Min debattartikel om Kokpunkten har vållat viss uppståndelse. Bättre sent än aldrig. I dag replikerar de tre kommuntopparna Ulla Persson, Anders Teljebäck och Elisabeth Unell i VLT. Två socialdemokrater och en moderat. Eftersom debatten förs i tidningen avstår jag från att kommentera deras inlägg tills jag fått chansen att svara där. Men ni kan lita på att jag har åsikter om inlägget i dag. Jag påstår att det är vilseledande och om ni håller koll på VLT:s debattsidor framöver så får ni se varför.
Tystnadens konformism. Ingen enda fråga ställdes under Peabs information i fullmäktige i veckan. Är det ingen som vågar?
I måndags publicerades en artikel i serien Frågor om förr om Aseas äventyr i Belgiska Kongo 1923-1924. En liten delegation aseater, under ledning av Erik Gunnarsson, byggde ett kraftverk i ”mörkaste Afrika”. Bilderna och reseberättelsen fick jag av Eriks dotter Kerstin Lewenborg. Här är ett par bilder som inte fick plats i artikeln i VLT.
Transport med åsnor och oxar av en stator i Belgiska Kongo 1923.
Strömmen från kraftverket gick till en cementfabrik i Lubudi där Aseas motorer installerades.
Jag har varit i St Petersburg en vecka. Råkallt. Men förvånansvärt litet trafik (även om vi körde fast med bussen på hemvägen) och lugnt tempo. Trängseln i Eremitaget är mycket mindre när grupperna släpps in på olika tider och med olika rutter.
Omniaresors resenärer beundrar mosaiken i Påfågelsrummet.
Och, till sist, en fantastisk bild från Stadsarkivets ovärderliga samling av rivningsbilder i Västerås. Tre barn med en dragkärra på en bakgård, någonstans i stan. Femtiotal. Det kanske rentav är nån som känner igen sig?
Barn med kärra. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Ang Kokpunkten
Överdrivna siffror är vanligt när man vill motivera någonting man så gärna vill ha. Kokpunktens 800 000 besökare per år betyder i runda slängar att hela Västerås befolkning, gammal som ung, kommer att besöka inrättningen 8 gånger per år och det inte bara första året.
En liknande bedömning skedde i början av 1950-talet då man ville motivera inköpet av m/s Björnön. Båten skulle trafikera Björnö Halsen och om man räknade med 150 passagerare per tur, 5 turer om dagen och i 5 månader (maj – september) skulle trafiken gå ihop. På dessa beräkningar tog Drätselkammaren beslutet att köpa in m/s Björnön. Ungefär samtidigt byggdes en ny bro till Björnön och som dessutom så småningom öppnades för biltrafik…..
Ja men det var väl bra,både med bron och båten.
Båten gick med förlust med ett par hundratusen per år tills den såldes.
Jag gillade att som liten åka med Björnön för den gick så fort…