Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för mars, 2013

… verkar vara något som jag inte orkar med just nu. Jag har slutat skriva Frågor om förr i VLT och jag ägnar kraften åt att forska kring Sigfrid Edström. Det jag får fram där är inget jag kan blogga om, i alla fall inte för tillfället. Även om det lockar. Visste ni att Edström…, nej det får vara.

En annan orsak är att vår flytt från det hus där vi bott i snart 35 år tar tid och kraft. Vi ska vara ute ut huset i början av maj och jag vet inte hur många gånger jag kört till Återbruket med bilen fullpackad av mer eller mindre nostalgiska grejer. I dag ”blev vi av” med två hyllor och ett skåp i källaren som vi bjöd ut på Blocket för gratis avhämtning. Vi fick napp direkt och jag hade inga dubier att skicka iväg den lilla fina bokhylla med skåp i ädelträ som jag en gång ärvde efter en morbror och moster.

Så, alla ni som följt bloggen och hemsidan, genom åren. Ni har läst det här förut: jag tar en paus.  Jag får fundera på om jag ska starta upp bloggen igen, med ett annat stuk, eller om jag ska låta den vila. Vem vet, jag kanske bara måste visa några bilder någon gång. Nya eller gamla.

Som de här, till exempel.

 

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Den sista bilden ovan är en delförstoring av en av de många bilder av studentkorteger som finns i den Sjöbergska samlingen. Bilden är från tjugotalet och visar den tidens unga på språng mot framtiden.

Det får bli en slutpunkt. Eller semikolon.

Jo, en sak till: Givetvis ska de kvarvarande butikerna på Hälla få bygga till och förbättra området. Det tycker den borgerliga oppositionen och det tycker socialdemokraterna också. Den märkliga piruetten i byggnadsnämnden, där socialdemokraterna fick politisk snuva och överlät beslutet åt sina rödgröna ersättare, må vara ett minne blott. Man kan inte båda göra en sak och säga en annan. Vill vänsterpartisterna och/eller miljöpartisterna spräcka den rödgröna koalitionen på grund av Hälla så får de väl ta det ansvaret. Det går att driva staden vidare med andra förhandlingslösningar. ”Ja men vi kompromissade ju bort flygplatsen”, kanske V och MP säger. De avstod kräva nedläggning för att den rödgröna husfridens skull. Ja, det kanske inte var bra det heller. Man kan inte göra alltför stora avsteg från den egna politiken.

Men nu gäller det Hälla. Något måste göras därute. Och vill handeln investera så kan jag inte fatta varför de inte skulle få göra det. Centrumhandeln överlever det också. På ett eller annat sätt, med eller utan isbanor på Stora torget. Vi är trots allt många som vill handla i små genuina butiker, inte bara hos stora kedjor.

Nu slutar jag, med en bild på cityhandelns livsnerv, Köpmangatan, före Sigmas tid.

 

Köpmaangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Köpmangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Vi var på Guldstänk i Konserthuset i går. Vi var över 900. Mingel, bubbel, underhållning, prisutdelning, mat och dans. Klädkod också. Ganska ovanligt i dag. Mörk kostym eller smoking för herrarna. Jag köpte en röd fluga och tog på mig lackskorna. Det där är egentligen inte min grej, men det var riktigt trevligt. Guldstänk firar tio år och har numera tagit över som Festernas fest i Västerås när Arosmässan lagt ner och Arosmiddagen upphört. Det var på sin tid en statusmiddag för storföretagen med Asea (och ABB) i spetsen. Guldstänk är småföretagarnas fest, en egen liten Oscarsgala med nomineringar och priser. Jag visste inte att det finns så många kreativa människor i den här stan, och jag har nog inte heller förstått att det finns så många eleganta klänningar och smokingar.

Guldstänk i fullsatt Konserthus.

Guldstänk i fullsatt Konserthus.

Artisterna hade alla anknytning till Västerås. Det var något av det bästa som staden kan uppbringa. Sinfoniettan, Kammarkören, Mariakören, Mikael Samuelson, Petra och Patrik Jablonski, Liz Helgosons balettskola, Mattias Andreasson – och Magnus Lindgren. Zorro Wistrand regisserade spektaklet i kulisserna. Finaste priset, Årets företagare, gick till krögaren Peter Sandberg och de andra bakom Frank, Circus, Nya Hattfabriken och Kajplats 9, de som gett kroglivet i Västerås något helt nytt. En välförtjänt seger. Om ni vill läsa litet lokalhistoria om matkulturen i staden så hittar ni några texter jag skrivit på Hattfabrikens hemsida.

Frank rules. Årets företagare. Från vänster Oscar Ljungqvist, Peter Sandberg och Patrik Sahlin.

Frank rules. Årets företagare. Från vänster Oscar Ljungqvist, Peter Sandberg och Patrik Sahlin.

Kjell Gustavsson, mannen bakom Power Meet, fick utmärkelsen Årets kulturbärare av Västerås stad. Från raggarträff till världsevent för bilar.

Kjell Gustavsson, mannen bakom Power Meet, fick utmärkelsen Årets kulturbärare av Västerås stad. Från raggarträff till världsevent för bilar.

Till sin egen förvåning dök den här mannen upp på bild i Konserthuset under presentationen av "kända västeråsare".

Till sin egen förvåning dök den här mannen upp på bild i Konserthuset under presentationen av ”kända västeråsare”.

Så här såg det ut 1985 när Percy Barnevik talade under Arosmiddagen i Asea Forum (som nu är en del av Konserthuset), det som då var Festernas fest i Aros

Arosmiddagen 1985. Foto: Coje Larson ur min bok En spegel av tiden om Arosmässans 100 år.

Arosmiddagen 1985. Foto: Coje Larson ur min bok En spegel av tiden om Arosmässans 100 år.

Det var en lång dag i går. På förmiddagen behagade Arosbröderna besöka Domkyrkan för att få en initierad guidning till de kulturskatter som man vanligtvis inte lägger märke till. Visste ni att Erik XIV:s kranium i hemlighet fördes till Centrallasarettet för skallröntgen när graven öppnades 1958? Det var då röntgenläkaren öppnade dörren till väntrummet och ropade: ”Erik den fjortonde, varsågod!”.

Arosbröderna i Domkyrkan. Lars Segerklev guidar.

Arosbröderna i Domkyrkan. Lars Segerklev guidar.

Läs hela inlägget »

I augusti överklagade jag det i hemlighet förändrade avtalet för Kokpunkten till kammarrätten. Den lägre instansen, förvaltningsrätten, hade ju gett mig rätt när jag påstod att stadshusledningen borde ha frågat fullmäktige innan avtalet med Peab från 2006 skrevs om och ändrades bakom stängda dörrar. Men rätten kunde inte upphäva beslutet om ”tilläggsavtalet” eftersom det inte fanns något beslut att överklaga. Ändringarna gällde. Kopplingen mellan äventyrsbadet och det museala/vetenskapliga delarna skars bort och två 25-meters motionsbassänger bara förvsann, trots att skattebetalarna även i fortsättningen ska bidra med 12-15 miljoner om året i ett kvarts sekel.

Det kunde inte vara rimligt att ett sådant handlande varken debatterades offentligt eller gjordes möjligt att överklaga, menade jag och vände mig till kammarrätten. Som nu har svarat, efter ett halvt års betänketid, att den inte tänker ta upp frågan.

Kammarrätten beviljar inte prövningstillstånd, som det heter. Utan motivering. Jag antar att några i Stadshuset ser det som en seger.

Jag ser det som en förlust för demokratin. Något litet resonemang kunde kammarätten ha kostat på sig.

 

Från ångkraftverket mot söder, med upplag och kolhög. Öster Mälarstrand i bakgrunden. Omkring 1960. Foto: Vattenfall.

Från ångkraftverket mot söder, med upplag och kolhög. Öster Mälarstrand i bakgrunden. Omkring 1960. Foto: Vattenfall.

Läs hela inlägget »

Kom hem från vistet på norra Gotland i kväll. Njutit tystnad, hav och vida vyer. Klart och högt i tak, men bitande kallt med nordostliga sibiriska vindar. Orkidéerna väntar i sina rotknölar långt nere i tjälen. Lyssnade på 81-årige Bengt Hallberg i Rute Folkets hus i fredags. En fantastisk upplevelse. Hallberg är en gammal man med käpp, han ser bräcklig ut – men han kan fortfarande spela som få. Vi var över femtio som trängde ihop oss i den lilla Folkets hus-lokalen, med minnen från den tid när det fanns en cementfarbrik i Valleviken. I pausen serverades kaffe och hembakt. Kultur kan upplevas på många olika sätt, det här var ett av de trevligaste. Extranummer? Star dust, förstås.

 

Bengt Hallberg i Rute.

Bengt Hallberg i Rute.

 

Vi promenerade och låtsades som om det alltid var medvind, och jag fotograferade förstås fåglar. Kan inte låta bli. Såg några små ljusa andfåglar tillsammans med större gäng viggar i Fårösund. Lade ut en bild på Facebook och fick bekräftat att de vitsvarta små luringarna var salskrakar. Det är inte ofta jag ser salskrake. Därför återvände jag ner till hamnen i Fårösund i dag och smög fram till lugnvattnet bakom en av kajerna och fick en bra närbild på en salskrake. Jag kan nästan spegla mig i hans öga.

 

Salskrake i Fårösund.

Salskrake i Fårösund.

 

På hemväg såg jag två örnar ovanför Hau gård. Inte en dag på norra Gotland utan en örn, eller två. Det här tror jag var en kungsörn. Rätta mig om jag har fel.

 

Kungsörn (?) vid Hau.

Kungsörn (?) vid Hau.

 

Lansa på Fårö, mars 2013.

Lansa på Fårö, mars 2013.

 

Måndag klockan 14 ska jag visa bilder om prata om gamla Västerås hos PRO på Ånghammargatan. Det blir väl ungefär samma upplägg som på Önsta och hos Frälsis förra veckan. Men Siv Nyvelius, som både är med i Frälsis och i PRO Bäckby, vill ha variation så jag ska se vad jag kan åstadkomma. Jag har ju bilder så det räcker och blir över, men jag måste ju ha något att säga också. Jag blundar och väljer i bildhögen. Det här kom upp:

 

Kaedingska huset, hörnet Kopparbergsvägen och Stora gatan. Okänd fotograf.

Kaedingska huset, hörnet Kopparbergsvägen och Stora gatan. Okänd fotograf.

 

Jag kommer säkert att prata litet om den livsmedelsbutik som Asea öppnade för sina anställa i det Kaedingska huset, snett bakom bussen, under orosåret 1917. Den här bilden är av senare datum, från tidigt sextiotal, det är fortfarande vänstertrafik.

Jag visade en av Carl Hennings färgbilder i ett tidigare inlägg, från Aseastaden på Gideonsberg på fyrtiotalet. Lekande barn. Nu har jag fått ett vykort från Michael Elinder. Det är samma plats, fast fotograferad från öster. Hennings bild var tagen från söder.

 

Aseastaden 1944. Vykort John H.

Aseastaden 1944. Vykort John H.

 

Bland bilderna i den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet finns ett flygfoto av en gård med ett vattendrag. Ser ut som en hergård. Jag har utgått från att den ligger i Västmanland, eftersom alla andra bilder i samlingen är härifrån. Men jag kan inte lista ut var bilden är tagen. Någon som kan hjälpa mig? Gården kanske inte ens ligger i vårt län.

 

Pampig gård. Men var? Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Pampig gård. Men var? Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Vi tar väl en bild till ur den fina gamla bokhandelssamlingen. En delförstoring. Tagen någon gång före 1927.

 

Barn lyssnart till regementets orkester utanför Stadshotellet, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Barn lyssnart till regementets orkester utanför Stadshotellet, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Jag har alltid bott i Västerås, med undantag för några studieår i Uppsala. Jag har tyckt om Västerås, trots allt jag gnäller på. Kommunens hemsida, till exempel. Den byggdes om för några år sedan för en förskräcklig massa konsultmiljoner, eftersom staden inte ansåg sig ha kunskapen inom organisationen. Det blev inte bra. Hemsidan blev tung och konstig. Sökfunktionen var miserabel. Det var lättare att googla sig fram till olika kommunala funktioner än att söka på stadens hemsida. Nu har stadshusledningen insett att miljionerna var mer eller mindre bortkastade och gör ett nytt försök. En ny hemsida ska tas fram. Oklart för hur många miljoner.

 

Västeråsare på Stora torget i väntan på en parad, dock inte 1 maj. Långt före hemsidans tid, troligen tjugotal. Foto: Stadsarkivet.

Västeråsare på Stora torget i väntan på en parad, dock inte 1 maj. Långt före hemsidans tid, troligen tjugotal. Foto: Stadsarkivet.

 

Västerås är trots allt bra. På de flesta sätt. Men Uppsala är inte så dumt heller. Vi var där med två av barnbarnen i veckan. På Gustavianum finns inte bara Olof Rudbecks geniala anatomiska teater (med hemska foster, kranier och annat i ett av förrummen) utan också mumier från Nildalen och med en barnvänlig båtgrav från Valsgärde. Där kan barnen springa runt ovanpå glaset och se hur arkeologerna putsade fram fynd från en femtonhundra år gammal kultur. Gör något liknande i Västerås nu när Länsmuseet ska byggas ut. Barn måste kunna få röra sig i museer.

 

Att krypa på en tid före vikingarna.

Att krypa på en tid före vikingarna.

 

I Uppsala domkyrka står förresten en kvinna bakom altaret och tittar mot det höga fönstret inne i Gustav Vasas gravkammare. Jag trodde först att det var en riktig människa, innan jag så småningom insåg att det var en vaxdocka, eller ett konstverk om man vill. Maria, av Anders Widoff. Efter allt detta åt vi mat inne i den trevliga saluhallen, som inte heller har sin like här i Västerås. Än så länge.

 

Anders Widoffs Maria i Uppsala domkyrka.

Anders Widoffs Maria i Uppsala domkyrka.

 

I veckan pratade jag och visade bilder i Mikaelikyrkan på Hammarbacksvägen. Ett fyrtiotal lyssnade, de flesta pensionärer. Frågorna var många efteråt. Alla kunde jag inte svara på. Anita Pahlin hade med sig en bild på ett hus där hennes morfar och mormor bodde. Det är huset närmast kameran på bilden. Fastigheten hette Backa 1 och enligt en gammal karta låg den i den övre delen av Bondebacken. Är det Bondebacken man ser slutta ner mot stan? Borde vara det, men jag kan inte påstå att jag känner igen mig.

 

Anita Pahlins bild av mormor och morfars hus. Bondebacken?

Anita Pahlins bild av mormor och morfars hus. Bondebacken?

 

Eftermiddagskaffe med bilder i Mikaelikyrkan.

Eftermiddagskaffe med bilder i Mikaelikyrkan.

 

Jag skrev om ett hus på Köpmangatan i förra inlägget. Hittade en bild från Wennbergs hörna, längre ner på Köpmangatan. Fast bilden är tagen före 1927 när bokhandlaren Ivar Wennberg flyttade sin boklåda dit. Folklivet i den här hörnan är alltid lika intressant att titta på. Kolla hästskjutsen som svänger ut på Stora gatan.

 

Innan Wennbergs hörna blev Wennbergs hörna. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Innan Wennbergs hörna blev Wennbergs hörna. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers