Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för juli, 2012

Datorn har haft semester. Får nog vila ett tag till. Nu börjar ju den riktiga sommaren. Den mogna tiden, med varma mörka kvällar. Så var det i går. Augusti manades fram från tidens obevekliga maskineri. Ekens blad är klibbiga och djupt gröna, mystiska flygfän jagar under gatlampan, soptunnorna luktar rötmånad och yngre vänner suckar över att semestern är slut och att den långa vardagen börjar. Alla kan ju inte vara pensionärer, som den här mannen på bilden under. Han stod på sin brygga på Laggarudden norr om Ludvika i fredags kväll och blickade ut över sjön Vässman och halvmånen som snart ska fyllas för kräftornas skull.

Sommaren börjar.

Vi var i Ludvika för att delta i den årliga loppistävlingen. Fyra familjer kämpar ädelt om vilka som säljer mest. Vi släpade än en gång upp banankartonger med böcker och allehanda prylar. Plus två backar med LP-skivor. Jag blundande och sålde allt från Dylan och Springsteen till George Lewis och Charlie Parker. Fem och tio kronor, ibland tjugo. Vinylnördarna stod på kö. Vi vann hela tävlingen, men det känns litet tomt. Vem spelar nu den lätt raspiga Blowin’ in the wind från tidigt sextiotal?

Idel ädel loppiskamp.

På väg upp till Ludvika stannade vi i Söderbärke för att låta oss bjudas på kaffe i ett timrat hus med utsikt över den vackra sjön Barken. Där sommarbor Kenneth Holmstedt med hustru Lena och en uppsjö av barn och barnbarn. Kenneth var melankolisk. Fredagen var hans sista semesterdag i arbetslivet. Han blir pensionär i april nästa år när han lämnar jobbet som stadsdirektör i Uppsala. Kenneth var en gång chef för Proaros och senare stadsdirektör i Västerås innan han flyttade, först till jobbet som regiondirektör i Skåne och sedan till tjänsten i Uppsala, där han tvingades heja på Sirius och Almtuna i stället för på VSK och VIK. Han har hela tiden bott kvar i Västerås och i dag gick pendlarbilen på sin invanda rutt till Östra Aros, på samma sätt som hans robotklippare diskret tuffade fram över den sluttande gräsmattan på Älgnäsudden.

Kenneth, Lena och barnbarnet Kalle.

Söderbärke, inte långt från Västerås men ändå långt borta.

Förra helgen var barn och barnbarn samlade. ”Som på julafton”, som sexåringen sa. Treåringen som kom hem från Afrika ville kasta snöboll och se tomten pulsa fram i trädgården med en lykta från Rusta i handen. Han fick höra Glassbilen i stället, nog så exotiskt. Och jag tog ännu en av dessa bilder som i framtiden kommer att ligga på en hårddisk i ett källarförråd eller på en vind och som ingen riktigt vet vad man ska göra med.

Julimiddag.

Nu när tiden mognar närmar sig också höstpremiären av Frågor om förr. Lokalnostalgin har fått en skjuts av oanade mått. VLT har kompletterat mina Frågor om förr med en nostalgisajt och på Facebook finns en ständigt växande grupp som kommenterar rubriken ”Du vet att du är från Västerås om du…”

Jag ska försöka fortsätta min variant, får se hur länge det bär. Till något av de första avsnitten hoppas jag få iho en text om den store och bastante hamnsjåare som kallades Östersjön. Är det någon som minns honom? Tills dess får vi avnjuta ett gammalt fint vykort från Mälaren som Hans Wennerström skickat från sin exil nere på Västkusten.

Sommar på Mälaren. Foto: Hans Wennerströms samling.

Jag skrev om Stora gatans historia på försommaren. Då ringde Lennart Jansson och berättade om den raksalong som hans pappa drev på Stora gatan. Lennart minns hur många som kom för att låta raka sig på söndagsmornarna. Det gällde att vara fin till kyrkan eller till Arosvallen. På trettiotalet kostade en rakning femton öre. Jag tror att raksalongen låg i det här huset, granne med Hygrells järnhandel, ungefär där apoteket Hjorten ligger idag.

Raksalongen på Stora gatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag förstås flera andra. Ungefär som när man plockar en kantarell och ser en annan lysa gul några meter bort. Det ena leder till det andra. Problemet är att man kan få ont i ryggen. Här är en av de andra bilderna jag plockade i korgen. Ni känner vä igen Keijers metallfabrik som en gång låg på krönet av Norra Ringvägen, som Kyrkbackens norra utpost mot Blåsbo?

Keijsers. I dag parkering. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Sommaren tycks äntligen vara här. Lokaltidningen fyller hela bästa nyhetssidan med en historia om en bostadsrättsförening som inte gillar att en kvinna klistrar upp efterlysningar på en bortsprungen katt. Jo, det är sant. Jag överdriver inte.

Träffade Fredrik Svensson på stans nya hamnkrog i går, Kajplats 9. Fredrik äger Rocklunda. Än så länge har kostnaderna varit större än intäkterna, om man säger. Men han tänker långsiktigt. ”Två miljoner besökare per år. Vilken annan anläggning eller turistattraktion i länet kommer i närheten av det?” Rocklunda skulle öka sin attraktionskraft än mer med en skidtunnel. Tror Fredrik. Och vill att kommunen indirekt garanterar bygget genom att hyra tunneln i 17 år och under tiden hyra ut den. Risker för skattebetalarna finns, men Fredrik Svensson vill hellre tala om möjligheterna. De är sådana, de där entreprenörerna. Inga surgubbar som jag.

Imperiet växer. Nu Kajplats 9.

Peter Sandberg är en annan av de där enreprenörerna som driver stan framåt. Han är idémakaren bakom den krogkedja som nu, förutom Frank, Circus och Nya Hattfabriken, också innehåller Kajplats 9 i det utbyggda gamla tullhuset. Mycket folk i går, snygg inredning, mat både inne och ute, liten saluhall med delikatsser därinne, god mat i den mellanprisklass som även präglar Hattfabriken, inte jättebilligt, inte fisförnämt dyrt. Gladde mig extra att Ernst Bloms hamnpanorama från trettiotalet, som finns på omslaget till min bok Minnen av en stad (och överst på bloggen), nu sitter på en vägg inne i hamnkrogen. Där finns också en bild på några hamnsjåare som jag lär återkomma till.

Inne i hamnkrogen med de två bilderna på väggarna.

Publikrekordet rök all världens väg på Gäddeholms kafé i går kväll, när Maria af Malmborg läste dikter av Tomas Tranströmer, lågmält och smakfullt musikledsagad av gitarristen och kompositören Torbjörn Grass. Maria inledde med Sommarslätt, där sommaren äntligen kommer och där trafikledaren tar ner lass efter lass med frusna människor från rymden.

Gräset och blommorna – här landar vi.
Gräset har en grön chef.
Jag anmäler mig.

Publikrekord på Gäddeholm.

Korna på Gäddeholm, eller ska vi skriva Geddeholm (någon måste sätta ner foten), råmade urtidslikt i bakgrunden, en hund skällde och grönskan tycktes vara fullsatt av minnen som följde oss med blicken.

Maria af Malmborg.

Torbjörn Grass.

I går visade jag en bild på huset som en gång låg i korsningen av Östra Ringvägen och Kopparbergsvägen, mitt emot gamla brandstationen. Har hittat en bild till i de oändliga arkiven i Stadsarkivet. Den bilden är tagen från Ringvägen mot väster, vid samma tillfälle.

Östra Ringvägen med stoppgräns vid brandkårsutryckning. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Aporpå hamnen. Maj-Britt Larsson har skickat tre vykort från hamnar förr i tiden och frågar om någon av bilderna visar hamnen i Västerås. Ja, en av dem gör det. Titta på bilden här nedan. Den är med största säkerhet tagen efter den stora översvämningen 1924. Ångfartyget heter Ragvald och gick i linjetrafik på Stockholm. Magasinet till höger står ännu kvar och finns med på den där Blombilden inne i Kajplats 9 och på min bok och blogg.

Vykort från gamla hamnen.

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Lämnade ön för att komma hem till en begravning i måndags. Min kusin Anne-Marie dog för ett par veckor sedan. Hon var ett år yngre än mig. Jag letade i ett gammalt album och hittade en bild från 1950. En sommardag i Grällsta. Vi står där och tittar mot kameran och framtiden, där valv efter valv skulle öppna sig, förhoppningsvis oändligt. Anne-Marie har en sommarklänning, hon är tre år. Jag är fyra och bär för säkerhets skull på ett cykelhjul. Jag tror mig se att jag har en av pappas höjdhopparmedaljer frampå hängselbyxorna. Jag kan nästa känna doften av smultron och nyslaget hö bortöver ängarna.

Anne-Marie och jag, en sommardag 1950.

Vi drack kaffe efteråt i Mikaelikyrkan. Alla försökte vara glada, trots sorgen. På väg ut såg jag två målningar i kyrkan. Lokalhistoria. Först en akvarell av David Söderholm från Kyrkbacken, sedvanligt statisk men ändå fascinerande. Sedan en Elsa Celsing, där hon fångat ljus och ansikte på ett typiskt sätt, men där hon också slarvat. Händerna är inte alls bra målade.

Kyrkbacken, David Söderholm.

Fiolspelare, Elsa Celsing.

Har med mig minnen från ön. Hoppas kunna återvända om ett par veckor. Dagen innan vi åkte hem fick vårt lilla konstverk i trädgården nyfiket besök. En grå flugsnappare (för det är det väl?) slog sig ned på strandskatan i rostig plåt, tillskuren av Stefan Possner i Fårösund.

Den grå flugsnapparen och strandskatan.

Kan inte heller undanhålla er min turistbild framför alla, den stora rauken Langhammars på Fårö, med den vida, ödsliga stranden. Här spelade Ingmar Bergman in slutscenerna i Skammen. Här kan man drömma sig bort, i ett landskap som inte är något annat likt.

Langhammars, Fårö.

Här hemma är det mesta sig likt. Växligheten är enorm, det verkar ha regnat… Kungsängsgatan har inga hål, inte ett grävjobb så långt ögat när. Stort. Fotbollen harvar på i en bortglömd division, hockeyspelarna får dagliga rubriker fast de inte spelar och bandyn hoppas på en mittfältare.

Jag har fått mejl från Marlene Zufic. Hon är ordförande i föreningen Johanneslundsgården, som omfattar husen på Lovisebergsvägen 2 a,b,c, i korsningen Östra Ringvägen och Cityringen, mitt emot gamla brandstationen. Hur såg det ut där innan huset byggdes 1993, frågar Marlene. Jag har en bild från femtiotalet, tror jag, där man ser hur det tidigare huset på tomten håller på att rivas. Efter rivningen var det väl bara parkering ett par årtionden, eller?

Huset i hörnet Kopparbergsvägen – Östra Ringvägen rivs. Foto: SBK, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag flera bilder på bakgårdar i centrum, från femtio- eller sextiotalen. De upphör inte att fascinera. Utedass. Gamla bilar. Cyklar. En man i undertröja i ett fönster. Regnfukt.

Bakgård i Västerås. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Höft, knä och rygg krånglar. Jag ville jag vore fyrtio år yngre. Fast å andra sidan kanske det inte vore så kul. Då måste jag jobba, det slipper jag, nu när dagarna avlöser varandra som smultron på ett strå. Jag har tid att titta på naturen. Stort som smått. Först en bild på en hagtornsfjäril som mår gott på blåelden, trots att en fågel naggat ena vingen i kanten.

Naggad hagtornsfjäril på blåeld, Stenkusten, Gotland.

Så en bild som jag lade ut på Facebook häromdan. En mäktig havsörn bevakade Ojnareskogen mellan Bunge och Rute på Gotland. Under honom fanns tallskog, myrar och de två provbrott som Nordkalk tagit upp för den omdiskuterade kalkbrytning som nu slutligen godkänts av miljööverdomstolen.

Havsörn över Ojnareskogen.

Havsörnen är inte den enda som håller koll på Ojnareskogen. Ett tiotal miljöaktivister har slagit upp ett tältläger nere vid stora vägen mellan Visby och Fårösund. De säger att de ska göra vad de kan för att stoppa det nya kalkbrottet, om inte Högsta domstolen tar upp det sista halmstrået till överklagande. Det är inte bara den unika naturen som kan hotas, utan även grundvattnet och tillrinningen till den i dag så rena och obefläckade sjön Bästeträsk, öns största insjöm med vår hemliga badvik.

Fast beslutna att stoppa kalkbrottet i Bunge.

Hur ska detta sluta?

Bästeträsk.

Alla gillar inte miljöaktivisternas kamp. Det finns folk här som litar på myndigheternas kontroll och villkor och som gärna ser fortsatta jobb inom kalkindustrin. Häromnatten kastade några ägg och fisk på demonstranternas tält. Det kan bli en lång kamp. Snart kommer riksmedia farande.  Men inte än. De måste vila ett tag efter Almedalsveckan.

Vi förbereder hemfärd. Måste tillbaka till Västerås ett par veckor, av olika skäl. Vi väntar bland annat på hemvändare från Afrika. Och snart är det väl dags att fundera på nya avsnitt av Frågor om förr i den lokaltidning som kämpar i allt hårdare ekonomisk motvind. Återstår också att se om det fortfarande finns intresse för mina bloggbilder från gamla Västerås. I våras skrev jag en del om kiosker. Strax innan jag reste till ön visade jag ett par bilder från Monica Keenans farmors hus på Kopparbergsvägen, ungefär där Cykelringen ligger i dag. Hon frågade om någon minns den kiosk som farmorn hade nere vid vägen (Kopparbergsvägen hade en annan sträckning då, den gick närmare Krutkällarbacken). Monica har hittat en bild på kiosken.

Kiosken på Kopparbergsvägen. En av kvinnorna är Monica Keenans farmor Elin.

Louise-Marie Kjellin har skickat en bild från Folkets park 1956. Hon är sju år och står intill en stor grön pappersdrake.  Den stod där flera somrar. Varför då, undrar Louise-Marie. Någon som vet?

Den mystiska draken i Folkets park.

Läs hela inlägget »

Hallå därhemma! Har förstått att det regnat på er. Juni var ovanligt blöt här på ön också, men juli har varit i stort sett torr. Jag har försökt hålla mitt löfte att inte blogga. Gjorde ett avsteg när domen om Kokpunkten kom. Nu dags för nästa. Det beror på en bild i Gotlands Tidningar i dag, där Roland Salemark ståtar på förstasidan i full borgmästarmundering från 1300-talet. Roland sålde böcker på Wennbergs bokhandel i Sigma många år innan han flyttade till Visby och startade egen bokhandel för, ja vad är det nu, sju, åtta år sen. Minst. Nu har hans gotländska karriär krönts. Han har utsetts till årets borgmästare i den stundande Medeltidsveckan, en ära som såvitt jag vet bara tillfallit en västeråsare tidigare: förre Proaroschefen Bo Dahllöf, numera regionchef på Gotland.

Bokhandlare Salemark som tyske borgmästaren Hans Cosfelt. Foto: Gotland.net

 

Bergmanveckan var en av sommarens höjdpunkter. Jag jobbade som volontär några dagar. Rev biljetter, sålde kaffe och bullar, städade, ställde i ordning på scenen i Bygdegården efter seminarier, träffade en skrälldus trevliga människor. Pratade till exempel länge med Linus Tunström utan att fatta att det var Linus Tunström, han som är teaterchef i Uppsala och just nu sätter upp Fanny och Alexander. Som tack för våra insatser bjöds volontärerrna in till en filmvisning en sen kväll i Bergmans magiska biograf i ladan i Dämba. Stolen längst fram med fotpallen var förstås reserverad för den frånvarande mästaren, som brukade se film här varje dag klockan tre.

Bergmans biograf i Dämba på Fårö.

 

Många av våra cykelturer slutar vid Grostäde fiskeläge på Stenkusten mellan Ar och Bläse. Där är vi ensamma i världen. Jag har säkert fotograferat flera hundra bilder där. Här är en.

Grostäde fiskeläge, Stenkusten, norra Gotland.

 

Ibland nås jag av meddelanden hemifrån. Som när vännen Jan-Åke Alkeblad hittat en ny bild under sitt trägna arbete med en arosiensiska lokalhistorien. Titta på den här bilden. Ser ni vad det är?

Sandgärdet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Ja, just det. Metallverkens arbetarbostäder på Sandgärdet. Den lilla muren framför husen är det enda som finns kvar i dag. Den står som ett nerklottrat minne i slänten ner mot E18. Fotografen Blom stod på Malmabergsgatan.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers