Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Vasagatan’

Regnet smattrar mot fönsterblecket utanför. Märklig känsla så här i slutet av januari. Snön försvinner lika fort som minnena. Men jag tar inte ut något i förskott. Jag är beredd på bakslag. Vi ger oss inte, snart har vi besegrat mörkret.

Har haft mycket att göra de sista dagarna. I måndags lyssnade jag på hustrun på Pensionärsuniversitetet när hon berättade om sina fyrtio år med journalistik och pressetik. Hon har varit reporter och chef i olika positioner och sitter nu än en gång i Pressens opinionsnämnd. Hon passade på att visa några bilder, och som den egocentriker jag är gladdes jag åt den här bilden från slutet av sjuttiotalet där en ung och framåt journalist greppar telefonluren.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

 

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

 

Lördagen var lång, men trevlig. Carlsbrödernas årshögtid höll som vanligt på i nio timmar med långa sittningar för mat, tal och sång. Pauserna var behövliga. Så här ser det ut när pingvinerna reser sig från stolarna, skakar ut frackskörtarna och pratar loss i väntan på nästa order om sittning.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

 

Roland Fahlin, tidigare chef för Ica, var mannen som höll i klubban och ledde årets högtid och förhandlingar. I de här sammanhangen kallas han då för Praeses. Fint värre. Varje Praeses porträtteras för de arkiv som nu har 156 årshögtider på lager. Årets porträtt signerades, liksom många av de senaste åren, av Anders Berggren.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

 

Bildgåtan i föregående inlägg visade Smedjegatan österut. Fotografen stod mellan Stora torget och Vasagatan.

Jag visade ett par bilder ur den digra samling som Lennart Mårtensson lämnat efter sig, en samling som troligen tas omhand av Stadsarkivet. Här är ett par bilder till, från Vasagatan. Någon får hjälpa mig med tidsbestämningen. Om jag får gissa så handlar det som sent femtiotal, tidigt sextiotal.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

För övrigt blir jag beklämd av att se en ”VM-match” i bandy som slutar med svensk seger 28-1. Jag förstår inte dom som försvarar turneringens upplägg med ”att det är bra för bandyn att de sämre för lära sig av de bättre”. Så har det varit under alla år. Skärpning. Gör ett slutspel med fyra lag. Låt de två sämsta kvalspela mot de två bästa i B-gruppen före turneringen.

En artikel i VLT i veckan borde ha fått mer uppmärksamhet. Den handlade om hur landstinget för några år sen gav sig in på ett skatteflyktsäventyr med skenaffärer (sic) för att få billigare tåg till länstrafiken. Lagligt när det gjordes, men icke förty i högsta grad omoraliskt. Punkt.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Äta, sova, dö

Tror jag berättade att vi var volontärer på Bergmanveckan på Fårö i somras. En ljus kväll med månskära blev vi inbjudna att se en ännu inte helt färdigklippt svensk film i Bergmans lilla biograf i Dämba, där ingen får sitta i hans stol med fotpall längst fram. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se, och vi blev helt tagna av berättelsen om en ung arbetslös invandrartjej i Skåne. Namnet på filmen var inte heller klart, men det skulle bli Äta sova dö. I kväll tog filmen storslam på Guldbaggegalan. Oerhört roligt. Bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll till debutanten Nermina Lukac, som fortfarande jobbar kvar på sin förskola.

;

Biografen i Dämba.

Biografen i Dämba.

;

Jag hade protesterat om Call Girl fått priset för bästa film. Den sumpade sin chans med det oerhört klantiga utpekandet av Olof Palme som sexköpare av minderåriga. Osmakligt. Kom inte och prata om konstnärlig frihet… För övrigt var Babben bra som programledare. Det är inte alltid man kan säga det om de stackare som får krysta fram taffliga manus på alla dessa galor.

Tanken på Dämba och den ljusa sommarnatten gjorde att jag fick en våldsam längtan efter sommaren och efter Gotland. Tänk att stå vid Kappelshamnsviken och titta över mot Halls huk. Om ni ser bilden kanske ni förstår mig.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

;

Jag hade, som jag sa tidigare, tänkt avsluta med några gamla fina bilder när jag skrev min sista Frågor om förr i går. De fick inte plats. Här är en av dem jag tänkte publicera. Ni har säkert sett den förut, men bilden symboliserar den innerstad som försvann. Korsningen Vasagatan och Hantverkargatan på tjugotalet, eller kanske rentav sent tiotal. Hästekipage, handdragna kärror, Missionskyrkan längst bort.

;

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

;

;

Läs hela inlägget »

För litet mer än tre veckor sedan föddes Vera. Vårt fjärde barnbarn. I förrgår kom Emma. Så nu är de fem. Tre pojkar var ensamma på täppan, nu har de fått konkurrens av två flickor. Emmas pappa är fransman, som siktar på att få jobb här i stan. Han är ingenjör och har jobbat i Afrika i snart två år. I går kopplade han upp sin dator på Skype och visade Emma för sina föräldrar nere i Auvergne. Teknikens under.

Emma visas upp på Skype.

 

Har skrivit ett par artiklar för VSK Bandys kommande programblad, eller magasin om man så vill. Försöker hålla geisten uppe, trots att laget läcker bakåt i träningsmatcherna och i Svenska cupen. Stryk med 2-10 mot Hammarby i Svenska cupens semifinal är förskräckliga siffror. Verkar som om spelarna lade av när målen ramlade in. Inte bra. Hedersamma förluster är bättre än resignerat storstryk. Får trösta mig med en bandybild från Arosvallen på trettiotalet. Vet inte vad det är för lag. Kanske VSK trots allt. En sak ser jag: målvakten har slips. Stil.

 

Bandy på Arosvallen. Foto: EW Krassing (troligen).

 

I förra inlägget (det glesnar mellan dem, men tiden räcker inte till allt) visade jag en bild på en studentkortege som passerade Sigge Ericssons speceributik. Bilden togs 1938 och jag har kollat telefonkatalogen från den tiden. Sigges butik låg på Stora gatan 58, i det kvarter där Parkhuset ligger i dag. Där låg också Carin Johanssons Tapiserriaffär och Anna Anderssons manufaktur- och reseeffektaffär. Ella Carlsson hade en cigarraffär där också. Vi tittar på bilden en gång till.

På väg på Stora gatan, från Källgatan mot Hållgatan, 1938. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Här syns samma hus till höger på Stora gatan, på en bild från sextiotalet, strax innan huslängan skulle rivas.

 

Stora gatan, mellan Hållgatan och Källgatan. Från VLT:s dvd om sextiotalet.

 

Där uppe i hörnet vid Hållgatan låg en gång Nya möbelaffären. På den här bilden har en annan studentkortege hunnit upp dit.

Studenter på Stora gatan 1937. Foto: Sjöbergska samlingen.

 

Hans Wennerström har manat på mitt bloggande genom att skicka mig en annan studentbild. Det här gänget har kommit en bit upp i Oxbacken. När vet jag inte, men det ser ut som trettiotal, eftersom den upphöjda trottoaren är kvar.

Studenter i Oxbacken. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Avslutar detta studentikosa bloggande med en annan bild där affärerna väcker intresse. Årtalet är okänt. Troligen trettiotal, kanske början av fyrtiotalet. Visst är det väl Vasagatan?

 

Nya studenter, nya butiksskyltar. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Vi kör en liten gåta som avslutning. Ernst Blom har fångat en gatuscen på tjugotalet (tror jag). Polisen övervakar den lugna gatan, där en dragkärra vilar framför reklamskylen med annonser för fotboll och uppträdanden i Folkets park. Till höger, bakom de två pojkarna, syns ett skåp med öppen dörr. Ovanför står det ”Bilstation” och jag gissar att det fanns en taxitelefon inne i skåpet.  Nå, vad är det för gata?

 

Gatuscen i Västerås. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Jag har städat litet i friggeboden. Hittade en väska med grejer från forna fjällfärder. Vallor, skidvax, reservskidspets, dobbar och gud vet vad. Synd att slänga. Får se vad som händer. Letade efter en fjällbild, hittade en färgbild från en vandring mot Kebnekaise på sjuttiotalet. Tyckte det var så länge sedan så jag gjorde om den till svartvit. Stämmer bättre med den nostalgiska känslan av en svunnen tid.

 

Mot Keb.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

I dag firade Omniaresor 90 år på Mikael Genbergs till synes sjunkande Oops-hotell. Det var 1922 som Herman Axelsson cyklade från föräldratorpet i Sörmland för att söka lyckan i Västmanland. Han kom till Surahammar, startade Surahammars trafik och blev bussdirektör. I dag är det dottersonen Michael Wild som driver bolaget, under namnet Omniaresor. Nu är det flyg och båt som gäller. Bussresorna ut i Europa är ett minne blott. Höjdpunkten var under sjuttiotalet, när bussarna startade sina resor till kontinenten från Stora torget.

Födelsedagskalas på Oops Hotel.

 

Tolv bussar trängdes på torget den 4 juil 1976. Västeråsarna skulle åka ut i Europa. Foto: Omniaresors arkiv.

 

Efteråt cyklade jag upp genom Vasaparken och förundrades över de blivande studenterna som roade sig, utklädda och glada. Jag hade velat vara en av dem, men tvingas acceptera att jag numera är en klankande surgubbe. Jag behövde inte klaga på kastade ölburkar och slikt, det höll farbror polisen nogsamt koll på.

Den ljusnande framtid är vår.

 

Jan-Åke Alkeblad har noterat mitt sökande efter ursprungsbilden till beskärningen av husen på Iggeby gärde häromdan. Han hittade den naturligtvis, bland Ernst Bloms samlade bilder. Michael Elinder har analyserat beskärningen och kommit fram till att Blom måste ha tagit bilden 1914 eller 195. Säger Michael det, så är det så. Här är hela bilden. Kolla in husen på Kyrkbacken och Blåsbo, titta på Keijsers fabrik, beundra husen på Gåsmyrevreten, flyg i ett imaginärt nostalgiskt flygplan över stadens norra delar.

Utsikt mot norr från Domkyrkan 1914-1915. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vännen Alkeblad har hittat en annan pärla på museet. Korsningen Vasagatan och Smedjegatan, innan Konsum byggdes i mitten av trettiotalet. Mitt i bilden tronar brandkårens slangtorn.

Vasagatan med Smedjegatan mot väster till vänster i bilden. Foto: Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Atmosfären var avslappat gemytlig på Apalby i går, när Jonas Färnlöf släppte loss ännu en konsert i den lummiga trädgården i pappa Lasses gamla kvarter. Awake Love Orchestra, med rötter i Västerås, är en spännande grupp som vinner allt större uppmärksamhet. Monica Dominique spelade med sin bror Palle Danielsson och kunde förstås inte undgå att spela två av Lasse Färnlöfs klassiker, Att angöra en brygga och Farfars vals – på samma piano som Lasse en gång komponerade dem. När nymånen steg över Rocklundaskogen och myggen vaknade avslutades kvällen med något av det bästa svensk modern jazz kan bjuda just nu: trumpetaren Goran Kajfes band. Och publiken satt på de blå bänkar som en gång stod i teatern i Folkets park. Jag berättade i förra inlägget om hur bänkarna lyftes från minnenas trista brädhög på Lövudden till den levande musikaliske trädgården i Lasses kvarter.

 

De blå bänkarna från Folkets park i Lasses kvarter.

 

En viss lokalhistoriker berättar om Louis Armstrong och bänkarna från Folkets park.

 

Vi hann hem till omröstningen i Baku där Loreen från Önsta-Gryta vann en överlägsen och välförtjänt seger. Jag ska inte tjata om euforin, jag ska i stället klanka på kommentatorerna i SVT. Vad var det för hysteriska personer? Killen kunde inte ens räkna. När det var fem länder kvar att rösta kunde tvåan Serbien få max 60 poäng (5 x 12 enligt skolmatematiken), Sverige ledde med över 100 poäng. Segern var klar sedan länge men den hysteriska kommentatorn skrek att man inte fick ta ut någon seger i förskott. Det kunde gå vägen om inte Serbien fick ”extremt många röster” och Sverige ”extremt få”. Vad tänkte han på?

Några gamla bilder, till slut. Jag lägger bara ut dom, så får ni titta och fundera själva. De två första är delförstoringar av Ernst Blom-bilder från tidigt 1900-tal. En gata och en stadsdel, utslängd på vischan strax utanför stan (bilden är tagen från Domkyrkan). Sen kommer en bild på en märklig butik på en central gata på trettiotalet, jag tror det är Vasagatan, och till slut en modernare bild på Östra hamnen innan den kallades Östra hamnen. Sextiotal, eller sjuttitotal. Håll till godo.

 

Gata i Västerås. Foto: Ernst Blom, länsmuseet.

 

En by i utkanten av Aros. Foto: Ernst Blom, länsmuseet.

 

Skolagret på trettiotalet, troligen Vasagatan. Okänd fotograf.

 

Kungsängsgatan med Pyramidens kafferosteri till vänster. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jobbig bilresa till Zinken i går. Vad skulle jag där att göra? Fin stämning visserligen. Lågsniffande flygplan, måne, utomhusbandy. Träffade veteraner som Jonas Johansoon och Göran Rosenberg. Hans Elis skymtade på läktaren. Men, som sagt, varför? VSK har tappat spelet, eller rättare sagt: Stefan Karlsson har listat ut hur man stoppar de attacker som nästan undantagslöst dras upp av Joneby och Holmgren, nu när Ted Andersson är hämmad av skador och Engström sjuk. Hur ska detta sluta? Inte blev det bättre av att jag var sömndimmig i morse och inte hann gnugga ögonen innan frosten kröp på mig ute i trädgården.

Frostmorgon.

 

Om man ska se gårdagsmatchen med grönvita ögon säger man så här: Bajens första mål var onödigt, en slarvig bakåtpass av Knutson gav hörnan; Sjöstrom kunde ha fått straff när han bröt igenom i första och fick slag på klubban; Bajens andra föregicks av en interference; Jonas Nilssons skott kunde ha gått in… men visst var Hammarby bättre.

Det är nåt visst med bandy utomhus...

 

Läs gärna tidigare kommentarer. Mycket lokalhistoria sprids om Bomansgatan, Skallberget och om husen på Stora gatan där Yngve Swenson hade sitt huvudkontor och utställningshall, bredvid Bergius järnhandel (guldsmeden och antikvitetshandlaren hette Strinnholm). Swenson öppnade på Stora gatan 53 redan 1919. Tio år senare byggde han ett garage på Kopoparbergsvägen och 1936 en verkstad och fabrik för Aros-Tippen på Pilgatan. Här kommer ett par bilder.

Yngve Swensons på Stora gatan 53. Foto: Stadsarkivet.

 

Bilhall i Västerås. Kan vara Yngve Swensons, antingen på Kopparbergsvägen eller på Pilgatan. Foto: Olle Strömbergs samling.

 

I dag publicerades det första av två avsnitt med Carl Hennings färgbilder från tidigt fyrtiotal i Frågor om förr i VLT. Några av dem har ni sett här på bloggen tidigare. Här är en som inte publicerats, vare sig här eller i VLT. Kolla in mannen med väskorna på Vasagatan, nästan ända nere vid Vasaparken. Passagen genom Stadshuset går där i dag. Mannen kommer säkert från Centralstationen, han har passerat över Trädgårdsgatan och är på väg upp mot stan, förbi John H Ericssons röda magasin, som numera är flyttat till Lögarängshamnen.

Början av Vasagatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Carl Henning.

Läs hela inlägget »

Dagen gryr sakta. Eken spretar mot en himmel som kan bli blå. Gårdagens snö har smält ner i den gröna gräsmattan. Talgoxarna filar. Bokstödet tittar outgrundligt på mig. Vet inte vad det vill. Jag borde kanske läsa nyöversättningen av Ulysses? Läser hellre Västerås kommunala historia. Förbereder mig inför ett föredrag med bilder på Medicinhistoriska föreningens årsmöte i kväll. I gamla lasarettet, där jag föddes en gång i en tid när hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullerstensgatorna.

Det dåliga samvetet.

Gamla lasarettet invigdes 1928. Foto: vykort.

Tänker tillbaka på gårdagens bandykvartsfinal i ABB Arena. VSK:s första halvlek måste ha varit den bästa under hela säsongen. Högt tempo, snabba bollsläpp, öppningar på kanterna, kompakt hemåt, vassa avslut. Kort sagt: högklassig bandy, trots att den där supervassa spetsen framåt saknas. Men det som är duger gott. 3-0 i paus, 6-1 till slut mot ett Hammarby som trampade vatten mest hela tiden, om man nu kan göra det på is. Patrik Nilsson fick iväg ett par skott i magen på David Movitz. Inte mer. Men var är publiken? Skärpning. Här bjuds på toppidrott, här skrivs massor på förhands i VLT, här finns finaste isen… ändå kommer det inte ens 2 500 personer. Dags att vakna nu. På fredag är det kvartsfinal tre, även den på hemmais. Det här kan bli hur bra som helst.

Klubbchefen Micke Campese kramar om sina grönvita hjältar efter segern mot Hammarby. Han och laget är värda mer publik.

Över till avdelningen gamla bilder från Västerås. Samlingen från Sjöbergs bokhandel innehåller mycket mer än vad jag hunnit med att visa. Jag letar då och då bland bilderna från skiftet mellan tjugotal och trettiotal och slås varje gång av den rofyllda atmosfären. Knappt några bilar alls, desto fler människor som promenerar eller cyklar. Här kommer ett par exempel.

Stillsam trafik i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Sundströms hörna, Vasagatan och Smedjegatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

Fortsätter läsa Percy Barneviks memoarer. Det blir extra intressant när han berättar om tiden på Asea på åttiotalet. Han tar till exempel upp den märkliga historien om datorsmugglingen 1984, som blev omskriven med stora rubriker i VLT till Asealedningens förtrytelse. Asea behövde amerikanska datorer för att kunna leverera kraft och styrning till ett stålverk och ett valsverk som byggdes i sovjetiska Kursk. Problemet var bara att Jimmy Carter hade stoppat leveranser av teknik till Sovjet som hade invaderat Afghanistan. Asea köpte insmugglade datorer, och inte bara det: en chef på Asea åtalades för medhjälp till insmugglingen och påstods ha tjänat pengar på den. Aseas ledning friskrev sig från allt ansvar. Men nu levererar Barnevik något som bara kan tolkas som ett erkännande, 28 år senare: ”Även om vi inte aktivt medverkat till smugglingen, hade vi kanske bidragit indirekt genom att se åt ett annat håll?”

Asea var alltid att lita på.

Tog en promenad i går och gick förbi Nicklas Lidströms tomt på Framnäs, med utsikt över Västeråsfjärden. Tomten har stått tom och obebyggd i flera år, i väntan på att Lidström ska bestämma sig om framtiden. Ska han fortsätta spela i Detroit eller ska kan flytta hem med familjen? I går kväll såg jag att bygget av hockeylegendarens hus kommit igång. Kanske har han bestämt sig? Tjugo säsonger med Detroit i NHL får kanske räcka?

Lidström bygger på Framnäs.

Läser med förundran om de fortsatta turerna i regionfrågan. Politikerna i landstinget, ja inte alla, men majoriteten, vill ha en region med Örebro. Politikerna i den ledande kommunen Västerås vill ha med Uppsala i stället. Kan bara konstatera att ett projekt utan enighet mellan landsting och den stora kommunen är dömt att misslyckas på förhand. Om dessutom det parti som en gång kallades det stora inte är enigt blir förutsättningarna ännu sämre. Och regeringen gör ingenting för att styra i en så viktig fråga som landets regionala indelning. Om frågan inte redan hade tröskats i ett par stora utredningar skulle jag föreslå en utredning. Ett vet jag: det krävs enighet.

Skrev om Himmelriket och Helvetet i VLT i dag. Husen på Kristinagatan och Lidmansvägen. Lanserade en egen teori om namnen, som inte har ett skvatt med Gud Fader Oscar Fredrik Wijkman att göra. Kort sammanfattning: Mimers hus på Lidmansvägen blev ett ekonomiskt helvete, till skillnad för det privarbyggda Himmelriket intill.

Vykort. Himmelriket ligger uppe i backen.

Så fortsätter vi att gräva i bildskatten med foton före rivningarnas tid i Västerås centrum. Här kommer ett par bilder från Vasagatan som inte borde vara så svåra att lokalisera.

Hörnet Vasagatan och Hantverkargatan. Eller? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vasagatan med gamla och nya Sundströms järnhandel. Foto: SBK-arikvet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Lämnade Västerås i går. Färja till Gotland. Huset stod kvar. Som om det väntade på oss. I dag har vi cyklat som vi brukar. På ängen bort Grostäde hade lammbonden på Skymnings släppt ut hundratals får. Vi stannade, förundrade. En kungsörn seglade över fåren, nej två örnar… nej tre… fyra. Alla med spanande vingslag och med enstaka närmande mot liggande får, som om de ville kolla om de var friska. Jag tog bilder, som ni kanske får se nån dag. Sen drack vi kaffe i lä av en fiskebod, såg ut över havet och frågade oss hur mycket börsen sjönk i den andra världen.

Stenkusten.

 

Mitt senaste blogginlägg vållade inga särskilda reaktioner. För min surhet, alltså. Däremot satte de gamla bilderna igång ett intensivt kommentarsflöde om stans numera glömda mjölkaffärer. Där finns en nostalgisk potential, bland mjölkkrukor och lådor med färska frallor, som hos tant Karin i butiken längst ner på Jakobsbergsgatan, mitt emot Repslagargatan.

Jag skriver detta när Skavlan pratar med Jonathan Franzen. Varför läser jag inte skönlitteratur längre? Är det för att jag hellre läser om medeltida helgeandshus i Västmanland eller bläddrar i en telefonkatalog från 1939 för att se var mjölkaffärerna låg? Hur är jag funtad? Jag har bara en handfull gamla bilder med mig till ön, så jag kör några stycken utan inre samband. Det gör nog inget. Kommentatorerna brukar hitta egna ingångarr. 

Folkets park. Foto: Stadsarkivet.

 

Metrohuset i hörnet Vasagtan och Smedjegtan.

 

Nya och gamla bryggeriet 1904.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers