Björkarna står som konsonanter. De väntar på vokalerna som ska bilda orden. Långt därinne finns en färgskiftning. Grönskan samlar kraft i nästan osynliga knoppar.
Skrev om Skrapan-kvarteret i VLT i dag. Om hur det såg ut innan Skrapan började byggas för snart tjugofem år sedan. Visade bilder på Idrottshallen och de två biograferna Grand och Odeon. Här kommer två andra bilder, som inte fick plats.
Hans Wennerström frågade om Slottet i går. Färgen, först. Det stämmer att stadsarkitekten Erik Hahr bestämde sig för att måla Slottet rött. Det var tidigare vitt eller vitgult. Hur det var på Gustav Vasas tid vet nog ingen.
Så det där mystiska vattnet söder om Slottet. Där låg Slottsträdgården, som genom århundradena haft olika utseenden. I början av 1900-talet hade parken blivit mer allmänt tillgänglig. Det fanns en ”vik” av Svartån som gick in som en stenskodd hamn mellan järnvägen och trädgården. Om man tittar på en karta från 1902 ser man att det även fanns en bäck, eller grävd kanal, som flöt runt den sydligaste delen. Rester av vattensamlingen finns ännu kvar i den del av Slottsträdgården som ligger mellan järnvägen och Cityringen. Av kartan att döma verkar det också som om det fanns nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården som låg väster om Slottet. Det var en plantskola, som i alla fall till en början var statlig.