Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Carl Henning’

Jag skrev (som omväxling) om Kokpunkten och om Lögarängen för en kort tid sedan. Jag hade hört att Lögarängen förmodligen måste rivas och byggas upp igen och att en högt uppsatt politiker beklagade att det gått för fort när ledningen i Stadshuset skrev om avtalet för Kokpunkten med Peab utan att höra med fullmäktige. Nu säger Per Lithammer, ordförande i kultur- idrotts- och fritidsnämnden (hopplöst namn på en politisk nämnd) i VLT: ”Från början var där någon 25-metersbassäng i planeringen som inte finns kvar…”.

En politikers uttalande bör alltid kontrolleras. Det gjordes uppenbarligen inte här. Om man går till avtalet från 2006 (alltså inte ”planeringen” utan till det av fullmäktige beslutade avtalet) står det klart att Kokpunkten ska innehålla TVÅ 25-metersbassänger för motionssim bredvid äventyrsbadet. Två Kristiansborgsbassänger, alltså. Två bassänger som säkert kunde ha kommit till användning. Dessa bassänger raderades bort ur det nya ”tilläggsavtalet” utan offentlig debatt, utan politiska beslut och utan ekonomisk kompensation i avtalet. Skattebetalarna ska även i fortsättningen betala 12-15 miljoner om året i 25 år. Samtidigt som Lögarängen måste byggas om.

Här kommer en vision från 1 maj 1937 när Carl Henning presenterade ett förslag på en 100-metersbassäng vid Stensborg, dagens Lögarängen. Den framåtsyftande Henning, som var ordförande i byggnadsnämnden och Tekniska verken, ansåg att ett modernt bad där kunde kombineras med bad i Mälaren. Klippet har bevarats av sonsonen Lars Henning.

 

VLT maj 1937.

VLT maj 1937.

 

När vi ändå pratar om Carl Henning. Ni vet ju att han också var en framstående amatörfotograf som tog fina färgbilder redan på fyrtiotalet. Här kommer en bild från den nya Aseastaden på Gideonsberg, som växte upp några år in på fyrtiotalet. Någon kanske känner igen sig?

 

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

 

Och, ja, ni har förstås listat ut att bildgåtan i föregående inlägg visade Karlsgatan norrut på 1910-talet. Hästens nos pekar mot entrén till dagens museum, som Ingvarv Selin mycket riktigt påpekar. Här en annan trevlig bild ur den Sjöbergska samlingen. Bommarna vid Pilgatan på tjugotalet eller trettiotalet, Arvidverkstaden (Bombardier) har ännu inte byggts.

 

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

När jag gick igenom Carl Hennings fina färgdiapositiv från fyrtiotalets Västerås stannade jag till vid en bild som verkar vara från Kyrkbacken. Där står en man med staffli. Han har hatt, glasögon och tunt skägg. Byxorna är rutiga. På duken har han målat av Domkyrkan, kanske står han på Blåsbogatan, i närheten av där Carl Henning bodde. Jag vet inte säkert, men jag är ganska övertygad om att konstnären som målar sin stad är David Söderholm. Han var i så fall några och sextio år gammal och en välsedd konstnär. I dag har Konstmuseet över 400 av hans verk.

David Söderholm. Någon som har ett annat förslag? Foto: Carl Henning.

Så här tecknades hans porträtt av Sigurd Jungstedt 1929.

David Söderholm, avporträtterad av Sigurd Jungstedt i boken Västeråsare.

Jag har tyvärr ingen akvarell av David Söderholm. Ni känner förstås hans stil. Saklig, lugn, ibland stiliserad. En dag ska jag be att få titta på samlingen i Konstmuseets magasin. Ibland dyker han upp på nätet. Det här landskapet såldes i oktober på Stadsauktionen i Stockholm för 1 600 kronor. Vad är det för rykande hög skorsten hitom kyrkan? Värmepannan på Karlslund?

Senhöst, David Söderholm.

Frågor om förr i VLT i dag handlade om Stora torget och om de två vykort som jag visat här på bloggen tidigare. Däremot blev det inget utrymme för en bild på Prästgatan, den gata som försvann när kvarteret norr om torget revs när Stadshotellet byggdes 1905-1907. Det var på Prästgatan mannen rullade sin kärra på bilden förra veckan. Rätt svar återfanns bland kommentarerna. Så här ser bilden ut, obeskuren. Stadshotellets entré ligger i dag till höger om mannen med kärran. Prästgatan gick bort mot Västra Kyrkogatan (Domprostgården skymtar därborta) och vidare ner mot ån och dagens gångbro över till Klippans parkering.

Prästgatan, gatan som försvann. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Ännu en gata försvann när Stadshotellet byggdes: Lilla Kyrkogatan som gick från Proban snett ner mot Östra Kyrkogatans mynning vid torget. Här är en bild som visar gatan i sin krafts dagar.

En annan gata som försvann, Lilla Kyrkogatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers