Parkerade uppe på Igors tak häromdan. Ville få en känsla av Västerås från ovan. Såg isbanan nere på torget och Stadshotellet vissnande fasad men blev mest fascinerad av pilarna som så bestämt avrådde mig från att köra rakt fram och därmed hamna i knät på min tandläkare på andra sidan Smedjegatan.
Vadan och varthän?
I dag publicerades en Frågor om förr om Lillån i VLT. Lillån har figurerat i flera texter tidigare. Den här gången fick jag tillfälle att visa en bild på ån nedanför Stora Westmannias sydfasad. Jag hade aldrig sett bilden innan vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram den i Länsmuseets arkiv. Bilden, som togs runt förra sekelskiftet, var så bra att redaktören Lars Höglund på tidningen valde att dra upp den över hela spaltutrymmet. De andra bilderna fick stå åt sidan. Ett bra val, som också ger mig tillfälle att visa dom här. Först ”dragarbilden”, som vi säger på tidningsspråk, en gång till. Lillån med ett embryo till Munkgatan på sidorna. Den prydliga åmuren måste ha byggts upp när det gamla hospitalet revs för Stora Westmannia 1888.
Lillån från Fiskartorget. Foto: Länsmuseet.
Sen två bilder som inte fick plats. Först en bild som visar hur Lillån lagts igen med schaktmassor från bygget av Stadshotellet runt 1905-1907. Munkgatan växer fram. Fotografen står på Kopparbergsvägen. Längre bort syns Karlsgatan. Huset längst till höger är Aseas Folkets hus inne på Mimerområdet. Stora Mimerverkstaden längs Karlsgatan är ännu inte byggd.
Munkgatan. Här ligger Aseatorget i dag, med vattenspeglar och skejtare. Foto: Länsmuseet.
Lillån i Mimerkvarteret. Aseas Folkets hus i bakgrunden. Till vänster och höger om ån gick Södra Ågatan och Norra Ågatan. Foto: Länsmuseet.
