vår afrikanska skulptur undrar över framtiden.

 

Vi kan förstås åka till Stockholm ändå. Tågen går ju trots allt ganska tätt. Och vi kan fortfarande promenera, om än just nu ganska stapplande, i den stad som är så levande. Ta Kungstornen, som exempel. Två magnifika torn på var sin sida om Kungsgatan. Var det inte i ett av de tornen som fotografen Harry Friberg hade sin ateljé? Han som var huvudfiguren i Stieg Trenters deckare. Eller minns jag fel?

Plats i deckare.

 

Malte Eriksson såg en bild på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen för länge sedan. Så här såg bilden ut. Den togs av David Eriksson nån gång på fyrtiotalet. Njut av atmosfären. Människorna, Hotel Fenix, Citykondistoriet. Och lastbilen. Malte har funderat över lastbilen, han har en svaghet för gamla Scaniabilar.

 

Vad är det för lastbil? Foto: David Eriksson.

 

Så här skriver den sanne entusiasten Malte: ”Nummerskylten är tyvärr mindre läsbar . Men Västerås Stads byggnadskontor ägde en likadan bil åren 1931 till 1946. Därefter kom den till Yngve Svenssons bilfirma, sannolikt i inbyte. Den hade regnummret U3166, vilket i och för sig skulle kunna
stämma, men osäkerhetsfaktorn finns där. Senare blev den inblandad i en tragisk dödsolycka, men då kommer man in på något helt
annat. Loggan på dörren är Scania-Vabis dåvarande logga som sattes på nästan alla sålda lastbilar.”
Säkert finns det någon som kan berätta om bussen också. Och om tanten på cykeln med registreringsskylt. Jag tittade på negativet igen och hittade flera spännande exponeringar intill. Titta på den här:

Samma korsningen utan lastbil och buss men med en …. radiobil!

 

Just det. Samma korsning. Nu med en högtalarbil, eller radiobil, som kör framför Björkstedts färg. Kanske pratar någon i bilen ut reklam för trafikdagarna. Jag har letat efter en bild på en högtalarbil sedan jag fick ett mejl från Göran Johansson i våras. Han mindes hur bilar med högtalare på taket körde runt och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd eller annat biktigt. Hans barn vägrade tro honom och Göran undrade om jag hade någon bild. Jag hittade ingen. Förrän i dag.

 

Högtalarbilen förstorad. Foto: David Eriksson.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Tiden går

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , den 17 juli, 2012 | 7 Kommentarer »

Vet inte var jag ska börja. Lämnade ön för att komma hem till en begravning i måndags. Min kusin Anne-Marie dog för ett par veckor sedan. Hon var ett år yngre än mig. Jag letade i ett gammalt album och hittade en bild från 1950. En sommardag i Grällsta. Vi står där och tittar mot kameran och framtiden, där valv efter valv skulle öppna sig, förhoppningsvis oändligt. Anne-Marie har en sommarklänning, hon är tre år. Jag är fyra och bär för säkerhets skull på ett cykelhjul. Jag tror mig se att jag har en av pappas höjdhopparmedaljer frampå hängselbyxorna. Jag kan nästa känna doften av smultron och nyslaget hö bortöver ängarna.

Anne-Marie och jag, en sommardag 1950.

Vi drack kaffe efteråt i Mikaelikyrkan. Alla försökte vara glada, trots sorgen. På väg ut såg jag två målningar i kyrkan. Lokalhistoria. Först en akvarell av David Söderholm från Kyrkbacken, sedvanligt statisk men ändå fascinerande. Sedan en Elsa Celsing, där hon fångat ljus och ansikte på ett typiskt sätt, men där hon också slarvat. Händerna är inte alls bra målade.

Kyrkbacken, David Söderholm.

Fiolspelare, Elsa Celsing.

Har med mig minnen från ön. Hoppas kunna återvända om ett par veckor. Dagen innan vi åkte hem fick vårt lilla konstverk i trädgården nyfiket besök. En grå flugsnappare (för det är det väl?) slog sig ned på strandskatan i rostig plåt, tillskuren av Stefan Possner i Fårösund.

Den grå flugsnapparen och strandskatan.

Kan inte heller undanhålla er min turistbild framför alla, den stora rauken Langhammars på Fårö, med den vida, ödsliga stranden. Här spelade Ingmar Bergman in slutscenerna i Skammen. Här kan man drömma sig bort, i ett landskap som inte är något annat likt.

Langhammars, Fårö.

Här hemma är det mesta sig likt. Växligheten är enorm, det verkar ha regnat… Kungsängsgatan har inga hål, inte ett grävjobb så långt ögat när. Stort. Fotbollen harvar på i en bortglömd division, hockeyspelarna får dagliga rubriker fast de inte spelar och bandyn hoppas på en mittfältare.

Jag har fått mejl från Marlene Zufic. Hon är ordförande i föreningen Johanneslundsgården, som omfattar husen på Lovisebergsvägen 2 a,b,c, i korsningen Östra Ringvägen och Cityringen, mitt emot gamla brandstationen. Hur såg det ut där innan huset byggdes 1993, frågar Marlene. Jag har en bild från femtiotalet, tror jag, där man ser hur det tidigare huset på tomten håller på att rivas. Efter rivningen var det väl bara parkering ett par årtionden, eller?

Huset i hörnet Kopparbergsvägen – Östra Ringvägen rivs. Foto: SBK, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag flera bilder på bakgårdar i centrum, från femtio- eller sextiotalen. De upphör inte att fascinera. Utedass. Gamla bilar. Cyklar. En man i undertröja i ett fönster. Regnfukt.

Bakgård i Västerås. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Skiftning i färgen

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 26 mars, 2012 | 8 Kommentarer »

Björkarna står som konsonanter. De väntar på vokalerna som ska bilda orden. Långt därinne finns en färgskiftning. Grönskan samlar kraft i nästan osynliga knoppar.

Björkstammar nära Hässlö gård.

 

Skrev om Skrapan-kvarteret i VLT i dag. Om hur det såg ut innan Skrapan började byggas för snart tjugofem år sedan. Visade bilder på Idrottshallen och de två biograferna Grand och Odeon. Här kommer två andra bilder, som inte fick plats.

Kopparbergsvägen mot söder, med Excelsior och Grand. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Timmermansgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Hans Wennerström frågade om Slottet i går. Färgen, först. Det stämmer att stadsarkitekten Erik Hahr bestämde sig för att måla Slottet rött. Det var tidigare vitt eller vitgult. Hur det var på Gustav Vasas tid vet nog ingen.

Så det där mystiska vattnet söder om Slottet. Där låg Slottsträdgården, som genom århundradena haft olika utseenden. I början av 1900-talet hade parken blivit mer allmänt tillgänglig. Det fanns en ”vik” av Svartån som gick in som en stenskodd hamn mellan järnvägen och trädgården. Om man tittar på en karta från 1902 ser man att det även fanns en bäck, eller grävd kanal, som flöt runt den sydligaste delen. Rester av vattensamlingen finns ännu kvar i den del av Slottsträdgården som ligger mellan järnvägen och Cityringen. Av kartan att döma verkar det också som om det fanns nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården som låg väster om Slottet. Det var en plantskola, som i alla fall till en början var statlig.

Del av 1902 års karta.

 

Vykort som visar Svartåns "vik" vid järnvägsbron. Slottsträdgården till höger, lokstallarna till vänster.

Läs hela inlägget »

Livet är en fest och en fara

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 14 mars, 2012 | 9 Kommentarer »

Törs knappt läsa tidningen längre. Man dör i förtid om man äter kött, risken för prostatacancer ökar när man dricker mjölk, man blir egoistisk av sociala medier och fett är både bra och dåligt, beroende vilken dietprofet man tror på. Vin och choklad törs jag inte tänka på. Eller är det kanske bra? Kaffe vete sjutton, men grönt te lär vara bra för reumatism. Nä, nu slutar jag. Känner mig lika tom i huvudet som de här tre figurerna, fångade på auktionsbyrån förra veckan.

Tänka fritt är stort.

Bilden från korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen häromdan gav en skrälldus med kommentarer och nostalgiska tillbakablickar. Det är väl bara att röra om mer i minnesgrytan och publicera ytterligare ett par bilder från den där delen av vårt stolta Aros. Håll till godo. Men glöm inte det här ett socialt medium och att det kan vara farligt, vanebildande och bidra till ett inkrökt egoistiskt sätt att vara.

Kopparbergsvägen mot norr, Folkets hus i fonden stod klart 1959. Kaedingska huset till höger. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Stora gatan mot väster, från Kopparbergsvägen. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ännu en av Carl Hennings fina färgbilder från tidigt fyrtiotal. Här har han gått ner för en av de trappor som fanns i stenmuren längs Svartån intill Hamngatan och Vasaparken. Ett par pojkar i kortbyxor och knästrumpor. En roddbåt. Impressionistiskt skimmer.

Roddbåt i Svartån. Foto: Carl Henning.

Läs hela inlägget »

Drömmen om Afrika

Publicerat i Uncategorized, taggad , , den 8 februari, 2012 | 4 Kommentarer »

Ska iväg på bandy. Kallt ute. Pratade just på Skype med Sara och Adrien i Tanzania. Där är det trettio grader som vanligt. Kom på mig att längta dit. Tänk att aldrig behöva tänka på ytterkläder. Får se om jag hinner flyga ner igen framöver. Om inte så vore det kul att se gnuerna igen, dessa stillsamma djur som rör sig sakta och värdigt över de varma fälten.

Ngorongoro i oktober 2011.

 

Kopparbergsvägen är en av de stora gatorna i Västerås. Passerar förbi Skrapan och Asea, förlåt ABB, ner till stationen. Mycket har hänt längs gatan, men visst känner man igen den, eller hur?

Kopparbergsvägen. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Men nu kommer en kluring. En man kämpar med sin kärra på en kullerstensgata något år kring sekelskiftet 1900. Vet ni vad det är för gata? Jag skriver om den nästa vecka i Frågor om förr i VLT. En känd stor byggnad har i dag sin entré där gatlampan hänger, till höger om mannen med kärran,

Man med kärra. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Ta med allihop

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 22 januari, 2012 | 3 Kommentarer »

Brunch på Nya Hattfabriken. Gott. Härlig miljö. Mycket folk. Likt en fransk bistro. På kvällen rullar socialdemokratins kris på teve, samma bilder om och om igen. Samma frågor, utan svar. Carin Jämtin var stabil i Agenda, programledaren nervös. VU satt hela kvällen, kanske hela natten. Jag vet inte vad som kom fram, vi får se i morgon. Jag tänkte på det politiska pusslet när jag tittade ut över issjoken nere i Östra hamnen. Nånstans borde bitarna kunna passa i varandra. Hitta ett tryggt namn som kan hålla ihop organisationen och samla sen ALLA goda krafter runt personen. Ge dom ansvar för sina frågor. Låt alla vara med, alla Österbergare, Dambergare, Palmer, Nudrar, Bodströmare, Löfwénare (han kanske är ett bra ledarnamn, förresten), Östrosare och allt vad de heter. Sparka inte ut nån enda i kylan, som Juholt gjorde. Det talas inte mycket om det, men Juholt var onödigt hård mot gamla partitoppar, som i och för sig varit med om att förlora val men som för den skull inte behövde vara förbrukade.

Det stora pusslet.

 

Låt oss titta på gårdagens bildgåta en gång till, den var inte lätt.

Mystiska hörnet. Foto: Sjöbergs samling, Stadsarkivet.

 

Hans Wennerström hade alldeles rätt när han förmodade i en kommentar att fotografen stod på gräsplanteringen framför Tekniska skolan.  Cyklisten närmast kommer på Smedjegatans förlängning ner mot det som skulle bli Östermalmsgatan. Han har passerat Kopparbergsvägen som cyklisten bakom trampar på. Huset med anslagstavlan ligger upp längs Smedjegatan. Här kommer ett utsnitt av ett vykort från början av 1930-talet som förklarar mer. Det är ett fint vykort, jag tycker mycket om det. Kolla in Domkyrkoesplanaden mitt bild! En sann esplanad. Husen till vänster förklarar var cyklisterna befann sig.

Smedjegatan till vänster, Domkyrkoesplanaden rakt fram. Tekniska skolan har ännu inte byggts ut över det som i dag kallas Viktor Larssons plats.

Läs hela inlägget »

Konst för livet

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 11 december, 2011 | 3 Kommentarer »

Var i Stockolm under helgen. Häpnade än en gång över hur många som kan trängas på en enda perrong. Åkte buss baklänges. Satt på bar och undrade varför alla andra var yngre. Åt korsikansk mat. Undvek demonstrationerna i Gamla stan. Fick tårar i ögonen när jag såg på teve hur Tomas Tranströmer fick priset. ”Tomaten” som Lars Gustafsson kallar honom. Gick till Nationalmuseum och såg en fantastisk utställning av ryskt måleri från slutet av 1800-talet, Peredvizjniki – ett svåröversatt namn på en grupp konstnärer som ville skildra sin samtid på ett realistiskt sätt. Vardagsliv, socialt förtryck, hårt arbete, fulla präster, giriga köpmän, landskap. Allt fångat med penslar som även Anders Zorn och Carl Larsson borde ha avundats. Portalmålningen är förstås Ilja Repins Pråmdragarna, där den ensamma unge mannen mitt i replaget får personifiera hoppet om en annorlunda framtid.

Ilja Repin: Pråmdragare vid Volga, 1870-1873.

 

Har ni haft nån med rysk anknytning i släkten? Nån som lämnade Ryssland efter revolutionen och som kanske tog med sig några tavlor? Än i dag hittar man målningar i källare och på vindar som kan säljas för miljoner på auktioner. Kolla efter den här signaturen, det är en given pensionsförsäkring.

Ilja Repins signatur med kyrilliska bokstäver.

 

Isaak Levitans Vägen till Vladimir är en av mina favoriter. En dyster grusväg som går som streck genom det ryska landskapet, mot öster, mot Sibirien. Det var den här vägen om fångkolonnerna vandrade mot lägren långt därborta i det okända.

Isaak Levitan: Vägen till Vladimir, 1892.

 

Och när ni lämnar Nationalmuseum kan ni stanna till på trappan och ta ett djupt andetag och ta in bilden av Stockholm och Strömmen en eftermiddag i december, när ljuset håller till någon annanstans.

Dagen före Nobelfesten. Klockan fem på eftermiddagen.

 

Efter dessa utvikningar kan jag äntligen återvända till de gamla bilderna från Västerås. Mysteriet med ladan vid bron är fortfarande olöst, även om flera förslag kommit: Forsby, Skerikesbron. Vi avvaktar. En annan bild som jag frågade om för ett tag sedan har inte heller fått något svar. Därför visar jag den en gång till och bifogar min egen gissning. Fotografen står på Pilgatan (ungefär där Bombardier ligger i dag) och knäpper en bild på Emausgatan mot norr. Troligen på 1920-talet. Emausgatan började då ända nere vid Pilgatan och gick upp genom kvarteren med arbetarbostäder. När bilden tas har dock Asea byggt ut sin Emausverkstad (längst bort) och skurit av Emausgatan, som dock fortsätter på andra sidan.

 

Från Pilgatan, Emausgatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, stadsarkivet.

 

Nu ska vi fortsätta att botanisera bland Björn Åblads bilder från åren kring 1920. De flesta verkar vara tagna av hans morfar Eric Sigroth. Först en bild från Biskopsgatan, som likt en boulevard sträckte sig upp mot Djäkneberget. Bryggerierna ligger utanför bild, till höger.

Mot Djäkneberget. Foto: Björn Åblads samling.

 

Och så en bild från Kopparbergsvägen med det Kaedingska huset. På nedre botten hade Asea egna butiker, där man sålde livsmedel till de anställda. Butikerna öppnades under första världskriget, när varubristen var stor. Bilden kan mycket väl vara tagen orosåret 1917. Här ligger Aseatorget i dag.

Kopparbergsvägen med Aseas butiker. Foto: Björn Åblads samling.

Läs hela inlägget »

Gröna gången

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , den 29 maj, 2011 | 1 Kommentar »

Ingemar Stenmark är bäst. Hans insats i Mästarnas mästare var magnifik. Jag har gillat det här programmet ända sedan starten med Fosshaug för ett par år sen. I år var det extra sevärt tack vare 54-åringen från Tärnaby. Hur bra som helst.

Promenerade på Ängsö i kylig försommargrönska. Blå violer, kattfot, mandelblom, näktergal, gök och allt det andra. Plus den allt vackrare gröna gången vid Slottet. Allt värt en omväg, som det heter i resehandböckerna.

Violer på mors dag.

 

Gröna gången på Ängsö.

 

Jan-Åke Alkeblads bildgåta i fredags var svår. Han ger själv svaret: hörnet Stora gatan och Karlsgatan, där Asea skulle bygga Mimerverkstan, mitt emot Officershuset. Jan-Åke har haft en annan bildgåta, som han jobbat med på egen hand. Han har förälskat sig i den här bakgårdsmiljön på en tjugotalsbild från den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet. Och han har gett sig den på att lista ut var bakgården låg.

Den mystiska bakgården. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu tror sig Jan-Åke ha hittat svaret. Tillsammans med vännen Curt i Hökåsen har han letat bland gamla bilder och jämfört med kartor. Han tror sig veta att bakgården låg på Kopparbergsvägen 12, där biografen Grand låg en gång och där Skrapan ligger i dag. Jag kan inte säga emot, eftersom jag inte har den blekaste aning. Men visst är sånt där detektivarbete roligt!

Framsidan. Kopparbergsvägen 12 (där kvinnan går). Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

En fransk komedi i historiskt hus

Publicerat i Uncategorized, taggad , , den 24 maj, 2011 | 2 Kommentarer »

Vi begav oss till den dystra byggnad som kallas Culturen och som en gång var Aseas Emausverkstad. Det brukar visas bra film där. Ofta fransk. Biografen Elektra ligger i Culturen. I kväll såg vi en fransk romantisk komedi. Heartbreaker. Den hade föregåtts av fina recensioner i huvudstadens stolta tidningar. Men vad var det, egentligen? Trams. Pastisch. Småroligt ibland. Oförargligt. Men fransmännen är bättre på att skildra livets märkligheter, utan att försöka sig på situationskomik. Det tror jag bara Tati kunde.

Visas på Elektra

 

Vi var fem personer i Elektras andrasalong. Kändes litet ödsligt. Kallt var det också. Utanför låg hela den gamla verkstaden tyst och ruvade på sina industriella minnen. Hemma plockade jag fram en härlig bild från Emausverkstaden 1919, när Asea satte världsrekord i generatorstorlek. På bilden syns statorn till en jättegenerator som levererades till Glomfjord i Norge. För att bevisa storleken lyfte Asea upp en bil med tre gubbar i statorn. Någonstans bakom dem, till höger, satt vi och såg på fransk film i kväll.

Världsrekord i Culturen 1919. Foto: ABB-samlingen i Länsmuseet.

 

Jag hann med en sväng till Sunes frisersalong Figaro också. Tittade på gamla vykort och några av Sunes stadsbilder. Här är en klassisker från femtiotalet, skulle jag tro. Jag ser inte vad filmen heter som visas på Grand, men det står att den spelades in under polisskydd så det var väl en ruskig historia. Knappast en fransk romantisk komedi.

Kopparbergsvägen. Foto: Sune Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Deadline och packning

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 30 april, 2011 | Lämna en kommentar »

Skrev hela dan i går. En deadline hotade. Måste vara klar så att jag hinner packa i dag, reser till Ryssland i morgon. När datorn var avslagen cyklade vi ner till bryggkrogen på Öster Mälarstrand, träffade några vänner och filosoferade över hur det kan komma sig att det är sommar redan före Valborg.

Bryggkrogen Öster Mälarstrand, dan före Valborg.

Jag har skrivit en andra artikel i serien om Mälarenergis 150-åriga historia till tidningen Nonstop. Ni missade väl inte första delen? Nonstop är tyvärr en tidning som riskerar att gå direkt till pappersinsamlingen eftersom den delas ut gratis. I andra avsnittet handlar det en del om gasverket på Kungsängen, som inte stängdes förrän 1963. På bilden nedan lämpar kolbilarna från djuphamnen av sin last på de kolhögar som än i dag vållat problem vid Skitviken.

Kolbilar vid gasverket. Foto: Stadsarkivet.

 Och titta på den här bilden. Västeråsare köar för att få köpa gaspolletter och betala räkningar i Tekniska verkens lilla kontor på Sturegatan, den gatsnutt som heter Carl Hennings gata i dag. Jämna pengar, tack, står det på skylten. Tusentals gasspisar fanns kvar in på början av sextiotalet. Bilden borde vara från trettiotalet.

Betalning av räkningar och gaspolletter.

 

Tekniska verkens kontor på Sturegatan. Foto: Arne Nilssons arkiv.

 Gissningarna var ganska vilda om gathörnet i går. Kolla in gårdagens kommentarer. Där återfinns också det rätta svaret. Bilden är från korsningen Kopparbergsvägen och Munkgatan, där Aros Congress Center står idag. Här kommer en ny fin bild från det Västerås som inte längre finns. Jag är inte säker, men jag tror jag vet var. Trevlig Valborg!

Nånstans i Västerås. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers