Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Munkgatan’

Jag behöver inte skriva hur vackert det är just nu. Jag lovar att inte heller skriva något om skräcken för att det ljusa och vackra ska ta slut. Jag fortsätter att skriva om Sigfrid Edström i stället, men det får ni vänta på att läsa. Materialet sväller, det jag läst ena stunden försvinner in i nån bokhög i den andra. Tycker jag ägnar mesta tiden åt att leta reda på saker jag vet mig om att ha läst. Borde ha en arkivarie bredvid mig hela tiden.

Cyklade förbi Munkgatan igår. Stan gräver där. Nya ledningar, nytt utseende på gång. Stannade och försökte se för min inre syn hur det såg ut där för mer än hundra år sen, när Lillån flöt fram där, trögflytande, på väg mot kröken inne i Mimerkvarteret innan den avslutande färden ner mot hamnen där det ännu inte stod någon silo.

 

Munkgatan grävs upp.

Munkgatan grävs upp.

 

Munkgatan på Lillåns tid. Broarna över Sturegatan och Kopparbergsvägen i förgrunden, Aseas Folkets hus längst bort, Klaapphuset till höger (ACC i dag).

Munkgatan på Lillåns tid. Broarna över Sturegatan och Kopparbergsvägen i förgrunden, Aseas Folkets hus längst bort, Klaapphuset till höger (ACC i dag).

 

Jag tittade ner i schaktgropen och försökte se spåren efter de massor som vräktes ner där när ån fylldes igen några år in på 1900-talet. De jordmassorna kom från grundgrävningen för Stadshotellet vid Stora torget och borde ha innehållit åtskilligt av outrett arkeologiskt värde.

Apropå Lillåns utlopp vid silon i hamnen. I förra inlägget visade jag en bild av Eric Trulson på två spannmålsskutor framför silon. Den togs 1935. Lars-Åke Berglund har skickat en bild som ser ut att vara en kopia. Den bilden är från hamnens samlingar och är uppsatt i trapphuset på Kungsängsgatan 21 B. Samma skutor, samma silo, samma vinkel. Men inte samma fotograf. Hamnens bild togs två år senare, 1937. Ett nytt magasin håller på att byggas framför silon. Här kommer de två bilderna.

 

Bilden i trapphuset på Kungsängsgatan från 1937.

Bilden i trapphuset på Kungsängsgatan från 1937.

 

Eric Trulsons bild från 1935.

Eric Trulsons bild från 1935.

 

Jag rundar av med ännu en av Eric Trulsons bilder som jag skannat. Som vanligt ett lugnt motiv med fin gråskala. En fruktkiosk till höger, en enkelriktningsskylt, låga trähus, Domkyrkan i bakgrunden. Vad är det för gata? Jag har inte lyckats lista ut det. Litar på er därute.

 

Västerås, trettio- eller fyrtiotal. Foto: Eric Trulson.

Västerås, trettio- eller fyrtiotal. Foto: Eric Trulson.

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

I dag publicerades en artikel om klapphuset vid Munkgatan – Lillån i VLT-serien Frågor om förr. Jag har längte varit fascinerad av berättelserna om hur kvinnorna (det var nästan alltid kvinnor) tvättade mattor och klappade tvätt i den kommunala tvättstugan med rinnande vatten från Lillån. Klapphuset låg där entrén till ACC är i dag.

Klapphuset vid Lillån till vänster där gubbarna går, mellan broarna för Kopparbergsvägen och Sturegatan. Foto: Länsmuseet.

Där, på andra sidan Munkgatan, låg klapphuset. Bild från utfarten från Punkts p-hus.

 

Har semester sedan några dar. Solen lyfter Gotland över havet. Syrenerna väntar på att förlösas. De första orkidérna blickar troskyldiga mot oss. En havsörn kontrollerar tillgången på kaniner vid gamla kalkbrottet. Men vad är det för blomma, som möter oss i tallskogen bakom huset?

Oansenlig men vacker.

Adam och Eva på Närsholmen. Namnet kommer från de två rotknölarna som kärleksfullt omslingrar varandra.

 

Havsörnen vakar över kalkbrottet.

 

Avrundar med en bild från Arvid Ridners kamera. Fyrtiotal. Servering. Utgår från att det är i Vasaparken, men helt säker är jag inte.

Parkservering. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Har grävt bort vildvin framför husets sydgavel. Varje år har det växt och slingrat sig uppför träfasaden. Vackert. Men spåren förskräcker. Vildvinet biter sig fast i färgen och tränger in i varje spricka. Nu ska det bort. Min rygg klarar förstås inte jobbet, så jag måste vila. Utmattad. Inte blir det bättre av att avloppet har tjorvat igen i köket. Jag spräckte förstås vattenlåset när jag skulle skruva bort det. Nu måste vi vänta på rörmokare. Enda trösten är att vi inte kan diska. Tänker tillbaka på lördagen. Det hände mycket. Först Konstmuseet, fullt med folk, god stämning. Musik. Vernissage på Power, en utställning om bilar. Träffade vännen Kjell-Åke Jansson, som alla kallar Tjåken. Han hade ställt ut några av sina osminkade bilder från Power Meet.

 

Tjåken, alias Kjell-Åke Jansson med bilder från Power Meet.

 

Fordy Abrahamsson hade lånat ut sin gamla Renault till en installation av Victoria Brännström, kallad Åskbilen. Besökarna fick kliva in i bilen och lyssna på en berättelse. Fordy hade något annat berätta för mig också. Först bilden på den gamla bilen.

 

Fordy Abrahamsson med sin Renault 1962 som blivit konstverk.

 

”Jo”, sa Fordy. ”Kommer du ihåg en bild du publicerade en gång med Cloettaflickorna på Västeråsutställningen 1929?” Visst minns jag den. En fin bild av David Eriksson, som dokumenterade utställningen på det nedlagda regementet på Viksäng. ”Längst till vänster står min mamma Helena”, sa Fordy. ”Hon hette Lövstrand då”. Så nu vet vi det. Här är bilden.

 

Cloettaflickorna på Viksäng 1929 med Fordys mamma längst till vänster. Foto: Davdi Eriksson.

 

På lördagkvällen gick vi på Kåren. Jag vet inte när jag var på Kåren senast. Måste ha varit i Uppsala för hundrafemtio år sen. Vi var ett stort gäng i övre medelåldern som drack öl och vin till studentpriser och lyssnade till ett band från Västerås som är värt större uppmärksamhet: Semi Basement. Ett källarband med grånade gentlemän med minnen av sextiotal och sjuttiotal. Gubbprogg. Men inte vilket coverband som helst. Nej, nej, all musik, alla texter är bandets egna. Intelligent och kul.

 

Tre av de sex i Semi Basement, från vänster Malte Lind, Mårten Hallberg och Tore Bremer.

 

Aron Olnafors tackar för bilderna från Hållgatan, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Men han saknar en bild på det lilla hus som låg närmast Bondebacken. Jag har grävt och grävt, vänd på negativen, hållit dem mot solen, blivit utmattad, tvingats ligga på soffan och hämta andan med två glas överbliven Påskmust. Så fick jag hjälp av Ivar Nyström som också grävt och letat och sökt, dragit ut byrålådor, stängt byrålådor. Undrar om han inte rentav framkallat ännu oframkallade filmer i gamla kameror som ingen rört på de senaste femtio åren. Han hittade två bilder! Som han skickade till mig och som jag nu tar åt mig hela äran av när de publiceras. Hoppas herr deckarförfattaren blir nöjd. Vi ser alla fram mot nästa intrig. Mysteriet i Bondebacken.

 

Hållgatan före Cityringen. Det lilla huset skymtar till vänster. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Det mystiska huset längst ner i Bondebacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

I kommentarerna till bilden från Folktandvården häromdan finns funderingar om att folktandvården inte låg på Munkgatan utan i Sundinska huset på fyrtiotalet. Att den låg där på trettiotalet kan jag gå med på. Men jag står fast vid att folktandvården flyttade in i Nämndhuset på Munkgatan 7 efter det att det byggts 1940. Väggmålningen i väntrummet är tidstypisk fyrtiotal. Troligen Birgit Hygrell som gjorde något liknande i Jakobsbergsskolans trapphall vid ungefär samma tid.

 

Nämndhuset på Munkgatan till höger revs när Aros Congress Center skulle byggas till stadens 1000-årsjubileum 1990. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Så en liten avslutande bildgåta. En man med ont i vänster höft promenerar med sin käpp på den soliga sidan av gatan. Ett cykelbud tar en rökpaus och pratar med en kompis. En man står och tittar i ett fönster. En motorcykel med sidvagn kör gatan fram. På gatstenen finns rester av hästskit. Tiden är trettio- eller fyrtiotal. Ni ser säkert var bilden är tagen, eller hur?

 

Var i Västerås? Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Nu gott folk, nu stänger jag ner bloggen en vecka. I morgon bär det av till Kina igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Vi åker ett 30-tal personer från Västerås till landet där man uppfann skottkärran och där det finns 600 mobiltelefoner och 200 miljoner twittrare. Vi ska vara i Peking en vecka, en stad som jag tror mig känna men som jag aldrig kommer att lära mig. Allt är i ständig förändring. Jag kan knappast vänta mig att soldaten står kvar, han som hade som sin uppgift att bevaka ett parti av vallgraven norr om den Förbjudna staden.

Vallgravsbevakare vid kejsarstaden.

Flera bloggläsare pratar om de överraskande färgbilderna som Carl Henning tog av fyrtiotalets Västerås. Jag har fortfarande svårt att förstå att han fotograferade i färg åren efter kriget, kanske till och med under krigsåren. Jag har aldrig sett färgbilder från den tidens Västerås förut. Det kommer flera här på bloggen när jag kommer hem. Här är ett par att titta på tills dess. Den första visar en kusk som med piskan klatschfärdig styr sin ardenner ut på Munkgatan från Vasagatan, med Bomanska gården i bakgrunden och Caltex-macken längts bort till höger. Det där med Caltex vet jag inte riktigt. Kan ha varit IC eller nåt sånt också. Eller Gulf. Rofyllt är det hursomhelst. Inte en bil, varken parkerad eller i färd. Småstadens lunk.

I sakta mak genom Aros. Foto: Carl Henning.

När jag tittar på nästa bild ser jag något som får mig att dra efter andan. Inte förrän nu förstår jag hur gamla de här färgbilderna är! Titta på Köpmangatan, en förmiddag efter ett morgonregn. Titta på alla småbutikerna som inte längre finns och på husen som revs för Sigma. Men det är inte det som är det märkliga. Utan något annat. Titta!

Köpmangatan med tornet i bakgrunden. Foto: Carl Henning.

Ja, just det. Titta på tornet på Telegrafhusets tak i bakgrunden. Det är inte kyrktornet, det ser ni sticka upp till höger. Nej, tornet sitter på Telegrafhuset på Västra Kyrkogatan. Det störtade ner och förstördes vid den stora branden i Telegrafhuset i september 1942. Tornet byggdes aldrig upp igen. Bilden är alltså tagen före september 1942! Jag blir alldeles förstummad. Hur kunde Carl Henning fotografera i färg då? I augusti 1942 blev förresten min pappa svensk mästare i höjdhopp på Stockholms stadion. Apropå ingenting, men nu är jag så omtumlad att jag kan skriva vad som helst. En fråga till Lars Henning, som skannat in sin farfars diapositiv: Finns det datum i anteckningarna?

Här är en till, innan jag måste packa klart. En vinterbild från gamla hamnen. Det tredje och sista (?) kallbadhuset till höger, en passagerarångare stävar genom den brutna isen in mot kaj, omgiven av rader av västeråsare som gått ut på isen för att hälsa båten. Oj, så fint.

Kallbadhuset och båten från Stockholm. Foto: Carl Henning.

Nu har jagt något att se fram emot när jag kommer hem. Ha det så bra, så länge. Leta gärna i lådorna och garderoberna efter fler gamla bilder från Västerås.

Läs hela inlägget »

Kring Fiskartorget

Skrev om Fiskartorget i VLT:s Frågor om förr, om hur det såg ut i kvarteret innan Stadshuset byggdes för 50 år sedan. Här kommer några bilder som inte fick plats i artikeln. Vi börjar med ett vykort som togs efter 1910 när varmbadhuset (huset med skorstenen) stod klart.

 

Fiskartorget på vykort.

 

David Söderholm, akvarell, Fiskartorget.

 

I hörnet mot Munkgatan låg en kappaffär, som man ser på akvarellen ovan. Men hur såg det ut längs Munkgatan ner mot Vasagatan på ”stadshussidan”. Där finns det inte så många bilder, eftersom fasaderna var oansenliga. Mest magasin och dörrar mot innegårdar. Här är i alla fall en bild från trettiotalet.

Munkgatans södra sida, mellan Vasagatan och Fiskartorget. Okänd fotograf.

 

Fiskartorget, 1930-talet.

 

God Jul!

Läs hela inlägget »

Parkerade uppe på Igors tak häromdan. Ville få en känsla av Västerås från ovan. Såg isbanan nere på torget och Stadshotellet vissnande fasad men blev mest fascinerad av pilarna som så bestämt avrådde mig från att köra rakt fram och därmed hamna i knät på min tandläkare på andra sidan Smedjegatan.

Vadan och varthän?

 

I dag publicerades en Frågor om förr om Lillån i VLT. Lillån har figurerat i flera texter tidigare. Den här gången fick jag tillfälle att visa en bild på ån nedanför Stora Westmannias sydfasad. Jag hade aldrig sett bilden innan vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram den i Länsmuseets arkiv. Bilden, som togs runt förra sekelskiftet, var så bra att redaktören Lars Höglund på tidningen valde att dra upp den över hela spaltutrymmet. De andra bilderna fick stå åt sidan. Ett bra val, som också ger mig tillfälle att visa dom här. Först ”dragarbilden”, som vi säger på tidningsspråk, en gång till. Lillån med ett embryo till Munkgatan på sidorna. Den prydliga åmuren måste ha byggts upp när det gamla hospitalet revs för Stora Westmannia 1888.

Lillån från Fiskartorget. Foto: Länsmuseet.

 

Sen två bilder som inte fick plats. Först en bild som visar hur Lillån lagts igen med schaktmassor från bygget av Stadshotellet runt 1905-1907. Munkgatan växer fram. Fotografen står på Kopparbergsvägen. Längre bort syns Karlsgatan. Huset längst till höger är Aseas Folkets hus inne på Mimerområdet. Stora Mimerverkstaden längs Karlsgatan är ännu inte byggd.

Munkgatan. Här ligger Aseatorget i dag, med vattenspeglar och skejtare. Foto: Länsmuseet.

 

Lillån i Mimerkvarteret. Aseas Folkets hus i bakgrunden. Till vänster och höger om ån gick Södra Ågatan och Norra Ågatan. Foto: Länsmuseet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Skrev hela dan i går. En deadline hotade. Måste vara klar så att jag hinner packa i dag, reser till Ryssland i morgon. När datorn var avslagen cyklade vi ner till bryggkrogen på Öster Mälarstrand, träffade några vänner och filosoferade över hur det kan komma sig att det är sommar redan före Valborg.

Bryggkrogen Öster Mälarstrand, dan före Valborg.

Jag har skrivit en andra artikel i serien om Mälarenergis 150-åriga historia till tidningen Nonstop. Ni missade väl inte första delen? Nonstop är tyvärr en tidning som riskerar att gå direkt till pappersinsamlingen eftersom den delas ut gratis. I andra avsnittet handlar det en del om gasverket på Kungsängen, som inte stängdes förrän 1963. På bilden nedan lämpar kolbilarna från djuphamnen av sin last på de kolhögar som än i dag vållat problem vid Skitviken.

Kolbilar vid gasverket. Foto: Stadsarkivet.

 Och titta på den här bilden. Västeråsare köar för att få köpa gaspolletter och betala räkningar i Tekniska verkens lilla kontor på Sturegatan, den gatsnutt som heter Carl Hennings gata i dag. Jämna pengar, tack, står det på skylten. Tusentals gasspisar fanns kvar in på början av sextiotalet. Bilden borde vara från trettiotalet.

Betalning av räkningar och gaspolletter.

 

Tekniska verkens kontor på Sturegatan. Foto: Arne Nilssons arkiv.

 Gissningarna var ganska vilda om gathörnet i går. Kolla in gårdagens kommentarer. Där återfinns också det rätta svaret. Bilden är från korsningen Kopparbergsvägen och Munkgatan, där Aros Congress Center står idag. Här kommer en ny fin bild från det Västerås som inte längre finns. Jag är inte säker, men jag tror jag vet var. Trevlig Valborg!

Nånstans i Västerås. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

Språktidningen är en av mina favoriter. Där finns bubbelpooler fyllda av intressant och annorlunda läsning. I en intervju med Björn Ranelid får vi veta att de åtta första meningarna i hans senaste roman Kniven i hjärtat innehåller nio metaforer och en liknelse. Överbelastat, säger somliga. Fantastiskt, menar andra. Vad som än händer kan Ranelid för alltid ta åt sig äran av denna bild: ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten.” Björn Ranelid tycker inte att han har många att vara avundsjuk på, med ett undantag: ”Tomas Tranströmer är metaforernas världsmästare. Om jag skriver i 25 år till, kommer jag knappt att nå honom till anklarna.”

Bara en skugga av Tranströmer.

 

Jag håller förstås med. När jag kännner skrivkrampen flämta bakom mig tar jag fram en Tranströmer och läser om näckrosen som paddlar med sin dolda simfot i tjärnens mörka famn och om flyttblock  som rullar bort i rymdens hallar. Då vet jag att språket aldrig kan ta slut.

En silo som förord till den stora tystnaden. Östra hamnen, februari.

 

Försöker sätta samman ett föredrag om VLT och Västerås, i samband med tidningens 180-årsfest på torsdag. Men redan i morgon ska jag prata på Flodinsgården om Minnen av en stad. Här är en bild som jag vill göra mera av, när jag får tid nån gång. Känner ni igen platsen.

Här är det. Foto: Roger Bergkvists samling.

Bilden är från femtiotalet, inne på en bakgård i den södra vinkeln mellan Vasgatan och Munkgatan, där Stadshuset ligger i dag. Där fanns Gustafson & Bergkvist motorverkstad med adress Vasagatan 4.  På gaveln stod en hästkastanj och Roger Bergkvist minns hur hans farfar, Henning Bergkvist, stod där ibland i sin arbetsrock och luftade sig. Han var en bastant och talför karl med stort midjemått. 

Roger  jobbade på verkstan som springpojke några somrar på femtiotalet och minns att ett modernt Västerås började krypa närmare. På gården fanns dasset. På dörren stod det HÄR. ”Där höll man andan i en halv minut och tömde blåsan med högtryck – om man var tillräckligt ung – varpå man åter höll sig i det längsta. Stackars gubbar, tänker jag nu, som var i min ålder redan då.”

  

Henning Bergkvist, till höger, med reparatören "Krånken" som kan ha hetat Håkansson. Foto: Roger Bergkvists samling.

 

Verkstaden låg ungefär i linje med nuvarande trappgaveln vid Stadshusets östra entré.

Läs hela inlägget »

Västerås kommuns hemsida var tung och orörlig i kväll, knappade över till Stadsbibliotekets egen. Där går allt blixtsnabbt, där är det mesta enkelt och aktuellt. Tror inte att den kostade lika många miljoner som ”den stora sidan” heller. Vet ni att det går att lyssna på all världens klassiska musik, streaming, från bibliotekets hemsida?

http://vasteras.naxosmusiclibrary.com/page.library_cardno.asp

Såg nya hus under promenaden i går. De byggs mellan Folkets park och Korsängsskolan (som inte längre är skola). Miljöerna förändras hela tiden.

Vi funderar på att flytta. Men är det här det rätta? Korsängsskolan syns till höger.

 

Skrev i går om de misskötta statyerna inne i det som en gång var Folkets park. Det enda som är kvar av parken annars verkar vara den gamla skylten, en vid infarten och en i backen under Rotundan. Nästan patetiskt.

Det var då det.

 

Sture Andersson har skickat några bilder från slutet av 1960-talet, tagna strax innan kvarteret mellan Stora gatan och Munkgatan skulle rivas för Punkt. Här är två av dem.

Kopparbergsvägen mellan Munkgatan och Stora gatan 1966. Foto: Sture Andersson.

Röda Kvarn har tagit ner skylten, 1966. Foto: Sture Andersson.

 

Tidigare i är fick jag en annan bild av Sture, som visar hur Vallbyleden såg ut innan den fanns, om ni förstår vad jag menar.

Infarten från Skerike. Foto: Sture Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Har packat för resa till Skavsta, flyg till Beauvais och sen hyrbil ner genom Frankrike till Auvergne där dottern gifter sig i en liten by på landet på lördag. Blir ett äventyr. Tror inte att jag hittar någon uppkoppling därnere och därför önskar jag alla en god Trettonhelg. Vi hörs och syns igen nästa vecka.

Här är några bilder att titta på tills dess.

Snösvängen på Fiskartorget på tjugotalet. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Grävarbete på en gård vid Karlsgatan på tjugotalet. Mimerverkstaden och Officershuset skymtar till höger. Foto: Stadsarkivet, Sjöbergs samling.

 

Två cyklister på Stora gatan vid Skandia, strax innan korsningen med Källgatan.

 Och som avslutning en fin bild från Råby 2008, som Håkan Palm skickat till mig. Han fångade något så ovanligt som pärlemormoln från sitt fönster. Sådana moln förekommer normalt bara i arktiska trakter och anses som ännu mer sällsynta än partiella solförmörkelser.

Pärlemorsol. Foto: Håkan Palm.

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers