Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘bakgård’

Var på Erikslund i lördags. På eftermiddagen, dessutom. Fattar inte vad jag hade där att göra, just då. Bilköerna är enorma. Varje rondell, varje korsning är proppad. Hela trafiklösningen är feltänkt från början. Samtidigt visar det var handeln är som livligast. Jag var nere i city också, ett par timmar tidigare. Varuhusen och galleriorna är lugna och tysta, nästan sorgliga att se med sina tomma butikslokaler och ödsliga korridorer, som den här gången i Gallerian, från Stora gatan och in mot Systrarna Ericsson. Ingen enda butik på vänstersidan, en restaurang till höger.

Gallerian, långt från Erisklund.

 

Inne på museet på Karlsgatan 2 var det ganska bra med folk i lördags. Många lockades dit av en loppis i hörsalen. Jag köpte ett par vykort av konstnären Marcus Ivarsson. Bästerås, kallar han kortet. Ett suveränt svep över hemstaden. Undrar bara över en sak: storsjöodjuret?

 

Vykort av Marcus Ivarsson.

 

Inne i konstmuseet var det samma lugn och ro som i varuhusen. Bror Hjorths mahognyskulptur från 1950 stod ensam och undrade över var de konstintresserade var. Jag har ett speciellt förhållande till den där skulpturen, Två spelmän och en flicka. Den tillhör Västerås konstmuseum och stod i Stadshuset, i trappan upp till fullmäktigesalen, under alla år jag var kommunalreporter. De grovt tillyxade figurerna hälsade mig välkommen varje gång jag skulle in i salen för att referera vad herrar Hillman och Luttropp höll på med. Jag stannade aldrig till i stum beundran, Bror Hjorth har nog aldrig varit en av mina favoriter.

 

Bror Hjorth i Konstmuseet.

 

I morgon skriver jag om tullhusen som bevakade infarterna till staden. En tullstuga finns fortfarande kvar, på Gåsmyregatan. Text och bild finns i serien Frågor om förr i VLT. Jag skriver nya avsnitt för att ha på lager framöver. Nu stundar nämligen en ny tid för mig. I morgon blir det röntgen och samtal med en ortopedläkare, i övermorgon mera förberedelser. På tisdag i nästa vecka ska jag äntligen få en ny höftled. Jag är rädd. Operationer är aldrig roliga. Men det är så många som säger att det blivit så mycket bättre efteråt. Så det är bara att hoppas.

Än en gång kommer jag att dra ner på bloggandet. Synd på de gamla bilderna. Men de finns ju kvar. Här är en fin Blom-bild från tiotalet. Det är faktiskt Köpmangatan von oben, med telegrafhusets tak och torn i foden. Kolla in alla telefontrådarna på det hus som en gång var telegraf- och telefonstation till vänster i Köpmangatans mynning mot Stora torget. Det huset står kvar.

 

Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Helt utan anledning tar vi sedan ett skutt femtio, kanske sextio år i tiden till Gulfmacken som en gång låg vid Röda torget. Kommer ni ihåg den?

 

Bensinmack vid Röda torget. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Och, till sist, ännu en av dessa bakgårdar som sakta försvann under sextiotalet. Jag har en intuitiv känsla av att den här gården låg bortåt Köpingsvägen nånstans, men jag kan ha fel.

 

Bakgård. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Lämnade ön för att komma hem till en begravning i måndags. Min kusin Anne-Marie dog för ett par veckor sedan. Hon var ett år yngre än mig. Jag letade i ett gammalt album och hittade en bild från 1950. En sommardag i Grällsta. Vi står där och tittar mot kameran och framtiden, där valv efter valv skulle öppna sig, förhoppningsvis oändligt. Anne-Marie har en sommarklänning, hon är tre år. Jag är fyra och bär för säkerhets skull på ett cykelhjul. Jag tror mig se att jag har en av pappas höjdhopparmedaljer frampå hängselbyxorna. Jag kan nästa känna doften av smultron och nyslaget hö bortöver ängarna.

Anne-Marie och jag, en sommardag 1950.

Vi drack kaffe efteråt i Mikaelikyrkan. Alla försökte vara glada, trots sorgen. På väg ut såg jag två målningar i kyrkan. Lokalhistoria. Först en akvarell av David Söderholm från Kyrkbacken, sedvanligt statisk men ändå fascinerande. Sedan en Elsa Celsing, där hon fångat ljus och ansikte på ett typiskt sätt, men där hon också slarvat. Händerna är inte alls bra målade.

Kyrkbacken, David Söderholm.

Fiolspelare, Elsa Celsing.

Har med mig minnen från ön. Hoppas kunna återvända om ett par veckor. Dagen innan vi åkte hem fick vårt lilla konstverk i trädgården nyfiket besök. En grå flugsnappare (för det är det väl?) slog sig ned på strandskatan i rostig plåt, tillskuren av Stefan Possner i Fårösund.

Den grå flugsnapparen och strandskatan.

Kan inte heller undanhålla er min turistbild framför alla, den stora rauken Langhammars på Fårö, med den vida, ödsliga stranden. Här spelade Ingmar Bergman in slutscenerna i Skammen. Här kan man drömma sig bort, i ett landskap som inte är något annat likt.

Langhammars, Fårö.

Här hemma är det mesta sig likt. Växligheten är enorm, det verkar ha regnat… Kungsängsgatan har inga hål, inte ett grävjobb så långt ögat när. Stort. Fotbollen harvar på i en bortglömd division, hockeyspelarna får dagliga rubriker fast de inte spelar och bandyn hoppas på en mittfältare.

Jag har fått mejl från Marlene Zufic. Hon är ordförande i föreningen Johanneslundsgården, som omfattar husen på Lovisebergsvägen 2 a,b,c, i korsningen Östra Ringvägen och Cityringen, mitt emot gamla brandstationen. Hur såg det ut där innan huset byggdes 1993, frågar Marlene. Jag har en bild från femtiotalet, tror jag, där man ser hur det tidigare huset på tomten håller på att rivas. Efter rivningen var det väl bara parkering ett par årtionden, eller?

Huset i hörnet Kopparbergsvägen – Östra Ringvägen rivs. Foto: SBK, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag flera bilder på bakgårdar i centrum, från femtio- eller sextiotalen. De upphör inte att fascinera. Utedass. Gamla bilar. Cyklar. En man i undertröja i ett fönster. Regnfukt.

Bakgård i Västerås. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Survädret gick över i klar himmel. Det ljusnar. Kylan är välkommen, men snön får gärna stanna däruppe där nätets bokstäver och bilder skickas kors och tvärs över det som förr kallades himlen.

Minne från Gotlands östkust.

Jaha, så kom den då, den som jag kanske inte sett fram emot men gissat skulle komma: Per Fosshaugs comeback. Vi har inte sett det än, men det verkar som om Fosshaug ska skrinna in på isen med sitt Tillberga i derbyt mot VSK i morgon. Han lockar säkert tusen extra åskådare. Minst.

Per Fosshaug var en gång världens kanske bäste bandyspelare. Han kan drapera bröstet med VM-guld och SM-guld, mer än någon annan. Jag är mäkta imponerad av honom som spelare, hans blick, hans teknik och hans förmåga att göra smarta grejer i fart. Jag är också imponerad av att han överhuvudtaget kan snöra på sig skridskorna igen, han fyller ju trots allt 47 nästa månad.

Jag vet, jag vet, han ska spela sparsamt, han ska bara genom sin närvaro ge stadga åt det haltande TB-spelet. Han lyckas säkert med det. Men ändå. Han borde acceptera att tiden gått förbi honom. Han har ingen ärlig chans mot de unga vinthundarna i VSK, i alla fall inte i defensiven, även om han fortfarande säkert kan läsa spelet bättre än de flesta. Jag vill minnas Per Fosshaug sin krafts dagar, inte som en som blir frånåkt av lirare som är 25 år yngre. Men, trots allt: Lycka till, jag ska ta med sonsonen på matchen.

Ny snörning, 47 i februari. Foto: Peter Krüger.

Gårdsbilden häromdan från det inre av det blivande Sigmakvarteret har kommenterats av flera, bland dem Michael Elinder.  Han lyckades placera gården exakt i tid och rum. Låt oss titta på bilden en gång till.

Bakgården vid Stora torget. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Så här skriver Elinder:  ”Det stämmer att den mystiska bakgården är i Sigmakvarteret, närmare bestämt Sigmas nordöstra hörn, och fotot är taget österut. Ovanför taknocken ser man nämligen det nya fyravåningshus som idag inrymmer våra tandläkare, och som ligger just norr om biografen Royal på dåvarande Torggatans östra sida.” För att illustrera sin slutledning har han skickat mig det här vykortet från Sigmatorget.

Hörnet Torggatan - Smedjegatan 1956-1957.

Vykortsfotografen har noga undvikit att ta med den ruffliga fasaden mot Stora torget utanför bilden till höger. Om ni vill se hur det såg ut kan ni gå tillbaka till bloggen den 18 december. Här är en annan bild från de mystiska bakgårdarna vid Stora torget, vid den här tiden.

Bakgård i det blivande Sigmakvarteret. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

 

Hallå där. Efter en vecka kan jag inte hålla mig längre. Jag sitter på heden vid Hau, där nätet fungerar hyggligt och tänker på veckan som varit. Västerås är långt borta. Här möter himmel hav, här lyssnar vi till nattskärran och följer ejderungarnas simövningar, här äter vi sparris och jordgubbar och försöker glömma vardagens stress. Här kommer några bilder från de senaste dagarna på norra Gotland.

Ängarna vid Stora Gåsemora, Fårö.

Trana över Bästeträsk.

Tänk om man kunde namnen på alla orkidèer. Vad är det här?

Junikväll vid fiskeläget i Ahr.

Jag inser att det lätt kan bli pekoral, men vad gör man när världen är vacker? Västerås är vackert på sitt sätt. Ta Stadsbiblioteket, till exempel. Sven Ahlboms arkitektoniska juvel från 1956. Under hösten skulle en arbetsgrupp lägga fram ett förslag om hur biblioteket skulle klara sina behov nu när hyreskontraktet md fackbiblioteket sagts upp. Ett alternativ var en utbyggnad i Botaniska trädgården. Vad hände? Varför blev det tyst? Som jag förstår är utredandet tillbaka på ruta ett. Det finns starka krafter i Stadshuset som, med rätta, ifrågasätter om det verkligen vore så klokt att flytta bort från fackbiblioteket. Nya förhandlingar om hyran har förts med den privata fastighetsägaren och tipset för dagen är att ett nytt, tillfälligt hyresavtal, skrivs med inbyggd rabatt. Då slipper kommunledningen ett befarat bråk om utbyggnaden av den Ahlbomska skapelsen. Dessutom, kan väl jag tillägga, får alla hyror i fortsättningen ställas i relation till de frikostiga miljonerna till badet i Ångkraftverket…

Tidningsläsare i Stadsbiblioteket. Foto: Stadsarkivet.

Det har varit ett stort nöje att läsa alla sakkunniga kommentarer om de gamla bilder från Västerås som jag lagt ut här på bloggen. Kommentarerna bidrar till lokalhistorien. Här kommer ett par bilder till, medan solen bränner det bruna gräset på heden och Fårö skymtar i diset bortom sundet.

Troligen någonstans på Ängsgärdet. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Ännu en av dessa bakgårdar. Fotot: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Min debattartikel om Kokpunkten har vållat viss uppståndelse. Bättre sent än aldrig. I dag replikerar de tre kommuntopparna Ulla Persson, Anders Teljebäck och Elisabeth Unell i VLT. Två socialdemokrater och en moderat. Eftersom debatten förs i tidningen avstår jag från att kommentera deras inlägg tills jag fått chansen att svara där. Men ni kan lita på att jag har åsikter om inlägget i dag. Jag påstår att det är vilseledande och om ni håller koll på VLT:s debattsidor framöver så får ni se varför.

Tystnadens konformism. Ingen enda fråga ställdes under Peabs information i fullmäktige i veckan. Är det ingen som vågar?

 

I måndags publicerades en artikel i serien Frågor om förr om Aseas äventyr i Belgiska Kongo 1923-1924. En liten delegation aseater, under ledning av Erik Gunnarsson, byggde ett kraftverk i ”mörkaste Afrika”. Bilderna och reseberättelsen fick jag av Eriks dotter Kerstin Lewenborg. Här är ett par bilder som inte fick plats i artikeln i VLT.

Transport med åsnor och oxar av en stator i Belgiska Kongo 1923.

 

Strömmen från kraftverket gick till en cementfabrik i Lubudi där Aseas motorer installerades.

 

Jag har varit i St Petersburg en vecka. Råkallt. Men förvånansvärt litet trafik (även om vi körde fast med bussen på hemvägen) och lugnt tempo. Trängseln i Eremitaget är mycket mindre när grupperna släpps in på olika tider och med olika rutter.

Omniaresors resenärer beundrar mosaiken i Påfågelsrummet.

 Och, till sist, en fantastisk bild från Stadsarkivets ovärderliga samling av rivningsbilder i Västerås. Tre barn med en dragkärra på en bakgård, någonstans i stan. Femtiotal. Det kanske rentav är nån som känner igen sig?

Barn med kärra. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Blev litet tagen av gårdagens diktläsning. Fortsatte med Tranströmer i dag. Han fyller 80 i morgon. På något sätt dyker han alltid upp. Som när jag öppnade dörren mot uteplatsen och tittade upp mot stora eken, den som har minnen från Gustaf III:s dagar. Tranströmers ord kom förstås till mig, orden om eken som ”grov men fingerfärdig” och bilden av eken som en väldig flaska där grönskan ska skumma i vår.

Tranströmers ek, inte långt från Infanterigatan.

 

Träffade Kjell-Åke Jansson på ett möte om enskilda arkiv i dag. Han var glad. ”Jag har fått en förläggare till min bok om Power Meet”, sa han. Ett förlag i Stockholm är villigt att ge ut Kjell-Åkes bilder, även om finansieringen ännu inte är helt klar. ”Skriv att jag gärna tar emot sponsring”, sa Kjell-Åke, som fotograferat Power Meet sedan 1993. Här är en av hans bilder:

"Många västeråsare tror att vi kommer till stan och spelar teater. Men vi är så här hela tiden!" Foto: Kjell-Åke Jansson.

 

Hans Y Blom, västeråsare i exil i Uppsala, har skickat mig ett gulnat tidningsklipp från tidigt sextiotal Några unga grabbar har bildat ett folkmusikband som de kallar Gamblin’ Group och dragit igång klubben Newport på Björnögården.  Hans Bloms minnen har bleknat från den här åren. ”Vore kul om någon av dina läsare kunde berätta mer om tiden på Björnögården, Mariaberget, Bryggargården och var vi nu höll hus”, skriver Hans.

Gamblin Group med från vänster Herbert Söderling, Hans Blom, Hans Marckner och Bengt Elmerot.

 

Så har jag hittat en fin bakgårdsbild från tjuotalets Västerås. Två små flickor vid en bil av den typ som jag alltid kallar T-Ford. Reklam för Vita Björns och Persils tvättmedel på uthusets gavel. Kullersten. Verkar som en bakgård till en butik. Men var någonstans lär jag aldrig få veta.

Flickor på bakgård. Foto: Stadsarkivet.

 

Till sist en fråga till: Är det någon som har en bild på Saléns konfektionsindustri som låg på Pilgatan? I vilket hus låg syfabriken?

Läs hela inlägget »

Nu har det hänt igen. Jag satt och skrev Frågor om förr. Saknade en uppgift, fick inte fram dem i böckerna. Åkte ner till VLT-arkivet, rotade, hittade ett klipp där allt var beskrivet, med fakta och årtal. Artikeln var skriven 1987. Jag undrade vem det var som hittat allt det där… det var jag! Ibland undrar jag hur livet skulle vara med ett fungerande minne.

Notudden i mars 2011.

 

På Notudden träffade jag pensionerade renhållningschefen Per Nilsson. Han såg ut att må bra med sitt teleobjektiv i solen. ”Jag ska försöka fotografera smådoppingarna i Skitviken”, sa han. På vägen dit passerade han Kraftverkshamnen, som kanske borde kallas Skrotviken. Ser ut som om ännu en båt sjunkit ner i blåleran på botten.

Skrotviken, mars 2011.

 

Häromdan knäppte jag ett sånt där förr och nu-kort. Borde göra en bok på temat.

Vasgatan, hörnet Stora gatan, en gång för länge sedan.

 

Samma hörn i dag.

 

Jan-Åke Alkeblad har fastnat för en bakgård i den Sjöbergska fotosamlingen i Stadsarkivet. Cykel, bil, veranda, uthus, staket, tjugotal. Stämning av en tid som flytt. ”Men var kan bilden vara tagen”, undrar Jan-Åke.

Någonstans i Västerås. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers