Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Köpmangatan’

… verkar vara något som jag inte orkar med just nu. Jag har slutat skriva Frågor om förr i VLT och jag ägnar kraften åt att forska kring Sigfrid Edström. Det jag får fram där är inget jag kan blogga om, i alla fall inte för tillfället. Även om det lockar. Visste ni att Edström…, nej det får vara.

En annan orsak är att vår flytt från det hus där vi bott i snart 35 år tar tid och kraft. Vi ska vara ute ut huset i början av maj och jag vet inte hur många gånger jag kört till Återbruket med bilen fullpackad av mer eller mindre nostalgiska grejer. I dag ”blev vi av” med två hyllor och ett skåp i källaren som vi bjöd ut på Blocket för gratis avhämtning. Vi fick napp direkt och jag hade inga dubier att skicka iväg den lilla fina bokhylla med skåp i ädelträ som jag en gång ärvde efter en morbror och moster.

Så, alla ni som följt bloggen och hemsidan, genom åren. Ni har läst det här förut: jag tar en paus.  Jag får fundera på om jag ska starta upp bloggen igen, med ett annat stuk, eller om jag ska låta den vila. Vem vet, jag kanske bara måste visa några bilder någon gång. Nya eller gamla.

Som de här, till exempel.

 

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Utanför entrén till Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

Oxbacken, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

Framåt. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Den sista bilden ovan är en delförstoring av en av de många bilder av studentkorteger som finns i den Sjöbergska samlingen. Bilden är från tjugotalet och visar den tidens unga på språng mot framtiden.

Det får bli en slutpunkt. Eller semikolon.

Jo, en sak till: Givetvis ska de kvarvarande butikerna på Hälla få bygga till och förbättra området. Det tycker den borgerliga oppositionen och det tycker socialdemokraterna också. Den märkliga piruetten i byggnadsnämnden, där socialdemokraterna fick politisk snuva och överlät beslutet åt sina rödgröna ersättare, må vara ett minne blott. Man kan inte båda göra en sak och säga en annan. Vill vänsterpartisterna och/eller miljöpartisterna spräcka den rödgröna koalitionen på grund av Hälla så får de väl ta det ansvaret. Det går att driva staden vidare med andra förhandlingslösningar. ”Ja men vi kompromissade ju bort flygplatsen”, kanske V och MP säger. De avstod kräva nedläggning för att den rödgröna husfridens skull. Ja, det kanske inte var bra det heller. Man kan inte göra alltför stora avsteg från den egna politiken.

Men nu gäller det Hälla. Något måste göras därute. Och vill handeln investera så kan jag inte fatta varför de inte skulle få göra det. Centrumhandeln överlever det också. På ett eller annat sätt, med eller utan isbanor på Stora torget. Vi är trots allt många som vill handla i små genuina butiker, inte bara hos stora kedjor.

Nu slutar jag, med en bild på cityhandelns livsnerv, Köpmangatan, före Sigmas tid.

 

Köpmaangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Köpmangatan. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Pustar ut efter en lång debatt med förre landshövdingen Jan Rydh på Facebook om journalister och politik. Den kanske inte är slut än. Med Facebook vet man aldrig. Nu har en annan exhövding blandat sig i: Mats Svegfors. Jag ska inte referera debatten här, konstaterar bara att Facebook är en fantastisk uppfinning.

Vintern fortsätter. Den känns evig. Tror vi fick första snön i november. Sen har det bara fortsatt. Gjorde det bästa av saken i veckan. Promenerade på Björnön. Jag var inte ensam. Busslast efter busslast av skolelever lastades av för att åka pulka, skidor, skridskor eller för att bara vara i vintern. Västerås stad var förutseende som en gång köpte in större delen av denna vackra ö.

Skidbacken på Björnön.

Skidbacken på Björnön.

I går gick jag en kvällspromenad längs Öster Mälarstrand. Månen var nästan full, kvällsljuset gav en föraning om den tid som snart kommer. En molnbank drog fram över Mälaren där gösarna står tysta under den tjocka isen.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Jag har slutat skriva Frågor om förr, men jag inte slutat att ställa mina egna frågor om gamla Västerås. För en tid sedan läste jag att Konsum faktiskt hade ett mindre varuhus på Köpmangatan innan varuhuset på torget byggdes vid mitten av trettiotalet. Hur såg det varuhuset ut? Jag visste inte att adressen var 1B, förrän vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram en ritning från 1927 på Kooperativa föreningen Sveas ombyggda hus på Köpmangatan 1B. Här är ritningen, följd av en bild på huset i dag.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Huset på Köpmangatan i dag.

Huset på Köpmangatan i dag.

I dag håller Folkebrants till där med sin butik för herrkläder. Enligt en ritning gick det en trappa direkt upp till andra våningen innanför entrén i det gamla varuhuset. Vore kul med bilder därifrån. Konsum flyttade som sagt till torget efter några år. Då flyttade Jordbrukarbanken in där, senare Sveriges Kreditbank. Efter det har bland annat Ticket huserat på Köpmangatan 1B.

Nu kommer det intressanta. Jag har två bilder till med adress Köpmangatan 1B. Först en bild på Hanna Lindholms dockaffär från 1915. Och sedan en bild på ett bankpalats, Svenska Handelsbanken från 1918 med samma adress! Kunde det verkligen vara samma hus. Titta här.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Jo, det är samma hus. Ritningar visar att Handelsbanken lät bygga om huset med dockaffären i slutet av tiotalet. Dockaffären flyttade över till Köpmangatan 12 där Sigma ligger numera, och blev föregångaren till Hobbylek, den leksaksbutik som vid mitten av 1900-talet drevs av farföräldrarna till dagens bandyspelare i Edsbyn, Daniel Liw och hans tränande bror Thomas.

När Handelsbanken efter några år flyttade ner till Mälarprovinsbankens hus vid Stora gatan byggdes Köpmangatan 1B om igen. Nu till Konsum. Inte för att jag vet om detta är viktigt, men kul att forska i är det.

Apropå bandy. Trist med VSK. Men väntat. Det är inte mycket som stämt. En seger på de senaste åtta matcherna, eller vad blev det? Och 24 baklängesmål på tre kvartsfinaler. Skämmigt. Jag vet att truppen var tunn, men nog hade jag hoppats på att flera spelare skulle utvecklas. Här är en bild från en av de senaste hemmamatcherna som får symbolisera säsongen. Hörnor är inte roliga för det försvarande laget, jag vet det. En bandyboll kan göra ont. Men hörnor är tillåtna och en del av spelet och då får man inte vända sig bort som de här spelarna gör. De har ingen aning om var skottet kommer eller om de blir lurade av en variant. Jag tänkte på Göran Boström som drömde om att då rusa på en hörna i en SM-final och täcka bollen med näsan…

Förskräckta grönvita.

Förskräckta grönvita.

Jag glömde berätta att en av Carl Hennings färgbilder, som jag frågade om för nån vecka sedan, var tagen på Trädgårdsgatan, nära hörnet vid Fiskartorget. Här är en annan luring, fast egentligen ganska lätt.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Nu kan det sägas. Jag ska ägna det kommande året åt att försöka skriva en biografi om en av de största företagsledare och idrottsledare som Sverige haft: J Sigfrid Edström, Aseas vd och styrelseordförande från 1903 till 1949, nästan ett halvt sekel. Han var också ledande inom flera av näringslivets organisationer, han skrev under Saltsjöbadsavtalet och han var en internationell kändis på idrottens område, där han krönte karriären med att vara ordförande i den Internationella olympiska kommittén 1946-1952. Hur otroligt det än kan låta har det aldrig skrivits någon riktig biografi om Edström. Jag är inte säker på att jag klarar av det jag heller, men utmaningar är till för att antas, som den gamla klyschan lyder. Centrum för näringslivshistoria i Stockholm är beställare av boken, och ett etablerat förlag, troligen Atlantis, står för utgivningen.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

Centrum för näringslivshistoria i Ulvsunda. Här finns också deras stora arkiv.

De närmaste månaderna kommer jag att häcka i arkiven, bland dem Riksarkivet i Stockholm och Aseas historiska arkiv som ABB flyttat till Karlskoga. Jag lyssnar mer än gärna om det när någon som har något att berätta om Sigfrid Edström, som dog 1964, nittiofyra år gammal. Här är en unik bild på Edström från 1904, när han prövar på skridskosegling på Mälaren utanför gamla hamnen. Titta så många västeråsare som är ute på isen i bakgrunden. Det krokiga tornet är en torkugn för säd. Bakom Sigfrid står makan Ruth och äldsta dottern Miriam, fyra år. Familjen hade kommit till Västerås sommaren 1903 och det mesta var ännu nytt.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Sigfrid Edström med makan Ruth och dottern Miriam på Mälaren 1904. Foto: Anja Wennerholms arkiv.

Har promenerat på Björnön två dagar i rad. Vi har gått 2,5 km-spåret i tämligen raskt tempo. Så raskt som vi förmår med våra nya höftleder. Alla går om oss, men vad gör det. Vi jämför oss med oss själva, det duger gott. Tror det blev nån minut snabbare i dag är än i går. Vi går med stavar, bra stöd och avlastning. Det fanns en tid när jag fnyste åt folk som travade runt med stavar. Det kommer jag aldrig mer att göra. Fnysa, alltså. Stavgång är något fint.

Mot solen på Björnön i januari.

Mot solen på Björnön i januari.

Stor vindsröjning i dag, inför flytten senare i vår. Skickade upp sonen att tömma utrymmet bakom skorstensstocken, där jag under 34 år stuvat undan allsköns bråte. Och en del kul grejer också. Där fanns till exempel en kasse med diabilder som jag inte sett på många år. Jag kopierade några av dem i kväll och fick fundera en stund innan jag listade ut vad det här var. En lieman i vattnet med två slöjbeklädda kvinnor (eller män?).

Liemannen i strandkanten.

Liemannen i strandkanten.

Jag tror att jag tog bilden i Visby, sent åttiotal. Scenen ingick på något sätt i Medeltidsveckan, om jag minns rätt. Ingmar Bergman kanske inspirerade. En annan bild visar en fascinerande klippö som växer ur havet utanför Norges kust, ganska långt norrut. Ön heter Lovund och befolkades då av en handfull människor, lunnefåglar och en berguv. Året var 1977.

Lovund.

Lovund.

I morgon publiceras artikeln om södra Björnön i VLT. Det blir den näst sista i serien Frågor om förr. I morgon ska jag sen skriva den sista artikeln. Troligen blir det en tillbakablick på vad som hänt i spalten under åren. Jag ska också leta fram några av mina favoritbilder från gamla Västerås. Jag vet inte vilka. Kanske den här?

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Köpmangatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Jag har fått en fråga som jag inte kan besvara från biodlaren Matts Carlsson. Han har hittat en broschyr från G.A. Karlssons Biredskapsfabrik på Sturegatan och undrar om någon vet något mer om denna inrättning. Fanns det fler ”biredskapsfabriker” i stan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Priskurant från biredskapsfabriken på Sturegatan.

Läs hela inlägget »

Var på Erikslund i lördags. På eftermiddagen, dessutom. Fattar inte vad jag hade där att göra, just då. Bilköerna är enorma. Varje rondell, varje korsning är proppad. Hela trafiklösningen är feltänkt från början. Samtidigt visar det var handeln är som livligast. Jag var nere i city också, ett par timmar tidigare. Varuhusen och galleriorna är lugna och tysta, nästan sorgliga att se med sina tomma butikslokaler och ödsliga korridorer, som den här gången i Gallerian, från Stora gatan och in mot Systrarna Ericsson. Ingen enda butik på vänstersidan, en restaurang till höger.

Gallerian, långt från Erisklund.

 

Inne på museet på Karlsgatan 2 var det ganska bra med folk i lördags. Många lockades dit av en loppis i hörsalen. Jag köpte ett par vykort av konstnären Marcus Ivarsson. Bästerås, kallar han kortet. Ett suveränt svep över hemstaden. Undrar bara över en sak: storsjöodjuret?

 

Vykort av Marcus Ivarsson.

 

Inne i konstmuseet var det samma lugn och ro som i varuhusen. Bror Hjorths mahognyskulptur från 1950 stod ensam och undrade över var de konstintresserade var. Jag har ett speciellt förhållande till den där skulpturen, Två spelmän och en flicka. Den tillhör Västerås konstmuseum och stod i Stadshuset, i trappan upp till fullmäktigesalen, under alla år jag var kommunalreporter. De grovt tillyxade figurerna hälsade mig välkommen varje gång jag skulle in i salen för att referera vad herrar Hillman och Luttropp höll på med. Jag stannade aldrig till i stum beundran, Bror Hjorth har nog aldrig varit en av mina favoriter.

 

Bror Hjorth i Konstmuseet.

 

I morgon skriver jag om tullhusen som bevakade infarterna till staden. En tullstuga finns fortfarande kvar, på Gåsmyregatan. Text och bild finns i serien Frågor om förr i VLT. Jag skriver nya avsnitt för att ha på lager framöver. Nu stundar nämligen en ny tid för mig. I morgon blir det röntgen och samtal med en ortopedläkare, i övermorgon mera förberedelser. På tisdag i nästa vecka ska jag äntligen få en ny höftled. Jag är rädd. Operationer är aldrig roliga. Men det är så många som säger att det blivit så mycket bättre efteråt. Så det är bara att hoppas.

Än en gång kommer jag att dra ner på bloggandet. Synd på de gamla bilderna. Men de finns ju kvar. Här är en fin Blom-bild från tiotalet. Det är faktiskt Köpmangatan von oben, med telegrafhusets tak och torn i foden. Kolla in alla telefontrådarna på det hus som en gång var telegraf- och telefonstation till vänster i Köpmangatans mynning mot Stora torget. Det huset står kvar.

 

Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Helt utan anledning tar vi sedan ett skutt femtio, kanske sextio år i tiden till Gulfmacken som en gång låg vid Röda torget. Kommer ni ihåg den?

 

Bensinmack vid Röda torget. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Och, till sist, ännu en av dessa bakgårdar som sakta försvann under sextiotalet. Jag har en intuitiv känsla av att den här gården låg bortåt Köpingsvägen nånstans, men jag kan ha fel.

 

Bakgård. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

I dag skrev jag om Anja Wennerholm i VLT-serien Frågor om förr. Anja fick komma in i Villa Asea. Det är inte alla förunnat. Men Anja hade sina skäl. Hon växte upp i Villa Asea på trettiotalet. Hon föddes 1931 i Västerås. Mamman Miriam var äldsta dotter till den legendariske Aseachefen Sigfrid Edström och hans amerikanska hustru Ruth Randall Edström. Anja fick bo hos mormor och morfar och nu återvände hon till barndomshemmet. Hennes minnen och hennes berättelser om hur det var i det Edströmska hemmet fick mig att längta efter ett större textutrymme än vad VLT för dagen kunde erbjuda. Jag vet att det är många som vill se bilderna. Här är några av mina knäpp.

 

Anja Wennerholm framför Villa Asea. Det var hennes mormor som kom på förkortningen Asea för att namnet skulle rymmas på grindstolpen.

 

Minnena ser mig. Anja tittar ut över bokarna i trädgården.

 

”Är fårullen kvar?” Anja känner efter i lådan för biljardbollarna. Nej, ullen var borta.

 

Anja med morfar Sigfrid, som var vd och styrelseordförande i Asea 1903-1949.

 

 

Sigfrid och Ruth i arbetsrummet på trettiotalet. Foto: ABB-arkivet.

 

Bilden från Iggeby gärde i senaste bloggen har fascinerat flera läsare, inte minst de som bor i kvarteren i dag. Jag har ännu inte hittat den bild som delbeskärningen är hämtad från. Men jag har funnit en annan bild av Ernst Blom, som även den är tagen från Domkyrkans torn mot norr. Den bilden är av senare datum. Arosvallen, invigd 1931, är med på bilden. Iggebys kvarter i överkanten har blivit något större. Passa på att njut av detaljrikedomen på Kyrkbacken.

 

Utsikt över Kyrkbacken, Blåsby, Tunby och Iggeby. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

 

Jag fick ett vykort från vännen Sven-Erik Wallin i Stockholm, som även han har fastnat i den förrädiska nostalgiska fällan. Det är ett färglagt kort från seklets början.

 

Vykort med Köpmangatan norrut.

 

Det var förstås Smedjegatan och Vasagatan på bilderna från stan i förra inlägget. Här kommer en fin bild från Stora gatan mitt emot gamla biografen Skandia. Den där märkliga gaveln finns väl kvar än i dag, om jag inte missminner mig. Jag har fått bilden på mejl och jag vet faktiskt inte vem som tagit den. Hoppas fotografen förlåter att jag publicerar den, till alla nostalgikers glädje.

 

Stora gatan mot öster och mot korsningen med Källgatan. Okänd fotograf.

 

Längtar tillbaka till Gotland. Nästa gång jag kommer dit har väl där lilla fina blomman slutat sin korta och ilsket röda blomning. Nu klämmer jag till med ett namn som jag inte är säker på, men vi säger att det är en getväppling. Eller hur?

 

Getväppling på Närsholmen i maj.

Läs hela inlägget »

Hemma igen efter två dar i Stockholm. Körde bil. Jag var inte ensam. Tvingades parkera djupt ner i underjorden i p-hus som kostade mer per timme än ett helt dygn i Punkt i Västerås. Har backat, bytt filer, svängt fel och ibland rätt. I morse snurrade jag på innerstadens gator på jakt efter en bra rutt mellan Söder och Stockholm Waterfront, där Sveriges Kommuner och Landsting ordnade äldreriksdag i dagarna två. Jag var chaufför och dörröppnare åt nyligen höftledsopererad hustru, som var ansvarig för programmet. Jag hade egentligen ingenting på själva konferensen att göra, men minglade runt och låtsades vara en betydande person. Träffade flera politiker från Västerås. En och annan kände jag sedan den tid när jag vandrade runt i Stadshuset med anteckningsblocket i innerfickan.

Tre förtroendevalda från Aros, från vänster: Signild Mörlin, Tommy Levinsson och Carin Lidman.

 

Gång efter annan pep min mobil fram mejl om att någon gissat på ännu en plats för den där kiosken från fyrtiotalet. Senaste förslaget kommer från Karl-Erik Staaf som är säker på att kiosken låg på Skiljebo, längs Stockholmsvägen, inte långt från Nurmis bilverkstad. Det låter som om det är den här kiosken Karl-Erik syftar på: Holmstedts kiosk. Bilden ingår i Badelunda hembygdsförenings samling och finns med i den utmärkta boken De byggde i Skiljebo, där Bengt Wallén skriver ett kapitel om kiosken.

Holmstedts kiosk. Foto: Badelunda hembygdsförenings samling.

 

Apropå innerstadstrafik, titta på den här bilden från, tja, femtiotalet. Då var det trafik på Stora gatan. Cyklister med hattar och kepsar, motorcyklister med läderhuvor och glasögon, härliga bilar som jag minns från min barndom och en känsla av tidlöshet.

Trafikstockning på Stora gatan, där Punkt ligger i dag.

 

Läser om att Rådhuset ska bli ett Science Center. Ska inte säga något elakt om det. Blir säkert bra. I väntan på det Science Center som utlovades intill Kokpunkten. Läser också om att medicinkliniken tvingats lägga patienter i korridorer. Den rubriken har jag sett till och från i fyrtio år.

Nu snöar det. Ska inte säga något elakt om det heller. Visar ett par vykort i stället. Det är roligare. Korten ingår i Rolf Södermans omgångsrika samling.

Konsum.

 

Köpmangatan.

 

Jag kan inte heller undanhålla er en bild jag såg på väggen på Viksängs mötesplats när jag pratade där i onsdags. I trappan upp till övervåningen sitter bilder från regementets och flygkårens tid. Här är bild från hangaren och kajen med sjöflygplanen på CVV nere vid det som i dag är Öster Mälarstrand. Lukten av flygfotogen tränger fram genom decennierna.

CVV, Öster Mälarstrand.

Läs hela inlägget »

Dagen gryr sakta. Eken spretar mot en himmel som kan bli blå. Gårdagens snö har smält ner i den gröna gräsmattan. Talgoxarna filar. Bokstödet tittar outgrundligt på mig. Vet inte vad det vill. Jag borde kanske läsa nyöversättningen av Ulysses? Läser hellre Västerås kommunala historia. Förbereder mig inför ett föredrag med bilder på Medicinhistoriska föreningens årsmöte i kväll. I gamla lasarettet, där jag föddes en gång i en tid när hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullerstensgatorna.

Det dåliga samvetet.

Gamla lasarettet invigdes 1928. Foto: vykort.

Tänker tillbaka på gårdagens bandykvartsfinal i ABB Arena. VSK:s första halvlek måste ha varit den bästa under hela säsongen. Högt tempo, snabba bollsläpp, öppningar på kanterna, kompakt hemåt, vassa avslut. Kort sagt: högklassig bandy, trots att den där supervassa spetsen framåt saknas. Men det som är duger gott. 3-0 i paus, 6-1 till slut mot ett Hammarby som trampade vatten mest hela tiden, om man nu kan göra det på is. Patrik Nilsson fick iväg ett par skott i magen på David Movitz. Inte mer. Men var är publiken? Skärpning. Här bjuds på toppidrott, här skrivs massor på förhands i VLT, här finns finaste isen… ändå kommer det inte ens 2 500 personer. Dags att vakna nu. På fredag är det kvartsfinal tre, även den på hemmais. Det här kan bli hur bra som helst.

Klubbchefen Micke Campese kramar om sina grönvita hjältar efter segern mot Hammarby. Han och laget är värda mer publik.

Över till avdelningen gamla bilder från Västerås. Samlingen från Sjöbergs bokhandel innehåller mycket mer än vad jag hunnit med att visa. Jag letar då och då bland bilderna från skiftet mellan tjugotal och trettiotal och slås varje gång av den rofyllda atmosfären. Knappt några bilar alls, desto fler människor som promenerar eller cyklar. Här kommer ett par exempel.

Stillsam trafik i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Sundströms hörna, Vasagatan och Smedjegatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

Lagt sista handen vid ett bildföredrag för Arosbrödernas höstfest i Filmhuset i Stockholm i kväll. Läroverkselever i exil gillar säkert nostalgiska bilder från gamla Aros. Inser att även bilder från sextiotal och sjuttiotal är historia numera.

Gunnar Eriksson, han på radion ni vet, åker till södra Afrika om ett par dar. Innan dess har han hunnit hjälpa mig med några av fåglarna jag la ut i förra inlägget. Fågeln på tråden i Dar es Salaam är en Dark Capped Bulbul och den stornäbbiga saken i skogen vid Lake Manyara är en Silvery Cheeked Hornbill. Så nu vet ni det. Hornbillen hör till den familj fåglar som murar in honan i ett hål i ett träd när hon ruvar. Nu vet ni det också. Här får Gunnar några fler östafrikanska fåglar att fundera på innan han reser.

Vanlig svensk häger... eller?

 

Ser nästan ut som en skärfläcka men är något helt annat.

 

Gillar picnic-mat, Måste var släkt med lavskrikan.

 

Tror nån sa att det var en kungstrana.

 

Ingen blåmes.

Hoppsan, kom visst fel.

 

Grekland och Italien byter coacher, börserna går ned och ibland upp, men ett består: intresset för gamla bilder i Västerås. Här kommer att par stycken.

Köpmangatan och Stora gatan, kallades en gång för Politiska hörnet eftersom det pratades så mycket strunt där. Foto: Stadsarkivet.

 

 

Engelbrektsgatan 1930-tal. Allt är väl sig likt i dag? Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Läs hela inlägget »

Nittio personer i PRO Bäckby kom till Kulturhuset därute för att lyssna och titta på bilder, Minnen av en stad. Jag pratade på och märker att mina historier byggs ut för varje gång, hinner inte med alla bilder jag vill visa. Men det är bara att köra ett program till. En av åhörarna i salongen var Åke Hillman, som för första gången besökte ett PRO-möte i sin egenskap av pensionär. Jag drog mig inte för att jämföra honom med en annan gammal stark politiker, Oscar Fredrik Wijkman, Gud Fader kallad. Mannen som lockade hit Asea. Hillman verkade inte ta illa vid sig.

Debutant i PRO. Ex-kommunalrådet Åke Hillman.

 

När jag pratade i bibliotekets hörsal i lördags berättade jag om affärerna vid Stora torget, innan Sigma kom, och påstod att Zetterlunds Leksaker ägdes av familjen Liw och att barnen Sven, Lars och Sara fick leka i skyltfönstret, utklädda till tomtenissar på skyltsöndagen. Sven Liw råkade sitta i publiken. Visst, de hade tvingats leka tomtenissar och det var inte alltid roligt. Men föräldrarna drev aldrig Zetterlunds på torget utan leksaksaffären en bit ner på Köpmangatan, det som en gång var Hanna Lindholms dockaffär och som blev Hobbylek i familjen Liws ägo. När huset revs för Sigma flyttade affären till Kopparbergsvägen,till en filial på Skiljebo och senare även till en butik nere i Sigma.

Här, på Köpmangatan 12, låg Kurt och Kia Liws leksaksaffär, till vänster om porten och Lundbergs delikatessbutik. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Birgitta Johansson var också med i publiken i lördags. Hon skriver: ”Du visade en bild på Kulturnatten på ettans buss som vände vid lasarettet. Med
på bilden var två chaufförer och två konduktörer. Min pappa körde ettans buss vid den tiden, Artur Fernström, jag tyckte det var han till höger på bilden. Kan du lägga upp denna bild, vore jag tacksam.”

Visst kan jag det. Här kommer den.

Ettans buss vid lasarettet 1937. Foto: Ernst Blom.

 

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers